El corriol pitnegre[1] (Erythrogonys cinctus) és un ocell limícola de la família dels caràdrids (Charadriidae) que habita pantans poc profunds, camps negats i aiguamolls de l'interior d'Austràlia, migrant cap a zones costaneres durant l'estació seca. Viu també a Nova Guinea i Tasmània. És l'única espècie del gènere Erythrogonys.
El corriol pitnegre (Erythrogonys cinctus) és un ocell limícola de la família dels caràdrids (Charadriidae) que habita pantans poc profunds, camps negats i aiguamolls de l'interior d'Austràlia, migrant cap a zones costaneres durant l'estació seca. Viu també a Nova Guinea i Tasmània. És l'única espècie del gènere Erythrogonys.
Der Schwarzbrustregenpfeifer (Erythrogonys cinctus) oder Schwarzbrust-Regenpfeifer ist eine Vogelart aus der Familie der Regenpfeifer (Charadriidae) innerhalb der Ordnung der Regenpfeiferartigen. Er ist die einzige Art der damit monotypischen Gattung Erythrogonys und kommt von Tasmanien über Australien bis nach Neuguinea vor.
Der Schwarzbrustregenpfeifer erreicht eine Körperlänge von 17 bis 19,5 Zentimetern und ein Gewicht von 40 bis 55 Gramm. Die Flügelspannweite beträgt 33 bis 38 Zentimeter.[1] Er hat einen mäßig langen, sich nach vorne verjüngenden Schnabel und lange Beine. Durch seine auffällige Färbung und Musterung ist er mit keiner anderen Art zu verwechseln.
Im Adultkleid hat er eine schwarze Kappe, die sich nach hinten bis in den Nacken erstreckt. Ein sehr breites schwarzes Brustband setzt am Nacken an und umschließt den weißen Vorderhals und die Kehle. An den Flanken setzt sich das Brustband in Form eines Streifens jeweils ein kleines Stück weit nach hinten fort und geht in einen rotbraunen Streifen über. Zwischen dem Handgelenk und dem Brustband sowie den Flanken befindet sich ein schmales weißes Längsband. Mantel und Flügeloberseiten sind dunkel olivbraun. Die Unterschwanzdecken sind dunkelbraun, rotbraun und weiß gestreift. Im Flug fallen sofort das Brustband und der Flankenstreif auf. Die Spitzen der Armschwingen und der inneren Handschwingen sind weiß, bilden also einen hellen Flügelhinterrand. Die Handdecken auf der Unterseite sehen schwarz aus. Der weiße, kurze Schwanz hat in der Mitte einen ausgedehnten schwarzen Fleck.
Die Iris ist schwarz; der Schnabel hat eine rosafarbene oder rötliche Färbung und eine schwarze Spitze, die am unteren Oberkiefer-Rand grau ausläuft. Die Beine sind zweifarbig: Die Füße sind grau und der Unterschenkel sowie das Intertarsalgelenk rosa. Daher rührt auch der englische Name Red-kneed Dotterel. Die Füße überragen im Flug den Schwanz deutlich.
Im Jugendkleid sind die schwarzen Stellen im Gefieder hell graubraun. Auch der Mantel und die Flügel sind heller, hier tragen die Federn weiße Ränder, das Gefieder wirkt geschuppt. Vom Brustband und den Flankenstreifen ist nur eine blassgraue Färbung zu sehen.
Es besteht kein Geschlechtsdimorphismus.
Der Schwarzbrustregenpfeifer kommt einzeln, paarweise, in Familiengruppen oder in kleinen bis großen Schwärmen vor. Seine Nahrung besteht aus Samen, Weichtieren, Ringelwürmern, Spinnen und Insekten.[1]
Als Brutrevier wird mehrmals dasselbe Gebiet genutzt, es kann aber auch von Jahr zu Jahr zu Verlagerungen kommen. Er brütet einzeln, häufiger aber in kleinen Kolonien von bis zu 30[1] Paaren. Brutzeit ist zwischen August und April; meistens im Australischen Frühling und Sommer, in der übrigen Zeit richtet er sich nach dem Regen. Über die Paarbindung (z. B. monogam, polygam) ist nichts bekannt. Das Nest ist eine flache Bodenmulde, mit Gras und anderen Pflanzenteilen ausgelegt. Zum Schutz vor Nesträubern wird es unter der umgebenden Vegetation versteckt, zum Beispiel unter Grasbüscheln. Es werden zwei bis fünf, in der Regel vier, Eier gelegt.[1] Die Brutdauer und das Alter, mit dem die Jungvögel die Flugfähigkeit erreichen, sind auch nicht dokumentiert. Beide Altvögel beteiligen sich an der Brut und Jungenaufzucht. Die Küken werden aber nicht von den Eltern gefüttert, sondern suchen selbständig Nahrung. Kommt es zum Eindringen eines Beutegreifers ins Brutrevier, wird dieser von den Altvögeln vom Nest abgelenkt. Dieses Ablenkungsverhalten zeigen auch viele andere Watvögel.
Der Alarmruf kann mit wit-wit oder chet-chet umschrieben werden. Er wird auch beim Auffliegen und im Flug geäußert. Bei Gefahr und während des Ablenkens von ins Brutgebiet eingedrungenen Beutegreifern ruft der Vogel trillernd prr prip-prip.
Der Lebensraum des Schwarzbrustregenpfeifers sind dauerhafte oder temporäre, seichte Süßgewässer im Binnenland oder in Küstennähe. An Brack- oder Salzwasser ist er selten.[1] Er kommt in Australien, im südlichen Neuguinea, auf Tasmanien, Kangaroo Island und den Torres Strait Islands vor. Er ist überall verbreitet, wo er geeignete Lebensräume vorfindet. Auch Gebiete fernab von Küsten werden besiedelt.
Die International Union for Conservation of Nature and Natural Resources (IUCN) führt den Schwarzbrustregenpfeifer in der Kategorie LC (nicht gefährdet).
Der Schwarzbrustregenpfeifer (Erythrogonys cinctus) oder Schwarzbrust-Regenpfeifer ist eine Vogelart aus der Familie der Regenpfeifer (Charadriidae) innerhalb der Ordnung der Regenpfeiferartigen. Er ist die einzige Art der damit monotypischen Gattung Erythrogonys und kommt von Tasmanien über Australien bis nach Neuguinea vor.
The red-kneed dotterel (Erythrogonys cinctus) is a species of plover in a monotypic genus in the subfamily Vanellinae. It is often gregarious and will associate with other waders of its own and different species, even when nesting. It is nomadic and sometimes irruptive.
Adults distinctively marked: black cap or hood from bill, extending below eyes, merging at nape to grey-brown of back. White chin and throat. Broad black band on breast joining nape and also extending to flanks as chestnut stripe. Belly and vent white. Back and mantle grey-brown, mainly black upperwing with white trailing edge. Upper leg, including tarsal joint or "knee", red. Bill red with dark tip.
The red-kneed dotterel is native to mainland Australia, Papua New Guinea, and Indonesia, and has occurred as a vagrant in Tasmania, Palau and New Zealand.[2]
Mainly margins of shallow ephemeral and permanent freshwater wetlands, occasionally saline wetlands, but rarely tidal wetlands.
The red-kneed dotterel is long-legged and medium-sized (length 17–20 centimetres (6.7–7.9 in), wingspan 33–38 centimetres (13–15 in), weight 40–55 grams (1.4–1.9 oz)).
Arthropods, molluscs, annelids and seeds.
The red-kneed dotterel generally breeds from October to January, though it may nest in other months if suitable water conditions exist.[3] It nests on the ground on wetland margins, sometimes using nests of other birds such as hoary-headed grebes. Lays clutch of four cream eggs profusely covered with lines, speckles or blotches. Young precocial and nidifugous.
With a large range and no evidence of significant population decline, this species' conservation status is of Least Concern.
Immature bird in post-juvenile moult The red-kneed dotterel (Erythrogonys cinctus) is a species of plover in a monotypic genus in the subfamily Vanellinae. It is often gregarious and will associate with other waders of its own and different species, even when nesting. It is nomadic and sometimes irruptive.
El chorlito pechinegro (Erythrogonys cinctus)[2] [3] es una especie de ave charadriforme de la familia Charadriidae. Es monotípica dentro del género Erythrogonys.
Es una ave de tamaño mediano, mide entre 17 y 20 cm de longitud, 33 y 38 cm de envergadura y pesa entre 40 y 55 gramos. Los adultos tienen un gorro o capucha negra que inicia desde el pico, se extiende por ojos y se fusiona en la nuca con el gris-marrón del dorso. La barbilla y la garganta son blancas. Tiene una banda ancha de color negro en el pecho que se extiende a los flancos como una franja castaña. El vientre y la cloaca son blancos. Las patas son rojas y el pico es rojo con la punta oscura.
Se alimenta de artrópodoss, moluscoss, anélidos y semillas. A menudo es gregario y se asociará con otras limícolas de su misma o diferentes especies, incluso durante la reproducción. Es nómada y en ocasiones irruptiva.
Es nativa de la parte continental Australia y Nueva Guinea, reportado como vagabundo en Tasmania, Palaos y Nueva Zelanda.[4]
Generalmente se reproduce de octubre a enero, aunque puede anidar en otros meses si existen las condiciones adecuadas de agua.[5] Anida en el suelo en los márgenes de los humedales, a veces utilizando los nidos de otras aves. La puesta es generalmente de cuatro huevos de color crema profusamente cubiertos de líneas, motas o manchas. Las aves jóvenes son precoces y nidífugas.
El chorlito pechinegro (Erythrogonys cinctus) es una especie de ave charadriforme de la familia Charadriidae. Es monotípica dentro del género Erythrogonys.
Erythrogonys cinctus Erythrogonys generoko animalia da. Hegaztien barruko Charadriidae familian sailkatua dago.
Erythrogonys cinctus Erythrogonys generoko animalia da. Hegaztien barruko Charadriidae familian sailkatua dago.
Australiantylli (Erythrogonys cinctus) on australialainen kahlaajalintu. Sen esiintymisalue käsittää Australian lisäksi Papua-Uuden-Guinean eteläisimmän kolkan. Lajin holotyypin kuvaili John Gould Uudesta Etelä-Walesista vuonna 1838.[2]
Australiantylli (Erythrogonys cinctus) on australialainen kahlaajalintu. Sen esiintymisalue käsittää Australian lisäksi Papua-Uuden-Guinean eteläisimmän kolkan. Lajin holotyypin kuvaili John Gould Uudesta Etelä-Walesista vuonna 1838.
Erythrogonys cinctus
Le Pluvier ceinturé (Erythrogonys cinctus) est une espèce d'oiseaux de la famille des Charadriidae. C'est la seule espèce du genre Erythrogonys.
L'espèce a aussi porté le nom normalisé CINFO de Vanneau ceinturé.
C'est un oiseau de taille moyenne (longueur 17 à 20 cm ; poids 40 à 55 g). Le sommet de la tête et la nuque sont noirs. La poitrine et le devant du cou sont blancs. Le dos est marron, le ventre et la face inférieure de la queue blancs. Le bec est rouge de même que la partie supérieure des pattes.
On le trouve sur tout le continent australien et dans le Sud de la Nouvelle-Guinée Il vit dans tous les endroits où l'on trouve de l'eau douce
Il se nourrit de larves aquatiques, d'insectes et de graines.
Grégaire, il vit souvent avec d'autres limicoles et d'autres oiseaux même lorsqu'il niche.
Elle a lieu d'août à janvier. Les parents construisent un nid sur le sol, à l'abri d'un buisson près de l'eau. Il y a trois à quatre petits par couvée qui nagent dès leur naissance.
Erythrogonys cinctus
Le Pluvier ceinturé (Erythrogonys cinctus) est une espèce d'oiseaux de la famille des Charadriidae. C'est la seule espèce du genre Erythrogonys.
Il corriere dalle ginocchia rosse (Erythrogonys cinctus Gould, 1838), è un uccello della famiglia dei Charadriidae, unico rappresentante del genere Erythrogonys.[2]
Questo uccello vive nella Nuova Guinea meridionale e in Australia. È di passo in Tasmania, Nuova Zelanda e Palau.
Il corriere dalle ginocchia rosse (Erythrogonys cinctus Gould, 1838), è un uccello della famiglia dei Charadriidae, unico rappresentante del genere Erythrogonys.
De roodknieplevier (Erythrogonys cinctus) is een steltloperachtige vogel uit een monotypisch geslacht van vogels uit de familie kieviten en plevieren (Charadriidae). De vogel komt voornamelijk voor in Australië en in het uiterste zuiden op het hoofdeiland Nieuw-Guinea.
De roodknieplevier is 17,5 tot 19 cm, het formaat van een bontbekplevier. De vogel is op de kop, boven het oog zwart; dit zwart loopt door tot de nek en verder als een brede band over de borst. De keel is wit, sterk contrasterend met het zwart op de borst. Het zwart op de borst verandert in een rode vlek op de flank. De rug is donker grijsbruin. De snavel is roze met een zwarte punt, de poten zijn grijsblauw tot aan de "knie" (hielgewricht) en daarboven roze-rood, vandaar de naam.
De roodknieplevier komt verspreid in het binnenland en de kustgebieden van geheel Australië voor en in het zuiden van Nieuw-Guinea in het kustgebied tussen Papoea (Indonesië) en Papoea-Nieuw-Guinea. Het leefgebied bestaat uit ondiepe wateren in de buurt van zoet- of brakwatermoerassen, kleiputten, slibvelden bij waterzuiveringsinstallaties en overstroomde gebieden. In perioden van droogte trekken de vogels meer naar de kustgebieden en broeden daar dan ook.[2]
De roodknieplevier heeft een groot verspreidingsgebied en daardoor alleen al is de kans op uitsterven uiterst gering. De grootte van de populatie is niet gekwantificeerd. Deze plevier is redelijk algemeen, in het zuiden van West-Australië zeldzaam en dwaalgast op Tasmanië. Er is geen aanleiding te veronderstellen dat de soort in aantal achteruit gaat. Om deze redenen staat deze plevier als niet bedreigd op de Rode Lijst van de IUCN.[1]
Bronnen, noten en/of referentiesDe roodknieplevier (Erythrogonys cinctus) is een steltloperachtige vogel uit een monotypisch geslacht van vogels uit de familie kieviten en plevieren (Charadriidae). De vogel komt voornamelijk voor in Australië en in het uiterste zuiden op het hoofdeiland Nieuw-Guinea.
Brunsidelo (Erythrogonys cinctus) er ein liten vadefugl og ein lett kjenneleg medlem av lofamilien. Brunsideloa er utbreidd over det meste av Det australske kontinentet med høveleg habitat, og på sørlegaste delen av Ny-Guinea. Ho søkjer føde ved ferskvatn og brakkvatn.
Brunsideloa er ei lita lo på ca. 18 centimeter med gjennomsnittleg kroppssvekt på 50 gram. I flukt viser ho ein kvit bakkant på oversida av vengen inst mot kroppen, resten av oversida er sjokoladebrun. Halen har kvite ytre fjører med brun midtstripe. Hovudet er svart ned til et stykke under auga, strupen og kinna er kvit. Ho har ein svart krage og brystband som er utvida til ei brun stripe på kroppsidene. Buken og undergumpen er kvit. Nebbet er raudt med ein svart tupp.
Hekkeområdet er avgrensa til område med innsjøar og våtområde i Australia, i tørre periodar trekk dei ut mot kysten. Denne loa kan symje.
Dietten består av virvellause dyr som dei søkjer med nebbet på strender av innsjøar eller i små dammar ved kysten.
Storleiken på populasjonen er stabil og arten har status som livskraftig.[1]
Wikimedia Commons har multimedia som gjeld: Brunsidelo Brunsidelo (Erythrogonys cinctus) er ein liten vadefugl og ein lett kjenneleg medlem av lofamilien. Brunsideloa er utbreidd over det meste av Det australske kontinentet med høveleg habitat, og på sørlegaste delen av Ny-Guinea. Ho søkjer føde ved ferskvatn og brakkvatn.
Brunsidig pipare[2] (Erythrogonys cinctus) är en australisk fågel i familjen pipare inom ordningen vadarfåglar.[3]
Brunsidig pipare är en långbent medelstor pipare med en längd på 17–20 centimeter och en vingbredd på 33–38 centimeter. Adulta fåglar är distinkt tecknade i svart, brunt, rött och vitt. Den har en svart hätta, som går ned nedanför ögat och som i nacken övergår i den gråbruna ryggen. Strupen och nedre delen av kinden är vita. Ett brett svart band på bröstet övergår mot kroppssidan till ett kastanjefärgat streck. Buk och undergump är vita. Ovansidan av vingen är svart med vit bakkant. Övre delen av benet är rött, liksom näbben fast spetsen är svart.
Arten förekommer i Australien, södra Nya Guinea och Indonesien, men har även påträffats i Nya Zeeland och Palau.[1]
Brunsidig pipare beskrevs av Gould 1838 och placeras som enda art i släktet Erythrogonys. Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter. DNA-studier visar att dess närmaste släktingar är inlandspipare, snednäbb samt ett antal arter i släktet Charadrius (däremot inte större strandpipare, till exempel).[4]
Arten uppträder ofta i flockar, både artrena och med andra vadare, även under häckningsperioden. Den förekommer främst i utkanten av grunda våtmarksområden, ibland även vid sälta. Den lever av mindre ryggradslösa djur som leddjur, blötdjur, ringmaskar men även frön.
Fågeln häckar vanligtvis mellan juli-augusti och december-januari parvis eller i lösa kolonier med upp till 30 bon. Den häckar utmed kusten eller på småöar, gärna bland tät vegetation på sand, fuktig jord eller lera och regelbundet tillsammans med australisk styltlöpare (Himantopus leucocephalus), australisk skärfläcka (Recurvirostra novaehollandiae) och gråhuvad dopping (Poliocephalus poliocephalus). I boet som är en sparsamt fodrad grop i marken läggs i genomsnitt fyra ägg som ruvas av båda könen. Arten misslyckas ofta med häckningen till följd av störningar från människan, predation från införda däggdjur eller australisk korp (Corvus coronoides) eller att boet trampats sönder av boskap.[5]
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling, och bedöms inte vara utsatt för något substantiellt hot.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1]
Fågeln har på svenska även kallats brunflankad pipare.
Wikimedia Commons har media som rör brunsidig pipare.
Wikispecies har information om Erythrogonys cinctus.
Brunsidig pipare (Erythrogonys cinctus) är en australisk fågel i familjen pipare inom ordningen vadarfåglar.
Erythrogonys cinctus là một loài chim trong họ Charadriidae.[2] Loài này có thân dài 17–20 cm, sải cánh dài 33–38 cm. Phạm vi phân bố gồm lục địa Úc, Papua New Guinea, và Indonesia, và một số cá thể hiện diện ở Tasmania, Palau và New Zealand.[3] Thức ăn của nó gồm arthropoda, mollusca, annelida và hạt cây. Chúng sinh sản từ tháng 10 đến tháng 1 dù chúng có thể xây tổ trong các tháng khác nếu các điều kiện nước phù hợp.[4]
Bài viết Bộ Choi choi này vẫn còn sơ khai. Bạn có thể giúp Wikipedia bằng cách mở rộng nội dung để bài được hoàn chỉnh hơn. Erythrogonys cinctus là một loài chim trong họ Charadriidae. Loài này có thân dài 17–20 cm, sải cánh dài 33–38 cm. Phạm vi phân bố gồm lục địa Úc, Papua New Guinea, và Indonesia, và một số cá thể hiện diện ở Tasmania, Palau và New Zealand. Thức ăn của nó gồm arthropoda, mollusca, annelida và hạt cây. Chúng sinh sản từ tháng 10 đến tháng 1 dù chúng có thể xây tổ trong các tháng khác nếu các điều kiện nước phù hợp.
