dcsimg

Sädgås ( Swedish )

provided by wikipedia SV
 src=
Denna Sädgåsen behandlas idag som två arter tajgasädgås och tundrasädgås. Artikel måste delas upp och rätt information föras till respektive artikel. Den här artikeln bör därefter flyttas till tajgasädgås.s faktauppgifter kan vara felaktiga på grund av föråldrad information. Hjälp gärna till att förbättra artikeln genom att uppdatera den. Se diskussionssidan för mer information. (2018-02)

Sädgås (Anser fabalis) är en grå gås som häckar i norra Eurasien. Dess taxonomiska status är under diskussion och ibland behandlas den som två distinkta arter tajgasädgås och tundrasädgås, exempelvis av American Ornithologists' Union (AOU) sedan 2007.

Utbredning och taxonomi

Sädgås häckar i norra Eurasien och är en flyttfågel som övervintrar på spridda ställen i Europa, Ryssland, Kina, Turkiet, Iran, Nord- och Sydkorea och i Japan.[3] Den har observerats bland annat i Kanada, Marocko, Algeriet, Tunisien, Egypten, Mali och på Azorerna och Island.[3]

Systematik

Sädgåsens taxonomi är under diskussion. Man brukar tala om komplexet sädgås-spetsbergsgås som av olika auktoriteter behandlas som allt ifrån en enda art till fyra olika, med sju underarter.

Klassiskt har sädgåsen behandlats som en art med fem underarter. Många auktoriteter har dock delat in arten i de två arterna Anser serrirostris som kallas "tundrasädgås" och Anser fabalis som då kallas "tajgasädgås".

Sädgåskomplexets fem taxa är: Tajgasädgås syn. skogssädgås

  • fabalis – häckar på taigan från norra Skandinavien till Uralbergen. Kallas ibland för "taigasädgås".
  • johanseni (Delacour, 1951) – häckar på taigan från Uralbergen till Bajkalsjön.
  • middendorffi (Severtsov, 1853) – häckar på taigan i östra Sibirien, öster om Bajkalsjön.

Tundrasädgås

Data från DNA-analyser gjorda av en finsk forskargrupp pekar dock på att komplexet sädgås-spetsbergsgås går att dela in i tre väl skilda klader och att de därmed bör behandlas som tre distinkta arter:[4]

  • Spetsbergsgås (Anser brachyrhynchus) – häckande populationer på Grönland, Island och Svalbard, dvs samma som dagens spetsbergsgås.
  • Sädgås (Anser fabalis) – häckande populationer på tundran och den västra delen av taigan: dagens sädgäss av underarterna rossicus, fabalis och serrirostris
  • Middendorffs gås (Anser middendorffii) – häckande populationer på taigan i Sibirien öster om Bajkalsjön: dagens sädgäss av underarten middendorffii

Denna forskargrupp är istället mer tveksam till att dela upp å ena sidan taxonet fabalis, och å andra sidan taxonen rossicus och serrirostris, i två arter.[5]

Förekomst i Sverige

I Sverige häckar sädgåsen från norra Dalarna och nordvästra Hälsingland till nordligaste Lappland. Merparten häckar i skogsområdena från Ångermanland till Torne lappmark.[2] Under sina årliga flyttar påträffas de i alla delar av södra Sverige. Vårflyttningen mot norr genom Sverige sker under andra hälften av april och de anländer de svenska häckningsplatserna i slutet av april- början av maj. De lämnar dessa häckningsplatser i september och observeras på de svenska rastplatserna, tillsammans med östligare populationer, i slutet av samma månad för att senare dra vidare till sina vinterkvarter i Nordvästeuropa.[6] En viktig sådan rastplats i Sverige är Tåkern där man i oktober 1988 räknade in så många som 49600 sädgäss.[6]Andra viktiga rastplaster i Sverige är Kvismaren och Östen.[6]

Utseende

Sädgåsen är den näst största av de grå gässen med en längd på 69–88 centimeter och ett vingspann på 140–174 centimeter,[7] men olika populationer varierar i storlek (se nedan). Den är ganska mörk och långvingad i jämförelse med de andra grå gässen. Dess huvud och hals är gråbruna. Överkroppen är mörkt brunaktig med gråvita fjäderkanter. Bröstet är ljusgrått, buksidan vitaktig. Fötterna är gulröda. Näbben är delvis svart och har mörk nagel. Övernäbbens lameller är tydligt synliga. Kring näbben finns ett orangefärgat band. Hos nominatformen är näbbens höjd vid basen mindre än halva näbbens längd.

Morfologiska skillnader mellan olika taxa

 src=
Flygande "tundrasädgäss" av taxonet rossicus.
 src=
Sädgås serrirostris fotograferad i slutet av februari i Baltasound i Skottland.

Sädgåsens olika taxa varierar främst i kroppsstorlek och näbbens storlek och teckning - det vill säga mängden svart och orange. Generellt kan man säga att den ökar i kroppsstorlek från norr till söder och från väst till öst.

  • fabalis har stor kropp, och lång och smal näbb med ett brett orangefärgat band.
  • johanseni har stor kropp, och lång och smal näbb med smalt orangefärgat band.
  • middendorffii har mycket stor kropp, och lång och kraftig näbb med smalt orangefärgat band.
  • rossicus har liten kropp, och liten och knubbig näbb med smalt orangefärgat band
  • serrirostris har stor kropp, och lång och kraftig näbb med smalt orangefärgat band.

Se vidare tundrasädgås.

 src=
Tundrasädgås (A. f. rossicus).
 src=
Anser fabalis

Ekologi

Häckning och biotop

Den häckar i anslutning till myrar och tjärnar på taigan i det nordliga barrskogsområdet och på tundran. Den lägger fyra till sex smutsvita ägg som honan ruvar i 27–29 dagar.[6] De lever i monogama förhållanden och båda föräldrarna tar hand om ungarna som blir flygga efter cirka 40 dagar. Ungarna håller sedan ihop med sina föräldrar hela första vintern.

Föda

Sommartid äter de fräken, ängsull, kråkbär, starr, gräs och örter.[2] Vintertid består deras föda mest av gräs, säd och klöver[6] och de ses på vinterhalvåret ofta beta på stubbåkrar och dylikt.

Sädgåsen och människan

Status och hot

Man uppskattar att världspopulationen av sädgås består av mellan 800 000–840 000 individer på en yta av 10 000 000 km².[1] Världspopulationen anses inte vara hotad och den är därför listad som livskraftig (LC)[1]. Däremot är vissa populationer hotade vilket gjort att taxonen fabalis och rossicus är upptagna i avtalet om bevarande av afro-eurasiska flyttande vattenfåglar (AEWA). Man beräknar det europeiska vinterbeståndet till cirka 380000 individer och av dessa övervintrar mellan 3000 och 12000 i Danmark.[6]

Status i Sverige

Det svenska häckningsbeståndet beräknades 1976 till ungefär 1000 par[6] men populationen minskar och uppskattades 2006 till ungefär 850 par vilket gör att den svenska populationen listas som missgynnad (NT) på svenska rödlistan[2]

Namn

Förr har den ibland kallats "skogsgås".[8]

Referenser

Noter

  1. ^ [a b c] BirdLife International 2012 Anser fabalis Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 6 januari 2014.
  2. ^ [a b c d] ArtDatabanken (pdf)[död länk] Läst 11 maj 2008..
  3. ^ [a b] Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom
  4. ^ Ruokonen, M., Litvin, K., Aarvak, T. (2008) Taxonomy of the bean goose - pink-footed goose, Molecular Phylogenetics and Evolution. Ännu ej publicerat manuskript. En, två eller tre sädgåsarter?- Club300; Nyhetsarkivet
  5. ^ En, två eller tre sädgåsarter?- Club300; Nyhetsarkivet
  6. ^ [a b c d e f g] Roland Staav och Thord Fransson (2000). Nordens fåglar (tredje upplagan). Stockholm: Prisma. sid. 386-387. ISBN 91-518-3825-7
  7. ^ Mullarney, K. Svensson, L. Zetterström, D. (1999). Fågelguiden, Europas och medelhavsområdets fåglar i fält. (första upplagan). Stockholm: Albert Bonniers förlag. sid. 42-43. ISBN 91-34-51038-9
  8. ^ Edvard Wibeck (1929) Bidrag till kännedomen om sädgåsens (Anser fabalis Lath.) häckterräng i Sverige., Fauna och flora, vol.24, sid:206

Källor

  • Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom

Externa länkar

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia författare och redaktörer
original
visit source
partner site
wikipedia SV

Sädgås: Brief Summary ( Swedish )

provided by wikipedia SV

Sädgås (Anser fabalis) är en grå gås som häckar i norra Eurasien. Dess taxonomiska status är under diskussion och ibland behandlas den som två distinkta arter tajgasädgås och tundrasädgås, exempelvis av American Ornithologists' Union (AOU) sedan 2007.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia författare och redaktörer
original
visit source
partner site
wikipedia SV