Sciurocheirus és un gènere de primats de la família dels gàlags. Conté quatre espècies de mida petita-mitjana que viuen a Àfrica, al nord de la Guinea Inferior, entre el riu Níger i el riu Congo. Tenen una llargada de cap a gropa de 16–25 cm, una cua de 20– cm i un pes de 190–430 g. Tenen el pelatge marró grisenc i les extremitats de color marró vermellós. Els seus ulls són grossos i de color marró vermellós.[1]
Sciurocheirus és un gènere de primats de la família dels gàlags. Conté quatre espècies de mida petita-mitjana que viuen a Àfrica, al nord de la Guinea Inferior, entre el riu Níger i el riu Congo. Tenen una llargada de cap a gropa de 16–25 cm, una cua de 20– cm i un pes de 190–430 g. Tenen el pelatge marró grisenc i les extremitats de color marró vermellós. Els seus ulls són grossos i de color marró vermellós.
Die Eichhörnchen-Galagos (Sciurocheirus) sind eine Primatengattung aus der Familie der Galagos (Galagonidae). Die Gattung umfasst kleine bis mittelgroße Vertreter dieser Familie, insgesamt vier Arten, die in Afrika im nördlichen Niederguinea zwischen Niger und Kongo verbreitet sind.
Eichhörnchen-Galagos sind kleine bis mittelgroße Primaten. Sie erreichen eine Kopf-Rumpf-Länge von 16 bis 25 Zentimetern, eine Schwanzlänge von 20 bis 30 Zentimetern und ein Gewicht von 190 bis 430 Gramm. Ihre Fellfärbung ist graubraun, die Gliedmaßen sind rotbraun. Das Gesicht ist von einer deutlichen Gesichtsmaske geprägt. Von der Stirn bis zur Nase zieht sich ein heller Streifen. Die großen Augen sind rotbraun.[1]
Der Schädel ist kurz und breit. Die Nase ist konisch und überragt die Oberlippe. Ihre Länge liegt bei zwei Drittel des Durchmessers der Augenhöhlen. Finger und Zehen sind dünn und lang, der Schwanz ist dick und buschig.[2]
Eichhörnchen-Galagos suchen ihre aus Insekten und Früchten bestehende Nahrung vor allem auf oder knapp über dem Erdboden. In Sträuchern und Bäumen bevorzugen sie annähernd senkrecht stehende Äste und Zweige und klettern und springen in der Art von Baumfröschen. Im Unterschied zu anderen Galagos, die nach dem Springen zuerst mit den Füßen oder mit allen vier Gliedmaßen gleichzeitig aufsetzen, setzen die Eichhörnchen-Galagos zuerst mit den Händen auf.[1]
Die Gattung wurde 1872 durch den britischen Zoologen John Edward Gray aufgestellt,[2] die Arten dieser Gattung wurden später aber von den meisten Autoren den Gewöhnlichen Galagos (Galago) zugeordnet. Da die Riesengalagos (Otolemur) aber die wahrscheinliche Schwestergruppe der Eichhörnchen-Galagos sind,[3] kommt die Gattungsbezeichnung Sciurocheirus zunehmend wieder in Gebrauch.
In die Gattung Sciurocheirus werden gegenwärtig (Stand: Januar 2015) vier Arten gestellt:[4]
Die Eichhörnchen-Galagos (Sciurocheirus) sind eine Primatengattung aus der Familie der Galagos (Galagonidae). Die Gattung umfasst kleine bis mittelgroße Vertreter dieser Familie, insgesamt vier Arten, die in Afrika im nördlichen Niederguinea zwischen Niger und Kongo verbreitet sind.
The squirrel galagos are a group of four species of strepsirrhine primates. They are classified in the genus Sciurocheirus of the family Galagidae.[1]
Originally a single species was described, Galago alleni, by Waterhouse (1838), and the species was placed in a separate genus, Sciurocheirus by Gray in 1863.[2] While some listings still included them in Galago,[3] the species was split into three taxa, alleni, cameronensis, and gabonensis by Eisentraut (1973) and Groves (1989)[4] which were then later elevated to species status by Groves (2001) as S. alleni, S. cameronensis, and S. gabonensis and followed by Groves (2005) and Nekaris (2013).[3][2] The IUCN and American Society of Mammalogists both list S. cameronensis as a subspecies of S. alleni (as listed below). In 2013, another species, S. makandensis was described.[5][6]
The squirrel galagos are a group of four species of strepsirrhine primates. They are classified in the genus Sciurocheirus of the family Galagidae.
Originally a single species was described, Galago alleni, by Waterhouse (1838), and the species was placed in a separate genus, Sciurocheirus by Gray in 1863. While some listings still included them in Galago, the species was split into three taxa, alleni, cameronensis, and gabonensis by Eisentraut (1973) and Groves (1989) which were then later elevated to species status by Groves (2001) as S. alleni, S. cameronensis, and S. gabonensis and followed by Groves (2005) and Nekaris (2013). The IUCN and American Society of Mammalogists both list S. cameronensis as a subspecies of S. alleni (as listed below). In 2013, another species, S. makandensis was described.
Sciurocheirus est un genre de primates de la famille des Galagidae. Il comprend les espèces du groupe du Galago d'Allen qui ont longtemps été classées dans le genre Galago.
Selon ITIS (24 octobre 2019)[1] :
Sciurocheirus est un genre de primates de la famille des Galagidae. Il comprend les espèces du groupe du Galago d'Allen qui ont longtemps été classées dans le genre Galago.
Sciurocheirus (Gray, 1873) è un genere di primati strepsirrini, appartenente alla famiglia Galagidae.[1]
Al genere sono ascritti alcuni fra i galagoni di taglia maggiore, con lunghezza fino a 40 cm e peso di oltre 350 g. Si tratta di animali dalle tinte marroncine o grigiastre, col ventre più chiaro rispetto al dorso: sono caratterizzati da grandi occhi incorniciati da cerchi di pelle chiara, grandi orecchie assai mobili ed un piccolo muso appuntito.
Hanno abitudini notturne: di giorno dormono rannicchiati nelle cavità degli alberi, spesso in gruppi, mentre di notte si muovono solitari, occupando ciascuno un proprio territorio.
Rispetto alle altre specie di galagoni, si differenziano per l'abitudine di atterrare nel salto con le mani, anziché coi piedi.
Si nutrono principalmente di insetti e frutta.
La gestazione dura circa 4 mesi e mezzo, al termine dei quali viene dato alla luce un unico cucciolo.
Questi animali sono diffusi in una zona che comprende l'Africa centro-occidentale, dal Golfo di Guinea (isola di Bioko inclusa) alla Repubblica Centrafricana. Il loro habitat è costituito prevalentemente dalle zone boscose tropicali e subtropicali.
Questo raggruppamento è stato recentemente elevato al rango di genere a sé stante (fino a tempi recenti era considerato un sottogenere del genere Galago).
Comprende le seguenti specie e sottospecie:[1]
Sciurocheirus (Gray, 1873) è un genere di primati strepsirrini, appartenente alla famiglia Galagidae.
Galago alleni Waterhouse, 1838
Gatunkizobacz opis w tekście
Galagosek[3] (Sciurocheirus) – rodzaj ssaka naczelnego z rodziny galagowatych (Galagidae).
Rodzaj obejmuje gatunki występujące w zachodniej Afryce[4].
Długość ciała – cm, ogona – cm; masa ciała – g[4].
Sciurocheirus: rodzaj Sciurus Linnaeus, 1758, wiewiórka; gr. χειρ kheir, χειρος kheiros – ręka[5].
Do rodzaju należą następujące gatunki[3][4]:
Galagosek (Sciurocheirus) – rodzaj ssaka naczelnego z rodziny galagowatych (Galagidae).
Sciurocheirus är ett släkte i familjen galagoer med upp till fyra arter som förekommer i centrala Afrika.[1] Släktets taxonomiska status var länge omstridd. Det beskrevs ursprungligen av John Edward Gray[2] men arterna infogades av flera zoologer i släktet Galago.[3] Nyare avhandlingar och IUCN godkänner Sciurocheirus som släkte.[4][1]
Tillhörande arter når en kroppslängd (huvud och bål) av 16,5 till 28 cm, en svanslängd av 22,2 till 29,5 cm och en vikt upp till 410 g. Så är de oftast större än arterna i släktet Galago. Kroppen är täckt av brun till grå päls med röda, gula eller orange skuggor, beroende på art och underart. Svansen är tydlig mörkare än huvudet och bålen. Alla medlemmar har påfallande ringar kring ögonen och stora öron.[5]
Det som skiljer Sciurocheirus från Galago är rörelsesättet och individernas läten. Arter av Sciurocheirus landar alltid med framfötterna först när de hoppar. Deras läten påminner om grodornas läten.[5]
Dessa primater lever i Afrika i Gabon, Kamerun, Ekvatorialguinea, Kongo-Brazzaville och Nigeria samt på ön Bioko.[1] De vistas där i ursprungliga skogar. Arterna äter frukter samt smådjur som insekter, snäckor, spindlar och grodor. Hanar har 30 till 50 hektar stora revir som överlappar med upp till 8 honors revir. Honornas territorium är bara 8 till 16 hektar stort. Efter cirka 133 dagar dräktighet föds allmänt en unge. Boet är en hålighet i trädet. Ibland uppfostrar två vuxna honor sina ungar tillsammans.[5]
IUCN listar två arter i släktet:[1]
Formen makandensis klassificeras ibland som självständig art.[6] IUCN infogar den i Sciurocheirus gabonensis.[1][5]
Sciurocheirus är ett släkte i familjen galagoer med upp till fyra arter som förekommer i centrala Afrika. Släktets taxonomiska status var länge omstridd. Det beskrevs ursprungligen av John Edward Gray men arterna infogades av flera zoologer i släktet Galago. Nyare avhandlingar och IUCN godkänner Sciurocheirus som släkte.
Sciurocheirus — рід лоріподібних приматів родини Галагові (Galagidae).
Рід містить чотири види:
Sciurocheirus — рід лоріподібних приматів родини Галагові (Galagidae).
다람쥐갈라고속(Sciurocheirus)은 갈라고과에 속하는 영장류 속으로 4종으로 이루어져 있다.[1]
대형 갈라고 종으로 몸길이는 최대 40cm, 몸무게는 350g 이상이다. 갈색 또는 회색빛을 띠며 배 쪽은 등 쪽보다 연한 색을 띤다. 큰 눈과 크고 잘 움직이는 귀, 작고 뾰족한 주둥이를 갖고 있다.[2]
