Pacific Wren

Stillahavsgärdsmyg^[2] (Troglodytes pacificus) är en fågel i familjen gärdsmygar inom ordningen tättingar.^[3]

Taxonomi

Stillahavsgärdsmyg kategoriserades tidigare som en underartsgrupp av gärdsmyg (T. troglodytes), vilket även var fallet för vintergärdsmyg (T. hiemalis) som förekommer i östra Nordamerika. Studier visar att utbredningsområden för stillahavsgärdsmyg och vintergärdsmyg överlappar och att det i detta område inte förekommer någon nämnvärd hybridisering.^[4] Andra studier indikerar att de båda taxonen sist delade en gemensam förfader för ungefär 4,3 miljoner år sedan och att dessa sedan isolerades, precis som många andra skogslevande fågelarter i Nordamerika, av inlandsisen under pleistocen.^[5][6] På grund av detta behandlar idag många auktoriteter taxonet pacificus som en egen art.^[7]

Underarter och utbredning

Stillahavsgärdsmygen delas upp i 13 underarter i två underartersgrupper med fölljande utbredning:^[3]

• alascensis-gruppen
  • T. p. alascensis – Pribiloföarna (St. George, St. Paul och Otter)
  • T. p. meligerus – västra Aleuterna (Attu, Agattu, Alaid, Nitzi och Buldir)
  • T. p. kiskensis – västra Aleuterna (Kiska, Little Kiska, Amchitka, Ogliuga)
  • T. p. tanagensis – centrala Aleuterna (Tanaga, Adak och Atka)
  • T. p. seguamensis – centrala Aleuterna (Seguam, Amutka och Yunaska)
  • T. p. stevensoni – västra Alaskahalvön, Amak och Amagat islands
  • T. p. petrophilus – östra Aleuterna (Unalaska, Amaknak och Akutan)
  • T. p. semidiensis - Semidi Islands i södra Alaska
• pacificus-gruppen
  • T. p. helleri – södra Alaska (Kodiak Island, Afognak och Raspberry islands)
  • T. p. pacificus – kustområden från sydvästra Alaska till Kalifornien
  • T. p. muiri – kustområden i norra Kalifornien, så långt söderut som till Marin County
  • T. p. obscurior – kustområden i centrala Kalifornien, från San Francisco till San Luis Obispo County
  • T. p. salebrosus – inre delarna från British Columbia till nordöstra Oregon och västra Montana.

Status

IUCN kategoriserar den som livskraftig.^[1]

Referenser

1. ^ [a b] Birdlife International 2016 Troglodytes pacificus Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 2016-12-10.
2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2015) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter Arkiverad 18 oktober 2014 hämtat från the Wayback Machine., läst 2015-07-01
3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-08-11
4. ^ Toews, D.P.L. & Irwin, D.E. (2008) "Cryptic speciation in a Holarctic passerine revealed by genetic and bioacoustic analyses." Molecular Ecology
5. ^ Drovetski, S. V., Zink, R. M., Rohwer, S., Fadeev, I. V., Nesterov, E. V., Karagodin, I., Koblik, E. A. & Y. A. Redkin (2004) "Complex biogeographic history of a Holarctic passerine. Arkiverad 16 juni 2010 hämtat från the Wayback Machine." (pdf) Proceedings of the Royal Society B: Biological Sciences, läst 2010-08-11
6. ^ Weir J. and D. Schluter (2004): "Ice sheet promote speciation in boreal birds." Proceedings of the Royal Society B: Biological Sciences Pubmedcentral.NIH.gov
7. ^ Svensson, L., Tyrberg, T., Fromholtz, J., & Jirle, E. (2012) Förändringar i listan över holarktis fåglar: Rapport nr 4 från SOF:s Taxonomikommitté, Vår fågelvärld, vol.71, nr.6, sid:42-49, issn 0042-2649

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör stillahavsgärdsmyg.
  Bilder & media
• Wikispecies har information om Troglodytes pacificus.
  Artförteckning