Saharasångare[2] (Sylvia deserti) är en fågel i familjen sylvior inom ordningen tättingar.[3]
Saharasångaren är en mycket liten (11-12 centimeter) och väldigt ljus fågel med sandfärgad ovansida, rostfärgad ovansida på stjärten, gulbruna ben, blekgul näbb och gult öga. Den är lik sin nära släkting ökensångaren (S. nana), men denna är något större, gråare ovan, har mörkare handpennor och har svarta spolstreck på tertialer och mittre stjärtpennor, något saharasångaren saknar.[4]
Fågelns tjattrande lockläte liknar ökensångarens. Sången är ljus, klar och rytmiskt ojämn utan sträva toner och inleds av en torr drill.[4]
Fågeln förekommer som stannfågel i öknar i nordvästra Afrika till östra Libyen.[3] Den är en mycket sällsynt gäst på det europeiska fastlandet med ett fynd i Italien 1988, ett i Spanien 2011 och ett i Nederländerna 2014.[5]
Tidigare behandlades saharasångare som en underart till ökensångare (Sylvia nana).
Fågeln häckar i halvöken med sparsam växtlighet, framför allt med täta tuvor av Aristida pungens, upp till 2.000 meter över havet i Algeriet. Den intar huvudsakligen småinsekter som den tar från marken, men också frön och bär. Den häckar från januari till början av mars i södra delen av utbredningsområdet där den troligen också lägger två kullar, i norr normalt en från slutet av mars till maj. Honan lägger två till fem ägg, i snitt tre.[6]
DNA-studier visar att typarten för släktet Sylvia, trädgårdssångare (S. borin) samt även svarthätta S. atricapilla) står närmare några afrikanska arter i andra släkten än med övriga Sylvia-arter.[7] Det medför att antingen expanderas Sylvia eller så förs saharasångaren med släktingar till ett annat släkte, Curruca.[8]
Arten har ett stort utbredningsområde och en stabil populationsutveckling.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1]
Wikispecies har information om Sylvia deserti.
Denna artikel behöver bilder. Har du en passande fri bild får du gärna ladda upp den.
