Cacajao melanocephalus[2][3][4] är en däggdjursart som först beskrevs av Alexander von Humboldt 1812. Cacajao melanocephalus ingår i släktet kortsvansapor och familjen Pitheciidae.[5][6] IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1] Inga underarter finns listade.[5]
Hannar är med en kroppslängd (huvud och bål) av 40 till 50 cm samt en vikt av 3 till 4 kg större än honor. Honor blir utan svans 30 till 40 cm långa och väger 2,4 till 3 kg. Svansen är hos båda kön 13 till 21 cm lång. Huvudet kännetecknas av nästan naken svart hud i ansiktet och av svart päls på huvudets topp. Även på extremiteterna har pälsen en svart färg. Däremot är främre delen av bålen rödgul och bakre delen inklusive svansen är kastanjebrun.[7]
Denna primat förekommer i sydöstra Colombia och nordvästra Brasilien och möjligen även i angränsande regioner av Venezuela. Arten vistas där i tropiska regnskogar som ofta översvämmas.[1]
Individerna klättrar främst i träd men vistas ibland på marken för att plocka frön. Cacajao melanocephalus äter även frukter, unga blad, andra växtdelar och spindeldjur.[1]
Individerna bildar flockar med 5 till 40 medlemmar och ibland förenas olika flockar till en stor grupp av cirka 100 individer.[1] De enskilda exemplaren kan byta flock flera gångar under livet. Cacajao melanocephalus bildar även blandade flockar med andra primater. Fiskar av gruppen pacu äter primatens avföring när den hamnar i vattnet. Därför följer Amazondelfiner (Inia geoffrensis) efter primatens flockar för att komma åt fiskarna.[7]
Strider mellan flockens medlemmar är sällsynta och inte allvarliga. Honor parar sig allmänt vartannat år. Flera exemplar levde 18 år.[7]
Cacajao melanocephalus är en däggdjursart som först beskrevs av Alexander von Humboldt 1812. Cacajao melanocephalus ingår i släktet kortsvansapor och familjen Pitheciidae. IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig. Inga underarter finns listade.