Pyrrhula leucogenis és un ocell de la família dels fringíl·lids (Fringillidae) que habita els boscos de muntanya de Luzon i Mindanao, a les Filipines. Rep en diverses llengües el nom de "pinsà borroner filipí" (Francès: Bouvreuil des Philippines. Espanyol: Camachuelo filipino).
Pyrrhula leucogenis és un ocell de la família dels fringíl·lids (Fringillidae) que habita els boscos de muntanya de Luzon i Mindanao, a les Filipines. Rep en diverses llengües el nom de "pinsà borroner filipí" (Francès: Bouvreuil des Philippines. Espanyol: Camachuelo filipino).
Aderyn a rhywogaeth o adar yw Coch perllan y Philipinau (sy'n enw gwrywaidd; enw lluosog: cochion perllan y Philipinau) a adnabyddir hefyd gyda'i enw gwyddonol Pyrrhula leucogenis; yr enw Saesneg arno yw Philippine bullfinch. Mae'n perthyn i deulu'r Pincod (Lladin: Fringillidae) sydd yn urdd y Passeriformes.[1]
Talfyrir yr enw Lladin yn aml yn P. leucogenis, sef enw'r rhywogaeth.[2]
Mae'r coch perllan y Philipinau yn perthyn i deulu'r Pincod (Lladin: Fringillidae). Dyma rai o aelodau eraill y teulu:
Rhestr Wicidata:
rhywogaeth enw tacson delwedd Aderyn pigbraff Maui Pseudonestor xanthophrys Nico Carduelis carduelis Serin sitron Carduelis citrinellaAderyn a rhywogaeth o adar yw Coch perllan y Philipinau (sy'n enw gwrywaidd; enw lluosog: cochion perllan y Philipinau) a adnabyddir hefyd gyda'i enw gwyddonol Pyrrhula leucogenis; yr enw Saesneg arno yw Philippine bullfinch. Mae'n perthyn i deulu'r Pincod (Lladin: Fringillidae) sydd yn urdd y Passeriformes.
Talfyrir yr enw Lladin yn aml yn P. leucogenis, sef enw'r rhywogaeth.
Der Weißwangengimpel (Pyrrhula leucogenis) ist eine Art aus der Unterfamilie der Stieglitzartigen. Er kommt ausschließlich auf den Philippinen vor. Die Art wird von der IUCN als nicht gefährdet (least concern) eingestuft.[1]
Der Weißwangengimpel erreicht eine Körperlänge von vierzehn bis fünfzehn Zentimetern. Das Gefieder ist überwiegend braun, allerdings sind Nacken, Kinn und Oberkopf schwarz. Auch die Schwingen und Schwanzfedern sind schwarz. Die innerste Armschwinge ist beim Männchen rot und beim Weibchen gelb. Die Wangen, die Ohrdecken sowie der Bürzel sind weiß. Der weiße Bürzel ist dunkel abgegrenzt. Der Schnabel ist dunkelgrau.
Der Weißwangengimpel besiedelt auf den Philippinen nur die Inseln Luzon und Mindanao. Sein Verbreitungsgebiet ist damit verhältnismäßig klein. Die Art kommt vor allem in den Höhenlagen vor. Der Lebensraum sind Wälder und Waldränder und Bambusgehölze. Er kommt aber auch auf Kulturland vor.
Der Weißwangengimpel (Pyrrhula leucogenis) ist eine Art aus der Unterfamilie der Stieglitzartigen. Er kommt ausschließlich auf den Philippinen vor. Die Art wird von der IUCN als nicht gefährdet (least concern) eingestuft.
The white-cheeked bullfinch (Pyrrhula leucogenis) is a species of finch in the family Fringillidae.
It is found in mountain regions of the Philippines, mainly on the two largest Philippine islands, Luzon and Mindanao.[2] It has also been reported on the island of Panay.[3] Its natural habitat is subtropical or tropical moist montane forests. The bird's conservation status is 'least concern', although it is uncommon and has a very restricted range.
The taxonomy was described in 2001 by Arnaiz-Villena et al. All birds belonging to the genus Pyrrhula have a common ancestor: Pinicola enucleator.[4][5]
1. Cornell Lab of Ornithology Birds of the World.
2. Robert S. Kennedy et al., "A Guide to the Birds of the Philippines", Oxford University Press, 2013.
The white-cheeked bullfinch (Pyrrhula leucogenis) is a species of finch in the family Fringillidae.
It is found in mountain regions of the Philippines, mainly on the two largest Philippine islands, Luzon and Mindanao. It has also been reported on the island of Panay. Its natural habitat is subtropical or tropical moist montane forests. The bird's conservation status is 'least concern', although it is uncommon and has a very restricted range.
La Blankavanga pirolo aŭ Filipina pirolo (Pyrrhula leucogenis) estas specio de birdo de la familio de Fringedoj kaj genro de piroloj kiuj estas fortikaj paserinaj birdoj kun diketaj bekoj kaj maskloj kun oranĝaj aŭ ruĝaj brustoj.
Temas pri ĝenerale malhelbruna specio pli hela en subaj partoj, kun pli nigrecaj flugiloj (sen flugilstrio) kaj forkoforma vosto. La pugo estas blanka kaj same blanka estas la vango sub nigra kapareo de mentono, masko, krono kaj nuko. Tiu rimarkinda karaktero nomigas la specion kaj en la komuna nomo kaj en la latina scienca nomo kie leucogenis estas kunmetaĵo de du radikoj el la antikva greka kiuj signifas respektive “blanka” kaj “vango”.
Ĝi troviĝas kiel endemio nur en Filipinoj pli precize ĉe la insuloj de Luzono kaj de Mindanao. Ties natura habitato estas subtropikaj aŭ tropikaj humidaj montararbaroj.
Laŭ Alan P. Peterson ekzistas du subspecioj :
La Blankavanga pirolo aŭ Filipina pirolo (Pyrrhula leucogenis) estas specio de birdo de la familio de Fringedoj kaj genro de piroloj kiuj estas fortikaj paserinaj birdoj kun diketaj bekoj kaj maskloj kun oranĝaj aŭ ruĝaj brustoj.
El camachuelo filipino (Pyrrhula leucogenis)[2] es una especie de ave paseriforme de la familia Fringillidae endémica de Filipinas.
Se encuentra en las montañas de las dos islas principales, Luzón y Mindanao. Su hábitat natural son los bosques de montaña tropicales.
La taxonomía de la especie se fijó en 2001 por Arnaiz-Villena et al. Todas las especies que pertenecen al género Pyrrhula tienen un ancestro común: Pinicola enucleator.[3][4]
El camachuelo filipino (Pyrrhula leucogenis) es una especie de ave paseriforme de la familia Fringillidae endémica de Filipinas.
Pyrrhula leucogenis Pyrrhula generoko animalia da. Hegaztien barruko Fringillidae familian sailkatua dago.
Pyrrhula leucogenis Pyrrhula generoko animalia da. Hegaztien barruko Fringillidae familian sailkatua dago.
Filippiinientulkku (Pyrrhula leucogenis)[2] on peippojen heimoon kuuluva varpuslintu.
Filippiinientulkkua tavataan Filippiineillä. Lajin kannankehitys on vakaa, ja se on luokiteltu elinvoimaiseksi.[1]
Filippiinientulkku (Pyrrhula leucogenis) on peippojen heimoon kuuluva varpuslintu.
Pyrrhula leucogenis
Le Bouvreuil des Philippines (Pyrrhula leucogenis) est une espèce de passereaux appartenant à la famille des Fringillidae. On le trouve uniquement aux Philippines, plus particulièrement sur les îles de Luçon et de Mindanao.
Cet oiseau peuple les Philippines (îles de Mindanao et Luçon).
D'après la classification de référence (version 5.2, 2015) du Congrès ornithologique international, cette espèce est constituée des sous-espèces suivantes (ordre phylogénique) :
Quatre sous-espèces (leucogenis, steerei, apo et coriaria) ont été décrites mais seules ces deux-ci sont actuellement reconnues.
Ce bouvreuil endémique des Philippines est inféodé aux forêts humides de chênes sur les flancs des collines et dans les vallées de montagne jusqu’à 1 750 m d’altitude où il fréquente les différents étages de la végétation, de la canopée au sous-bois.
Elle se compose de baies d’une viorne endémique (Viburnum glaberrimum) adoxacée mais la plante de prédilection de ce bouvreuil insulaire est une urticacée (Dendrocnide densiflora) dont il se nourrit des bourgeons et des petits fruits.
Le nid et les œufs n’ont toujours pas été décrits et il n’existe qu’une seule donnée indiquant que des oiseaux avec des gonades gonflées ont été signalés en mars et en avril.
L’espèce n’est pas globalement considérée comme menacée par BirdLife International (2010) mais les rapports de plusieurs expéditions ont mentionné des signes de bûcheronnage et d’autres activités humaines dégradant l’habitat.
Pyrrhula leucogenis
Le Bouvreuil des Philippines (Pyrrhula leucogenis) est une espèce de passereaux appartenant à la famille des Fringillidae. On le trouve uniquement aux Philippines, plus particulièrement sur les îles de Luçon et de Mindanao.
Il ciuffolotto guancebianche o ciuffolotto filippino (Pyrrhula leucogenis Ogilvie-Grant, 1895) è un uccello passeriforme appartenente alla famiglia Fringillidae[2].
Il nome scientifico della specie, leucogenis, deriva dall'unione delle parole greche λευκος (leukos, "bianco") e γενυς (genys/genus, "parte bassa della faccia"), col significato di "dalle guance bianche" (appellativo riscontrabile anche nel nome comune), in riferimento alla livrea di questi uccelli.
Misura 15-16,5 cm di lunghezza, per un peso di 19 g[3].
L'aspetto di questi uccelli è quello tipico dei ciuffolotti, massiccio e robusto, con grossa testa e becco tozzo e massiccio, di forma arrotondata.
Il piumaggio ricorda vagamente quello dei maschi di passero: esso si presenta infatti perlopiù di colore bruno, più chiaro e tendente all'isabella su petto e ventre e più scuro su ali e dorso: il sottoala e i fianchi sono grigiastri, le guance sono bianco-grigiastre (da cui il nome comune e il nome scientifico) e dello stesso colore è il codione, mentre il sottocoda assume sfumature giallastre. Ali e coda sono nere, così come nere sono la faccia e la calotta cefalica. Il becco è nerastro, così come le zampe: gli occhi sono invece di colore bruno scuro.
In questa specie, a differenza degli altri ciuffolotti, il dimorfismo sessuale è poco evidente, con la presenza (similmente a quanto osservabile nel ciuffolotto bruno) di una linea di colore rosso-arancio sull'ultima penna delle remiganti terziarie che rappresenta una peculiarità del maschio.
Si tratta di uccelli diurni, che vivono perlopiù in coppie e si muovono fra i rami bassi e il sottobosco, dimostrandosi piuttosto schivi e nascondendosi al minimo segnale di pericolo: ciononostante, mentre si muovono si dimostrano piuttosto vocali, tenendosi in contatto fra loro con continui richiami pigolanti.
La dieta del ciuffolotto filippino è quasi del tutto ignota: nonostante si tenda a credere che (similmente agli altri ciuffolotti) sia una specie quasi esclusivamente granivora, in natura è stato osservato nutrirsi perlopiù di bacche, piccoli frutti (come quelli di Viburnum[3]), fiori e germogli.
La stagione riproduttiva di questi uccelli comprende i mesi di marzo e aprile: durante questo periodo le coppie sviluppano una spiccata territorialità, che porta i due componenti a scacciare energicamente gli eventuali intrusi. Non si conosce ancora nulla circa le abitudini riproduttive di questa specie, tuttavia si pensa che esse non differiscano significativamente per modalità e tempistica da quelle degli altri ciuffolotti e dei fringillidi in generale.
Come intuibile dal nome comune, il ciuffolotto filippino è endemico delle Filippine, dove colonizza la Cordigliera Centrale e i Monti Zambales su Luzon e i monti Malindang, Kitanglad, Hilong-Hilong, Apo e Mayo su Mindanao: la specie sembrerebbe inoltre essere presente anche su Panay[3].
L'habitat di questi uccelli è rappresentato dalle aree di foresta umida a prevalenza di querce e con presenza di licheni e folto sottobosco, nelle vallate e nelle zone collinari.
Se ne riconoscono due sottospecie[2]:
Mancano invece informazioni tassonomiche sulla popolazione di Panay, che si pensa tuttavia faccia parte della sottospecie nominale.
Nell'ambito del genere Pyrrhula, il ciuffolotto guancebianchi forma (assieme al ciuffolotto bruno) un clade basale del Sud-est asiatico, dal quale hanno avuto origine tutte le specie ascritte al genere[4].
Il ciuffolotto guancebianche o ciuffolotto filippino (Pyrrhula leucogenis Ogilvie-Grant, 1895) è un uccello passeriforme appartenente alla famiglia Fringillidae.
De Filipijnse goudvink (Pyrrhula leucogenis) is een vogelsoort uit de familie van de Fringillidae (vinkachtigen).
De Filipijnse goudvink komt alleen voor in de Filipijnen en telt twee ondersoorten:
De Filipijnse goudvink is monotypisch.
Bronnen, noten en/of referentiesDe Filipijnse goudvink (Pyrrhula leucogenis) is een vogelsoort uit de familie van de Fringillidae (vinkachtigen).
Hvitkinndompap (Pyrrhula leucogenis) er en art i slekten dompaper (Pyrrhula), som inngår i finkefamilien (Fringillidae). Arten er endemisk for Filippinene. To underarter anerkjennes. Ifølge IUCNs rødliste er arten livskraftig, men utbredelsen er begrenset.[1]
Hvitkinndompap blir cirka 15–16,5 cm lang, men kun én hann har blitt veid, og den veide 19 g.[2] Arten har en karakteristisk stor hvit kinnflekk og den typiske blåsorte hetta og de samme tegningene som dompapen har, men fjærdrakta er ellers gråbrun. Hunnen ligner hannen, men er dusere. Nominatformen er noe større enn den sørlige underarten, men ellers skiller det lite mellom dem.[2]
Arten trives i fuktig eikeskog (Quercus) og mosekledde skoger, i høyder på 1 250–1 750moh. Lite er kjent om dietten til denne arten, men den eter bær, blomster og knopper i trekronene og underskogen. Den opptrer både solitært, parvis og i små familiegrupper. Den kan også danne flokker, også sammen med andre arter.[2]
Arten er standfugl, men den migrerer ned fra høyden når tilgangen på mat krever det.[2]
Inndelingen og rekkefølgen av den følger HBW Alive og er i henhold til Clement (2017).[2] Norske navn på artene følger Norsk navnekomité for fugl og er i henhold til Syvertsen et al. (2008).[3] Navn og beskrivelser i parentes er ikke offisielle navn, men kun midlertidige beskrivelser i påvente av offisielle navn.
Hvitkinndompap (Pyrrhula leucogenis) er en art i slekten dompaper (Pyrrhula), som inngår i finkefamilien (Fringillidae). Arten er endemisk for Filippinene. To underarter anerkjennes. Ifølge IUCNs rødliste er arten livskraftig, men utbredelsen er begrenset.
Vitkindad domherre[2] (Pyrrhula leucogenis) är en fågel i familjen finkar inom ordningen tättingar.[3]
Vitkindad domherre delas in i två underarter:[3]
IUCN kategoriserar arten som livskraftig.[1]
Pyrrhula leucogenis là một loài chim thuộc họ Fringillidae. Chúng chỉ được tìm thấy ở Philipin. Môi trường sống tự nhiên của chúng là các vùng rừng montane ẩm nhiệt đới hoặc cận nhiệt đới.
Pyrrhula leucogenis là một loài chim thuộc họ Fringillidae. Chúng chỉ được tìm thấy ở Philipin. Môi trường sống tự nhiên của chúng là các vùng rừng montane ẩm nhiệt đới hoặc cận nhiệt đới.
Pyrrhula leucogenis (Ogilvie-Grant, 1895)
Охранный статусБелощёкий снегирь[1] (лат. Pyrrhula leucogenis) — самый южный тропический вид снегирей, распространённый на крупных островах Филиппинского архипелага. Встречается в высокогорных хвойных лесах.
Птица мелких размеров, чуть меньше воробья. Это один из первых видов снегирей, у которых сформировалась настоящая чёрная «шапочка» на голове. Чёрный цвет располагается также как и у всех черношапочных снегирей. Остальное оперение — буро-коричневое, кроме ярких, белых щек, светлого надхвостья и белых пятен по бокам груди. На пояснице темная черно-коричневая полоса, формирующая контрастную границу между светлым надхвостьем и коричневой спиной. Светлая полоса на крыле, сформированная большими верхними кроющими крыла, почти полностью серо-коричневая или более светлая. Крайнее внутреннее третьестепенное маховое перо чёрное с красным пятном. Хвост с небольшой выемкой, больше чем у обыкновенного снегиря, но меньше чем у бурого. На рулевых и маховых перьях отмечается своеобразный чешуйчатый рисунок, характерный для масковых снегирей. Явного полового диморфизма нет, но, возможно, как у бурого снегиря.
Два подвида, живущих на разных островах и отличающихся окраской радужки.
Белощёкий снегирь (лат. Pyrrhula leucogenis) — самый южный тропический вид снегирей, распространённый на крупных островах Филиппинского архипелага. Встречается в высокогорных хвойных лесах.