Səhra gönlücəsi və ya Səhra yarasası (lat. Eptesicus bottae) - Gönlücələr fəsiləsinə daxil olan yarasa növü.
Arktik bölgələrdən başlayaraq, Yunanıstanın Rodos adası, Misir, Ərəbistan yarımadası, Yaxın Şərq, Kiçik, Ön və Mərkəzi Asiya, Cənubi Qafqazdan şimal-qərbi Çin və şimali Pakistana qədər ərazidə rast gəlinir. Azərbaycanda 5 məntəqədə tapılmışdır (Qabırrı (İori) və Alazan çaylarının mənsəbi, Mingəçevir ətraflarında, Xaldan, Sabirabad və Qobustan qoruğu).
Onlara əsasən turay meşələrində, Azərbaycanın mərkəzi ərazilərində yarımsəhra landşaftlarında aşkar edilmişdir. Məskunlaşma yerləri yuyulma nəticəsində yaranan mağaralar və qaya çatlarıdır. Bu yarasalar daha çox Bozdağ silisiləsinin yeraltı mağaralarında və Qobustanda tapılırdı. Qobustanıın Böyuk-Daş silsiləsində, yay sığınacaqlarında aprelin sonlarından peyda olmuşlar, sentyabrın ikinci ongünlüyünə qədər böyük sayda qeyd olunmuşlar, oktyabrın əvvəllərində isə, tək-tək uçurdular.
Yay ayları erkək fərdlər tək-tək yaşayırlar.[1].
Səhra gönlücəsi və ya Səhra yarasası (lat. Eptesicus bottae) - Gönlücələr fəsiləsinə daxil olan yarasa növü.
Eptesicus bottae és una espècie de ratpenat que viu a l'Afganistan, Egipte, l'Iran, l'Iraq, Jordània, el Kazakhstan, el Kirguizistan, Mongòlia, Oman, el Pakistan, l'Aràbia Saudita, Síria, el Tadjikistan, Turquia, el Turkmenistan, l'Uzbekistan, el Iemen i, possiblement, Djibouti, Eritrea, Somàlia i el Sudan.
Aquest tàxon fou anomenat en honor de l'explorador i metge italofrancès Paolo Emilio Botta.[1]
Eptesicus bottae és una espècie de ratpenat que viu a l'Afganistan, Egipte, l'Iran, l'Iraq, Jordània, el Kazakhstan, el Kirguizistan, Mongòlia, Oman, el Pakistan, l'Aràbia Saudita, Síria, el Tadjikistan, Turquia, el Turkmenistan, l'Uzbekistan, el Iemen i, possiblement, Djibouti, Eritrea, Somàlia i el Sudan.
Aquest tàxon fou anomenat en honor de l'explorador i metge italofrancès Paolo Emilio Botta.
Bottas Fledermaus (Eptesicus bottae), auch Botta-Breitflügelfledermaus genannt, gehört innerhalb der Fledermäuse zu der Familie der Glattnasen (Vespertilionidae). Sie ist im arabischen Raum von der Türkei bis Vorderasien verbreitet.
Bottas Fledermaus ist eine mittelgroße Fledermaus mit einer Kopf-Rumpf-Länge von 48 bis 64 Millimeter bei einem Gewicht von 12 bis 23 Gramm. Der Schwanz erreicht eine Länge von 35 bis 44,5 mm und die Spannweite beträgt 27 bis 33 Zentimeter bei einer Unterarmlänge von 40 bis 50 mm.[1]
Das Fell der Fledermaus ist schwarzbraun und besitzt an der Oberseite silberweiße Spitzen, die ihm ein „bereiftes“ oder „schimmeliges“ Aussehen geben. Die Unterseite ist weißgrau mit fast reinweißer Kehle und dadurch scharf gegen die Oberseite abgegrenzt. Die Schnauze, die Ohren und die Flughäute sind schwarzbraun.[1] Die Jungtiere sind heller als die Alttiere und wirken am Rücken silbrig-weiß, während der Bauch gelblichweiß ist.[1]
Die Ohren sind kurz, breit und rundlich. Sie erreichen eine Länge von 12 bis 18,8 mm und besitzen am hinteren Ohrrand 4 Querfalten. Der Tragus ist kurz und verbreitert sich nach oben, wodurch er seine größte Breite im 2. Drittel der Höhe erreicht. Die Flügel sind schmal und die Armflughaut setzt an der Zehenwurzel an. Die Schwanzflughaut besitzt ein deutliches Epiblema mit gut sichtbarem Steg und der Calcar (Sporn) ist länger als die Hälfte der Schwanzflughautlänge. Die Schwanzspitze liegt mit 3,5 bis 5 mm mit den letzten beiden Schwanzwirbeln frei.[1]
Das Verbreitungsgebiet von Bottas Fledermaus zieht sich von der südlichen Türkei über Syrien, Jordanien und Israel entlang der West- und Südküste der Arabischen Halbinsel bis zu Oman und den Vereinigten Arabischen Emiraten. Zudem reicht es vom Schwarzen Meer (Georgien) und dem Irak über den Iran und entlang der Küste des Kaspischen Meeres über Turkmenistan und Usbekistan bis in das südliche Kasachstan, das nördliche Afghanistan, Tadschikistan und Kirgisistan.[2] In Europa wurde die Art auf der griechischen Insel Rhodos nachgewiesen[3] und es wird vermutet, dass sie auch auf den weiteren vorgelagerten griechischen Inseln anzutreffen sein müsste.[1]
Als Lebensraum bevorzugen die Fledermäuse semiaride Tieflandgebiete mit steppenartigem Charakter, wobei sie jedoch auch in den Gebirgen bis 1850 Meter Höhe in Kurdistan und 2100 Meter Höhe in Oman vorkommen. Sie bewohnen natürliche Höhlen und Spalten wie auch Ruinen und Gebäude.[1][2]
Die Fledermaus jagt bei Dunkelheit vor allem relativ hoch in offenem Gelände, aber auch niedrig über der Vegetation oder im Licht von Straßenlaternen. Der Flug der Tiere ist schnell mit raschen Wendungen.[1]
Im Sommer bewohnt die Art Spalten an Gebäuden und Felsen. Die Weibchen bringen ein bis zwei Jungtiere zur Welt, die Jungtiere sind ab Juli flugfähig. Über die Winterquartiere liegen keine genaueren Daten vor.[1]
Bottas Fledermaus wird der Gattung der Breitflügelfledermäuse (Eptesicus) zugeordnet, die weltweit aus 32 Arten besteht. In Europa leben aus dieser Gattung die Breitflügelfledermaus (E. serotinus) sowie die Nordfledermaus (E. nilssoni).
Die Art wird von der International Union for Conservation of Nature and Natural Resources (IUCN) global aufgrund des großen Verbreitungsgebietes und der Populationsgröße als „nicht gefährdet“ (Least concern) eingeschätzt. Ein Rückgang der Population und größere Bedrohung der Art sind nicht bekannt.[2]
Bottas Fledermaus (Eptesicus bottae), auch Botta-Breitflügelfledermaus genannt, gehört innerhalb der Fledermäuse zu der Familie der Glattnasen (Vespertilionidae). Sie ist im arabischen Raum von der Türkei bis Vorderasien verbreitet.
Botta's serotine (Eptesicus bottae) is a species of vesper bat, one of 25 in the genus Eptesicus. It is found in rocky areas and temperate desert.
It was described as a new species in 1869 by German naturalist Wilhelm Peters. Peters placed it in the now-defunct bat genus Vesperus with a binomial of V. bottae. The holotype was collected in southwestern Yemen.by Paul-Émile Botta in 1837.[2] Botta is the eponym for the species name "bottae."[3] In 1878, George Edward Dobson wrote that he considered it synonymous with the serotine bat, Vesperugo (=Eptesicus) serotinus.[4] By 1967, it was referred to as its present name combination, Eptesicus bottae.[5]
From 1976 until 2006, the closely-related species Eptesicus anatolicus was widely considered a part of E. bottae, despite E. anatolicus being separately identified in 1971. This conception was largely overturned by Benda and colleagues in 2006.[6] Until 2013, Ognev's serotine (E. ognevi) was also considered a part of E. bottae, until genetic analyses confirmed both as distinct species.[7]
Individuals weigh 8–9 g (0.28–0.32 oz) and have wingspans of 28.2 cm (11.1 in).[8] It has a forearm length of 38–47 mm (1.5–1.9 in).[9] It has an average flight speed of 5.7 m/s (13 mph).[8]
It is found in several countries bordering the eastern part of the Mediterranean Sea and the Middle East. It can be found in Egypt, Iran, Iraq, Israel, Jordan, Oman, State of Palestine, Saudi Arabia, Syrian Arab Republic, the United Arab Emirates, Yemen, and possibly Lebanon. It has been documented at a range of elevations up to 2,100 m (6,900 ft) above sea level.[1]
As of 2021, it is evaluated as a least-concern species by the IUCN. Within Egypt, it is considered locally common, though it is less common in other parts of its range.[1]
Botta's serotine (Eptesicus bottae) is a species of vesper bat, one of 25 in the genus Eptesicus. It is found in rocky areas and temperate desert.
Eptesicus bottae es una especie de murciélago de familia Vespertilionidae. Está presente en la isla de Rodas (Grecia), Turquía, Egipto, Yemen, Israel, Jordania, Irak, Irán, Kazajistán, Turkmenistán, Uzbekistán, Kirguistán, Tayikistán, Afganistán, en el norte de Pakistán, Mongolia y en el noroeste de China.
Eptesicus bottae es una especie de murciélago de familia Vespertilionidae. Está presente en la isla de Rodas (Grecia), Turquía, Egipto, Yemen, Israel, Jordania, Irak, Irán, Kazajistán, Turkmenistán, Uzbekistán, Kirguistán, Tayikistán, Afganistán, en el norte de Pakistán, Mongolia y en el noroeste de China.
Eptesicus bottae Eptesicus generoko animalia da. Chiropteraren barruko Vespertilioninae azpifamilia eta Vespertilionidae familian sailkatuta dago
Eptesicus bottae Eptesicus generoko animalia da. Chiropteraren barruko Vespertilioninae azpifamilia eta Vespertilionidae familian sailkatuta dago
Eptesicus bottae
La Sérotine de Botta (Eptesicus bottae) est une espèce de chauve-souris de la famille des Vespertilionidae.
Il serotino di Turchia (Eptesicus bottae Peters, 1869) è un pipistrello della famiglia dei Vespertilionidi diffuso nell'Ecozona paleartica.[1][2]
Pipistrello di medie dimensioni, con la lunghezza della testa e del corpo tra 55 e 77 mm, la lunghezza dell'avambraccio tra 42,1 e 50 mm, la lunghezza della coda tra 36 e 59 mm, la lunghezza del piede tra 7 e 10 mm, la lunghezza delle orecchie tra 13 e 18 mm e un peso fino a 21 g.[3]
La pelliccia è lunga, soffice e densa. Le parti dorsali sono color crema scuro con la base dei peli grigio scura, mentre le parti ventrali sono biancastre con la base dei peli bruno-grigiastra. Il muso è nerastro e largo, dovuto alla presenza di due masse ghiandolari sui lati. Le orecchie sono corte, triangolari, con l'estremità arrotondata e marroni o bruno-nerastre. Il trago è lungo circa la metà del padiglione auricolare, largo e con l'estremità smussata. Le membrane alari sono marroni scure o nerastre e semi-trasparenti. La punta della lunga coda si estende leggermente oltre l'ampio uropatagio. Il calcar è carenato. Il cariotipo è 2n=50 FNa=48.
Emette ultrasuoni a basso ciclo di lavoro sotto forma di impulsi di breve durata con frequenza iniziale di circa 41 kHz e finale di 32,5+0,87 kHz.
Si rifugia generalmente in gruppi di 2-3 individui nelle crepe di edifici, rovine e nelle fessure tra le rocce.
Si nutre di insetti catturati sopra spazi aperti, specialmente campi coltivati, giardini, palmeti e attorno a luci artificiali.
Alcune femmine catturate in Israele nel mese di aprile avevano due embrioni ciascuna.
Questa specie è diffusa in maniera frammentata dalla Turchia meridionale, attraverso il Medio oriente fino al Kirghizistan e all'India ed il Pakistan settentrionale. È presente anche nel Delta del Nilo, in Egitto.
Vive in zone semi-aride e a vegetazione mediterranea, pianure coltivate, giardini, palmeti fino a 2.100 metri di altitudine.
Sono state riconosciute 7 sottospecie:
La IUCN Red List, considerato il vasto areale e la mancanza di minacce, classifica E.bottae come specie a rischio minimo (LC).[1]
Il serotino di Turchia (Eptesicus bottae Peters, 1869) è un pipistrello della famiglia dei Vespertilionidi diffuso nell'Ecozona paleartica.
De Botta's vleermuis (Eptesicus bottae) is een zoogdier uit de familie van de gladneuzen (Vespertilionidae). De wetenschappelijke naam van de soort werd voor het eerst geldig gepubliceerd door Peters in 1869.
Bronnen, noten en/of referenties
Eptesicus bottae é uma espécie de morcego da família Vespertilionidae. Ocorre na ilha de Rodes, Turquia, Egito, Iêmen, Israel, Jordânia, Iraque,Irã, Cazaquistão, Turcomenistão, Uzbequistão, Quirquistão, Tadjiquistão, Afeganistão, norte do Paquistão, Mongólia e noroeste da China. É encontrado em áreas rochosas e no deserto temperado.
Foi descrito como uma nova espécie em 1869 pelo naturalista alemão Wilhelm Peters. Peters colocou-o no agora extinto género de morcegos Vesperus com um binômio de V. bottae. O holótipo foi colectado na Península Arábica por Paul-Émile Botta em 1837. Mais tarde, foi determinado que o local exacto do tipo era especificamente no sudoeste do Iêmen. Botta é o epônimo para o nome da espécie "bottae". Em 1878, George Edward Dobson escreveu que ele a considerava sinónimo do morcego serotina, Vesperugo (= Eptesicus) serotinus. Em 1967, foi referida como sua combinação de nome actual, Eptesicus bottae.
Eptesicus bottae é uma espécie de morcego da família Vespertilionidae. Ocorre na ilha de Rodes, Turquia, Egito, Iêmen, Israel, Jordânia, Iraque,Irã, Cazaquistão, Turcomenistão, Uzbequistão, Quirquistão, Tadjiquistão, Afeganistão, norte do Paquistão, Mongólia e noroeste da China. É encontrado em áreas rochosas e no deserto temperado.
Eptesicus bottae[2][3] är en fladdermusart som först beskrevs av Peters 1869. Eptesicus bottae ingår i släktet Eptesicus och familjen läderlappar.[4][5] IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1] Artepitet i det vetenskapliga namnet syftar på den person som fångade det exemplar som användes för artens beskrivning (holotyp).[6]
Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[4] Wilson & Reeder (2005) skiljer mellan 7 underarter.[2]
Denna fladdermus förekommer från Egypten och Turkiet till Kazakstan och nordvästra Indien. Arten vistas i halvtorra områden. Individerna vilar i bergssprickor, byggnader och ruiner. Flockens storlek är beroende på utbredningsområdet. Ibland vilar individerna ensam, mera ofta finns små grupper med 2 till 3 medlemmar och sällan bildas stora kolonier med 200 individer.[1]
Arten blir 92 till 97 mm lång (huvud och bål), har en 39 till 43 mm lång svans och cirka 40 mm långa underarmar. Den vita undersidan står i kontrast till den brunaktiga ovansidan och det bruna ansiktet. En region från nosens spets över ögonen till öronen är bara glest täckt med hår.[6] Eptesicus bottae har inga hudflikar (blad) på näsan och de 13 till 18 mm långa öronen är inte sammanlänkade med varandra. På varje sida har arten fyra kindtänder i överkäken och fem kindtänder i underkäken. Förutom könsorganen finns inga yttre skillnader mellan hanar och honor. Honor är bara lite större. Artens flygmembran har en mörkbrun till svartaktig färg. Svansen är i genomsnitt 3,5 mm längre än flygmembranen mellan bakbenen.[7]
Eptesicus bottae är liksom flera andra fladdermöss aktiv på natten och den jagar insekter med hjälp av ekolokalisering. Honor föder en eller sällan två ungar per kull. Arten har ett för fladdermöss långt liv. Vissa individer blir 19 år gamla.[6]
Wikispecies har information om Eptesicus bottae.
Eptesicus bottae är en fladdermusart som först beskrevs av Peters 1869. Eptesicus bottae ingår i släktet Eptesicus och familjen läderlappar. IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig. Artepitet i det vetenskapliga namnet syftar på den person som fångade det exemplar som användes för artens beskrivning (holotyp).
Inga underarter finns listade i Catalogue of Life. Wilson & Reeder (2005) skiljer mellan 7 underarter.
Denna fladdermus förekommer från Egypten och Turkiet till Kazakstan och nordvästra Indien. Arten vistas i halvtorra områden. Individerna vilar i bergssprickor, byggnader och ruiner. Flockens storlek är beroende på utbredningsområdet. Ibland vilar individerna ensam, mera ofta finns små grupper med 2 till 3 medlemmar och sällan bildas stora kolonier med 200 individer.
Arten blir 92 till 97 mm lång (huvud och bål), har en 39 till 43 mm lång svans och cirka 40 mm långa underarmar. Den vita undersidan står i kontrast till den brunaktiga ovansidan och det bruna ansiktet. En region från nosens spets över ögonen till öronen är bara glest täckt med hår. Eptesicus bottae har inga hudflikar (blad) på näsan och de 13 till 18 mm långa öronen är inte sammanlänkade med varandra. På varje sida har arten fyra kindtänder i överkäken och fem kindtänder i underkäken. Förutom könsorganen finns inga yttre skillnader mellan hanar och honor. Honor är bara lite större. Artens flygmembran har en mörkbrun till svartaktig färg. Svansen är i genomsnitt 3,5 mm längre än flygmembranen mellan bakbenen.
Eptesicus bottae är liksom flera andra fladdermöss aktiv på natten och den jagar insekter med hjälp av ekolokalisering. Honor föder en eller sällan två ungar per kull. Arten har ett för fladdermöss långt liv. Vissa individer blir 19 år gamla.
Країни проживання: Афганістан, Вірменія, Азербайджан, Єгипет (Синай), Грузія, Греція (схід Егейського моря.), Індія, Іран, Ірак, Ізраїль, Йорданія, Казахстан, Киргизстан, Ліван, Оман, Пакистан, Палестина, Саудівська Аравія, Сирія, Таджикистан, Туреччина, Туркменістан, Об'єднані Арабські Емірати, Узбекистан, Ємен.
Знайдений в широкому діапазоні напівпосушливих середовищ проживання, включаючи середземномор'я, низовинні сільськогосподарські угіддя і скелясті гори. Вид надає перевагу щілинному житлу; оселяється в будівлях, руїнах (в тому числі гробниці) і природних щілинах скель. Полює вночі, особливо на відкритій місцевості досить високо, але низько над рослинністю або у світлі вуличних ліхтарів. Самиці народжують одного-двох малят, дитинчата отримують здатність літати в липні.
Довжина голови й тіла: 48-64 мм, вага від 12 до 23 гр, хвіст від 35 до 44,5 мм, розмах крил від 27 до 33 см з довжиною передпліччя від 40 до 50 мм.
Eptesicus bottae là một loài động vật có vú trong họ Dơi muỗi, bộ Dơi. Loài này được Peters mô tả năm 1869.[1] Loài này sinh sống ở Afghanistan, có thể ở Djibouti, Ai Cập, có thể ở Eritrea, Iran, Iraq, Jordan, Kazakhstan, Kyrgyzstan, Mông Cổ, Oman, Pakistan, Ả Rập Xê Út, có thể ở Somalia, có thể ở Sudan, Syria, Tajikistan, Thổ Nhĩ Kỳ, Turkmenistan, Uzbekistan, và Yemen. Nó được tìm thấy ở các khu vực đá và sa mạc ôn đới.
Bài viết họ Dơi muỗi này vẫn còn sơ khai. Bạn có thể giúp Wikipedia bằng cách mở rộng nội dung để bài được hoàn chỉnh hơn. Eptesicus bottae là một loài động vật có vú trong họ Dơi muỗi, bộ Dơi. Loài này được Peters mô tả năm 1869. Loài này sinh sống ở Afghanistan, có thể ở Djibouti, Ai Cập, có thể ở Eritrea, Iran, Iraq, Jordan, Kazakhstan, Kyrgyzstan, Mông Cổ, Oman, Pakistan, Ả Rập Xê Út, có thể ở Somalia, có thể ở Sudan, Syria, Tajikistan, Thổ Nhĩ Kỳ, Turkmenistan, Uzbekistan, và Yemen. Nó được tìm thấy ở các khu vực đá và sa mạc ôn đới.
보타문둥이박쥐(Eptesicus bottae)는 애기박쥐과에 속하는 박쥐의 일종이다. 문둥이박쥐속에 속하는 25종의 하나이다. 아프가니스탄에서 발견되며, 지부티와 이집트, 이란, 이라크, 이스라엘, 요르단, 카자흐스탄, 몽골, 오만, 파키스탄, 사우디아라비아, 시리아, 타지키스탄, 터키, 투르크메니스탄, 우즈베키스탄 그리고 예멘에서 서식하는 것으로 추정하고 있다. 암반 지역과 온대 사막에서 발견된다.
