dcsimg

Titw talcenwyn ( Welsh )

provided by wikipedia CY

Aderyn a rhywogaeth o adar yw Titw talcenwyn (sy'n enw gwrywaidd; enw lluosog: titwod talcenwyn) a adnabyddir hefyd gyda'i enw gwyddonol Parus semilarvatus; yr enw Saesneg arno yw White-fronted tit. Mae'n perthyn i deulu'r Titw (Lladin: Paridae) sydd yn urdd y Passeriformes.[1]

Talfyrir yr enw Lladin yn aml yn P. semilarvatus, sef enw'r rhywogaeth.[2] Mae'r rhywogaeth hon i'w chanfod yn Asia.

Teulu

Mae'r titw talcenwyn yn perthyn i deulu'r Titw (Lladin: Paridae). Dyma rai o aelodau eraill y teulu:

Rhestr Wicidata:

rhywogaeth enw tacson delwedd Cyanistes semilarvatus Cyanistes semilarvatus Titw asur Cyanistes cyanus
Azure Tit - Cyanistes cyanus.jpg
Titw cefnwyrdd Parus monticolus
Green-backed Tit- about to take plunge in water I IMG 6452.jpg
Titw cribog Lophophanes cristatus
Lophophanes cristatus - 01.jpg
Titw du Carp Parus carpi
Melaniparus carpi, Kunene River Lodge, Birding Weto, a.jpg
Titw mawr Parus major
Parus major 2 Luc Viatour.jpg
Titw tomos las Cyanistes caeruleus
ParusCaeruleus.jpg
Diwedd y rhestr a gynhyrchwyd yn otomatig o Wicidata.

Gweler hefyd

Cyfeiriadau

  1. Gwefan Cymdeithas Edward Llwyd; adalwyd 30 Medi 2016.
  2. Gwefan Avibase; adalwyd 3 Hydref 2016.
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Awduron a golygyddion Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia CY

Titw talcenwyn: Brief Summary ( Welsh )

provided by wikipedia CY

Aderyn a rhywogaeth o adar yw Titw talcenwyn (sy'n enw gwrywaidd; enw lluosog: titwod talcenwyn) a adnabyddir hefyd gyda'i enw gwyddonol Parus semilarvatus; yr enw Saesneg arno yw White-fronted tit. Mae'n perthyn i deulu'r Titw (Lladin: Paridae) sydd yn urdd y Passeriformes.

Talfyrir yr enw Lladin yn aml yn P. semilarvatus, sef enw'r rhywogaeth. Mae'r rhywogaeth hon i'w chanfod yn Asia.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Awduron a golygyddion Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia CY

Blankfrunta paruo ( Esperanto )

provided by wikipedia EO

La Blankfrunta paruo (Cyanistes semilarvatus) estas paseroforma birdo de la familio Paruedoj. Ĝi estas malmulte konata kaj disvastigata ĉar estas endemio de Filipinoj kie ili loĝas en Luzono (raso snowi en norda Sierra Madre, nomiga semilarvatus en centra kaj suda Sierra Madre kaj kelkaj aliaj lokoj sude kaj okcidente) kaj Mindanao (raso nehrkorni, konata el nur ok lokoj). Ĝi estas ĝenerale konsiderata rara kaj loka, kvankam ĝi estas iom pli komuna en Sierra Madre.

Ĝi estas ege diferenca laŭ plumaro disde ne nur la aliaj membroj de la genro Cyanistes, sed ankaŭ de aliaj membroj de la familio de Paruedoj, ĉar ĝi estas ege nigra kun foje bluecnuancaj flugilplumoj kaj nur kiel rimarkinda eco diferenciga flanka frunto, kio nomigas la specion en la komuna nomo. La beko estas pli fortika ol ĉe aliaj membroj de la genro kaj la vosto proporcie malpli longa.

Ties natura habitato estas subtropikaj aŭ tropikaj humidaj arbaroj ĉu praarbaroj ĉu bordoj ĉu duarangaj de malaltaj teroj aŭ montetoj de ĝis 1,150 m super marnivelo. La specio estas minacata pro perdo de habitato tio estas senarbarigo. Ili manĝas ĉefe insektojn kaj ĉefe en plej altaj tavoloj de arboj.

Fonto

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Vikipedio aŭtoroj kaj redaktantoj
original
visit source
partner site
wikipedia EO

Blankfrunta paruo: Brief Summary ( Esperanto )

provided by wikipedia EO

La Blankfrunta paruo (Cyanistes semilarvatus) estas paseroforma birdo de la familio Paruedoj. Ĝi estas malmulte konata kaj disvastigata ĉar estas endemio de Filipinoj kie ili loĝas en Luzono (raso snowi en norda Sierra Madre, nomiga semilarvatus en centra kaj suda Sierra Madre kaj kelkaj aliaj lokoj sude kaj okcidente) kaj Mindanao (raso nehrkorni, konata el nur ok lokoj). Ĝi estas ĝenerale konsiderata rara kaj loka, kvankam ĝi estas iom pli komuna en Sierra Madre.

Ĝi estas ege diferenca laŭ plumaro disde ne nur la aliaj membroj de la genro Cyanistes, sed ankaŭ de aliaj membroj de la familio de Paruedoj, ĉar ĝi estas ege nigra kun foje bluecnuancaj flugilplumoj kaj nur kiel rimarkinda eco diferenciga flanka frunto, kio nomigas la specion en la komuna nomo. La beko estas pli fortika ol ĉe aliaj membroj de la genro kaj la vosto proporcie malpli longa.

Ties natura habitato estas subtropikaj aŭ tropikaj humidaj arbaroj ĉu praarbaroj ĉu bordoj ĉu duarangaj de malaltaj teroj aŭ montetoj de ĝis 1,150 m super marnivelo. La specio estas minacata pro perdo de habitato tio estas senarbarigo. Ili manĝas ĉefe insektojn kaj ĉefe en plej altaj tavoloj de arboj.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Vikipedio aŭtoroj kaj redaktantoj
original
visit source
partner site
wikipedia EO

Lauktihane ( Estonian )

provided by wikipedia ET

Lauktihane (Parus semilarvatus, sünonüümid Cyanistes semilarvatus, Sittiparus semilarvatus) on linnuliik tihaslaste sugukonnast.

Levila ja välimus

Lauktihane on Filipiinide endeem, ta on levinud Luzonil ja Mindanaol. Pikkus 13 cm. Liigil on eristatud kolme alamliiki, mille isaslindudel on pruunikasmust sinise läikega sulestik ja valge laup. Mindanao alamliigi P. s. nehrkorni isaslinnu tiival on valge laik. Emaslinnud ja noorlinnud on tuhmimad.

Elupaik ja pesitsemine

Lauktihane asustab tasandike ja mägede metsi, metsaservi ja džunglit kuni umbes 1150 m kõrguseni. Pesa teeb puuõõnsusse.

Kaitse

Lauktihane on vähe uuritud ja üsna haruldane, teda ohustab sobivate elupaikade kiire ja ulatuslik vähenemine.

Viited

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Vikipeedia autorid ja toimetajad
original
visit source
partner site
wikipedia ET

Lauktihane: Brief Summary ( Estonian )

provided by wikipedia ET

Lauktihane (Parus semilarvatus, sünonüümid Cyanistes semilarvatus, Sittiparus semilarvatus) on linnuliik tihaslaste sugukonnast.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Vikipeedia autorid ja toimetajad
original
visit source
partner site
wikipedia ET

Parus semilarvatus ( Basque )

provided by wikipedia EU

Parus semilarvatus Parus generoko animalia da. Hegaztien barruko Paridae familian sailkatua dago.

Erreferentziak

  1. (Ingelesez) IOC Master List

Ikus, gainera

(RLQ=window.RLQ||[]).push(function(){mw.log.warn("Gadget "ErrefAurrebista" was not loaded. Please migrate it to use ResourceLoader. See u003Chttps://eu.wikipedia.org/wiki/Berezi:Gadgetaku003E.");});
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipediako egileak eta editoreak
original
visit source
partner site
wikipedia EU

Parus semilarvatus: Brief Summary ( Basque )

provided by wikipedia EU

Parus semilarvatus Parus generoko animalia da. Hegaztien barruko Paridae familian sailkatua dago.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipediako egileak eta editoreak
original
visit source
partner site
wikipedia EU

Witvoorhoofdmees ( Dutch; Flemish )

provided by wikipedia NL

Vogels

De witvoorhoofdmees (Sittiparus semilarvatus; synoniem: Cyanistes semilarvatus) is een zangvogel uit familie van de Echte mezen. Het is een voor uitsterven gevoelige, endemische vogelsoort in de Filipijnen.

Kenmerken

Deze soort wordt inclusief staart 13,5 centimeter en heeft een vleugellengte van 7,5 centimeter. De mannetjes en vrouwtjes van deze mees van gemiddelde grootte lijken sterk op elkaar. De verschillende ondersoorten zijn van elkaar te onderscheiden door de aanwezigheid van een witte band over de vleugel (S. s. nehrkorni) of door de afwezigheid daarvan (S. s. snowi en S. s. semilarvatus). De snavel en de poten zijn zwart. De ogen zijn bruin. S. l. semilarvatus is grotendeels zwart. Dat zwart is wat glimmender aan de bovenzijde. Het voorhoofd, de plekken voor de ogen, een plek achter de oren, een plek in de nek zijn wit. Daarnaast heeft de witvoorhoofdmees witte strepen in de langsrichting over de vleugels. Het vrouwtje is iets bruiner dan een mannetje.[2]

Verspreiding, voortplanting en leefgebied

Er zijn drie verschillende ondersoorten bekend:

  • S. s. nehrkorni (Mindanao).
  • S. s. semilarvatus (Centraal- en Zuid-Luzon);
  • S. s. snowi (Noordoost-Luzon);

Het leefgebied van deze mees is primair regenwoud, bosranden en secundair bos in laagland en heuvelland tot ongeveer 1150 m boven zeeniveau. In de maand februari is een paartje waargenomen in een nest op zo'n 5 meter boven de grond. Het nest was gemaakt in een rond hol in een dode boom.[2][1]

Status

De witvoorhoofdmees heeft een beperkt verspreidingsgebied en daardoor is de kans op uitsterven aanwezig. De grootte van de populatie is niet gekwantificeerd. Wel is bekend dat de populatie-aantallen afnemen door habitatverlies. Het leefgebied wordt aangetast door grootschalige ontbossingen. Om deze redenen staat deze soort als gevoelig op de Rode Lijst van de IUCN.[1]

Bronnen, noten en/of referenties
  1. a b c (en) Witvoorhoofdmees op de IUCN Red List of Threatened Species.
  2. a b (en) Kennedy, R.S. et al, 2000. A Guide to the Birds of the Philippines. Oxford University Press, ISBN 978-0198546689
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia-auteurs en -editors
original
visit source
partner site
wikipedia NL

Witvoorhoofdmees: Brief Summary ( Dutch; Flemish )

provided by wikipedia NL

De witvoorhoofdmees (Sittiparus semilarvatus; synoniem: Cyanistes semilarvatus) is een zangvogel uit familie van de Echte mezen. Het is een voor uitsterven gevoelige, endemische vogelsoort in de Filipijnen.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia-auteurs en -editors
original
visit source
partner site
wikipedia NL

Sikora białoczelna ( Polish )

provided by wikipedia POL
Commons Multimedia w Wikimedia Commons

Sikora białoczelna[3] (Sittiparus semilarvatus) – gatunek małego ptaka z rodziny sikor. Występuje na Filipinach. Słabo poznany, bliski zagrożenia.

Taksonomia

Po raz pierwszy o sikorze białoczelnej wspomniał włoski zoolog i ornitolog Tommaso Salvadori na łamach Atti della Società italiana di scienze naturali w 1875. Autor nadał mu nazwę Melaniparus semilarvatus[4]. W 1903 Carl Eduard Hellmayr utworzył dla tego ptaka nowy rodzaj, Penthornis, gdzie umieścił go razem z uznanym za osobny gatunek podgatunkiem S. s. nehrkorni[5]. Obecnie (2016) akceptowana przez Międzynarodowy Komitet Ornitologiczny nazwa to Sittiparus semilarvatus[6]; gatunek bywa też umieszczany w rodzaju Parus[7][8] (po raz pierwszy użył tej nazwy Gadow w 1883[9]). Wyróżniono 3 podgatunki[7][6].

Podgatunki i zasięg występowania

IOC wyróżnia następujące podgatunki[6]:

  • S. s. snowi (Parkes, 1971) – północno-wschodni Luzon
  • S. s. semilarvatus (Salvadori, 1865) – centralny i południowy Luzon
  • S. s. nehrkorni (Blasius, W, 1890)Mindanao

Morfologia

Długość ciała wynosi około 13 cm[7][8] (u holotypu 13,5 cm). Wymiary szczegółowe holotypu: długość skrzydła – 80 mm, długość ogona – 55 mm, długość dzioba – 19 mm (nie podano, jak mierzona), długość skoku: 16 mm[4]. Autor Tits, Nuthatches & Treecreepers (1996) podał następujące wymiary: długość skrzydła – u samca 76 i 79,5 mm, u samicy 44,5 i 45 mm; długość ogona samca: 50 i 51,5 mm, samicy: 44,5 i 45 mm; długość dzioba 13,3–14,1 mm; długość skoku: 16,5–18 mm. O masie ciała brak informacji[8].

Występuje nieznaczny dymorfizm płciowy w upierzeniu. Opis dotyczy podgatunku nominatywnego. Czoło, kantarek i przód policzków są płowobiałe. Wierzch głowy, kark, boki szyi, grzbiet, barkówki i kuper mają barwę czarnobrązową z głębokim połyskiem w kolorze indygo; na piórach występują opalizujące, niebieskie krawędzie. Pióra na karku są w od połowy do dwóch trzecich białe, lecz nie jest to cecha widoczna na samym ptaku. Sterówki czarnobrązowe, na zewnętrznych krawędziach niebieskie. Skrzydła z wierzchu czarnobrązowe, pokrywy skrzydłowe średnie i większe oraz lotki III rzędu wyróżniają się indygowymi krawędziami. Nasady lotek I rzędu są białe, jednak normalnie są one niewidoczne. Pokrywy uszne i spód ciała czarnobrązowe, na pokrywach usznych i piersi połyskujące w kolorze indygo. Zewnętrzne pokrywy podogonowe jasnoszare. Pokrywy podskrzydłowe białe z brązowym nalotem. Tęczówka jasnobrązowa lub brązowa, dziób czarny, nogi, stopy i pazury czarne[8].

Samica z wierzchu ubarwiona jest podobnie, jednak jest nieco mniej połyskująca i ma większą ukrytą białą plamę na karku, rozciągającą się na boki szyi. Spód ciała jaśniejszy, niż u samca, niemal o kolorze czekolady mlecznej. Poza bokami szyi i częścią piersi brak niebieskiej opalizacji[8].

Ekologia i zachowanie

Środowiskiem życia sikor białoczelnych są lasy i ich obrzeża, również zarośla wtórne, czasem zakrzewienia. Stwierdzane do 1150 m n.p.m. Na południowo-wschodnim Mindanao obserwowano te ptaki na wysokości 350 m n.p.m. w wyciętym lasie i przyległych doń sosnach. Sikory białoczelne przebywają pojedynczo lub w parach, rzadziej grupach do 10 osobników, czasami w stadach mieszanych[8]. Skład pożywienia słabo poznany, prawdopodobnie zjada bezkręgowce i ich larwy[7].

Lęgi

Słabo poznane, praktycznie brak danych. W Zamboanga del Sur na Mindanao odłowiono w maju samicę z jajem w jajowodzie. Na Luzonie wczesnym lutym obserwowano parę krzątającą się wokół dziupli około 4 m nad ziemią (na południu pasma Sierra Madre), a w środku marca na północy pasma Sierra Madre obserwowano dorosłego ptaka z młodocianym. Większość filipińskich wróblowych ma swój sezon lęgowy od kwietnia do czerwca[8].

Status i zagrożenia

IUCN uznaje sikorę białoczelną za gatunek bliski zagrożenia (NT, Near Threatened) nieprzerwanie od 1988 (stan w 2016). Zagrożeniem dla tych ptaków jest wycinka lasów. BirdLife International uznaje trend populacji za spadkowy[10].

Przypisy

  1. Sittiparus semilarvatus, w: Integrated Taxonomic Information System (ang.).
  2. Sittiparus semilarvatus. Czerwona księga gatunków zagrożonych (IUCN Red List of Threatened Species) (ang.).
  3. Systematyka i nazwy polskie za: P. Mielczarek, M. Kuziemko: Rodzina: Paridae Vigors, 1825 - sikory - Tits, chickadees (wersja: 2015-05-27). W: Kompletna lista ptaków świata [on-line]. Instytut Nauk o Środowisku Uniwersytetu Jagiellońskiego. [dostęp 2016-02-02].
  4. a b Tommaso Salvadori. Descrizione di altre nuove specie di ucelli. „Atti della Società italiana di scienze naturali”. 8, s. 377–378, 1865.
  5. C. E. Hellmayr: Paridae, Sittidae und Certhiidae. Berlin: 1903, s. 32.
  6. a b c Frank Gill & David Donsker: Waxwings and their allies, tits & penduline tits. IOC World Bird List (v6.2), 20 kwietnia 2016. [dostęp 12 czerwca 2016].
  7. a b c d A.A. Gosler A.A., P.P. Clement P.P., White-fronted Tit (Parus semilarvatus) [w:] J.J. Hoyo i inni red., Handbook of the Birds of the World Alive, 2016 [dostęp 2016-06-12] .
  8. a b c d e f g Simon Harrap & David Quinn: Tits, Nutchatches & Treecreepers. Christopher Helm, 1996, s. 401–404, seria: Helm Identification Guides. ISBN 9781408115181.
  9. Hans Friedrich Gadow: Catalogue of the Birds in the British Museum. T. 8. 1883.
  10. White-fronted Tit Parus semilarvatus. BirdLife International. [dostęp 12 czerwca 2016].
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autorzy i redaktorzy Wikipedii
original
visit source
partner site
wikipedia POL

Sikora białoczelna: Brief Summary ( Polish )

provided by wikipedia POL

Sikora białoczelna (Sittiparus semilarvatus) – gatunek małego ptaka z rodziny sikor. Występuje na Filipinach. Słabo poznany, bliski zagrożenia.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autorzy i redaktorzy Wikipedii
original
visit source
partner site
wikipedia POL

Vitpannad mes ( Swedish )

provided by wikipedia SV

Vitpannad mes[2] (Sittiparus semilarvatus) är en fågel i familjen mesar inom ordningen tättingar.[3]

Utbredning och systematik

Vitpannad mes förekommer i Filippinerna och delas upp i tre underarter med följande utbredning:[3]

  • S. s. snowi – norra Luzon
  • S. s. semilarvatus – centrala och södra Luzon
  • S. s. nehrkorniMindanao
 src=
Utbredningskarta för vitpannad mes.

Status

IUCN kategoriserar arten som nära hotad.[1]

Noter

  1. ^ [a b] Birdlife International 2012 Sittiparus semilarvatus Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 2016-12-20.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-08-11

Externa länkar

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia författare och redaktörer
original
visit source
partner site
wikipedia SV

Vitpannad mes: Brief Summary ( Swedish )

provided by wikipedia SV

Vitpannad mes (Sittiparus semilarvatus) är en fågel i familjen mesar inom ordningen tättingar.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia författare och redaktörer
original
visit source
partner site
wikipedia SV

Bạc má trán trắng ( Vietnamese )

provided by wikipedia VI

Bạc má trán trắng (tên khoa học Sittiparus semilarvatus) là một loài chim trong họ Paridae.[2] Nó là loài đặc hữu của Philippines. Môi trường sống tự nhiên của nó là rừng đất thấp nhiệt đới hoặc cận nhiệt đới.

Chú thích

  1. ^ BirdLife International (2012). Parus semilarvatus. Sách Đỏ IUCN các loài bị đe dọa. Phiên bản 2012.1. Liên minh Bảo tồn Thiên nhiên Quốc tế. Truy cập ngày 16 tháng 7 năm 2012.
  2. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, B.L. Sullivan, C. L. Wood, and D. Roberson (2012). “The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.7.”. Truy cập ngày 19 tháng 12 năm 2012.

Tham khảo


Hình tượng sơ khai Bài viết Bộ Sẻ này vẫn còn sơ khai. Bạn có thể giúp Wikipedia bằng cách mở rộng nội dung để bài được hoàn chỉnh hơn.
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia tác giả và biên tập viên
original
visit source
partner site
wikipedia VI

Bạc má trán trắng: Brief Summary ( Vietnamese )

provided by wikipedia VI

Bạc má trán trắng (tên khoa học Sittiparus semilarvatus) là một loài chim trong họ Paridae. Nó là loài đặc hữu của Philippines. Môi trường sống tự nhiên của nó là rừng đất thấp nhiệt đới hoặc cận nhiệt đới.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia tác giả và biên tập viên
original
visit source
partner site
wikipedia VI