nimet breadcrumb-navigoinnissa
Les Cetoniidae étaient une famille d'insectes de l'ordre des coléoptères, de la super-famille des Scarabaeoidea. Actuellement, cette famille est réduite à la sous-famille des Cetoniinae appartenant à la famille des Scarabaeidae.
Les Cetoniidae étaient une famille d'insectes de l'ordre des coléoptères, de la super-famille des Scarabaeoidea. Actuellement, cette famille est réduite à la sous-famille des Cetoniinae appartenant à la famille des Scarabaeidae.
Auksavabaliai (Cetoniidae) – įvairiaėdžių (Polyphaga) vabalų šeima (Seniau buvo laikomas plokštėtaūsių (Scarabaeidae) šeimos pošeimiu.)
Lietuvoje žinoma apie 12 rūšių[1], iš jų dažniausios:
Į Lietuvos raudonąją knygą įrašytos šios rūšys:
Lietuvoje gyvenantys auksavabaliai vabalai.
Auksavabaliai (Cetoniidae) – įvairiaėdžių (Polyphaga) vabalų šeima (Seniau buvo laikomas plokštėtaūsių (Scarabaeidae) šeimos pošeimiu.)
Lietuvoje žinoma apie 12 rūšių, iš jų dažniausios:
Bronzinukas, paprastasis auksavabalis (Cetonia aurata) Raštuotasis auksavabalis (Trichius fasciatus)Į Lietuvos raudonąją knygą įrašytos šios rūšys:
Aštuoniataškis auksavabalis (Gnorimus variabilis) Niūriaspalvis auksavabalis (Osmoderma eremita) Marmurinis auksavabalis (Netocia lugubris)Guldbaggar (Cetoniidae)[1] är en familj av skalbaggar och ingår i överfamiljen Scarabaeoidea. Vissa auktoriteter behandlar guldbaggar som underfamiljen Cetoniinae inom familjen bladhorningar.[1] Enligt Catalogue of Life omfattar familjen Cetoniidae över 4 300 arter,[1] och de flesta förekommer i varmare områden, särskilt Afrika.
Genom sin lilla kullriga kropp samt sina ovan platta täckvingar, som lämnar bakkroppens spets obetäckt, skiljer sig familjen från övriga bladhorningar. I Afrika finns en mängd guldbaggar som strålar av praktfulla, metallglänsande färger och ibland når betydande storlek, som de väldiga goliatbaggarna.
En del guldbaggar, däribland de i Sverige förekommande arterna gräsgrön guldbagge (Cetonia aurata) och olivgrön guldbagge (Potosia cuprea), utmärker sig genom att kunna flyga med slutna täckvingar, i stället för som hos andra skalbaggar, med täckvingarna utspärrade åt sidorna. Det beror på att täckvingarnas kant på yttersidan nära basen är försedd med en utskärning, genom vilken flygvingarna kan fällas ut.
Larverna är stora och tjocka, till färgen vitaktiga, med gulbrunt, starkare kitinpansrat huvud.
Till sitt levnadssätt är guldbaggarna blombesökare, som i hetaste solgasset flyger omkring, men vid mulen väderlek sitter trögt stilla på den blomma eller blomsamling på vilken de slagit sig ner. De äter företrädesvis frömjölet och ståndarna, men även kronbladen. Dock lockas de, liksom så många andra insekter, även av utsipprande trädsaft, och vissa tycks till och med uteslutande hämta sin näring därifrån. Larverna lever i multnande trä, några även bland multnande stackmaterial i myrstackar. När dessa skalbaggar känner sig hotade avsöndrar de från bakdelen en gulvit illaluktande vätska som försvar.
Följande lista i alfabetisk ordning följer Catalogue of Life:[1]
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Guldbaggar, 1904–1926.
Wikimedia Commons har media som rör Guldbaggar.
Wikispecies har information om Cetoniidae.
Guldbaggar (Cetoniidae) är en familj av skalbaggar och ingår i överfamiljen Scarabaeoidea. Vissa auktoriteter behandlar guldbaggar som underfamiljen Cetoniinae inom familjen bladhorningar. Enligt Catalogue of Life omfattar familjen Cetoniidae över 4 300 arter, och de flesta förekommer i varmare områden, särskilt Afrika.
_(3542408581)_(2).jpg)
_(14170993945).jpg)
