dcsimg

Comments ( İngilizce )

eFloras tarafından sağlandı
Nigella damascena is frequently cultivated as an ornamental and for dried-flower arrangements. It occasionally escapes cultivation and may become established. Populations in Ontario and Quebec, and probably elsewhere, are short-lived.

Most North American populations of Nigella damascena are represented by a mixture of single- and double-flowered (having supernumerary flower parts) individuals. Sepals tend to be larger and more variable in color than in Eurasian plants. Single-flowered plants usually have petals; petals appear to be absent in double-flowered individuals.

lisans
cc-by-nc-sa-3.0
telif hakkı
Missouri Botanical Garden, 4344 Shaw Boulevard, St. Louis, MO, 63110 USA
bibliyografik atıf
Flora of North America Vol. 3 in eFloras.org, Missouri Botanical Garden. Accessed Nov 12, 2008.
kaynak
Flora of North America @ eFloras.org
düzenleyici
Flora of North America Editorial Committee
proje
eFloras.org
orijinal
kaynağı ziyaret et
ortak site
eFloras

Description ( İngilizce )

eFloras tarafından sağlandı
Stems erect, slender, 10-75 cm, glabrous. Leaves 2-16 cm; basal leaves petiolate, segments wider than ±sessile cauline leaves. Inflorescences: involucral bracts whorled, similar to cauline leaves, curving up to surround flower. Flowers 10-50(-60) mm diam.; sepals blue, sometimes pink or white, short-clawed, 8-25 × 3-15 mm, apex entire to irregularly incised or lobed, occasionally lacerate; petals clawed, abaxial lip distally 2-lobed, bearing 2-3 nectar glands or apex expanded, adaxial lip scalelike. Capsules smooth, 8-35 mm; locules 5-10; beak persistent, slender.
lisans
cc-by-nc-sa-3.0
telif hakkı
Missouri Botanical Garden, 4344 Shaw Boulevard, St. Louis, MO, 63110 USA
bibliyografik atıf
Flora of North America Vol. 3 in eFloras.org, Missouri Botanical Garden. Accessed Nov 12, 2008.
kaynak
Flora of North America @ eFloras.org
düzenleyici
Flora of North America Editorial Committee
proje
eFloras.org
orijinal
kaynağı ziyaret et
ortak site
eFloras

Distribution ( İngilizce )

eFloras tarafından sağlandı
introduced; B.C., Ont., Que.; Ill., Kans., Md., Mich., Mo., N.Y., Ohio, Oreg., Pa., Tenn., W.Va.; native to Eurasia.
lisans
cc-by-nc-sa-3.0
telif hakkı
Missouri Botanical Garden, 4344 Shaw Boulevard, St. Louis, MO, 63110 USA
bibliyografik atıf
Flora of North America Vol. 3 in eFloras.org, Missouri Botanical Garden. Accessed Nov 12, 2008.
kaynak
Flora of North America @ eFloras.org
düzenleyici
Flora of North America Editorial Committee
proje
eFloras.org
orijinal
kaynağı ziyaret et
ortak site
eFloras

Flowering/Fruiting ( İngilizce )

eFloras tarafından sağlandı
Flowering late spring-early fall.
lisans
cc-by-nc-sa-3.0
telif hakkı
Missouri Botanical Garden, 4344 Shaw Boulevard, St. Louis, MO, 63110 USA
bibliyografik atıf
Flora of North America Vol. 3 in eFloras.org, Missouri Botanical Garden. Accessed Nov 12, 2008.
kaynak
Flora of North America @ eFloras.org
düzenleyici
Flora of North America Editorial Committee
proje
eFloras.org
orijinal
kaynağı ziyaret et
ortak site
eFloras

Habitat ( İngilizce )

eFloras tarafından sağlandı
Dump sites and waste places; 0-400m.
lisans
cc-by-nc-sa-3.0
telif hakkı
Missouri Botanical Garden, 4344 Shaw Boulevard, St. Louis, MO, 63110 USA
bibliyografik atıf
Flora of North America Vol. 3 in eFloras.org, Missouri Botanical Garden. Accessed Nov 12, 2008.
kaynak
Flora of North America @ eFloras.org
düzenleyici
Flora of North America Editorial Committee
proje
eFloras.org
orijinal
kaynağı ziyaret et
ortak site
eFloras

Distribution ( İspanyolca; Kastilyaca )

IABIN tarafından sağlandı
Chile Central
lisans
cc-by-nc-sa-3.0
telif hakkı
Universidad de Santiago de Chile
yazar
Pablo Gutierrez
ortak site
IABIN

Distribution ( Portekizce )

IABIN tarafından sağlandı
Chile Central
lisans
cc-by-nc-sa-3.0
telif hakkı
Universidade Estadual de CAMPINAS
yazar
Pablo Gutierrez
ortak site
IABIN

Flor d'aranya ( Katalanca; Valensiyaca )

wikipedia CA tarafından sağlandı
Nigella damascena 2015-05-29 OB 255.jpg
 src=
Càpsula de la flor d'aranya

La flor d'aranya (Nigella damascena) o niella (que també és el nom comú de l'Agrostemma githago,[1] amb la qual no s'ha de confondre) és una planta que pertany a la família de les ranunculàcies (Ranunculaceae).

Distribució

És nadiua del sud d'Europa, i prou comuna a Andalusia. Es pot trobar, ans que més rarament, als països del nord d'Europa, a l'Àfrica del Nord i al sud-oest d'Àsia.

La flor d'aranya es cultiva com a planta ornamental, tot i que es troba en estat asilvestrat en alguns llocs del Principat. També es cultiva als jardins de l'Amèrica del Nord. Creix silvestre en els sembrats i els llocs negats.

Descripció

La flor d'aranya és una planta herbàcia anual erecta, pilosa i sedosa de 10 a 50 cm d'alçada. La tija és erecta, glabra, verda i poc ramificada. Forma una arrel prima i axonomorfa. Les fulles són estretament lanceolades.[2]

Les flors són solitàries amb les dents del calze més llargues que la corol·la, normalment purpúria. Les flors poden ser de color blanc, rosat, blau i violat clar. Es cultiva per a la decoració o guarniments florals, amb colors molt variats i impressionants.

El fruit és en càpsula i les llavors són tòxiques.

Noms

Entre els noms vulgars d'aquesta planta cal mencionar niella, estel, estel-mare, estrella de camp, estrelleta de camp, lluenta, llanterna, barbes d'ermità, unflabou, niella lluent i herba de capseta.[3]

En anglès es coneix amb els noms de love in the mist ('amor en la boira') i devil in the bush ('dimoni en el bosc').[4][5]

Sinònims

  • Nigella taurica Steven [1856]
  • Nigella damascena var. coarctata W.T.Aiton [1811]
  • Nigella damascena subsp. minor (Boiss.) A.Terracc. [1897]
  • Nigella bourgaei Jord. [1852]
  • Melanthium damascenum (L.) Medik. [1789]
  • Nigella multifida Gaterau [1789]
  • Nigella involucrata Moench [1794]
  • Nigella elegans Salisb. [1796]
  • Nigella caerulea Lam. [1779]
  • Erobatos damascenum (L.) Spach[6]
  • Nigella arvensis var. minor Boiss.
  • Nigella arvensis var. oligogyna Caball.
  • Nigella bourgaei Jord.[7]

Vegeu també

Referències

Enllaços externs

En altres projectes de Wikimedia:
Commons
Commons (Galeria)
Commons
Commons (Categoria) Modifica l'enllaç a Wikidata
Viquiespècies
Viquiespècies


lisans
cc-by-sa-3.0
telif hakkı
Autors i editors de Wikipedia
orijinal
kaynağı ziyaret et
ortak site
wikipedia CA

Flor d'aranya: Brief Summary ( Katalanca; Valensiyaca )

wikipedia CA tarafından sağlandı
Nigella damascena 2015-05-29 OB 255.jpg  src= Càpsula de la flor d'aranya

La flor d'aranya (Nigella damascena) o niella (que també és el nom comú de l'Agrostemma githago, amb la qual no s'ha de confondre) és una planta que pertany a la família de les ranunculàcies (Ranunculaceae).

lisans
cc-by-sa-3.0
telif hakkı
Autors i editors de Wikipedia
orijinal
kaynağı ziyaret et
ortak site
wikipedia CA

Glas y niwl ( Galce )

wikipedia CY tarafından sağlandı

Lysieuyn blodeol bychan yw Glas y niwl sy'n enw gwrywaidd. Mae'n perthyn i'r teulu Ranunculaceae. Yr enw gwyddonol (Lladin) yw Nigella damascena a'r enw Saesneg yw Love-in-a-mist.[1]

Mae'r blodau'n gymesur ac yn ddeuryw. Nodwedd arbennig y planhigyn hwn yw bod y sepalau'n lliwgar ac yn edrych yn debyg iawn i betalau. Ceir ychydig lleia erioed o wenwyn o fewn y planhigyn: protoanemonin,sy'n wenwyn i anifail a dyn, alcaloidau neu glycodidau. Mae'n perthyn yn agor i flodyn menyn.

Gweler hefyd

Cyfeiriadau

  1. Gerddi Kew; adalwyd 21 Ionawr 2015
Comin Wikimedia
Mae gan Gomin Wikimedia
gyfryngau sy'n berthnasol i:
lisans
cc-by-sa-3.0
telif hakkı
Awduron a golygyddion Wikipedia
orijinal
kaynağı ziyaret et
ortak site
wikipedia CY

Glas y niwl: Brief Summary ( Galce )

wikipedia CY tarafından sağlandı

Lysieuyn blodeol bychan yw Glas y niwl sy'n enw gwrywaidd. Mae'n perthyn i'r teulu Ranunculaceae. Yr enw gwyddonol (Lladin) yw Nigella damascena a'r enw Saesneg yw Love-in-a-mist.

Mae'r blodau'n gymesur ac yn ddeuryw. Nodwedd arbennig y planhigyn hwn yw bod y sepalau'n lliwgar ac yn edrych yn debyg iawn i betalau. Ceir ychydig lleia erioed o wenwyn o fewn y planhigyn: protoanemonin,sy'n wenwyn i anifail a dyn, alcaloidau neu glycodidau. Mae'n perthyn yn agor i flodyn menyn.

Nigella damascena 2015-05-29 OB 255.jpg Nigella damascena MHNT.BOT.2007.40.38.jpg
lisans
cc-by-sa-3.0
telif hakkı
Awduron a golygyddion Wikipedia
orijinal
kaynağı ziyaret et
ortak site
wikipedia CY

Černucha damašská ( Çekçe )

wikipedia CZ tarafından sağlandı

Černucha damašská (Nigella damascena) je druh rostliny z čeledi pryskyřníkovité (Ranunculaceae).

Popis

Jedná se o jednoletou asi 15–40 cm vysokou bylinu.[1][2][3] Lodyha je vzpřímená, zpravidla chudě větvená. Listy jsou střídavé, bazální i lodyžní, dolní jsou řapíkaté, horní až přisedlé. Přízemní listy jsou za květu většinou už zaschlé.[1] Čepele jsou hluboce 2–3× členěné v čárkovité až čárkovitě kopinaté asi 1–2 mm široké úkrojky.[1][2] Těsně pod květem se nachází přeslen listenů, které jsou členěny v čárkovité úkrojky podobně jako listy. Květy jsou oboupohlavné, pravidelné, jednotlivé na vrcholu stonku či větví. Kališní lístků je 5 (ovšem u některých kultivarů jsou zmnožené), jsou petaloidní (napodobují korunu), široce vejčitého tvaru.[1] Jsou většinou světle až sytě modré barvy, u některých kultivarů mohou být bílé až růžové. Korunní lístky jsou přeměněny v nektária, která jsou dvoupyská.[1] Tyčinek je mnoho.[3] Gyneceum je složeno z několika plodolistů. Plodem je měchýřek, měchýřky jsou uspořádány do souplodí, jsou navzájem srostlé v nepravou tobolku, pouze nahoře čnělky jsou volné.[1]

Rozšíření

Černucha damašská je přirozeně rozšířena ve východním Středomoří. V ČR to je hojně pěstovaná okrasná letnička, někdy i v plnokvětých kultivarech. Občas pomíjivě zplaňuje.

Reference

  1. a b c d e f CHRTKOVÁ, Anna. Helleboraceae Loisel.. In: HEJNÝ, Slavomil; SLAVÍK, Bohumil (eds.). Květena České republiky, vol. 1. Praha: Academia, 1988. S. 365-403. (česky)
  2. a b HROUDA, Lubomír. Ranunculaceae Juss.. In: KUBÁT, Karel et. all. Klíč ke květeně České republiky. Praha: Academia, 2002. S. 108-128. (česky)
  3. a b FISCHER, Manfred A. et al. Exkursionsflora für Österreich, Liechtenstein und Südtirol. Linz: [s.n.], 2005. (německy)

Externí odkazy

lisans
cc-by-sa-3.0
telif hakkı
Wikipedia autoři a editory
orijinal
kaynağı ziyaret et
ortak site
wikipedia CZ

Černucha damašská: Brief Summary ( Çekçe )

wikipedia CZ tarafından sağlandı

Černucha damašská (Nigella damascena) je druh rostliny z čeledi pryskyřníkovité (Ranunculaceae).

lisans
cc-by-sa-3.0
telif hakkı
Wikipedia autoři a editory
orijinal
kaynağı ziyaret et
ortak site
wikipedia CZ

Jomfru i det grønne ( Danca )

wikipedia DA tarafından sağlandı

Jomfru i det grønne (Nigella damascena) er en énårig plante med en opret, forgrenet vækst og endestillede, blå blomster. Arten og sorter af den dyrkes som prydplante i haverne.

Kendetegn

Jomfru i det grønne er en énårig urt med en opret og forgrenet vækstform. Stænglerne er furede og ganske fint behårede. Bladene sidder spredt, og de er finnede med trådtynde småblade og hel rand.

Blomstringen foregår i juni-august, hvor man finder blomsterne siddende endestillet på de talrige forgreninger. Hver blomst er omgivet af en krans af trådagtigt snitdelte højblade. Blomsterne er 5-tallige og regelmæssige, dog sådan at alle blosterbladene er farvede (oftest blå, men hvide og lyserøde eksemplarer findes også). Frugtknuden er opsvulmet og meget synlig. Frugten er en kapsel med mange frø.

Rodsystemet er smalt og dybtgående. Det består af en pælerod, der bærer nogle få siderødder.

Planten når en højde på ca. 50 cm og en bredde, der noget mindre.

Udbredelse

Jomfru i det grønne er naturligt forekommende i Makaronesien, Nordafrika, Mellemøsten, Kaukasus samt det sydlige og østlige Europa. Den findes på ruderater, på marker og langs vejkanter, hvor der er lysåbent og veldrænet.

I hvedemarkerneSicilien findes arten som ukrudtsplante sammen med bl.a. agergåseurt, alm. rajgræs, ærteblomst, bladløs fladbælg, blæresmælde, gul okseøje, gul rasleblomst, hedebjergmynte, Hypochoeris achyrophorus (en art af kongepen), italiensk oksetunge, liden sneglebælg, liden tvetand, mamelukærme, opret hønsetarm, pindsvinkamgræs, porreløg, sandvikke, smalbladet kløver, stor hjertegræs og vild gulerod[1]

Anvendelse

Frøene af Jomfru i det grønne, nigellafrø, har tidligere været brugt i madlavningen og som naturlægemiddel. Efter opdagelsen af, at planten indeholder giftige alkaloider – først og fremmest damascenin og arecolin, er disse anvendelser dog i aftagende.

I dag bruges planten og de mange frøsorter af den mest som prydplante i haverne.

Note


lisans
cc-by-sa-3.0
telif hakkı
Wikipedia-forfattere og redaktører
orijinal
kaynağı ziyaret et
ortak site
wikipedia DA

Jomfru i det grønne: Brief Summary ( Danca )

wikipedia DA tarafından sağlandı

Jomfru i det grønne (Nigella damascena) er en énårig plante med en opret, forgrenet vækst og endestillede, blå blomster. Arten og sorter af den dyrkes som prydplante i haverne.

lisans
cc-by-sa-3.0
telif hakkı
Wikipedia-forfattere og redaktører
orijinal
kaynağı ziyaret et
ortak site
wikipedia DA

Jungfer im Grünen ( Almanca )

wikipedia DE tarafından sağlandı

Die Jungfer im Grünen (Nigella damascena) ist eine einjährige Pflanze aus der Familie der Hahnenfußgewächse (Ranunculaceae). Die im Mittelmeerraum beheimatete Pflanze ist eine in Mitteleuropa häufig kultivierte Gartenpflanze.

Namen

Die Gattungsbezeichnung Nigella (Lat. nigellus = schwarz) verweist auf die schwarz gefärbten Samen. Die Artbezeichnung damascena bedeutet übersetzt „aus Damaskus stammend“ und wird von dem Botaniker Heinz-Dieter Krausch als Beleg dafür gesehen, dass sie über die Handelsbeziehungen Venedigs mit dem Vorderen Orient in Mitteleuropa eingeführt wurde. Dem widerspricht jedoch, dass die Pflanze in der Levante nicht vorkommt. Insgesamt ist das Ephitet damascenum häufig und wurde gerne verwendet, um einen allgemein „östlichen“ Ursprung einer Pflanze anzuzeigen.[1]

Die Jungfer im Grünen, die früher eine häufig vorkommende Bauerngartenpflanze war, trägt eine Reihe von deutschen Namen. Dazu zählen unter anderem Gretl in der Stauden, Gretl in der Heck, Gretchen im Busch, Venushaarige, Braut in Haaren, Damaszener Schwarzkümmel, Damaszener Kümmel und Garten-Schwarzkümmel.[2] Sie ist nicht mit dem Kümmel oder Kreuzkümmel verwandt, sondern gehört zur selben Gattung wie der Schwarzkümmel (Nigella sativa).

Der Name Gretl in der Stauden spielt auf eine österreichische Sage an, nach der die reiche Bauerntochter Gretl ihrer Liebe zu dem Keuschlersohn Hans auf Wunsch des Vaters entsagen musste. Nachdem sie sich in Sehnsucht nach einander verzehrten, wurden sie in Blumen verwandelt. Während Gretl zur Jungfer im Grünen wurde, wurde je nach Region aus Hans der Vogelknöterich oder die Gemeine Wegwarte, die beide im Volksmund auch den Namen Hansl am Weg tragen.[3]

Beschreibung

Habitus und Blätter

 src=
Jungfer im Grünen (Nigella damascena)

Die Jungfer im Grünen ist eine einjährige krautige Pflanze. Sie bildet einen aufrechten, bis etwa 45 Zentimeter hohen und verzweigten Stängel aus. Die Laubblätter sind fiederteilig und sehr stark reduziert.

Blüten

 src=
Blüte der Jungfer im Grünen

Die Blüten, die sich zahlreich an den verzweigten Stängeln bilden, sind von einem Kranz haarförmig zerschlitzter Hochblätter umgeben. Blütezeit ist Juni bis August.

Die zwittrige Blüte ist fünfzählig. Das Perigon besteht aus großen, meist blau, gelegentlich auch rosa oder weiß gefärbten Tepalen. Nach innen folgen fünf kleine, zweilippige Honigblätter. Es folgen die zahlreichen Staubblätter. Die fünf Fruchtblätter sind zu einem oberständigen und walzenförmigen Fruchtknoten verwachsen, der dadurch fünffächrig ist. Lediglich die Griffel sind frei.

Das Fehlen der Aufteilung in Kelch- und Kronblätter ist charakteristisch für viele Hahnenfußgewächse. Es gibt Ziersorten mit gefüllten Blüten, bei denen Honigblätter und/oder Staubblätter zu Perigon­blättern umgewandelt sind.

Es existieren zwei Varianten dieser Pflanze, was bereits Clusius aufgefallen war[4]. Bei der Wildform ist die Blütenhülle zweiteilig, bei der domestizierten Abart oft verwachsen, womit sich die Pflanze hauptsächlich selbst bestäubt[1]

Bestäubung

Die Jungfer im Grünen zählt zu den vormännlichen Pflanzen, bei der zuerst die Staubblätter reifen. Mit dieser sogenannten Proterandrie verhindert die Pflanze die Selbstbestäubung. Reife Staubbeutel sind dabei nach unten gebeugt und haben geöffnete Beutel. Ein Insekt, das an den Nektarien Nektar aufnimmt, wird an seinem Rücken durch die nach unten geöffneten Staubbeutel mit Pollen eingestäubt. Die Griffel des Fruchtknotens stehen bei Blüten im männlichen Stadium dagegen noch aufrecht. Sie krümmen sich erst während der Blütezeit durch eine Wachstumsbewegung der Pflanze nach unten. Im weiblichen Stadium der Blüte, wenn alle Staubbeutel entleert sind, sind die Griffel so weit nach unten gebeugt, dass besuchende Insekten die auf ihrem Rücken mitgebrachten Pollen an die herabhängenden Narben der Griffel abstreichen. Als bestäubende Insekten kommen vor allem Hummeln und Bienen in Frage, die aufgrund ihrer langen Saugröhren an den Nektar gelangen. Schwebfliegen sind gelegentlich gleichfalls an den Blüten zu beobachten. Sie lecken lediglich den Pollen ab und spielen bei der Bestäubung keine Rolle.

Frucht und Samen

 src=
Voll ausgereifte Samenkapsel

Bei bestäubten Blüten entwickelt sich der Fruchtknoten zu einer etwa drei Zentimeter langen Kapselfrucht. Mit zunehmender Reife trocknen die Fruchtwände immer mehr aus, bis sie pergamentartig sind. Fast reife Kapseln haben breite, violette Längsstreifen. Voll ausgereifte Kapseln sind dagegen hell bräunlich und öffnen sich im Spätsommer infolge der Austrocknung an ihrer Spitze mit meist fünf Spalten, die jeweils etwa sieben Millimeter lang sind. Die in der Fruchtkapsel enthaltenen querrunzeligen Samen sind schwarz gefärbt, wie es für diese Gattung typisch ist.

Zur Ausbreitung der Samen nutzt die Pflanze die Bewegung durch Wind oder vorbeistreifende Tiere; sie wird deshalb als Wind- und Tierstreuer bezeichnet (Semachorie). Verschiedene Gestaltmerkmale unterstützen diese Ausbreitungsmechanismen. So sind die Blütenstängel zum Zeitpunkt der Kapselreife etwas länger als während der Blütezeit und sehr elastisch. Die blasig aufgetriebene und leichte Kapsel dient als Windfang, so dass die gesamte Pflanze schon von schwachem Wind hin und her bewegt wird. Die Kapsel hat an ihrer Spitze abgeknickte, verlängerte und hakige Griffel, die sich leicht im Fell eines vorbeistreifenden Tieres so verhaken, dass die Pflanze mitgezogen wird und beim Lösen zurückschnellt. Durch die Bewegung werden die Samen aus den schmalen Spalten herausgeschleudert.

Chromosomen

Die Pflanze ist diploid, die Chromosomenzahl beträgt 2n = 12.[5]

Inhaltsstoffe

 src=
Strukturformel Damascenin

Aus den Samen der Jungfer im Grünen können bis zu 10 % ätherisches Öl gewonnen werden. In diesem Öl sind mit einem Anteil von einem Zehntel Alkaloide enthalten, insbesondere Damascenin.

Ernst Mutschler habilitierte sich 1964 an der Johannes Gutenberg-Universität Mainz mit dem Thema Chemie und Pharmakologie der Alkaloide Damascenin und Arecolin.

Verbreitung

Das ursprüngliche Verbreitungsgebiet der Jungfer im Grünen ist der Mittelmeerraum; die Art kommt dementsprechend in Südeuropa, Kleinasien und Nordafrika vor, fehlt aber in der Levante und Syrien[1]. Die östlichsten Belege stammen aus dem nördlichen Kaukasusvorland und dem Nordwest-Iran[1]. Auch auf den Kanarischen Inseln ist sie heimisch. Der Diversitätsschwerpunkt der Pflanze liegt in Griechenland und der westlichen Türkei, was darauf hindeuten könnte, dass hier ihr Ursprungsgebiet liegt.[1] In ihrem natürlichen Verbreitungsgebiet wächst sie auf Kultur- und Brachland.

Auf einigen wenigen mitteleuropäischen Standorten ist Gretchen-im Grünen als sogenannter Gartenflüchtling verwildert und tritt in Schutt-Unkrautgesellschaften auf. Verwilderte Bestände gibt es in Österreich, Schweiz, Belgien, den Niederlanden, Polen, Deutschland und der Tschechischen Republik. Als einjährige Beet- und Balkonpflanze wird sie weltweit kultiviert.

Die Jungfer im Grünen als Nutz- und Gartenpflanze

Der älteste Nachweis von Nigella damascena in Mitteleuropa stammt aus der mittleren- bis späten Bronzezeit (1410–920 v. Chr.) aus Maukengraben im Inntal bei Schwaz in Tirol, wo verkohlte Samen bei der Ausgrabung einer Abraumhalde der Kupferverhüttung entdeckt wurden. Die Ablagerungen enthielten auch Samen von Hirse (Panicum miliaceum) und wilder Karotte.[6] Antike Autoren wie Hippokrates und Plinius erwähnen eine Pflanze namens melanthion bzw. git, die medizinal verwendet wurde, unter anderem, um Schwangerschaften zu fördern. Es ist jedoch unklar, ob es sich dabei um Nigella damascena oder Nigella sativa handelt.[6]

Einführung als Gartenpflanze

 src=
Jungfer im Grünen in der Gartenkultur

Die älteste bekannte Abbildung findet sich in einer italienischen Handschrift aus dem 14. Jahrhundert, die sich im British Museum in London befindet. Als Gartenpflanze wurde sie in der ersten Hälfte des 16. Jahrhunderts erwähnt. Die erste Erwähnung im deutschen Sprachraum stammt von Hieronymus Bock 1539. Leonhart Fuchs bezeichnete die Art in seinem „New Kreüterbuch“ von 1543 als „Schwarz Coriander“ und stellte sie zu den „Nigellen“. Die Bezeichnung damascena oder aus Damaskus stammend wurde 1561 vom Zürcher Arzt und Botaniker Conrad Gessner verwendet. Johannes Franke gab ihr 1594 den Namen Melanthium Damascenum oder „Frembder Schwarzkümmel“. Carl von Linné griff 1753 in seiner Systematik die Bezeichnung damascenum als Artnamen auf, stellte die Art aber in die Gattung Nigella. Allgemein wird angenommen, dass Gretchen im Grünen erst in der frühen Neuzeit als Zierpflanze in die Bauerngärten Mitteleuropas gelangte. In der zweiten Hälfte des 16. Jahrhunderts war die Pflanze, die sehr genügsam ist, in deutschen Gärten weit verbreitet. Bereits Ende des 16. Jahrhunderts gab es eine Form mit gefüllten Blüten, die Sorten mit weißen oder rosa Blüten entwickelten sich in den Jahrzehnten danach. Die blaublütige Form blieb jedoch die am weitesten verbreitete, von der Johann Christian Gottlob Baumgarten in seiner Flora Lipsiensis schrieb, dass sie überall in den Küchengärten wachse. Besonders häufig werde sie jedoch in den Gärten der Vorstädter und der Landbevölkerung gezogen.

Mit der Einführung farbenprächtigerer und auffälligerer Sommerblumen kam die Jungfer im Grünen zunehmend aus der Mode. Im Jahre 1900 bezeichnete Carl August Bolle diese Blume als altmodisch. Heute ist die Pflanze wieder als typische Bauerngartenblume beliebt. Sie lässt sich wegen der langen Haltbarkeit gut für Blumensträuße verwenden. Die Samenkapseln eignen sich für Trockensträuße.

Verwendung in der Pflanzenheilkunde und als Gewürz

Jungfer im Grünen wird in der Naturheilkunde als harntreibendes, wurmtreibendes, schleimlösendes Mittel und gegen Blähungen verwendet. Anerkannte klinische Studien als Wirkungsnachweis gibt es bislang nicht.

Das Öl aus den Samen der Jungfer im Grünen wird zur Herstellung von Parfüms und Lippenstiften verwendet. Fein gemahlene Samen haben einen intensiven Waldmeistergeschmack. Sie können zur Verfeinerung von Süßspeisen verwendet werden. Wegen des enthaltenen Alkaloids Damascenin sind sie in der Küche jedoch ungebräuchlich geworden, da eine höhere Dosierung giftig ist.

Die Jungfer im Grünen in der Symbolik und der Literatur

Symbolik

In der Symbolsprache ist die Jungfer im Grünen eine der klassischen Blumen der verschmähten Liebe. Junge Frauen gaben verschmähten Freiern ihre Ablehnung durch diese Blume zu verstehen. Die Form, in der dies geschah, war regional unterschiedlich. Im Kanton Zürich war die Übersendung einer Jungfer im Grünen ein eindeutiges Signal der Abweisung eines Bewerbers. In anderen Regionen wurde dem Bewerber ein Körbchen gesendet, in dem sich neben der Jungfer im Grünen auch andere Abweisung signalisierende Blumen und Kräuter wie etwa Schafgarbe, Kornblume, Augentrost und Wegwarte befanden.

Literatur

In der Literatur nimmt die Jungfer im Grünen keine große Rolle ein. Der Dichter Johannes Trojan (1837 bis 1915) hat ihr jedoch ein Gedicht mit dem Titel Braut in Haaren gewidmet, in dem sich widerspiegelt, dass diese Pflanze um die Jahrhundertwende vom 19. in das 20. Jahrhundert als unmodern empfunden wurde. Die letzten drei Strophen dieses Gedichts lauten:

 src=
Blüte
Ob sie auch schön von Angesicht,
Eine vornehme Blume ist sie nicht.
Aus der Reichen Gärten ist die verbannt
Und aus den Städten hinaus aufs Land,
Die Blume Braut in Haaren
Im Bauerngarten auf dem Beet
Wo brennende Lieb’ und Raute steht,
Da ist sie immer noch gern gesehn,
Da seh’ ich als Wandrer oft sie stehn,
Die Blume Braut in Haaren
Dann tret’ ich hin an den Gartenzaun,
Um ihr in das Angesicht zu schaun.
Wir beide stehn uns auf du und du,
Sie sieht mich an, und ich nick ihr zu:
Guten Morgen, Braut in Haaren

Siehe auch

Literatur

  • Carl Bolle: Altmodische Blumen. In: Brandenburgia. Stankiewicz, Berlin 8.1899/1900, S. 185–204.
  • Heinz-Dieter Krausch: Kaiserkron und Päonien rot…: Entdeckung und Einführung unserer Gartenblumen. Dölling und Galitz, Hamburg 2003, ISBN 3-935549-23-7
  • Angelika Lüttig, Juliane Kasten: Hagebutte & Co: Blüten, Früchte und Ausbreitung europäischer Pflanzen. Fauna Verlag, Nottuln 2003, ISBN 3-935980-90-6
  • Johanne Philippine Nathusius: Die Blumenwelt nach ihrer deutschen Namen Sinn und Deutung in Bilder geordnet. Leipzig 1869, S. 76.
  • Gertrud Scherf: Pflanzengeheimnisse aus alter Zeit: Überliefertes Wissen aus Kloster-, Burg- und Bauerngärten. blv Verlag, München 2004, ISBN 3-405-16678-0

Einzelnachweise

  1. a b c d e Florian Jabbour, Pierre-Emmanuel Du Pasquier, Léa Chazalviel, Martine Le Guilloux, Natalia Conde e Silva, Yves Deveaux, Domenica Manicacci, Pierre Galipot, Andreas G. Heiss, Catherine Damerval: Evolution of the distribution area of the Mediterranean Nigella damascena and a likely multiple molecular origin of its perianth dimorphism. In: Flora. 274, 2021, S. 151735, doi:10.1016/j.flora.2020.151735. (on-line), Zugriff am 27. Dezember 2020
  2. A. Hurtová: Cultural linguistics in the domain of plant names. In: Crede Experto: транспорт, общество, образование, язык. 2, 2016, S. 68–78. (deutsch)
  3. Sandro Spiller, Peter Mettke, Hans-Ullrich Siehl, Klaus-Peter Zeller, Dieter Sicker, Stefan Berger: Thymochinon - das Gelbe vom Öl. In: Chemie in unserer Zeit. 48, 2014, S. 114–122, doi:10.1002/ciuz.201400660.
  4. Carolus Clusius 1601. Melanthium Pleno flore, Rariorum Plantarum Historia. Ex officina Plantiniana Apud Ioannem Moretum, Antwerpen, 207–208.
  5. Erich Oberdorfer: Pflanzensoziologische Exkursionsflora für Deutschland und angrenzende Gebiete. 8. Auflage. Verlag Eugen Ulmer, Stuttgart 2001, ISBN 3-8001-3131-5. Seite 397.
  6. a b Andreas G. Heiss, Klaus Oeggl: The oldest evidence of Nigella damascena L. (Ranunculaceae) and its possible introduction to central Europe. In: Vegetation History and Archaeobotany 14, 2005, S. 562–570. doi:10.1007/s00334-005-0060-4.
 src=
Dieser Artikel wurde am 20. Mai 2006 in dieser Version in die Liste der exzellenten Artikel aufgenommen.
 title=
lisans
cc-by-sa-3.0
telif hakkı
Autoren und Herausgeber von Wikipedia
orijinal
kaynağı ziyaret et
ortak site
wikipedia DE

Jungfer im Grünen: Brief Summary ( Almanca )

wikipedia DE tarafından sağlandı

Die Jungfer im Grünen (Nigella damascena) ist eine einjährige Pflanze aus der Familie der Hahnenfußgewächse (Ranunculaceae). Die im Mittelmeerraum beheimatete Pflanze ist eine in Mitteleuropa häufig kultivierte Gartenpflanze.

lisans
cc-by-sa-3.0
telif hakkı
Autoren und Herausgeber von Wikipedia
orijinal
kaynağı ziyaret et
ortak site
wikipedia DE

Μελάνθιον το δαμασκηνόν ( Yunanca, Modern (1453-) )

wikipedia emerging languages tarafından sağlandı

Το Μελάνθιον το δαμασκηνόν (Nigella damascena) ή κοινώς η αγάπη-στην-ομίχλη (love-in-a-mist),[1] ή η κουρελιασμένη κυρία (ragged lady)[2] ή ο διάβολος στον θάμνο (devil in the bush)[3]) είναι ετήσιο (annual) [Σημ. 1] ανθοφόρο φυτό κήπου, το οποίο ανήκει στην οικογένεια των Βατραχιίδων ή Ρανουγκουλίδων (Ranunculaceae), που περιλαμβάνει τις νεραγκούλες ή βατράχια. Είναι ιθαγενές στη νότια Ευρώπη (αλλά επιγενές στις περισσότερες Ευρωπαϊκές χώρες), βόρεια Αφρική και νοτιοδυτική Ασία, όπου απαντάται στις παραμελημένες, υγρές γήινες επιφάνειες.

To συγκεκριμένο επίθετο «δαμασκινόν», παραπέμπει στη Δαμασκό της Συρίας.[4] Η κοινή ονομασία του φυτού προέρχεται από το λουλούδι που βρίσκεται φωλιασμένο σε ένα δαχτυλίδι από πολυσχιδή, δαντελωτά βράκτια.[Σημ. 2]

Αναπτύσσεται σε ύψος 20-50 εκατοστά, με πευκοειδή διαιρούμενα σαν το νήμα εναλλακτικά φύλλα. Τα άνθη, τα οποία ανθίζουν ενωρίς το καλοκαίρι, συνήθως είναι διαφορετικές αποχρώσεις του μπλε, αλλά μπορεί να είναι λευκά, ροζ ή απαλό μωβ, με 5 έως 25 σέπαλα.[Σημ. 3] Τα πραγματικά πέταλα[Σημ. 4] βρίσκονται στη βάση των στημόνων και είναι λεπτά και γαμψά (clawed). Τα σέπαλα είναι το μοναδικό χρωματιστό τμήμα στο περιάνθιο.[Σημ. 5] Τα τέσσερα με πέντε καρπόφυλλα[Σημ. 6] της ένωσης του ύπερου, έχουν το κάθε ένα τους από ένα όρθιο στυλ.

Ο καρπός είναι μια μεγάλη φουσκωμένη κάψουλα, η οποία αναπτύσσεται από μια ένωση των ωοθηκών, και αποτελείται από αρκετά ενωμένα ωοθυλάκια, που το καθένα περιέχει πολυάριθμους σπόρους. Αυτό αποτελεί μάλλον εξαίρεση για ένα μέλος της οικογένειας των νεραγκουλών. Το καψάκιο γίνεται καφέ στα τέλη του καλοκαιριού. Το φυτό αυτο-σποράτε, αναπτυσσόμενο στο ίδιο σημείο, χρόνο με τον χρόνο.

Καλλιέργεια

 src=
Διάγραμμα όπου φαίνονται τα μέρη ενός ώριμου άνθους. Σε αυτό το παράδειγμα το περιάνθιο χωρίζεται στον κάλυκα (σέπαλα) και την στεφάνη (πέταλα).

Το φυτό αυτό το οποίο καλλιεργείται εύκολα, υπήρξε γνώριμο θέμα στους κήπους των Αγγλικών εξοχικών σπιτιών, από την Ελισαβετιανή εποχή, θαυμαζόμενο για τα πτεροειδή του φύλλα, τα αγκαθωτά άνθη και τις κεφαλές των βολβώδων σπόρων. Τώρα πλέον, καλλιεργούνται ευρέως σε όλο τον εύκρατο κόσμο και πολλές ποικιλίες έχουν αναπτυχθεί για χρήση στον κήπο. Η πιο συνηθισμένη καλλιεργητική ποικιλία είναι η «Miss Jekyll», η οποία έχει μπλε άνθη, αλλά η πιο πρόσφατη καλλιεργητική ποικιλία «Περσικά πετράδια» («Persian Jewels»), είναι ένα μείγμα από λευκά, ροζ, λεβάντινα και μπλε άνθη. Το «Περσικό τριαντάφυλλο» («Persian Rose»), είναι απαλό ροζ. Άλλες καλλιεργητικές ποικιλίες είναι η «Albion», «Blue Midget», «Cambridge Blue», «Mulberry Rose» και «Oxford Blue». Η καλλιεργητική ποικιλία «Dwarf Moody Blue», έχει ύψος περίπου 15 εκατοστά. Η λευκό-ανθη καλλιεργητική ποικιλία «Miss Jekyll Alba», έχει κερδίσει από το Royal Horticultural Society, το Βραβείο της Αξίας του Κήπου (Award of Garden Merit).[5]

Συγγενικά είδη

Το συγγενικό, Μελάνθιον το ήμερον (Nigella sativa) (και όχι το Μ. το δαμασκηνόν (N. damascena)) είναι η πηγή του μπαχαρικού, ποικιλοτρόπως γνωστού και ως Νιγκέλλα (Nigella), μαυροκούκι, μαυρόσπορος ή μαυροσούσαμο ή και μαύρο κύμινο.[Σημ. 7]

Εικόνες

Δείτε επίσης

Σημειώσεις

  1. Ένα ετήσιο φυτό (annual plant) είναι ένα φυτό που ολοκληρώνει τον κύκλο ζωής του από τη βλάστηση έως την παραγωγή σπόρων προς σπορά εντός ενός έτους και μετά ξεραίνεται. Τα καλοκαιρινά μονοετή βλαστάνουν την άνοιξη ή νωρίς το καλοκαίρι και ωριμάζουν το φθινόπωρο του ίδιου έτους. Τα χειμερινά μονοετή βλαστάνουν κατά τη διάρκεια του φθινοπώρου και ωριμάζουν κατά τη διάρκεια της άνοιξης ή το καλοκαίρι του επόμενου ημερολογιακού έτους.[Παρ. Σημ. 1]
  2. Στη βοτανική βράκτιο (bract) ή βράκειο, είναι ένα φύλλο στο μίσχο του άνθους δηλαδή ένα τροποποιημένο ή εξειδικευμένο φύλλο, ειδικά ένα που σχετίζεται με την αναπαραγωγική δομή, όπως ένα λουλούδι, ταξιανθία άξονας ή κλίμακα κώνου.
  3. Ένα σέπαλο, είναι ένα μέρος του άνθους των αγγειόσπερμων (ανθοφόρα φυτά), που συνήθως είναι πράσινο. Τα σέπαλα, τυπικώς λειτουργούν ως προστασία για τον οφθαλμό του λουλουδιού και συχνά ως υποστήριξη για τα πέταλα, όταν βρίσκονται στην άνθιση. [Παρ. Σημ. 2] [Παρ. Σημ. 3] [Παρ. Σημ. 4]
  4. Τα πέταλα (φυτολογία), είναι τροποποιημένα φύλλα τα οποία περιβάλλουν τα αναπαραγωγικά μέρη των λουλουδιών.
  5. Το περιάνθιο (perianth) και που μερικές φορές ονομάζεται «περιγόνιον» (perigonium) ή (perigon)), είναι το μη αναπαραγωγικό μέρος του λουλουδιού και η δομή του που σχηματίζει ένα περίβλημα γύρω από τα γεννητικά όργανα, αποτελείται από τον κάλυκα (σέπαλα) και την στεφάνη (πέταλα). Ο όρος περιάνθιο προέρχεται από το ελληνικό «περί», που σημαίνει γύρω από και «άνθος», που σημαίνει λουλούδι, ενώ το «περιγόνιον» προέρχεται από το «γόνος», που σημαίνει σπόρος, δηλαδή τα γεννητικά όργανα (βλέπε σχετικό διάγραμμα).
  6. Καρπόφυλλο είναι το γυναικείο αναπαραγωγικό όργανο ενός άνθους, το οποίο αποτελείται από την ωοθήκη, το στίγμα και συνήθως το στυλ. Μπορεί να εμφανιστεί μεμονωμένα ή ως ένα από την ομάδα.
  7. Η ονομασία μαύρο κύμινο που μερικές φορές χρησιμοποιείται για τη Νιγέλα, είναι παραπλανητική και το μόνο που προκαλεί, είναι η σύγχυση.
Παραπομπές σημειώσεων
  1. http://www.illinoiswildflowers.info/files/line_drawings.htm
  2. «Oxford dictionary».
  3. «Collins dictionary».
  4. Beentje, Henk (2010). The Kew Plant Glossary. Richmond, Surrey: Royal Botanic Gardens, Kew. ISBN 978-1-84246-422-9., p. 106

Παραπομπές

  1. «BSBI List 2007». Botanical Society of Britain and Ireland. Αρχειοθετήθηκε από το πρωτότυπο (xls) στις 25 Ιανουαρίου 2015. Ανακτήθηκε στις 17 Οκτωβρίου 2014.
  2. «Ragged lady». The Free Dictionary. Ανακτήθηκε στις 17 Αυγούστου 2012.
  3. Πρότυπο:PLANTS
  4. Harrison, Lorraine (2012). RHS Latin for gardeners. United Kingdom: Mitchell Beazley. σελ. 224. ISBN 9781845337315.
  5. «RHS Plant Selector - Nigella damascena 'Miss Jekyll Alba'». Ανακτήθηκε στις 17 Ιουλίου 2013.

lisans
cc-by-sa-3.0
telif hakkı
Συγγραφείς και συντάκτες της Wikipedia

Μελάνθιον το δαμασκηνόν: Brief Summary ( Yunanca, Modern (1453-) )

wikipedia emerging languages tarafından sağlandı

Το Μελάνθιον το δαμασκηνόν (Nigella damascena) ή κοινώς η αγάπη-στην-ομίχλη (love-in-a-mist), ή η κουρελιασμένη κυρία (ragged lady) ή ο διάβολος στον θάμνο (devil in the bush)) είναι ετήσιο (annual) ανθοφόρο φυτό κήπου, το οποίο ανήκει στην οικογένεια των Βατραχιίδων ή Ρανουγκουλίδων (Ranunculaceae), που περιλαμβάνει τις νεραγκούλες ή βατράχια. Είναι ιθαγενές στη νότια Ευρώπη (αλλά επιγενές στις περισσότερες Ευρωπαϊκές χώρες), βόρεια Αφρική και νοτιοδυτική Ασία, όπου απαντάται στις παραμελημένες, υγρές γήινες επιφάνειες.

To συγκεκριμένο επίθετο «δαμασκινόν», παραπέμπει στη Δαμασκό της Συρίας. Η κοινή ονομασία του φυτού προέρχεται από το λουλούδι που βρίσκεται φωλιασμένο σε ένα δαχτυλίδι από πολυσχιδή, δαντελωτά βράκτια.

Αναπτύσσεται σε ύψος 20-50 εκατοστά, με πευκοειδή διαιρούμενα σαν το νήμα εναλλακτικά φύλλα. Τα άνθη, τα οποία ανθίζουν ενωρίς το καλοκαίρι, συνήθως είναι διαφορετικές αποχρώσεις του μπλε, αλλά μπορεί να είναι λευκά, ροζ ή απαλό μωβ, με 5 έως 25 σέπαλα. Τα πραγματικά πέταλα βρίσκονται στη βάση των στημόνων και είναι λεπτά και γαμψά (clawed). Τα σέπαλα είναι το μοναδικό χρωματιστό τμήμα στο περιάνθιο. Τα τέσσερα με πέντε καρπόφυλλα της ένωσης του ύπερου, έχουν το κάθε ένα τους από ένα όρθιο στυλ.

Ο καρπός είναι μια μεγάλη φουσκωμένη κάψουλα, η οποία αναπτύσσεται από μια ένωση των ωοθηκών, και αποτελείται από αρκετά ενωμένα ωοθυλάκια, που το καθένα περιέχει πολυάριθμους σπόρους. Αυτό αποτελεί μάλλον εξαίρεση για ένα μέλος της οικογένειας των νεραγκουλών. Το καψάκιο γίνεται καφέ στα τέλη του καλοκαιριού. Το φυτό αυτο-σποράτε, αναπτυσσόμενο στο ίδιο σημείο, χρόνο με τον χρόνο.

lisans
cc-by-sa-3.0
telif hakkı
Συγγραφείς και συντάκτες της Wikipedia

Nigella damascena ( İngilizce )

wikipedia EN tarafından sağlandı

Nigella damascena, love-in-a-mist,[1] or devil in the bush,[2] is an annual garden flowering plant, belonging to the buttercup family Ranunculaceae. It is native to southern Europe (but adventive in more northern countries of Europe), north Africa and southwest Asia, where it is found on neglected, damp patches of land.

The specific epithet damascena relates to Damascus in Syria.[3] The plant's common name "love-in-a-mist" comes from the flower being nestled in a ring of multifid, lacy bracts.

Description

It grows to 20–50 cm (8–20 in) tall, with pinnately divided, thread-like, alternate leaves. The flowers, blooming in early summer, are most commonly different shades of blue, but can be white, pink, or pale purple, with 5 to 25 sepals. The actual petals are located at the base of the stamens and are minute and clawed. The sepals are the only colored part of the perianth. The four to five carpels of the compound pistil have each an erect style.[4]

The fruit is a large and inflated capsule, growing from a compound ovary, and is composed of several united follicles, each containing numerous seeds. This is rather exceptional for a member of the buttercup family. The capsule becomes brown in late summer. The plant self-seeds, growing on the same spot year after year.[5]

Cultivation

Selection of cultivars

This easily grown plant has been a familiar subject in English cottage gardens since Elizabethan times, admired for its ferny foliage, spiky flowers and bulbous seed-heads. It is now widely cultivated throughout the temperate world, and numerous cultivars have been developed for garden use. 'Persian Jewels' is a mixture of white, pink, lavender and blue flowers. 'Persian Rose' is pale pink. Other cultivars are 'Albion', 'Blue Midget', 'Cambridge Blue', 'Mulberry Rose', and 'Oxford Blue'. 'Dwarf Moody Blue' is around 15 cm (6 in) high. The pale blue ‘Miss Jekyll’[6] and the double white-flowered 'Miss Jekyll Alba' have gained the Royal Horticultural Society's Award of Garden Merit.[7][8]

Related species

The related Nigella sativa (and not N. damascena) is the source of the spice variously known as nigella, kalonji or black cumin.

Alkaloids

Damascenine is a toxic alkaloid found in Nigella damascena seed.[9]

However, an in vivo study in mice and in vitro assessment on human cell lines has not shown any toxicity.[10]

References

  1. ^ BSBI List 2007 (xls). Botanical Society of Britain and Ireland. Archived from the original (xls) on 2015-06-26. Retrieved 2014-10-17.
  2. ^ USDA, NRCS (n.d.). "Nigella damascena". The PLANTS Database (plants.usda.gov). Greensboro, North Carolina: National Plant Data Team. Retrieved 20 July 2015.
  3. ^ Harrison, Lorraine (2012). RHS Latin for gardeners. United Kingdom: Mitchell Beazley. p. 224. ISBN 9781845337315.
  4. ^ Brickell, Christopher, ed. (2008). The Royal Horticultural Society A-Z Encyclopedia of Garden Plants. United Kingdom: Dorling Kindersley. p. 726. ISBN 9781405332965.
  5. ^ "Nigella damascena". Encyclopedia of Life. Retrieved 13 April 2018.
  6. ^ "RHS Plantfinder - Nigella damascena 'Miss Jekyll'". Retrieved 13 April 2018.
  7. ^ "RHS Plant Selector - Nigella damascena 'Miss Jekyll Alba'". Retrieved 23 February 2020.
  8. ^ "AGM Plants - Ornamental" (PDF). Royal Horticultural Society. July 2017. p. 69. Retrieved 13 April 2018.
  9. ^ Margout, Delphine; Kelly, Mary T.; Meunier, Sylvie; Auinger, Doris; Pelissier, Yves; Larroque, Michel (2013). "Morphological, microscopic and chemical comparison between Nigella sativa L. cv (black cumin) and Nigella damascena L. cv". Journal of Food, Agriculture and Environment. 11 (1): 132–138.
  10. ^ Bouguezza, Yacine; Khettal, Bachra; Tir, Lydia; Boudrioua, Souad (September 2, 2015). "Damascenine induced hepatotoxicity and nephrotoxicity in mice and in vitro assessed human erythrocyte toxicity". Interdisciplinary Toxicology. 8 (3): 118–124. doi:10.1515/intox-2015-0018. PMC 4961907. PMID 27486370.

Media related to Nigella damascena at Wikimedia Commons

lisans
cc-by-sa-3.0
telif hakkı
Wikipedia authors and editors
orijinal
kaynağı ziyaret et
ortak site
wikipedia EN

Nigella damascena: Brief Summary ( İngilizce )

wikipedia EN tarafından sağlandı

Nigella damascena, love-in-a-mist, or devil in the bush, is an annual garden flowering plant, belonging to the buttercup family Ranunculaceae. It is native to southern Europe (but adventive in more northern countries of Europe), north Africa and southwest Asia, where it is found on neglected, damp patches of land.

The specific epithet damascena relates to Damascus in Syria. The plant's common name "love-in-a-mist" comes from the flower being nestled in a ring of multifid, lacy bracts.

lisans
cc-by-sa-3.0
telif hakkı
Wikipedia authors and editors
orijinal
kaynağı ziyaret et
ortak site
wikipedia EN

Damaska nigelo ( Esperanto )

wikipedia EO tarafından sağlandı

Damaska nigelo, Nigella damascena, estas unujara ĝardena florplanto, kiu apartenas al la genro Nigelo de la familio Ranunkulacoj. Ĝi estas indiĝena en suda Eŭropo (sed adventico en pli nordaj landoj de Eŭropo), norda Afriko kaj sudokcidenta Azio, kie ĝi troviĝas sur forlasitaj, marĉaj terenoj.

La specia epiteto damascena rilatas al Damasko en Sirio.[1]

Priskribo

Ĝi iĝas el 20 al 50 cm alta, kun plume dividitaj, fadenformaj folioj. La floroj, kiuj aperas komence de somero, estas plej ofte de diversaj nuancoj de blua koloro, sed ili povas esti ankaŭ blankaj, rozkoloraj aŭ helpurpuraj, kun 5 ĝis 25 sepaloj. Fakte la petaloj situas ĉe la bazo de stamenoj kaj estas malgrandaj kaj hokoformaj. La sepaloj estas la nura kolora parto de la perianto. La kvar aŭ kvin karpeloj de la komponita pistilo havas po unu staran stiluson.[2]

La frukto estas granda kaj ŝvela kapsulo, kiu kreskiĝas el komponita ovario, kaj estas formata de kelkaj unuigitaj folikloj, el kiuj ĉiuj enhavas nombrajn semojn. Tio estas escepta ĉe membroj de tiu familio. La kapsulo iĝas bruna fine de somero. La planto mem-semiĝas, kaj kreskas en la sama loko jaron post jaro.[3]

Notoj

  1. Harrison, Lorraine. (2012) RHS Latin for gardeners. United Kingdom: Mitchell Beazley, p. 224. ISBN 9781845337315.
  2. (2008) The Royal Horticultural Society A-Z Encyclopedia of Garden Plants. United Kingdom: Dorling Kindersley.
  3. Nigella damascena. Encyclopedia of Life. Alirita 13a de Aprilo 2018.
lisans
cc-by-sa-3.0
telif hakkı
Vikipedio aŭtoroj kaj redaktantoj
orijinal
kaynağı ziyaret et
ortak site
wikipedia EO

Damaska nigelo: Brief Summary ( Esperanto )

wikipedia EO tarafından sağlandı

Damaska nigelo, Nigella damascena, estas unujara ĝardena florplanto, kiu apartenas al la genro Nigelo de la familio Ranunkulacoj. Ĝi estas indiĝena en suda Eŭropo (sed adventico en pli nordaj landoj de Eŭropo), norda Afriko kaj sudokcidenta Azio, kie ĝi troviĝas sur forlasitaj, marĉaj terenoj.

La specia epiteto damascena rilatas al Damasko en Sirio.

lisans
cc-by-sa-3.0
telif hakkı
Vikipedio aŭtoroj kaj redaktantoj
orijinal
kaynağı ziyaret et
ortak site
wikipedia EO

Nigella damascena ( İspanyolca; Kastilyaca )

wikipedia ES tarafından sağlandı
 src=
Un ejemplar salvaje
 src=
Cápsula submadura in situ
 src=
Semillas sueltas

Nigella damascena, comúnmente llamada arañuela, ajenuz o neguilla —entre otros numerosos nombres vernáculos— es una especie de planta herbácea del género Nigella de la familia Ranunculaceae.

Descripción

Se trata de una planta anual, erecta, glabra con un tallo de 5-70 cm de alto; este último es usualmente simple pero, eventualmente, puede ramificarse desde la base. Tiene las hojas dos veces pinnatisectas /laciniadas, con lóbulos lineares estrechos, las inferiores, largamente pecioladas, organizadas en roseta basal, las medianas y superiores, subsentadas o sentadas. Hay 3-4 brácteas involucrales, subsentadas y laciniadas, más grandes que las flores; estas últimas, de 1.5-3 cm de diámetro, tienen 5 sépalo petaloideos de contorno oval a oval-lanceolado y de color generalmente azulado. Los 5 pétalos, también azules, son reducidos a piezas nectaríferas bilabiadas, con el labio inferior bífido. El androcea está constituido po r numerosos estambres y el gineceo, de 3-5 carpelos soldados, deriva en un cápsula globular / ovalada de hasta unos 2 cm de diámetro, dehiscente, con 3-5 lóculos estériles y 3-5 fértiles con numerosas semillas trigonas bi-trimilimétricas reticuladas de color negro.[1]

Hábitat y distribución

Crece en campos de cultivo y pastos pedregosos o arenosos. Es una especie nativa de Macaronesia y el Mediterráneo hasta el Cáucaso y Oriente medio. Introducida en casi toda Europa y, como ornamental, en unas cuantas otras regiones del mundo.[2][3]

Taxonomía

La especie fue descrita por Carlos Linneo y publicada en Species Plantarum, vol. 1, p. 534[1], 1753. La especie tipo es Nigella arvensis L., 1753.

Etimología
  • Nigella: derivado del Latín nǐgellus, negruzco, diminutivo de nǐgěr, negro, por el color de las semillas.[4]
  • damascena: prestado del Latín dǎmascēna, -ae, del País de Damas (Damasco, Siria).[4]​ Resulta extraño que sea una alusión geográfica, pues Carlos Linneo cita como locus typicus el sur de Europa («Habitat inter segetes Europae australis.») aunque su distribución abarca también a dicho país de Oriente medio. Podría, también, aludir a la ciruela damascena por su color de un violáceo negruzco recordando aquel de las semillas, o incluso por la forma del fruto, ovalada como la de dicha ciruela.

Citología

Número de cromosomas: 2n = 12.[1]

Sinónimos

  • Erobathos damascenum Spach
  • Nigella bourgaei Jord.
  • Nigella arvensis var. minor Boiss.
  • Nigella arvensis var. oligogyna Caball.[5][1]

Nombres comunes

  • Castellano: agenuz, agenuz de jardín, ajeluz (2), ajenuz (5), ajenuz de jardín (3), araña (6), arañas (2), arañuela (21), arañuelas (2), axenuz, axenuz de jardín que hace la simiente muy negra, capuchino, ermità, estrella de mar, farolillo, manueles, neguilla (4), neguilla común (2), neguilla damascena (2), neguilla damascena de Cienfuegos, neguilla damascena de flor doblada, neguilla de Damasco (4), neguilla que hace la simiente muy negra, trompo. Las cifras entre paréntesis reflejan la frecuencia del uso del vocbablo en España.[6]
  • doña Luisa (Chile)[7]

Referencias

 title=
lisans
cc-by-sa-3.0
telif hakkı
Autores y editores de Wikipedia
orijinal
kaynağı ziyaret et
ortak site
wikipedia ES

Nigella damascena: Brief Summary ( İspanyolca; Kastilyaca )

wikipedia ES tarafından sağlandı
 src= Un ejemplar salvaje  src= Cápsula submadura in situ  src= Semillas sueltas

Nigella damascena, comúnmente llamada arañuela, ajenuz o neguilla —entre otros numerosos nombres vernáculos— es una especie de planta herbácea del género Nigella de la familia Ranunculaceae.

lisans
cc-by-sa-3.0
telif hakkı
Autores y editores de Wikipedia
orijinal
kaynağı ziyaret et
ortak site
wikipedia ES

Tarhaneito ( Fince )

wikipedia FI tarafından sağlandı

Tarhaneito (Nigella damascena) on Välimeren alueella alkuperäisenä kasvava neitojen sukuun kuuluva leinikkikasvilaji. Sitä viljellään koristekasvina.[1]

Ulkonäkö ja koko

Tarhaneito on yksivuotinen ja kasvaa 7–50 senttimetriä korkeaksi. Sen varsi on pystykasvuinen ja tyveltä haarova. Lehdet ovat 2–3 kertaan hienoliuskaiset. Tarhaneidon kukat ovat 1,2–4,2 cm leveät. Kukissa on viisi suippoa vaaleansinistä kehälehteä ja pieniä kaksihuulisia mesilehtiä. Hedelmä on muna–pallomainen kota.[1]

Lähteet

  1. a b Mossberg, B. & Stenberg, L.: Suuri Pohjolan kasvio, s. 164. 2. painos. Suomentanut Vuokko, S. & Väre, H. Tammi, 2005. ISBN 951-31-2924-1.

Aiheesta muualla

 src=
Tarhaneitokasvusto
 src=
Hedelmä
Tämä kasveihin liittyvä artikkeli on tynkä. Voit auttaa Wikipediaa laajentamalla artikkelia.
lisans
cc-by-sa-3.0
telif hakkı
Wikipedian tekijät ja toimittajat
orijinal
kaynağı ziyaret et
ortak site
wikipedia FI

Tarhaneito: Brief Summary ( Fince )

wikipedia FI tarafından sağlandı

Tarhaneito (Nigella damascena) on Välimeren alueella alkuperäisenä kasvava neitojen sukuun kuuluva leinikkikasvilaji. Sitä viljellään koristekasvina.

lisans
cc-by-sa-3.0
telif hakkı
Wikipedian tekijät ja toimittajat
orijinal
kaynağı ziyaret et
ortak site
wikipedia FI

Nigelle de Damas ( Fransızca )

wikipedia FR tarafından sağlandı

Nigella damascena

La Nigelle de Damas (Nigella damascena L. 1753), communément appelée « cheveux-de-Vénus », « barbe-de-Capucin »[1], « diable-dans-le-buisson » ou « Belle-aux-cheveux-dénoués », est une espèce de plantes annuelles de la famille des Ranunculaceae, de taille moyenne, à feuilles aux segments très fins et aux fleurs d'un bleu très clair, rarement blanchâtres. Elle se développe dans les champs, les terrains vagues et rocailleux, les bords de route. Les graines de la nigelle de Damas — contrairement à celles de la nigelle cultivée — seraient toxiques.

 src=
Forme structurelle de la damascénine.

On tire de la plante une huile essentielle, riche en alcaloïdes, notamment en damascénine (en).

Fécondation

La fleur porte cinq longs pistils groupés au centre, entourés de nombreuses étamines environ moitié moins longs que les pistils. Les pistils ne sont fécondés qu'à la fin de la fleur, lorsque les pétales fanent et tombent : les cinq pistils se plient alors en même temps, ce qui les rapproche des étamines et donc du pollen que ces dernières portent[2].

Horticulture

 src=
Nigelle de Damas en jardin.

L'espèce est cultivée dans les jardins et plusieurs cultivars ont été développés avec des fleurs de couleur bleue, rose ou blanc, comme 'Albion', 'Blue Midget', 'Cambridge Blue', 'Miss Jekyll', 'Mulberry Rose', 'Oxford Blue' and 'Persian Jewels'.

Espèces proches

 src=
Groupe de feuilles sous le calice, différenciant la nigelle de Damas de la nigelle des champs.

La Nigelle des champs (Nigella arvensis L. 1753), dont la nigelle de Damas se différencie par la présence du groupe de feuilles directement sous le calice de sépales.
La Nigelle cultivée (Nigella sativa L. 1753), donne une épice connue sous le nom de cumin noir, utilisé en petites quantités car légèrement toxique à forte dose.

Références

  1. Anne Dumas, Les plantes et leurs symboles, Éditions du Chêne, coll. « Les carnets du jardin », 2000, 128 p. (ISBN 2-84277-174-5, BNF ).
  2. Jean-Marie Pelt. Les langages secrets de la nature : la communication chez les animaux et les plantes. Ed. Fayard, Livre de Poche n° 144435, 1996. Chapitre 12 Des plantes mobiles, p. 158-159.

lisans
cc-by-sa-3.0
telif hakkı
Auteurs et éditeurs de Wikipedia
orijinal
kaynağı ziyaret et
ortak site
wikipedia FR

Nigelle de Damas: Brief Summary ( Fransızca )

wikipedia FR tarafından sağlandı

Nigella damascena

La Nigelle de Damas (Nigella damascena L. 1753), communément appelée « cheveux-de-Vénus », « barbe-de-Capucin », « diable-dans-le-buisson » ou « Belle-aux-cheveux-dénoués », est une espèce de plantes annuelles de la famille des Ranunculaceae, de taille moyenne, à feuilles aux segments très fins et aux fleurs d'un bleu très clair, rarement blanchâtres. Elle se développe dans les champs, les terrains vagues et rocailleux, les bords de route. Les graines de la nigelle de Damas — contrairement à celles de la nigelle cultivée — seraient toxiques.

 src= Forme structurelle de la damascénine.

On tire de la plante une huile essentielle, riche en alcaloïdes, notamment en damascénine (en).

lisans
cc-by-sa-3.0
telif hakkı
Auteurs et éditeurs de Wikipedia
orijinal
kaynağı ziyaret et
ortak site
wikipedia FR

Luceiros ( Galiçyaca )

wikipedia gl Galician tarafından sağlandı

Os luceiros, barbas de vello, barbas de ouro, damas do bosque[1], (Nigella damascena), chamada en inglés: love in the mist (amor na brétema) ou devil in the bush (demo no mato)[2] é unha planta anual de xardín cultivada polas súas flores, que pertence á familia Ranunculaceae. Toda a planta é tóxica.

Descrición

Os seus sépalos - moito máis grandes e coloreados que os seus pétalos - poden ser brancos, rosados, azuis ou violetas claros. Cultivada para a decoración ou arranxos florais, obténdose cores moi variadas e impresionantes. Florea de maio a xullo.

Hábitat e distribución

É nativa do sur de Europa, propia da zona mediterránea e macaronésica, aparece na cornixa cantábrica procedente de cultivos. Tamén se poden atopar, aínda que de maneira escasa en países ao norte de Europa, norte de África e suroeste de Asia. Comunmente tamén medra nos xardíns de América do Norte.

Medra silvestre en sitios anegados. Cultivada como ornamental, aparece en ocasións asilvestrada en gabias, bermas, beirís de camiños e zonas alteradas.

Nigella damascena 2015-05-29 OB 255.jpg
 src=
Cápsula.

Sinónimo

  • Nigella taurica Steven [1856]
  • Nigella damascena var. coarctata W.T.Aiton [1811]
  • Nigella damascena subsp. minor (Boiss.) A.Terracc. [1897]
  • Nigella bourgaei Jord. [1852]
  • Melanthium damascenum (L.) Medik. [1789]
  • Nigella multifida Gaterau [1789]
  • Nigella involucrata Moench [1794]
  • Nigella elegans Salisb. [1796]
  • Nigella caerulea Lam. [1779]
  • Erobatos damascenum (L.) Spach[3]
  • Nigella arvensis var. minor Boiss.
  • Nigella arvensis var. oligogyna Caball.
  • Nigella bourgaei Jord.[4]

Notas

  1. Nomes vulgares galegos en "Botánica" en Vocabulario de ciencias naturais Santiago de Compostela, Xunta de Galicia, 1991 e Gran dicionario Xerais da lingua galega' Vigo, Xerais, 2009
  2. Véxase este nome documentado polo departamento de agricultura dos Estados Unidos
  3. Sinónimos en Tela Botánica Arquivado 21 de maio de 2008 en Wayback Machine.
  4. Sinónimos en Real Jardín Botánico

Véxase tamén

Referencias

lisans
cc-by-sa-3.0
telif hakkı
Autores e editores de Wikipedia

Luceiros: Brief Summary ( Galiçyaca )

wikipedia gl Galician tarafından sağlandı

Os luceiros, barbas de vello, barbas de ouro, damas do bosque, (Nigella damascena), chamada en inglés: love in the mist (amor na brétema) ou devil in the bush (demo no mato) é unha planta anual de xardín cultivada polas súas flores, que pertence á familia Ranunculaceae. Toda a planta é tóxica.

lisans
cc-by-sa-3.0
telif hakkı
Autores e editores de Wikipedia

Damaščanska crnjika ( Hırvatça )

wikipedia hr Croatian tarafından sağlandı

Damaščanska crnjika (mačkov brk, čupava kata, crnika modrasta, lat. Nigella damascena), biljna vrsta u rodu crnjika, porodica žabnjakovki. Raste po južnoj Europi (uključujući i Hrvatsku[1]) i sjeveru Afrike, a uvezena je i u neke zemlje Sjeverne Amerike i drugdje.

U biljci je pronađen otrovni alkaloid damascenin.[2]

Izvori

  1. FCD pristupljeno 13. kolovoza 2018
  2. The constitution and synthesis of damascenine, the alkaloid of Nigella damascena pristupljeno 13. kolovoza 2018
Logotip Zajedničkog poslužitelja
Na Zajedničkom poslužitelju postoje datoteke vezane uz: Damaščanska crnjika
Logotip Wikivrsta
Wikivrste imaju podatke o: Nigella damascena
lisans
cc-by-sa-3.0
telif hakkı
Autori i urednici Wikipedije

Damaščanska crnjika: Brief Summary ( Hırvatça )

wikipedia hr Croatian tarafından sağlandı

Damaščanska crnjika (mačkov brk, čupava kata, crnika modrasta, lat. Nigella damascena), biljna vrsta u rodu crnjika, porodica žabnjakovki. Raste po južnoj Europi (uključujući i Hrvatsku) i sjeveru Afrike, a uvezena je i u neke zemlje Sjeverne Amerike i drugdje.

U biljci je pronađen otrovni alkaloid damascenin.

lisans
cc-by-sa-3.0
telif hakkı
Autori i urednici Wikipedije

Rjana družka ( Yukarı Sorbca )

wikipedia HSB tarafından sağlandı

Rjana družka (Nigella damascena) je rostlina ze swójby maslenkowych rostlinow. Dalše serbske mjena su: njewjesćinka[1], družka we wěnčku a njewjesćinski wěnc.

Wopisanje

Stejnišćo

Rozšěrjenje

Wužiwanje

Noty

  1. Jurij Kral: Serbsko-Němski słownik, strona 298, njewjesćinka "Braut in Haaren (Gartenblume)" Nigella Damascena

Žórła

  • Kral, Jurij: Serbsko-němski słownik hornjołužiskeje rěče. Maćica serbska, Budyšin (1927)
  • Rězak, Filip: Němsko-serbski wšowědny słownik hornjołužiskeje rěče. Donnerhak, Budyšin (1920)
  • Völkel, Pawoł: Hornjoserbsko-němski słownik, Ludowe nakładnistwo Domowina, Budyšin (1981)
Commons
Hlej wotpowědne dataje we Wikimedia Commons:
Rjana družka
Móžeš slědowace polěpšić:

Jeli sy jedyn z mjenowanych njedostatkow skorigował(a), wotstroń prošu potrjecheny parameter předłohi {{Předźěłuj}}. Podrobnosće namakaš w dokumentaciji.


lisans
cc-by-sa-3.0
telif hakkı
Wikipedia authors and editors
orijinal
kaynağı ziyaret et
ortak site
wikipedia HSB

Rjana družka: Brief Summary ( Yukarı Sorbca )

wikipedia HSB tarafından sağlandı

Rjana družka (Nigella damascena) je rostlina ze swójby maslenkowych rostlinow. Dalše serbske mjena su: njewjesćinka, družka we wěnčku a njewjesćinski wěnc.

lisans
cc-by-sa-3.0
telif hakkı
Wikipedia authors and editors
orijinal
kaynağı ziyaret et
ortak site
wikipedia HSB

Nigella damascena ( İtalyanca )

wikipedia IT tarafından sağlandı

Nigella damascena (L., 1753), comunemente nota come fanciullaccia, è una pianta annuale appartenente alla famiglia delle Ranunculaceae, originaria del bacino del Mediterraneo[1].

Descrizione

È un'erbacea annuale alta fino a 50 cm. Il fusto è eretto e presenta delle striature. Le foglie, più numerose nella parte terminale del fusto, sono bipennatosette; formano una sorta di involucro di brattee in prossimità del fiore. I fiori sono di colore azzurro molto chiaro, poco vistosi e isolati; presentano inoltre un perianzio petaloide. I petali delle numerose varietà ibride sono abbondanti; i colori possono andare dal bianco e rosa all'azzurro, blu intenso e viola.

Gli stami sono numerosi. Il frutto è una capsula setticida con 10 loculi e presenta all'apice i prolungamenti degli stili ripiegati all'indietro. I semi sono neri e hanno i contorni spigolosi.

Il periodo di fioritura va da maggio a luglio.

Distribuzione e habitat

È comune in tutta l'area mediterranea, in campi incolti e zone aride.

Galleria d'immagini

Note

  1. ^ (EN) Nigella damascena L., su Plants of the World Online, Royal Botanic Gardens, Kew. URL consultato il 5 febbraio 2021.

Bibliografia

  • Flora mediterranea - Conoscere, riconoscere e osservare tutte le piante mediterranee più diffuse, ed. DeAgostini, ISBN 88-415-8890-X

 title=
lisans
cc-by-sa-3.0
telif hakkı
Autori e redattori di Wikipedia
orijinal
kaynağı ziyaret et
ortak site
wikipedia IT

Nigella damascena: Brief Summary ( İtalyanca )

wikipedia IT tarafından sağlandı

Nigella damascena (L., 1753), comunemente nota come fanciullaccia, è una pianta annuale appartenente alla famiglia delle Ranunculaceae, originaria del bacino del Mediterraneo.

lisans
cc-by-sa-3.0
telif hakkı
Autori e redattori di Wikipedia
orijinal
kaynağı ziyaret et
ortak site
wikipedia IT

Juffertje-in-het-groen ( Felemenkçe; Flemish )

wikipedia NL tarafından sağlandı

Juffertje-in-het-groen (Nigella damascena) is een eenjarige plant van het plantengeslacht Nigelle (Nigella) uit de ranonkelfamilie (Ranunculaceae). De soort wordt in tuinen als sierplant toegepast.

Beschrijving

Juffertje-in-het-groen wordt 20-45 cm hoog. De sterk gereduceerde bladeren zijn veerdelig.

De wilde plant bloeit van juni tot augustus met kleine, helderblauwe bloemen, die omgeven zijn met een krans (omwindsel) van veerdelige schutbladeren. De kelkbladen zijn blauw gekleurd, terwijl de kroonbladen gereduceerd zijn en aan de voet van de meeldraden zitten. De bloem heeft honingklieren, waarmee hommels en bijen gelokt worden voor de bestuiving.

De plant is protandrisch, wat wil zeggen dat de meeldraden eerder rijp zijn dan de stempels. Bij de rijpe meeldraden zijn de helmhokjes naar onderen gebogen, waardoor het stuifmeel op de rug van een nectar opzuigend insect terechtkomt. De stampers staan dan nog rechtop, waardoor deze op dat moment niet bestoven kunnen worden. Als alle helmhokjes leeg zijn krommen de stampers zo ver naar onderen dat bezoekende insecten met hun rug tegen de stempels komen en de bloem bestuiven.

De vrucht is een 3 cm lange doosvrucht. De rijpe doosvrucht heeft bovenaan vijf, ongeveer 7 mm lange spleten, waardoor de zaden kunnen ontsnappen. De zwarte zaden zijn gerimpeld en worden door de wind en dieren verspreid.

Voorkomen

De plant komt in Nederland van nature niet voor, maar is lokaal verwilderd. De plant komt oorspronkelijk uit het Middellandse Zeegebied en de Canarische Eilanden. Daar groeit de plant op akkerland en braakliggende terreinen. De plant komt reeds voor in Engelse cottage gardens vanaf de 16de eeuw. De meest voorkomende variëteit is 'Miss Jekyll', die blauwe bloemen heeft, maar de recentere 'Persian Jewels' is een mix van wit, roze, lavendel en blauwe bloemen. 'Persian Rose' is lichtroze. Andere soorten zijn 'Albion', 'Blue Midget', 'Cambridge Blue', 'Mulberry Rose', en 'Oxford Blue'. De 'Dwarf Moody Blue' is 15 à 20 cm lang.

Toepassingen

Zowel de bloemen als de zaaddozen kunnen gedroogd worden. De zaaddozen hebben een gecompliceerde, decoratieve vorm, die door velen aantrekkelijk gevonden wordt in droogboeketten. Zowel de bloemen als de zaden zijn eetbaar. De smaak van de bloem neigt naar muskaat, ook wel oregano of majoraan. De zaden lijken qua vorm en smaak op komijnzaad en worden in Duitsland ook wel als 'zwarte komijn' aangeduid.

Inhoudstoffen

 src=
Damascenine

De zaden bevatten tot 10% etherische olie, waarvan 1% bestaat uit alkaloïden, in het bijzonder damascenine.

Cultivars

Er bestaan verschillende cultivars:

  • Nigella damascena 'Dwarf Moody Blue' is een compacte, 15-20 cm hoge plant die bloeit met blauwe bloemen.
  • Nigella damascena 'Miss Jekyll' is 45 cm groot en heeft halfdubbele, helderblauwe bloemen.
  • Nigella orientalis 'Transformer'

Namen in andere talen

  • Duits: Jungfer im Grünen
  • Engels: Love-in-a-mist
  • Frans: Cheveux de Vénus

Externe link

Wikimedia Commons Mediabestanden die bij dit onderwerp horen, zijn te vinden op de pagina Nigella damascena op Wikimedia Commons.
lisans
cc-by-sa-3.0
telif hakkı
Wikipedia-auteurs en -editors
orijinal
kaynağı ziyaret et
ortak site
wikipedia NL

Juffertje-in-het-groen: Brief Summary ( Felemenkçe; Flemish )

wikipedia NL tarafından sağlandı

Juffertje-in-het-groen (Nigella damascena) is een eenjarige plant van het plantengeslacht Nigelle (Nigella) uit de ranonkelfamilie (Ranunculaceae). De soort wordt in tuinen als sierplant toegepast.

lisans
cc-by-sa-3.0
telif hakkı
Wikipedia-auteurs en -editors
orijinal
kaynağı ziyaret et
ortak site
wikipedia NL

Czarnuszka damasceńska ( Lehçe )

wikipedia POL tarafından sağlandı

Czarnuszka damasceńska (Nigella damascena) – gatunek rośliny należący do rodziny jaskrowatych. W stanie dzikim występuje w Afryce Północnej, w Azji Zachodniej i na Kaukazie oraz w południowo-wschodniej i południowej części Europy[2]. W Polsce jest rośliną uprawianą i dziczejącą z upraw (efemerofit)[3].

Morfologia

Łodyga
Rozgałęziona, wzniesiona, o wysokości 20-40 cm.
Liście
Ulistnienie skrętoległe, liście podwójnie pierzastosieczne o nitkowatych łatkach.
Kwiaty
Duże, promieniste, otoczone kilkoma wielokrotnie postrzępionymi liśćmi (pierzastosieczne przysadki)[4][5]. Są jasnoniebieskie, ale zdarzają się białe, a u ozdobnych odmian również w innych kolorach. Zewnętrzne listki okwiatu są zazębione i mają zielone zakończenia nerwów. Wewnątrz kwiatu znajdują się dwuwargowe miodniki, przy czym ich wewnętrzna warga jest jajowata i tępa[5].
Owoc
Nagie i zrośnięte ze sobą mieszki o ścianach z wielkimi powietrznymi komorami. Początkowo są zielone, po dojrzeniu zmieniają kolor na brunatny.

Biologia i ekologia

Roślina jednoroczna. Kwitnie od maja do sierpnia. Jest rośliną owadopylną i miododajną. Liczba chromosomów 2n= 12[3].

Zastosowanie

  • Roślina ozdobna uprawiana głównie na kwiat cięty do wiązanek, bukietów itd. Niektóre ozdobne kultywary, np. `Miss Jekyll` mają kwiaty pełne. Ozdobne są nie tylko kwiaty (w wazonie z wodą długo zachowują świeżość), ale również owoce i to głównie rośliny z owocami są wykorzystywane na kwiat cięty[6]. Może być też uprawiana na rabatach.
  • Roślina lecznicza o podobnych własnościach leczniczych jak czarnuszka siewna.

Uprawa

Jest łatwa w uprawie. Najlepiej rośnie na żyznej i przepuszczalnej glebie. Wymaga stanowiska w pełnym słońcu. Rozmnaża się ją wyłącznie przez nasiona, wysiewa się je jesienią lub wczesną wiosną, od razu na stałym stanowisku (źle bowiem znosi przesadzanie)[6]. Na ogół namnaża się też samorzutnie przez samosiew. Jeżeli nie uprawia się jej dla owoców, lecz tylko dla kwiatów, to po przekwitnięciu należy je usuwać, co powoduje wydłużenie ich okresu kwitnienia.

Przypisy

  1. Stevens P.F.: Angiosperm Phylogeny Website (ang.). 2001–. [dostęp 2009-06-07].
  2. Germplasm Resources Information Network (GRIN). [dostęp 2010-01-10].
  3. a b Lucjan Rutkowski: Klucz do oznaczania roślin naczyniowych Polski niżowej. Warszawa: Wyd. Naukowe PWN, 2006. ISBN 83-01-14342-8.
  4. Bertram Münker: Kwiaty polne i leśne. Jadwiga Kozłowska (tłum.). Warszawa: Bertelsmann Publishing, 1998, s. 18-19, seria: Leksykon przyrodniczy. ISBN 83-7129-756-4. (pol.)
  5. a b Władysław Szafer, Stanisław Kulczyński: Rośliny polskie. Warszawa: PWN, 1953.
  6. a b zbiorowe: A-Z encyklopedia. Rośliny ogrodowe. Könemann, 2005. ISBN 978-3-8331-1916-3.
lisans
cc-by-sa-3.0
telif hakkı
Autorzy i redaktorzy Wikipedii
orijinal
kaynağı ziyaret et
ortak site
wikipedia POL

Czarnuszka damasceńska: Brief Summary ( Lehçe )

wikipedia POL tarafından sağlandı

Czarnuszka damasceńska (Nigella damascena) – gatunek rośliny należący do rodziny jaskrowatych. W stanie dzikim występuje w Afryce Północnej, w Azji Zachodniej i na Kaukazie oraz w południowo-wschodniej i południowej części Europy. W Polsce jest rośliną uprawianą i dziczejącą z upraw (efemerofit).

lisans
cc-by-sa-3.0
telif hakkı
Autorzy i redaktorzy Wikipedii
orijinal
kaynağı ziyaret et
ortak site
wikipedia POL

Nigella damascena ( Portekizce )

wikipedia PT tarafından sağlandı

Nigella damascena, comummente conhecida como dama-entre-verdes[1], é uma espécie de planta com flor pertencente à família Ranunculaceae. A espécie também pode ser designada de Erobathos damascenum.[2]

A autoridade científica da espécie é L., tendo sido publicada em Species Plantarum 1: 534. 1753.

Nomes

Nomes comuns

Dá pelos nomes comuns de dama-entre-verdes; barbas-de-velho[3]; barba-de-pau[4]; nigela[1] e dama-dos-bosques.[5]

Etimologia

Dama-entre-verdes
Flor da dama-dos-bosques

O nome do táxon do género «nigella» advém do latim Nigellus (lit. «negra») e reporta-se à cor das sementes da flor.[5] O nome da espécie «damascena» significa "vinda de Damasco", e para alguns botânicos, dos quais se destaca Heinz-Dieter Krausch[6], denota a sua introdução histórica na Europa Central, pela mão dos mercadores venezianos, vinda do Oriente. O epíteto «damascena» foi muito usado no passado para infundir uma ideia de orientalidade, sem que houvesse estritamente um rigor geográfico associado, especialmente tendo em vista que, neste caso concreto, esta espécie nem sequer é própria do Levante ou da Síria.[7]

Os nomes populares "barba-de-velho" e "barba-de-pau" são alusões às brácteas que se formam sob as pétalas e que formam um emaranhado.

Biotipo

Trata-se de um terófito, ou seja, é uma planta anual.[8][9]

Descrição

Folhagem

A dama-entre-verdes é uma planta herbácea anual. Tem um caule erecto, desprovido de cotanilho (caule glabro), ramoso e estriado que pode atingir um máximo que ronda entre os 45 e os 50 centímetros de altura. Exibe folhas alternadas, sem pedúnculo (folhas sésseis), fendidas em muitas partes (folhas multífidas), que por sua vez se decompõem em muitos segmentos ou divisões lineares finas e agudas.[5][10]

Flores

Dama-entre-verdes
Flores da dama-dos-bosques

As flores, que são solitárias e despontam nos terminais da planta, chegam aos 3,5 centímetros de diâmetro e apresentam uma coloração azulada clara ou de um azul-alvacento. As flores são também hermafroditas.[7] O perigónio é constituído por tépalas grandes, amiúde azuladas, se bem que também as há esbranquiçadas e rosadas. As sépalas são ovais e lanceoladas, com a unha mais curta do que o limbo, dotadas de 5 carpelos uninervados e lisos, com ovários soldados entre si.[5] A ausência de distinção entre as sépalas e as pétalas é própria de muitos tipos de ranúnculas, e é esta não é excepção. Há algumas variedades ornamentais em que os estames se converteram em folhas do perigónio.

A época de floração vai de Abril a Junho, nas regiões mediterrânicas[8] e de Junho a Agosto na Europa Central.[11]

Brácteas

 src=
A profusão de brácteas cognomina esta planta de barbas-de-pau

A dama-entre-verdes dispõe de uma série de folhas modificadas, que brotam com a flor e que a cobrem antes de desabrochar, são elas as brácteas.No caso particular desta planta, as brácteas traduzem-se em numerosos segmentos, quase capilares, persistentes que configuram, sob o cálice, uma espécie de invólucro maior que a flor.[7] São, portanto, brácteas involucrais de crista estendida (bráctea divarico-laciniada) maiores do que a flor.[5]

São estas brácteas que dão origem aos nomes "barba-de-pau" e "barba-de-velho", com que se costuma designar esta planta popularmente.

Sementes e frutos

Dama-entre-verdes
Frutos e sementes da dama-entre-verdes

Uma vez polinizadas as flores, o gineceu volve-se numa cápsula que pode chegar aos 3 centímetros de comprimento. À medida que vai amadurecendo, o fruto vai secando e adquirindo uma textura apergaminhada. As cápsulas em processo de amadurecimento desenvolvem listras verticais arroxeadas.[9] As cápsulas maduras, por sua vez, são castanhas-claras e abrem-se durante o Verão, à custa da desidratação das suas extremidades, constituída por 8-10 carpelos uninervados, soldados até o ápice.[6]

Exibe sementes lisas, triangulares (sementes trígonas) e reticulado-rugosas, traços caracteristicamente peculiares deste género de ranúnculas.[7]

Distribuição

A dama-entre-verdes é originária da orla mediterrânea, medrando no Sul da Europa, na Ásia Menor e no Norte de África, ausentando-se do Levante e da Síria.[7] A sua presença mais oriental regista-se a zona Norte do limiar Caucásico e do Noroeste iraniano[7]. É, também, nativa das ilhas Canárias.

Foi introduzida na Europa Central, como uma espécie ornamental, de jardim. Tem medrado significativamente, na Austria, Suíça, Bélgica, Holanda, Alemanha e Chéquia.[7]

Enquanto planta ornamental de varandas, é cultivada mundialmente.[7]

Portugal

Dama-entre-verdes
Flor da nigela

Trata-se de uma espécie presente no território português, nomeadamente em Portugal Continental e no Arquipélago da Madeira.[9]

Designadamente, no que toca a Portugal Continental, encontra-se presente, em quase todo o país, grassando pelas zonas do Noroeste ocidental, da Terra Fria transmontana, do Centro-Norte, do Centro-Oeste calcário, do Centro-Oeste arenoso, do Centro-Oeste olisiponense, do Centro-Oeste cintrano, do Centro-Leste montanhoso, do Centro-Sul miocénico, do Centro-Sul arrabidense, do Centro-Sul plistocénico, do Sudeste setentrional, do Sudeste meridional, do Sudoeste setentrional, do Sudoeste meridional, do Barrocal algarvio, do Barlavento e do Sotavento.[8]

Em termos de naturalidade é nativa em Portugal Continental e introduzida no Arquipélago da Madeira.[8]

Protecção

Não se encontra protegida por legislação portuguesa ou da Comunidade Europeia.

Nigella Damascena em fundo negro
Nigella Damascena

Ecologia e habitat

Trata-se de uma espécie ruderal e segetal, que se tanto se dá bem em terrenos cultivados como sáfaros. Proza naturalmente em courelas, olivedos, sernas e outros tipos de pomares de sequeiro quejandos. Bem como medra tanto em pradarias, como em terrenos pedregosos ou areneiros.[8][9]

Uso humano

Princípios activos

Nigella Damascena em fundo negro
Nigella Damascena

Das sementes da dama-do-bosque é extraído, numa proporção de 10 %, um óleo essencial, o qual, por sua vez, contém damascenina, um bioactivo alcalino [12][13]

Uso medicinal

Conceptivo

Há relatos da Antiguidade Clássica, atribuídos a Hipócrates e Plínio que sugerem que esta planta terá sido usada com o fim de promover a gravidez, em mulheres com dificuldade em conceber. Se bem que não é se a planta em questão seria a nigella damascena ou a nigella sativa.[14]

Naturopatia

Em sede da naturopatia, são-lhe atribuídas propriedades emenagogas (regulação da menstruação), às sementes são atribuídas propriedades carminativas (controlo da flatulência), diuréticas e expectorantes.[15][16] É importante ressaltar que não há estudos científicos que comprovem a eficácia desta planta.[17]

Cosmética

Das sementes desta planta, é destilável, na ordem dos 0,4%, um óleo essencial amarelo, com matizes azulados, que emana um odor semelhante ao dos morangos-bravos ou ao da Aspérula-odorífera.[15] Esse óleo é amiúde usado no fabrico de perfumes[18] e batons, mercê do seu aroma frutado e floral.[19][20]

Gastronomia

Cozinhada ou crua, a semente desta planta foi usada, historicamente, na Europa central, como condimento[21][22] e como ingrediente de sobremesas.[19] Tem um sabor semelhante ao da noz-moscada.[16]

Referências

  1. a b Infopédia. «dama-entre-verdes | Definição ou significado de dama-entre-verdes no Dicionário Infopédia da Língua Portuguesa». Infopédia - Dicionários Porto Editora. Consultado em 30 de dezembro de 2020
  2. Consolino, Francesca (2010). Flora mediterranea - Conoscere, riconoscere e osservare tutte le piante mediterranee più diffuse. Milano: De Agostini. 319 páginas. ISBN 8841861916
  3. S.A, Priberam Informática. «Consulte o significado / definição de barba-de-velho no Dicionário Priberam da Língua Portuguesa, o dicionário online de português contemporâneo.». dicionario.priberam.org. Consultado em 30 de dezembro de 2020
  4. S.A, Priberam Informática. «Consulte o significado / definição de BARBA-DE-PAU no Dicionário Priberam da Língua Portuguesa, o dicionário online de português contemporâneo.». dicionario.priberam.org. Consultado em 30 de dezembro de 2020
  5. a b c d e Castroviejo, S. (coord. gen.). 1986-2012. Flora iberica 221. Real Jardín Botánico, CSIC, Madrid.
  6. a b Krausch, Heinz-Dieter (2003). Kaiserkron und Päonien rot: Entdeckung und Einführung unserer Gartenblumen. Hamburg: Dölling and Galitz. ISBN 3-935549-23-7
  7. a b c d e f g h Florian Jabbour, Pierre-Emmanuel Du Pasquier, Léa Chazalviel, Martine Le Guilloux, Natalia Conde e Silva, Yves Deveaux, Domenica Manicacci, Pierre Galipot, Andreas G. Heiss, Catherine Damerval, Evolution of the distribution area of the Mediterranean Nigella damascena and a likely multiple molecular origin of its perianth dimorphism. Flora 274, 2021, 151735, https://doi.org/10.1016/j.flora.2020.151735. http://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0367253020302346, Zugriff 27/12/2020
  8. a b c d e «Jardim Botânico UTAD | Nigella damascena». webcache.googleusercontent.com. Consultado em 30 de dezembro de 2020
  9. a b c d «Flora-On | Flora de Portugal interactiva». flora-on.pt. Consultado em 30 de dezembro de 2020
  10. Carolus Clusius 1601. Melanthium Pleno flore, Rariorum Plantarum Historia. Ex officina Plantiniana Apud Ioannem Moretum, Antwerpen, 207–208.
  11. Erich Oberdorfer: Pflanzensoziologische Exkursionsflora für Deutschland und angrenzende Gebiete. 8. Auflage. Verlag Eugen Ulmer, Stuttgart 2001, página 397.
  12. Bouguezza, Yacine; Khettal, Bachra; Tir, Lydia; Boudrioua, Souad (setembro de 2015). «Damascenine induced hepatotoxicity and nephrotoxicity in mice and in vitro assessed human erythrocyte toxicity». Interdisciplinary Toxicology (3): 118–124. ISSN 1337-6853. PMC . PMID 27486370. doi:10.1515/intox-2015-0018. Consultado em 30 de dezembro de 2020
  13. Margout, Delphine; Kelly, Mary T.; Meunier, Sylvie; Auinger, Doris; Pelissier, Yves; Larroque, Michel (2013). «Morphological, microscopic and chemical comparison between Nigella sativa L. cv (black cumin) and Nigella damascena L. cv». Journal of Food, Agriculture and Environment. 11 (1): 132–138
  14. Andreas G. Heiss, Klaus Oeggl, The oldest evidence of Nigella damascena L. (Ranunculaceae) and its possible introduction to central Europe. Vegetation History and Archaeobotany 14 , 2005, 568. DOI 10.1007/s00334-005-0060-4
  15. a b «Nigella damascena - Useful Tropical Plants». tropical.theferns.info. Consultado em 30 de dezembro de 2020
  16. a b Niebuhr, Alta Dods (1970). Herbs of Greece. [S.l.]: Herb Society of America. 140 páginas. ASIN B0006CPIF4
  17. «devil in the bush - Encyclopedia of Life». eol.org. Consultado em 30 de dezembro de 2020
  18. «The Good Scents Company - Aromatic/Hydrocarbon/Inorganic Ingredients Catalog information». www.thegoodscentscompany.com (em inglês). Consultado em 30 de dezembro de 2020
  19. a b Scherf, Gertrud (2004). Pflanzengeheimnisse aus alter Zeit: Überliefertes Wissen aus Kloster-, Burg- und Bauerngärten. München: BLV Buchverlag. 224 páginas. ISBN 3405166780
  20. Brown, Deni (1995). Encyclopedia of Herbs and Their Uses. [S.l.]: DK Publishing. 424 páginas. ISBN 0888503342
  21. Polunin, Oleg (1969). Flowers of Europe - A Field Guide. [S.l.]: Oxford University Press. 864 páginas. ISBN 0192176218
  22. Hedrick, U. P. (1972). Sturtevant's Edible Plants of the World. [S.l.]: Dover Pubns; Later Printing edition. 686 páginas. ISBN 0486204596

 title=
lisans
cc-by-sa-3.0
telif hakkı
Autores e editores de Wikipedia
orijinal
kaynağı ziyaret et
ortak site
wikipedia PT

Nigella damascena: Brief Summary ( Portekizce )

wikipedia PT tarafından sağlandı

Nigella damascena, comummente conhecida como dama-entre-verdes, é uma espécie de planta com flor pertencente à família Ranunculaceae. A espécie também pode ser designada de Erobathos damascenum.

A autoridade científica da espécie é L., tendo sido publicada em Species Plantarum 1: 534. 1753.

lisans
cc-by-sa-3.0
telif hakkı
Autores e editores de Wikipedia
orijinal
kaynağı ziyaret et
ortak site
wikipedia PT

Jungfrun i det gröna ( İsveççe )

wikipedia SV tarafından sağlandı

Jungfrun i det gröna (Nigella damascena) är en ettårig växt i familjen ranunkelväxter. Växten härrör från trakterna runt Medelhavet men återfinns över stora delar av Europa och Nordamerika som odlad trädgårdsväxt. Växten finns även i Sydöstasien

Växten bildar en cirka 45 centimenter hög upprätt stjälk. Bladen är små och fint flikiga, närmast trådlika. Blommorna består av 5-10 vanligen blå, men även rosa och vita förekommer, foderblad; medan kronbladen är oansenligt små och böjda. Frukten är en uppsvälld kapsel vilken i slutet av sommaren blir brun. Det är distinktivt för släktet att fröna är svarta.

Släktets namn - Nigella - betyder svartkummin och kommer av att fröna är svarta. Damascena betyder från Damaskus.

Användning

Nigella damascena.jpg

Växten är en populär trädgårdsväxt och finns i flera odlingsformer.

Olja från växtens frön används i parfym och läppstift. Fröna används också som krydda, trots att de innehåller en alkaloid som i stora mängder kan vara giftig.

Växten används också som naturläkemedel, bland annat som slemlösande medel.

Jungfrun i det gröna är en populär blomma att torka.

Externa länkar och källor

lisans
cc-by-sa-3.0
telif hakkı
Wikipedia författare och redaktörer
orijinal
kaynağı ziyaret et
ortak site
wikipedia SV

Jungfrun i det gröna: Brief Summary ( İsveççe )

wikipedia SV tarafından sağlandı

Jungfrun i det gröna (Nigella damascena) är en ettårig växt i familjen ranunkelväxter. Växten härrör från trakterna runt Medelhavet men återfinns över stora delar av Europa och Nordamerika som odlad trädgårdsväxt. Växten finns även i Sydöstasien

Växten bildar en cirka 45 centimenter hög upprätt stjälk. Bladen är små och fint flikiga, närmast trådlika. Blommorna består av 5-10 vanligen blå, men även rosa och vita förekommer, foderblad; medan kronbladen är oansenligt små och böjda. Frukten är en uppsvälld kapsel vilken i slutet av sommaren blir brun. Det är distinktivt för släktet att fröna är svarta.

Släktets namn - Nigella - betyder svartkummin och kommer av att fröna är svarta. Damascena betyder från Damaskus.

lisans
cc-by-sa-3.0
telif hakkı
Wikipedia författare och redaktörer
orijinal
kaynağı ziyaret et
ortak site
wikipedia SV

Чорнушка дамаська ( Ukraynaca )

wikipedia UK tarafından sağlandı
 src=
Nigella damascena - Тулузький музей

Чорнушка дамаська, або чорнушка кудлата (Nigella damascena) — вид квіткових рослин родини Жовтецеві (Ranunculaceae). Це однорічна трав'яниста рослина з простим або розгалуженим стеблом заввишки 25-50 см. Цвіте у травні-липні.

Поширення

Зустрічається у Північній Африці (Алжир, Туніс, Лівія, Марокко), у Західній Азії, на Кавказі, у Південній і Південно-Східній Європі.

В Україні росте у Криму на сухих трав'янистих місцях, на схилах, у чагарниках. Нерідко її розводять як декоративну рослину у садах, зрідка трапляється і здичавіло.

Морфологічна характеристика

Формула квітки: ∗ K 5 C 5 − 8 A ∞ G 2 − 10 {displaystyle ast K_{5};C_{5-8};A_{infty };G_{2-10}} {displaystyle ast K_{5};C_{5-8};A_{infty };G_{2-10}}.
Квітки поодинокі або у цимозних суцвіттях, геміциклічні, актиноморфні, з подвійною оцвітиною і покривалом з п'яти довгих перисто-розсічених на щетинковидні сегменти листків. Чашечка з п'яти пелюсткоподібних, світло-синіх, звужених до основи, загострених чашолистків. Віночок з п'яти-восьми пелюсток-нектарників, темніших за чашолистки і набагато коротших від них, двогубих, з короткими нігтиками. Верхня губа коротка, в обрисі яйцеподібна, двороздільна, з частками, відігнутими донизу, з волосистим горбочком у місці перегину. Тичинки численні, довші від пелюсток, але коротші від чашолистків, з довгастими пиляками. Гінецей гемісинкарпниний, з п'яти плодолистиків, зрослих майже на всю довжину здутих зав'язей, з довгими відігнутими стилодіями. Плід — гемісинкарпна п'ятилистянка, з листками-покривалами, які зберігаються, гладенька, здута, з довгими стилодіями, яка розкривається по черевних швах і середніх жилках. Насіння численне, тригранне, чорне, зморшкувате.

Посилання

Unidentified Buttercup Closeup 1500px.jpg Це незавершена стаття про Жовтецеві.
Ви можете допомогти проекту, виправивши або дописавши її.
lisans
cc-by-sa-3.0
telif hakkı
Автори та редактори Вікіпедії
orijinal
kaynağı ziyaret et
ortak site
wikipedia UK

Чорнушка дамаська: Brief Summary ( Ukraynaca )

wikipedia UK tarafından sağlandı
 src= Nigella damascena - Тулузький музей

Чорнушка дамаська, або чорнушка кудлата (Nigella damascena) — вид квіткових рослин родини Жовтецеві (Ranunculaceae). Це однорічна трав'яниста рослина з простим або розгалуженим стеблом заввишки 25-50 см. Цвіте у травні-липні.

lisans
cc-by-sa-3.0
telif hakkı
Автори та редактори Вікіпедії
orijinal
kaynağı ziyaret et
ortak site
wikipedia UK

Nigella damascena ( Vietnamca )

wikipedia VI tarafından sağlandı

Nigella damascena là một loài thực vật có hoa trong họ Mao lương. Loài này được L. mô tả khoa học đầu tiên năm 1753.[1]

Hình ảnh

Chú thích

  1. ^ The Plant List (2010). Nigella damascena. Truy cập ngày 13 tháng 6 năm 2013.

Liên kết ngoài


Hình tượng sơ khai Bài viết về chủ đề phân họ mao lương Ranunculoideae này vẫn còn sơ khai. Bạn có thể giúp Wikipedia bằng cách mở rộng nội dung để bài được hoàn chỉnh hơn.
lisans
cc-by-sa-3.0
telif hakkı
Wikipedia tác giả và biên tập viên
orijinal
kaynağı ziyaret et
ortak site
wikipedia VI

Nigella damascena: Brief Summary ( Vietnamca )

wikipedia VI tarafından sağlandı

Nigella damascena là một loài thực vật có hoa trong họ Mao lương. Loài này được L. mô tả khoa học đầu tiên năm 1753.

lisans
cc-by-sa-3.0
telif hakkı
Wikipedia tác giả và biên tập viên
orijinal
kaynağı ziyaret et
ortak site
wikipedia VI

Чернушка дамасская ( Rusça )

wikipedia русскую Википедию tarafından sağlandı
 src=
Плоды и семена

Чашечка из пяти лепестковидных, светло-синих, яйцевидно-продолговатых, суженных к основанию, заострённых чашелистиков. Венчик из пяти—восьми двугубых лепестков-нектарников с длинным ноготком, намного короче чашелистиков. Верхняя губа короткая, в очертании яйцевидная, с выямчатой верхушкой; нижняя — более чем в два раза длиннее верхней, яйцевидная, двураздельная, с долями, отогнутыми книзу и с волосистым бугорком в месте перегиба. Тычинки многочисленные, длиннее лепестков, но короче чашелистиков, с продолговатыми пыльниками, наверху тупые. Гинецей гемисинкарпный, из трёх или пяти плодолистиков, сросшихся почти на всю длину вздутых завязей, с длинными отогнутыми стилодиями. Формула цветка: ∗ K 5 C 5 − 8 A ∞ G 2 − 10 {displaystyle ast K_{5};C_{5-8};A_{infty };G_{2-10}} {displaystyle ast K_{5};C_{5-8};A_{infty };G_{2-10}}[4].

Плод — гемисинкарпная трёх- или пятилистовка 1—1,5 см длиной, с остающимися листьями покрывала, гладкая, вздутая, с длинными стилодиями, вскрывающаяся наверху по брюшным швам и средним жилкам.

Семена многочисленные, трёхгранные, чёрные, поперёк морщинистые.

Цветёт в мае — августе. Плоды созревают в августе.

Хозяйственное значение и применение

 src=
Цветок

Химический состав близок составу чернушки полевой, в семенах обнаружено до 30—40 % жирного масла[5] и около 0,3 % алкалоида дамасценина. Растение целиком содержит эфирное масло, которое может быть использовано в парфюмерии[5].

Использование аналогично чернушке посевной. Является наиболее декоративной среди чернушек, широко культивируется как декоративное растение.

В листьях чернушки дамасской находят до 430 мг% витамина C[5].

Классификация

Таксономия

Вид Чернушка дамасская входит в род Чернушка (Nigella) подсемейства Лютиковые (Ranunculoideae) семейства Лютиковые (Ranunculaceae) порядка Лютикоцветные (Ranunculales).


ещё 9 семейств
(согласно Системе APG II) ещё около 40 родов
(согласно Системе APG II) порядок Лютикоцветные подсемейство Лютиковые вид Чернушка дамасская отдел Цветковые, или Покрытосеменные семейство Лютиковые род Чернушка ещё 44 порядка цветковых растений
(согласно Системе APG II) ещё 4 подсемейства ещё около 25 видов
(согласно Системе APG II)

Примечания

  1. Об условности указания класса двудольных в качестве вышестоящего таксона для описываемой в данной статье группы растений см. раздел «Системы APG» статьи «Двудольные».
  2. s:МЭСБЕ/Девица в зелени.
  3. По данным сайта GRIN (см. карточку растения).
  4. Экофлора Украины = Екофлора України (укр.) / Відпов. ред. Я. П. Дідух. — Київ: Фітосоціоцентр, 2004. — Т. 2. — 480 с..
  5. 1 2 3 Губанов И. А. и др. Дикорастущие полезные растения СССР / отв. ред. Т. А. Работнов. — М.: Мысль, 1976. — С. 125. — 360 с. — (Справочники-определители географа и путешественника).
lisans
cc-by-sa-3.0
telif hakkı
Авторы и редакторы Википедии

Чернушка дамасская: Brief Summary ( Rusça )

wikipedia русскую Википедию tarafından sağlandı
 src= Плоды и семена

Чашечка из пяти лепестковидных, светло-синих, яйцевидно-продолговатых, суженных к основанию, заострённых чашелистиков. Венчик из пяти—восьми двугубых лепестков-нектарников с длинным ноготком, намного короче чашелистиков. Верхняя губа короткая, в очертании яйцевидная, с выямчатой верхушкой; нижняя — более чем в два раза длиннее верхней, яйцевидная, двураздельная, с долями, отогнутыми книзу и с волосистым бугорком в месте перегиба. Тычинки многочисленные, длиннее лепестков, но короче чашелистиков, с продолговатыми пыльниками, наверху тупые. Гинецей гемисинкарпный, из трёх или пяти плодолистиков, сросшихся почти на всю длину вздутых завязей, с длинными отогнутыми стилодиями. Формула цветка: ∗ K 5 C 5 − 8 A ∞ G 2 − 10 {displaystyle ast K_{5};C_{5-8};A_{infty };G_{2-10}} {displaystyle ast K_{5};C_{5-8};A_{infty };G_{2-10}}.

Плод — гемисинкарпная трёх- или пятилистовка 1—1,5 см длиной, с остающимися листьями покрывала, гладкая, вздутая, с длинными стилодиями, вскрывающаяся наверху по брюшным швам и средним жилкам.

Семена многочисленные, трёхгранные, чёрные, поперёк морщинистые.

Цветёт в мае — августе. Плоды созревают в августе.

lisans
cc-by-sa-3.0
telif hakkı
Авторы и редакторы Википедии

黑种草 ( Çince )

wikipedia 中文维基百科 tarafından sağlandı
二名法 Nigella damascena

黑种草学名Nigella damascena),为毛茛科黑种草属下的一个种。

  • Nigella damascena 2015-05-29 OB 255.jpg
  • Nigella damascena Prague 2012 3.jpg
  • Nigella damascena MHNT.BOT.2007.40.38.jpg

参考资料

扩展阅读

 src= 維基物種中有關黑种草的數據


小作品圖示这是一篇與植物相關的小作品。你可以通过编辑或修订扩充其内容。
 title=
lisans
cc-by-sa-3.0
telif hakkı
维基百科作者和编辑

黑种草: Brief Summary ( Çince )

wikipedia 中文维基百科 tarafından sağlandı

黑种草(学名:Nigella damascena),为毛茛科黑种草属下的一个种。

Nigella damascena 2015-05-29 OB 255.jpg Nigella damascena Prague 2012 3.jpg Nigella damascena MHNT.BOT.2007.40.38.jpg
lisans
cc-by-sa-3.0
telif hakkı
维基百科作者和编辑

니겔라 ( Korece )

wikipedia 한국어 위키백과 tarafından sağlandı

니겔라(학명: Nigella damascena 니겔라 다마스케나[*])는 미나리아재비과한해살이 또는 두해살이풀이다.[2]

분포

아시아, 유럽, 아프리카에 분포한다.[3] 서남아시아(시리아, 이라크, 이란, 터키), 캅카스(아제르바이잔), 동유럽(우크라이나), 동남유럽(그리스, 마케도니아, 몬테네그로, 보스니아 헤르체고비나, 불가리아, 슬로베니아, 알바니아, 크로아티아, 키프로스), 남유럽(몰타, 이탈리아, 프랑스, 포르투갈, 스페인), 북아프리카(알제리, 리비아, 모로코, 튀니지), 마카로네시아(카나리아제도)가 원산지이다.[3]

생태

높이는 50cm 정도이며, 은 깃처럼 잘게 갈라진다.[2] 여름에 푸른색, 흰색, 자주색 등의 큰 이 핀다.[2]

쓰임

관상용으로 재배한다.[2]

각주

  1. Nigella damascena L.”. 《플랜트 리스트》 (영어). 큐 왕립식물원. 2012년 3월 23일. 2019년 1월 17일에 확인함.
  2. “니겔라”. 《표준국어대사전》. 국립국어원. 2019년 1월 17일에 확인함.
  3. Nigella damascena L.”. 《GRIN-Global Web v 1.10.3.6》 (영어). 미국 농무부. 1994년 8월 23일. 2019년 1월 17일에 확인함.
 title=
lisans
cc-by-sa-3.0
telif hakkı
Wikipedia 작가 및 편집자