Vickersläktet (Vicia)[1][2] är ett släkte i familjen ärtväxter,[1] med cirka 150 kända arter. De förekommer i tempererade områden på norra halvklotet och söderut till tropiska Afrika och Sydamerika. I Europa finns mer än 60 arter, av vilka 15 förekommer i Sverige.
Vickrar är vanligen stora, mera sällan små, örter. De är oftast klätterväxter med ganska tunna strukturer. Bladen är sammansatta av ett till många par småblad, som är större än stiplerna. Uddblad saknas, men i stället finnes ett klänge eller borst. Blommorna är fjärilslika och sitter oftast i större eller mindre klasar, men även ensamma eller parvis i bladvecken.
Blomfodrets 2 övre tänder är kortare än de 3 nedre eller alla nästan lika. Blomkronan är 2 till flera gånger längre än blomfodret. Ståndarsträngarna bildar ett upptill snett avskuret rör. Stiftet är upptill platt, skägghårigt på undersidan eller runt omkring småludet.
Baljan är sammantryckt från sidan, vanligen mångfröig, med rundade frön, som liknar ärter. Groningen är hypogeisk.
Vickersläktet (Vicia) är ett släkte i familjen ärtväxter, med cirka 150 kända arter. De förekommer i tempererade områden på norra halvklotet och söderut till tropiska Afrika och Sydamerika. I Europa finns mer än 60 arter, av vilka 15 förekommer i Sverige.
Vickrar är vanligen stora, mera sällan små, örter. De är oftast klätterväxter med ganska tunna strukturer. Bladen är sammansatta av ett till många par småblad, som är större än stiplerna. Uddblad saknas, men i stället finnes ett klänge eller borst. Blommorna är fjärilslika och sitter oftast i större eller mindre klasar, men även ensamma eller parvis i bladvecken.
Blomfodrets 2 övre tänder är kortare än de 3 nedre eller alla nästan lika. Blomkronan är 2 till flera gånger längre än blomfodret. Ståndarsträngarna bildar ett upptill snett avskuret rör. Stiftet är upptill platt, skägghårigt på undersidan eller runt omkring småludet.
Baljan är sammantryckt från sidan, vanligen mångfröig, med rundade frön, som liknar ärter. Groningen är hypogeisk.