Renfana (Tanacetum vulgare, tidigare Chrysantemum vulgare) är en växtart i familjen korgblommiga växter. Den förekommer i Europa och tempererade delar av Asien.
Renfana liknar prästkrage, men dess kantblommor har en helt annorlunda formad krona. Brämet är mycket kort och inte tunglikt. Kantblommorna är inte större än mittblommorna, utan snarare ännu mindre och dolda under blomkorgens ytterkant, synliga endast från undersidan. De kan kännas igen på det 3-flikiga brämet och är honblommor. Frukten har i spetsen en liten hinnkant som motsvarar ett förkrympt blomfoder. Växten har kraftig underjordstam och de styva stjälkarna bildar täta bestånd av en meters höjd.
Som vild växer arten på torra ställen, gärna i stenrösen och bland buskar, nästan i hela Norden. Stjälkarna står kvar förtorkade över vintern.
Hela örten har enligt Bilder ur Nordens Flora (1917–1926) besk smak och stark kryddlukt. Man kan använda både blommor och blad som krydda i brännvin. Förr användes den som nerv- och magstärkande, lösande, svettdrivande och maskdödande medel.[1] Den är dock giftig (innehåller tujon), och har som maskmedel ersatts med mindre skadliga mediciner.[2]
Dess mångfaldiga användning under förgångna tider förklarar dess stora spridning kring gårdar och byar; den odlas dessutom än i dag i trädgårdar och täppor och medtages gärna i allmogens buketter eller "kryddkvastar", vartill i synnerhet en varietet med prydligt krusiga blad plägar väljas. (Bilder ur Nordens Flora)[1]
Med renfana kan också färgas grönt. Om kött gnides med växten eller inlägges däri, skall det längre än annars kunna motstå förruttnelse. (Svensk Botanik)[3]
Wikimedia Commons har media som rör Renfana.
Renfana (Tanacetum vulgare, tidigare Chrysantemum vulgare) är en växtart i familjen korgblommiga växter. Den förekommer i Europa och tempererade delar av Asien.
Renfana liknar prästkrage, men dess kantblommor har en helt annorlunda formad krona. Brämet är mycket kort och inte tunglikt. Kantblommorna är inte större än mittblommorna, utan snarare ännu mindre och dolda under blomkorgens ytterkant, synliga endast från undersidan. De kan kännas igen på det 3-flikiga brämet och är honblommor. Frukten har i spetsen en liten hinnkant som motsvarar ett förkrympt blomfoder. Växten har kraftig underjordstam och de styva stjälkarna bildar täta bestånd av en meters höjd.
Som vild växer arten på torra ställen, gärna i stenrösen och bland buskar, nästan i hela Norden. Stjälkarna står kvar förtorkade över vintern.
Hela örten har enligt Bilder ur Nordens Flora (1917–1926) besk smak och stark kryddlukt. Man kan använda både blommor och blad som krydda i brännvin. Förr användes den som nerv- och magstärkande, lösande, svettdrivande och maskdödande medel. Den är dock giftig (innehåller tujon), och har som maskmedel ersatts med mindre skadliga mediciner.
Dess mångfaldiga användning under förgångna tider förklarar dess stora spridning kring gårdar och byar; den odlas dessutom än i dag i trädgårdar och täppor och medtages gärna i allmogens buketter eller "kryddkvastar", vartill i synnerhet en varietet med prydligt krusiga blad plägar väljas. (Bilder ur Nordens Flora)
Med renfana kan också färgas grönt. Om kött gnides med växten eller inlägges däri, skall det längre än annars kunna motstå förruttnelse. (Svensk Botanik)
