Der Zylindrische Walzenhalsbock (Phytoecia cylindrica) oder Echter Walzenhalsbock ist eine Art aus der Familie der Bockkäfer.
Zylindrische Walzenhalsböcke werden 6 bis 14 Millimeter lang. Der Chitin-Panzer hat eine schwarze Grundfärbung, die an den meisten Stellen allerdings von dichten blaugrünen Härchen bedeckt ist. Aufgrund leichter Unebenheiten des Außenskelettes gucken einige schwarze Punkte aus dieser Behaarung heraus. Auf dem Thorax sind drei hellere Längsbänder zu erkennen. Der Körper des Käfers ist schmal und langgestreckt. Der Name kommt von der runden Form des Körpers, wenn man diesen von vorne betrachtet, er ist also zylindrisch beziehungsweise walzenförmig. Um die Augen zieht sich eine weiße Umrandung herum. Die schwarzen, fadenförmigen Fühler sind bei den Weibchen etwa körperlang, bei den Männchen länger. Sie stehen fast orthogonal vom Körper ab. Das vordere Beinpaar ist rot oder orange gefärbt, die anderen Beine sind schwarz.
Die Käfer sind vor allem im südlichen Europa verbreitet kommen aber in der ganzen Paläarktis vor. Sie besiedeln warme, trockene Gebiete wie Steppen oder Brachland aber auch Ränder von Nadelmischwäldern. Durch Zerstörung des Lebensraumes nimmt der Bestand des Käfers ab.
Die tagaktiven Tiere sitzen meist auf Boretschgewächsen, die ihre Hauptnahrung darstellen. Die Weibchen ringeln den Stängel oberhalb des Eis ein, der später vertrocknet. Auch die Larven ernähren sich von Boretsch- oder Doldengewächsen, wo sie an den unteren Stängelteilen und im Wurzelhals fressen. Nach einem Jahr verpuppt sich die Larve. Aus der Puppe schlüpft der fertige Käfer, der von Mai bis August angetroffen werden kann.[1]
Der Zylindrische Walzenhalsbock (Phytoecia cylindrica) oder Echter Walzenhalsbock ist eine Art aus der Familie der Bockkäfer.
Phytoecia cylindrica is a species of beetle in the family Cerambycidae. It was described by Carl Linnaeus in 1758. It has a wide distribution throughout Europe. It feeds on Daucus carota, Laserpitium siler, Astrantia major, Anthriscus sylvestris, Heracleum sphondylium. It measures between 6 and 12 mm (0.24 and 0.47 in).[1]
Phytoecia cylindrica is a species of beetle in the family Cerambycidae. It was described by Carl Linnaeus in 1758. It has a wide distribution throughout Europe. It feeds on Daucus carota, Laserpitium siler, Astrantia major, Anthriscus sylvestris, Heracleum sphondylium. It measures between 6 and 12 mm (0.24 and 0.47 in).
Phytoecia cylindrica adalah spesies kumbang tanduk panjang yang tergolong familia Cerambycidae. Spesies ini juga merupakan bagian dari genus Phytoecia, ordo Coleoptera, kelas Insecta, filum Arthropoda, dan kingdom Animalia.
Larva kumbang ini biasanya mengebor ke dalam kayu dan dapat menyebabkan kerusakan pada batang kayu hidup atau kayu yang telah ditebang.
Phytoecia cylindrica adalah spesies kumbang tanduk panjang yang tergolong familia Cerambycidae. Spesies ini juga merupakan bagian dari genus Phytoecia, ordo Coleoptera, kelas Insecta, filum Arthropoda, dan kingdom Animalia.
Larva kumbang ini biasanya mengebor ke dalam kayu dan dapat menyebabkan kerusakan pada batang kayu hidup atau kayu yang telah ditebang.
De groene kruidenboktor (Phytoecia cylindrica) is een keversoort uit de familie van de boktorren (Cerambycidae). De wetenschappelijke naam van de soort werd voor het eerst geldig gepubliceerd in 1758 door Linnaeus.[1]
Bronnen, noten en/of referenties
Hundekjeksbukk (Phytoecia cylindrica) er en bille som tilhører familien trebukker (Cerambycidae). I motsetning til de fleste andre trebukker utvikler ikke larvene seg i busker og trær, men i planter i skjermplantefamilien. I Norge finnes den på Sør-Østlandet.
En liten til middelsstor (6-14 mm), slank, sylindrisk, svart trebukk, kroppen helt uten metallglans. Et godt kjennetegn er de oransje forbeina på det ellers ensfarget svarte insektet. Antennene er omtrent så lange som kroppen. Hodet er nokså stort, litt bredere enn pronotum, som er omtrent kvadratisk. Dekkvingene er tydelig bredere enn pronotum, med markerte skuldre, en tanke tilsmalnende fra skuldrene bakover. De er grovt og tett punktert og nokså matte. Mellom- og bakbeina er svarte, på forbeina er den ytre delen av lårene og hele leggene oransje.
Dette er en av forholdsvis få trebukker i vår fauna som har larver i urter. Denne artens larver lever inne i stenglene på skjermplanter, særlig i hundekjeks, men også i gulrot, skvallerkål og bjørnekjeks. Arten har av og til gjort noe skade ved frødyrking av gulrot. Hunnen gnager et par dype furer i stengelen og legger et egg nedenfor disse. Gnagene gjør at den delen av planten som er ovenfor gnaget, visner, det er derfor lett å se hvor hunnen har lagt egg. Larven lever inne i den hule stilken og også i alle fall den øvre delen av røttene på planten. Larveutviklingen tar omtrent tre måneder, uvanlig kort tid for en trebukk, men tilpasset vertsplantens levetid. De voksne billen påtreffes i nærheten av næringsplantene i juni-juli.
Den er utbredt i Europa og det vestlige Sibir. I Norge finnes den i sørøst, det er også spredte funn nord til Nordland.
Hundekjeksbukk (Phytoecia cylindrica) er en bille som tilhører familien trebukker (Cerambycidae). I motsetning til de fleste andre trebukker utvikler ikke larvene seg i busker og trær, men i planter i skjermplantefamilien. I Norge finnes den på Sør-Østlandet.
Phytoecia cylindrica é uma espécie de insetos coleópteros polífagos pertencente à família Cerambycidae.[1]
A autoridade científica da espécie é Linnaeus, tendo sido descrita no ano de 1758.
Trata-se de uma espécie presente no território português.
Phytoecia cylindrica é uma espécie de insetos coleópteros polífagos pertencente à família Cerambycidae.
A autoridade científica da espécie é Linnaeus, tendo sido descrita no ano de 1758.
Trata-se de uma espécie presente no território português.
Hundkäxbock (Phytoecia cylindrica) är en skalbagge i familjen långhorningar. Larven lever i stjälken på hundkäx och andra flockblommiga växter.
Skalbaggen är svart med långa antenner och blir 6–14 millimeter lång. Hanens antenner är längre än kroppen medan honans är något kortare än kroppen. Frambenen är röda på skenbenen och yttre delen av låren. De andra benen är svarta. Ögonen är kraftigt inskurna på mitten. [1]
Larven blir högst 15 mm lång. Den är gul och benlös. Det första bröstsegmentet har ett gulbrunt fält och två sneda fåror. [1]
Hundkäxbockens larv lever, som namnet antyder, ofta i stjälken på hundkäx. Även morot, kirskål och björnloka kan vara värdväxt. Den kan ibland orsaka skador på fröodlingar av morot. Honan gnager djupa fåror i stjälken och lägger ägget strax nedanför. Växten vissnar ovanför gnagfåran vilket gör att man lätt kan se att det finns hundkäxbockar i området. Larven gnager sig nedåt i stjälken ända ner till rötterna. Den är fullvuxen efter tre månader och övervintrar då. Den förpuppas i den torra fjolårsstjälken strax ovanför markytan i mitten av maj till mitten av juni. De fullvuxna skalbaggarna ses ofta på värdväxten i juni och juli. [1]
Hundkäxbocken är vanlig i Sverige från Skåne till Hälsingland. Den finns även i Danmark, sydöstra Norge och i sydöstra Finland. Den finns i en stor del av Europa, i Turkiet och vidare österut till västra Sibirien. [1]
Hundkäxbock (Phytoecia cylindrica) är en skalbagge i familjen långhorningar. Larven lever i stjälken på hundkäx och andra flockblommiga växter.
Phytoecia cylindrica là một loài bọ cánh cứng trong họ Cerambycidae.[1]
Phytoecia cylindrica là một loài bọ cánh cứng trong họ Cerambycidae.
Phytoecia cylindrica (Linnaeus, 1758)
СинонимыЗонтичный усач[1], или травяной цилиндротелый усач[2] (Phytoecia cylindrica) — вид жесткокрылых из семейства усачей.
Распространён почти во всей западной части Палеарктики.
Жук длиной от 6 до 14 мм. Время лёта с апреля по август.
Жизненный цикл длится один год. Кормовыми растениями являются разные виды травянистых.
Зонтичный усач, или травяной цилиндротелый усач (Phytoecia cylindrica) — вид жесткокрылых из семейства усачей.