Sädgås (Anser fabalis) är en grå gås som häckar i norra Eurasien. Dess taxonomiska status är under diskussion och ibland behandlas den som två distinkta arter tajgasädgås och tundrasädgås, exempelvis av American Ornithologists' Union (AOU) sedan 2007.
Sädgås häckar i norra Eurasien och är en flyttfågel som övervintrar på spridda ställen i Europa, Ryssland, Kina, Turkiet, Iran, Nord- och Sydkorea och i Japan.[3] Den har observerats bland annat i Kanada, Marocko, Algeriet, Tunisien, Egypten, Mali och på Azorerna och Island.[3]
Sädgåsens taxonomi är under diskussion. Man brukar tala om komplexet sädgås-spetsbergsgås som av olika auktoriteter behandlas som allt ifrån en enda art till fyra olika, med sju underarter.
Klassiskt har sädgåsen behandlats som en art med fem underarter. Många auktoriteter har dock delat in arten i de två arterna Anser serrirostris som kallas "tundrasädgås" och Anser fabalis som då kallas "tajgasädgås".
Sädgåskomplexets fem taxa är: Tajgasädgås syn. skogssädgås
Data från DNA-analyser gjorda av en finsk forskargrupp pekar dock på att komplexet sädgås-spetsbergsgås går att dela in i tre väl skilda klader och att de därmed bör behandlas som tre distinkta arter:[4]
Denna forskargrupp är istället mer tveksam till att dela upp å ena sidan taxonet fabalis, och å andra sidan taxonen rossicus och serrirostris, i två arter.[5]
I Sverige häckar sädgåsen från norra Dalarna och nordvästra Hälsingland till nordligaste Lappland. Merparten häckar i skogsområdena från Ångermanland till Torne lappmark.[2] Under sina årliga flyttar påträffas de i alla delar av södra Sverige. Vårflyttningen mot norr genom Sverige sker under andra hälften av april och de anländer de svenska häckningsplatserna i slutet av april- början av maj. De lämnar dessa häckningsplatser i september och observeras på de svenska rastplatserna, tillsammans med östligare populationer, i slutet av samma månad för att senare dra vidare till sina vinterkvarter i Nordvästeuropa.[6] En viktig sådan rastplats i Sverige är Tåkern där man i oktober 1988 räknade in så många som 49600 sädgäss.[6]Andra viktiga rastplaster i Sverige är Kvismaren och Östen.[6]
Sädgåsen är den näst största av de grå gässen med en längd på 69–88 centimeter och ett vingspann på 140–174 centimeter,[7] men olika populationer varierar i storlek (se nedan). Den är ganska mörk och långvingad i jämförelse med de andra grå gässen. Dess huvud och hals är gråbruna. Överkroppen är mörkt brunaktig med gråvita fjäderkanter. Bröstet är ljusgrått, buksidan vitaktig. Fötterna är gulröda. Näbben är delvis svart och har mörk nagel. Övernäbbens lameller är tydligt synliga. Kring näbben finns ett orangefärgat band. Hos nominatformen är näbbens höjd vid basen mindre än halva näbbens längd.
Sädgåsens olika taxa varierar främst i kroppsstorlek och näbbens storlek och teckning - det vill säga mängden svart och orange. Generellt kan man säga att den ökar i kroppsstorlek från norr till söder och från väst till öst.
Se vidare tundrasädgås.
Den häckar i anslutning till myrar och tjärnar på taigan i det nordliga barrskogsområdet och på tundran. Den lägger fyra till sex smutsvita ägg som honan ruvar i 27–29 dagar.[6] De lever i monogama förhållanden och båda föräldrarna tar hand om ungarna som blir flygga efter cirka 40 dagar. Ungarna håller sedan ihop med sina föräldrar hela första vintern.
Sommartid äter de fräken, ängsull, kråkbär, starr, gräs och örter.[2] Vintertid består deras föda mest av gräs, säd och klöver[6] och de ses på vinterhalvåret ofta beta på stubbåkrar och dylikt.
Man uppskattar att världspopulationen av sädgås består av mellan 800 000–840 000 individer på en yta av 10 000 000 km².[1] Världspopulationen anses inte vara hotad och den är därför listad som livskraftig (LC)[1]. Däremot är vissa populationer hotade vilket gjort att taxonen fabalis och rossicus är upptagna i avtalet om bevarande av afro-eurasiska flyttande vattenfåglar (AEWA). Man beräknar det europeiska vinterbeståndet till cirka 380000 individer och av dessa övervintrar mellan 3000 och 12000 i Danmark.[6]
Det svenska häckningsbeståndet beräknades 1976 till ungefär 1000 par[6] men populationen minskar och uppskattades 2006 till ungefär 850 par vilket gör att den svenska populationen listas som missgynnad (NT) på svenska rödlistan[2]
Förr har den ibland kallats "skogsgås".[8]
Wikimedia Commons har media som rör sädgås.
Wiktionary har ett uppslag om sädgås.Sädgås (Anser fabalis) är en grå gås som häckar i norra Eurasien. Dess taxonomiska status är under diskussion och ibland behandlas den som två distinkta arter tajgasädgås och tundrasädgås, exempelvis av American Ornithologists' Union (AOU) sedan 2007.
,_Baltasound_-_geograph.org.uk_-_1725779.jpg)
