Die Rooiruglewerik (Eremopterix leucotis) is 'n algemene standvoël en nomade in savanne met yl gras, landerye en padrande; veral die wat onlangs afgebrand het. Hulle kom gewoonlik in swerms voor. Die voël is 12 – 13 cm groot en weeg 12 - 21 gram. In Engels staan die voël bekend as die Chestnut-backed Sparrow-Lark.
Die Rooiruglewerik (Eremopterix leucotis) is 'n algemene standvoël en nomade in savanne met yl gras, landerye en padrande; veral die wat onlangs afgebrand het. Hulle kom gewoonlik in swerms voor. Die voël is 12 – 13 cm groot en weeg 12 - 21 gram. In Engels staan die voël bekend as die Chestnut-backed Sparrow-Lark.
Illustrasie van 'n paartjie.Eremopterix leucotis és un ocell de la família dels alàudids (Alaudidae) que en diverses llengües rep el nom de "alosa d'orelles blanques" (Francès: Moinelette à oreillons blancs. Espanyol: Terrera Orejiblanca).
Habita bona art de les zones àrides de l'Àfrica subsahariana, des del sud-oest de Mauritània, Senegal i Gàmbia, cap a l'est, a tyravés del nord de Nigèria, sud de Txad, Sudan, Sudan del Sud fins a Etiòpia i sud de Somàlia, i cap al sud, a través del nord-est d'Uganda, Kenya, nord-est de Tanzània, sud d'Angola, nord de Namíbia, Botswana, sud i est de Zàmbia, Malawi, oest i sud de Moçambic i Zimbabwe, fins al nord-est de Sud-àfrica.
Eremopterix leucotis és un ocell de la família dels alàudids (Alaudidae) que en diverses llengües rep el nom de "alosa d'orelles blanques" (Francès: Moinelette à oreillons blancs. Espanyol: Terrera Orejiblanca).
Aderyn a rhywogaeth o adar yw Ehedydd cefnwinau (sy'n enw gwrywaidd; enw lluosog: ehedyddion cefnwinau) a adnabyddir hefyd gyda'i enw gwyddonol Emeropterix leucotis; yr enw Saesneg arno yw Chestnut-backed sparrow-lark. Mae'n perthyn i deulu'r ehedydd (Lladin: Alaudidae) sydd yn urdd y Passeriformes.[1]
Talfyrir yr enw Lladin yn aml yn E. leucotis, sef enw'r rhywogaeth.[2] Mae'r rhywogaeth hon i'w chanfod yn Affrica.
Mae'r ehedydd cefnwinau yn perthyn i deulu'r ehedydd (Lladin: Alaudidae). Dyma rai o aelodau eraill y teulu:
Rhestr Wicidata:
rhywogaeth enw tacson delwedd Ehedydd Archer Heteromirafra archeri Ehedydd coed Lullula arborea Ehedydd copog Galerida cristata Ehedydd copog Sykes Galerida deva Ehedydd diffeithwch Ammomanes deserti Ehedydd diffeithwch cynffonresog Ammomanes cinctura Ehedydd Dunn Eremalauda dunni Ehedydd hirewin Chersomanes albofasciata Ehedydd Sidamo Heteromirafra sidamoensis Ehedydd Temminck Eremophila bilopha Ehedydd traeth Eremophila alpestris Ehedydd tywyll Pinarocorys nigricansAderyn a rhywogaeth o adar yw Ehedydd cefnwinau (sy'n enw gwrywaidd; enw lluosog: ehedyddion cefnwinau) a adnabyddir hefyd gyda'i enw gwyddonol Emeropterix leucotis; yr enw Saesneg arno yw Chestnut-backed sparrow-lark. Mae'n perthyn i deulu'r ehedydd (Lladin: Alaudidae) sydd yn urdd y Passeriformes.
Talfyrir yr enw Lladin yn aml yn E. leucotis, sef enw'r rhywogaeth. Mae'r rhywogaeth hon i'w chanfod yn Affrica.
Die Weißwangenlerche (Eremopterix leucotis) ist eine Art aus der Familie der Lerchen. Es handelt sich um eine kleine, finkenähnliche Lerche, die einen dicken kurzen Schnabel hat und auf der Körperoberseite überwiegend kastanienbraun ist. Verglichen zur Feldlerche ist sie um etwa 25 bis 30 Zentimeter kleiner. Ihr Verbreitungsgebiet liegt in Afrika.[1] Es werden fünf Unterarten unterschieden.[2]
Die IUCN stuft die Weißwangenlerche als ungefährdet (least concern) ein.[2]
Die Stellung der Braunscheitellerche innerhalb der Gattung Eremopterix ist noch nicht geklärt. Einige Autoren halten es für denkbar, dass die Weißwangenlerche mit der Weißstirnlerche eine Superspecies bildet.[2]
Die Weißwangenlerche erreicht eine Körperlänge von etwa 12 bis 13 Zentimetern, wovon 4,8 bis 5,5 Zentimeter auf den Schwanz entfallen. Der Schnabel misst vom Schädel aus gemessen 1,0 bis 1,15 Zentimeter. Sie wiegen zwischen 12,3 und 13,8 Gramm.[2] Es besteht ein ausgeprägter Geschlechtsdimorphismus.[3]
Beim Männchen sind der Kopf inklusive des Kinns und der Kehle sowie die Brust und der Oberbauch schwärzlich schokoladenbraun. Lediglich die Wangen und die Ohrdecken sowie ein schmales Band im Nacken sind weiß.
Der Mantel, die Schultern und der Rücken sind kastanienbraun, wobei eine individuell variable Anzahl der Federn weiß oder grau gesäumt sind oder weiße oder graue Spitzen haben. Die Oberschwanzdecken sind hell gelbbraun und heben sich dadurch von dem dunkleren Rücken ab. Die Hand- und Armschwingen sind braun, die einzelnen Federn sind teil breit rötlich gesäumt und haben hellere Spitzen. Die braunen Flügeldecken sind weiß gesäumt. Der Schwanz ist braun, das mittlere Steuerfederpaar hat rötliche Säume. Die sechste (äußerste) Steuerfeder hat eine weißliche Außenfahne. Der Schnabel ist sehr hell hornfarben. Die Läufe und Zehen sind hornfarben, die Iris ist braun.
Das Weibchen hat einen bräunlichen Kopf, wobei die einzelnen Federn dunklere Federmitten haben. Der Mantel und Rücken ist braun und heller und matter gefärbt als beim Männchen. Wangen und Ohrdecken sind weißlich und sind je nach Unterart zu einem unterschiedlichen Grade bräunlich-grauen gesprenkelt.
Das Kinn, die Kehle und die Brust sind hellbraun. Die einzelnen Federn haben dunkelbraune bis kastanienfarbige Mitten, wodurch ein gesprenkeltes Aussehen entsteht. Die Bauchmitte ist dunkelbraun. Das Schwanzgefieder gleicht dem des Männchens.
Jungvögel ähneln dem adulten Weibchen, jedoch sind Kopf, Mantel und die Flügeldecken dunkelbraun mit weißen Spitzen. Die grauweißen Federn an Kinn, Kehle und Bauch haben braune Federzentren. Die Brust ist ähnlich gefiedert wie beim Weibchen.[4]
Die Weißwangenlerche ist in weiten Teilen Afrikas vertreten. Sie kommt in zwei großen Arealen vor, die voneinander isoliert sind. Nur einige der Populationen sind Standvögel, andere Populationen nomadisieren im Verbreitungsgebiet weit umher.[2]
Das erste Verbreitungsgebiet reicht von Senegal, Gambia und dem Süden Mauretaniens über Mali, Niger, den Norden von Nigeria, Tschad bis zum Sudan, Äthiopien, dem Nordwesten und Süden Somalias, dem Norden und Osten Kenias und dem Zentralgebiet und Süden Tansanias.
Das zweite große Verbreitungsgebiet liegt weiter im Süden Afrikas. Es reicht vom äußersten Süden Angolas, über den Norden und die Mitte von Namibia sowie dem Süden von Sambia über Botswana, Simbabwe, Mocambique bis in den Nordosten der Südafrikanischen Republik.
Der Lebensraum der Weißwangenlerche sind offene Flächen mit steinigen und sandigen Böden, die nur schütter mit Büschen oder Bäumen bestanden sind. Sie kommt auch auf grasbestandenen Savannen, Brachland und Flughäfen vor. In der Dornbuschsavanne ist sie seltener. Die Höhenverbreitung der nördlichen Populationen reicht bis zu 1800 Metern, die südlicheren Populationen sind über 1200 Höhenmetern in der Regel nicht mehr anzutreffen.[1]
Es werden fünf Unterarten unterschieden:[5]
Die Weißwangenlerche frisst überwiegend Grassamen. Feldheuschrecken und andere Insekten werden meistens dann gefressen, wenn sie auch Nestlinge großziehen.[2]
Die Brutzeit der Weißwangenlerche fällt im Norden des Verbreitungsgebietes überwiegend in den Zeitraum Oktober bis März. Sie fällt damit in die Trockenzeit. In Sambia, Simbabwe und Malawi brütet die Weißwangenlerche dagegen von März bis September. Die in der Südafrikanischen Republik vorkommenden Lerchen brüten gewöhnlich im März und April.[2]
Das Nest ist lerchentypisch, der Nestnapf hat einen inneren Durchmesser von etwa 5 Zentimeter und ist 3 Zentimeter tief. Das Nest wird aus trockenem Gras und Wurzeln gebaut. Es wird mit feinerem Pflanzenmaterial ausgelegt.[1] Das Gelege besteht in der Regel aus zwei Eiern. Diese haben ein Frischvollgewicht von 1,86 Gramm. Beide Elternvögel brüten, wobei das Weibchen einen größeren Anteil am Brutgeschäft hat und gewöhnlich nachts auf dem Nest sitzt. Die Brutdauer beträgt 11 Tage. Weißwangenlerche ziehen wahrscheinlich zwei Bruten im Jahr groß.[1]
Während der Brutzeit sind Weißwangenlerchen einzelgängerisch oder in Paaren anzutreffen. Außerhalb der Brutzeit bilden sie Trupps, die bis zu 50 Individuen umfassen können. Die Trupps können auch andere Lerchen der Gattung Eremopterix umfassen. Besonders häufig sind sie mit Harlekinlerchen vergesellschaftet.[1]
Die Weißwangenlerche (Eremopterix leucotis) ist eine Art aus der Familie der Lerchen. Es handelt sich um eine kleine, finkenähnliche Lerche, die einen dicken kurzen Schnabel hat und auf der Körperoberseite überwiegend kastanienbraun ist. Verglichen zur Feldlerche ist sie um etwa 25 bis 30 Zentimeter kleiner. Ihr Verbreitungsgebiet liegt in Afrika. Es werden fünf Unterarten unterschieden.
Die IUCN stuft die Weißwangenlerche als ungefährdet (least concern) ein.
The chestnut-backed sparrow-lark (Eremopterix leucotis) is a passerine bird which is a resident breeder in Africa south of the Sahara Desert.
The chestnut-backed sparrow-lark was originally placed in the genus Loxia.[2] It was later moved to the Lark family Alaudidae under the genus Eremopterix which includes all other sparrow-lark species. Alternate names for this species include: chestnut-backed finch-lark and white-cheeked sparrow-lark.
Five subspecies are recognized:[3]
This is a small lark at 11 cm. The male is striking, with solid black underparts and head apart from brilliant white patches on the nape and behind the eyes. The upperparts and wings are chestnut with some dark streaking. The thick bill is grey.
The female chestnut-backed sparrow-lark is a drabber bird with heavily streaked buff-white underparts and head, and a white nape collar. The upperparts are chestnut with mottling. Young birds are like the female.
This lark is a bird of open dry habitats such as open grassland and arid savanna, preferring recently burned turf, open fields, and gravel plains. They shuffle along in bare patches foraging for seeds and insects. They are both resident and nomadic, although movements are poorly understood. It is often found in mixed flocks with Chestnut-headed Sparrow-Lark where their ranges overlap in NE Africa.
Geographic range:
•Eremopterix leucotis: South Sudan to Ethiopia, Eritrea, and northwestern Somalia
It nests on the ground and lays one egg. Its food is insects and seeds.
The chestnut-backed sparrow-lark (Eremopterix leucotis) is a passerine bird which is a resident breeder in Africa south of the Sahara Desert.
La terrera orejiblanca (Eremopterix leucotis)[2] es una especie de ave paseriforme de la familia Alaudidae propia del África subsahariana.
Originalmente esta especie fue ubicada en el género Loxia.[3]
Existen cinco subespecies reconocidas:[4]
Mide unos 11 cm de largo. El macho es llamativo, con las partes inferiores y la cabeza negras aunque posee una serie de manchas blancas brillantes en la nuca y detrás de los ojos. Las partes superiores y las alas son de color castaño con algunas rayas oscuras. Su dorso y alas son castaños con algún moteado. Posee un grueso pico de color gris.
La hembra es menos vistosa sus partes inferiores y cabeza son blanquecinas jaspeadas. Su dorso es de un tono castaño jaspeado. Los ejemplares juveniles se asemejan a la hembra.
Habita en zonas de secas abiertas.
Construye su nido en el suelo y la puesta consiste de un solo huevo. Se alimenta de insectos y semillas.
La terrera orejiblanca (Eremopterix leucotis) es una especie de ave paseriforme de la familia Alaudidae propia del África subsahariana.
Eremopterix leucotis Eremopterix generoko animalia da. Hegaztien barruko Alaudidae familian sailkatua dago.
Eremopterix leucotis Eremopterix generoko animalia da. Hegaztien barruko Alaudidae familian sailkatua dago.
Kastanjavarpuskiuru (Eremopterix leucotis) on afrikkalainen varpuslintu. Sen elinympäristö käsittää pääosan Sahelin eteläpuolista Afrikkaa Senegalista itään Sudaniin ja Eritreaan, josta etelään itäiseen Etelä-Afrikkaan. Siitä tunnetaan viisi alalajia. Edward Smith-Stanley kuvaili lajin holotyypin Eritrean rannikolta 1814.[2]
Kastanjavarpuskiuru (Eremopterix leucotis) on afrikkalainen varpuslintu. Sen elinympäristö käsittää pääosan Sahelin eteläpuolista Afrikkaa Senegalista itään Sudaniin ja Eritreaan, josta etelään itäiseen Etelä-Afrikkaan. Siitä tunnetaan viisi alalajia. Edward Smith-Stanley kuvaili lajin holotyypin Eritrean rannikolta 1814.
De bruinrugvinkleeuwerik (Eremopterix leucotis) is een vogel uit de familie van de leeuweriken (Alaudidae) die voorkomt in Sub-Saharisch Afrika.
De vogel is 12 tot 14 cm lang en weegt 12 tot 21 g. Het is een kleine vinkleeuwerik waarbij het mannetje sterk verschilt van het vrouwtje. Het mannetje heeft een zwarte kop, borst en buik met een duidelijke, grote witte vlek achter het oog. Vanboven is de vogel kastanjebruin. Het vrouwtje mist het duidelijke zwart en is licht gekleurd op de borst en is bruin gestippeld. op de keel, borst en buik. Van boven is zij (net als het mannetje) kastanjebruin. De snavel is lichtgrijs, de poten zijn vleeskleurig.[2]
Er zijn vijf ondersoorten:[3]
Het leefgebied bestaat uit halfwoestijnen, open grasland, droge savanne. De vogel wordt ook vaak waargenomen op afgebrande terreinen en pas geploegd land.[2]
De grootte van de populatie is niet gekwantificeerd. De bruinrugvinkleeuwerik is redelijk algemeen en plaatselijk zelf algemeen. Om deze reden staat deze leeuwerik als niet bedreigd op de Rode Lijst van de IUCN.[1][2]
Bronnen, noten en/of referentiesDe bruinrugvinkleeuwerik (Eremopterix leucotis) is een vogel uit de familie van de leeuweriken (Alaudidae) die voorkomt in Sub-Saharisch Afrika.
Afbeelding van mannetje en vrouwtjeBrunrygglerke (Eremopterix leucotis) er en fugl i slekten Eremopterix i lerkefamilien.
Den forekommer i Angola, Benin, Botswana, Burkina Faso, Den sentralafrikanske republikk, Elfenbenskysten, Eritrea, Etiopia, Gambia, Ghana, Guinea, Kamerun, Kenya, Lesotho, Mali, Mauritania, Mosambik, Namibia, Niger, Nigeria, Senegal, Somalia, Sudan, Swaziland, Sør-Afrika, Sør-Sudan, Tanzania, Togo, Tsjad, Uganda, Zambia og Zimbabwe.
Det er beskrevet fem underarter av brunrygglerke[2]:
Brunrygglerke (Eremopterix leucotis) er en fugl i slekten Eremopterix i lerkefamilien.
Brunryggig finklärka[2] (Eremopterix leucotis) är en liten afrikansk fågel i familjen lärkor inom ordningen tättingar.[3]
Brunryggig finklärka är en liten (11 cm) som liksom de flesta andra finklärkor uppvisar stor skillnad mellan könen. Hanen är helt svart på undersida och huvud bortsett från en lysande vit fläck på nacken och bakom ögat. Ovansida och vingar är kastanjefärgade och något mörkstreckade. Den tjocka näbben är grå. Honan är en mycket mer alldaglig fågel, kraftigt streckad beigevit på undersida och huvud samt vitt på nacken. Ovansidan är fläckat kastanjefärgad.
Brunryggig finklärka förekommer i stora delar av Afrika söder om Sahara. delas in i fem underarter med följande utbredning:[3]
Brunryggig finklärka påträffas i öppna och torra områden. Den lever av insekter och frön. Fågeln häckar på marken och lägger ett ägg.
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som ganska vanlig eller vanlig i större delen av utbredningsområdet, dock mer fåtalig i utkanterna.[4]
Brunryggig finklärka (Eremopterix leucotis) är en liten afrikansk fågel i familjen lärkor inom ordningen tättingar.
Vân tước lưng hung (danh pháp hai phần: Eremopterix leucotis) là một loài chim trong họ Alaudidae.[2]
Vân tước lưng hung là loài sinh sản thường trú ở châu Phi phía nam của sa mạc Sahara. Loài chim này sinh sống ở môi trường sống mở khô. Nó làm tổ và đẻ trứng trên mặt đất. Thức ăn là côn trùng và các loại hạt.
Loài chim này dài 11 cm.
Vân tước lưng hung (danh pháp hai phần: Eremopterix leucotis) là một loài chim trong họ Alaudidae.
Vân tước lưng hung là loài sinh sản thường trú ở châu Phi phía nam của sa mạc Sahara. Loài chim này sinh sống ở môi trường sống mở khô. Nó làm tổ và đẻ trứng trên mặt đất. Thức ăn là côn trùng và các loại hạt.
Loài chim này dài 11 cm.
栗背雀百灵(学名:Eremopterix leucotis),是百灵科雀百灵属的一种,是游猎迁徙的候鸟,分布于津巴布韦、科特迪瓦、赞比亚、埃塞俄比亚、斯威士兰、厄立特里亚、贝宁、塞内加尔、尼日尔、乍得、马里、安哥拉、索马里、南非、毛里塔尼亚、喀麦隆、纳米比亚、加纳、中非共和国、尼日利亚、肯尼亚、坦桑尼亚、博茨瓦纳、几内亚、冈比亚、苏丹、马拉维、布基纳法索、多哥、乌干达、莱索托和莫桑比克。全球活动范围约为3,880,000平方千米。该物种的保护状况被评为无危。
栗背雀百灵的平均体重约为14.8克。栖息地包括干燥的稀树草原、亚热带或热带的(低地)干草原、耕地和牧草地。
栗背雀百灵(学名:Eremopterix leucotis),是百灵科雀百灵属的一种,是游猎迁徙的候鸟,分布于津巴布韦、科特迪瓦、赞比亚、埃塞俄比亚、斯威士兰、厄立特里亚、贝宁、塞内加尔、尼日尔、乍得、马里、安哥拉、索马里、南非、毛里塔尼亚、喀麦隆、纳米比亚、加纳、中非共和国、尼日利亚、肯尼亚、坦桑尼亚、博茨瓦纳、几内亚、冈比亚、苏丹、马拉维、布基纳法索、多哥、乌干达、莱索托和莫桑比克。全球活动范围约为3,880,000平方千米。该物种的保护状况被评为无危。
栗背雀百灵的平均体重约为14.8克。栖息地包括干燥的稀树草原、亚热带或热带的(低地)干草原、耕地和牧草地。