dcsimg
Modiolus modiolus (Linnaeus 1758) resmi
Life » » Metazoa » » Yumuşakçalar » Midyeler » » Mytilidae »

Modiolus modiolus (Linnaeus 1758)

Habitat ( İngilizce )

Invertebrates of the Salish Sea tarafından sağlandı
Muddy bottoms with shell hash.
lisans
cc-by-nc-sa
telif hakkı
Rosario Beach Marine Laboratory
düzenleyici
Dave Cowles
sağlayıcı
Invertebrates of the Salish Sea

Distribution ( İngilizce )

Invertebrates of the Salish Sea tarafından sağlandı
Geographical Range: Atlantic and Pacific oceans, from the Arctic to subtropics
lisans
cc-by-nc-sa
telif hakkı
Rosario Beach Marine Laboratory
düzenleyici
Dave Cowles
sağlayıcı
Invertebrates of the Salish Sea

Comprehensive Description ( İngilizce )

Invertebrates of the Salish Sea tarafından sağlandı
This mussel is longer than high, umbones are not quite terminal, attaches by byssal threads to firm substrates, length is about 2-3 times the height, periostracum is usually brown and grown out into long, soft bristles, especially in small individuals and near the margin of the shell. Up to 15 cm long.
lisans
cc-by-nc-sa
telif hakkı
Rosario Beach Marine Laboratory
düzenleyici
Dave Cowles
sağlayıcı
Invertebrates of the Salish Sea

Habitat ( İngilizce )

Invertebrates of the Salish Sea tarafından sağlandı
Depth Range: Usually subtidal. Occasionally intertidal
lisans
cc-by-nc-sa
telif hakkı
Rosario Beach Marine Laboratory
düzenleyici
Dave Cowles
sağlayıcı
Invertebrates of the Salish Sea

Look Alikes ( İngilizce )

Invertebrates of the Salish Sea tarafından sağlandı
How to Distinguish from Similar Species: M. rectus is about 3x as long as wide and not likely found north of California. M. senshousia is smaller--up to 3 cm long and its periostracum is greenish.
lisans
cc-by-nc-sa
telif hakkı
Rosario Beach Marine Laboratory
düzenleyici
Dave Cowles
sağlayıcı
Invertebrates of the Salish Sea

Große Miesmuschel ( Almanca )

wikipedia DE tarafından sağlandı

Die Große Miesmuschel oder Pferdemuschel (Modiolus modiolus) ist eine Muschel-Art aus der Familie der Miesmuscheln (Mytilidae). Es ist die Typusart der Gattung Modiolus.

Merkmale

Das gleichklappige, etwas bauchige Gehäuse ist länglich-eiförmig mit einem gebogenen bzw. winkligen Dorsalrand und einem stumpfen Wirbel. Die Wirbel sitzen nahe, jedoch noch deutlich vor dem Vorderende. Sie sind eingebogen und stehen vergleichsweise weit auseinander. Die Gehäuse werden bis 23 cm lang, meist jedoch nur etwa 13 cm lang. Das Ligament ist recht lang. Der vordere, sehr kleine Schließmuskel sitzt weit vorne am Vorderrand, der hintere Schließmuskel ist sehr groß. Das Schloss ist zahnlos, der Schlossrand glatt. Die Schale ist aus einer inneren, aragonitischen Lage (Perlmutt), einer mittleren, kalzitischen Lage bestehend aus prismatischen Strukturen und einer äußeren organischen Lage (Periostracum) aufgebaut. Die Mantellinie ist nicht gebuchtet. Bei juvenilen Exemplaren ist das Periostracum haarförmig ausgezogen. Bei älteren Tieren ist die Oberfläche, abgesehen von groben Anwachslinien glatt. Die Schale ist hellviolett bis bläulich gefärbt mit einem dicken, dunkelbraunen bis schwarzbraunem Periostracum. Die Gehäuse sind mit Byssus an den Untergrund oder auch an anderen Exemplaren der Art angeheftet.

Ähnliche Arten

Die Große Miesmuschel unterscheidet sich durch ihre enorme Größe von anderen Miesmuschel-Arten im Verbreitungsgebiet bzw. von der Bärtigen Miesmuschel (Modiolus barbatus).

Geographische Verbreitung und Lebensweise

Die Art kommt an den Küsten des nördlichen Atlantik und des nördlichen Pazifiks vor. Im Atlantik reicht das Verbreitungsgebiet von der Arktis bis in die Bretagne, an der amerikanischen Ostküste bis auf die Höhe von Florida. Im Pazifik erstreckt es sich wiederum von der Arktis bis Kalifornien und bis Japan. Die Art kommt auch in der Nordsee und der westlichen Ostsee vor. Sie kommt dort vom tiefen Intertidal bis in 150 m Wassertiefe vor.

Die Art gräbt sich bis etwa zur Hälfte in Schlick oder sandigen Schlick ein und/oder heftet sich mit dem Byssus an gröberen Partikeln und Steinen fest. Bei günstigen Lebensbedingungen kann sie auch Bänke bilden; dabei dienen die Gehäuse andere Tiere als Substrat.

Entwicklung

Die Entwicklung wurde bisher nur unter Laborbedingungen beobachtet. Die befruchteten Eier maßen 78 bis 90 µm im Durchmesser bei einem Mittelwert von 85 µm. Die Entwicklung verlief über eine zilienbesetzte Gastrula zu einer Trochophora. Die länglich, annähernd konische Trochophora besaß am größeren Ende an apikales Flagellum. 40 Stunden nach der Befruchtung erschien das erste D-förmige Gehäuse (Prodissoconch I) mit einer Länge von 105 µm, einer Höhe von 90 µm und einer (geraden) Schlosslinie von 90 µm. Die gerade Schlosslinie blieb bei weiterem Wachstum konstant in der Länge (bei etwa 100 µm). Bei einer Länge von 150 bis 165 µm wurde die gerade Schlosslinie durch den sich entwickelnden Wirbel undeutlicher. Bei einer Länge von 230 bis 245 µm und nach etwa 13 Tagen wurde der Fuß sichtbar; die Larve wird nun als Pediveliger bezeichnet. Bei 270 µm Gehäuselänge erschienen die pigmentierten Augenflecke. Der Fuß wurde nach 18 Tagen und bei einer Gehäuselänge von 295 µm voll funktionsfähig. Nach 19 Tagen gingen die ersten Pediveliger zum Bodenleben über.[1]

Taxonomie

Das Taxon wurde von Carl von Linné 1758 als Mytilus modiolus in die wissenschaftliche Literatur eingeführt.[2] Es ist die Typusart der Gattung Modiolus Lamarck, 1799 durch sekundäre Tautonymie.[3]

Belege

Literatur

  • S. Peter Dance, Rudo von Cosel (Bearb. der deutschen Ausgabe): Das große Buch der Meeresmuscheln. 304 S., Verlag Eugen Ulmer, Stuttgart 1977, ISBN 3-8001-7000-0, S. 227.
  • Rudolf Kilias: Lexikon Marine Muscheln und Schnecken. 2. Aufl., Verlag Eugen Ulmer, Stuttgart 1997, ISBN 3-8001-7332-8, S. 191.
  • Fritz Nordsieck: Die europäischen Meeresmuscheln (Bivalvia). Vom Eismeer bis Kapverden, Mittelmeer und Schwarzes Meer. 256 S., Gustav Fischer Verlag, Stuttgart 1969, S. 31.
  • Guido Poppe, Yoshihiro Goto: European Seashells Volume 2 (Scaphopoda, Bivalvia, Cephalopoda). 221 S., Verlag Christa Hemmen, Wiesbaden 1993 (2000 unv. Nachdruck), ISBN 3925919104, S. 50.
  • Rainer Willmann: Muscheln und Schnecken der Nord- und Ostsee. 310 S., Neumann-Neudamm, Melsungen 1989, ISBN 3-7888-0555-2, S. 104

Einzelnachweise

  1. Elizabeth H. de Schweinitz and Richard A. Lutz: Larval Development of the Northern Horse Mussel, Modiolus modiolus (L.), Including a Comparison with the Larvae of Mytilus edulis L. as an Aid in Planktonic Identification. Biological Bulletin, 150 (3): 348-360, Chicago 1976.
  2. Carl von Linné: Systema naturae per regna tria naturae, secundum classes, ordines, genera, species, cum characteribus, differentiis, synonymis, locis. Tomus I. Editio decima, reformata. S. 1–824, Holmiae/Stockholm, Salvius, 1758. Online bei Göttinger Digitalisierungszentrum (S. 706 als Mytilus modiolus).
  3. World Register of Marine Species: Modiolus modiolus (Linnaeus, 1758)

Weblinks

 src=
– Sammlung von Bildern, Videos und Audiodateien
 title=
lisans
cc-by-sa-3.0
telif hakkı
Autoren und Herausgeber von Wikipedia
orijinal
kaynağı ziyaret et
ortak site
wikipedia DE

Große Miesmuschel: Brief Summary ( Almanca )

wikipedia DE tarafından sağlandı

Die Große Miesmuschel oder Pferdemuschel (Modiolus modiolus) ist eine Muschel-Art aus der Familie der Miesmuscheln (Mytilidae). Es ist die Typusart der Gattung Modiolus.

lisans
cc-by-sa-3.0
telif hakkı
Autoren und Herausgeber von Wikipedia
orijinal
kaynağı ziyaret et
ortak site
wikipedia DE

Øða ( Faroece )

wikipedia emerging languages tarafından sağlandı
 src=
Øða.

Øða (frøðiheiti - Modiolus modiolus) er vanlig fram við strondini, allastaðni.

Útsjónd

Øðuskeljarnar eru tjúkkar, langvaksnar, dimmabrúnar ella næstan svartar. Vanliga eru tær 12-14 cm langar, men kunnu gerast 20 cm langar. Torført kann vera at skilja ímillum smáar øður og kræklingar. Eitt gott eyðkenni er, at bøbburin á øðuni situr eitt sindur aftan fyri sjálvan trantin á skelini – ikki úti á sjálvum trantinum sum á kræklinginum. Kalløða kennist frá kvennøðu. Kápan og kynsgøgnini í kalløðu eru gul, men reyð í kvennøðu.

Liviøki

Øða er fram við allari strondini og langt inn á firðirnar. Hon tolir ikki at liggja turr, og tí er hon ikki í sjálvari fjøruni. Hon sæst tó í klettarivum á meginfjøru.

Føði

Øða livir av æti úr sjónum.

Øða er besta agn, og hon er eisini góð til matna.

lisans
cc-by-sa-3.0
telif hakkı
Wikipedia authors and editors

Øða: Brief Summary ( Faroece )

wikipedia emerging languages tarafından sağlandı
 src= Øða.

Øða (frøðiheiti - Modiolus modiolus) er vanlig fram við strondini, allastaðni.

lisans
cc-by-sa-3.0
telif hakkı
Wikipedia authors and editors

Modiolus modiolus ( İngilizce )

wikipedia EN tarafından sağlandı

Modiolus modiolus, common name northern horsemussel (Scottish Gaelic: clabaidh-dubh, Scots: clabbydoo), is a species of marine bivalve mollusk in the family Mytilidae.

Modiolus modiolus at stamp of Faroe Islands by Postverk Føroya.

Description

Modiolus modiolus is a large mussel growing to 22 cm (9ins) long though 10 cm (4ins) is a more typical size. The shell is purplish or dark blue and robust, with horny protuberances when young. The two valves are roughly triangular or bluntly oblong with rounded umbones near the anterior end. The annual growth lines are clear and there is a fine sculpturing of concentric grooves and ridges. The interior of the shell is white with a broad pallial line, large anterior adductor muscle scar and smaller posterior adductor muscle scar. The body is deep orange and the mantle is unfrilled. The shell is firmly attached to the substrate by byssus threads.[1] In Scottish Gaelic, the species is called 'clabaidh-dubha' ('clabby doos'), meaning 'big black mouths'.[2] More recently in Scotland the species is commonly known and referred to as 'clappy-doo'.[3] In the Shetland dialect, they are known as "yoags".

Right and left valve of the same specimen:

Distribution

M. modiolus can be found along the Atlantic coast of North America, from the Arctic Ocean to Florida, and along the Pacific coast, from the Arctic Ocean to California.[4] It is also found on the European seaboard of the Atlantic Ocean from the United Kingdom northwards.[1] It is found from low tide mark to depths of 50 metres in British waters and 80 metres off the coast of Nova Scotia.[5] The largest horse mussel bed in Scotland is near Noss Head in Caithness.[6][7] While it is also found in the Baltic Sea, it has become a vulnerable species there.[8]

Ecology

M. modiolus is found growing on hard substrates including shells and stones and the byssus threads of other mussels. Survival rates of young individuals are low but by the time they reach about 4 cm long, at an age of 4 years, individuals are too large and tough to be predated upon by starfish such as Asterias rubens, the whelk Buccinum undatum and crabs. Juveniles growing on byssus threads are more likely to survive than free living individuals and this results in the formation of cold-water reefs of mussels.[9] These mostly occur in locations with fairly strong currents. The species is tolerant of low levels of oxygen and of a diminished quantity of the phytoplankton on which they feed.[9] The boring sponge Cliona celata sometimes damages the shells of older individuals.[10]

References

  1. ^ a b Horse mussel - Modiolus modiolus Marine Life Information Network. Retrieved 2011-11-01.
  2. ^ "Horsemussel beds - Scottish Natural Heritage". Snh.gov.uk. 2015-12-07. Retrieved 2015-12-23.
  3. ^ "Definition of "clappy-doo"". Collins English Dictionary. Retrieved 2015-12-23.
  4. ^ Abbott, R.T. & Morris, P.A. A Field Guide to Shells: Atlantic and Gulf Coasts and the West Indies. New York: Houghton Mifflin, 1995. 15.
  5. ^ Schweinitz, E.H. & Lutz, R.A. 1976.
  6. ^ "Marine surveys record 'brainless fish' off Orkney - BBC News". Bbc.co.uk. Retrieved 2015-12-23.
  7. ^ Larval development of the northern horse mussel Modiolus modiolus (L.), including a comparison with the larvae of Mytilus edulis L. as an aid in planktonic identification, Biological Bulletin, 150, 348-360.
  8. ^ HELCOM (2013). "HELCOM Red List of Baltic Sea species in danger of becoming extinct" (PDF). Baltic Sea Environmental Proceedings (140): 66. Archived from the original (PDF) on 2014-10-07. Retrieved 2014-08-03.
  9. ^ a b Modiolus modiolus UK Marine SAC's Project. Retrieved 2011-11-01.
  10. ^ Comely, C.A., (1978). Modiolus modiolus (L.) from the Scottish West coast. I. Biology. Ophelia, 17, 167-193.

lisans
cc-by-sa-3.0
telif hakkı
Wikipedia authors and editors
orijinal
kaynağı ziyaret et
ortak site
wikipedia EN

Modiolus modiolus: Brief Summary ( İngilizce )

wikipedia EN tarafından sağlandı

Modiolus modiolus, common name northern horsemussel (Scottish Gaelic: clabaidh-dubh, Scots: clabbydoo), is a species of marine bivalve mollusk in the family Mytilidae.

Modiolus modiolus at stamp of Faroe Islands by Postverk Føroya.
lisans
cc-by-sa-3.0
telif hakkı
Wikipedia authors and editors
orijinal
kaynağı ziyaret et
ortak site
wikipedia EN

Modiolus modiolus ( Fransızca )

wikipedia FR tarafından sağlandı

Modiolus modiolus est une espèce de mollusques bivalves de la famille des Mytilidae. C'est une grande moule présente dans l'Atlantique nord et dans le nord-est de l'Océan Pacifique.

 src=
M. modiolus sur un timbre des îles Féroé.

lisans
cc-by-sa-3.0
telif hakkı
Auteurs et éditeurs de Wikipedia
orijinal
kaynağı ziyaret et
ortak site
wikipedia FR

Aða ( İzlandaca )

wikipedia IS tarafından sağlandı

Aða (fræðiheiti: Modiolus modiolus) er samloka í sæskeljaætt.

Lýsing

Aða er stór samloka sem getur vaxið allt að 22 cm að lengd þó þær séu oftar um það bil 10 cm. Skelin er fjölublá eða dökkblá og mjög gróf. Hornlaga hnúðar vaxa á skeljum ungra aða. Skeljarnar eru þríhryndar eða ílangar. Á skelinni má greina skýrar árlegar vaxtarrendur. Innra borð skeljanna er hvítt. Vöðvinn er skærappelsínugulur að lit og möttullinn er sléttur. Aða festir sig með spunaþráðum.

Útbreiðsla

Í Evrópu vex aða við Bretlandseyjar, Noreg, Færeyjar og Ísland. Hana má finna í allt að 50 m dýpi við strendur Bretlandseyja. Hún finnst af og til í Eystrasalti en er í útrýmingarhættu þar.

Öðu má einnig finna við austurstrendur Norður-Ameríku allt frá Norður-Íshafi til Flórídu. Hana má finna við vesturstrendur Norður-Ameríku frá Norður-Íshafi til Kaliforníu.

Vistfræði

Aða vex á hörðu undirlagi, t.d. á skeljum, steinum og spunaþráðum annarra samloka. Lifendahlutfall ungra aða er lágt en um leið og aðan nær 4 cm lengd, um það bil 4 ára að aldri, er hún orðin of stór til þess að stórkrossar, beitukóngar og krabbar geti étið hana. Ungar sem vaxa á spunaþráðum eru líklegri til að lifa af en lausar öður sem gerir það að verkum að aðan myndi þyrpingar í köldu vatni. Þyrpingarnar finnast helst á straumhörðum stöðum. Aða þolir vel skort á súrefni og jurtasvifum sem eru fæða hennar. Svampurinn Cliona celata geta stundum skaðað skeljar eldri aða.

Heimild

 src= Þessi líffræðigrein er stubbur. Þú getur hjálpað til með því að bæta við greinina.
lisans
cc-by-sa-3.0
telif hakkı
Höfundar og ritstjórar Wikipedia
orijinal
kaynağı ziyaret et
ortak site
wikipedia IS

Aða: Brief Summary ( İzlandaca )

wikipedia IS tarafından sağlandı

Aða (fræðiheiti: Modiolus modiolus) er samloka í sæskeljaætt.

lisans
cc-by-sa-3.0
telif hakkı
Höfundar og ritstjórar Wikipedia
orijinal
kaynağı ziyaret et
ortak site
wikipedia IS

Modiolus modiolus ( Latince )

wikipedia LA tarafından sağlandı

Modiolus modiolus est species molluscorum bivalvium familiae Mytilidarum.

Distributio geographica

M. modiolus Atlanticum Americae Septentrionalis litus ab Oceano Arctico ad Floridam, et litus Pacificum ab Oceano Arctico ad Californiam, habitat.[1]

Notae

  1. R. T. Abbott et P. A. Morris, A Field Guide to Shells: Altantic and Gulf Coasts and the West Indies (Novi Eboraci: Houghton Mifflin, 1995), 15.

Nexus externi

Commons-logo.svg Vicimedia Communia plura habent quae ad Modiolum modiolum spectant.
Bivalvia Haec stipula ad bivalve spectat. Amplifica, si potes!
lisans
cc-by-sa-3.0
telif hakkı
Et auctores varius id editors
orijinal
kaynağı ziyaret et
ortak site
wikipedia LA

Modiolus modiolus: Brief Summary ( Latince )

wikipedia LA tarafından sağlandı
lisans
cc-by-sa-3.0
telif hakkı
Et auctores varius id editors
orijinal
kaynağı ziyaret et
ortak site
wikipedia LA

Gewone paardenmossel ( Felemenkçe; Flemish )

wikipedia NL tarafından sağlandı

De (Gewone) Paardenmossel (Modiolus modiolus) is een in zee levend tweekleppig weekdier.

 src=
Modiolus modiolus

Beschrijving

Schelpkenmerken

De schelp lijkt op de mossel (Mytilus edulis) maar wordt groter, dikschaliger en boller terwijl de top niet volledig aan de voorzijde zit maar een stukje ervan af. Hierdoor is de voorzijde ook minder scherp en breder afgerond. Van de top naar de achterkant van de schelp loopt een hoge rug. De onderrand is wat naar binnen gebogen. De buitenzijde van de schelp heeft onregelmatige groeilijnen. De binnenzijde van de schelp is bedekt met een parelmoerlaag die grotendeels bijna tot de schelprand doorloopt.

Grootte van de schelp

Lengte tot 170 mm (bij uitzondering tot 230 mm), hoogte tot 65 mm. Strandexemplaren zijn meestal niet groter dan 80 mm.

Kleur van de schelp

De buitenkant van de schelp is lichtpaars en is bedenkt met een na de dood makkelijk afschilferende, donkerbruine tot zwarte opperhuid. Bij jonge exemplaren is deze bedekt met stugge, vezelige haren.

Habitat en leefwijze

De Gewone Paardenmossel leeft in het Noordzeegebied in water dat doorgaans dieper is dan 20 meter en kan tot meer dan 200 meter waterdiepte voorkomen. Tussen 30 en 60 meter is lokaal een levensgemeenschap aanwezig die deze soort als belangrijkste vertegenwoordiger heeft, de zogenaamde Modiolus-fauna. Een enkele gemeenschap kan vele tientallen km2 van de zeebodem bedekken. De schelpen zijn met een byssus vastgehecht aan een vast substraat, zoals rots-, grind- en stenen-bodems. Soortgenoten kunnen ook als substraat dienen. Schelpen van de Gewone Paardenmossel zijn vaak begroeid met andere organismen zoals zeepokken, kalkkokerwormen, Mosdiertjes, etc. De dieren beginnen als zij vijf à zes jaar oud zijn met het produceren van nakomelingen. Elke keer worden meer dan twintig miljoen eieren het water in gespoten. Ze kunnen een leeftijd van ongeveer twintig jaar bereiken.

Voeding

De Gewone Paardenmossel is een filtervoeder en leeft van plankton en ander in het water zwevend voedsel.

Areaal

Een Noordelijke soort met in de Atlantische Oceaan een Zuidelijkste voorkomen in de Golf van Biskaje. Aan de Amerikaanse Oostkust van Labrador tot North Carolina, in de Grote Oceaan van de Beringstraat tot aan Japan en Californië. Van Noord naar Zuid steeds dieper water bewonend.

Voorkomen

De Gewone Paardenmossel is een zeldzame schelp in het aanspoelsel op de Nederlandse en Belgische stranden. Op de Noordzeestranden van de Nederlandse Waddeneilanden zijn losse kleppen iets algemener. Op de Duitse en Deense stranden spoelen schelpen van de Gewone Paardenmossel algemener aan. Op drijvende voorwerpen die op het strand aanspoelen zijn vastgehechte jonge exemplaren regelmatig te vinden. Fragmenten van fossiele schelpen zijn niet echt zeldzaam op de Zeeuwse stranden.

Fossiel voorkomen

In het Noordzeebekken bekend uit het Plioceen en het Kwartair.

Zie ook

Bronnen, noten en/of referenties
  • (nl) Benthem Jutting, W.S.S. van, 1943. Mollusca (I) C. Lamellibranchia. Fauna van Nederland 12: 1-475.
  • (nl) Bruyne, R.H. de, 1991. Schelpen van de Nederlandse kust. Jeugdbondsuitgeverij Stichting Uitgeverij KNNV, 165 pag.
  • (nl) Bruyne, R.H. de, 2004. Veldgids Schelpen. KNNV Uitgeverij, ISBN 90-5011-140-8, 234 pag.
  • (en) Heering, J., 1950. Pelecypoda (and Scaphopoda) of the Pliocene and older-Plistocene deposits of the Netherlands. Mededelingen Geologische Stichting, C-IV-1, no 9., pp. 1-225.
  • (nl) Moerdijk, P.W., Janssen, A.W., Wesselingh, F.P., Peeters, G.A., Pouwer, R., Van Nieulande, F.A.D., Janse, A.C., Van Der Slik, L. (†), Meijer, T., Rijken, R., Cadée, G.C., Hoeksema, D., Doeksen, G., Bastemeijer, A., Strack, H., Vervoenen, M., Ter Poorten, J.J., 2010. De Fossiele Schelpen van de Nederlandse kust. In: Geologie van Nederland, NCB NATURALIS, Leiden, 320 pp.; ISBN 978-90-5011-342-7.
  • (en) Møller Christensen, J. & Dance, S.P., 1980. Seashells. Bivalves of the British and Northern European Seas. Penguin Nature Guides, Harmondsworth, 124 p.
  • (nl) Spaink, G., 1975. Zonering van het mariene Onder-Pleistoceen en Plioceen op grond van mollusken fauna's. In: W.H.Zagwijn & C.J. van Staalduinen (eds), Toelichting bij geologische overzichtskaarten van Nederland. Rijks Geologische Dienst, Haarlem: 118-122.
  • (en) Tebble, N., 1966. British Bivalve Seashells. A Handbook for Identification. 212 pp. Trusties of the British Museum (Natural History), London.
  • (en) Vermeij, G.J., 1991. Anatomy of an invasion: the trans-Arctic interchange. Paleobiology, 17: 281-307.
lisans
cc-by-sa-3.0
telif hakkı
Wikipedia-auteurs en -editors
orijinal
kaynağı ziyaret et
ortak site
wikipedia NL

Gewone paardenmossel: Brief Summary ( Felemenkçe; Flemish )

wikipedia NL tarafından sağlandı

De (Gewone) Paardenmossel (Modiolus modiolus) is een in zee levend tweekleppig weekdier.

 src= Modiolus modiolus
lisans
cc-by-sa-3.0
telif hakkı
Wikipedia-auteurs en -editors
orijinal
kaynağı ziyaret et
ortak site
wikipedia NL

Oskjell ( Norveççe )

wikipedia NO tarafından sağlandı

Oskjell eller hesteskjell (vitenskapelig navn Modiolus modiolus) er et skjell som tilhører en annen slekt enn blåskjell (Mytilus edulis).[2] De ligner blåskjell, men lever noe dypere enn disse da de ikke tåler å ligge tørt ved lavvann, slik blåskjell gjør.[3] Oskjell er også noe større, og brukes ofte til agn. De er også spiselige.[4]

 src=
Foto: Magne Flåten

Referanser

Eksterne lenker

zoologistubbDenne zoologirelaterte artikkelen er foreløpig kort eller mangelfull, og du kan hjelpe Wikipedia ved å utvide den.
Det finnes mer utfyllende artikkel/artikler på .
lisans
cc-by-sa-3.0
telif hakkı
Wikipedia forfattere og redaktører
orijinal
kaynağı ziyaret et
ortak site
wikipedia NO

Oskjell: Brief Summary ( Norveççe )

wikipedia NO tarafından sağlandı

Oskjell eller hesteskjell (vitenskapelig navn Modiolus modiolus) er et skjell som tilhører en annen slekt enn blåskjell (Mytilus edulis). De ligner blåskjell, men lever noe dypere enn disse da de ikke tåler å ligge tørt ved lavvann, slik blåskjell gjør. Oskjell er også noe større, og brukes ofte til agn. De er også spiselige.

 src= Foto: Magne Flåten
lisans
cc-by-sa-3.0
telif hakkı
Wikipedia forfattere og redaktører
orijinal
kaynağı ziyaret et
ortak site
wikipedia NO

Hästmussla ( İsveççe )

wikipedia SV tarafından sağlandı

Hästmussla eller stor blåmussla (Modiolus modiolus) är en mussla som är lik blåmusslan men blir större.

Hästmusslan binder fast sig i föremål – såsom koraller och stenar samt med varandra – med hjälp av starka, hornartade trådar som kallas byssus. Dessa trådar används även inom sjukvården, och då främst inom tandsjukvården för att laga tänder. Musslan är en viktig vattenrenare i ekosystemet.

Charonia.png Denna blötdjurs-relaterade artikel saknar väsentlig information. Du kan hjälpa till genom att tillföra sådan.
lisans
cc-by-sa-3.0
telif hakkı
Wikipedia författare och redaktörer
orijinal
kaynağı ziyaret et
ortak site
wikipedia SV

Hästmussla: Brief Summary ( İsveççe )

wikipedia SV tarafından sağlandı

Hästmussla eller stor blåmussla (Modiolus modiolus) är en mussla som är lik blåmusslan men blir större.

Hästmusslan binder fast sig i föremål – såsom koraller och stenar samt med varandra – med hjälp av starka, hornartade trådar som kallas byssus. Dessa trådar används även inom sjukvården, och då främst inom tandsjukvården för att laga tänder. Musslan är en viktig vattenrenare i ekosystemet.

Charonia.png Denna blötdjurs-relaterade artikel saknar väsentlig information. Du kan hjälpa till genom att tillföra sådan.
lisans
cc-by-sa-3.0
telif hakkı
Wikipedia författare och redaktörer
orijinal
kaynağı ziyaret et
ortak site
wikipedia SV

偏顶蛤 ( Çince )

wikipedia 中文维基百科 tarafından sağlandı

偏顶蛤(学名:Modiolus modiolus),是贻贝目壳菜蛤科偏顶蛤属的一种[1]

分佈

主要分布于中国大陆,常栖息在潮间带下水深80米[1]

参考文献

  1. ^ 1.0 1.1 国际贝库:偏顶蛤. 台湾贝类资料库. [2009-08-11].
 title=
lisans
cc-by-sa-3.0
telif hakkı
维基百科作者和编辑

偏顶蛤: Brief Summary ( Çince )

wikipedia 中文维基百科 tarafından sağlandı

偏顶蛤(学名:Modiolus modiolus),是贻贝目壳菜蛤科偏顶蛤属的一种。

lisans
cc-by-sa-3.0
telif hakkı
维基百科作者和编辑

Distribution ( İngilizce )

World Register of Marine Species tarafından sağlandı
Arctic seas to New Jersey; Europe; Arctic seas to San Pedro, California

Referans

North-West Atlantic Ocean species (NWARMS)

lisans
cc-by-4.0
telif hakkı
WoRMS Editorial Board
Katkıda bulunan
Kennedy, Mary [email]

Distribution ( İngilizce )

World Register of Marine Species tarafından sağlandı
The appearance of Modiolus modiolus at the Belgian coast was very doubtful according to Kerckhof (1980); in contrast with the reports of this species at the Hinder Banks.

Referans

Backeljau, T. (1986). Lijst van de recente mariene mollusken van België [List of the recent marine molluscs of Belgium]. Koninklijk Belgisch Instituut voor Natuurwetenschappen: Brussels, Belgium. 106 pp.

lisans
cc-by-4.0
telif hakkı
WoRMS Editorial Board
Katkıda bulunan
[email]

Distribution ( İngilizce )

World Register of Marine Species tarafından sağlandı
Records from Florida and the Gulf of Mexico should go to Modiolus squamosus Beauperthuy, 1967

Referans

Mikkelsen, P. M. & Bieler, R. (2007). Seashells of Southern Florida. Living marine mollusks of the Florida Keys and adjacent regions. Bivalves. Princeton: Princeton University Press. 503 pp. [publisher's copyright date given as "2008"].

lisans
cc-by-4.0
telif hakkı
WoRMS Editorial Board
Katkıda bulunan
Gofas, Serge [email]

Habitat ( İngilizce )

World Register of Marine Species tarafından sağlandı
bathyal, infralittoral and circalittoral of the Gulf and estuary

Referans

North-West Atlantic Ocean species (NWARMS)

lisans
cc-by-4.0
telif hakkı
WoRMS Editorial Board
Katkıda bulunan
Kennedy, Mary [email]