Hallonbi (Panurginus romani)[1][2] är en solitär[3] biart som beskrevs av Aurivillius 1914. Hallonbiet ingår i släktet bergsbin och familjen grävbin.[4][5][6] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[4]
Hallonbiet är ett långsträckt bi med svart grundfärg och gles, vit till gråbrun behåring. Hanen har de yttersta antennsegmenten orange, samt munskölden (clypeus) och delar av benen ljusgula. Biet är litet, med en kroppslängd på 7 till 8 mm.[7]
Habitatet utgörs av skogsbryn, gärna mot odlad mark, sand- och grustag, skogsvägar, kalhyggen och erosionsbranter. Arten, som flyger under juni och juli, är helt oligolektisk vad gäller polleninsamling till larverna, den hämtar endast pollen från hallon, men för att äta nektar kan biet även flyga till skogsnäva och lingon. Boet grävs ut i sandig mark på soliga ställen.[7]
Arten förekommer från Skandinavien österut längs tajgan till Rysslands Stillahavskust. I Sverige finns den från Lappland kring Luleälven till norra Uppland och södra Dalarna. Den svenska förekomsten är klassificerad som livskraftig.[7] I Finland, där arten förekommer i sydöstra delarna av landet, har den på relativt kort tid (från 2000 till 2010) gått från att vara starkt hotad till livskraftig.[8] I Norge, där arten också är klassificerad som livskraftig, finns den i Trøndelag och sällsynt i Østlandet[9].
Hallonbi (Panurginus romani) är en solitär biart som beskrevs av Aurivillius 1914. Hallonbiet ingår i släktet bergsbin och familjen grävbin. Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.