dcsimg

Passer ammodendri ( Asturyasça )

wikipedia AST tarafından sağlandı
Map marker icon – Nicolas Mollet – Birds – Nature – white.png Les especies d'aves con nome común en llingua asturiana márquense como NOA. En casu contrariu, conséñase'l nome científicu o de la SEO.

Passer ammodendri ye una especie d'ave paseriforme de la familia Passeridae.[2] Habita en delles zones esvalixaes d'Asia central. Mide unos 14 a 16 cm de llargu, y tien un pesu d'unos 25 a 27 g.

Distribución

Ye mesma d'Asia, atopándose en China, Irán, Kazakstán, Kirguistán, Mongolia, Taxiquistán, Turkmenistán y Uzbequistán.[1]

Taxonomía

Evidencies xenétiques y fósiles suxuren un orixe más tempraneru pa la especie Passer, seique nel Miocenu y Pleistocenu, tal como suxure Luis Allende et al nos sos 2001 analises filoxenéticos del ADN mitocondrial. Esti analís tamién suxure que'l gorrión del saxaul puede ser un renuevu tempranu o especie basal nel so xéneru, un pariente de ciertos gorriones africanos como'l gorrión de cabeza gris. Si'l gorrión del saxaul esta rellacionáu con estes especies, o bien el gorrión del saxaul apaeció enantes nos desiertos d'África y Arabia, o bien cada unu de los grupos de los gorriones Passer son d'orixe africanu. [3][4]


Subespecies

Reconócense les siguientes subespecies:[2]

Referencies

  1. 1,0 1,1 BirdLife International. «Passer ammodendri» (inglés). Llista Roxa d'especies amenazaes de la UICN 2011.2.
  2. 2,0 2,1 Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, B.L. Sullivan y C. L. Wood.. «The Clements checklist of birds of the world: Version 6.6». Consultáu'l 29 de xineru de 2012.
  3. «The Old World sparrows (genus Passer) phylogeography and their relative abundance of nuclear mtDNA pseudogenes» (PDF). Journal of Molecular Evolution 53 (2): pp. 144–154. 2001. doi:10.1007/s002390010202. PMID 11479685. Archivado del original el 21 de xunetu de 2011. http://web.archive.org/web/20110721034443/http://chopo.pntic.mec.es/~biolmol/publicaciones/Passer.pdf.
  4. «Phylogeography of finches and sparrows». Nova Science Publishers. 2009. ISBN 978-1-60741-844--3. https://www.novapublishers.com/catalog/downloadOA.php?order=1&access=true&osCsid=578391717583ba2180ffa42bf304y1f6.

Enllaces esternos

Protonotaria-citrea-002 edit.jpg Esta páxina forma parte del wikiproyeutu Aves, un esfuerciu collaborativu col fin d'ameyorar y organizar tolos conteníos rellacionaos con esti tema. Visita la páxina d'alderique del proyeutu pa collaborar y facer entrugues o suxerencies.
lisans
cc-by-sa-3.0
telif hakkı
Wikipedia authors and editors
orijinal
kaynağı ziyaret et
ortak site
wikipedia AST

Passer ammodendri: Brief Summary ( Asturyasça )

wikipedia AST tarafından sağlandı
Passer ammodendri Map marker icon – Nicolas Mollet – Birds – Nature – white.png Les especies d'aves con nome común en llingua asturiana márquense como NOA. En casu contrariu, conséñase'l nome científicu o de la SEO.

Passer ammodendri ye una especie d'ave paseriforme de la familia Passeridae. Habita en delles zones esvalixaes d'Asia central. Mide unos 14 a 16 cm de llargu, y tien un pesu d'unos 25 a 27 g.

lisans
cc-by-sa-3.0
telif hakkı
Wikipedia authors and editors
orijinal
kaynağı ziyaret et
ortak site
wikipedia AST

Passer ammodendri ( Bretonca )

wikipedia BR tarafından sağlandı

Passer ammodendri[1] a zo ur spesad golvaneged eus ar c'herentiad Passeridae.

Doareoù pennañ

 src=
Ur par Passer ammodendri, luc'hskeudennet e gevred Kazakstan.


Boued

Bevañ a ra diwar c'hreun ha had dreist-holl petra bennak ma kemer amprevaned ivez.

Annez hag isspesadoù

 src=
  • ██ Tiriad Passer ammodendri.
  • Ar spesad a gaver an tri isspesad[2] anezhañ en Azia ar C'hreiz :

    Liammoù diavaez

    Notennoù ha daveennoù

    1. N'en deus ar spesad anv boutin ebet testeniekaet e brezhoneg evit poent.
    2. (en) Roadennoù IOC World Bird List diwar-benn Passer ammodendri.



    Commons
    Muioc'h a restroù diwar-benn

    a vo kavet e Wikimedia Commons.

    lisans
    cc-by-sa-3.0
    telif hakkı
    Wikipedia authors and editors
    orijinal
    kaynağı ziyaret et
    ortak site
    wikipedia BR

    Passer ammodendri: Brief Summary ( Bretonca )

    wikipedia BR tarafından sağlandı

    Passer ammodendri a zo ur spesad golvaneged eus ar c'herentiad Passeridae.

    lisans
    cc-by-sa-3.0
    telif hakkı
    Wikipedia authors and editors
    orijinal
    kaynağı ziyaret et
    ortak site
    wikipedia BR

    Passer ammodendri ( Katalanca; Valensiyaca )

    wikipedia CA tarafından sağlandı

    Passer ammodendri és un ocell de la família dels passèrids (Passeridae) que rep el nom de "Pardal del sacsaül" en diverses llengües (Anglès: Saxaul Sparrow. Francés: Moineau des saxaouls). Habita riberes, matolls, ciutats, conreus i oasis de zones àrides d'Àsia, al sud del Kazakhstan, Turkmenistan, sud de Mongòlia i nord de la Xina.

    Referències

     src= A Wikimedia Commons hi ha contingut multimèdia relatiu a: Passer ammodendri Modifica l'enllaç a Wikidata


    lisans
    cc-by-sa-3.0
    telif hakkı
    Autors i editors de Wikipedia
    orijinal
    kaynağı ziyaret et
    ortak site
    wikipedia CA

    Passer ammodendri: Brief Summary ( Katalanca; Valensiyaca )

    wikipedia CA tarafından sağlandı

    Passer ammodendri és un ocell de la família dels passèrids (Passeridae) que rep el nom de "Pardal del sacsaül" en diverses llengües (Anglès: Saxaul Sparrow. Francés: Moineau des saxaouls). Habita riberes, matolls, ciutats, conreus i oasis de zones àrides d'Àsia, al sud del Kazakhstan, Turkmenistan, sud de Mongòlia i nord de la Xina.

    lisans
    cc-by-sa-3.0
    telif hakkı
    Autors i editors de Wikipedia
    orijinal
    kaynağı ziyaret et
    ortak site
    wikipedia CA

    Golfan saxaul ( Galce )

    wikipedia CY tarafından sağlandı

    Aderyn a rhywogaeth o adar yw Golfan saxaul (sy'n enw gwrywaidd; enw lluosog: golfanod saxaul) a adnabyddir hefyd gyda'i enw gwyddonol Passer ammodendri; yr enw Saesneg arno yw Saxaul sparrow. Mae'n perthyn i deulu'r Golfanod (Lladin: Ploceidae) sydd yn urdd y Passeriformes.[1]

    Talfyrir yr enw Lladin yn aml yn P. ammodendri, sef enw'r rhywogaeth.[2] Mae'r rhywogaeth hon i'w chanfod yn Asia.

    Teulu

    Mae'r golfan saxaul yn perthyn i deulu'r Golfanod (Lladin: Ploceidae). Dyma rai o aelodau eraill y teulu:

    Rhestr Wicidata:

    rhywogaeth enw tacson delwedd Esgob coch Euplectes orix Gweddw adeinwen Euplectes albonotatus
    Spiegelwida.jpg
    Gweddw gynffondaen Euplectes jacksoni
    DrepanoplectesJacksoniKeulemans.jpg
    Gweddw gynffonhir Euplectes progne
    Euplectes progne male South Africa cropped.jpg
    Gwehydd mawr picoch Bubalornis niger
    Red-billed Buffalo Weaver.jpg
    Gwehydd mawr pigwyn Bubalornis albirostris
    White-billed buffalo weaver 1.jpg
    Malimbe copog Malimbus malimbicus
    Crested Malimbe - Kakum - Ghana S4E1412 (22229307983).jpg
    Malimbe corun coch Malimbus coronatus
    MalimbusCoronatusKeulemans.jpg
    Malimbe Gray Malimbus nitens
    Blue-billed Malimbe - Ankasa - Ghana 14 S4E2092 (16198030075).jpg
    Malimbe gyddfddu Malimbus cassini
    Malimbus cassini 1876.jpg
    Malimbe pengoch Malimbus rubricollis
    Redheadedmalimbe.jpg
    Malimbe Rachel Malimbus racheliae Malimbe tingoch Malimbus scutatus
    Malimbus rubropersonatus Keulemans.jpg
    Malimbe torgoch Malimbus erythrogaster
    Diwedd y rhestr a gynhyrchwyd yn otomatig o Wicidata.

    Gweler hefyd

    Cyfeiriadau

    1. Gwefan Cymdeithas Edward Llwyd; adalwyd 30 Medi 2016.
    2. Gwefan Avibase; adalwyd 3 Hydref 2016.
    lisans
    cc-by-sa-3.0
    telif hakkı
    Awduron a golygyddion Wikipedia
    orijinal
    kaynağı ziyaret et
    ortak site
    wikipedia CY

    Golfan saxaul: Brief Summary ( Galce )

    wikipedia CY tarafından sağlandı

    Aderyn a rhywogaeth o adar yw Golfan saxaul (sy'n enw gwrywaidd; enw lluosog: golfanod saxaul) a adnabyddir hefyd gyda'i enw gwyddonol Passer ammodendri; yr enw Saesneg arno yw Saxaul sparrow. Mae'n perthyn i deulu'r Golfanod (Lladin: Ploceidae) sydd yn urdd y Passeriformes.

    Talfyrir yr enw Lladin yn aml yn P. ammodendri, sef enw'r rhywogaeth. Mae'r rhywogaeth hon i'w chanfod yn Asia.

    lisans
    cc-by-sa-3.0
    telif hakkı
    Awduron a golygyddion Wikipedia
    orijinal
    kaynağı ziyaret et
    ortak site
    wikipedia CY

    Passer ammodendri ( Nan )

    wikipedia emerging languages tarafından sağlandı

    Passer ammodendri sī chi̍t khoán chhek-chiáu-á, sio̍k chhek-kho (Passeridae), chhek-sio̍k (Passer).

    Chham-khó chu-liāu

    lisans
    cc-by-sa-3.0
    telif hakkı
    Wikipedia authors and editors

    Passer ammodendri: Brief Summary ( Nan )

    wikipedia emerging languages tarafından sağlandı

    Passer ammodendri sī chi̍t khoán chhek-chiáu-á, sio̍k chhek-kho (Passeridae), chhek-sio̍k (Passer).

    lisans
    cc-by-sa-3.0
    telif hakkı
    Wikipedia authors and editors

    Saxaul sparrow ( İngilizce )

    wikipedia EN tarafından sağlandı

    The saxaul sparrow (Passer ammodendri) is a passerine bird of the sparrow family Passeridae, found in parts of Central Asia. At 14–16 centimetres (5.5–6.3 in) and 25–32 grams (0.88–1.13 oz), it is among the larger sparrows. Both sexes have plumage ranging from dull grey to sandy brown, and pale brown legs. Females have less boldly coloured plumage and bills, lacking the pattern of black stripes on the male's head. The head markings of both sexes make the saxaul sparrow distinctive, and unlikely to be confused with any other bird. Vocalisations include a comparatively soft and musical chirping call, a song, and a flight call.

    Three subspecies are recognised, differing in the overall tone of their plumage and in the head striping of the female. The subspecies ammodendri occurs in the west of the saxaul sparrow's range, while stoliczkae and nigricans occur in the east. This distribution falls into six probably disjunct areas across Central Asia, from central Turkmenistan to northern Gansu in China. A bird of deserts, the saxaul sparrow favours areas with shrubs such as the saxaul, near rivers and oases. Though it has lost parts of its range to habitat destruction caused by agriculture, it is not seriously threatened by human activities.

    Little is known of the saxaul sparrow's behaviour. Often hidden in foliage, it forages in trees and on the ground. It feeds mostly on seeds, as well as insects while breeding and as a nestling. When not breeding it forms wandering flocks, but it is less social than other sparrows while breeding, often nesting in isolated pairs. Nests are round bundles of dry plant material lined with soft materials such as feathers. They are built in holes in tree cavities, earth banks, rocky slopes, and within man-made structures or the nests of birds of prey. Two clutches of five or six eggs are typically laid in a season. Both parents construct the nest and care for their eggs and young.

    Description

    An illustration of a pair by Henry Eeles Dresser

    The saxaul sparrow is one of the larger sparrows at 14–16 centimetres (5.5–6.3 in) and 25–32 grams (0.88–1.13 oz).[2] Wing length varies from 7.1 to 8.1 centimetres (2.8 to 3.2 in), with males generally being larger.[3] The tail is short at 6.3–6.95 centimetres (2.48–2.74 in). The saxaul sparrow's legs are pale or pinkish brown, with a tarsus length of 1.95 inches (50 mm). Its bill is 1.0–1.3 centimetres (0.39–0.51 in) long, pale grey on the juvenile, pale yellowish with a black tip on the breeding female, and black on the breeding male.[3] Like all other sparrows, it flies swiftly and often at height.[4][5]

    Distinctive markings, especially on its head, make the saxaul sparrow unlikely to be confused with any other bird.[3] It is dull-coloured, with plumage ranging between dull grey and warm sandy brown, varying between and within subspecies.[6][7] Birds of the subspecies ammodendri are a sandy grey, while nigricans birds are similar but darker, and stoliczkae birds are warm brown or russet.[3] Birds of the subspecies stoliczkae and those from the southwest of the range of ammodendri also differ from usual ammodendri birds in their lack of streaking on the rump and upper tail coverts.[6] Birds in Mongolia have a larger and deeper bill and broad bluish streaks on their chest.[7][8]

    The male saxaul sparrow has bold markings, with a black stripe along the top of its head and another through its eye. It has black feathering, or a "bib", on its throat and upper belly.[3] By comparison to other sparrows this is thin on the throat, but wide on the breast.[6] The male has a bright russet patch on the sides of its crown and nape.[7] Its cheeks are pale grey or buff, and its underparts are whitish, tinged buff or grey on its sides. Its back is grey or warm brown, streaked variably with black. Its shoulders are more lightly streaked with black bars.[3] The male's thin tail is brown, with the edges and tips of feathers paler. Its median coverts are black with a white tip, while its other wing feathers are variably dark brown, cinnamon, or black, tipped buff or whitish and edged grey.[3] The non-breeding male differs in having slightly paler plumage.[9]

    The female is similar in some ways to the male, but paler and duller. It is sandy grey or brown, with a back patterned like that of the male, and white or whitish underparts. The head of the females of the subspecies ammodendri and nigricans is dingy grey with darker smudges on the forehead, behind its eyes, and on its throat.[3] The female of the subspecies stoliczkae is buff-brown with a white throat, a conspicuous pale supercilium, darker forehead, and lighter cheeks.[3] The juvenile is similar to the female, differing in its lack of dark tinges on its throat and crown.[3] In adults, moulting begins in July and ends in late August or early September. The post-juvenile moult is complete, and occurs variously from June to August.[10]

    The saxaul sparrow's vocalisations are little reported.[2][10] Its common call is a chirp, transcribed as cheerp cheerp, softer and more melodious than that of the house sparrow.[2][3][11] It gives a flight call transcribed as twerp, and a song described by Russian naturalist V. N. Shnitnikov as "not loud, but pleasantly melodious with fairly diversified intonations".[2][10]

    Taxonomy

    Male in Mongolia

    The saxaul sparrow was first described by English zoologist John Gould in a March 1872 instalment of The Birds of Asia, from a specimen collected near Kyzylorda, now in southern Kazakhstan, by Russian naturalist Nikolai Severtzov.[3][9][12][13][14] Severtzov had been planning to describe the species as Passer ammodendri for several years and had been distributing specimens among other naturalists. When natural history dealer Charles Dode escaped from the Paris Commune in 1871 with some of his collection, Gould obtained specimens from a set of rare birds Dode exhibited to the Zoological Society of London.[9][15] Severtzov did not describe the species until 1873, and some later writers preferred to attribute him, but Gould's description takes priority over Severtzov's.[9][16] The saxaul sparrow's species name refers to its desert habitat, coming from the name of the Ammodendron or sand acacia tree, which is in turn derived from the Ancient Greek άμμος (ammos, "sand") and δένδρον (dendron, "tree").[17] The English name saxaul sparrow refers to the saxaul plant, with which it is closely associated.[18] The saxaul sparrow usually is classified in the genus Passer with the house sparrow and around twenty other species,[19] although a genus Ammopasser was created for the saxaul sparrow by Nikolai Zarudny in 1890.[20][21]

    The saxaul sparrow's relations within the genus Passer are unclear, although with its black throat feathering it has usually been considered part of the "Palaearctic black-bibbed sparrow" group related to the house sparrow. J. Denis Summers-Smith considered that the Palaearctic Passer sparrows evolved about 25,000 to 15,000 years ago, during the last glacial period. During this time, sparrows would have been isolated in ice-free refugia, such as a certain steppe region in Central Asia, where Summers-Smith suggested the saxaul sparrow evolved.[22] Genetic and fossil evidence suggest a much earlier origin for the Passer species, perhaps in the Miocene and Pliocene, as suggested by Luis Allende and colleagues in their 2001 phylogenetic analysis of mitochondrial DNA. This analysis also suggested that the saxaul sparrow may be an early offshoot or basal species in its genus, a relative of certain African sparrows such as the northern grey-headed sparrow. If the saxaul sparrow is related to these species, either the saxaul sparrow formerly occurred in the deserts of Africa and Arabia, or each of the groups of Passer sparrows are of African origin.[23][24]

    Sandy and reddish males of two subspecies
    Diagrams of the plumage of breeding males of the subspecies ammodendri (left) and stoliczkae (right)

    Across its Central Asian distribution, the saxaul sparrow occurs in six probably disjunct areas, and is divided into at least three subspecies.[3] The nominate subspecies Passer ammodendri ammodendri inhabits three of these areas, one in the Syr Darya basin of Kazakhstan and Uzbekistan, and another to the south of Lake Balkhash and the north of Almaty, where it is only common in the valley of the Ili River. In a third area, sometimes recognised as a subspecies korejewi,[25] ammodendri birds breed sporadically in parts of central Turkmenistan, Iran, and possibly Afghanistan, migrating to the south during the winter.[3][26][27] The subspecies stoliczkae was named after Ferdinand Stoliczka in 1874 by Allan Octavian Hume, from specimens Stoliczka collected in Yarkand.[28] This subspecies is separated from the other two subspecies by the Tian Shan mountains. It is found across a broad swath of China from Kashgar east to the far west of Inner Mongolia, through the areas around the Taklamakan Desert (but probably not in the inhospitable desert itself), and through the east of Xinjiang, northern Gansu, and the fringes of southern Mongolia.[3][8][29] In the extreme west of the Gobi Desert a disjunct population separated from the other stoliczkae birds by the Gurvan Saikhan Uul mountains occurs, which is sometimes separated as a subspecies timidus.[3][8][30] The subspecies nigricans, described by ornithologist L. S. Stepanyan in 1961, is found in northern Xinjiang's Manasi River valley.[8][31]

    Habitat

    The saxaul sparrow is found in remote parts of Central Asia, where its distribution is believed to fall into six disjunct areas, although this is uncertain due to the scarcity of records.[32] It is found in deserts, especially around rivers and oases. It is usually found around shrubs such as saxaul (Haloxylon), poplar (Populus), or tamarisk (Tamarix). Sometimes it occurs around settlements and grain fields, especially during the winter.[3][32][33] It is not believed to be threatened, since it is reported as locally common across a wide range, and hence it is assessed as Least Concern on the IUCN Red List.[1] However, it seems to have lost large parts of its range to the intensification of agriculture and desertification caused by overgrazing.[3][7][34][35]

    Behaviour

    Four bird eggs with a white ground colour and brown spotting
    Four eggs collected by Nikolai Zarudny in Transcaspia

    Little is known of the saxaul sparrow's behaviour, because of its remote range. It is shy in many areas, and spends much time hidden in foliage, but breeding birds in Mongolia were reported to be "quite confiding".[7][36] When not breeding, it is social, and can form flocks of up to fifty birds, sometimes associating with Eurasian tree, Spanish, and house sparrows. In some regions, it makes small local migrations. Towards the spring, saxaul sparrows form pairs within their flock, before dispersing in April.[36] Seeds, especially those of the saxaul, are most of its diet, though it also eats insects, especially while breeding, most commonly weevils, grasshoppers, and caterpillars. It forages in trees and on the ground.[10][33] In a study of insects fed to nestlings in the Ili River valley, it was found that beetles are predominant, with weevils and Coccinellidae comprising 60 and 30 percent of the diet of nestlings, respectively.[10] Because of its desert habitat and scarcity, it is not a pest of agriculture.[2][10] Where water is not available, the saxaul sparrow may fly several times each day over long distances to drink.[2][36]

    The saxaul sparrow is less social than other sparrows while breeding, due to its dry habitat and its choices of nesting locations, holes in trees and earth banks.[36] Isolated pairs are usual, though it sometimes breeds in small groups, with members of its own species as well as house and Eurasian tree sparrows. The breeding season is short, lasting from May to July, with most young raised in April and June.[2] Unusually for a sparrow, it has not been recorded nesting openly in branches, though this may simply represent the lack of published records.[37] Nests are often built in tree cavities, where they are sometimes placed close together.[36] Other common nesting localities are earth banks and rocky slopes, and nests have been recorded on the nests of birds of prey, unused buildings, walls, and electricity pylons.[2][36][38][39] Nests in man-made structures are increasingly common, as large trees in the saxaul sparrow's habitat are removed.[2] Nests may be quite close to the ground, especially when they are built in trees.[36]

    The saxaul sparrow's nests are untidy dome-shaped constructions, with an entrance in the side or top. They are built of grasses, roots, and other plant materials, and are lined with feathers, fur, and soft plant material.[33][36][38] The nest is mainly built by the female, though the male may actively take part in building.[2][33] Typical clutches have five or six eggs, and two clutches a year are normal.[10] Eggs are broad and ovular, slightly pointed at an end. They are glossy, coloured white and shaded with rusty grey or yellowish brown.[11][38][40] In some clutches, one egg is noticeably paler than the others. Four eggs collected by Zarudny from Transcaspia had an average size of 1.9 cm × 1.4 cm (0.75 in × 0.55 in).[38] Females play the main part in incubating eggs, and males can often be seen guarding the nests during incubation. Males and females share in feeding their young, which they do every 4 to 12 minutes.[7][10] Young that have left their nest remain nearby until well after their moult, before departing for winter flocks, followed later by the adults.[36]

    References

    1. ^ a b BirdLife International (2016). "Passer ammodendri". IUCN Red List of Threatened Species. 2016: e.T22718171A94571154. doi:10.2305/IUCN.UK.2016-3.RLTS.T22718171A94571154.en. Retrieved 13 November 2021.
    2. ^ a b c d e f g h i j Summers-Smith 2009, p. 793
    3. ^ a b c d e f g h i j k l m n o p q r Clement, Harris & Davis 1993, pp. 442–443
    4. ^ Dresser 1902, pp. 292–293
    5. ^ Clement, Harris & Davis 1993, p. 4
    6. ^ a b c Summers-Smith 1988, pp. 245–246
    7. ^ a b c d e f Densley, Michael (1991). "Saxaul Sparrow in Mongolia" (PDF). Dutch Birding. 12 (1): 5–9. Retrieved 2 August 2010.
    8. ^ a b c d Summers-Smith 1988, pp. 249–250
    9. ^ a b c d Sharpe 1888, pp. 337–339
    10. ^ a b c d e f g h Summers-Smith 1988, p. 252
    11. ^ a b Flint et al. 1984, pp. 295–296
    12. ^ Gould 1883, p. 15
    13. ^ Vaurie 1956, pp. 7–8
    14. ^ Hartert 1903, pp. 158–159
    15. ^ Dode, Charles (1871). "Mons. C. Dode on Animals from Amoor Land". Proceedings of the Zoological Society of London: 480–481.
    16. ^ Dresser, H. E. (1875). "Notes on Severtzoff's 'Fauna of Turkestan' (Turkistanskie Jevolnie)". The Ibis. 3. 5.
    17. ^ Jobling 1991, p. 10
    18. ^ Carruthers 1949, p. 53
    19. ^ Summers-Smith 1992, pp. 3, 6
    20. ^ Zarudny, N. (1890). Орнитолгическая Фауна: Оьласт Аму-Дарьи Между гг. Чарджуемъ и Келифомъ [Ornithological Fauna: Oblast Amu-Darya Between the Cities of Chardzhuem and Kelifom]. Bulletin de la Société Impériale des Naturalistes de Moscou. new series (in Russian). 4 (1).
    21. ^ Richmond 1909, p. 588
    22. ^ Summers-Smith 1988, pp. 279–280, 288–289
    23. ^ Allende, Luis M.; Rubio, Isabel; Ruíz-del-Valle, Valentin; Guillén, Jesus; Martínez-Laso, Jorge; Lowy, Ernesto; Varela, Pilar; Zamora, Jorge; Arnaiz-Villena, Antonio (2001). "The Old World sparrows (genus Passer) phylogeography and their relative abundance of nuclear mtDNA pseudogenes" (PDF). Journal of Molecular Evolution. 53 (2): 144–154. Bibcode:2001JMolE..53..144A. doi:10.1007/s002390010202. PMID 11479685. S2CID 21782750. Archived from the original (PDF) on 21 July 2011.
    24. ^ Arnaiz-Villena, A.; Gómez-Prieto, P.; Ruiz-de-Valle, V. (2009). "Phylogeography of finches and sparrows". Animal Genetics. Nova Science Publishers. ISBN 978-1-60741-844-3. Archived from the original on 2 September 2012. Retrieved 5 December 2014.
    25. ^ Zarudny, N.; Härms, M. (1902). "Neue Vogelarten". Ornithologische Monatsberichte (in German) (4): 49–55.
    26. ^ Summers-Smith 1988, pp. 246–249
    27. ^ Ayé, Raffael (2008). "Saxaul Sparrows in Iran in 2004". Dutch Birding. 30: 315–316.
    28. ^ Hume, A. O. (1874). "Novelties". Stray Feathers. 2: 503–522.
    29. ^ Hellmayr 1929, pp. 58–59
    30. ^ Richmond, Charles W. (1895). "Catalogue of a Collection of Birds Made by Dr. W. L. Abbot in Eastern Turkestan, the Thian-Shan Mountains, and Tagdumbash Pamir, Central Asia, With Notes on Some of the Species". Proceedings of the United States National Museum. 18 (1083): 569–591. doi:10.5479/si.00963801.1083.569.
    31. ^ Vaurie, Charles (1964). "A Survey of the Birds of Mongolia". Bulletin of the American Museum of Natural History. 127: 103–144. hdl:2246/1116.
    32. ^ a b Summers-Smith 1988, pp. 245–251
    33. ^ a b c d Gavrilov & Gavrilov 2005, pp. 153–154
    34. ^ Summers-Smith 1992, pp. 121–123
    35. ^ Liu, Nai-Fa; Huang, Zu-Hao; Wu, Hong-Bin; Liu, Rong-Guo; Hao, Yao-Ming (2002). "Growth and decline of animal resource in Shapotou National Nature Reserve, Ningxia". Biodiversity Science. 10 (2): 156–162.
    36. ^ a b c d e f g h i Summers-Smith 1988, p. 251
    37. ^ Summers-Smith 1988, pp. 268–269
    38. ^ a b c d Dresser, H. E. (1903). "On some rare and unfigured Eggs of Palæarctic Birds". The Ibis. 3 (11): 404–407. doi:10.1111/j.1474-919X.1903.tb03947.x. Retrieved 24 February 2010.
    39. ^ Sellin, Dietrich; Tischler, Peter (2009). "Ungewoehnlicher Nistplatz des Saxaulsperlings Passer ammodendri in Kasachstan". Ornithologische Mitteilungen (in German). 61 (4): 116–118.
    40. ^ Ogilvie-Grant 1912, p. 209

    Works cited

    lisans
    cc-by-sa-3.0
    telif hakkı
    Wikipedia authors and editors
    orijinal
    kaynağı ziyaret et
    ortak site
    wikipedia EN

    Saxaul sparrow: Brief Summary ( İngilizce )

    wikipedia EN tarafından sağlandı

    The saxaul sparrow (Passer ammodendri) is a passerine bird of the sparrow family Passeridae, found in parts of Central Asia. At 14–16 centimetres (5.5–6.3 in) and 25–32 grams (0.88–1.13 oz), it is among the larger sparrows. Both sexes have plumage ranging from dull grey to sandy brown, and pale brown legs. Females have less boldly coloured plumage and bills, lacking the pattern of black stripes on the male's head. The head markings of both sexes make the saxaul sparrow distinctive, and unlikely to be confused with any other bird. Vocalisations include a comparatively soft and musical chirping call, a song, and a flight call.

    Three subspecies are recognised, differing in the overall tone of their plumage and in the head striping of the female. The subspecies ammodendri occurs in the west of the saxaul sparrow's range, while stoliczkae and nigricans occur in the east. This distribution falls into six probably disjunct areas across Central Asia, from central Turkmenistan to northern Gansu in China. A bird of deserts, the saxaul sparrow favours areas with shrubs such as the saxaul, near rivers and oases. Though it has lost parts of its range to habitat destruction caused by agriculture, it is not seriously threatened by human activities.

    Little is known of the saxaul sparrow's behaviour. Often hidden in foliage, it forages in trees and on the ground. It feeds mostly on seeds, as well as insects while breeding and as a nestling. When not breeding it forms wandering flocks, but it is less social than other sparrows while breeding, often nesting in isolated pairs. Nests are round bundles of dry plant material lined with soft materials such as feathers. They are built in holes in tree cavities, earth banks, rocky slopes, and within man-made structures or the nests of birds of prey. Two clutches of five or six eggs are typically laid in a season. Both parents construct the nest and care for their eggs and young.

    lisans
    cc-by-sa-3.0
    telif hakkı
    Wikipedia authors and editors
    orijinal
    kaynağı ziyaret et
    ortak site
    wikipedia EN

    Nigraverta pasero ( Esperanto )

    wikipedia EO tarafından sağlandı

    La Saksaula pasero estas unu el la plej grandaj paseroj 14 – 16 cm longa kaj 25 -27 g peza. Enverguro varias el 7.1 al 8.1 cm, kun maskloj ĝenerale pli grandaj.[1] La vosto estas mallonga, 6.3 – 6.95 cm. La kruroj de la Nigraverta pasero estas palaj aŭ rozbrunecaj, kun tarso 1.95 cm longa. La beko estas 1.0 – 1.3 cm longa, palgriza ĉe junuloj, palflavecaj kun nigra pinto ĉe la reprodukta ino kaj nigra ĉe la reprodukta masklo.[1] Kiel ĉiuj aliaj paseroj, ili flugas rapide kaj ofte alte.[2][3]

    La Saksaula pasero estas distinga, ĉefe ĉe la kapaj markoj, kaj ne konfuzeblas kun iu ajn alia birdo.[1] La Saksaula pasero havas sablokoloran aspekton, kun plumaro varia inter kaj eĉ ene de subspecioj, kun gamo el sablokolore griza al varme sablobruna.[4][5] Birdoj de la nomiga subspecio ammodendri estas sablogrizaj, dum birdoj nigricans estas similaj sed pli malhelaj, kaj la birdoj stoliczkae estas varme brunaj aŭ ruĝecaj.[1] Birdoj de la subspecio stoliczkae kaj tiuj el sudokcidento de la teritorio de ammodendri diferencas ankaŭ el la kutima ammodendri pro manko de strieco en pugo kaj supra vosto.[4] Birdoj de Mongolio havas pli grandan kaj fortan bekon kaj larĝajn bluecajn striojn en brusto.[5][6]

    La masklo de la Saksaula pasero havas fortajn markojn, kun nigra strizono el la frunto laŭlonge de la kapopinto kaj alia tra okulo el la beko al la okulo larĝa kaj malantaŭokule mallarĝa. Li havas nigrajn plumojn kiel "antaŭtuko" en gorĝareo kaj supra brusto, sed multe malpli ol la Dompasero kaj iom simile al la Montopasero.[1] Kompare kun aliaj paseroj tiu estas tre fajna en gorĝo kaj larĝa en brusto.[4] Tiuj kvar nigraj strioj (frunte, ambaŭflanke kaj sube) ĉirkaŭ la ankaŭ nigra beko videblas defrunte kiel tre nigra kruco; de tie devenas la nomo de Nigraverta pasero. La masklo havas brilajn ruĝecbrunajn makulojn flanke de la krono kaj al la nuko borditajn sube de la mallarĝa postokula strio kiu eĉ kurviĝas kiel tenilo de okulvitroj.[5] Inter la ruĝecbruna makulo kaj la du nigraj strioj vertikala kaj horizontala estas hela ĉebeka makulo. La tutaj vangoj estas palgrizaj al hele sablokoloraj, kaj la subaj partoj estas blankaj, nuance al sablogrizaj flanke. Ties dorso estas griza aŭ tre bruna, strieca varie je nigro. Ties ŝultroj estas pli hele strieca je nigraj strietoj,[1] kaj subŝultre videblas du blankaj flugilstrioj. La mallarĝa vosto estas bruna, kun bordoj kaj pintoj de plumoj pli palaj. La mezaj vostokovriloj estas nigraj kun blankaj pintoj, dum ties aliaj flugilplumoj estas varie malhelbrunaj, cinamaj aŭ nigraj kun sablokoloraj aŭ blankecaj pintoj kaj grizaj bordoj.[1] La nereprodukta masklo diferencas en iome pli pala plumaro.[7]

    La ino estas simila iel al masklo, sed pli pala kaj senkolora. Ŝi estas sablogriza aŭ bruna, kun nigra bildo kiel tiu de la masklo, kaj blankaj al blankecaj subaj partoj. La kapo de la inoj de la subspecioj ammodendri kaj nigricans estas malhelgrizaj kun pli malhelaj makuloj en frunto, malantaŭokule kaj ĉe gorĝo.[1] La ino de la subspecio stoliczkae estas sablobrunaj kun blanka gorĝo, videbla pala superokula strio, pli helaj vangoj kaj pli malhela frunto.[1] Junuloj esta similaj al ino, diference pro manko de malhelaj nuancoj ei gorĝo kaj krono.[1] Ĉe plenkreskuloj plumoŝanĝado komencas en julio kaj finas fine de aŭgusto aŭ komence de septembro. La postjuna plumoŝanĝado estas kompleta, kaj okazas varie el junio al aŭgusto.[8]

    La voĉo de la Saksaula pasero ne estas bone konata.[8] En sia verko de 1903 Die Vögel der paläarktischen Fauna [La Birdoj de la Palearkta Faŭno], Ernst Hartert priskribis ties alvokon kiel "pasereca".[9] Rusia naturalisto V. N. Ŝnitnikov priskribis la kanton kiel "ne laŭta, sed agrable melodia kun tre diversaj entonadoj" en sia verko de 1949 Птицы Семиречье [Birdoj de Semireĉje],[8] kaj aliaj aŭtoroj priskribis ties voĉon kiel "melodia ĉirpado kaj akra fajfo".[1][10]

    Taksonomio

    A male and a female Saxaul Sparrow at a nest in a pine tree, with the female in the nest, and the male perching on a branch
    Ilustraĵo de paro fare de H. C. Richter en la verko de John Gould Birds of Asia

    La Saksaula pasero estis unuafoje priskribata de la ornitologo John Gould en sia verko de 1872 Birds of Asia [Birdoj de Azio] el specimeno kolektita ĉe Kizilorda, nune en suda Kazaĥio, de Nikolai Severtzov.[1][7][11] Severtzov estis planinta priskribi la specion kiel Passer ammodendri dum kelkaj jaroj kaj eĉ distribuis specimenojn inter muzeoj. Unu falis en manoj de Gould, kiu skizis rapide priskribon de tiu specio presota. Severtzov poste priskribis la specion en Ibis, sed la priskribo de Gould ĝuis prioritaton super tiu de Severtzov.[7] La scienca nomo de la Nigraverta pasero aludas al ties dezerta habitato, kio venas el la nomo de Ammodendron aŭ sablakacio, kiu siavice devenas el la antikva greka άμμος ("sablo") kaj δένδρον ("arbo").[12] La Saksaula pasero estes kutime klasita en la genro Passer kun la Dompasero kaj ĉirkaŭ 20 aliaj specioj,[13] kvankam oni kreis genron Ammopasser por tiu specio fare de Nikolai Zarudni en 1890.[14]

    Ene de la genro Passer, ties rilatoj ne estas klaraj, kvankam pro ties nigra gorĝoplumaro ĝi estis kutime konsiderata parto de la grupo de "palaearktaj nigraantaŭtukaj paseroj" rilata al la Dompasero. J. Denis Summers-Smith sugestis ke ĝi evoluis antaŭ ĉirkaŭ 25,000 al 15,000 jaroj, dum la lasta glaciepoko. Dum tiu tempo, paseroj estis izolataj en senglacia populacia rifuĝejo, kia ia stepa regiono de Centra Azio, kie Summers-Smith sugestis, ke la Saksaula pasero evoluis.[15] Genetika kaj fosilia evidentoj sugestas multe pli fruan originon por la specioj de Passer, eble en la Mioceno kaj Plioceno, kiel sugestis Luis Allende kaj kolegoj en sia filogenetika analizo de 2002 laŭ DNA. Tiu analizo sugestis ankaŭ ke la Saksaula pasero povus esti frua ido descenda aŭ baza specio en sia genro, parenco de iaj afrikaj paseroj kiaj la Grizkapa pasero. Se la Saksaula pasero estas rilata al tiuj specioj, aŭ la Saksaula pasero iam loĝis en la dezertoj de Afriko kaj Arabio, aŭ ĉiu el la grupoj de Passer estas de afrika origino.[16]

    A reddish male
    Reprodukta masklo de la subspecio stoliczkae

    Tra ties distribuado en Centra Azio, la Saksaula pasero loĝas en ses disaj areoj, kaj estas dividitaj je almenaŭ tri subspecioj.[1] Tri el tiuj loĝareoj estas loĝataj de la nomiga subspecio Passer ammodendri ammodendri, el kiuj unu estas la baseno de la rivero Sir Darja de Kazaĥio kaj Uzbekio, kaj alia sude de la Lago Balkaŝo kaj norde de Almato, sed estas komuna nur en la valo de la Rivero Ili. Tria, foje separata kiel subspecio korejewi, reproduktiĝas sporade en partoj de centra Turkmenio, Irano, kaj eble en Afganio, migrante suden dum vintro.[1][17][18] La subspecio stoliczkae ricevis nomon laŭ Ferdinand Stoliczka en 1874 fare de Allan Octavian Hume, el specimenoj kiujn Stoliczka kolektis en Jarkando.[19] Ĝi estas separata el la aliaj du subspecioj de la montoj Tianŝan. Ĝi troviĝas tra larĝa zono de Ĉinio el Kaŝgaro orienten al okcidento de Interna Mongolio tra areoj ĉe la Dezerto Taklamakano, sed probable ne en la neloĝata propra dezerto, kaj tra oriento de Ŝinĝjango, norda Gansuo, kaj bordoj de suda Mongolio.[1][6][14] Ĝi havas disan populacion, foje separatan kiel timidus, en pleja okcidento de la Dezerto Gobi separata el la aliaj birdoj stoliczkae de la montoj Gurvan Saiĥan Uul.[1][6] La subspecio nigricans, priskribita de L. S. Stepanjan en 1961, troviĝas en norda valo de la rivero Manas de Ŝinĝjango.[6][20]

    Habitato

    La Saksaula pasero troviĝas en malproksimaj partoj de Centra Azio, kie distribuado okazas en ses disaj areoj, kvankam tio ne estas tute certa pro malabundo de informo.[21] Ĝi troviĝas en dezertoj, ĉefe ĉe riveroj kaj oazoj. Ĝi troviĝas kutime ĉe arbustoj kiaj saksaulo (kelkaj specioj de Haloxylon), poplo (Populus), aŭ tamariko (Tamarix). Foje ĝi loĝas ĉe setlejoj, ĉefe dum vintro.[1][21] En kultivejaj areoj kaj urboj ĝi estas anstataŭata de la Kampopasero, en pli humidaj riveretoj de la Hispana pasero, kaj en malferma kamparo de la Dompasero.[21] Oni supozas ke ĝi ne estas minacata, ĉar estas konstatita kiel surloke komuna tra ampleksa teritorio, kaj ĝi estas klasita kiel Malplej Zorgiga en la Ruĝa Listo de IUCN.[22] Tamen ŝajne perdis grandajn partojn de sia teritorio pro intensivo de agrikulturo kaj dezertiĝo kaŭzata de troa paŝtado.[1][5][23][24]

    Kutimaro

    Four bird eggs with a white ground colour and brown spotting
    Kvar ovoj kolektitaj de Nikolai Zarudni en Transkaspio

    La kutimaro de la Saksaula pasero ne estas bone konata, pro ties malproksima teritorio. Ĝi estas timida en multaj areoj, kaj pasas multan tempon kaŝite inter foliaro,[25] sed ĝi estis konstatita kiel fidema en Mongolio.[5] For de la reprodukta sezono, ĝi estas socia, kaj povas formi arojn de ĝis 50 birdoj, foje asociaj kun la Kampopasero, la Hispana pasero aŭ la Dompasero. En kelkaj regionoj, ĝi faras malgrandajn lokajn migradetojn. Printempe la Saksaula pasero formas parojn ene de sia aro, antaŭ disiĝi en aprilo.[25] Ili manĝas ĉefe semojn, ĉefe de la nomiga saksaulo, kaj ankaŭ insektojn kiaj kurkulionoj, akridoj kaj raŭpoj.[8] En studo de insektoj manĝataj de la idoj ĉe la valo de Rivero Ili, oni trovis ke skaraboj hegemonias, kaj kurkulionoj kaj Kokcinelo estas 60 kaj 30 % de la resto de la dieto de idoj, respektive.[8] La Saksaula pasero regule flugas por trovi akvon, foje al longaj distancoj.[25] Pro ties habitato kaj malabundo, ĝi ne estas plago por agrikulturo.[8]

    Dum la mallonga reprodukta sezono en aprilo kaj junio, la Saksaula pasero estas malpli socia ol aliaj paseroj. Tio pro ties seka habitato kaj ties elektoj de nestolokoj, en truoj, kaj en terbordoj kaj en arboj.[25] Kutime ĉe paseroj, ĝi ne estis konstatita kun nestoj en branĉoj, kvankam tio povus simple reprezenti mankon de publikita informo.[26] Nestoj estas ofte konstruitaj en arbokavaĵoj, kie foje ili kuniĝas.[25] Alia komuna nestoloko estas terbordoj kaj rokaj deklivoj, kaj oni konstatis nestojn en nestoj de rabobirdo, abandonitaj konstruaĵoj, kaj elektraj fostoj.[25][27][28] Nestoj povas esti tre proksime de la grundo, ĉefe kiam ili estas konstruitaj en arboj. La nestoj de la Saksaula pasero estas toskaj kupolformaj konstruaĵoj, kun flanka aŭ pinta enirejo. Ili estas konstruitaj el herbo, radikoj, kaj alia planta materialo, kaj estas kovrataj de plumoj, haro de kamelo kaj haŭtaĵo.[25][27] Tipa ovodemetado estas de 5 al 6 ovoj kaj kutime okazas du ovodemetadoj jare.[8] Ovoj estas de larĝa kaj iom pinteca ovala formo kaj brila grundoblanka koloro iom nuanca de ruĝecgriza aŭ flavecbruna.[10][27][29] En kelkaj ovaroj, unu ovo estas rimarkinde pli pala ol la aliaj. Kvar ovoj kolektitaj de Zarudni el Transkaspio havis averaĝan grandon de 1.9 × 1.4 cm.[27] Inoj faras la ĉefan parton en ovokovado, kaj maskloj povas ofte esti vidataj gardantaj la nestojn dum la kovado. Maskloj kaj inoj kunhavas la idomanĝigadon, kion ili faras ĉiun 4an al 12an minuton.[5][8] Post elnestiĝo junuloj restas proksime ĝis post la plumoŝanĝado, antaŭ la eliro al la vintrularoj, sekve poste de la plenkreskuloj.[25]

    Vidu ankaŭ

    Notoj

    1. 1,00 1,01 1,02 1,03 1,04 1,05 1,06 1,07 1,08 1,09 1,10 1,11 1,12 1,13 1,14 1,15 1,16 1,17 Clement, Harris & Davis 1993, p. 442–443
    2. Dresser 1902, p. 292–293
    3. Clement, Harris & Davis 1993, p. 4
    4. 4,0 4,1 4,2 Summers-Smith 1988, paĝoj 245-246
    5. 5,0 5,1 5,2 5,3 5,4 5,5 (1991) “Saxaul Sparrow in Mongolia”, Dutch Birding 12 (1).
    6. 6,0 6,1 6,2 6,3 Summers-Smith 1988, paĝoj 249-250
    7. 7,0 7,1 7,2 Sharpe 1888, paĝoj 337–339
    8. 8,0 8,1 8,2 8,3 8,4 8,5 8,6 8,7 Summers-Smith 1988, p. 252
    9. Hartert 1903, paĝoj 158–159
    10. 10,0 10,1 Flint et al. 1984, paĝoj 295–296
    11. (1956) “Systematic notes on Palearctic birds. No. 24, Ploceidae, the genera Passer, Petronia, and Montifringilla”, American Museum Novitates (1814).
    12. Jobling 1991, p. 10
    13. Summers-Smith 1992, paĝoj 3, 6
    14. 14,0 14,1 Hellmayr, C. E. (1929). “Birds of the James Simpson-Roosevelts Asiatic expedition”, Fieldiana Zoology 17 (3), p. 27–144.
    15. Summers-Smith 1988, paĝoj 279–280, 288–289
    16. (2001) “The Old World sparrows (genus Passer) phylogeography and their relative abundance of nuclear mtDNA pseudogenes”, Journal of Molecular Evolution (PDF) 53, p. 144–154. doi:10.1007/s002390010202.
    17. Summers-Smith 1988, paĝoj 246-249
    18. (2008) “Saxaul Sparrows in Iran in 2004”, Dutch Birding 30, p. 315–316.
    19. Hume, A. O. (1874). “Novelties”, Stray Feathers 2, p. 503–522.
    20. (1964) “A Survey of the Birds of Mongolia”, Bulletin of the American Museum of Natural History 127.
    21. 21,0 21,1 21,2 Summers-Smith 1988, paĝoj 245–251
    22. iucn
    23. Summers-Smith 1992, paĝoj 121–123
    24. Liu Nai-Fa, Huang Zu-Hao, Wu Hong-Bin, Liu Rong-Guo, Hao Yao-Ming (2002). “Growth and decline of animal resource in Shapotou National Nature Reserve, Ninĝia”, Biodiversity Science 10 (2), p. 156–162. Alirita 7a Februaro 2010..
    25. 25,0 25,1 25,2 25,3 25,4 25,5 25,6 25,7 Summers-Smith 1988, p. 251
    26. Summers-Smith 1988, paĝoj 268–269
    27. 27,0 27,1 27,2 27,3 (1903) “On some rare and unfigured Eggs of Palæarctic Birds”, The Ibis 3 (11), p. 404–407. Alirita 24a Februaro 2010..
    28. Sellin, Dietrich; Tischler, Peter (2009). “Ungewoehnlicher Nistplatz des Saxaulsperlings Passer ammodendri in Kasachstan”, Ornithologische Mitteilungen (German) 61 (4), p. 116–118.
    29. Ogilvie-Grant 1912, p. 209

    Cititaj verkoj

    lisans
    cc-by-sa-3.0
    telif hakkı
    Vikipedio aŭtoroj kaj redaktantoj
    orijinal
    kaynağı ziyaret et
    ortak site
    wikipedia EO

    Nigraverta pasero: Brief Summary ( Esperanto )

    wikipedia EO tarafından sağlandı

    La Saksaula pasero estas unu el la plej grandaj paseroj 14 – 16 cm longa kaj 25 -27 g peza. Enverguro varias el 7.1 al 8.1 cm, kun maskloj ĝenerale pli grandaj. La vosto estas mallonga, 6.3 – 6.95 cm. La kruroj de la Nigraverta pasero estas palaj aŭ rozbrunecaj, kun tarso 1.95 cm longa. La beko estas 1.0 – 1.3 cm longa, palgriza ĉe junuloj, palflavecaj kun nigra pinto ĉe la reprodukta ino kaj nigra ĉe la reprodukta masklo. Kiel ĉiuj aliaj paseroj, ili flugas rapide kaj ofte alte.

    La Saksaula pasero estas distinga, ĉefe ĉe la kapaj markoj, kaj ne konfuzeblas kun iu ajn alia birdo. La Saksaula pasero havas sablokoloran aspekton, kun plumaro varia inter kaj eĉ ene de subspecioj, kun gamo el sablokolore griza al varme sablobruna. Birdoj de la nomiga subspecio ammodendri estas sablogrizaj, dum birdoj nigricans estas similaj sed pli malhelaj, kaj la birdoj stoliczkae estas varme brunaj aŭ ruĝecaj. Birdoj de la subspecio stoliczkae kaj tiuj el sudokcidento de la teritorio de ammodendri diferencas ankaŭ el la kutima ammodendri pro manko de strieco en pugo kaj supra vosto. Birdoj de Mongolio havas pli grandan kaj fortan bekon kaj larĝajn bluecajn striojn en brusto.

    La masklo de la Saksaula pasero havas fortajn markojn, kun nigra strizono el la frunto laŭlonge de la kapopinto kaj alia tra okulo el la beko al la okulo larĝa kaj malantaŭokule mallarĝa. Li havas nigrajn plumojn kiel "antaŭtuko" en gorĝareo kaj supra brusto, sed multe malpli ol la Dompasero kaj iom simile al la Montopasero. Kompare kun aliaj paseroj tiu estas tre fajna en gorĝo kaj larĝa en brusto. Tiuj kvar nigraj strioj (frunte, ambaŭflanke kaj sube) ĉirkaŭ la ankaŭ nigra beko videblas defrunte kiel tre nigra kruco; de tie devenas la nomo de Nigraverta pasero. La masklo havas brilajn ruĝecbrunajn makulojn flanke de la krono kaj al la nuko borditajn sube de la mallarĝa postokula strio kiu eĉ kurviĝas kiel tenilo de okulvitroj. Inter la ruĝecbruna makulo kaj la du nigraj strioj vertikala kaj horizontala estas hela ĉebeka makulo. La tutaj vangoj estas palgrizaj al hele sablokoloraj, kaj la subaj partoj estas blankaj, nuance al sablogrizaj flanke. Ties dorso estas griza aŭ tre bruna, strieca varie je nigro. Ties ŝultroj estas pli hele strieca je nigraj strietoj, kaj subŝultre videblas du blankaj flugilstrioj. La mallarĝa vosto estas bruna, kun bordoj kaj pintoj de plumoj pli palaj. La mezaj vostokovriloj estas nigraj kun blankaj pintoj, dum ties aliaj flugilplumoj estas varie malhelbrunaj, cinamaj aŭ nigraj kun sablokoloraj aŭ blankecaj pintoj kaj grizaj bordoj. La nereprodukta masklo diferencas en iome pli pala plumaro.

    La ino estas simila iel al masklo, sed pli pala kaj senkolora. Ŝi estas sablogriza aŭ bruna, kun nigra bildo kiel tiu de la masklo, kaj blankaj al blankecaj subaj partoj. La kapo de la inoj de la subspecioj ammodendri kaj nigricans estas malhelgrizaj kun pli malhelaj makuloj en frunto, malantaŭokule kaj ĉe gorĝo. La ino de la subspecio stoliczkae estas sablobrunaj kun blanka gorĝo, videbla pala superokula strio, pli helaj vangoj kaj pli malhela frunto. Junuloj esta similaj al ino, diference pro manko de malhelaj nuancoj ei gorĝo kaj krono. Ĉe plenkreskuloj plumoŝanĝado komencas en julio kaj finas fine de aŭgusto aŭ komence de septembro. La postjuna plumoŝanĝado estas kompleta, kaj okazas varie el junio al aŭgusto.

    La voĉo de la Saksaula pasero ne estas bone konata. En sia verko de 1903 Die Vögel der paläarktischen Fauna [La Birdoj de la Palearkta Faŭno], Ernst Hartert priskribis ties alvokon kiel "pasereca". Rusia naturalisto V. N. Ŝnitnikov priskribis la kanton kiel "ne laŭta, sed agrable melodia kun tre diversaj entonadoj" en sia verko de 1949 Птицы Семиречье [Birdoj de Semireĉje], kaj aliaj aŭtoroj priskribis ties voĉon kiel "melodia ĉirpado kaj akra fajfo".

    lisans
    cc-by-sa-3.0
    telif hakkı
    Vikipedio aŭtoroj kaj redaktantoj
    orijinal
    kaynağı ziyaret et
    ortak site
    wikipedia EO

    Passer ammodendri ( İspanyolca; Kastilyaca )

    wikipedia ES tarafından sağlandı

    El gorrión del saxaul[2]​ (Passer ammodendri) es una especie de ave paseriforme de la familia Passeridae.[3]​ Habita en algunas zonas dispersas de Asia central. Mide unos 14 a 16 cm de largo, y tiene un peso de unos 25 a 27 g.

    Distribución

    Es propia de Asia, encontrándose en China, Irán, Kazajistán, Kirguistán, Mongolia, Tayikistán, Turkmenistán y Uzbekistán.[1]

    Taxonomía

    Evidencias genéticas y fósiles sugieren un origen más tempranero para la especie Passer, tal vez en el Mioceno y Pleistoceno, tal como sugiere Luis Allende et al en sus 2001 análisis filogenéticos del ADN mitocondrial. Este análisis también sugiere que el gorrión del saxaul puede ser un vástago temprano o especie basal en su género, un pariente de ciertos gorriones africanos como el gorrión de cabeza gris. Si el gorrión del saxaul está relacionado con estas especies, o bien el gorrión del saxaul apareció anteriormente en los desiertos de África y Arabia, o bien cada uno de los grupos de los gorriones Passer son de origen africano. [4][5]

    Subespecies

    Se reconocen las siguientes subespecies:[3]

    Referencias

    1. a b BirdLife International (2009). «Passer ammodendri». Lista Roja de especies amenazadas de la UICN 2011.2 (en inglés). ISSN 2307-8235. Consultado el 29 de enero de 2012.
    2. Bernis, F; De Juana, E; Del Hoyo, J; Fernández-Cruz, M; Ferrer, X; Sáez-Royuela, R; Sargatal, J (2010). «Nombres en castellano de las aves del mundo recomendados por la Sociedad Española de Ornitología (Decimocuarta parte: Orden Passeriformes, Familias Malaconotidae a Passeridae)». Ardeola. Handbook of the Birds of the World (Madrid: SEO/BirdLife) 57 (1): 199-205. ISSN 0570-7358. Consultado el 29 de enero de 2012.
    3. a b Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, B.L. Sullivan y C. L. Wood. (2011). «The Clements checklist of birds of the world: Versión 6.6». Archivado desde el original el 18 de febrero de 2012. Consultado el 29 de enero de 2012.
    4. Allende, Luis M.; Rubio, Isabel; Ruíz-del-Valle, Valentín; Guillén, Jesús; Martínez-Laso, Jorge; Lowy, Ernesto; Varela, Pilar; Zamora, Jorge et al. (2001). «The Old World sparrows (genus Passer) phylogeography and their relative abundance of nuclear mtDNA pseudogenes» (PDF). Journal of Molecular Evolution 53 (2): 144-154. PMID 11479685. doi:10.1007/s002390010202. Archivado desde el original el 21 de julio de 2011. Se sugiere usar |número-autores= (ayuda)
    5. Arnaiz-Villena, A; Gómez-Prieto P; Ruiz-de-Valle V (2009). «Phylogeography of finches and sparrows». Nova Science Publishers. ISBN 978-1-60741-844--3. Archivado desde el original el 2 de septiembre de 2012. Consultado el 1 de abril de 2015.

     title=
    lisans
    cc-by-sa-3.0
    telif hakkı
    Autores y editores de Wikipedia
    orijinal
    kaynağı ziyaret et
    ortak site
    wikipedia ES

    Passer ammodendri: Brief Summary ( İspanyolca; Kastilyaca )

    wikipedia ES tarafından sağlandı

    El gorrión del saxaul​ (Passer ammodendri) es una especie de ave paseriforme de la familia Passeridae.​ Habita en algunas zonas dispersas de Asia central. Mide unos 14 a 16 cm de largo, y tiene un peso de unos 25 a 27 g.

    lisans
    cc-by-sa-3.0
    telif hakkı
    Autores y editores de Wikipedia
    orijinal
    kaynağı ziyaret et
    ortak site
    wikipedia ES

    Passer ammodendri ( Baskça )

    wikipedia EU tarafından sağlandı

    Passer ammodendri Passer generoko animalia da. Hegaztien barruko Passeridae familian sailkatua dago.

    Erreferentziak

    1. (Ingelesez)BirdLife International (2012) Species factsheet. www.birdlife.org webgunetitik jaitsia 2012/05/07an
    2. (Ingelesez) IOC Master List

    Ikus, gainera

    (RLQ=window.RLQ||[]).push(function(){mw.log.warn("Gadget "ErrefAurrebista" was not loaded. Please migrate it to use ResourceLoader. See u003Chttps://eu.wikipedia.org/wiki/Berezi:Gadgetaku003E.");});
    lisans
    cc-by-sa-3.0
    telif hakkı
    Wikipediako egileak eta editoreak
    orijinal
    kaynağı ziyaret et
    ortak site
    wikipedia EU

    Passer ammodendri: Brief Summary ( Baskça )

    wikipedia EU tarafından sağlandı

    Passer ammodendri Passer generoko animalia da. Hegaztien barruko Passeridae familian sailkatua dago.

    lisans
    cc-by-sa-3.0
    telif hakkı
    Wikipediako egileak eta editoreak
    orijinal
    kaynağı ziyaret et
    ortak site
    wikipedia EU

    Keidasvarpunen ( Fince )

    wikipedia FI tarafından sağlandı

    Keidasvarpunen (Passer ammodendri) on varpusten heimoon kuuluva keskiaasialainen varpuslintu. Sen esiintymisalue ulottuu Kazakstanin etelä- ja kaakkoisosista itään Kiinan länsi- ja pohjoisosiin sekä Mongoliaan. Se pesii mahdollisesti myös Koillis-Iranissa. Lajista tunnetaan kolme alalajia. John Gould kuvaili lajin holotyypin Kazakstanin Qızılordan yläpuolisesta Djulekista vuonna 1872.[2]

    Lähteet

    1. BirdLife International: Passer ammodendri IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.2. 2012. International Union for Conservation of Nature, IUCN, Iucnredlist.org. Viitattu 9.3.2014. (englanniksi)
    2. The Internet Bird Collection (englanniksi)
    Tämä lintuihin liittyvä artikkeli on tynkä. Voit auttaa Wikipediaa laajentamalla artikkelia.
    lisans
    cc-by-sa-3.0
    telif hakkı
    Wikipedian tekijät ja toimittajat
    orijinal
    kaynağı ziyaret et
    ortak site
    wikipedia FI

    Keidasvarpunen: Brief Summary ( Fince )

    wikipedia FI tarafından sağlandı

    Keidasvarpunen (Passer ammodendri) on varpusten heimoon kuuluva keskiaasialainen varpuslintu. Sen esiintymisalue ulottuu Kazakstanin etelä- ja kaakkoisosista itään Kiinan länsi- ja pohjoisosiin sekä Mongoliaan. Se pesii mahdollisesti myös Koillis-Iranissa. Lajista tunnetaan kolme alalajia. John Gould kuvaili lajin holotyypin Kazakstanin Qızılordan yläpuolisesta Djulekista vuonna 1872.

    lisans
    cc-by-sa-3.0
    telif hakkı
    Wikipedian tekijät ja toimittajat
    orijinal
    kaynağı ziyaret et
    ortak site
    wikipedia FI

    Moineau des saxaouls ( Fransızca )

    wikipedia FR tarafından sağlandı

    Passer ammodendri

    Le Moineau des saxaouls (Passer ammodendri) est une espèce de passereaux de la famille des Passeridae vivant en Asie centrale. Long de 14 à 16 centimètres et pesant de 25 à 32 grammes, c'est l'un des plus grands moineaux. Les deux sexes ont un plumage allant du gris au beige. Les pattes beige à beige rosé. Les femelles ont un plumage et un bec moins voyants, sans les bandes noires qui ornent la tête du mâle. Les marques sur la tête observées chez les deux sexes sont suffisamment distinctives pour que ce moineau ne puisse être confondu avec aucun autre oiseau. On connaît peu de choses sur ses vocalisations, à part un appel relativement doux et musical, un chant et un cri en vol.

    Son comportement est méconnu. Il se tient souvent caché dans le feuillage et se nourrit dans les arbustes et sur le sol. Il mange principalement des graines ainsi que des insectes pendant la période de nidification et lorsqu'il est oisillon. En dehors de la période de reproduction, il vit en bandes errantes, mais il est moins sociable que tous les autres moineaux en période de reproduction, restant souvent en couples isolés pour nidifier. Les nids sont des boules faites de matière végétale sèche et doublées de matériaux doux, tels que des plumes. Ils sont construits dans des trous d'arbres, des talus, des pentes rocheuses et au sein de structures artificielles ou de nids d'oiseaux de proie. La femelle pond cinq ou six œufs et a généralement deux couvées dans une saison. Les deux parents construisent le nid et prennent soin des œufs et des jeunes.

    Trois sous-espèces sont distinguées, différant par la tonalité d'ensemble de leur plumage et l'entrelacement des dessins sur la tête de la femelle. La sous-espèce ammodendri vit dans l'ouest du territoire des Moineaux des saxaouls, tandis que les sous-espèces stoliczkae et nigricans se rencontrent dans l'est. Cette répartition se fait sur six zones probablement disjointes en Asie centrale, du centre du Turkménistan au nord du Gansu en Chine. Oiseau des déserts, le Moineau des saxaouls apprécie les zones où poussent les arbustes comme les saxaouls, près des rivières et des oasis. Bien qu'il ait perdu une partie de son territoire par suite de la destruction de ses habitats par l'agriculture, il n'est pas sérieusement menacé par les activités humaines.

    Description

     src=
    Couple représenté par Henry Eeles Dresser ; mâle au premier plan, femelle derrière.

    Le Moineau des saxaouls est l'un des plus grands moineaux avec une longueur de 14 à 16 centimètres et un poids de 25 à 32 grammes[2]. La longueur de ses ailes varie de 7,1 à 8,1 centimètres, celles des mâles étant généralement plus grandes[3]. La queue est courte, mesurant entre 6,3 et 7 centimètres. Les pattes sont beiges à beige rosâtre, avec une longueur du tarse de 2 centimètres. Le bec fait de 1 à 1,3 centimètre de long, est gris pâle chez le jeune, jaune pâle avec la pointe noire chez la femelle reproductrice et noir chez le mâle reproducteur[3]. Comme tous les autres moineaux, il vole rapidement et souvent en hauteur[4],[5].

    Des signes distinctifs, en particulier sur sa tête, en font un moineau peu susceptible d'être confondu avec un autre oiseau[3]. Il est de couleur terne, avec un plumage allant du gris au beige, variant aussi bien entre les sous-espèces qu'en leur sein[6],[7]. Les oiseaux de la sous-espèce ammodendri sont couleur sable, ceux de la sous-espèce nigricans sont un peu plus sombres tandis que ceux de la sous-espèce stoliczkae sont bruns ou roux[3]. Les oiseaux de la sous-espèce stoliczkae et ceux de la sous-espèce ammodendri vivant au sud-ouest de leur territoire diffèrent également des autres ammodendri par leur absence de rayures sur le croupion et les tectrices sus-caudales[6]. Les oiseaux vivant en Mongolie ont un bec plus large et épais et de larges traînées bleuâtres sur leur poitrine[7],[8].

    Le Moineau des saxaouls mâle a des marques bien visibles, avec une raie noire sur le dessus de la tête et une autre au niveau des yeux. Il a une bavette noire descendant sur le ventre[3]. Par rapport à d'autres moineaux, celle-ci est plus étroite au niveau du cou mais plus large sur la poitrine[6]. Le mâle a une tache rousse voyante sur les côtés de la couronne et de la nuque[7]. Ses joues sont gris pâle ou chamois et ses parties inférieures sont blanchâtres, teintées de chamois ou de gris sur les côtés. Son dos est gris ou brun, strié de noir de façon variable. Ses épaules sont plus légèrement striées de bandes noires[3]. La queue du mâle est fine et brune, avec les bords et l'extrémité des plumes plus pâles. Les couvertures médianes sont noires avec une pointe blanche, tandis que les autres plumes de ses ailes sont brun foncé, cannelle ou noires avec la pointe chamois, blanche ou gris clair[3]. Le plumage internuptial du mâle est légèrement plus pâle[9].

    La femelle est assez semblable au mâle, mais plus pâle et plus terne. Elle est sable, grise ou brune, avec un dos à motif analogue à celui des mâles et un ventre blanc. La tête des femelles des sous-espèces ammodendri et nigricans est grise avec des taches plus sombres sur le front, derrière les yeux et sur la gorge[3]. La femelle de la sous-espèce stoliczkae est chamois-brun avec une gorge blanche, un sourcil pâle bien visible, un front plus sombre et les joues claires[3]. Le juvénile est semblable à la femelle, n'en différant que par l'absence de reflets sombres sur la gorge et la couronne[3]. Chez l'adulte, la mue commence en juillet et se termine à la fin août ou au début septembre. La mue post-juvénile est complète, et se produit entre juin et août[10].

    On connaît peu de choses sur ses vocalisations[10],[2]. Son appel commun est un pépiement, transcrit sous forme de tchirp tchirp, plus doux et mélodieux que celui du Moineau domestique[3],[2],[11]. Il a un cri en vol transcrit par twirp et un chant dont le naturaliste russe V.N. Shnitnikov dit qu'il n'est « pas très fort, mais agréablement mélodieux avec des intonations assez diversifiées »[10],[2].

    Écologie et comportement

     src=
    Les quatre œufs ramassés par Nikolaï Zaroudny dans la région transcaspienne.

    On sait peu de choses sur le mode de vie du Moineau des saxaouls, en raison de son habitat difficilement accessible. Il est farouche dans de nombreux endroits et passe beaucoup de temps caché dans le feuillage, mais on a signalé que les oiseaux vivant en Mongolie étaient « plutôt confiants »[7],[12]. En dehors de la période de reproduction, il est sociable, et peut former des groupes allant jusqu'à cinquante oiseaux, parfois associés au Moineau friquet, au Moineau espagnol et au Moineau domestique.

    Dans certaines régions, il fait de petites migrations locales. Au printemps, les oiseaux s'apparient au sein du groupe avant de se disperser en avril[12]. Les graines, en particulier celles du saxaoul, constituent le plus gros de son alimentation, mais il consomme aussi des insectes, en particulier pendant la nidification, le plus souvent des scarabées, des sauterelles, et des chenilles. Il se nourrit dans les arbres et sur le sol[10],[13]. Dans une étude sur les insectes entrant dans l'alimentation des oisillons dans la vallée de la rivière Ili, on a constaté que les principaux insectes consommés étaient des coléoptères, les charançons et les coccinelles représentant respectivement 60 et 30 % de leur alimentation[10]. En raison de son habitat et de la rareté des cultures dans le désert, il n'est pas un nuisible pour l'agriculture[10],[2]. Là où l'eau n'est pas disponible, il peut voler plusieurs fois par jour sur de longues distances pour aller boire[2],[12].

    Le Moineau des saxaouls est moins social que tous les autres moineaux en période de reproduction, en raison de son habitat sec et du choix de ses lieux de nidification, les trous d'arbres et les talus[12]. Il niche généralement de façon isolée mais aussi parfois en petits groupes, avec des membres de sa propre espèce ou avec des Moineaux domestiques ou friquets. La saison de reproduction est courte, finissant au plus tard de mai à juillet, avec la plupart des jeunes nés d'avril à juin[2]. Fait inhabituel pour un moineau, il n'a pas été signalé comme nichant à ciel ouvert dans les branches, bien que cela puisse être dû simplement à l'absence de documents publiés à ce sujet[14]. Les nids sont souvent construits dans des cavités d'arbres, où ils sont parfois très proches les uns des autres[12]. Les autres lieux de nidification sont les talus et les pentes rocheuses mais on a retrouvé de ses nids dans les nids d'oiseaux de proie, les bâtiments désaffectés, les murs et les pylônes électriques[2],[12],[15],[16] Les nids dans des structures bâties par l'homme sont de plus en plus fréquents, les grands arbres de son habitat ayant disparu[2]. Les nids peuvent être aussi construits assez près du sol, surtout quand ils sont édifiés dans les arbres[12].

    Les nids sont des espèces de boules, avec une entrée sur le côté ou le haut. Ils sont faits d'herbes, de racines et d'autres matières végétales et sont doublés de plumes, de poils et de végétaux doux[13],[12],[15]. Le nid est principalement édifié par la femelle bien que le mâle puisse participer activement à sa construction[2],[13]. Les couvées comptent typiquement cinq ou six œufs et la normale est de deux couvées par an[10]. Les œufs sont grands, ovoïdes, légèrement pointus à une extrémité. Ils sont brillants, de couleur blanche et parsemés de gris et de rouille, ou de brun et jaune[11],[15],[17]. Dans certaines couvées, un œuf est nettement plus pâle que les autres. Quatre œufs récoltés par Zaroudny dans la région transcaspienne avaient une taille moyenne de 1,9 × 1,4 centimètre[15]. Les femelles jouent le rôle principal dans l'incubation des œufs mais on peut aussi souvent voir couver les mâles. Les deux parents nourrissent les jeunes, toutes les 4 à 12 minutes[7],[10]. Les jeunes qui ont quitté le nid restent à proximité jusqu'à ce que, bien après leur mue, ils partent pour les zones d'hivernage, suivis par les adultes[12].

    Habitat

     src=
    Répartition approximative du Moineau des saxaouls.

    Le Moineau des saxaouls vit dans des régions difficiles d'accès d'Asie centrale, où il semble se répartir sur six zones distinctes, même si ce fait est incertain en raison de la rareté des publications à ce sujet[18]. On le trouve dans les déserts, en particulier près des rivières et des oasis. Il vit habituellement autour des arbustes tels que les saxaouls (nom donné à certaines espèces d'Haloxylon), les peupliers (Populus) ou les tamaris (Tamarix). Parfois, on les trouve en colonies autour des champs de céréales, surtout pendant l'hiver[3],[18],[13]. Il n'est pas considéré comme menacé, car il est signalé localement comme commun dans une large partie de son territoire et il est donc estimé de « Préoccupation mineure » (LC) sur la liste rouge de l'Union internationale pour la conservation de la nature[1]. Toutefois, il semble avoir perdu une grande partie de son aire de répartition par suite de l'intensification de l'agriculture et de la désertification causée par le surpâturage[3],[7],[19],[20].

    Taxinomie

     src=
    Illustration représentant un couple de Moineaux des saxaouls par Henry Constantine Richter pour le livre de John Gould : The Birds of Asia.

    Le Moineau des saxaouls a été décrit pour la première fois par le zoologiste anglais John Gould dans son livre paru en 1872 The Birds of Asia (« Les Oiseaux d'Asie ») à partir d'un échantillon prélevé près de Kyzylorda, aujourd'hui dans le sud du Kazakhstan, par le naturaliste russe Nikolaï Severtsov[3],[9],[21],[22]. Severtzov avait prévu de décrire l'espèce sous le nom de Passer ammodendri depuis plusieurs années et avait distribué et exposé des échantillons de cette espèce dans plusieurs musées. Un spécimen tombe entre les mains de Gould qui se dépêche d'en publier une description. Severtzov décrit l'espèce en 1873, mais la description de Gould avait la priorité sur celle de Severtzov[9],[23]. Le nom ammodendri se réfère à son habitat désertique, il provient du nom de l'Ammodendron, une espèce d'acacia du désert dont le nom dérive du grec ancien άμμος (ammos, « sable ») et δένδρον (dendron, « arbre »)[24]. Le nom vernaculaire fait référence à l'arbre appelé saxaoul, avec lequel il est étroitement associé[25]. Il est classé dans le genre Passer avec le moineau domestique et une vingtaine d'autres espèces[26] même si un genre Ammopasser a été créé pour lui par Nikolaï Zaroudny en 1890[27],[28].

    Ses relations ne sont pas claires avec les autres espèces au sein du genre Passer, même si son bavoir noir l'a généralement fait considérer comme faisant partie des « moineaux à bavette noire de l'écozone paléarctique » dont fait partie le Moineau domestique. James Denis Summers-Smith a estimé que les moineaux de la zone paléarctique avaient divergé il y a environ entre 25 000 et 15 000 ans, au cours de la dernière période glaciaire. Pendant ce temps, des moineaux se sont trouvés isolés dans des refuges libres de glace, comme certaines régions de steppe d'Asie centrale, et ont évolué de leur côté ; Summers-Smith a suggéré que c'était le cas du Moineau des saxaouls[29]. La génétique et les preuves fossiles suggèrent une origine beaucoup plus ancienne pour cette espèce de Passer, remontant peut-être au Miocène et au Pliocène, comme suggéré par Luis Allende et ses collègues dans leur analyse phylogénétique datant de 2001 de l'ADN mitochondrial. Cette analyse suggère également que le Moineau des saxaouls peut être une ramification précoce ou une espèce de base dans son genre, un parent de certains passereaux africains, comme le Moineau gris. Si le Moineau des saxaouls est apparenté à ces espèces, soit il a vécu autrefois dans les déserts d'Afrique et d'Arabie, soit ces deux espèces de moineaux sont d'origine africaine[30].

     src=
    Diagrammes des plumages nuptiaux des mâles des sous-espèces ammodendri (à gauche) et stoliczkae (à droite).

    On ne le trouve qu'en Asie centrale, où vivent dans six régions disjointes au moins trois sous-espèces de Moineaux des saxaouls[3]. La sous-espèce type Passer ammodendri ammodendri habite trois de ces zones, l'une est le bassin du Syr-Daria au Kazakhstan et en Ouzbékistan, une autre au sud du lac Balkhach et au nord d'Almaty, où il n'est commun que dans la vallée de la rivière Ili. Dans la troisième, il est parfois reconnu comme la sous-espèce korejewi, où on le rencontre sporadiquement dans les régions centrales du Turkménistan, d'Iran, et peut-être d'Afghanistan, les oiseaux migrant vers le sud pendant l'hiver[3],[31],[32]. La sous-espèce dénommée stoliczkae — d'après Ferdinand Stoliczka — a été scientifiquement décrite par Allan Octavian Hume en 1874, à partir de spécimens recueillis par Stoliczka dans le Yarkand[33]. Cette sous-espèce est séparée des deux autres par les montagnes du Tian Shan. On la trouve dans une large bande allant de la Chine au Kachgar à l'extrême ouest de la Mongolie-Intérieure, à travers les zones autour du désert du Taklamakan (mais probablement pas dans le désert lui-même, trop inhospitalier), et à travers l'est du Xinjiang, dans le nord du Gansu et la frange sud de la Mongolie[3],[8],[34]. Dans l'extrême ouest du désert de Gobi, on trouve une population isolée, séparée des autres stoliczkae par les monts Gurvan Saikhan Uul, qui est parfois considérée comme une sous-espèce particulière, timidus[3],[8],[35]. La sous-espèce nigricans, décrite par l'ornithologue Leo Stepanian en 1961, vit dans la vallée de la Masi dans le nord du Xinjiang[8],[36].

    Annexes

    Références taxinomiques

    Notes et références
    • (en) Cet article est partiellement ou en totalité issu de l’article de Wikipédia en anglais intitulé .
    1. a et b UICN, consulté le 12 mars 2011
    2. a b c d e f g h i et j Summers-Smith 2009, p. 793
    3. a b c d e f g h i j k l m n o p q et r Clement, Harris et Davis 1993, p. 442–443
    4. Dresser 1902, p. 292–293
    5. Clement, Harris et Davis 1993, p. 4
    6. a b et c Summers-Smith 1988, p. 245–246
    7. a b c d e et f [PDF] (en) Michael Densley, « Saxaul Sparrow in Mongolia », Dutch Birding, vol. 12, no 1,‎ 1991, p. 5–9 (lire en ligne)
    8. a b c et d Summers-Smith 1988, p. 249–250
    9. a b et c Sharpe 1888, p. 337–339
    10. a b c d e f g et h Summers-Smith 1988, p. 252
    11. a et b Flint et al. 1984, p. 295–296
    12. a b c d e f g h et i Summers-Smith 1988, p. 251
    13. a b c et d Gavrilov et Gavrilov 2005, p. 153–154
    14. Summers-Smith 1988, p. 268–269
    15. a b c et d (en) H. E. Dresser, « On some rare and unfigured Eggs of Palæarctic Birds », The Ibis, vol. 3, no 11,‎ 1903, p. 404–407 (lire en ligne, consulté le 12 mars 2011)
    16. (de) Dietrich Sellin et Peter Tischler, « Ungewoehnlicher Nistplatz des Saxaulsperlings Passer ammodendri in Kasachstan », Ornithologische Mitteilungen, vol. 61, no 4,‎ 2009, p. 116–118
    17. Ogilvie-Grant 1912, p. 209
    18. a et b Summers-Smith 1988, p. 245–251
    19. Summers-Smith 1992, p. 121–123
    20. (en) Liu Nai-Fa, Huang Zu-Hao, Wu Hong-Bin, Liu Rong-Guo et Hao Yao-Ming, « Growth and decline of animal resource in Shapotou National Nature Reserve, Ningxia », Biodiversity Science, vol. 10, no 2,‎ 2002, p. 156–162 (lire en ligne)
    21. Vaurie 1956, p. 7–8
    22. Hartert 1903, p. 158–159
    23. (en) H.E. Dresser, « Notes on Severtzoff's 'Fauna of Turkestan' (Turkistanskie Jevolnie) », The Ibis, 3e série, vol. 5,‎ 1875 (lire en ligne)
    24. Jobling 1991, p. 10
    25. Carruthers 1949, p. 53
    26. Summers-Smith 1992, p. 3, 6
    27. (ru) N. Zarudny, « Орнитолгическая Фауна: Оьласт Аму-Дарьи Между гг. Чарджуемъ и Келифомъ », Bulletin de la Société Impériale des Naturalistes de Moscou, new series, vol. 4, no 1,‎ 1890 (lire en ligne)
    28. Richmond 1909, p. 588
    29. Summers-Smith 1988, p. 279–280, 288–289
    30. [PDF] (en) Luis M. Allende, Isabel Rubio, Valentin Ruíz-del-Valle, Jesus Guillén, Jorge Martínez-Laso, Ernesto Lowy, Pilar Varela, Jorge Zamora et Antonio Arnaiz-Villena, « The Old World sparrows (genus Passer) phylogeography and their relative abundance of nuclear mtDNA pseudogenes », Journal of Molecular Evolution, vol. 53, no 2,‎ 2001, p. 144–154 (PMID , DOI , lire en ligne)
    31. Summers-Smith 1988, p. 246–249
    32. (en) Raffael Ayé, « Saxaul Sparrows in Iran in 2004 », Dutch Birding, vol. 30,‎ 2008, p. 315–316
    33. (en) A.O. Hume, « Novelties », Stray Feathers, vol. 2,‎ 1874, p. 503–522 (lire en ligne)
    34. Hellmayr 1929, p. 58–59
    35. (en) Charles W. Richmond, « Catalogue of a Collection of Birds Made by Dr. W. L. Abbot in Eastern Turkestan, the Thian-Shan Mountains, and Tagdumbash Pamir, Central Asia, With Notes on Some of the Species », Proceedings of the United States National Museum, vol. 18, no 1083,‎ 1895 (lire en ligne)
    36. (en) Charles Vaurie, « A Survey of the Birds of Mongolia », Bulletin of the American Museum of Natural History, vol. 127,‎ 1964, p. 103–144 (lire en ligne)
    La version du 1er mai 2011 de cet article a été reconnue comme « article de qualité », c'est-à-dire qu'elle répond à des critères de qualité concernant le style, la clarté, la pertinence, la citation des sources et l'illustration.

    lisans
    cc-by-sa-3.0
    telif hakkı
    Auteurs et éditeurs de Wikipedia
    orijinal
    kaynağı ziyaret et
    ortak site
    wikipedia FR

    Moineau des saxaouls: Brief Summary ( Fransızca )

    wikipedia FR tarafından sağlandı

    Passer ammodendri

    Le Moineau des saxaouls (Passer ammodendri) est une espèce de passereaux de la famille des Passeridae vivant en Asie centrale. Long de 14 à 16 centimètres et pesant de 25 à 32 grammes, c'est l'un des plus grands moineaux. Les deux sexes ont un plumage allant du gris au beige. Les pattes beige à beige rosé. Les femelles ont un plumage et un bec moins voyants, sans les bandes noires qui ornent la tête du mâle. Les marques sur la tête observées chez les deux sexes sont suffisamment distinctives pour que ce moineau ne puisse être confondu avec aucun autre oiseau. On connaît peu de choses sur ses vocalisations, à part un appel relativement doux et musical, un chant et un cri en vol.

    Son comportement est méconnu. Il se tient souvent caché dans le feuillage et se nourrit dans les arbustes et sur le sol. Il mange principalement des graines ainsi que des insectes pendant la période de nidification et lorsqu'il est oisillon. En dehors de la période de reproduction, il vit en bandes errantes, mais il est moins sociable que tous les autres moineaux en période de reproduction, restant souvent en couples isolés pour nidifier. Les nids sont des boules faites de matière végétale sèche et doublées de matériaux doux, tels que des plumes. Ils sont construits dans des trous d'arbres, des talus, des pentes rocheuses et au sein de structures artificielles ou de nids d'oiseaux de proie. La femelle pond cinq ou six œufs et a généralement deux couvées dans une saison. Les deux parents construisent le nid et prennent soin des œufs et des jeunes.

    Trois sous-espèces sont distinguées, différant par la tonalité d'ensemble de leur plumage et l'entrelacement des dessins sur la tête de la femelle. La sous-espèce ammodendri vit dans l'ouest du territoire des Moineaux des saxaouls, tandis que les sous-espèces stoliczkae et nigricans se rencontrent dans l'est. Cette répartition se fait sur six zones probablement disjointes en Asie centrale, du centre du Turkménistan au nord du Gansu en Chine. Oiseau des déserts, le Moineau des saxaouls apprécie les zones où poussent les arbustes comme les saxaouls, près des rivières et des oasis. Bien qu'il ait perdu une partie de son territoire par suite de la destruction de ses habitats par l'agriculture, il n'est pas sérieusement menacé par les activités humaines.

    lisans
    cc-by-sa-3.0
    telif hakkı
    Auteurs et éditeurs de Wikipedia
    orijinal
    kaynağı ziyaret et
    ortak site
    wikipedia FR

    Passer ammodendri ( İtalyanca )

    wikipedia IT tarafından sağlandı

    Il passero del saxaul (Passer ammodendri Gould, 1872) è una specie di passeriforme della famiglia dei Passeridi diffuso in Asia centrale. Con una lunghezza di 14-16 centimetri ed un peso di 25-32 grammi, è uno dei passeri di maggiori dimensioni. I due sessi hanno un piumaggio che va dal grigio al beige e zampe che vanno dal beige al beige rosato. Le femmine hanno piumaggio e becco meno vistosi, senza le bande nere che ornano la testa del maschio. I segni sulla testa presenti in entrambi i sessi sono sufficientemente distintivi da evitare alla specie di essere confusa con qualsiasi altro uccello. Poco si sa delle sue vocalizzazioni, a parte che emette un richiamo relativamente dolce e melodioso, un canto ed un grido quando è in volo.

    Le sue abitudini sono sconosciute. Resta spesso nascosto tra il fogliame e si nutre tra gli arbusti e sul terreno. Mangia principalmente semi, nonché insetti durante il periodo della nidificazione e quando è un pulcino nel nido. Al di fuori della stagione riproduttiva, vive in bande erranti, ma è meno socievole di tutti gli altri passeri durante il periodo della riproduzione, tanto da nidificare spesso in coppie isolate. I nidi sono delle sfere fatte di materiale vegetale secco e rivestite con materiali morbidi, come piume. Vengono costruiti nelle cavità degli alberi, negli argini, sui pendii rocciosi e all'interno di strutture artificiali o nidi di rapaci. La femmina depone cinque o sei uova e di solito ha due covate per stagione. Entrambi i genitori costruiscono il nido e si prendono cura delle uova e dei nidiacei.

    Vengono distinte tre sottospecie, che differiscono per la colorazione d'insieme del piumaggio e per l'intreccio dei disegni sulla testa della femmina. La sottospecie P. a. ammodendri vive nelle regioni occidentali dell'areale, mentre le sottospecie P. a. stoliczkae e P. a. nigricans sono presenti in quelle orientali. Il suo areale si estende attraverso sei zone probabilmente disgiunte dell'Asia centrale, dal Turkmenistan centrale al Gansu settentrionale in Cina. Specie tipica dei deserti, il passero del saxaul predilige le zone dove crescono arbusti come i saxaul, nei pressi dei fiumi e delle oasi. Sebbene abbia perso una parte del suo territorio a causa della distruzione dei suoi habitat a favore dell'agricoltura, la specie non è seriamente minacciata dalle attività umane.

    Descrizione

     src=
    Una coppia raffigurata da Henry Eeles Dresser; il maschio è in primo piano, la femmina dietro.

    Con una lunghezza di 14-16 centimetri ed un peso di 25-32 grammi, è uno dei passeri di maggiori dimensioni[2]. La lunghezza delle ali varia da 7,1 ad 8,1 centimetri; quelle dei maschi sono generalmente più grandi[3]. La coda è breve: misura tra 6,3 e 7 centimetri. Le zampe variano dal beige al beige rosato, con una lunghezza del tarso di 2 centimetri. Il becco, lungo tra 1 e 1,3 centimetri, è grigio chiaro nei giovani, giallo chiaro con la punta nera nelle femmine adulte e nero nei maschi adulti[3]. Come tutti gli altri passeri, vola rapidamente e spesso si spinge a grande altezza[4][5].

    Alcuni segni caratteristici, in particolare sulla testa, lo rendono praticamente inconfondibile dagli altri uccelli[3]. È di colore opaco, con un piumaggio dal grigio al beige che varia sia a seconda delle sottospecie che da un esemplare all'altro[6][7]. Gli individui della sottospecie P. a. ammodendri sono color sabbia, quelli della sottospecie P. a. nigricans sono un po' più scuri, mentre quelli della sottospecie P. a. stoliczkae sono marroni o rossi[3]. Gli uccelli della sottospecie P. a. stoliczkae e quelli della sottospecie P. a. ammodendri diffusi nelle regioni sud-occidentali dell'areale differiscono anche dagli altri P. a. ammodendri per l'assenza di striature sul groppone e sulle copritrici sotto-caudali[6]. Gli esemplari che vivono in Mongolia hanno il becco più largo e spesso ed ampie strisce bluastre sul petto[7][8].

    Il maschio di passero del saxaul possiede dei segni ben visibili, con una striscia nera sulla parte superiore della testa e un'altra a livello degli occhi. Presenta inoltre un bavaglio nero che scende sul ventre[3]. Rispetto a quello di altri passeri, è più stretto a livello del collo, ma più largo sul petto[6]. Sui lati del vertice e del collo è situata una vistosa macchia rossa[7]. Le guance sono di colore grigio chiaro o camoscio e le parti inferiori sono biancastre, sfumate di camoscio o di grigio sui fianchi. Il dorso è grigio o marrone, striato di nero in modo variabile. Le spalle sono leggermente striate con bande nere[3]. La coda è fine e marrone, con i bordi e l'estremità delle piume più chiari. Le copritrici mediane sono nere con la punta bianca, mentre le altre piume delle ali sono marroni scure, cannella o nere con la punta camoscio, bianca o grigia chiara[3]. Il piumaggio internuziale è leggermente più chiaro[9].

    La femmina è abbastanza simile al maschio, ma più chiara e opaca. È color sabbia, grigia o marrone, con un dorso dai motivi analoghi a quelli del maschio ed un ventre bianco. La testa delle femmine delle sottospecie P. a. ammodendri e P. a. nigricans è grigia con delle macchie più scure sulla fronte, dietro gli occhi e sulla gola[3]. La femmina della sottospecie P. a. stoliczkae è camoscio-marrone con la gola bianca, un vistoso sopracciglio chiaro, la fronte più scura e le guance chiare[3]. Il giovane è simile alla femmina, dalla quale si differenzia solo per l'assenza di riflessi scuri sulla gola e sul vertice[3]. Negli adulti, la muta inizia in luglio e termina a fine agosto o inizio settembre. La muta post-giovanile è completa e si verifica tra giugno e agosto[10].

    Poco si sa delle sue vocalizzazioni[10][2]. Il suo richiamo comune è un cinguettio, trascritto sotto forma di tchirp tchirp, più dolce e melodioso di quello del passero europeo[3][2][11]. Emette un grido in volo trascritto come twirp e un canto che il naturalista russo V. N. Shnitnikov descrive come «non molto forte, ma piacevolmente melodioso con intonazioni abbastanza diversificate»[10][2].

    Biologia

     src=
    Le quattro uova raccolte da Nikolai Zarudny nella regione transcaspiana.

    Non sappiamo molte cose sulle abitudini del passero del saxaul, a causa del suo habitat difficilmente accessibile. In molte zone in cui vive conduce un'esistenza particolarmente riservata e trascorre molto tempo nascosto tra il fogliame, ma gli esemplari che vivono in Mongolia sono stati descritti come «piuttosto fiduciosi»[7][12]. Al di fuori della stagione riproduttiva è socievole e può formare gruppi composti anche da cinquanta unità, talvolta associati a specie simili, come il passero mattugio, il passero sardo e il passero europeo.

    In alcune aree, effettua piccole migrazioni locali. In primavera, gli uccelli si uniscono in gruppo prima di disperdersi in aprile[12]. I semi, in particolare quelli del saxaul, costituiscono la maggior parte della sua dieta, ma esso consuma anche insetti, in particolare scarabei, cavallette e bruchi, soprattutto durante la nidificazione. Si alimenta sugli alberi e sul terreno[13]. In uno studio sugli insetti somministrati ai nidiacei nella valle del fiume Ili, si è constatato che i principali insetti consumati erano coleotteri: curculioni e coccinelle rappresentavano rispettivamente il 60 e il 30% della dieta[10]. Dato l'habitat in cui vive e la scarsità delle colture nel deserto, non è considerato nocivo per l'agricoltura[10]. Dove l'acqua non è disponibile, può spostarsi più volte al giorno su lunghe distanze per bere[2][12].

    Il passero del saxaul è meno socievole di tutti gli altri passeri durante il periodo di riproduzione, date le condizioni di aridità del suo habitat e la scelta dei siti di nidificazione, le cavità degli alberi e gli argini[12]. Nidifica generalmente in coppie isolate, ma talvolta anche in piccoli gruppi, assieme a membri della sua stessa specie o con passeri europei o mattugi. La stagione di riproduzione è breve: termina non più tardi di maggio-luglio, e la maggior parte dei nidiacei nasce tra aprile e giugno[2]. Stranamente, per essere un passero, non è mai stato rinvenuto un nido aperto situato sui rami, ma questo può dipendere semplicemente dalla mancanza di dati nella letteratura scientifica[14]. I nidi sono spesso costruiti nelle cavità degli alberi, dove a volte sono molto vicini gli uni agli altri[12]. Altri luoghi di nidificazione sono gli argini e i pendii rocciosi, ma sono stati trovati dei nidi all'interno di nidi di uccelli rapaci, su edifici abbandonati, muri e tralicci elettrici[2][12][15][16]. I nidi situati in strutture costruite dall'uomo stanno diventando sempre più numerosi, in quanto i grandi alberi nell'habitat popolato dalla specie sono divenuti rari[2]. I nidi possono anche essere costruiti vicino al terreno, specialmente quando sono situati sugli alberi[12].

    I nidi sono delle specie di sfere, con un'entrata lateriale o superiore. Sono fatti di erba, radici e altri materiali vegetali e sono rivestiti con piume, peli e piante morbide[13][12][15]. Il nido è costruito principalmente dalla femmina, anche se il maschio può partecipare attivamente alla sua edificazione[2][13]. Ciascuna covata è composta generalmente da cinque o sei uova e di norma ne vengono deposte due all'anno[10]. Le uova sono grandi, ovoidali e leggermente appuntite ad una estremità. Sono lucide, di colore bianco e punteggiate di grigio e di ruggine, o di marrone e giallo[11][15][17]. In alcune covate, un uovo è nettamente più chiaro degli altri. Quattro uova raccolte da Zarudny nella regione transcaspiana avevano una dimensione media di 1,9 × 1,4 centimetri[15]. Le femmine svolgono il ruolo principale nell'incubazione delle uova, ma queste possono anche essere covate dal maschio. Entrambi i genitori alimentano i nidiacei ogni 4-12 minuti[7][10]. I giovani che hanno lasciato il nido restano nelle sue vicinanze fino a quando, parecchio tempo dopo aver effettuato la muta, partono per le zone di svernamento, seguiti dagli adulti[12].

    Distribuzione e habitat

     src=
    Areale approssimativo del passero del saxaul.

    Il passero del saxaul vive in zone remote dell'Asia centrale, dove si pensa che sia diffuso in sei zone distinte, anche se, data la scarsità di informazioni a nostra disposizione, questa si tratta solo di un'ipotesi[18]. È diffuso nei deserti, in particolare nei pressi dei fiumi e delle oasi. Di solito vive intorno ad arbusti come i saxaul (nome con il quale sono indicate alcune specie di Haloxylon), i pioppi (Populus) o le tamerici (Tamarix). Talvolta è possibile trovarlo in colonie attorno ai campi di cereali, soprattutto durante l'inverno[3][18][13]. Non è considerato minacciato, in quanto viene segnalato come localmente comune in gran parte del suo territorio, e figura di conseguenza tra le «specie a rischio minimo» (Least Concern) sulla lista rossa dell'Unione internazionale per la conservazione della natura[1]. Tuttavia, sembra che il suo areale si sia ridotto a causa dell'intensificazione dell'agricoltura e della desertificazione provocata dal sovrappascolo[3][7][19][20].

    Tassonomia

     src=
    Illustrazione di Henry Constantine Richter raffigurante una coppia di passeri del saxaul tratta dal libro di John Gould The Birds of Asia.

    Il passero del saxaul è stato descritto per la prima volta dallo zoologo inglese John Gould nel suo libro The Birds of Asia («Gli uccelli dell'Asia»), pubblicato nel 1872, a partire da un olotipo prelevato nei pressi di Kyzylorda, nell'attuale Kazakistan meridionale, dal naturalista russo Nikolai Severtzov[3][9][21][22]. Severtzov aveva programmato di descrivere la specie sotto il nome di Passer ammodendri già da diversi anni e aveva distribuito ed esposto campioni di questa specie in diversi musei. Un esemplare arrivò tra le mani di Gould, che si affrettò subito a pubblicarne una descrizione. Severtzov descrisse la specie nel 1873, ma la descrizione fatta da Gould aveva la priorità sulla sua[9][23]. Il nome ammodendri si riferisce al suo habitat desertico e deriva dal nome dell'Ammodendron, una specie di acacia del deserto il cui nome deriva a sua volta dal greco antico άμμος (ammos, «sabbia») e δένδρον (dendron, «albero»)[24]. Il nome comune fa riferimento all'albero chiamato saxaul, al quale esso è strettamente associato[25]. Viene classificato nel genere Passer, assieme al passero europeo e ad una ventina di altre specie[26], anche se Nikolai Zarudny, nel 1890, creò appositamente per questa specie un genere a sé stante, Ammopasser[27][28].

    I suoi rapporti di parentela con le altre specie del genere Passer non sono chiari, anche se il suo bavaglio nero l'ha fatto generalmente considerare come un membro del gruppo dei «passeri dal bavaglio nero dell'ecozona paleartica», ai quali appartiene anche il passero europeo. Secondo James Denis Summers-Smith i passeri della regione paleartica si sarebbero differenziati all'incirca tra 25.000 e 15.000 anni fa, nel corso dell'ultimo periodo glaciale. Durante questo periodo, alcuni passeri si sarebbero trovati isolati in rifugi liberi dai ghiacci, come certe regioni delle steppe dell'Asia centrale, evolvendosi in specie separate; Summers-Smith ha ipotizzato che questo potrebbe essere stato il caso del passero del saxaul[29]. La genetica e le testimonianze fossili, tuttavia, suggeriscono che questa specie di Passer abbia un'origine molto più antica, risalente forse al Miocene o al Pliocene, come hanno ipotizzato nel 2001 Luis Allende e i suoi colleghi nella loro analisi filogenetica del DNA mitocondriale. Tale analisi suggerisce anche che il passero del saxaul potrebbe costituire una ramificazione precoce o una specie basale all'interno del suo genere, nonché un parente di alcune specie africane, quali il passero testagrigia settentrionale. Nel caso il passero del saxaul sia davvero imparentato con tali specie, si potrebbe pensare che in passato fosse stato presente anche nei deserti dell'Africa e dell'Arabia, oppure che entrambe le linee evolutive del genere Passer siano di origine africana[30].

     src=
    Schema del piumaggio nuziale dei maschi delle sottospecie P. a. ammodendri (a sinistra) e P. a. stoliczkae (a destra).

    Il passero del saxaul vive solamente in Asia centrale, dove in sei regioni disgiunte ne sono presenti almeno tre sottospecie[3]. La sottospecie nominale, P. a. ammodendri, popola tre di queste aree, una nel bacino del Syr Darya in Kazakistan e in Uzbekistan, e un'altra a sud del lago Balkhash e a nord di Almaty, dove è comune solamente nella valle del fiume Ili. Nella terza di queste zone, comprendente il Turkmenistan centrale, l'Iran e, forse, l'Afghanistan, risiedono gli esemplari talvolta considerati come una sottospecie a parte, P. a. korejewi, che vi nidificano solo sporadicamente e migrano a sud durante l'inverno[3][31][32]. La sottospecie denominata P. a. stoliczkae - in onore di Ferdinand Stoliczka - è stata descritta scientificamente da Allan Octavian Hume nel 1874, a partire da esemplari raccolti da Stoliczka nello Yarkand[33]. Questa sottospecie è separata dalle altre due dalle montagne del Tien Shan. È diffusa in un'ampia fascia della Cina da Kashgar all'estremità occidentale della Mongolia Interna, attraverso le aree attorno al deserto del Taklamakan (ma probabilmente non nel deserto stesso, troppo inospitale), lo Xinjiang orientale, il Gansu settentrionale e le frange meridionali della Mongolia[3][8][34]. Nell'estremità occidentale del deserto del Gobi troviamo una popolazione isolata, separata dagli altri P. a. stoliczkae dai monti Gurvan Saikhan Uul, che viene talvolta considerata come una sottospecie a parte, P. a. timidus[3][8][35]. La sottospecie P. a. nigricans, descritta dall'ornitologo Leo Stepanian nel 1961, vive nella valle del Manas nello Xinjiang settentrionale[8][36].

    Note

    1. ^ a b (EN) BirdLife International, Passer ammodendri, su IUCN Red List of Threatened Species, Versione 2020.2, IUCN, 2020.
    2. ^ a b c d e f g h i Summers-Smith, 2009, p. 793.
    3. ^ a b c d e f g h i j k l m n o p q r Clement, Harris e Davis, 1993, pp. 442-443.
    4. ^ Dresser, 1902, pp. 292-293.
    5. ^ Clement, Harris e Davis, 1993, p. 4.
    6. ^ a b c Summers-Smith, 1988, pp. 245-246.
    7. ^ a b c d e f Michael Densley, Saxaul Sparrow in Mongolia (PDF), in Dutch Birding, vol. 12, n. 1, 1991, pp. 5-9.
    8. ^ a b c d Summers-Smith, 1988, pp. 249-250.
    9. ^ a b c Sharpe, 1888, pp. 337-339.
    10. ^ a b c d e f g Summers-Smith, 1988, p. 252.
    11. ^ a b Flint, Boehme, Kostin e Kuznetsov, 1984, pp. 295-296.
    12. ^ a b c d e f g h i Summers-Smith, 1988, p. 251.
    13. ^ a b c d Gavrilov e Gavrilov, 2005, pp. 153-154.
    14. ^ Summers-Smith, 1988, pp. 268-269.
    15. ^ a b c d H. E. Dresser, On some rare and unfigured Eggs of Palæarctic Birds, in The Ibis, vol. 3, n. 11, 1903, pp. 404-407. URL consultato il 12 marzo 2011.
    16. ^ Dietrich Sellin e Peter Tischler, Ungewoehnlicher Nistplatz des Saxaulsperlings Passer ammodendri in Kasachstan, in Ornithologische Mitteilungen, vol. 61, n. 4, 2009, pp. 116-118.
    17. ^ Ogilvie-Grant, 1912, p. 209.
    18. ^ a b Summers-Smith, 1988, pp. 245-251.
    19. ^ Summers-Smith, 1992, pp. 121-123.
    20. ^ Liu Nai-Fa, Huang Zu-Hao, Wu Hong-Bin, Liu Rong-Guo e Hao Yao-Ming, Growth and decline of animal resource in Shapotou National Nature Reserve, Ningxia, in Biodiversity Science, vol. 10, n. 2, 2002, pp. 156-162.
    21. ^ Vaurie, 1956, pp. 7-8.
    22. ^ Hartert, 1903, pp. 158-159.
    23. ^ H. E. Dresser, Notes on Severtzoff's 'Fauna of Turkestan' (Turkistanskie Jevolnie), in The Ibis, 3, vol. 5, 1875.
    24. ^ Jobling, 1991, p. 10.
    25. ^ Carruthers, 1949, p. 53.
    26. ^ Summers-Smith, 1992, p. 3, 6.
    27. ^ (RU) N. Zarudny, Орнитолгическая Фауна: Оьласт Аму-Дарьи Между гг. Чарджуемъ и Келифомъ, in Bollettino della Società Imperiale dei Naturalisti di Mosca, vol. 4, n. 1, 1890.
    28. ^ Richmond, 1909, p. 588.
    29. ^ Summers-Smith, 1988, p. 279-280, 288-289.
    30. ^ (EN) Luis M. Allende, Isabel Rubio, Valentin Ruíz-del-Valle, Jesus Guillén, Jorge Martínez-Laso, Ernesto Lowy, Pilar Varela, Jorge Zamora e Antonio Arnaiz-Villena, The Old World sparrows (genus Passer) phylogeography and their relative abundance of nuclear mtDNA pseudogenes (PDF), in Journal of Molecular Evolution, vol. 53, n. 2, 2001, pp. 144-154, DOI:10.1007/s002390010202, PMID 11479685.
    31. ^ Summers-Smith, 1988, pp. 246-249.
    32. ^ (EN) Raffael Ayé, Saxaul Sparrows in Iran in 2004, in Dutch Birding, vol. 30, 2008, pp. 315-316.
    33. ^ (EN) A. O. Hume, Novelties, in Stray Feathers, vol. 2, 1874, pp. 503-522.
    34. ^ Hellmayr, 1929, pp. 58-59.
    35. ^ (EN) Charles W. Richmond, Catalogue of a Collection of Birds Made by Dr. W. L. Abbot in Eastern Turkestan, the Thian-Shan Mountains, and Tagdumbash Pamir, Central Asia, With Notes on Some of the Species, in Proceedings of the United States National Museum, vol. 18, n. 1083, 1895.
    36. ^ (EN) Charles Vaurie, A Survey of the Birds of Mongolia, in Bulletin of the American Museum of Natural History, vol. 127, 1964, pp. 103-144.

    Bibliografia

     title=
    lisans
    cc-by-sa-3.0
    telif hakkı
    Autori e redattori di Wikipedia
    orijinal
    kaynağı ziyaret et
    ortak site
    wikipedia IT

    Passer ammodendri: Brief Summary ( İtalyanca )

    wikipedia IT tarafından sağlandı

    Il passero del saxaul (Passer ammodendri Gould, 1872) è una specie di passeriforme della famiglia dei Passeridi diffuso in Asia centrale. Con una lunghezza di 14-16 centimetri ed un peso di 25-32 grammi, è uno dei passeri di maggiori dimensioni. I due sessi hanno un piumaggio che va dal grigio al beige e zampe che vanno dal beige al beige rosato. Le femmine hanno piumaggio e becco meno vistosi, senza le bande nere che ornano la testa del maschio. I segni sulla testa presenti in entrambi i sessi sono sufficientemente distintivi da evitare alla specie di essere confusa con qualsiasi altro uccello. Poco si sa delle sue vocalizzazioni, a parte che emette un richiamo relativamente dolce e melodioso, un canto ed un grido quando è in volo.

    Le sue abitudini sono sconosciute. Resta spesso nascosto tra il fogliame e si nutre tra gli arbusti e sul terreno. Mangia principalmente semi, nonché insetti durante il periodo della nidificazione e quando è un pulcino nel nido. Al di fuori della stagione riproduttiva, vive in bande erranti, ma è meno socievole di tutti gli altri passeri durante il periodo della riproduzione, tanto da nidificare spesso in coppie isolate. I nidi sono delle sfere fatte di materiale vegetale secco e rivestite con materiali morbidi, come piume. Vengono costruiti nelle cavità degli alberi, negli argini, sui pendii rocciosi e all'interno di strutture artificiali o nidi di rapaci. La femmina depone cinque o sei uova e di solito ha due covate per stagione. Entrambi i genitori costruiscono il nido e si prendono cura delle uova e dei nidiacei.

    Vengono distinte tre sottospecie, che differiscono per la colorazione d'insieme del piumaggio e per l'intreccio dei disegni sulla testa della femmina. La sottospecie P. a. ammodendri vive nelle regioni occidentali dell'areale, mentre le sottospecie P. a. stoliczkae e P. a. nigricans sono presenti in quelle orientali. Il suo areale si estende attraverso sei zone probabilmente disgiunte dell'Asia centrale, dal Turkmenistan centrale al Gansu settentrionale in Cina. Specie tipica dei deserti, il passero del saxaul predilige le zone dove crescono arbusti come i saxaul, nei pressi dei fiumi e delle oasi. Sebbene abbia perso una parte del suo territorio a causa della distruzione dei suoi habitat a favore dell'agricoltura, la specie non è seriamente minacciata dalle attività umane.

    lisans
    cc-by-sa-3.0
    telif hakkı
    Autori e redattori di Wikipedia
    orijinal
    kaynağı ziyaret et
    ortak site
    wikipedia IT

    Saxaulmus ( Felemenkçe; Flemish )

    wikipedia NL tarafından sağlandı

    Vogels

    De saxaulmus (Passer ammodendri) is een zangvogel uit de familie van mussen (Passeridae).

    Verspreiding en leefgebied

    De soort komt voor in afgelegen delen van Centraal-Azië en telt drie ondersoorten:

    • P. a. ammodendri: zuidelijk Kazachstan en noordelijk Oezbekistan.
    • P. a. nigricans: van oostelijk Kazachstan tot zuidwestelijk Mongolië en westelijk China.
    • P. a. stoliczkae: het westelijke deel van Centraal-China en zuidelijk Mongolië.
    Bronnen, noten en/of referenties
    lisans
    cc-by-sa-3.0
    telif hakkı
    Wikipedia-auteurs en -editors
    orijinal
    kaynağı ziyaret et
    ortak site
    wikipedia NL

    Saxaulmus: Brief Summary ( Felemenkçe; Flemish )

    wikipedia NL tarafından sağlandı

    De saxaulmus (Passer ammodendri) is een zangvogel uit de familie van mussen (Passeridae).

    lisans
    cc-by-sa-3.0
    telif hakkı
    Wikipedia-auteurs en -editors
    orijinal
    kaynağı ziyaret et
    ortak site
    wikipedia NL

    Wróbel mongolski ( Lehçe )

    wikipedia POL tarafından sağlandı
    Commons Multimedia w Wikimedia Commons

    Wróbel mongolski[3] (Passer ammodendri) – gatunek ptaka z rodziny wróbli (Passeridae) spotykany w południowej Rosji, Turcji, Mongolii i Chinach.

    Systematyka i występowanie

    Wyróżniono trzy podgatunki P. ammodenri[4][5]:

    • P. ammodendri ammodendri – południowy Kazachstan i północny Uzbekistan.
    • P. ammodendri nigricans – wschodni Kazachstan do południowo-zachodniej Mongolii i zachodnich Chin.
    • P. ammodendri stoliczkae – zachodnio-środkowe Chiny i południowa Mongolia.

    Przypisy

    1. Passer ammodendri, w: Integrated Taxonomic Information System (ang.).
    2. BirdLife International 2012, Passer ammodendri [w:] The IUCN Red List of Threatened Species 2015 [online], wersja 2015-3 [dostęp 2015-12-05] (ang.).
    3. Systematyka i nazwy polskie za: P. Mielczarek, M. Kuziemko: Rodzina: Passeridae Rafinesque, 1815 - wróble - Sparrows, snowfinches and allies (wersja: 2015-05-27). W: Kompletna lista ptaków świata [on-line]. Instytut Nauk o Środowisku Uniwersytetu Jagiellońskiego. [dostęp 2015-12-05].
    4. F. Gill, D. Donsker: Old World sparrows, snowfinches & weavers (ang.). IOC World Bird List: Version 5.4. [dostęp 2015-12-05].
    5. Saxaul Sparrow (Passer ammodendri) (ang.). IBC: The Internet Bird Collection. [dostęp 2012-12-13].
    lisans
    cc-by-sa-3.0
    telif hakkı
    Autorzy i redaktorzy Wikipedii
    orijinal
    kaynağı ziyaret et
    ortak site
    wikipedia POL

    Wróbel mongolski: Brief Summary ( Lehçe )

    wikipedia POL tarafından sağlandı

    Wróbel mongolski (Passer ammodendri) – gatunek ptaka z rodziny wróbli (Passeridae) spotykany w południowej Rosji, Turcji, Mongolii i Chinach.

    lisans
    cc-by-sa-3.0
    telif hakkı
    Autorzy i redaktorzy Wikipedii
    orijinal
    kaynağı ziyaret et
    ortak site
    wikipedia POL

    Pardal-de-nuca-preta ( Portekizce )

    wikipedia PT tarafından sağlandı

    O pardal-de-nuca-preta (Passer ammodendri)[2] é uma ave passeriformes da família Passeridae, encontrados em certas zonas da Ásia Central. Está entre os maiores pardais com 14–16 centímetros (5.5–6.3 in) e 25–32 gramas (0.88–1.13 oz). Ambos os sexos tem uma plumagem que vai desde o cinzento fosco ao castanho arenoso, com patas castanhas pálidas. As fêmeas têm menos cor na plumagem e no bico, sem o padrão de riscas pretas que os machos têm na cabeça. As marcas na cabeça em ambos os sexos faz do pardal-de-nuca-preta distintivo, difícil de ser confundido com outro pássaro. As vocalizações incluem um chilrear de chamamento suave e musical, uma música, e uma chamada de voo.

    Estão reconhecidas três subespécies, diferenciando-se no tom da plumagem e nas riscas na cabeça da fêmea. A subespécie ammodendri ocorre a oeste do alcance do pardal-de-nuca-preta, enquanto que a stoliczkae e a nigricans encontram-se a este. Esta distribuição cai em seis áreas provavelmente disjuntas na Ásia central, desde o Turquemenistão central até ao norte da região de Gansu, na China. Uma ave de desertos, o pardal-de-nuca-preta favorece áreas com arbustos como o saxaul, perto de rios e oásis. Embora tenha perdido partes do seu território devido à destruição do habitat causada pela agricultura, não está seriamente ameaçado pelas actividades humanas.

    Pouco é conhecido do comportamento do pardal. Muitas vezes escondido na folhagem, forrageia nas árvores e no chão. Alimenta-se principalmente de sementes, assim como de insectos quando tem crias ou se está a reproduzir. Quando não está em reprodução forma bandos errantes, mas é menos social que outros pardais enquanto reproduz, fazendo ninho muitas vezes isolado. Os ninhos são redondos de material vegetal seco forrado com material macio, como penas. São construídos em buracos em cavidades de árvores, bancos de terra, encostas rochosas, e dentro de estruturas feitas pelo homem, ou nos ninhos de aves de rapina. Normalmente numa única temporada, são criadas duas ninhadas de cinco a seis ovos. Ambos os pais constroem o ninho e cuidam dos seus ovos e das crias.

    Referências

    1. «'Passer ammodendri'». Lista Vermelha da IUCN de espécies ameaçadas da UICN 2022 (em inglês). ISSN 2307-8235. Consultado em 31 de março de 2015
    2. «Pardal-de-nuca-preta (Passer ammodendri Gould, 1872)». AviBase. Consultado em 30 de março de 2015

     title=
    lisans
    cc-by-sa-3.0
    telif hakkı
    Autores e editores de Wikipedia
    orijinal
    kaynağı ziyaret et
    ortak site
    wikipedia PT

    Pardal-de-nuca-preta: Brief Summary ( Portekizce )

    wikipedia PT tarafından sağlandı

    O pardal-de-nuca-preta (Passer ammodendri) é uma ave passeriformes da família Passeridae, encontrados em certas zonas da Ásia Central. Está entre os maiores pardais com 14–16 centímetros (5.5–6.3 in) e 25–32 gramas (0.88–1.13 oz). Ambos os sexos tem uma plumagem que vai desde o cinzento fosco ao castanho arenoso, com patas castanhas pálidas. As fêmeas têm menos cor na plumagem e no bico, sem o padrão de riscas pretas que os machos têm na cabeça. As marcas na cabeça em ambos os sexos faz do pardal-de-nuca-preta distintivo, difícil de ser confundido com outro pássaro. As vocalizações incluem um chilrear de chamamento suave e musical, uma música, e uma chamada de voo.

    Estão reconhecidas três subespécies, diferenciando-se no tom da plumagem e nas riscas na cabeça da fêmea. A subespécie ammodendri ocorre a oeste do alcance do pardal-de-nuca-preta, enquanto que a stoliczkae e a nigricans encontram-se a este. Esta distribuição cai em seis áreas provavelmente disjuntas na Ásia central, desde o Turquemenistão central até ao norte da região de Gansu, na China. Uma ave de desertos, o pardal-de-nuca-preta favorece áreas com arbustos como o saxaul, perto de rios e oásis. Embora tenha perdido partes do seu território devido à destruição do habitat causada pela agricultura, não está seriamente ameaçado pelas actividades humanas.

    Pouco é conhecido do comportamento do pardal. Muitas vezes escondido na folhagem, forrageia nas árvores e no chão. Alimenta-se principalmente de sementes, assim como de insectos quando tem crias ou se está a reproduzir. Quando não está em reprodução forma bandos errantes, mas é menos social que outros pardais enquanto reproduz, fazendo ninho muitas vezes isolado. Os ninhos são redondos de material vegetal seco forrado com material macio, como penas. São construídos em buracos em cavidades de árvores, bancos de terra, encostas rochosas, e dentro de estruturas feitas pelo homem, ou nos ninhos de aves de rapina. Normalmente numa única temporada, são criadas duas ninhadas de cinco a seis ovos. Ambos os pais constroem o ninho e cuidam dos seus ovos e das crias.

    lisans
    cc-by-sa-3.0
    telif hakkı
    Autores e editores de Wikipedia
    orijinal
    kaynağı ziyaret et
    ortak site
    wikipedia PT

    Saxaulsparv ( İsveççe )

    wikipedia SV tarafından sağlandı

    Saxaulsparv[2] (Passer ammodendri) är en centralasiatisk tätting i familjen sparvfinkar (Passeridae) som med sin längd på 14–16 centimeter och vikt på 25–27 gram är en av de allra största arterna i familjen. Den har en grå och sandfärgat brun fjäderdräkt med ljusbrun tars. Honan har inte en lika anslående dräkt som hanen, bland annat saknar hon den svarta teckningen på huvudet, men hon är ändå så pass distinkt att arten, i alla dräkter, är svår att förväxla med andra arter. Den har ett jämförelsevis mjukt och musikaliskt kvittrande lockläte, och övriga läten utgörs av sång och överflygningsläte.

    Vanligtvis erkänns tre underarter vilka skiljs åt genom fjäderdräktens färgton och honans teckning på huvudet. Underarten ammodendri förekommer i de västra områdena av saxaulsparvens utbredningsområde medan stoliczkae och nigricans förekommer i de östra. Dess utbredningsområde, som tros vara uppdelat i sex förhållandevis åtskilda områden, sträcker sig från de centrala delarna av Turkmenistan till norra Gansu i Kina. Den lever i ökenområden, och föredrar platser med buskar som till exempel saxauler, i närheten av floder eller oaser.

    Stora delar av dess utbredningsområde är otillgängliga för människan varför det finns få studier och säkra observationer kring många aspekter av artens ekologi. Den håller sig ofta dold i lövverk och födosöker i trädkronor och på marken. Den lever främst av frön, men även av insekter under häckningsperioden. Utanför häckningsperioden bildar den flockar, men är mindre social än andra sparvar under häckningstiden, då paren oftast häckar isolerat. Boet är ett runt knyte av torrt växtmaterial som fodras med mjukt material som fjädrar. Boet placeras oftast i håligheter i träd eller jordbankar och steniga sluttningar, men även i konstruktioner skapade av människan eller i övergivna rovfågelsbon. Oftast lägger den två kullar per häckningssäsong med fem till sex ägg i vardera. Det är främst honan som bygger boet och ruvar men båda föräldrarna tar hand om ungarna.

    Trots att den har förlorat delar av sitt utbredningsområde på grund av habitatförstörelse orsakad av jordbruk bedöms arten inte vara hotad av mänsklig aktivitet.

    Systematik och utbredning

     src=
    Illustration av ett par vid sitt bo av Henry Constantine Richter i John Goulds fågelbok The Birds of Asia.

    Saxaulsparven beskrevs taxonomiskt första gången år 1872 av den brittiske zoologen John Gould i hans bok The Birds of Asia. Han beskrev arten utifrån ett specimen som samlats in av den ryske naturvetaren Nikolai Severtzov i närheten av Kyzylorda, som numera ligger i södra Kazakstan.[3][4][5][6] Severtzov hade planerat att beskriva arten som Passer ammodendri under ett flertal år och hade samtidigt distribuerat specimen och visat upp arten på olika museer. Ett av dessa specimen hamnade hos Gould som snabbt beskrev den som en ny art. Severtzov beskrev själv arten 1873, men Goulds beskrivning och auktorskap har prioritet över Severtzovs.[4][7] Saxaulsparvens artepitet härstammar från saxaulträdet Haloxylon Ammodendron, som i sin tur fått sitt artepitet från gammalgrekiskans άμμος, som betyder "sand", och δένδρον som betyder "träd".[8] På samma sätt härstammar fågelartens trivialnamn ifrån dessa saxaulträd av släktet Haloxylon, som de är så starkt förknippade med.[9]

    Saxaulsparven placeras vanligtvis i släktet Passer, tillsammans med gråsparven och cirka 20 andra arter.[10] 1890 introducerade dock Nikolai Zarudny det egna släktet Ammopasser för saxaulsparven, men detta förslag har inte fått någon större acceptans.[11][12] Dess släktskap med de andra arterna inom släktet Passer är oklart, men med sin svarta strupe brukar den anses tillhöra gruppen av "palaearktiska svartstrupiga sparvar" där gråsparven ingår. J. Denis Summers-Smith föreslår att de palearktiska Passer-sparvarna utvecklades för cirka 25 000–15 000 år sedan, under den senaste istiden, och att sparvarna under denna period levde isolerade i isfria refugier, som exempelvis i vissa stäppregioner i Centralasien, där saxaulsparven skulle kunna ha utvecklats.[13] Genetiska och fossila bevis indikerar dock ett mycket äldre ursprung för Passer-sparvarna, möjligen ifrån miocen eller pliocen, vilket föreslås av Luis Allende et. al 2001 i deras fylogenetiska analys av mitokondrie-DNA. Denna analys indikerar även att saxaulsparven kan utgöra en tidig utlöpare, eller en basal art, inom sitt släkte, och att den skulle vara släkt med vissa afrikanska sparvar som bysparv (Passer griseus). Om saxaulsparven är besläktad med dessa arter indikerar detta att den antingen tidigare levde i öknar i Afrika och på Arabiska halvön, eller också att alla grupper av Passer-sparvar har sitt ursprung i Afrika.[14]

    Underarter

    Utbredningsområdet för saxaulsparven verkar vara uppdelat i sex åtskilda områden men eftersom utbredningsområdet sträcker sig över flera otillgängliga områden i Centralasien, varifrån endast fåtaliga observationer rapporteras, är det inte fastslaget huruvida dessa områden verkligen är helt isolerade.[15] Arten delas vanligtvis upp i tre underarter:[3]

    • P. a. ammodendri - Nominatformen förekommer i tre av artens sex områden. Ett av dessa områden utgörs av Syr Darya-bäckenet i Kazakhstan och Uzbekistan. Det andra området sträcker sig från Balchasjsjöns södra del till norr om Almaty. I detta område är den dock bara vanlig i dalen som omger floden Ili. I det tredje området, vars population ibland beskrivs som underarten korejewi, häckar den lokalt i delar av centrala Turkmenistan, Iran och kanske även i Afghanistan. Denna population flyttar söderut om vintern.[3][16][17]
    • P. a. stoliczkae (Hume, 1884) - Denna underart är isolerad ifrån de andra två underarterna av bergsområdet Tianshan. Den förekommer över ett brett område av Kina, från Kashgar i öster till de allra västligaste delarna av Inre Mongoliet, i områden kring Taklamakanöknen (men förmodligen inte i de mer ogästvänliga delarna av själva öknen), och till de östra delarna av Xinjiang, norra Gansu, och de närliggande områdena i södra Mongoliet.[3][18][19] Den har fått sitt underartsepitet efter Ferdinand Stoliczka och beskrevs av Hume 1884 utifrån specimen som samlats in i Yarkant.[20]
      I de allra västligaste delarna av Gobiöknen finns en population som åtskiljs ifrån de andra populatinerna av stoliczkae av bergsområdet Gurvan Saikhan Uul. Denna population beskrivs ibland som underarten timidus.[3][18][21]
    • P. a. nigricans (Stepanyan, 1961) - Denna underart förekommer från norra Xinjiang till floden Manasi i söder.[18][22]

    Utseende, fältkännetecken och läte

     src=
    Adult hane av nominatformen som har en ganska ljusgrå fjäderdräkt i förhållande till de andra två underarterna.
     src=
    Adult hane av underarten stoliczkae vars fjäderdräkt har en något varmare ton än nominatformen.

    Saxaulsparven är en av de största av alla sparvarna och mäter 14–16 cm och väger 25–32 gram.[23] Vingspannet varierar från 7,1 till 8,1 centimeter, och hanarna är generellt större än honorna.[3] Den har en kort stjärt som mäter 6,3–6,95 cm. Benen är ljust bruna eller ljust brunrosa, och tarsen mäter 1,95 cm. Näbben mäter 1,0–1,3 centimeter, är ljust grå hos juvenilen, ljust gul med svart spets hos den häckande honan, och helt svart hos den häckande hanen.[3] Som alla sparvar flyger den snabbt och ofta på hög höjd.[24][25]

    Dess distinkta teckning, speciellt på huvudet, gör den lätt att artbestämma i fält.[3] Den har en matt fjäderdräkt med grå och varmt sandbruna toner, med viss variation mellan underarterna.[26][27] Underarten ammodendri har en sandgrå ton, medan nigricans är mörkare, och stoliczkae har en varmare ton.[3] Underarten stoliczkae, och de populationer av underarten ammodendri som lever i taxonets sydvästligare del skiljer sig också ifrån en typisk individ av nominatformen ammodendri då dessa inte är streckade på undergumpen och på de övre stjärttäckarna.[26] Populationen i Mongoliet skiljer sig genom att ha större näbb och breda blåaktiga streck på bröstet.[27][18]

    Den adulta hanen har en kraftfull huvudteckning, med ett svart centralt hjässtreck som löper från nacken till näbben och ett svart ögonstreck. Den har också en tydlig svart strupfläck.[3] Strupfläcken är, i jämförelse med andra sparvars, smal upptill och bred nedtill.[26] Sidan av hjässan och nacken är ljust rödbrun.[27] Kinden är ljusgrå eller ljust gråbrun och undersidan är vitaktig med sandbrun eller grå nyans. Ryggen är grå eller varmt brun, med variabel svart streckning. Skuldrorna har tunnare streck i svart.[3] Hanens smala stjärt är brun, med ljusare kant och fjäderspetsar. Dess mellersta vingtäckare är svarta med vita fjäderspetsar medan övriga vingtäckare är varierande bruna eller svarta med rödbruna fjäderspetsar och grå kanter.[3] Den icke-häckande hanen skiljer sig genom sin något ljusare fjäderdräkt.[4]

    Honans fjäderdräkt liknar hanens på många sätt men är ljusare och mattare. Den är genomgående sandigt grå eller brun, med liknande tecknad ovansida som hanen och med vit eller vitaktig undersida. Honans huvudteckning hos underarterna ammodendri och nigricans är grådaskig med mörka fläckar på pannan, bakom ögat och på strupen.[3] Honan hos underarten stoliczkae är rödbrun med vit strupe, ett markant ljust ögonbrynsstreck, mörkare panna och ljusare kinder.[3] Juvenilens fjäderdräkt påminner om honans men saknar de mörka fläckarna på strupen och hjässan.[3] De adulta fåglarna påbörjar ruggningen i juli och den avslutas i augusti eller i början av september. Den postjuvenila ruggningen är total och genomförs från juni till augusti.[28]

    Läte

    Saxaulsparvens läten är inte väl beskrivna.[28][23] Dess lockläte är ett kvitter som beskrivs som cheerp cheerp, och är mjukare och mer melodiskt än gråsparvens.[3][23][29] Dess överflygningsläte beskrivs som twerp, och sången beskrevs av den ryske naturvetaren V. N. Shnitnikov som "inte så kraftfull men trivsamt melodisk och med ganska varierande intonation".[28][23]

    Ekologi

     src=
    Saxaulträd, här Haloxylon ammadendron, som arten starkt förknippas med.

    På grund av att saxaulsparven främst förekommer i otillgängliga områden finns det ganska få studier och säkra observationer kring artens ekologi. På många platser lever den ett hemlighetsfullt liv, och håller sig ofta dold i bladverk, men häckande fåglar i Mongoliet har beskrivits som att de uppträdde "ganska självsäkra".[27][30] Utanför häckningssäsongen är den social och kan bilda flockar på upp till femtio fåglar, ibland i blandflockar tillsammans med pilfink, spansk sparv och gråsparv. Vissa populationer genomför kortare säsongsbundna förflyttningar.

    Biotop

    Saxaulsparven förekommer i ökenområden, speciellt i anslutning till floder och oaser. Den återfinns ofta i närheten av buskar och träd som saxauler (Haloxylon), popplar (Populus) och tamarisker (Tamarix). Ibland observeras den i närheten av bosättningar och sädesfält, särskilt under vintern.[3][15][31]

    Föda

    Fågelns föda består främst av frön och då gärna ifrån saxaul. Den lever även av insekter, speciellt under häckningssäsongen, då den äter vivlar (Curculionoidea), gräshoppor (Caelifera) och fjärilslarver. De födosöker i trädkronor, i buskar och på marken.[28][31] En studie av vilka insekter saxaulsparven matar sina ungar med, utförd i dalen kring floden Ili, visade att merparten utgörs av skalbaggar, där vivlar och Coccinellidae utgör 60 respektive 30 procent av ungarnas föda.[28] Saxaulparvar som lever i områden där vatten inte finns tillgängligt kan flyga långa sträckor flera gånger varje dag för att dricka.[23][30]

    Häckning

     src=
    Fyra ägg insamlade av Nikolaj Zarudnyj i den transkaspiska regionen.

    Under vintern uppträder arten i flockar och framåt våren bildas det par inom flocken som lämnar flocken i april.[30] Saxaulsparven uppträder mindre socialt än många andra sparvar under häckningsperioden och paren häckar ofta enskilt. Det förekommer dock att de häckar i mindre grupper med andra par, och även i anslutning till pilfink och gråsparv. Häckningssäsongen är kort och infaller från maj till juli, och flertalet ungar föds i april och juni.[23] Det finns inga publicerade observationer av bon placerade öppet på trädgrenar, vilket annars är vanligt hos sparvar, men detta kan bero på att arten är dåligt studerad.[32] Boet placeras ofta i håligheter i träd.[30] Andra vanliga häckningsplatser är jordbankar och steniga sluttningar, men bon har även observerats i övergivna rovfågelbon, oanvända byggnader, murar och elstolpar.[23][30][33][34] Bon som placeras på konstruktioner av människan ökar då större träd i saxaulsparvens utbredningsområde blir mer sällsynta på grund av avverkning.[23] Boet placeras ofta ganska nära marken, speciellt om det är placerat i ett träd.[30]

    Saxaulsparvens bo är ett klotformat knyte med en ingång på sidan eller toppen. Det byggs av gräs, rötter eller annat torrt växtmaterial och fodras med fjädrar, päls eller mjukt växtmaterial.[31][30][33] Boet byggs främst av honan, men hanen kan delta aktivt i byggandet.[23][31] Den typiska kullen består av fem till sex ägg och saxaulsparven lägger vanligtvis två kullar per år.[28] Äggen är glänsande vita med grå eller gulaktigt bruna fläckar.[29][33][35] Hos vissa kullar är ett ägg tydligt ljusare än de andra. Fyra ägg som samlades in i den transkaspiska regionen av Zarudnyj hade en medelstorlek på 1,9 × 1,4 cm.[33] Det är främst honan som ruvar medan hanen oftast ses vakta boet under ruvningen. Efter kläckningen tar båda föräldrar hand om ungarna och de matas var 4 till 12 minut.[27][28] Flygga ungar stannar i närheten av boet ända tills de genomgått sin postjuvenila ruggning. Därefter ansluter de sig till en vinterflock och först senare ansluter sig de adulta fåglarna till dessa flockar.[30]

    Status och hot

    Saxaulsparven anses inte vara hotad eftersom den ifrån olika platser rapporteras som vanlig över ett stort utbredningsområde och kategoriseras därför av IUCN som livskraftig (LC).[1] Dock verkar arten ha förlorat stora delar av sitt utbredningsområde på grund av intensifierat jordbruk och ökenspridning till följd av boskapens överbetning.[3][27][36][37]

    Referenser

    Texten bygger på en översättning från engelskspråkiga wikipedias artikel Saxaul Sparrow, läst 2 december 2010, där följande källor anges:

    Fotnoter

    1. ^ [a b] BirdLife International 2012 Passer ammodendri Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 7 januari 2014.
    2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
    3. ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p q r] Clement, Harris & Davis 1993, s. 442–443
    4. ^ [a b c] Sharpe 1888, s. 337–339
    5. ^ Vaurie 1956, s. 7–8
    6. ^ Hartert 1903, s. 158–159
    7. ^ Dresser, H. E. (15 april 1875). ”Notes on Severtzoff's 'Fauna of Turkestan' (Turkistanskie Jevolnie)”. The Ibis "5". http://biodiversitylibrary.org/page/8612787.
    8. ^ Jobling 1991, s. 10
    9. ^ Carruthers 1949, s. 53
    10. ^ Summers-Smith 1992, s. 3, 6
    11. ^ Zarudny, N. (15 april 1890). ”Орнитолгическая Фауна: Оьласт Аму-Дарьи Между гг. Чарджуемъ и Келифомъ” (på ryska). Bulletin de la Société Impériale des Naturalistes de Moscou "4" (1). http://books.google.com/?id=2ToYAAAAYAAJ&dq=ammopasser&pg=PA9#v=onepage&q=ammopasser.
    12. ^ Richmond 1909, s. 588
    13. ^ Summers-Smith 1988, s. 279–280, 288–289
    14. ^ Allende, Luis M. (15 april 2001). ”The Old World sparrows (genus Passer) phylogeography and their relative abundance of nuclear mtDNA pseudogenes” (PDF). Journal of Molecular Evolution "53" (2): ss. 144–154. doi:10.1007/s002390010202. PMID 11479685. Arkiverad från originalet den 21 juli 2011. https://web.archive.org/web/20110721034443/http://chopo.pntic.mec.es/~biolmol/publicaciones/Passer.pdf.
    15. ^ [a b] Summers-Smith 1988, s. 245–251
    16. ^ Summers-Smith 1988, s. 246–249
    17. ^ Ayé, Raffael (15 april 2008). ”Saxaul Sparrows in Iran in 2004”. Dutch Birding "30": ss. 315–316.
    18. ^ [a b c d] Summers-Smith 1988, s. 249–250
    19. ^ Hellmayr 1929, s. 58–59
    20. ^ Hume, A. O. (15 april 1874). ”Novelties”. Stray Feathers "2": ss. 503–522. http://www.archive.org/stream/strayfeathersjou21874hume#page/516/mode/1up/.
    21. ^ Richmond, Charles W. (15 april 1895). ”Catalogue of a Collection of Birds Made by Dr. W. L. Abbot in Eastern Turkestan, the Thian-Shan Mountains, and Tagdumbash Pamir, Central Asia, With Notes on Some of the Species”. Proceedings of the United States National Museum "18" (1083). http://www.biodiversitylibrary.org/page/7733547.
    22. ^ Vaurie, Charles (15 april 1964). ”A Survey of the Birds of Mongolia”. Bulletin of the American Museum of Natural History "127": ss. 103–144. http://digitallibrary.amnh.org/dspace/handle/2246/1116.
    23. ^ [a b c d e f g h i] Summers-Smith 2009, s. 793
    24. ^ Dresser 1902, s. 292–293
    25. ^ Clement, Harris & Davis 1993, s. 4
    26. ^ [a b c] Summers-Smith 1988, s. 245–246
    27. ^ [a b c d e f] Densley, Michael (15 april 1991). ”Saxaul Sparrow in Mongolia” (PDF). Dutch Birding "12" (1): ss. 5–9. http://www.dutchbirding.nl/content/journal/pdf/1990-1.pdf. Läst 2 augusti 2010.
    28. ^ [a b c d e f g] Summers-Smith 1988, s. 252
    29. ^ [a b] Flint et al. 1984, s. 295–296
    30. ^ [a b c d e f g h] Summers-Smith 1988, s. 251
    31. ^ [a b c d] Gavrilov & Gavrilov 2005, s. 153–154
    32. ^ Summers-Smith 1988, s. 268–269
    33. ^ [a b c d] Dresser, H. E. (15 april 1903). ”On some rare and unfigured Eggs of Palæarctic Birds”. The Ibis "3" (11): ss. 404–407. http://www.biodiversitylibrary.org/page/16177751#470. Läst 24 februari 2010.
    34. ^ Sellin, Dietrich; Tischler, Peter (15 april 2009). ”Ungewoehnlicher Nistplatz des Saxaulsperlings Passer ammodendri in Kasachstan” (på tyska). Ornithologische Mitteilungen "61" (4): ss. 116–118.
    35. ^ Ogilvie-Grant 1912, s. 209
    36. ^ Summers-Smith 1992, s. 121–123
    37. ^ Liu Nai-Fa, Huang Zu-Hao, Wu Hong-Bin, Liu Rong-Guo, Hao Yao-Ming (15 april 2002). ”Growth and decline of animal resource in Shapotou National Nature Reserve, Ningxia”. Biodiversity Science "10" (2): ss. 156–162. Arkiverad från originalet den 10 september 2015. https://web.archive.org/web/20150910120101/http://www.biodiversity-science.net/qikan/epaper/zhaiyao.asp?bsid=557. Läst 7 februari 2010.

    Tryckta källor

    Externa länkar


    lisans
    cc-by-sa-3.0
    telif hakkı
    Wikipedia författare och redaktörer
    orijinal
    kaynağı ziyaret et
    ortak site
    wikipedia SV

    Saxaulsparv: Brief Summary ( İsveççe )

    wikipedia SV tarafından sağlandı

    Saxaulsparv (Passer ammodendri) är en centralasiatisk tätting i familjen sparvfinkar (Passeridae) som med sin längd på 14–16 centimeter och vikt på 25–27 gram är en av de allra största arterna i familjen. Den har en grå och sandfärgat brun fjäderdräkt med ljusbrun tars. Honan har inte en lika anslående dräkt som hanen, bland annat saknar hon den svarta teckningen på huvudet, men hon är ändå så pass distinkt att arten, i alla dräkter, är svår att förväxla med andra arter. Den har ett jämförelsevis mjukt och musikaliskt kvittrande lockläte, och övriga läten utgörs av sång och överflygningsläte.

    Vanligtvis erkänns tre underarter vilka skiljs åt genom fjäderdräktens färgton och honans teckning på huvudet. Underarten ammodendri förekommer i de västra områdena av saxaulsparvens utbredningsområde medan stoliczkae och nigricans förekommer i de östra. Dess utbredningsområde, som tros vara uppdelat i sex förhållandevis åtskilda områden, sträcker sig från de centrala delarna av Turkmenistan till norra Gansu i Kina. Den lever i ökenområden, och föredrar platser med buskar som till exempel saxauler, i närheten av floder eller oaser.

    Stora delar av dess utbredningsområde är otillgängliga för människan varför det finns få studier och säkra observationer kring många aspekter av artens ekologi. Den håller sig ofta dold i lövverk och födosöker i trädkronor och på marken. Den lever främst av frön, men även av insekter under häckningsperioden. Utanför häckningsperioden bildar den flockar, men är mindre social än andra sparvar under häckningstiden, då paren oftast häckar isolerat. Boet är ett runt knyte av torrt växtmaterial som fodras med mjukt material som fjädrar. Boet placeras oftast i håligheter i träd eller jordbankar och steniga sluttningar, men även i konstruktioner skapade av människan eller i övergivna rovfågelsbon. Oftast lägger den två kullar per häckningssäsong med fem till sex ägg i vardera. Det är främst honan som bygger boet och ruvar men båda föräldrarna tar hand om ungarna.

    Trots att den har förlorat delar av sitt utbredningsområde på grund av habitatförstörelse orsakad av jordbruk bedöms arten inte vara hotad av mänsklig aktivitet.

    lisans
    cc-by-sa-3.0
    telif hakkı
    Wikipedia författare och redaktörer
    orijinal
    kaynağı ziyaret et
    ortak site
    wikipedia SV

    Passer ammodendri ( Vietnamca )

    wikipedia VI tarafından sağlandı

    Passer ammodendri là một loài chim trong họ Passeridae. Loài này phân bố ở một số khu vực Trung Á. Với chiều dài 14–16 cm (5,5-6,3 in) và cân nặng 25-32 gram (0,88-1,1 oz), nó là một trong những con chim sẻ lớn. Cả con trống và con mái có bộ lông màu xám tố khác nhau, từ màu xám đến nâu cát, và chân màu nâu nhạt.

    Phân loài

    • Passer ammodendri ammodendri
    • Passer ammodendri nigricans
    • Passer ammodendri stoliczkae

    Chú thích

    Tham khảo


    Hình tượng sơ khai Bài viết Bộ Sẻ này vẫn còn sơ khai. Bạn có thể giúp Wikipedia bằng cách mở rộng nội dung để bài được hoàn chỉnh hơn.
    lisans
    cc-by-sa-3.0
    telif hakkı
    Wikipedia tác giả và biên tập viên
    orijinal
    kaynağı ziyaret et
    ortak site
    wikipedia VI

    Passer ammodendri: Brief Summary ( Vietnamca )

    wikipedia VI tarafından sağlandı

    Passer ammodendri là một loài chim trong họ Passeridae. Loài này phân bố ở một số khu vực Trung Á. Với chiều dài 14–16 cm (5,5-6,3 in) và cân nặng 25-32 gram (0,88-1,1 oz), nó là một trong những con chim sẻ lớn. Cả con trống và con mái có bộ lông màu xám tố khác nhau, từ màu xám đến nâu cát, và chân màu nâu nhạt.

    lisans
    cc-by-sa-3.0
    telif hakkı
    Wikipedia tác giả và biên tập viên
    orijinal
    kaynağı ziyaret et
    ortak site
    wikipedia VI

    Саксаульный воробей ( Rusça )

    wikipedia русскую Википедию tarafından sağlandı
    Царство: Животные
    Подцарство: Эуметазои
    Без ранга: Вторичноротые
    Подтип: Позвоночные
    Инфратип: Челюстноротые
    Надкласс: Четвероногие
    Класс: Птицы
    Подкласс: Настоящие птицы
    Инфракласс: Новонёбные
    Инфраотряд: Passerida
    Надсемейство: Passeroidea
    Семейство: Воробьиные
    Вид: Саксаульный воробей
    Международное научное название

    Passer ammodendri (Gould, 1872)

    Ареал

    изображение

    Охранный статус Wikispecies-logo.svg
    Систематика
    на Викивидах
    Commons-logo.svg
    Изображения
    на Викискладе
    ITIS 561873NCBI 150914EOL 1052101

    Саксаульный воробей[1] (лат. Passer ammodendri) — птица семейства воробьиных.

    Внешний вид

    Размерами напоминает домового воробья, но отличается окраской головы. У самца вдоль темени тянется широкая чёрная полоса, окаймлённая широкими охристо-рыжими полосами, чёрные также полоса через глаз и горло. Верх тела серовато-бурый с пестринами, низ светлый, песочно-серый. У самки чёрный цвет заменён серым, а общая окраска более тусклая.

    Распространение

    Обитает в пустынях и полупустынях Средней и Центральной Азии.

    Образ жизни

    На всем пространстве своего гнездового ареала саксаульный воробей связан с древесными и кустарниковыми насаждениями пустынь и полупустынь, чаще на песках и солончаках, обычно с саксауловыми и тополевыми рощами, зарослями тамариска, лоха (Elaeagnus hortensis), тальников и тополей, реже в камышах. Саксаульный воробей живет большей частью оседло, но иногда кочует внутри своего гнездового ареала и даже изредка попадается за его пределами.

    Основная пища саксаульного воробья — семена пустынных растений, прежде всего саксаула. В весеннее время воробьи, кроме того, срывают цветущие сережки тополя. Поедая семена, саксаульный воробей нуждается в питьевой воде и по несколько раз в день летает на водопой. В связи с этим он селится преимущественно неподалеку от неглубоких колодцев, ключей, речных или озерных долин, но в самих долинах и поймах редок.

    Гнездо строится обоими членами пары, обычно в дупле старого саксаула или тополя, реже в наружных стенках гнезда крупного хищника, а в виде исключения — в брошенных человеком постройках. В районах, где саксаул в недавнее время частично вырублен (например, в низовьях р. Или), саксаульный воробей начал приспособляться к гнездованию под крышами домов.

    В кладке 3—6 яиц, сходных с яйцами домового воробья. Птенцы саксаульного воробья выкармливаются насекомыми и их личинками. Весной и летом взрослые особи тоже употребляют животную пищу — жуков, саранчовых, гусениц бабочек. Корм часто собирается на земле, где саксаульные воробьи копаются у корней деревьев. Насекомых нередко преследуют прыжками или схватывают на лету в воздухе невысоко над землей.

    Самцы саксаульного воробья хорошо поют. Песня у них негромкая, но богата коленами и довольно приятна для слуха. Издают также привычное воробьиное чириканье.

    Примечания

    1. Бёме Р. Л., Флинт В. Е. Пятиязычный словарь названий животных. Птицы. Латинский, русский, английский, немецкий, французский / Под общ. ред. акад. В. Е. Соколова. — М.: Рус. яз., «РУССО», 1994. — С. 451. — 2030 экз.ISBN 5-200-00643-0.
    lisans
    cc-by-sa-3.0
    telif hakkı
    Авторы и редакторы Википедии

    Саксаульный воробей: Brief Summary ( Rusça )

    wikipedia русскую Википедию tarafından sağlandı

    Саксаульный воробей (лат. Passer ammodendri) — птица семейства воробьиных.

    lisans
    cc-by-sa-3.0
    telif hakkı
    Авторы и редакторы Википедии

    黑顶麻雀 ( Çince )

    wikipedia 中文维基百科 tarafından sağlandı

    黑顶麻雀学名Passer ammodendri)为雀科麻雀属鸟类。分布于蒙古、中亚以及中国大陆内蒙古宁夏甘肃新疆等地,多栖息于海拔850-1100m 的荒漠红柳及胡杨树间以及也见于沼泽地。该物种的模式产地在锡尔河[1]

    亚种

    参考文献

    1. ^ 1.0 1.1 中国科学院动物研究所. 黑顶麻雀. 《中国动物物种编目数据库》. 中国科学院微生物研究所. [2009-04-04]. (原始内容存档于2016-03-05).
    2. ^ 中国科学院动物研究所. 黑顶麻雀北疆亚种. 《中国动物物种编目数据库》. 中国科学院微生物研究所. [2009-04-04]. (原始内容存档于2016-03-05).
    3. ^ 中国科学院动物研究所. 黑顶麻雀新疆亚种. 《中国动物物种编目数据库》. 中国科学院微生物研究所. [2009-04-04]. (原始内容存档于2016-03-05).
    小作品圖示这是一篇與雀形目相關的小作品。你可以通过编辑或修订扩充其内容。
     title=
    lisans
    cc-by-sa-3.0
    telif hakkı
    维基百科作者和编辑

    黑顶麻雀: Brief Summary ( Çince )

    wikipedia 中文维基百科 tarafından sağlandı

    黑顶麻雀(学名:Passer ammodendri)为雀科麻雀属鸟类。分布于蒙古、中亚以及中国大陆内蒙古宁夏甘肃新疆等地,多栖息于海拔850-1100m 的荒漠红柳及胡杨树间以及也见于沼泽地。该物种的模式产地在锡尔河

    lisans
    cc-by-sa-3.0
    telif hakkı
    维基百科作者和编辑