El pinsà borroner capgrís (Pyrrhula erythaca) és un ocell de la família dels fringíl·lids (Fringillidae) que habita boscos i matolls de muntanya, als Himàlaies del nord-est de l'Índia, Bhutan, sud-est del Tibet, nord de Birmània, Xina central i Taiwan.
El pinsà borroner capgrís (Pyrrhula erythaca) és un ocell de la família dels fringíl·lids (Fringillidae) que habita boscos i matolls de muntanya, als Himàlaies del nord-est de l'Índia, Bhutan, sud-est del Tibet, nord de Birmània, Xina central i Taiwan.
Aderyn a rhywogaeth o adar yw Coch perllan Beavan (sy'n enw gwrywaidd; enw lluosog: cochion perllan Beavan) a adnabyddir hefyd gyda'i enw gwyddonol Pyrrhula erythaca; yr enw Saesneg arno yw Beavan’s bullfinch. Mae'n perthyn i deulu'r Pincod (Lladin: Fringillidae) sydd yn urdd y Passeriformes.[1]
Talfyrir yr enw Lladin yn aml yn P. erythaca, sef enw'r rhywogaeth.[2]
Mae'r coch perllan Beavan yn perthyn i deulu'r Pincod (Lladin: Fringillidae). Dyma rai o aelodau eraill y teulu:
Rhestr Wicidata:
rhywogaeth enw tacson delwedd Acepa Loxops coccineus Aderyn pigbraff Maui Pseudonestor xanthophrys Mêl-gropiwr Molokai Paroreomyza flammea Pinc Laysan Telespiza cantans Pinc Nihoa Telespiza ultimaAderyn a rhywogaeth o adar yw Coch perllan Beavan (sy'n enw gwrywaidd; enw lluosog: cochion perllan Beavan) a adnabyddir hefyd gyda'i enw gwyddonol Pyrrhula erythaca; yr enw Saesneg arno yw Beavan’s bullfinch. Mae'n perthyn i deulu'r Pincod (Lladin: Fringillidae) sydd yn urdd y Passeriformes.
Talfyrir yr enw Lladin yn aml yn P. erythaca, sef enw'r rhywogaeth.
Der Maskengimpel (Pyrrhula erythaca) ist eine Vogelart aus der Unterfamilie der Stieglitzartigen. Die Art kommt in drei Unterarten in Asien vor. Der Bestand der Art wird von der IUCN als nicht gefährdet eingestuft.[1]
Die Körperlänge des Maskengimpels variiert je nach Unterart zwischen 13 und 17 Zentimetern.[2] Ein Geschlechtsdimorphismus besteht. Bei dem Weibchen fehlen die orangerot gefärbten Körperpartien.
Das Männchen ist auf der Körperoberseite graubraun. Der Kopf, Wangen, Nacken sowie die Kehle sind grau. Die Stirn, die Umgebung der Augen, die Zügel sowie das Kinn sind schwarz. Diese schwarze Gesichtsmaske ist gegenüber dem Oberkopf und dem Hals weiß abgegrenzt. Die Schwingen und der Schwanz sind schwarz und glänzen bläulich. Brust, Oberbauch und Flanken sind bei den Unterarten P. e. erythaca und P. e. wilderi orangerot. Bei der Unterart P. e. owstoni sind diese Körperpartien dagegen grau gefärbt. Der Unterbauch ist weiß. Auch der Bürzel sowie die Ober- und Unterschwanzdecken sind weiß. Der Schnabel ist schwarz glänzend, die Augen sind dunkelbraun.
Der Maskengimpel hat ein sehr großes Verbreitungsgebiet. Er kommt vom Osten des Himalayas bis in den Norden Myanmars vor. Er besiedelt außerdem Yunnan im Südwesten Chinas. Das Verbreitungsgebiet der Unterart P. e. owstoni ist auf Taiwan beschränkt. Der Lebensraum sind Nadel- und Birkenwälder sowie Rhododendronbestände. Der Maskengimpel ist eine Art der Höhenlagen. Während des Sommerhalbjahrs kommt er in Höhenlagen ab 2.400 Metern vor und wird bis zur Vegetationsgrenze beobachtet.[2] Während des Winterhalbjahrs sucht er niedrigere Höhenlagen auf.
Das Gelege besteht aus vier bis sechs Eiern. Die Schale der Eier ist blau mit dunklen Flecken und Kritzeln. Es brütet allein das Weibchen. Die Brutdauer beträgt 14 Tage. Die Jungvögel sind nach 18 bis 20 Tagen flügge. Maskengimpel ziehen sehr häufig zwei Bruten pro Jahr groß.
Der Maskengimpel (Pyrrhula erythaca) ist eine Vogelart aus der Unterfamilie der Stieglitzartigen. Die Art kommt in drei Unterarten in Asien vor. Der Bestand der Art wird von der IUCN als nicht gefährdet eingestuft.
फुस्रोटाउके टिउँटिउँ नेपालमा पाइने एक प्रकारको चराको नाम हो । यसलाई अङ्ग्रेजीमा (Grey-headed Bullfinch) भनिन्छ।
फुस्रोटाउके टिउँटिउँ नेपालमा पाइने एक प्रकारको चराको नाम हो । यसलाई अङ्ग्रेजीमा (Grey-headed Bullfinch) भनिन्छ।
The grey-headed bullfinch (Pyrrhula erythaca) is a species of finch in the family Fringillidae. It is sometimes known as Beavan's bullfinch.[2]
It is found in Bhutan, China, India, Myanmar, and Nepal. Its natural habitats are boreal forest and temperate forest.
Molecular phylogeny indicates that species of the genus Pyrrhula have a common ancestor with the pine grosbeak (Pinicola enucleator).[3][4][5]
The grey-headed bullfinch (Pyrrhula erythaca) is a species of finch in the family Fringillidae. It is sometimes known as Beavan's bullfinch.
It is found in Bhutan, China, India, Myanmar, and Nepal. Its natural habitats are boreal forest and temperate forest.
La Grizkapa pirolo (Pyrrhula erythaca) estas specio de birdo de la familio de Fringedoj kaj genro de piroloj kiuj estas fortikaj paserinaj birdoj kun diketaj bekoj kaj maskloj kun oranĝaj aŭ ruĝaj brustoj.
Ĝi troviĝas en Butano, Ĉinio, Barato, Birmo, Nepalo kaj Tajvano. Ties natura habitato estas borealaj arbaroj kaj moderklimataj arbaroj.
La Grizkapa pirolo estas malgranda (17 cm) birdo kun grizaj dorso, kapo kaj nuko. Ofte la kapo estas per nuancoj limigita el la supraj (iom pli grizbruneca) kaj subaj partoj (iom pli helaj. La vizaĝo, flugiloj kaj vosto estas nigraj. La vizaĝo estas rimarkinda ĉirkaŭbekobaza areo kiu etendas al la okuloj kaj kiu estas bordita de blanka nuanco. Ĉirkaŭ ĝi estas griza kolareo. Sube la brusto estas oranĝeca, la ventro griza kaj la suba ventro (subpugo) estas blanka. Dumfluge videblas la grizecblanka flugilstrio kaj la blanka pugo. La ino estas pli bruna sube kaj pli malhelgriza en kapo kaj nuko.
La masklo de la tajvana subspecio owstoni estas iom violecgriza sube, kun iom da rozkolora aŭ buffy nuanco en brusto, pli ol la oranĝecbruna de la kontinentaj subspecioj.
La Grizkapa pirolo manĝas semojn kaj pinsemojn, kaj vintre kutime troviĝas en malgrandaj aroj. La alvoko estis priskribita kiel mida “jifu, jifu”. En Tajvano la Grizkapa pirolo estas komuna la tutan jaron loĝanta ĉe arbaroj subalpaj de koniferoj kaj miksitaj kaj descendas al pli subaj altaĵoj vintre.
La Grizkapa pirolo (Pyrrhula erythaca) estas specio de birdo de la familio de Fringedoj kaj genro de piroloj kiuj estas fortikaj paserinaj birdoj kun diketaj bekoj kaj maskloj kun oranĝaj aŭ ruĝaj brustoj.
Ĝi troviĝas en Butano, Ĉinio, Barato, Birmo, Nepalo kaj Tajvano. Ties natura habitato estas borealaj arbaroj kaj moderklimataj arbaroj.
La Grizkapa pirolo estas malgranda (17 cm) birdo kun grizaj dorso, kapo kaj nuko. Ofte la kapo estas per nuancoj limigita el la supraj (iom pli grizbruneca) kaj subaj partoj (iom pli helaj. La vizaĝo, flugiloj kaj vosto estas nigraj. La vizaĝo estas rimarkinda ĉirkaŭbekobaza areo kiu etendas al la okuloj kaj kiu estas bordita de blanka nuanco. Ĉirkaŭ ĝi estas griza kolareo. Sube la brusto estas oranĝeca, la ventro griza kaj la suba ventro (subpugo) estas blanka. Dumfluge videblas la grizecblanka flugilstrio kaj la blanka pugo. La ino estas pli bruna sube kaj pli malhelgriza en kapo kaj nuko.
La masklo de la tajvana subspecio owstoni estas iom violecgriza sube, kun iom da rozkolora aŭ buffy nuanco en brusto, pli ol la oranĝecbruna de la kontinentaj subspecioj.
La Grizkapa pirolo manĝas semojn kaj pinsemojn, kaj vintre kutime troviĝas en malgrandaj aroj. La alvoko estis priskribita kiel mida “jifu, jifu”. En Tajvano la Grizkapa pirolo estas komuna la tutan jaron loĝanta ĉe arbaroj subalpaj de koniferoj kaj miksitaj kaj descendas al pli subaj altaĵoj vintre.
El camachuelo cabecigrís (Pyrrhula erythaca)[2] es una especie de ave paseriforme de la familia Fringillidae propia de Asia.
Se encuentra en los bosques templados y de montaña del sureste de Asia, distribuido por China, Bután, Nepal, el noreste de la India, Birmania y Taiwán.
Los estudios genéticos indican que todas las especies del género Pyrrhula tienen un ancestro común el camachuelo picogrueso (Pinicola enucleator).[3][4][5][6]
El camachuelo cabecigrís (Pyrrhula erythaca) es una especie de ave paseriforme de la familia Fringillidae propia de Asia.
Pyrrhula erythaca Pyrrhula generoko animalia da. Hegaztien barruko Fringillidae familian sailkatua dago.
Pyrrhula erythaca Pyrrhula generoko animalia da. Hegaztien barruko Fringillidae familian sailkatua dago.
Harlekiinitulkku (Pyrrhula erythaca)[2] on peippojen heimoon kuuluva varpuslintu.
Harlekiinitulkkua tavataan Bhutanissa, Kiinassa, Intiassa, Myanmarissa, Nepalissa, Taiwanissa ja Thaimaassa. Lajin kannankehitys on vakaa, ja se on luokiteltu elinvoimaiseksi.[1]
Harlekiinitulkku (Pyrrhula erythaca) on peippojen heimoon kuuluva varpuslintu.
Pyrrhula erythaca
Le Bouvreuil à tête grise (Pyrrhula erythaca) est une espèce de passereaux appartenant à la famille des Fringillidae. On le trouve au Bhoutan, en Birmanie, en Chine, au Népal, à Taiwan et en Thaïlande.
L’espèce a été décrite par le zoologiste britannique Blyth en 1862.
Il marque une prédilection d’habitat pour les forêts de conifères et de rhododendrons, les fourrés de saules et d’argousiers avec un statut de sédentaire, localement commun, sujet à des déplacements d’altitudes (été : 2500-3 800 m, hiver : 2000-3 200 m).
Elle consiste en bourgeons et graines d’arbres (bouleaux, peupliers, saules, trembles). Plus précisément, des bourgeons d’un koelreuteria (Koelreuteria formosana), des graines de colza (Brassica napus) et des chatons du saule (Salix fragilis) ont été recensés, photos à l’appui.
L’espèce se reproduit à la fin de l’été en construisant, dans un buisson ou un jeune conifère, un nid désordonné de ramilles et tapissé de poils. La ponte se compose de quatre ou cinq œufs blanc bleuté tachetés de brun roux.
Malgré une vaste distribution, l’espèce est considérée comme globalement rare ou assez commune localement. En fait, son statut dépend beaucoup de la localisation car elle semble franchement commune seulement localement, comme dans la Panda Valley dans le Seutchouan où elle bénéficie de la protection apportée par la réserve naturelle de Wolong, dédiée aux pandas et dans l’Eaglenest Biodiversity Project en Arunachal Pradesh dans l’extrême nord-est de l’Inde.
Pyrrhula erythaca
Le Bouvreuil à tête grise (Pyrrhula erythaca) est une espèce de passereaux appartenant à la famille des Fringillidae. On le trouve au Bhoutan, en Birmanie, en Chine, au Népal, à Taiwan et en Thaïlande.
Il ciuffolotto testagrigia (Pyrrhula erytaca Blyth, 1862) è un uccello passeriforme appartenente alla famiglia Fringillidae[2].
Il nome scientifico della specie, erythaca, deriva dalla parola greca εριθακος (erithakos), nome con cui Aristotele si riferisce a un non meglio identificato uccello (probabilmente il pettirosso o il codirosso) osservabile durante il periodo invernale.
Misura 15-17 cm di lunghezza, per un peso di 18-21 g[3].
L'aspetto di questi uccelli è quello tipico dei ciuffolotti, massiccio e robusto, con grossa testa e becco tozzo e massiccio, di forma arrotondata.
Il piumaggio presenta dimorfismo sessuale abbastanza evidente, seppur meno netto rispetto a quanto osservabile nelle altre specie di ciuffolotto: nei maschi, infatti, la livrea si presenta quasi uniformemente di color grigio cenere su tutto il corpo, eccezion fatta per ali e coda (di colore nero), codione, sottocoda e copritrici primarie(di colore bianco) e di petto, fianchi e parte superiore del ventre, di color pesca. Nelle femmine, tale area rosata è del tutto assente o appena accennata (in tal caso la si intuisce soprattutto sui fianchi). Ambedue i sessi presentano una mascherina romboidale che copre fronte, bavetta e area fra becco e occhi, i quali sono rispettivamente di colore nerastro (così come le zampe) e bruno scuro: tale mascherina è più estesa ed evidente nei maschi, nei quali essa è inoltre ornata da un fine orlo bianco.
Questi uccelli presentano abitudini essenzialmente diurne e sono piuttosto timidi: essi passano la maggior parte della giornata alla ricerca di cibo, riunendosi in gruppetti all'infuori del periodo riproduttivo.
La dieta dei ciuffolotti testagrigia è essenzialmente granivora, componendosi in massima parte di semi (soprattutto salice, betulla e olivello spinoso[3]) e granaglie, ma comprendendo anche altro materiale di origine vegetale come germogli, frutti e bacche.
La stagione riproduttiva non è ancora stata individuata con precisione, tuttavia si pensa che essa possa estendersi fra la fine di maggio e agosto[4].
Il nido, a forma di coppa, viene costruito dalla sola femmina utilizzando radichette e fibre vegetali, e posto a 1,5-8 m dal suolo[4][5]. Al suo interno vengono deposte tre uova biancastre con maculature sparse di colore rosso-bruno, che vengono covate dalla sola femmina per circa due settimane, al termine delle quali schiudono pulli ciechi ed implumi. Alle cure parentali dei nidiacei partecipa anche il maschio: questi, nutriti con semi ed invertebrati rigurgitati, sono pronti per l'involo a 12-16 giorni dalla schiusa, pur tendendo a rimanere presso il nido ancora per qualche tempo prima di disperdersi.
Il ciuffolotto testagrigia occupa un areale piuttosto ampio che si estende dalle propaggini orientali dell'Himalaya (Sikkim) attraverso tutto l'interno della Cina fino all'Hebei, alle porte di Pechino: una popolazione isolata è diffusa anche a Taiwan. Durante il periodo non riproduttivo, questi uccelli si spingono a sud, raggiungendo la Birmania centro-meridionale.
L'habitat di questa specie è rappresentato dalle foreste miste a conifere montane e subalpine, con presenza di denso sottobosco.
Se ne riconoscono due sottospecie[2]:
Una terza sottospecie (P. e. wilderi Riley, 1918), comprendente le popolazioni diffuse nel nord dell'areale occupato dalla specie, viene attualmente considerata troppo poco differenziata dalla sottospecie originale per poterne essere considerata una popolazione a sé, ed è stata quindi ad essa accorpata[2].
Nell'ambito del genere Pyrrhula, il ciuffolotto testagrigia forma (assieme al ciuffolotto testarossa e al ciuffolotto arancio) un clade ben definito, di origine himalayana[6].
Il ciuffolotto testagrigia (Pyrrhula erytaca Blyth, 1862) è un uccello passeriforme appartenente alla famiglia Fringillidae.
De grijskopgoudvink (Pyrrhula erythaca) is een zangvogel uit de familie der Fringillidae (Vinkachtigen).
Deze soort komt voor in van Himalaya tot centraal China en Taiwan en telt 2 ondersoorten:
De grijskopgoudvink (Pyrrhula erythaca) is een zangvogel uit de familie der Fringillidae (Vinkachtigen).
Mandarindompap (Pyrrhula erythaca) er en art i slekten dompaper (Pyrrhula), som inngår i finkefamilien (Fringillidae). Arten er utbredt i tre mindre og en stor populasjon i det sentrale og østre Asia, inkludert Taiwan. Tre underarter anerkjennes. Ifølge IUCNs rødliste er arten livskraftig.[1]
Mandarindompap blir cirka 15–17 cm lang og veier omkring 18–21 g.[2] Arten mangler den ellers så karakteristiske blåsorte hetta som dompapen har, men er i stedet stålgrå i hodet, med innslag (maske) av sort rundt nebb og øyne. Hos nominatformen har hannen oransje brystkasse og er lysere grå bakover til hvit gumpen, men ligner ellers på dompap i tegningene. Hunnen er for det meste stålgrå og gråbrun, men ellers lik hannen. Hos underarten taiwandompap (P. e. owstoni) er hannen gråere enn hunnen, som ligner nominathunnen.[2]
Arten trives i boreal barskog og temperert blandingsskog, i høyder på 2 000–3 800 moh. På Taiwan unntaksvis ned mot 1 700 moh. Arten eter et bredt utvalg av frø, skudd og knopper, men også noe bær og små virvelløse dyr.
Arten regnes som standfugl, men den migrerer ned fra høyden når tilgangen på mat krever det. Fugler som lever i Nepal gjør korte trekk.
Inndelingen og rekkefølgen av den følger HBW Alive og er i henhold til Clement (2017).[2] Norske navn på artene følger Norsk navnekomité for fugl og er i henhold til Syvertsen et al. (2008).[3] Navn og beskrivelser i parentes er ikke offisielle navn, men kun midlertidige beskrivelser i påvente av offisielle navn.
Mandarindompap (Pyrrhula erythaca) er en art i slekten dompaper (Pyrrhula), som inngår i finkefamilien (Fringillidae). Arten er utbredt i tre mindre og en stor populasjon i det sentrale og østre Asia, inkludert Taiwan. Tre underarter anerkjennes. Ifølge IUCNs rødliste er arten livskraftig.
Pyrrhula erythaca é uma espécie de ave da família Fringillidae.
Pode ser encontrada nos seguintes países: Butão, China, Índia, Myanmar, Nepal e Taiwan.[1]
Os seus habitats naturais são: florestas boreais e florestas temperadas.[1]
Pyrrhula erythaca é uma espécie de ave da família Fringillidae.
Pode ser encontrada nos seguintes países: Butão, China, Índia, Myanmar, Nepal e Taiwan.
Os seus habitats naturais são: florestas boreais e florestas temperadas.
Gråhuvad domherre[2] (Pyrrhula erythaca) är en asiatisk fågel i familjen finkar inom ordningen tättingar.[3]
Gråhuvad domherre är en 17 centimeter lång fink, lik domherren (Pyrrhula pyrrhula) med kraftig kropp och kort, tjock näbb, svarta vingar och stjärt samt vit övergump. Hanen har dock grå hjässa, nacke och rygg, och orangeröd undersida. Honan är istället brun på ryggen och beige undertill.[4]
Den gråhuvade domherrens sång är en mjuk, visslad serie, innehållande längre glidande toner men även kortare gnissliga.[5]
Gråhuvad domherre förekommer i östra och södra Asien. Den delas in i tre underarter med följande utbredning:[3]
Underarten wilderi inkluderas ofta i nominatformen.[6] Genetiska studier visar att arten inte är monofyletisk visavi rödhuvad domherre (P. erythrocephala).[7]
Gråhuvad domherre förekommer i bergsområden på 1800–4000 meters höjd i södra och östra Asien.[8] Den är en stannfågel men genomför lokala förflyttningar i höjdled.[8] Arten påträffas i blandad skog och Salix-snår.[4] Den lever mestadels av olika sorters frön, knoppar och hängen, huvudsakligen från Salix.[5]
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som fåtalig till lokalt vanlig, dock mycket sällsynt i Sikkim och Bhutan.[9]
Gråhuvad domherre (Pyrrhula erythaca) är en asiatisk fågel i familjen finkar inom ordningen tättingar.
Pyrrhula erythaca là một loài chim trong họ Fringillidae.[1]
Сероголовый снегирь[1] (лат. Pyrrhula erythaca) — самый распространенный масковый снегирь. Встречается от Западных Гималаев и Сычуани, на север и восток Китая. Тайвань.
Птица мелких размеров, меньше воробья. Черные перья вокруг клюва формируют так называемую маску. Хвост, рулевые и кроющие изгиба крыла тоже черные. Полоса из больших верхних кроющих крыла - светло-серая или белая. Голова, щёки, горло, спина и кроющие крыла серые. Белые - перья вокруг маски, надхвостье и подхвостье. Крайнее внутреннее маховое с красным пятном. У самцов живот от полностью красновато оранжевого до серого с небольшими красными пятнами по бокам. У самок спина, горло, грудь и живот серо-коричневые. Голова, щеки и зашеек коричневато-серые. Хвост ступенчатый, с выемкой по середине, но меньшей, чем у бурого.
5 подвидов:
Сероголовый снегирь (лат. Pyrrhula erythaca) — самый распространенный масковый снегирь. Встречается от Западных Гималаев и Сычуани, на север и восток Китая. Тайвань.
灰头灰雀(学名:Pyrrhula erythaca)又名灰鷽,为雀科灰雀属的鸟类。分布于锡金、不丹、印度、台灣以及中国的西北、华北、华中、西南山地、西藏等地,常见于海拔1500-4000m 的高山带、栖息于亚热带常绿阔叶林、针阔混交林、高山草甸及裸岩等生境以及常见于山顶、高山树冠上。该物种的模式产地在锡金。[2]