Davisonibis[2] (Pseudibis davisoni) är en utrotningshotad fågel i familjen ibisar inom ordningen pelikanfåglar.[3]
Davisonibisen är en stor (75-85 centimeter) och mör ibis med ett distinkt halsband, blåaktigt på nära håll ock blekt på håll. Den har ett svartaktigt naket huvud, dovt röda ben och en vitaktig fläck på inre delen av framvingen. Liknande brahminibisen har en röd fläck i nacken och saknar halsbandet, medan den likaledes utrotningshotade jätteibisen är mycket större, med enfärgat blekare mörkbandat på huvud, övre delen av halsen, vingtäckarna och armpennorna.[1]
IUCN kategoriserar arten som akut hotad.[1] Fågeln har under 1900-talet försvunnit från många områden där den tidigare förekom. I 2010 års rödlista uppges arten förekomma främst i norra och östra Kambodja. Därtill förekommer den i allra sydligaste Laos och på Borneo, samt sällsynt i södra Vietnam (ej häckande). Den antas vara utdöd i Thailand och har troligen försvunnit även från Myanmar (Burma). Andra områden som arten historiskt rapporterats från är Sarawak, sydvästra Yunnan i Kina och centrala Vietnam. En orsak till att arten gått tillbaka är habitatförlust.[1]
Fågelns svenska och vetenskapliga artnamn hedrar den brittiske fältornitologen William Ruxton Davison (d. 1893) som arbetade som samlare för Allan Octavian Hume som beskrev arten.[4] Han var även curator för Raffles Museum i Singapore 1887-1893.[4]
Wikimedia Commons har media som rör davisonibis.
Wikispecies har information om Pseudibis davisoni.
Davisonibis (Pseudibis davisoni) är en utrotningshotad fågel i familjen ibisar inom ordningen pelikanfåglar.
