Attagenus pellio ye una especie de coleópteru de la familia Dermestidae.
Distribúyese por tol mundu, sacante los polos.[1][2][3]
Attagenus pellio ye una especie de coleópteru de la familia Dermestidae.
Der Gemeine oder Gefleckte Pelzkäfer (Attagenus pellio) gehört zur Gattung der Pelzkäfer (Attagenus) in der Familie der Speckkäfer (Dermestidae).
Die Käfer erreichen eine Körperlänge von 3,5 bis 6 Millimetern. Sie haben einen schwarz gefärbten, dicht behaarten Körper, der stellenweise Bereiche mit heller Behaarung trägt. Je ein großer Fleck befindet sich in der Mitte der Deckflügel nahe der Flügeldeckennaht, je zwei weitere liegen seitlich hinter der Schulterbeule, wobei diese Flecke auch nicht ausgebildet sein können. Weitere Flecke finden sich am Halsschild basal mittig und an den beiden Ecken, kleinere Flecke liegen an den Seiten des Halsschildes hinter der Mitte. Das erste und achte bis elfte Fühlerglied ist schwarz, das zweite bis siebente ist gelb gefärbt. Die Beine sind abgesehen von den gelblichen Tarsen braun gefärbt. Die beiden ähnlichen Arten Attagenus megatoma und Attagenus schaefferi können vom Gemeinen Pelzkäfer durch das Fehlen der hell behaarten Flecke unterschieden werden.
Die Tiere sind weltweit verbreitet, wobei man sie in Europa, nördlich bis nach Lappland und auch auf Grönland findet. Sie sind auf den Britischen Inseln häufig. Als Kulturfolger findet man die Art nur selten in freier Natur in Vogelnestern und Mulm, sie kommen jedoch in der Nähe des Menschen sehr häufig vor. Die Imagines treten bereits im Frühling in Wohnungen auf, in denen die Weibchen ihre Eier ablegen. Später im Jahr findet man die adulten Tiere auch auf Blüten von Doldenblütlern, Obstbäumen, Weißdornen und Schlehdorn. Die Larven werden bis zu 12 Millimeter lang und haben eine goldgelbe Färbung. Sie können durch ihren Fraß erhebliche Schäden an Textilien, Teppichen, Leder, Pelzen und Ähnlichem anrichten.
Der Gemeine oder Gefleckte Pelzkäfer (Attagenus pellio) gehört zur Gattung der Pelzkäfer (Attagenus) in der Familie der Speckkäfer (Dermestidae).
Attagenus pellio, the fur beetle or carpet beetle, is a pest which damages stored products such as furs, skins, textiles and grain.
Attagenus pelio is a 4–6 mm-long oval shaped insect with two patches of white hair on the elytra.
Attagenus pellio, the fur beetle or carpet beetle, is a pest which damages stored products such as furs, skins, textiles and grain.
Attagenus pelio is a 4–6 mm-long oval shaped insect with two patches of white hair on the elytra.
Attagenus pellio es una especie de coleóptero de la familia Dermestidae.
Mide 3.6–6 mm. Se los encuentra en nidos de aves. Se alimentan de piel, cuero, cereales. El ciclo vital es de 6 meses a trea años. De origen europeo, ahora se distribuyen por todo el mundo, excepto los polos.[1][2][3][4]
Attagenus pellio es una especie de coleóptero de la familia Dermestidae.
Mide 3.6–6 mm. Se los encuentra en nidos de aves. Se alimentan de piel, cuero, cereales. El ciclo vital es de 6 meses a trea años. De origen europeo, ahora se distribuyen por todo el mundo, excepto los polos.
Kasukanäkk (Attagenus pellio) on mardikaliste seltsi kuuluv putukaliik.
Putukat on ka Eestis.[1]
Kasukanäkk (Attagenus pellio) on mardikaliste seltsi kuuluv putukaliik.
Putukat on ka Eestis.
Attagenus pellio est une espèce d'insectes coléoptères de la famille des Dermestidae.
Il mesure environ 5 mm. L'adulte, noir avec deux taches blanches, vole en été et se nourrit sur les fleurs, de pollen et de nectar. Il peut pénétrer dans les maisons et s'y reproduire.
De pelskever (Attagenus pellio) is een kevertje behorend tot de spekkevers (Dermitidae).
De volwassen kever is 4 tot 6 mm lang, ovaal en heeft op beide dekschilden een witte stip. Op het halsschild bevinden zich 3 stippen. Ze hebben een haarbundel aan het achterlijf. De larven zijn 9 mm lang en gestreept.
De larven voeden zich vooral met wolvezels en harig stof in wollen of gedeeltelijk wollen tapijten. Ook lederwaren en bont worden niet ontzien. De volwassen kevers voeden zich met stuifmeel en nectar.
Ze komen voor in huizen, tuinen en vogelnesten. Ze kunnen in huizen behoorlijk wat schade aanrichten.
Bronnen, noten en/of referentiesDe pelskever (Attagenus pellio) is een kevertje behorend tot de spekkevers (Dermitidae).
Attagenus pellio é uma espécie de insetos coleópteros polífagos pertencente à família Dermestidae.[1]
A autoridade científica da espécie é Linnaeus, tendo sido descrita no ano de 1758.
Trata-se de uma espécie presente no território português.
Attagenus pellio é uma espécie de insetos coleópteros polífagos pertencente à família Dermestidae.
A autoridade científica da espécie é Linnaeus, tendo sido descrita no ano de 1758.
Trata-se de uma espécie presente no território português.
Pälsänger (Attagenus pellio) är en skalbagge som tillhör familjen ängrar. Den lever först i ett larvstadium innan den förpuppas och blir till skalbagge. Pälsänger är främst känd som ett skadedjur som under larvstadiet kan äta av päls och ylle och efterlämna små runda hål i kläder.
Pälsängern har från början europeiskt ursprung men har av människan introducerats över stora delar av världen och förekommer idag i Asien, Afrika och Nordamerika.[1]
Pälsängern är betydligt mindre än fläskängern. Skalbaggen är ovalt avlånga och mäter 3,6-5,7 mm.[1] Den är brunsvart till svart och hårig. Främst känns den igen på de två ljusa prickarna på täckvingarna.[1] Vid basen av halsskölden har den även tre ljusa fläckar.[1] Som fullvuxen larv mäter den 10 mm.[1] Kroppen är avlång och smalnar av baktill och i bakändan sitter penselformat knippe borst. Till färgen är den guldgul till ljusbrun, med brunglansigt hår och en rödgul kraftig knippe borst i bakändan. Vissa hår kan omvandlas till lancettliknande fjäll vilket skiljer den från alla andra arter i släktet.[1] Pälängerns ägg sitter sammanhängande i klumpar som liknar flagor eller smått grus och är elfenbensvita med fin behåring.[1]
Har en oval men avlång kroppsform och är hårbeklädda. Antennerna är elvaledade men en del arter har 10, antennerna delar sig i en tredelad klubba.
Larverna är håriga och bär ett svansborstknippe i bakändan. Attagenus-larverna har en ryckvis framåtglidande gång som är svår att ta miste på. Vid beröring rullar de ihop sig. De är mycket rörliga och man kan hitta dem långt ifrån sin kläckningsplats.
Förpuppning sker i den gamla uppspruckna larvhuden.
Pälsänger lever främst utomhus. Skalbaggen kläcks på hösten och lever sedan i ett vilostadium under vintern. På våren blir den aktiv och drar sig mot ljus. Den lever av nektar och pollen. Efter parningen söker sig honan till en mörk plats för att lägga äggen, exempelvis fågel-, eller musbon.[1] Honan lägger 50-100 ägg som kläcks efter 22 dagar vid 18°C och efter bara 6 dagar vid 30°C.[1] Larven lever av keratin från fjädrar och päls men kan även äta animalisk föda som skinn vilket påskyndar larvstadiet. Vid en näringsfattig keratindiet pågår larvstadiet i upp till tre år medan en animalisk föda kan göra att den bara befinner sig i larvstadiet i sex månader.[1] Temperaturen påverkar alla delar i livscykeln. Insekten gynnas mest av temperaturer över 20 grader. Under larvstadiet ömsar den skinn mellan sex och tolv gånger. Pälsängerns larv är som fullvuxen cirka 1 cm lång men är bara någon millimeter när den kläcks. Förpuppningen sker på hösten inuti det egna skinnet och tar två till tre veckor.[1] Den reproducerar sig högst en gång om året.[1] Pälsängern kan också flyga in i hus där larverna kan leva av exempelvis päls- och yllekläder.
Inomhus lägger skalbaggarna gärna ägg direkt på ylle, dun eller i springor i golv, där det samlas ylledamm eller annat organiskt material som ull, ylle, päls, fjädrar, ben men även spannmålsprodukter. Larverna kan göra skada på exempelvis herbarier, uppstoppade djur, textilier, pälsverk och insektssamlingar och kan utgöra ett hot mot exempelvis museisamlingar. Dock är den ett mindre hot än många tropiska skadeinsekter eftersom den har en långsam reproduktion.[1]
Pälsänger (Attagenus pellio) är en skalbagge som tillhör familjen ängrar. Den lever först i ett larvstadium innan den förpuppas och blir till skalbagge. Pälsänger är främst känd som ett skadedjur som under larvstadiet kan äta av päls och ylle och efterlämna små runda hål i kläder.
Attagenus pellio Linnaeus, 1758
СинонимыШубный кожеед[1], или меховой кожеед[1] (лат. Attagenus pellio) — это вид жуков-кожеедов.
Тело жука овальное длиной 4—6 мм. Голова и грудь чёрного цвета, а надкрылья — коричневого с белыми волосками. Шубный кожеед — довольно распространённый синантропный вид кожеедов. Живёт в том числе в жилищах, питаясь органическими остатками в домашней пыли. Поэтому наряду с ковровым и коровяковым относится к так называемым ковровым жукам.