El ermitañu pigméu[2] (Phaethornis idaliae) ye una especie pequeña de colibrí na familia Trochilidae.
Ye endémicu de los montes húmedos del Atlánticu nel sureste de Brasil, dende Rio de Janeiro, hasta'l norte a sur-esti de Bahia.
Mide un promediu de 6,7 cm (2,64 pulgaes) de llargu y el so pesu ye de 3 gramos, siendo unu de los páxaros conocíos más pequeños.[3] El picu mide 23 mm. Les partes cimeres son de color verde morenura; cabeza escura, presentando una faxa superciliar y otra infraocular parduces, delimitando una faxa malar fusca; el machu col gargüelu color castañu y el pechu ocráceo; la fema col gargüelu y el pechu color ocre acoloratáu, banduyu pardu buxu, nales corites, cola negra con punta blanca y timoneres centrales enllargaes, con estensa punta blanca.[4]
Aliméntase principalmente del néctar de les flores, pero come tamién artrópodos pequeños.[4]
Na dómina de apareamiento los machos realicen exhibiciones frente a les femes. Vocalizan y canten en "sables comuñales" nel sotobosque, n'árees con abondoses plantes de Heliconia. Cuando una fema avérase, el machu ximiélgase, canta, xira sobre una exa y realiza un vuelu espectacular, como en cámara lenta, frente a la fema que repara dende un llugar altu. Finalmente'l machu, frente a la fema, llevanta y esplega la so cola n'abanicu al empar qu'abre'l picu y dexa ver el so gargüelu mariellu, depués sigue la cópula.
Constrúi a un altor del suelu d'aprosimao 1,5 m, un nial en forma de conu, con rimaes que sirven de contrapesu y suspendíu de la punta de la parte interior d'una fueya de palma, heliconia o plátanu, de manera que la fueya queda como techu protexendo'l nial. La fema pon dos güevos.[4]
El ermitañu pigméu (Phaethornis idaliae) ye una especie pequeña de colibrí na familia Trochilidae.
Phaethornis idaliae (lat. Phaethornis idaliae) - günəş kolibrisi cinsinə aid heyvan növü.
Phaethornis idaliae (lat. Phaethornis idaliae) - günəş kolibrisi cinsinə aid heyvan növü.
El colibrí ermità nan (Phaethornis idaliae) és un ocell de la família dels troquílids (Trochilidae) que habita clars dels boscos, sabanes i garrigues de les terres baixes fins als 250 m al sud-est de Brasil.
El colibrí ermità nan (Phaethornis idaliae) és un ocell de la família dels troquílids (Trochilidae) que habita clars dels boscos, sabanes i garrigues de les terres baixes fins als 250 m al sud-est de Brasil.
Aderyn a rhywogaeth o adar yw Meudwy bychan (sy'n enw gwrywaidd; enw lluosog: meudwyod bychain) a adnabyddir hefyd gyda'i enw gwyddonol Phaethornis idaliae; yr enw Saesneg arno yw Minute hermit. Mae'n perthyn i deulu'r Sïednod (Lladin: Trochilidae) sydd yn urdd y Apodiformes.[1]
Talfyrir yr enw Lladin yn aml yn P. idaliae, sef enw'r rhywogaeth.[2] Mae'r rhywogaeth hon i'w chanfod yn Ne America.
Mae'r meudwy bychan yn perthyn i deulu'r Sïednod (Lladin: Trochilidae). Dyma rai o aelodau eraill y teulu:
Rhestr Wicidata:
rhywogaeth enw tacson delwedd Sïedn cleddbig Ensifera ensifera Sïedn clustfioled brown Colibri delphinae Sïedn clustfioled tinwyn Colibri serrirostris Sïedn cynffonfrith Ecwador Phlogophilus hemileucurus Sïedn cynffonfrith Periw Phlogophilus harterti Sïedn cynffonnog coch Sappho sparganurus Sïedn dreinbig melynwyrdd Chalcostigma olivaceum Sïedn gên emrallt Abeillia abeillei Sïedn y werddon Rhodopis vesperAderyn a rhywogaeth o adar yw Meudwy bychan (sy'n enw gwrywaidd; enw lluosog: meudwyod bychain) a adnabyddir hefyd gyda'i enw gwyddonol Phaethornis idaliae; yr enw Saesneg arno yw Minute hermit. Mae'n perthyn i deulu'r Sïednod (Lladin: Trochilidae) sydd yn urdd y Apodiformes.
Talfyrir yr enw Lladin yn aml yn P. idaliae, sef enw'r rhywogaeth. Mae'r rhywogaeth hon i'w chanfod yn Ne America.
Der Schiller-Zwergschattenkolibri (Phaethornis idaliae), auch Schillerschattenkolibri oder Braunkehleremit ist eine Vogelart aus der Familie der Kolibris (Trochilidae). Die Art ist endemisch in Brasilien. Der Bestand wird von der IUCN als nicht gefährdet (Least Concern) eingeschätzt.
Die männliche Schiller-Zwergschattenkolibri erreicht bei einem von Gewicht 1,8 g eine Körperlänge von 8,4 cm, wobei Flügel 3,5 cm, der Schwanz 2,3 cm und der Schnabelrücken 2,3 cm ausmachen. Die Oberseite und Flügeldecken sind dunkel bronzegrün, der Nacken goldgrün. Der Oberkopf wirkt etwas matter mit mehr schwarzbräunlicher Färbung und Bronzeglanz. Die Oberschwanzdecken haben eine schwarze subterminale Binde und einen weißlich ockerfarbenen Endsaum. Der Überaugen- und Bartstreif ist hellocker, die Kopfseite und das Kinn schwarzbraun. Die Kehle ist dunkel kastanienbraun, der Rest der Unterseite grau mit weißlichen Unterschwanzdecken. Die Flügel sind schwärzlichpurpurn. Die seitlichen Federn des schwärzlich bronzegrünen Schwanzes sind schmal weiß gesäumt. Der Oberschnabel ist schwarz, der Unterschnabel leuchtet gelb mit schwarzer Spitze. Die Füße sind braun. Das Weibchen erreicht bei einem von Gewicht 2,7 g eine Körperlänge von 9,2 cm, wobei Flügel 3,7 cm, der Schwanz 3,4 cm und der Schnabelrücken 2,3 cm ausmachen. Die Oberschwanzdecken sind hell rotbraun gesäumt. Der Überaugenstreifen, die Kehle und die Brust sind ebenfalls hell rotbraun, der Bauch hell ockerfarben. Die bronzegrünen Schwanzfedern weisen breite weiße Spitzen auf. Die seitlichen Steuerfedern haben eher blass ockerfarbene Außenfahnenspitzen. Der Schnabel und die Füße sind wie beim Männchen.[1]
Nektar und kleine Gliederfüßer, inklusive Webspinnen sowie Pflanzenreste wurden in ihrem Magen entdeckt. Als typische Trapliner fliegen sie regelmäßig in rascher Folge ganz bestimmte verstreute Blüten ab.[2]
Ihre Eier wiegen 0,32 g bei einem Volumen von 13 × 8 mm. Die Brutdauer beträgt 14 Tage, wobei die Nestlinge 20 Tage Nesthocker bleiben. Die Brutzeit dauert von Oktober bis Februar.[1]
Sie bewegen sich im Unterholz von Primärwald, leicht gestörtem Küstenwald, an Waldrändern oder in altem Sekundärwald.[2] Ihr Verbreitungsgebiet erstreckt sich über den Süden Bahias, den Osten Minas Gerais, Espírito Santo und Rio de Janeiro.[1]
Jules Bourcier und Étienne Mulsant beschrieben den Schiller-Zwergschattenkolibri unter dem Namen Trochilus Idaliae. Als Lebensraum gaben sie das innere Brasiliens an.[3] 1827 führte William Swainson die Gattung Phaethornis für den Östlichen Langschwanz-Schattenkolibri (Phaethornis superciliosus (Linnaeus, 1766)) ein[4], der später auch der Schiller-Zwergschattenkolibri zugeordnet wurde. Dieser Name leitet sich aus den griechischen Worten »phaethōn Φαέθων« für »der Leuchtende, der Strahlende« und »órnis όρνις« für »Vogel« ab.[5] Der Artname bezieht sich auf Idalia, ein Beiname der Aphrodite bzw. Venus.[6]
Der Schiller-Zwergschattenkolibri (Phaethornis idaliae), auch Schillerschattenkolibri oder Braunkehleremit ist eine Vogelart aus der Familie der Kolibris (Trochilidae). Die Art ist endemisch in Brasilien. Der Bestand wird von der IUCN als nicht gefährdet (Least Concern) eingeschätzt.
The minute hermit (Phaethornis idaliae) is a tiny species of hummingbird in the family Trochilidae. It is endemic to Brazil.[3]
The minute hermit was for a time considered conspecific with the little hermit (P. longuemareus) and now is treated with it as a superspecies.[4] It is monotypic.[3]
The minute hermit is one of the world's smallest birds.[5] It is 8.4 to 9.2 cm (3.3 to 3.6 in) long and weighs 1.8 to 2.7 g (0.06 to 0.10 oz). The male has dark iridescent green upperparts and a dark brown throat. The female's underparts are reddish orange. Both sexes have a black "mask" and a pale supercilium and malar stripe.[6]
The minute hermit is found in southeastern Brazil from approximately Bahia south to Rio de Janeiro state. It inhabits the understory of primary or lightly disturbed forest including their edges, and also mature secondary forest and forested islands. It has been recorded in Eucalyptus plantations near its preferred habitat. In elevation it ranges from sea level to 500 m (1,600 ft).[6]
The minute hermit is assumed to be sedentary.[6]
The minute hermit is a "trap-line" feeder like other hermit hummingbirds, visiting a circuit of flowering plants for nectar. It also consumes small arthropods.[6]
The minute hermit's breeding season spans from October to February. Males display to females at leks. Its nest is an open cup suspended from the underside of a drooping leaf. The clutch of two eggs is incubated solely by the female.[6]
The minute hermit's song is "a high-pitched note repeated 3–4 times, followed by an accelerated descending warble" sung from a low perch.[6]
The IUCN has assessed the minute hermit as being of Least Concern, though its population size is unknown and believed to be decreasing.[1] It has a very restricted range in the Atlantic Forest, a habitat that has almost entirely been deforested. It does occur in a few protected areas.[6]
The minute hermit (Phaethornis idaliae) is a tiny species of hummingbird in the family Trochilidae. It is endemic to Brazil.
El ermitaño pigmeo[2] (Phaethornis idaliae) es una especie pequeña de colibrí en la familia Trochilidae.
Es endémica de los bosques húmedos del Atlántico en el sureste de Brasil, desde Río de Janeiro, hasta el norte a sur-este de Bahía.
Mide un promedio de 6,7 cm (2,64 pulgadas) de largo y su peso es de 3 gramos, siendo uno de los pájaros conocidos más pequeños.[3] El pico mide 23 mm. Las partes superiores son de color verde bronceado; cabeza oscura, presentando una faja superciliar y otra infraocular parduzcas, delimitando una faja malar fusca; el macho con la garganta color castaño y el pecho ocráceo; la hembra con la garganta y el pecho color ocre rojizo, vientre pardo grisáceo, alas negruzcas, cola negra con punta blanca y timoneras centrales prolongadas, con extensa punta blanca.[4]
Se alimenta principalmente del néctar de las flores, pero come también artrópodos pequeños.[4]
En la época de apareamiento los machos realizan exhibiciones frente a las hembras. Vocalizan y cantan en "arenas comunitarias" en el sotobosque, en áreas con abundantes plantas de Heliconia. Cuando una hembra se acerca, el macho se agita, canta, gira sobre un eje y realiza un vuelo espectacular, como en cámara lenta, frente a la hembra que observa desde un lugar alto. Finalmente el macho, frente a la hembra, levanta y despliega su cola en abanico a la vez que abre el pico y deja ver su garganta amarilla, luego sigue la cópula.
Construye a una altura del suelo de aproximadamente 1,5 m, un nido en forma de cono, con pendientes que sirven de contrapeso y suspendido de la punta de la parte interior de una hoja de palma, heliconia o plátano, de manera que la hoja queda como techo protegiendo el nido. La hembra pone dos huevos.[4]
El ermitaño pigmeo (Phaethornis idaliae) es una especie pequeña de colibrí en la familia Trochilidae.
Phaethornis idaliae Phaethornis generoko animalia da. Hegaztien barruko Trochilidae familian sailkatua dago.
Phaethornis idaliae Phaethornis generoko animalia da. Hegaztien barruko Trochilidae familian sailkatua dago.
Pikkuerakkokolibri (Phaethornis idaliae) on Brasilian kotoperäinen kiitäjälintu. Se elää maan kaakkoisosassa Bahiasta Rio de Janeiroon. Jules Bourcier ja Étienne Mulsant kuvailivat lajin holotyypin Rio de Janeirosta vuonna 1856.[2]
Pikkuerakkokolibri (Phaethornis idaliae) on Brasilian kotoperäinen kiitäjälintu. Se elää maan kaakkoisosassa Bahiasta Rio de Janeiroon. Jules Bourcier ja Étienne Mulsant kuvailivat lajin holotyypin Rio de Janeirosta vuonna 1856.
Phaethornis idaliae
L'Ermite d'Idalie (Phaethornis idaliae) est une espèce de colibris de la sous-famille des Phaethornithinae.
L'ermite d'Idalie est endémique du Brésil.
Ce colibri habite les îlots forestiers des forêts primaires et secondaires dans le cerrado côtier.
(en) « Neotropical Birds Online », Cornell Lab of Ornithology, 25 avril 2011
Phaethornis idaliae
L'Ermite d'Idalie (Phaethornis idaliae) est une espèce de colibris de la sous-famille des Phaethornithinae.
De dwergheremietkolibrie (Phaethornis idaliae) is een vogel uit de familie Trochilidae (kolibries).
Deze soort is endemisch in zuidoostelijk Brazilië.
De dwergheremietkolibrie (Phaethornis idaliae) is een vogel uit de familie Trochilidae (kolibries).
O besourinho (Phaethornis idaliae) é uma espécie brasileira de beija-flor. Tais aves possuem uma extensa ponta branca e garganta acastanhada. Também são conhecidos pelo nome de rabo-branco-mirim.
«Phaethornis idaliae». Lista Vermelha da IUCN de espécies ameaçadas da UICN 2022 (em inglês). ISSN 2307-8235. Consultado em 23 de Setembro de 2007
O besourinho (Phaethornis idaliae) é uma espécie brasileira de beija-flor. Tais aves possuem uma extensa ponta branca e garganta acastanhada. Também são conhecidos pelo nome de rabo-branco-mirim.
Dvärgeremit[2] (Phaethornis idaliae) är en fågel i familjen kolibrier inom ordningen seglar- och kolibrifåglar.[3] Fågeln förekommer på låglandet i sydöstra Brasilien, från Bahia till Rio de Janeiro.[4] Fågeln mäter i genomsnitt 6,7 cm på längden och väger mindre än 3 gram, vilket gör den till en av världens minsta fåglar.[5] IUCN kategoriserar arten som livskraftig.[1]
Dvärgeremit (Phaethornis idaliae) är en fågel i familjen kolibrier inom ordningen seglar- och kolibrifåglar. Fågeln förekommer på låglandet i sydöstra Brasilien, från Bahia till Rio de Janeiro. Fågeln mäter i genomsnitt 6,7 cm på längden och väger mindre än 3 gram, vilket gör den till en av världens minsta fåglar. IUCN kategoriserar arten som livskraftig.
Phaethornis idaliae là một loài chim trong họ Trochilidae.[1]
Phaethornis idaliae là một loài chim trong họ Trochilidae.