Ceiba speciosa (lat. Ceiba speciosa) – əməköməcikimilər fəsiləsinin seyba cinsinə aid bitki növü.
La Corísia (Ceiba speciosa, antigament Chorisia speciosa), és una espècie d'arbre.
És originari dels boscos tropicals i subtropicals de l'Amèrica del Sud. Pertany a la mateixa família botànica que el baobab i el kapok. Un altre arbre del gènere Ceiba Ceiba chodatii, sovint rep el mateix nom comú.
Resisteix la secada i el fred moderat. Creix ràpidament quan l'aigua és abundant i arriba a fer 25 m d'alt. El seu tronc té forma d'ampolla amb espines còniques que serveixen per emmagatzemar-hi aigua.
Les fulles són compostes de 5 a 7 folíols. Les flors són de color blanc crema en el centre i rosades als extrems. Floreix de febrer a maig.
Els fruits són tavelles ovoides de 20 cm de llarg amb una fibra cotonosa a l'interior.
Arbre ornamental (també a Barcelona). La substància cotonosa s'ha usat per omplir coixins i com aïllant i la fusta tova i flexible per a fer paper, cordes i altres usos.
En altres projectes de Wikimedia: Commons (Galeria) Commons (Categoria)
La Corísia (Ceiba speciosa, antigament Chorisia speciosa), és una espècie d'arbre.
És originari dels boscos tropicals i subtropicals de l'Amèrica del Sud. Pertany a la mateixa família botànica que el baobab i el kapok. Un altre arbre del gènere Ceiba Ceiba chodatii, sovint rep el mateix nom comú.
Resisteix la secada i el fred moderat. Creix ràpidament quan l'aigua és abundant i arriba a fer 25 m d'alt. El seu tronc té forma d'ampolla amb espines còniques que serveixen per emmagatzemar-hi aigua.
Les fulles són compostes de 5 a 7 folíols. Les flors són de color blanc crema en el centre i rosades als extrems. Floreix de febrer a maig.
Els fruits són tavelles ovoides de 20 cm de llarg amb una fibra cotonosa a l'interior.
Ceiba speciosa, tanben conegut en castelhan dab lo nom de palo borracho ("barròt o pau briac") qu'ei un arbo sud-american hicat a bèth còps dehens la familha de la bombaceas (e atau dab lo nom de Chorisia) mes totun tanhent de la familha de la Malvaceas d'un punt de vista filogenetic ; aquò que hè d'eth un tanhent deus baobabs.
Qu'ei originari d'Argentina, Paraguai, Bolívia, Brasil e Uruguai ; a maugrat que los exemplaris joen e cranhin lo hred e mei que mei lo tor, qu'ei present en Mediterranèa e en particular a Niça sus la còsta de Provença.
Que deu lo son nom castelhan a la soa forma de botelha, siant mei estret aus sons dos caps per'mor l'endom deu son tronc que l'ajuda a amassa aiga ; qu'ei tanben vert çò que'n hè en exemplaris joens un lòc de fotosintèsi que pòt compemsar la caduda de huelhas. Las soas hlors que pòden estar de color jaune o ròsa e ua hont de fibra que pòt plea un coissin per exemple. Los sons arrams e lo troncs joen que son caperats d'espinas que pòden emparar nids d'aucèus com per exemple l'ausèth hornèr. Qu'ei egaument aisit de'n har vàder bonsais.
Pullokapokkipuu[3] eli pullokapokki[3] (Ceiba speciosa) on puulaji kapokkipuiden (Ceiba) suvussa malvakasvien (Malvaceae) heimossa. Lajista käytetään yleisesti myös vanhaa tieteellistä nimeä Chorisia speciosa.[4] Pullokapokkipuu on kausivihanta puu, joka kukkii lehdettömänä ollessaan suurin vaaleanpunaisin kukin. Alun perin trooppisesta Etelä-Amerikasta kotoisin olevaa pullokapokkipuuta kasvatetaan nykyään laajalti koristekasvina maailman trooppisilla ja subtrooppisilla alueilla.[4]
Pullokapokkipuu on keskikokoinen puu. Se kasvaa noin 15–18 metriä korkeaksi.[5][4] Latvus on nuorena kapean pysty ja tavallisesti vanhemmiten pyöristynyt ja leveä. Ohuen kaarnan väri vaihtelee vihreästä harmaanruskeaan. Oksat ja runko ovat tavallisesti piikkien peittämiä, mutta piikit saattavat pudota vanhoista puun osista. Runko on usein huomattavan leveä läheltä tyveä.[5]
Lehdet ovat sormilehdykkäisiä. Lehdykät ovat soikeita, noin 10–20 senttimetriä pitkiä ja noin 5–10 senttimetriä leveitä. Ne ovat sahalaitaisia ja sulkasuonisia. Pullokapokkipuu on kausivihanta ja talvehtii lehdettömänä.[5]
Kukat kehittyvät yleensä syys- tai talvikuukausina puun varistettua lehtensä.[5] Ne kasvavat pienissä kukinnoissa. Teriöön kuuluu viisi terälehteä. Terälehdet ovat tavallisesti suurimmaksi osaksi vaaleanpunaisia ja tyvestään kellertävän valkoisia tai ruskehtavia.[4]
Pullokapokkipuun hedelmä on noin 15–30 senttimetriä pitkä puutunut kota. Kodan lukuisia siemeniä ympäröi valkoinen kuitukerros.[5]
Pullokapokkipuu on nuorena nopeakasvuinen puu ja voi kasvaa korkeutta jopa 1,5 metriä vuodessa.[4] Kasvunopeus hidastuu puun vanhetessa ja alkaessa kasvattaa latvuksen leveyttä.[5]
Pullokapokkipuu esiintyy luontaisena Etelä-Amerikassa Brasiliassa ja Argentiinassa.[4]
Pullokapokkipuu on trooppisen ilmastoalueen puu. Se viihtyy parhaiten hyvin vettä läpäisevässä maaperässä aurinkoisella paikalla. Puu tavallisesti pudottaa lehtensä altistuessaan noin −3 celsiusasteen pakkaselle. Täysikasvuisten puiden tiedetään selvinneen elossa enintään noin −7 celsiusasteen pakkasesta.[4]
Pullokapokkipuuta käytetään koristepuuna trooppisilla ja subtrooppisilla alueilla. Puun hedelmien sisältämää kuitua eli kapokkia on käytetty tyynyjen täytteenä. Kaarnasta on lisäksi valmistettu köyttä.[5][4]
Pullokapokkipuu eli pullokapokki (Ceiba speciosa) on puulaji kapokkipuiden (Ceiba) suvussa malvakasvien (Malvaceae) heimossa. Lajista käytetään yleisesti myös vanhaa tieteellistä nimeä Chorisia speciosa. Pullokapokkipuu on kausivihanta puu, joka kukkii lehdettömänä ollessaan suurin vaaleanpunaisin kukin. Alun perin trooppisesta Etelä-Amerikasta kotoisin olevaa pullokapokkipuuta kasvatetaan nykyään laajalti koristekasvina maailman trooppisilla ja subtrooppisilla alueilla.
Puošnusis kapokmedis (lot. Ceiba speciosa, angl. Floss silk tree, isp. Palo borracho) – kapokmedžio (Ceiba) genčiai priklausanti medžių rūšis. Paplitusi Pietų Amerikos tropiniuose ir subtropiniuose miškuose (Brazilijoje, Argentinoje, Paragvajuje).
Aukštis iki 25 m, kamienas kaupiantis vandenį, 2 m skersmens. Žievė padengta tankiais ir dideliais dygliais. Jaunų medžių žievė yra žalios spalvos, nes turi chlorofilo ir vykdo fotosintezę. Vėliau žievė parduoja ir sukietija. Ant vieno lapkočio auga po 5 lapus. Žiedai 10-15 cm skersmens, kremiškai baltu vidumi ir rožiniais vainklapiais. Žydi vasario-gegužės mėnesiais. Sėklų dėžutė ovali, 20 cm ilgio, viduje padengta medvilnę primenančiu pluoštu.
Vaisių pluoštas kartais naudojamas terminei izoliacijai, pagalvių kimšimui. Mediena lengva, minkšta ir lanksti naudojama kanojų statybai, popieriaus gamybai. Iš sėklų gaunamas augalinis aliejus. Gausiai žydintis puošnusis kapokmedis dažnai auginamas kaip dekoratyvinis augalas tropinių šalių soduose, gatvėse, parkuose.
Ceiba speciosa er et løvfellende tre i kattostfamilien. Det ble tidligere regnet til en egen slekt som Chorisia speciosa.
Det blir 10–20 m høyt. Eldre trær har en paraplyformet krone og en flaskeformet stamme med en diameter på opptil 1,2 m. Stammen og greinene har 4–5 mm lange, koniske torner, men tornene har falt av den nedre, oppsvulmete delen av stammen. Barken er grønn på yngre trær, men blir grå på eldre. Bladene sitter spredt og er håndflikete med 5–7 småblad som er elliptiske eller eggformede, 8–12 cm lange og 2–4 cm brede. Hovedbladstilken er 5–10 cm lang og stilken til småbladene 0,6–2 cm.
Blomstene sitter i bladhjørnene enkeltvis eller i grupper på tre. Begeret er klokkeformet og grønt med 4–5 fliker. Det er fem frie kronblad som er 7–10,5 cm lange og 2,5–3,5 cm brede. De er hvite og hårete på utsiden, og rosa eller røde og glatte på innsiden. Fem pollenbærere er vokst sammen til et rør som ligger rundt den nedre delen av fruktemnet. Griffelen er 7–8 cm lang.
Pollineringen utføres av store sommerfugler i familien svalestjerter som setter seg på blomsten når de leter etter nektar ved basis av kronbladene. De slår som regel med vingene mens de sitter og får slik kontakt med både pollenknapper og arr. Kolibrier og flaggermus besøker også blomstene, men bidrar neppe til pollineringen.
Frukten er en avlang kapsel med fem kammer som er 12–18 cm lang og 9–12 cm bred. Frøene er omgitt av hvite bomullsfibre. Når kapselen er moden, sprekker den opp, og fibrene hjelper frøene med å spre seg med vinden.
Ceiba speciosa vokser oftest vilt i tropisk lauvfellende skog, men kan også finnes i fuktigere skogtyper. Den er utbredt over et stort område i Brasil, nordlige Argentina, Paraguay, Bolivia og sørlige og sentrale Peru. Arten plantes i hager og langs gater i subtropiske strøk og er mye brukt i sørlige deler av Portugal, Spania og USA.
Stammer om vinteren i Cascais i Portugal
Ceiba speciosa er et løvfellende tre i kattostfamilien. Det ble tidligere regnet til en egen slekt som Chorisia speciosa.
Det blir 10–20 m høyt. Eldre trær har en paraplyformet krone og en flaskeformet stamme med en diameter på opptil 1,2 m. Stammen og greinene har 4–5 mm lange, koniske torner, men tornene har falt av den nedre, oppsvulmete delen av stammen. Barken er grønn på yngre trær, men blir grå på eldre. Bladene sitter spredt og er håndflikete med 5–7 småblad som er elliptiske eller eggformede, 8–12 cm lange og 2–4 cm brede. Hovedbladstilken er 5–10 cm lang og stilken til småbladene 0,6–2 cm.
Blomstene sitter i bladhjørnene enkeltvis eller i grupper på tre. Begeret er klokkeformet og grønt med 4–5 fliker. Det er fem frie kronblad som er 7–10,5 cm lange og 2,5–3,5 cm brede. De er hvite og hårete på utsiden, og rosa eller røde og glatte på innsiden. Fem pollenbærere er vokst sammen til et rør som ligger rundt den nedre delen av fruktemnet. Griffelen er 7–8 cm lang.
Pollineringen utføres av store sommerfugler i familien svalestjerter som setter seg på blomsten når de leter etter nektar ved basis av kronbladene. De slår som regel med vingene mens de sitter og får slik kontakt med både pollenknapper og arr. Kolibrier og flaggermus besøker også blomstene, men bidrar neppe til pollineringen.
Frukten er en avlang kapsel med fem kammer som er 12–18 cm lang og 9–12 cm bred. Frøene er omgitt av hvite bomullsfibre. Når kapselen er moden, sprekker den opp, og fibrene hjelper frøene med å spre seg med vinden.
Ceiba speciosa vokser oftest vilt i tropisk lauvfellende skog, men kan også finnes i fuktigere skogtyper. Den er utbredt over et stort område i Brasil, nordlige Argentina, Paraguay, Bolivia og sørlige og sentrale Peru. Arten plantes i hager og langs gater i subtropiske strøk og er mye brukt i sørlige deler av Portugal, Spania og USA.
Puchowiec wspaniały (Ceiba speciosa) – gatunek drzewa z rodziny ślazowatych i podrodziny wełniakowych. Pochodzi z południowej części Ameryki Południowej.
Puchowiec wspaniały (Ceiba speciosa) – gatunek drzewa z rodziny ślazowatych i podrodziny wełniakowych. Pochodzi z południowej części Ameryki Południowej.
Сейба розкішна (лат. Ceiba speciosa) — листяне дерево тропічних і субтропічних лісів Південної Америки, вид роду Ceiba родини Мальвових.
Дерево також відоме під назвою Хорізія розкішна (лат. Chorisia speciosa). Рослину іноді називають «пляшковим деревом», однак це найменування може відноситися й до багатьох інших видів.
Листяне дерево висотою до 30 м, що скидає листя у посушливу пору року. Стовбур усаджений конічними колючками, які з віком дерево скидає. Напочатку тропічного сезону засухи вкривається великими, діаметром 10-15 см, рожевими квітами. Пелюстки поцятковані фіолетово-коричневими штрихами на основі, що має кремовий колір. Квіти розкриваються на гілках, що уже скинули майже все листя, тому складається враження ніби рослина повністю покривається рожевим квітом. Плоди становлять собою яйцеподібдні стручки 20 см завдовжки, що в них міститься дрібне чорне насіння, оточене пухкою волокнистою масою, що нагадує бавовну або шовк.
Росте у саванах і сухих лісах на схилах пагорбів на висоті не більше 910 м. Зустрічається у Південно-Західній Бразилії, Північній Аргентині, Парагваю, Болівії, південній частині Перу.
З волокон видобувають капок.
Вирощують у парках Каліфорнії, Австралії як декоративну рослину.
Сейба розкішна (лат. Ceiba speciosa) — листяне дерево тропічних і субтропічних лісів Південної Америки, вид роду Ceiba родини Мальвових.
Ceiba speciosa là một loài thực vật có hoa trong họ Cẩm quỳ. Loài này được (A.St.-Hil.) Ravenna mô tả khoa học đầu tiên năm 1998.[1]
Ceiba speciosa là một loài thực vật có hoa trong họ Cẩm quỳ. Loài này được (A.St.-Hil.) Ravenna mô tả khoa học đầu tiên năm 1998.
Ceiba speciosa (A.St.-Hil.) Ravenna (1998)
СинонимыСейба великолепная (лат. Ceiba speciosa), также известная под названиями Хоризия великолепная (лат. Chorisia speciosa) — лиственное дерево тропических и субтропических лесов Южной Америки, вид рода Сейба (Ceiba) семейства Мальвовые. Растение иногда называют «бутылочным деревом», однако данное название может относиться и ко многим другим видам.
Плоды представляют собой яйцевидные коробочки 20 см в длину, в которых находятся мелкие чёрные семена, окружённые пушистой волокнистой массой, напоминающей хлопок или шелк[2].
Сейба великолепная (лат. Ceiba speciosa), также известная под названиями Хоризия великолепная (лат. Chorisia speciosa) — лиственное дерево тропических и субтропических лесов Южной Америки, вид рода Сейба (Ceiba) семейства Мальвовые. Растение иногда называют «бутылочным деревом», однако данное название может относиться и ко многим другим видам.
Плоды представляют собой яйцевидные коробочки 20 см в длину, в которых находятся мелкие чёрные семена, окружённые пушистой волокнистой массой, напоминающей хлопок или шелк.
Ствол
Фрагмент ствола с колючками
Цветок
Раскрывшийся плод
美人樹,英文名:Floss-silk Tree,學名:Ceiba speciosa(舊學名 Chorisia speciosa),別名:美人櫻、酒瓶木棉、美丽异木棉,为木棉科爪哇木棉屬下的大喬木。
樹幹直立,幹基擴大,具有少數分枝,側枝呈斜水平狀向上開展,樹冠層呈傘。
綠色。
株高8~15公尺。
橢圓形或倒長卵形,先端或銳尖,基部狹,葉緣成鋸齒狀
表面為有光澤的綠色,背面淡綠色。
長10~15公分,寬2~4公分,葉柄長6~15公分;小葉長不及 1 公分。
紙質。
羽狀側脈。
葉柄成圓柱形,光滑無毛,小葉甚短。
花多先葉或與葉同時長出,大而豔麗,富觀賞價值。
略粗壯,花緣皺摺,略反捲。
紫紅色或淡粉紅色,近中心處乳白色有褐色斑點。
長7~19公分,開放時徑10~15公分。
腋生,總狀花序
花瓣5瓣,長橢圓形狀披針形,長8~14公分,寬3~4.5公分,先端鈍,有柔毛;花瓣中間的5根雄蕊合生在一起,將更裡面的雌蕊包起來,而靠近基部則有一圈特別的白纖絲狀構造。
花柄短,長1~2公分,粗壯
花萼鐘形,帶紫紅色或淡粉紅色,先端有淺裂;每花具2~3小苞;萼杯狀,2~5齒。
子房上位。
雄蕊合生成筒狀,5柱,每柱再裂分為2。
9~11 月
橢圓形,成熟時三瓣裂。
長15~22公分,徑5~7公分。
多數,具綿毛。
黑色
美人樹與木棉同科,由於樹幹造形奇特有如日式陶瓷酒瓶因而有「酒瓶木棉」的稱號。開花的時候景觀壯麗,粉紅色大型花掛滿樹冠,映襯著秋天的青空白雲,就像矗立在大地的美人一般。由於木棉的葉子比較大、樹型較陽剛,所以有「英雄樹」稱號,相較之下,葉子較小、樹型較柔美的就是「美人樹」了。美人樹的花期在秋至初冬或夏至秋季,在台灣越往北部越早開花。
|access-date=
中的日期值 (帮助) 美人樹,英文名:Floss-silk Tree,學名:Ceiba speciosa(舊學名 Chorisia speciosa),別名:美人櫻、酒瓶木棉、美丽异木棉,为木棉科爪哇木棉屬下的大喬木。
トックリキワタ (Ceiba speciosa) は、アオイ目パンヤ科(アオイ科とも)に分類される落葉高木である。パンヤノキ属 Chorisia とする見解もあり、この場合の学名 Chorisia speciosa はシノニムである。
ブラジルで「パイネリア」、南米スペイン語圏で「パロボラッチョ(palo Borracho)」[注釈 1]、「ボトルの木(árbol botella)」ボリビアでは「トボロチ(Toborochi)」と呼ばれ、沖縄では「南米ざくら」と呼ばれることもある。北米のカリフォルニア州などではトゲの無い「Majestic Beaty」という園芸品種名で知られる[1]。
樹高20mに達する落葉高木である[2]。若い木の樹皮は緑色で、幹に鋭いトゲが密に生える[2]。成木は樹皮が褐色に変わり、幹がその名前が示すように、トックリ状に膨らんでくる[2]。また幹のトゲは古くなると落下する[1]。はじめからトゲの無い系統もある[1]。
枝は3本ずつ放射状にほぼ水平に張り出す[2]。葉は、長め葉柄から5〜7枚の小葉が出ている掌状複葉(しょうじょうふくよう)であり[2]、葉の縁は鋸切のようにギザギザである[2]。
花は濃いピンク色で基部は淡い黄色、まれに白色であり、径は12〜15cmほどである[2]。赤紫色の系統もある[1]。雌蕊は花柱を囲む短い仮雄ずい塔と、その上に伸びる雌ずい筒の上縁にある[1]。
花は落葉後に、樹冠いっぱいに咲く[2]。原産の南アメリカでは乾季の末に開花する[1]。
実は楕円形で長さ10cm程度、表皮は緑色、熟すとひび割れ実の中に詰まっている綿が飛び出す。カポックなどパンヤ科の他の種類と同様に実の中には綿に包まれた多数(200個前後)の種子がある[2]。種子の表面は黒褐色である[2]。
日本では、鑑賞用として珍重され、熱帯植物園で栽培されている。また主に南西諸島の街路樹、公園樹として導入されている。
結実した実からとれる綿は枕、座布団、クッション等の詰物として[2]、また比重が軽く防水性もあるので救命具の詰物としても使用される[1]。種子からは植物油が採取できる。
原産地は、ブラジル中南米部、ボリビア、パラグアイ、アルゼンチンなどの南アメリカ中南部である。鑑賞用として北米などでも植栽されている[2]。日本では1964年に沖縄県に導入された(後述)[2]。
土質はあまり選ばないが、乾燥気味を好み、多湿土壌を嫌う[1]。排水のよい土壌が好ましい[1]。また直射日光を好み、日陰では開花しない[1]。繁殖は実生の他、挿し木・取り木・接ぎ木など[2]。種から育てた場合は開花まで約10年、その他の方法で約2年かかる[1]。
トックリキワタを日本で最初に栽培したのは、当時まだアメリカ軍の軍政下にあった沖縄である。琉球政府の農業技術者であった天野鉄夫が、1964年、沖縄県民が多数移住したボリビアのオキナワ移住地で開かれたボリビア移住10周年記念式典に参加した際に、ボリビアから種子を持ち帰ったことによる[3]。
帰国後、天野の自宅で種子から苗木を育て、1970年に初めて開花に成功させた[2]。その後、沖縄県の各地に植樹された。沖縄への導入の経緯から「トックリキワタ」を「南米ざくら」などと呼び、花の観賞樹木として親しまれている[注釈 2]。
沖縄では10月下旬〜12月上旬に花が咲く[2]。沖縄では結実することは困難であるが[2]、挿し木・取り木・接ぎ木など人為的な方法で繁殖させるのが一般的である。
また沖縄都市モノレール線のおもろまち駅にトックリキワタの導入樹木とされ、天野が自宅で栽培した「天野株」が現存している(地図)[4]。
トックリキワタ (Ceiba speciosa) は、アオイ目パンヤ科(アオイ科とも)に分類される落葉高木である。パンヤノキ属 Chorisia とする見解もあり、この場合の学名 Chorisia speciosa はシノニムである。
ブラジルで「パイネリア」、南米スペイン語圏で「パロボラッチョ(palo Borracho)」、「ボトルの木(árbol botella)」ボリビアでは「トボロチ(Toborochi)」と呼ばれ、沖縄では「南米ざくら」と呼ばれることもある。北米のカリフォルニア州などではトゲの無い「Majestic Beaty」という園芸品種名で知られる。