Die Grysrugstormswael (Garrodia nereis) is 'n stormswael en 'n seldsame besoeker aan die kus van Suid-Afrika. Die voël is 15 – 18 cm groot en weeg 26 - 34 g met 'n vlerkspan van 36 - 40 sentimeter. Daar broei 50,000 pare in die subantarktiese eilande. In Engels staan die voël bekend as Grey-backed storm-petrel. Die voël is nog net twee keer in Suid-Afrika opgeteken.
Die voël is die enigste spesie in die genus Garrodia.
Die Grysrugstormswael (Garrodia nereis) is 'n stormswael en 'n seldsame besoeker aan die kus van Suid-Afrika. Die voël is 15 – 18 cm groot en weeg 26 - 34 g met 'n vlerkspan van 36 - 40 sentimeter. Daar broei 50,000 pare in die subantarktiese eilande. In Engels staan die voël bekend as Grey-backed storm-petrel. Die voël is nog net twee keer in Suid-Afrika opgeteken.
Garrodia nereis ye una especie d'ave procelariforme de la familia Hydrobatidae. Ye monotípica dientro del xéneru Garrodia. Puédese atopa na Antártida, Arxentina, Australia, Chile, les Islles Malvines, Tierres Australes y Antártiques Franceses, Nueva Zelanda, Santa Helena, Sudáfrica, y les islles Xeorxa del Sur y Sandwich del Sur. El so hábitat natural ye'l mar abiertu.
Garrodia nereis ye una especie d'ave procelariforme de la familia Hydrobatidae. Ye monotípica dientro del xéneru Garrodia. Puédese atopa na Antártida, Arxentina, Australia, Chile, les Islles Malvines, Tierres Australes y Antártiques Franceses, Nueva Zelanda, Santa Helena, Sudáfrica, y les islles Xeorxa del Sur y Sandwich del Sur. El so hábitat natural ye'l mar abiertu.
Ar Satanig kein gris (liester: Sataniged kein gris) a zo un evn-mor, Garrodia nereis an anv skiantel anezhañ. Ar spesad nemetañ eo er genad Garrodia.
Bevañ a ra al labous war-dro Inizi Maloù, Inizi Kergelenn ha Zeland-Nevez[1].
a vo kavet e Wikimedia Commons.
Ar Satanig kein gris (liester: Sataniged kein gris) a zo un evn-mor, Garrodia nereis an anv skiantel anezhañ. Ar spesad nemetañ eo er genad Garrodia.
L'ocell de tempesta dorsigrís (Garrodia nereis) és un ocell marí de la família dels hidrobàtids (Hydrobatidae), d'hàbits pelàgics que cria a caus o esquerdes de les roques o sota mates d'herba a illes dels oceans meridionals com les Malvines, Gough, Geòrgia del Sud, Crozet, Kerguelen, Auckland, Antípodes i Chatham. i es dispersen pels mars del voltant. És l'única espècie del gènere Garrodia.
L'ocell de tempesta dorsigrís (Garrodia nereis) és un ocell marí de la família dels hidrobàtids (Hydrobatidae), d'hàbits pelàgics que cria a caus o esquerdes de les roques o sota mates d'herba a illes dels oceans meridionals com les Malvines, Gough, Geòrgia del Sud, Crozet, Kerguelen, Auckland, Antípodes i Chatham. i es dispersen pels mars del voltant. És l'única espècie del gènere Garrodia.
Aderyn a rhywogaeth o adar yw Pedryn drycin cefnllwyd (sy'n enw gwrywaidd; enw lluosog: pedrynnod drycin cefnllwyd) a adnabyddir hefyd gyda'i enw gwyddonol Garrodia nereis; yr enw Saesneg arno yw Grey-backed storm petrel. Mae'n perthyn i deulu'r Pedrynnod (Lladin: Hydrobatidae) sydd yn urdd y Procellariformes.[1]
Talfyrir yr enw Lladin yn aml yn G. nereis, sef enw'r rhywogaeth.[2] Mae'r rhywogaeth hon i'w chanfod yn Ne America.
Mae'r pedryn drycin cefnllwyd yn perthyn i deulu'r Pedrynnod (Lladin: Hydrobatidae). Dyma rai o aelodau eraill y teulu:
Rhestr Wicidata:
rhywogaeth enw tacson delwedd Pedryn Cynffon-fforchog Oceanodroma leucorhoa Pedryn drycin Hydrobates pelagicus Pedryn drycin cynffonfforchog Oceanodroma furcata Pedryn drycin du Oceanodroma melania Pedryn drycin gyddfwyn Nesofregetta fuliginosa Pedryn drycin Madeira Oceanodroma castro Pedryn drycin Matsudaira Oceanodroma matsudairae Pedryn drycin torchog Oceanodroma hornbyi Pedryn drycin Tristram Oceanodroma tristrami Pedryn drycin tywyll Oceanodroma markhami Pedryn drycin wynebwyn Pelagodroma marina Pedryn drycin y Galapagos Oceanodroma tethysAderyn a rhywogaeth o adar yw Pedryn drycin cefnllwyd (sy'n enw gwrywaidd; enw lluosog: pedrynnod drycin cefnllwyd) a adnabyddir hefyd gyda'i enw gwyddonol Garrodia nereis; yr enw Saesneg arno yw Grey-backed storm petrel. Mae'n perthyn i deulu'r Pedrynnod (Lladin: Hydrobatidae) sydd yn urdd y Procellariformes.
Talfyrir yr enw Lladin yn aml yn G. nereis, sef enw'r rhywogaeth. Mae'r rhywogaeth hon i'w chanfod yn Ne America.
Die Graurücken-Sturmschwalbe (Garrodia nereis) ist eine Art aus der Familie der Südlichen Sturmschwalben und die einzige rezente Art ihrer Gattung Garrodia.
Die IUCN stuft die Graurücken-Sturmschwalbe als nicht gefährdet (least concern) ein, da sie ein sehr großes Verbreitungsgebiet hat und die Populationszahlen stabil zu sein scheinen. Der weltweite Bestand wird von der IUCN auf 200.000 geschlechtsreife Individuen geschätzt.[1]
Die Graurücken-Sturmschwalbe erreicht eine Körperlänge von 16 bis 19 Zentimeter. Die Flügellänge beträgt 12,4 bis 14 Zentimeter und die Flügelspannweite 39 Zentimeter. Graurücken-Sturmschwalben wiegen zwischen 21 und 44 Gramm. Weibchen sind tendenziell etwas größer und schwerer als die Männchen.[2]
Der Kopf und die Körperoberseite sowie die Flügeldecken sind schieferschwarz, der Mantel und der Rumpf sind dagegen etwas blassgrau. Die Kehle und die Vorderbrust sind gleichfalls dunkel. Der Bauch ist dagegen weiß. Der Schnabel und die Beine sind schwarz. Der Schwanz ist verhältnismäßig kurz und im Flug ragen die Füße leicht über die Schwanzspitze hinaus. Der Flug wirkt flattrig und erinnert an die Flugweise von Fledermäusen. Gewöhnlich fliegen sie sehr dicht über der Wasseroberfläche.
Verwechslungsmöglichkeiten bestehen vor allem mit der Fregattensturmschwalbe.
Die Graurücken-Sturmschwalbe kommt vor allem im Süden der Südhalbkugel vor und ist dort zirkumpolar verbreitet. Zu den Brutinseln gehören die Falklandinseln, Südgeorgien, die Gough-Insel, der Osten der Crozetinseln, die Kerguelen, die Auckland Islands, die Antipoden, die Chatham Islands und möglicherweise auch die Macquarie-Insel.[3] Auch außerhalb der Fortpflanzungszeit hält sich die Graurücken-Sturmschwalbe bevorzugt in der Region ihrer Brutkolonien auf.
Die Graurücken-Sturmschwalbe lebt von noch nicht ausgewachsenen Rankenfußkrebsen sowie anderen Krustentieren. Zum Nahrungsspektrum gehören gelegentlich auch kleine Fische. Auf hoher See ist die Graurücken-Sturmschwalbe gewöhnlich in der Nähe von schwimmenden Kelp-Betten zu beobachten. Während der Nahrungssuche ist sie ganzjährig sowohl einzelgängerisch als auch in kleinen Schwärmen zu beobachten. Schiffen folgt sie gewöhnlich nicht.[4]
Die Graurücken-Sturmschwalbe brütet sowohl einzeln als auch in lockeren Kolonien, entweder in flachen Mulden oder in kurzen Brutröhren, die bis zu 50 Zentimeter tief sein können. Das Ei wird auf den nackten Boden gelegt. Die Brutröhren finden sich gewöhnlich zwischen dichten Grasbüscheln oder anderer niedrig wachsender Vegetation auf flachem Grund oder leicht geneigten Hängen. Das Gelege besteht aus einem einzelnen, weißschaligen Ei, das am breiteren Ende kleine Flecken aufweist. Die Brutzeit beträgt etwa 45 Tage. Es ist bislang nicht bekannt, in welchem Alter die Jungvögel flügge werden. Beide Elternvögel sind gleichermaßen an der Brut und der Aufzucht des Jungvogels beteiligt.[5]
Auf den Falklandinseln werden brütende Graurücken-Sturmschwalben häufig von Sumpfohreulen geschlagen.[6] Es ist sehr wahrscheinlich, dass ähnlich wie bei anderen bodenbrütenden Seevögeln eingeführte Säugetiere einen negativen Effekt auf den Bestand haben. Neben Ratten und verwilderten Hauskatzen haben vermutlich auch Schafe und Hausrinder eine Auswirkung auf die Populationszahlen, da sie die Grasbüschel abweiden, zwischen denen die Sturmschwalbe brütet. Auf zwei kleinen Inseln der Chatham-Gruppe wurden solche weidenden Haustiere entfernt, was unter anderem zu einer Wiederansiedlung der Graurücken-Sturmschwalbe auf diesen Inseln führte.[7]
Die Graurücken-Sturmschwalbe (Garrodia nereis) ist eine Art aus der Familie der Südlichen Sturmschwalben und die einzige rezente Art ihrer Gattung Garrodia.
Die IUCN stuft die Graurücken-Sturmschwalbe als nicht gefährdet (least concern) ein, da sie ein sehr großes Verbreitungsgebiet hat und die Populationszahlen stabil zu sein scheinen. Der weltweite Bestand wird von der IUCN auf 200.000 geschlechtsreife Individuen geschätzt.
The grey-backed storm petrel (Garrodia nereis) is a species of seabird in the austral storm petrel family Oceanitidae. It is monotypic within the genus Garrodia.[2] It is found in Antarctica, Argentina, Australia, Chile, Falkland Islands, French Southern Territories, New Zealand, Saint Helena, South Africa, and South Georgia and the South Sandwich Islands. Its natural habitat is open seas.[1]
The genus Garrodia was created by William Alexander Forbes in 1881[2] and named after English zoologist Alfred Henry Garrod,[3] while the specific descriptor is an allusion to the Nereids, the sea nymphs of Greek mythology.[4]
The grey-backed storm petrel (Garrodia nereis) is a species of seabird in the austral storm petrel family Oceanitidae. It is monotypic within the genus Garrodia. It is found in Antarctica, Argentina, Australia, Chile, Falkland Islands, French Southern Territories, New Zealand, Saint Helena, South Africa, and South Georgia and the South Sandwich Islands. Its natural habitat is open seas.
The genus Garrodia was created by William Alexander Forbes in 1881 and named after English zoologist Alfred Henry Garrod, while the specific descriptor is an allusion to the Nereids, the sea nymphs of Greek mythology.
La Grizdorsa petrelo (Garrodia nereis) estas specio de marbirdo de la familio de Hidrobatedoj. Ĝi estas monotipa ene de la genro Garrodia kiu ricevis genran nomon fare de William Alexander Forbes en 1881 laŭ Alfred Henry Garrod, dum la specia priskribo estas aludo al la Nereidinoj, nome marnimfoj de la Greka mitologio.
Ĝi troviĝas en Antarkto, Argentino, Aŭstralio (Makvora Insulo), Ĉilio, Falklandoj, Francaj Sudaj kaj Antarktaj Teritorioj (Krozet-Insuloj kaj Kergelenoj), Novzelando (Aŭklandoj kaj Chatham-insularo), Sankta Heleno, Sudafriko, Sud-Georgio kaj Sud-Sandviĉinsuloj, kaj la Insulo Gough. Ties natura habitato estas malferma maro.
Temas pri malgranda petrelo 16 ĝis 19 cm longa kun 12,4 ĝis 14 cm de flugillongo kaj 39 cm de enverguro. Ili pezas el 21 al 44 g. Diference de la ŝtormopetreloj de la genro Oceanites, tiu ĉi petrelo havas pli ampleksan blankan areon en vosto (escepte fina bordo), pugo, dorso kaj komence de flugiloj, el kio venas la komuna nomo. Same ĝi havas blankajn subajn partojn (escepte la kapo).
Kiel ĉe aliaj ŝtormopetreloj, ankaŭ tiu ĉi specio piediras (pladumas) sur la akva surfaco dum serĉas manĝaĵon.
La Grizdorsa petrelo (Garrodia nereis) estas specio de marbirdo de la familio de Hidrobatedoj. Ĝi estas monotipa ene de la genro Garrodia kiu ricevis genran nomon fare de William Alexander Forbes en 1881 laŭ Alfred Henry Garrod, dum la specia priskribo estas aludo al la Nereidinoj, nome marnimfoj de la Greka mitologio.
El paíño dorsigrís[1] o golondrina de mar subantártica (Garrodia nereis) es una especie de ave procelariforme de la familia Hydrobatidae. Es monotípica dentro del género Garrodia. Se puede encuentra en la Antártida, Argentina, Australia, Chile, las islas Malvinas, Tierras Australes y Antárticas Francesas, Nueva Zelanda, Santa Helena, Sudáfrica, y las islas Georgias del Sur y Sandwich del Sur. Su hábitat natural es el mar abierto.
El paíño dorsigrís o golondrina de mar subantártica (Garrodia nereis) es una especie de ave procelariforme de la familia Hydrobatidae. Es monotípica dentro del género Garrodia. Se puede encuentra en la Antártida, Argentina, Australia, Chile, las islas Malvinas, Tierras Australes y Antárticas Francesas, Nueva Zelanda, Santa Helena, Sudáfrica, y las islas Georgias del Sur y Sandwich del Sur. Su hábitat natural es el mar abierto.
Garrodia nereis Garrodia generoko animalia da. Hegaztien barruko Hydrobatidae familian sailkatua dago.
Garrodia nereis Garrodia generoko animalia da. Hegaztien barruko Hydrobatidae familian sailkatua dago.
Tyrskykeiju (Garrodia nereis) on ulappakeijujen heimoon kuuluva valtamerilintu. Se elää Etelämannerta ympäröivän merialueen saarilla Falklandsaarilta Chathamsaarille. Populaation koko on todennäköisesti yli 200 000 yksilöä. John Gould kuvaili lajin holotyypin Bassinsalmesta 1841.[2]
Tyrskykeiju (Garrodia nereis) on ulappakeijujen heimoon kuuluva valtamerilintu. Se elää Etelämannerta ympäröivän merialueen saarilla Falklandsaarilta Chathamsaarille. Populaation koko on todennäköisesti yli 200 000 yksilöä. John Gould kuvaili lajin holotyypin Bassinsalmesta 1841.
Garrodia nereis
L'Océanite néréide (Garrodia nereis), également appelé pétrel à croupion gris, est une espèce d'oiseaux de la famille des Oceanitidae, la seule représentante du genre Garrodia.
Son aire s'étend de manière circumpolaire sur trois zones : le sud de l'océan Atlantique, le sud-ouest de l'océan Indien et le sud-ouest de l'océan Pacifique.
Garrodia nereis
L'Océanite néréide (Garrodia nereis), également appelé pétrel à croupion gris, est une espèce d'oiseaux de la famille des Oceanitidae, la seule représentante du genre Garrodia.
L'uccello delle tempeste dorsogrigio (Garrodia nereis (Gould, 1841)) è un uccello della famiglia Oceanitidae. È l'unica specie nota del genere Garrodia.[2]
L'uccello delle tempeste dorsogrigio (Garrodia nereis (Gould, 1841)) è un uccello della famiglia Oceanitidae. È l'unica specie nota del genere Garrodia.
Het grijsrugstormvogeltje (Garrodia nereis) is een vogel uit de familie van de zuidelijke stormvogeltjes. William Alexander Forbes gaf de vogel in 1881 zijn wetenschappelijke naam als eerbetoon aan Alfred Henry Garrod, een Engelse zoöloog die leefde van 1846 tot 1879 en met een verwijzing naar de Nereïden, in de Griekse mythologie de dochters van de zeegod Nereus.
Deze vogel heeft een donkere rug, een witte buik en een grijs band op zijn rug en staart. De lichaamslengte bedraagt 16 tot 19 cm, de spanwijdte 39 cm en het gewicht 21 tot 44 gram.
Het voedsel bestaat uit onvolwassen rankpootkreeften en andere schaaldieren, soms ook kleine vissoorten.
Het grijsrugstormvogeltje nestelt in kolonies of alleen, meestal op of dicht bij de grond in dichtbegroeid grasland. Broeden doet hij tussen september en december. Het vrouwtje legt één ei dat gedurende 45 dagen bebroed wordt.
Het grijsrugstormvogeltje komt voor in Antarctica, Argentinië, Australië, Chili, de Falklandeilanden, Nieuw-Zeeland, Sint-Helena, Zuid-Afrika en op Zuid-Georgia en de Zuidelijke Sandwicheilanden. Zijn natuurlijke leefgebied is open zee.
Op sommige eilanden worden ze bedreigd door uitheemse katten.
Het grijsrugstormvogeltje (Garrodia nereis) is een vogel uit de familie van de zuidelijke stormvogeltjes. William Alexander Forbes gaf de vogel in 1881 zijn wetenschappelijke naam als eerbetoon aan Alfred Henry Garrod, een Engelse zoöloog die leefde van 1846 tot 1879 en met een verwijzing naar de Nereïden, in de Griekse mythologie de dochters van de zeegod Nereus.
Gråryggstormsvale, Garrodia nereis, er ein sjøfugl i oseansvalefamilien Oceanitidae. Han har ei sub-antarktisk, sirkumpolar utbreiing.
Dette er ei mellomstor stormsvale, ca. 18 centimeter med ei gjennomsnittleg kroppsmasse på 35 gram. Fjørdrakta har i korte trekke kvit underside og mørk overside; heile hovudet, halsen og øvre bryst er gråsvart. Undersida av vengene er kvite med mørk innramming, elles er heile undersida kvit. Oversida av venger, rygg og hale er askegrå, med svart band på enden av halen og svart mot enden av vengefjørene. Beina stikk litt bak enden av halefjørene når dei flyg.[1]
Dei lever rundt randen av kontinentalsokkelen og beitar spreidd og pelagisk, tar larver av skjeldyr, krepsdyr, blekksprut og dels òg småfisk. Dei plukkar føda som andre artar i stormsvalefamilien ved å «vandre» på havoverflata. I hovudsak er dei standfuglar utan lange, regelbundne trekk.
Gråryggstormsvaler dannar lause koloniar på isolerte øyar og hekkar på frå Falklandsøyane i vest og austover til øyane rundt New Zealand, slik som på Chatham-øyane. Storleiken på populasjonen er estimert til 200 000 kjønnsmodne individ.
Gråryggstormsvale, Garrodia nereis, er ein sjøfugl i oseansvalefamilien Oceanitidae. Han har ei sub-antarktisk, sirkumpolar utbreiing.
Garrodia nereis é uma espécie de ave marinha da família Hydrobatidae. É a única espécie do género Garrodia.
Pode ser encontrada nos seguintes países: Antártica, Argentina, Austrália, Chile, Ilhas Malvinas, Territórios Antárticos Franceses, Nova Zelândia, Santa Helena (território), África do Sul e Geórgia do Sul e Ilhas Sanduíche do Sul.
O seu habitat natural é o mar aberto.
Garrodia nereis é uma espécie de ave marinha da família Hydrobatidae. É a única espécie do género Garrodia.
Pode ser encontrada nos seguintes países: Antártica, Argentina, Austrália, Chile, Ilhas Malvinas, Territórios Antárticos Franceses, Nova Zelândia, Santa Helena (território), África do Sul e Geórgia do Sul e Ilhas Sanduíche do Sul.
Gråryggig stormsvala[2] (Garrodia nereis) är en fågel i familjen sydstormsvalor inom ordningen stormfåglar.[3]
Gråryggig stormsvala placeras som enda art i släktet Garrodia. Fågeln förekommer i vattnen runt Antarktis och utbredningsområdet sträcker sig så långt norrut som till cirka 35° S.[4]
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal till följd av predation från invasiva arter vid boplatserna, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen uppskattas till åtminstone 200.000 individer.[5]
Gråryggig stormsvala (Garrodia nereis) är en fågel i familjen sydstormsvalor inom ordningen stormfåglar.
Garrodia nereis là một loài chim trong họ Hydrobatidae.[2]
Garrodia nereis là một loài chim trong họ Hydrobatidae.