Haageocereus és un gènere de cactus columnar gairebé exclusivament endèmic del Perú, les espècies del qual es distribueixen des del nord de Piura (Perú) fins al nord de Xile. Al Perú, les espècies d'aquest gènere creixen entre els 50 i 2800 msnm comprenent el desert costaner del Pacífic, el bosc sec de Piura i els Andes del sud, a Arequipa.[1]
El gènere va ser descrit per Curt Backeberg i publicat a Cactus Journal (Croydon) 1: 52. 1933.[2]
Haageocereus: nom genèric de Haageo en honor al cognom de la família Haage, cultivadors alemanys, i Cereus = ciri, en referència a la forma de ciri o columna de les seves tiges.
<http://www.scielo.org.pe/scielo.php?script=sci_arttext&pid=S1726-22162004000100003&lng=es&nrm=iso>. ISSN 1726-2216.).
Haageocereus és un gènere de cactus columnar gairebé exclusivament endèmic del Perú, les espècies del qual es distribueixen des del nord de Piura (Perú) fins al nord de Xile. Al Perú, les espècies d'aquest gènere creixen entre els 50 i 2800 msnm comprenent el desert costaner del Pacífic, el bosc sec de Piura i els Andes del sud, a Arequipa.
Haageocereus ist eine Pflanzengattung aus der Familie der Kakteengewächse (Cactaceae). Der botanische Name der Gattung ehrt den deutschen Gärtner, Botaniker und Sachbuchautor Walther Haage.[1]
Die Arten der Gattung Haageocereus wachsen strauchartig bis baumähnlich, mit ausgestreckten und kriechenden, der Länge nach hinstreckten, aufsteigenden oder aufrechten Trieben. Die Triebe bestehen aus gewöhnlich vielen Rippen, mit dicht beieinander stehenden Areolen, aus denen reichlich Dornen entspringen. Areolen, aus denen Blüten entstehen, haben oft zusätzliche Borsten.
Die röhren- bis glockenförmigen Blüten sind weiß bis rosa oder rot, öffnen sich in der Nacht und bleiben bis zum nächsten Tag geöffnet. Die Blütenröhre ist kräftig und fleischig. Der Blütenbecher und die Blütenröhre sind mit zahlreichen Schuppen und wenigen bis vielen Haaren besetzt. Die Staubblätter stehen in einem einzigen Kreis.
Die fleischigen, kugelförmigen Früchte sind grün bis rot und mit wenigen Schuppen sowie Haaren besetzt. Der Blütenrest ist ausdauernd. Die eiförmigen Samen sind glänzend schwarz und unregelmäßig grubig.
Die Arten der Gattung Haageocereus sind in niedrigen Höhenlagen in West-Peru und Nord-Chile verbreitet.
Die Erstbeschreibung der Gattung wurde 1934 von Curt Backeberg vorgenommen.[2] Die Typusart der Gattung ist Haageocereus pseudomelanostele.
Die Gattung umfasst folgenden Arten:[3]
Synonyme der Gattung sind Haageocactus Backeb. (1931, nom. inval.), Loxanthocereus Backeb. (1937), Peruvocereus Akers (1947) und Floresia Krainz & F.Ritter ex Backeb. (1959, nom. inval.).[4]
Zur Gattung gehören die folgenden Arten:[5]
Ein Synonym der Gattung ist Peruvocereus Akers (1947).[6]
Haageocereus ist eine Pflanzengattung aus der Familie der Kakteengewächse (Cactaceae). Der botanische Name der Gattung ehrt den deutschen Gärtner, Botaniker und Sachbuchautor Walther Haage.
Haageocereus is a genus of cacti endemic to the lower elevations of the extremely dry desert along the coast of Peru and northern Chile.
As of 2022 species include:[1][2]
The following genera have been brought into synonymy with Haagerocereus:
The Cactus Family, By Edward F. Anderson, Wilhelm Barthlott, Roger Brown
Haageocereus is a genus of cacti endemic to the lower elevations of the extremely dry desert along the coast of Peru and northern Chile.
Haageocereus es un género de cactus columnares casi exclusivamente endémico de Perú, cuyas especies se distribuyen desde el norte de Piura (Perú) hasta el norte de Chile. En Perú, las especies de este género crecen entre los 50 y 2800 msnm abarcando el desierto costero del Pacífico, el bosque seco de Piura y los Andes del sur, en Arequipa.[1]
El género fue descrito por Curt Backeberg y publicado en Cactus Journal (Croydon) 1: 52. 1933.[2]
Haageocereus: nombre genérico de Haageo en honor al apellido de la familia Haage, cultivadores alemanes, y Cereus = cirio, en referencia a la forma de cirio o columna de sus tallos.
Haageocereus es un género de cactus columnares casi exclusivamente endémico de Perú, cuyas especies se distribuyen desde el norte de Piura (Perú) hasta el norte de Chile. En Perú, las especies de este género crecen entre los 50 y 2800 msnm abarcando el desierto costero del Pacífico, el bosque seco de Piura y los Andes del sur, en Arequipa.
Ruostekaktukset (Haageocereus) on eteläamerikkalainen kaktuskasvisuku, joka on saanut tieteellisen nimensä erään saksalaisen kaktuskasvattajan, Walther Haagen, mukaan.[1]
Ruostekaktukset ovat pensasmaisia tai puumaisia kaktuksia, joiden varret voivat olla maanmyötäisiä, kohenevia tai pystyjä. Pitkittäisuurteita niissä on paljon, ja areolit ovat tiheässä. Myös piikkejä on paljon kussakin areolissa. Kukkivissa areoleissa on lisäksi sukasia. Kukat puhkeavat lähelle varren kärkeä ja ovat avoinna vain yhden yön. Muodoltaan ne ovat putkimaisia tai suppilomaisia ja avautuvat ratasmaisiksi. Niiden väri vaihtelee vaaleanpunaisesta kirkkaampaan punaiseen. Kukkapohjus on tukeva ja mehevä ja siinä on karvoja ja paljon suomuja. Hetiö on yksikiehkurainen; emin vartalot pistävät ulos kukasta. Hedelmä on pallomainen ja mehevä, ja sen pinnalla on muutama suomu ja karvoja sekä kuihtuneet kukan jäänteet. Siemenet ovat munamaisia, kiiltävän mustia ja epäsäännöllisen kuoppapintaisia.[2]
Ruostekaktukset kasvavat Perun ja Pohjois-Chilen länsiosien alavilla mailla. Joidenkin lajien levinneisyys on hyvin rajallinen; esim. H. tenuis esiintyy liikkuvilla hiekkadyyneillä ilmeisesti vain yhden neliökilometrin kokoisella alueella. Se on vaarantunut, sillä sen kasvupaikat hupenevat ihmisen toiminnan vaikutuksesta.[3]
Ruostekaktuksia tunnetaan 20 lajia, mutta todellinen lajimäärä voi olla pienempi, sillä lajit ovat hyvin muuntelevia ja niiden rajat ovat epäselvät.[4]
Anderson E. F. 2001: The Cactus Family. - Timber Press. Portland, Oregon. ISBN 0-88192-498-9
Ruostekaktukset (Haageocereus) on eteläamerikkalainen kaktuskasvisuku, joka on saanut tieteellisen nimensä erään saksalaisen kaktuskasvattajan, Walther Haagen, mukaan.
Haageocereus, rod kaktusa iz Južne Amerike. Postoji 9 priznatih vrsta[1]
Gusto zbita stupasta vrsta kaktusa s bodljama od kojih su neke dugačke i obojene. Obično cvate noću, a cvjetovi su bijeli ili ružičasti. Lako se uzgaja, traži običnu mješavinu zemlje i zalijevanje. Zimi dobro uspjeva uz neznatnu toplinu. Inače jednako dobro raste na suncu i u laganoj sjeni.
Haageocereus, rod kaktusa iz Južne Amerike. Postoji 9 priznatih vrsta
Haageocereus Backeb. è un genere di piante succulente della famiglia delle Cactacee[1].
Il genere comprende le seguenti specie:[1]
Haageocereus Backeb. è un genere di piante succulente della famiglia delle Cactacee.
Haageocereus is een geslacht van cactussen. De soorten komen voor in noordelijk Chili en Peru.
H. albispinus
H. australis
H. chalaensis
H. chryseus
H. decumbens
H. fascicularis
H. icensis
H. icosogonoides
H. lanugispinus
H. pacalaensis
H. platinospinus
H. pluriflourus
H. pseudomelanostele
H. pseudoversicolor
H. subtilispinus
H. tenuis
H. versicolor
H. vulpes
H. zangalensis
etc.
Multimedia w Wikimedia Commons Haageocereus Backeb. – rodzaj sukulentów z rodziny kaktusowatych (Cactaceae). Gatunki z tego rodzaju występują w zachodnim Peru i północnym Chile.
Floresia Krainz & F. Ritter ex Backeb. (nom. inval.), Haageocactus Backeb. (nom. inval.), Lasiocereus F. Ritter, Neobinghamia Backeb., Peruvocereus Akers[2][3]
Należy do rodziny kaktusowatych (Cactaceae) Juss., która jest jednym z kladów w obrębie rzędu goździkowców (Caryophyllales) i klasy roślin okrytonasiennych[1]. W obrębie kaktusowatych należy do plemienia Trichocereeae , podrodziny Cactoideae[4].
Gromada okrytonasienne (Magnoliophyta Cronquist), podgromada Magnoliophytina Frohne & U. Jensen ex Reveal, klasa Rosopsida Batsch, podklasa goździkowe (Caryophyllidae Takht.), nadrząd Caryophyllanae Takht., rząd goździkowce (Caryophyllales Perleb), podrząd Cactineae Bessey in C.K. Adams, rodzina kaktusowate (Cactaceae Juss.), rodzaj Haageocereus Backeb[5].
Haageocereus Backeb. – rodzaj sukulentów z rodziny kaktusowatych (Cactaceae). Gatunki z tego rodzaju występują w zachodnim Peru i północnym Chile.
Haageocereus é um gênero botânico da família cactaceae.
Entre outras:
Haageocereus är ett suckulent växtsläkte inom familjen kaktusar. Haageocereus är i de flesta fall vackra, taggiga och upprätt växande pelarkaktusar. De blir sällan mer än 1,5 meter höga, och stammarnas diameter varierar mellan 5 och 7,5 centimeter. De växer i stora klungor som i regel bildas från basen, vilket gör att de påminner om en kandelaber till formen. Åsarna är tydliga, oftast låga, rundade och mellan 14 och 20 stycken. Areolerna sitter ganska tätt på åsarna och är ulliga, men färgen varierar. Det sitter många taggar i varje areol och de är 1,3 till 4 centimeter långa. Det finns både radiära och centrala taggar, även om det kan vara svårt att urskilja de olika slagen. På några få undantag är taggarna ganska fina men relativt styva. De kan vara upp till 40 stycken, i färger från gyllengult till många bruna nyanser, och ibland har de svart spets. Hos många arter sitter taggarna så tätt att de helt döljer stammens färg. Blommorna slår ut på nätterna och går från vitt till rosa i olika nyanser. De kommer ur areolerna på övre delen av stammen och har en 7,5 till 10 centimeter lång, vek pip, men de öppnar sig helt. Utsidan på pipen är försedd med grönbruna fjäll och lite hår. Frukten är klotformad eller oval och 2,5 till 3,8 centimeter lång, har också fjäll och hår, och är köttig inuti.
Haageocereus hör hemma i de torra klippiga kustområdena i Peru, gränsande till Stilla havet. Man finner dem också bland bergen och i dalarna ovanför Lima i det centrala Peru.
Haageocereus är alla mycket stiliga arter och lätta att föröka med frön eller sticklingar. De växer däremot inte fort, även om friplantering hjälper i viss mån i detta avseende. De vill ha en jord bestående av sand och humus i ungefär lika delar. De vattnas normalt från vår till höst, men unga plantor bör stå under lätt skuggat glas de 3 till 4 första åren. Så snart taggarna sitter något så när tätt kan de stå i fullt solljus. Äldre plantor tål ganska mycket mer vatten när vädret är riktigt varmt, utan att man behöver vara rädd att plantorna ska ruttna. Om de hålls torra under vintern är en minimitemperatur på 8 °C fullt tillräcklig. Haageocereus odlas för sin attraktiva form och för de fantastiskt vackert färgade taggarnas skull, precis som Espostoa och Ferocactus. Även om de är friplanterade och växer under idealiska förhållanden tar det många år innan de når blomingsmognad, om de är frösådda. Det enda sättet att kringgå kanske 20 års väntan på blomning är att ympa unga plantor på ett kraftigt, snabbväxande underlag som exempelvis Cereus. På ett år kan de då växa lika mycket som de annars skulle göra på 3 till 4 år som friplanterade fröplantor.
Haageocereus är ett suckulent växtsläkte inom familjen kaktusar. Haageocereus är i de flesta fall vackra, taggiga och upprätt växande pelarkaktusar. De blir sällan mer än 1,5 meter höga, och stammarnas diameter varierar mellan 5 och 7,5 centimeter. De växer i stora klungor som i regel bildas från basen, vilket gör att de påminner om en kandelaber till formen. Åsarna är tydliga, oftast låga, rundade och mellan 14 och 20 stycken. Areolerna sitter ganska tätt på åsarna och är ulliga, men färgen varierar. Det sitter många taggar i varje areol och de är 1,3 till 4 centimeter långa. Det finns både radiära och centrala taggar, även om det kan vara svårt att urskilja de olika slagen. På några få undantag är taggarna ganska fina men relativt styva. De kan vara upp till 40 stycken, i färger från gyllengult till många bruna nyanser, och ibland har de svart spets. Hos många arter sitter taggarna så tätt att de helt döljer stammens färg. Blommorna slår ut på nätterna och går från vitt till rosa i olika nyanser. De kommer ur areolerna på övre delen av stammen och har en 7,5 till 10 centimeter lång, vek pip, men de öppnar sig helt. Utsidan på pipen är försedd med grönbruna fjäll och lite hår. Frukten är klotformad eller oval och 2,5 till 3,8 centimeter lång, har också fjäll och hår, och är köttig inuti.
Haageocereus Backeb.
Хагеоцереус (лат. Haageocereus) — род растений семейства кактусовые. Назван в честь Вальтера Хаге, потомственного владельца фирмы Kakteen-Haage, написавшего несколько книг о кактусах.
Стебель хагоцереусов прямостоячий, до 2 м высотой, иногда канделябровидный, у других видов стелющийся. Рёбер 14-20, они неглубокие, но отчётливо выраженные.
Радиальные колючки многочисленные, 20-40, тонкие, жёсткие; центральных колючек 1-4, они более мощные, до 7 см длиной.
Цветки воронковидные, слабоопушённые, появляются из ареолы в верхней части стебля, 7-10 см в длину и до 5 см в диаметре, чаще всего белого, розового или зеленоватого цвета. Плоды сочные, ягодовидные, покрыты волосками и чешуйками.
Родина этого рода — запад Перу и север Чили. Представители рода встречаются на скалистом побережье, а также в холмистых центральных областях, в пустынях и полупустынях, на высоте от 100 до 3000 м над уровнем моря.
Первое описание рода сделал Курт Баккеберг в 1934 году. Род включает в себя следующие виды:
Хагеоцереус (лат. Haageocereus) — род растений семейства кактусовые. Назван в честь Вальтера Хаге, потомственного владельца фирмы Kakteen-Haage, написавшего несколько книг о кактусах.
