Anthocephala berlepschi[1] a zo ur spesad evned eus ar c'herentiad Trochilidae.
Dougen a ra anv an evnoniour alaman Hans Hermann Carl Ludwig von Berlepsch (1850-1915), roet d'ar spesad gant ar skiantour saoz Osbert Salvin (1835-1898) e 1893.
Brosezat eo ar spesad e flondrenn ar Stêr Magdalena e Kolombia (Suamerika)[2].
Anthocephala berlepschi a zo ur spesad evned eus ar c'herentiad Trochilidae.
Dougen a ra anv an evnoniour alaman Hans Hermann Carl Ludwig von Berlepsch (1850-1915), roet d'ar spesad gant ar skiantour saoz Osbert Salvin (1835-1898) e 1893.
Der Weißfleckenkolibri (Anthocephala berlepschi) ist ein Seglervogel in der Familie der Kolibris (Trochilidae), der in Kolumbien endemisch ist. Der Bestand wird von der IUCN als gefährdet (Vulnerable) eingestuft.
Der Weißfleckenkolibri erreicht eine Körperlänge von etwa 8,4 cm. Das Männchen hat einen schwarzen geraden Schnabel. Der vordere Oberkopf ist gelbbraunweiß, der Hinterkopf rötlich kastanienfarben. Der Rest der Oberseite schimmert grün. Hinter dem Auge hat er einen weißen Fleck. Die Unterseite ist gräulich gelbbraun, der quadratische geformte Schwanz bronzegrün mit weißen Spitzen und einer schwarzen Subterminalbinde, die sich aber nicht über die zentralen Steuerfedern zieht. Das Weibchen ähnelt dem Männchen hat aber einen bräunlichen Oberkopf. Jungtiere ähneln ausgewachsenen Weibchen.[1]
Die Ernährungsgewohnheiten des Weißfleckenkolibris sind wenig erforscht.[2] Einzelne Exemplare wurden an den Blüten der Gesneriengewächse-Gattung Kohleria beobachtet. Hier scheint er Blüten anzufliegen, die an Wegesrändern liegen und zu den unteren Straten gehören und oft Sekundärvegetation ist.[3] Ein Männchen wurde beim Besuch der Orchideengattung Elleanthus beobachtet.[4]
Der Gesang des Weißfleckenkolibris besteht aus einer langen Serie von tsip-Tönen, die er wiederholt und in einer Frequenz von 1,5 Tönen pro Sekunde von sich gibt.[2]
Die Männchen versammeln sich an Leks im Inneren des geschützten Waldes. Dabei sitzen sie in ca. 2 bis 5 Meter über dem Boden auf den Ästen. Diese ökologische Anforderung der Art für die Brutzeit könnte ein Grund für die Bedrohung des Fortbestands sein, da dieser Lebensraum immer mehr zerstört wird. Im April wurden zwei Männchen mit wahrscheinlich entwickelten Hoden gesammelt, doch fehlen gesicherte Daten über Gonadenaktivitäten des Vogels.[3]
Er bewegt sich in feuchten Wäldern, älterer Sekundärvegetation und an Waldrändern in Höhenlagen zwischen 1200 und 2500 Metern.[2] Populationen kommen im Reserva Natural Merenberg im Departamento del Huila, im Reservas Comunitarias de Roncesvalles und dem Reserva Natural Ibanascu in Departamento del Tolima vor.[5]
An ein und demselben Ort kann er zu bestimmten Zeiten des Jahres recht häufig sein, aber in Zeiten von Nahrungsknappheit völlig fehlen. Wahrscheinlich korreliert die Phänologie mit seinen Hauptnahrungsquellen. Deswegen wird vermutet, dass er in den Höhenlagen wandert.[3]
Die Erstbeschreibung des Weißfleckenkolibris erfolgte 1893 durch Osbert Salvin unter dem wissenschaftlichen Namen Anthocephala berlepschi. Das Typusexemplar wurde ihm von Hans Hermann Carl Ludwig von Berlepsch zugesandt. Als Sammelort gab er die Gegend um Bogotá an.[6] Nachdem Charles Lucien Jules Laurent Bonaparte den Blassstirnkolibri der Gattung Adelomyia zugeordnet hatte[7], kamen Jean Louis Cabanis und Ferdinand Heine junior im Jahre 1860 zu dem Schluss, dass die Art eine eigene Gattung darstellt.[8][A 1] Der Gattungsname setzt sich aus den griechischen Worten »anthos« (altgriechisch ἄνθος) für »Blume, Blüte« und »kéfalos« (altgriechisch κεφαλή) für »Kopf« zusammen.[8] Das Artepitheton ist dem Mann gewidmet, der Salvin das Typusexemplar zugesandt hatte.[6] Lange galt der Weißfleckenkolibri als Unterart des Blassstirnkolibris. Heute wird er aufgrund von Analysen der mitochondrialen und nukleären DNA durch María Lozano-Jaramillo, Alejandro Rico-Guevara und Carlos Daniel Cadena in eine eigene Art gestellt. Diese Autoren untermauerten diese These mit ökologischen Nischenmodellen und stellten eine große klimatische Divergenz zwischen beiden Arten fest.[9] Die International Ornithologists’ Union folgt dieser Abspaltung.[10]
Der Weißfleckenkolibri (Anthocephala berlepschi) ist ein Seglervogel in der Familie der Kolibris (Trochilidae), der in Kolumbien endemisch ist. Der Bestand wird von der IUCN als gefährdet (Vulnerable) eingestuft.
The Tolima blossomcrown (Anthocephala berlepschi) is a Vulnerable species of hummingbird in the "emeralds", tribe Trochilini of subfamily Trochilinae. It is endemic to Colombia.[3][4][1]
The Tolima blossomcrown was originally treated as a subspecies of what was then the blossomcrown (Anthocephala floriceps), that also included what is now the Santa Marta blossomcrown. A study by Lozano-Jaramillo et al. published in 2014 found that the two differed greatly both genetically and in their climatic niches.[5] The South American Classification Committee of the American Ornithological Society and worldwide taxonomic systems soon adopted the split; the Santa Marta blossomcrown retained the "parent's" binomial A. floriceps. The Tolima blossomcrown is monotypic.[6][3][7][4]
The Tolima blossomcrown is about 8.4 cm (3.3 in) long. Both sexes have a straight black bill. The adult male has a buffy white forehead, a rufous chesnut hindcrown, mostly shining green upperparts, and a rusty lower back and uppertail coverts. Its underparts are grayish buff. Its tail is bronzy green with wide white tips to the feathers, and all but the central pair of feathers also have a black bar near the tip. Females and immatures are similar to the adult male but their whole crown is brownish.[8]
The Tolima blossomcrown is found in Colombia's upper Magdalena River Valley where it flows through Cauca, northern Huila, Tolima, and Quindío departments. It inhabits the interior and edges of humid primary forest and mature secondary forest between elevations of 1,200 and 2,500 m (3,900 and 8,200 ft).[8]
The Tolima blossomcrown is assumed to be sedentary, but its possible seasonal elevational movements have not been studied.[8]
The Tolima blossomcrown's foraging strategy and diet have not been studied. It is believed to forage low in the forest understory like the Santa Marta blossomcrown.[8]
The Tolima blossomcrown's breeding phenology has not been studied.[8]
The Tolima blossomcrown's song is "a long series of repeated tsip notes".[8]
The IUCN has assessed the Tolima blossomcrown as Vulnerable. It has a small range and its population of fewer than 4500 mature individuals is believed to be decreasing. Much of its former habitat has been cleared for agriculture, and remaining forest is fragmented.[1] It does occur in two national parks.[8]
The Tolima blossomcrown (Anthocephala berlepschi) is a Vulnerable species of hummingbird in the "emeralds", tribe Trochilini of subfamily Trochilinae. It is endemic to Colombia.
El colibrí cabecicastaño de Tolima (Anthocephala berlepschi)[1] es una especie de ave apodiforme de la familia Trochilidae endémica de Colombia.[2][3]
En Ukuku Rural Lodge (Cañón del Combeima - Ibagué - Tolima), a 1.890 m.s.n.m. esta especie de colibrí ha sido observada forrajeando las siguientes especies de plantas: Mermelada (Streptosolen jamesonii), Corazón de pollo (Iochroma gesnerioides), Verbena morada y rosada (Stachytarpheta cayanensis), Ojo de poeta (Thumbergia alata) especie introducida e invasiva, Flor de colibrí (Justicia secunda), Salvia rastrera (Salvia procurrens), entre otras.
Según las observaciones realizadas por David Bejarano (Truman) en el Cañón del Combeima, el Colibrí Cabecicastaño del Tolima se podría considerar como una especie Sin fronteras (Traplines[4]), ya que forrajea diferentes parches sin ser dominante o subordinado.
El colibrí cabecicastaño de Tolima (Anthocephala berlepschi) es una especie de ave apodiforme de la familia Trochilidae endémica de Colombia.
Anthocephala berlepschi
Le Colibri du Tolima (Anthocephala berlepschi) est une espèce d'oiseaux-mouches.
De magdalenabloemkroonkolibrie (Anthocephala berlepschis) is een vogel uit de familie Trochilidae (kolibries).
Deze soort is endemisch in Colombia en komt voor in het midden van Colombia.[1]
Bronnen, noten en/of referentiesDe magdalenabloemkroonkolibrie (Anthocephala berlepschis) is een vogel uit de familie Trochilidae (kolibries).
Tolimaflorkrone (Anthocephala berlepschi) er ein kolibriart i underfamilien Lesbiinae. Han er endemisk til sentrale Colombia.
Dette taksonet var fram til 2015 ein underart av A. floriceps, tidlegare kjent som florkronekolibri, i dag santamartaflorkrone. Status per september 2018 er at dei to 'florkrone'-kolibriane er anerkjente av både Clementslista[1] og av IOC-lista.[2]
Tolimaflorkrone har utsjånad som skil seg lite frå systerarten: 8,4 centimeter i kroppslengd, og har grønleg overside som slår over i oransje mot overgumpen, undersida er gråbrun og vengene mørke. Nebbet er relativt kort, svart og rettpeikande. Dei har ein liten, kvit panneflekk og raudleg krone, meir brun hos hofuglar. Undersida av halefjørene utgjer skilnaden i fjørdrakt mellom systerartane. Hos santamartaflorkrone finn ein eit lyst, beige endeband, hos tolimaflorkrone er dette feltet breiare og heilt kvitt.
Tolimaflorkrone beitar i underskog av fuktig alpin skog, 1200 til 2400 moh. Leveområdet har ei nord-sør utstrekning i den austlege dalsida av den sentrale fjellkjeda av Andes, i Magdalenadalen. Dette er litt innanfor departementa, Quindío, Tolima og kanskje Huila. Den nordlege delen av dette området ligg om lag 100 kilometer vest for Bogotá.[3]
Tolimaflorkrone (Anthocephala berlepschi) er ein kolibriart i underfamilien Lesbiinae. Han er endemisk til sentrale Colombia.
Dette taksonet var fram til 2015 ein underart av A. floriceps, tidlegare kjent som florkronekolibri, i dag santamartaflorkrone. Status per september 2018 er at dei to 'florkrone'-kolibriane er anerkjente av både Clementslista og av IOC-lista.
Magdalenablomhätta[3] (Anthocephala berlepschi) är en fågel i familjen kolibrier.[2]
Den förekommer i Magdalenadalen i centrala Colombia.[2] Fågeln betraktades tidigare som underart till A. floriceps och vissa gör det fortfarande.
IUCN erkänner inte magdalenablomhättan som god art, varför den inte placeras i någon hotkategori.
Fågelns vetenskapliga artnamn hedrar den tyske ornitologen Hans von Berlepsch (1850-1915).[4]