Aderyn a rhywogaeth o adar yw Telor Semper (sy'n enw gwrywaidd; enw lluosog: telorion Semper) a adnabyddir hefyd gyda'i enw gwyddonol Leucopeza semperi; yr enw Saesneg arno yw Semper's warbler. Mae'n perthyn i deulu'r Telorion y Byd Newydd (Lladin: Paruliadae) sydd yn urdd y Passeriformes.[1]
Talfyrir yr enw Lladin yn aml yn L. semperi, sef enw'r rhywogaeth.[2] Mae'r rhywogaeth hon i'w chanfod yng Ngogledd America.
Mae'r telor Semper yn perthyn i deulu'r Telorion y Byd Newydd (Lladin: Paruliadae). Dyma rai o aelodau eraill y teulu:
Rhestr Wicidata:
rhywogaeth enw tacson delwedd Telor Semper Leucopeza semperi Telor Swainson Limnothlypis swainsoniiAderyn a rhywogaeth o adar yw Telor Semper (sy'n enw gwrywaidd; enw lluosog: telorion Semper) a adnabyddir hefyd gyda'i enw gwyddonol Leucopeza semperi; yr enw Saesneg arno yw Semper's warbler. Mae'n perthyn i deulu'r Telorion y Byd Newydd (Lladin: Paruliadae) sydd yn urdd y Passeriformes.
Talfyrir yr enw Lladin yn aml yn L. semperi, sef enw'r rhywogaeth. Mae'r rhywogaeth hon i'w chanfod yng Ngogledd America.
Der Blassfußwaldsänger (Leucopeza semperi) ist ein extrem seltener oder bereits ausgestorbener Singvogel aus der Familie der Waldsänger. Er ist oder war auf der Insel St. Lucia endemisch und ist die einzige bekannte Art der Gattung Leucopeza. Der Gattungsname ist die griechische Ableitung der kreolischen Bezeichnung pied blanc und bedeutet „weiße Füße“. Das Artepitheton ehrt Reverend John E. Semper, der in den 1870er Jahren das Typusexemplar sammelte.
Der Blassfußwaldsänger erreicht eine Länge von 14,5 Zentimetern. Das Gefieder der Altvögel ist dunkelgrau an der Oberseite und grauweiß an der Unterseite. Die Jungvögel sind oberseits bräunlichgrau und an der Unterseite gelbbraun. Die Beine sind hellgelb. Der Ruf besteht aus Tönen, die sich wie tuck-tick-tick-tuck anhören.
Der Blassfußwaldsänger lebt im Unterholz von Bergwäldern. Über seine Lebensweise ist nichts bekannt; er ist aber vermutlich ein Bodenbrüter.
Der Blassfußwaldsänger war im 19. Jahrhundert noch ziemlich häufig, aber es gibt nur eine Handvoll Beobachtungen aus dem 20. Jahrhundert. Laut dem Ornithologen James Bond, einem der führenden Experten der karibischen Avifauna, wurde ein Weibchen im Jahre 1934 am Gipfel des Piton Flores erlegt. Ein weiteres Individuum wurde im März 1947 zwischen dem Piton Lacombe und dem Piton Canaries gesichtet.[1] Der letzte zuverlässige Nachweis stammt aus dem Jahre 1961. Obwohl es 1965, 1972, 1989, 1995 und 2003 lediglich unbestätigte Hinweise gab, besteht eine schwache Hoffnung auf eine Wiederentdeckung, da noch einige unberührte Waldgebiete vorhanden sind. Gründe für seinen Rückgang waren vermutlich eingeführte Mungos sowie Lebensraumzerstörung.
Der Blassfußwaldsänger (Leucopeza semperi) ist ein extrem seltener oder bereits ausgestorbener Singvogel aus der Familie der Waldsänger. Er ist oder war auf der Insel St. Lucia endemisch und ist die einzige bekannte Art der Gattung Leucopeza. Der Gattungsname ist die griechische Ableitung der kreolischen Bezeichnung pied blanc und bedeutet „weiße Füße“. Das Artepitheton ehrt Reverend John E. Semper, der in den 1870er Jahren das Typusexemplar sammelte.
Semper's warbler (Leucopeza semperi) is an extremely rare or possibly extinct New World warbler which is endemic to Saint Lucia, part of the Lesser Antilles.
The common name and Latin binomial name commemorate Reverend John E. Semper, an amateur ornithologist who lived in St. Lucia.[3]
The bird is about 14.5 centimetres in length. The plumage of the adults is dark gray at the upperparts and greyish white at the underparts. The immatures are brownish-grey above and have buffish underparts, and the long legs are pale yellow. The call consists of tuck-tick-tick-tuck noises.
Semper's warbler is endemic to Saint Lucia.[4] It lives in the undisturbed undergrowth of lower montane rainforests and elfin woodlands.[4]
Nothing is known about its ecology but it is probably a ground-nesting bird.
It was rather abundant in the 19th century but there are only a few reports of this species in the 20th century. According to West Indian ornithologist James Bond, it was last collected on the summit of Piton Flores in 1934, another report was from March 1947 where it was sighted between the Piton Lacombe and the Piton Canaries.[5] The last reliable sighting was in 1961. Though unconfirmed sightings were in 1965, 1972, 1989, 1995 and 2003 there is a weak hope for a rediscovery because suitable habitat still remains. A cause for its decline was probably the introduction of mongooses. Due to its possibly ground-nesting habits it was an easy prey for the mongooses. Another cause might be habitat destruction.
Semper's warbler (Leucopeza semperi) is an extremely rare or possibly extinct New World warbler which is endemic to Saint Lucia, part of the Lesser Antilles.
The common name and Latin binomial name commemorate Reverend John E. Semper, an amateur ornithologist who lived in St. Lucia.
La Sempera parulio (Leucopeza semperi) estas tre rara aŭ eble formortinta birdospecio de la familio de Paruliedoj kiu estas aŭ estis endemia de Sankta Lucio en Malgrandaj Antiloj de Karibio.
Tiu birdo estas ĉirkaŭ 14.5 cm longa. La plumaro de plenkreskuloj estas malhelgriza je supraj partoj kaj grizecblanka je subaj partoj. Nematuruloj estas brunecgrizaj supre kaj havas sablokolorajn subajn partojn, kaj la longaj kruroj estas helflavaj. En ĉiu plumaro videblas svagaj malhela traokula strio kaj hela superokula strio. La suba makzelo de la beko estas pli hela.
Ili loĝas en subkreskaĵaro de montaraj kaj nanaj arbaroj. La alvoko konsistas de bruaĵoj kiaj “tuck-tick-tick-tuck”. Oni ne scias ion ajn pri ties ekologio, sed ĝi estas probable grundonestumanta birdo.
Ĝi estis abunda en la 19a jarcento, sed estas nur malmultaj vidaĵoj de tiu specio en la 20a jarcento. Laŭ la karibia birdofakulo James Bond ĝi estis laste kolektita en la montopinto de Piton Flores en 1934, alia vidaĵo estis el marto de 1947 kiam ĝi estis vidata inter Piton Lacombe kaj Piton Canaries. [1] La lasta fidinda vidaĵo okazis en 1961. Kvankam nekonfirmataj vidaĵoj eble okazis en 1965, 1972, 1989, 1995 kaj eĉ 2003 estas milda espero de rediskovro ĉar taŭga habitato ankoraŭ restas. La kaŭzo de la malpliiĝo estas probable enmetitaj herpestoj. Pro la ebla grundonestumanata kutimaro tiu specio estis facila predo por herpestoj. Alia kaŭzo povus esti habitatodetruo.
La Sempera parulio (Leucopeza semperi) estas tre rara aŭ eble formortinta birdospecio de la familio de Paruliedoj kiu estas aŭ estis endemia de Sankta Lucio en Malgrandaj Antiloj de Karibio.
La reinita de Semper (Leucopeza semperi)[3] es una especie de ave paseriforme de la familia Parulidae endémica de Santa Lucía, en las Antillas Menores. Es la única especie del género Leucopeza.[4] Es un pájaro extremadamente escaso que posiblemente se haya extinguido.
Su nombre tanto científico como el común conmemora al reverendo John E. Semper, un ornitólogo aficionado que vivió en Santa Lucía.[5]
La reinita de Semper mide alrededor de 14,5 centímetros de largo.[6] Los adultos tienen el plumaje de las partes superiores gris oscuro y las inferiores blanquecino grisáceo. En cambio, los inmaduros en cambio tienen las partes superiores de tonos gris parduzco y las inferiores anteadas. Tienen patas largas de color amarillo claro. Vive entre el matorral y los bosques de las montañas de la isla. Su canto consiste en sonidos similares a «tuck-tick-tick-tuck».
Era bastante abundante en el siglo XIX pero hay muy pocos registros de la especie en el siglo XX. Según el ornitólogo estadounidense James Bond, se capturó un ejemplar por última vez en la cumbre del Piton Flores en 1934, existe otro registro de marzo de 1947 cuando se le observó entre los montes Piton Lacombe y Piton Canaries.[7] El último avistamiento confirmado se realizó en 1961. A pesar de que a partir de entonces solo se han producido avistamientos no confirmados en 1965, 1972, 1989, 1995 y 2003 hay una pequeña esperanza de que sea redescubierto porque su hábitat todavía está disponible. Una posible causa de su declive es la introducción de mangostas en la isla, ya que posiblemente es un ave que anide en el suelo, lo que lo convierte en una presa fácil para las mangostas. Aunque también es posible que la causa sea la degradación del hábitat.
|coautores=
(ayuda) La reinita de Semper (Leucopeza semperi) es una especie de ave paseriforme de la familia Parulidae endémica de Santa Lucía, en las Antillas Menores. Es la única especie del género Leucopeza. Es un pájaro extremadamente escaso que posiblemente se haya extinguido.
Su nombre tanto científico como el común conmemora al reverendo John E. Semper, un ornitólogo aficionado que vivió en Santa Lucía.
Tuhksäälik (Leucopeza semperi) on üliharuldane või välja surnud Saint Lucia endeemne sääliklane.
Linnu pikkus on umbes 14,5 cm. Tuhksääliku vanalinnu ülapoole sulestik on tumehall ja alapoole sulestik hallikasvalge. Immatuurne lind on pruunikashalli ülapoole ja tuhmkollaka alapoolega. Jalad on helekollased ja pikad. Tuhksäälik elab mägi- ja haldjametsade alarindes.
Tema eluviiside kohta pole midagi kindlalt teada. Arvatakse, et ta pesitseb maapinnal.
Tuhksäälik oli 19. sajandil üsna arvukas, kuid 20. sajandil on tema kohta vaid üksikuid teateid. Viimane usaldusväärne vaatlus oli 1961. aastal. Liigi taasleidmiseks on lootust, sest sobivat elupaika veel leidub. Tema arvukuse languse üks tõenäoline põhjus oli sissetoodud mangustid, kelle jaoks ta oli kerge saak. Teine põhjus võib olla elupaiga hävitamine.
Tuhksäälik (Leucopeza semperi) on üliharuldane või välja surnud Saint Lucia endeemne sääliklane.
Leucopeza semperi Leucopeza generoko animalia da. Hegaztien barruko Parulidae familian sailkatua dago.
Leucopeza semperi Leucopeza generoko animalia da. Hegaztien barruko Parulidae familian sailkatua dago.
Saintluciankerttuli (Leucopeza semperi) on endeemisenä Saint Lucian saarella elävä lintu. Laji on äärimmäisen uhanalainen ja mahdollisesti jopa hävinnyt [1].
Kooltaan saintluciankerttuli on noin 15 cm. Aikuisen linnun selkä ja pää ovat harmaat. Rinta ja vatsa ovat väritykseltään vaaleat. Mustaa saintluciankerttulilla on siivissä ja pyrstössä. Lajin laulu on tuntematon. Kutsuääni on tuck-tick-tick-tuck [2].
Saintluciankerttuli elää vuoristometsien aluskasvillisuuden joukossa. Lajin elintavoista ei tiedetä paljoakaan. Lintu tekee pesänsäkin mahdollisesti maahan. Lajista ei ole varmoja havaintoja vuoden 1961. Varmistamattomia havaintoja on ollut vuoden 1961 jälkeen neljä, viimeisin vuonna 2003 [1]. Saintluciankerttulikannan kooksi arvioidaan alle 50 yksilöä [2]. Suurin lajiin kohdistuva uhka on sen elinympäristön häviäminen. Saarella on kuitenkin edelleen lajille soveltuvia metsiä. Myös saarelle vuonna 1884 saapuneet mungot ovat vähentäneet lintujen määrää [1].
Saintluciankerttuli (Leucopeza semperi) on endeemisenä Saint Lucian saarella elävä lintu. Laji on äärimmäisen uhanalainen ja mahdollisesti jopa hävinnyt .
Kooltaan saintluciankerttuli on noin 15 cm. Aikuisen linnun selkä ja pää ovat harmaat. Rinta ja vatsa ovat väritykseltään vaaleat. Mustaa saintluciankerttulilla on siivissä ja pyrstössä. Lajin laulu on tuntematon. Kutsuääni on tuck-tick-tick-tuck .
Saintluciankerttuli elää vuoristometsien aluskasvillisuuden joukossa. Lajin elintavoista ei tiedetä paljoakaan. Lintu tekee pesänsäkin mahdollisesti maahan. Lajista ei ole varmoja havaintoja vuoden 1961. Varmistamattomia havaintoja on ollut vuoden 1961 jälkeen neljä, viimeisin vuonna 2003 . Saintluciankerttulikannan kooksi arvioidaan alle 50 yksilöä . Suurin lajiin kohdistuva uhka on sen elinympäristön häviäminen. Saarella on kuitenkin edelleen lajille soveltuvia metsiä. Myös saarelle vuonna 1884 saapuneet mungot ovat vähentäneet lintujen määrää .
Leucopeza semperi
La Paruline pied-blanc (Leucopeza semperi) est une espèce de passereaux appartenant à la famille des Parulidae.
La paruline à pied-blanc est endémique de l'île de Sainte-Lucie. Il existe peu d'observations de cette paruline au cours du XXe siècle et la dernière observation certaine date de 1961. Cette espèce est peut-être éteinte. Son déclin peut être dû à l'introduction de la petite mangouste indienne sur l'île et à la destruction de son habitat.
Leucopeza semperi
La Paruline pied-blanc (Leucopeza semperi) est une espèce de passereaux appartenant à la famille des Parulidae.
La parula di Semper (Leucopeza semperi P. L. Sclater, 1876) è un parulide estremamente raro o possibilmente estinto endemico di Saint Lucia, un'isola delle Piccole Antille[3].
Il nome comune e quello binomiale latino commemorano il Reverendo John E. Semper, un ornitologo amatoriale vissuto a Santa Lucia[4].
Questa specie misurava circa 14,5 cm di lunghezza. Il piumaggio degli adulti era grigio scuro sulle regioni superiori e bianco-grigiastro su quelle inferiori; le lunghe zampe erano color giallo chiaro. Gli esemplari immaturi avevano le regioni superiori grigio-brunastre e quelle inferiori color camoscio. Viveva nel sottobosco delle foreste montane e delle foreste pigmee. Il richiamo consisteva in un rumoroso tuck-tick-tick-tuck. Non conosciamo nulla riguardo alla sua ecologia, ma probabilmente nidificava al suolo.
Nel XIX secolo era piuttosto numerosa, ma nel XX secolo sono state registrate solo poche segnalazioni della presenza di questa specie. Secondo l'ornitologo delle Indie Occidentali James Bond, l'ultimo esemplare venne catturato sulla cima del Piton Flores nel 1934, mentre un altro esemplare venne avvistato nel marzo 1947 tra il Piton Lacombe e il Piton Canaries[5]. L'ultimo avvistamento confermato risale al 1961. Malgrado i successivi avvistamenti del 1965, 1972, 1989, 1995 e 2003 non siano stati confermati, vi è ancora una debole speranza che la specie sopravviva tuttora, in quanto l'ambiente in cui viveva è rimasto ancora in gran parte incontaminato. Una delle cause del suo declino è stata probabilmente l'introduzione delle manguste. In quanto tale specie probabilmente nidificava al suolo, essa sarebbe stata una facile preda per questi carnivori. Un'altra causa potrebbe essere stata la distruzione dell'habitat.
La parula di Semper (Leucopeza semperi P. L. Sclater, 1876) è un parulide estremamente raro o possibilmente estinto endemico di Saint Lucia, un'isola delle Piccole Antille.
Il nome comune e quello binomiale latino commemorano il Reverendo John E. Semper, un ornitologo amatoriale vissuto a Santa Lucia.
Sempers zanger (Leucopeza semperi) is een zangvogel uit de familie Parulidae (Amerikaanse zangers). Het is een ernstig bedreigde, mogelijk al uitgestorven endemische vogelsoort van Saint Lucia (Caribisch gebied, Bovenwindse Eilanden).
De vogel is 14,5 cm lang en ziet eruit als een boszanger met lange poten. De volwassen vogel is donkergrijs van boven en vuilwit van onder. Onvolwassen vogels zijn grijsbruin en wat lichter roodbruin van onder. Opvallend zijn de lange, bleekgeel gekleurde poten. De vogel leeft of leefde verborgen in dichte ondergroei.[2]
Deze soort is endemisch op Saint Lucia waar de soort verbleef of mogelijk nog voorkomt in montaan bos met dichte ondergroei.[2]
Sempers zanger heeft een zeer klein verspreidingsgebied en daardoor is de kans op uitsterven aanwezig. Tussen de jaren 1920 en 1961 zijn een paar overtuigende waarnemingen gedaan. In de 19de eeuw was de vogel waarschijnlijk algemener. In 1884 zijn echter mangoesten op het eiland los gelaten en deze roofdieren hadden een desastreus effect op deze vogelsoort. Vermeende nieuwe waarnemingen in 1965, 1989, 1995 en 2003 konden niet worden bevestigd. Hoewel het leefgebied is verkleind, bestaat de mogelijkheid dat de vogel nog voorkomt in een paar resten slecht onderzocht bergbos, daarom staat deze soort als ernstig bedreigd (kritiek) op de Rode Lijst van de IUCN.[1]
Bronnen, noten en/of referentiesSempers zanger (Leucopeza semperi) is een zangvogel uit de familie Parulidae (Amerikaanse zangers). Het is een ernstig bedreigde, mogelijk al uitgestorven endemische vogelsoort van Saint Lucia (Caribisch gebied, Bovenwindse Eilanden).
Semperskogssångare[2] (Leucopeza semperi) är en fågel i familjen skogssångare inom ordningen tättingar.[3]
Fågeln placeras som enda art i släktet Leucopeza. Fågeln har rapporterats från bergsskogarna på Saint Lucia i Små Antillerna.
Semperskogssångaren är troligen utdöd[3] men IUCN kategoriserar arten som akut hotad.[1]
Artens svenska och vetenskapliga namn hedrar John E. Semper, en boende på Saint Lucia.[4]
Semperskogssångare (Leucopeza semperi) är en fågel i familjen skogssångare inom ordningen tättingar.
Leucopeza semperi là một loài chim trong họ Parulidae.[3] Đây là loài đặc hữu của Saint Lucia, thuộc Tiểu Antilles
Leucopeza semperi là một loài chim trong họ Parulidae. Đây là loài đặc hữu của Saint Lucia, thuộc Tiểu Antilles
Leucopeza semperi (Sclater, 1877)
Ареал Охранный статусБледноногий певун[1], или антильская сент-люсийская древесница[1] (лат. Leucopeza semperi) — редкая, возможно вымершая певчая птица семейства древесницевых. Эндемик острова Сент-Люсия. Единственный представитель рода Leucopeza. Видовой эпитет дан в честь Джона Семпера (John E. Semper), который собрал типовой экземпляр в 1870-х годах.
Бледноногий певун длиной 14,5 см. Оперение верхней части тела тёмно-серое, нижней части тела — серо-белое. Молодые птицы коричневато-серые сверху и жёлто-коричневые снизу. Ноги светло-жёлтые. Призывный крик состоит из звуков, которые слышатся как «тук-тик-тик-тук».
Вид живёт в подлеске горных лесов. О его образе жизни ничего не известно. Вероятно, гнездится на земле.
Бледноногий певун был довольно частой птицей в 19-м веке, однако, уже в 20-м столетии наблюдались единичные случаи встречи. Со слов орнитолога Джеймса Бонда, одного из ведущих экспертов Карибской авифауны, в 1934 году на вершине Piton Flores была убита самка. Другой экземпляр был обнаружен в марте 1947 года между горами Piton Lacombe и Piton Canaries. Последняя засвидетельствованная встреча произошла в 1961 году. Существует слабая надежда на повторное открытие, так как ещё имеются в наличии несколько нетронутых лесистых областей. Причиной снижения численности вида стали, вероятно, завезённые мангусты, а также разрушение местообитания.
Бледноногий певун, или антильская сент-люсийская древесница (лат. Leucopeza semperi) — редкая, возможно вымершая певчая птица семейства древесницевых. Эндемик острова Сент-Люсия. Единственный представитель рода Leucopeza. Видовой эпитет дан в честь Джона Семпера (John E. Semper), который собрал типовой экземпляр в 1870-х годах.
淡腳森鶯(Leucopeza semperi)是聖盧西亞一種極之稀少或可能已經滅絕的森鶯。
淡腳森鶯約長14.5厘米。成鳥的上身呈深灰色,下身呈灰白色。雛鳥上身呈褐灰色,下身長有絨毛。長腳呈淡黃色。牠們生活在山區及矮林中。牠們可能是在地上築巢,但詳情不明。
淡腳森鶯於19世紀時仍很豐富,但於20世紀就已餘下很少。最後的標本是於1934年採集的,另一個觀察報告則是於1947年。[2]最後確實的觀察報告是於1961年,另於1965年、1972年、1989年、1995年及2003年都有未確實的觀察,加上仍有一些適合的棲息地存在,所以仍有希望可以再發現牠們。
淡腳森鶯的衰落可能是因入侵的獴所致。牠們在地上築巢,很易成為獴的獵物。另一個成因可能是失去棲息地。