Die Wespenbienen (Nomada) sind eine Gattung aus der Familie der Apidae innerhalb der Bienen. Von ihnen kommen 202 Arten in Europa vor,[1] in Mitteleuropa sind es 87. Ihren deutschen Namen haben die Tiere wegen der Ähnlichkeit mit Wespen. Wespenbienen sind Brutschmarotzer und werden daher zu den Kuckucksbienen gezählt, unter denen sie mit Abstand die größte Gruppe darstellen.
Die Bienen erreichen eine Körperlänge von 3 bis 14 Millimetern. Sie sind anhand ihrer schwarz-gelben, schwarz-roten oder schwarz-rot-gelben Bänderung, der fehlenden oder nur schwach ausgeprägten Behaarung und dem stark verlängerten und verbreiterten ersten Tarsenglied an den Hinterbeinen erkennbar, auf den ersten Blick kann man sie jedoch auch auf Grund ihrer Wespentaille mit Grab- oder Faltenwespen sowie zum Teil auch mit Blutbienen (Sphecodes) verwechseln. Nur sehr wenige Arten können im Freiland anhand äußerer Merkmale bestimmt werden. Weibchen kann man anhand einer geschlossenen Haarfranse am hinteren Ende des fünften Hinterleibssegmentes von Männchen unterscheiden.
Wespenbienen sind weltweit verbreitet und kommen außer in Australien, wo sie selten sind, überall häufig vor. Die Flugzeit ist in Mitteleuropa von März bis September, wobei die Tiere meist in einer Generation im Frühling fliegen, manche Arten fliegen aber in zwei Generationen im Frühling und Sommer.
Die Wespenbienen leben als Kuckucksbienen parasitisch von anderen Bienenarten. Hauptsächlich werden Sandbienen (Andrena), aber auch Furchenbienen (Lasioglossum), Langhornbienen (Eucera), Sägehornbienen (Melitta) und Zottelbienen (Panurgus) parasitiert. Die meisten Arten parasitieren nur an einer bestimmten Wirtsart und sind an deren Vorkommen gebunden. Geht eine Wirtskolonie auf Grund starken Befalls von Wespenbienen zu Grunde, sterben in weiterer Folge auch die Parasiten. In der Regel erholen sich aber sowohl Wirts- als auch anschließend Parasitenpopulationen wieder.
Die Imagines ernähren sich von Nektar und Pollen. In der Nacht ruhen die Tiere in Erdlöchern und Blüten oder beißen sich mit den Mandibeln an Blättern und Stängeln fest. Männchen kann man in Gruppen um Sträucher und Hecken fliegend beobachten. Die Weibchen suchen zunächst in einem charakteristischen, langsamen und wendigen Flug knapp über dem Boden nach Wirtsnestern. Ist ein solches gefunden, verharren sie mit nach vorne gestreckten Fühlern über lange Zeit regungslos auf einem Ausguck in der Nähe des Nestes und warten, bis das Wirtsweibchen das Nest verlassen hat. Dann dringen sie in das Nest ein, wobei verschlossene Nesteingänge aufgegraben und zumindest bei manchen Arten nach der Eiablage auch wieder verschlossen werden. Die Tiere bohren vermutlich mit den krallenartigen Fortsätzen am sechsten Sternit ein Loch in die Brutzellenwand und legen ein oder auch zwei Eier ab. Die Eier werden so in der Zellwand abgelegt, dass ihre Spitze zur Hälfte in das Innere der Brutzelle ragt. Nach dem Schlupf frisst die Parasitenlarve das Ei oder die Larve des Wirts und ernährt sich anschließend von dessen Nahrungsvorräten. Die Verpuppung erfolgt ohne Kokon in der Brutzelle.
Wird ein Wespenbienenweibchen durch ein wiederkehrendes Wirtsweibchen überrascht, verhält sich das Wirtsweibchen nicht aggressiv, was vermutlich auf Duftsekrete zurückzuführen ist, mit denen sich die Parasitenweibchen tarnen. Treffen jedoch zwei Parasitenweibchen aufeinander, wird aggressiv um das Wirtsnest gekämpft, wodurch sich in Wirtsaggregationen kleine Territorien von Wespenbienen bilden.
Bei der Kopulation umgreifen die Männchen mit ihrer Antenne die Antenne der Weibchen. Dabei werden vermutlich Sekrete übergeben.[2]
Die Wespenbienen (Nomada) sind eine Gattung aus der Familie der Apidae innerhalb der Bienen. Von ihnen kommen 202 Arten in Europa vor, in Mitteleuropa sind es 87. Ihren deutschen Namen haben die Tiere wegen der Ähnlichkeit mit Wespen. Wespenbienen sind Brutschmarotzer und werden daher zu den Kuckucksbienen gezählt, unter denen sie mit Abstand die größte Gruppe darstellen.
With over 850 species, the genus Nomada is one of the largest genera in the family Apidae, and the largest genus of cuckoo bees. Cuckoo bees are so named because they enter the nests of a host and lay eggs there, stealing resources that the host has already collected.[1] The name "Nomada" is derived from the Greek word nomas (νομάς), meaning "roaming" or "wandering."[2]
Nomada are kleptoparasites of many different types of bees as hosts, primarily the genus Andrena, but also Agapostemon, Melitta, Eucera and Exomalopsis.[3] As parasites, they lack a pollen-carrying scopa, and are mostly hairless, as they do not collect pollen to feed their offspring.[4] Like non-parasitic bees, adults are known to visit flowers and feed on nectar.[5] Given the lack of scopa and general behavior, they are considered poor pollinators.[6]
They are often extraordinarily wasp-like in appearance, with red, black, and yellow colors prevailing, and with smoky (infuscated) wings or wing tips. They vary greatly in appearance between species, and can be stripeless, or have yellow or white integumental markings on their abdomen. There are specialized patches of hair on the tip of the abdomen of female Nomada. Males have an obvious, often notched pygidial plate.[3] In general, females are easily identifiable by the lack of scopa, reduced body hair, thick exoskeleton, and mandibles.[7]
Separation of this genus from other Nomadinae can be difficult; details of the wing venation, and the nature of the patch of silvery setae at the tip of the female metasoma are the best distinguishing features.
Species of Nomada exhibit an unusual behavior where adult bees are observed to be sleeping by using only their mandibles to hold onto plants.[7]
Nomada occur worldwide.[8] All known species parasitize ground-nesting bees, and their habitats and seasonality correlate with their hosts.[9] Ground nesting bees nest in soil, either in open habitats or in ones covered with vegetation, with a good floral source nearby.[10]
Bees of the genus Nomada most often parasitize bees of the genus Andrena, but have also been observed parasitizing other ground-nesting bees in the families Andrenidae, Melittidae, Halictidae, and Apidae.[11] As is the case for other nomadines, this behavior violates “Emery’s rule” which states that social parasites tend to be either closely related to or sister species of their host.[12]
Nomada are guided by visual cues to locate host nest entrances.[5] In early spring, they can be spotted flying low to the ground, searching for nests to parasitize.[4] Once a nest is found, studies show that Nomada females assess their hosts nests based on three guiding principles: 1) vulnerability and quality of the host cell, 2) threat of a maternal host's presence, 3) competition with other Nomada bees. These three factors are assessed by the bees' olfactory senses to determine if the nest is provisioned with pollen, if a host bee is nearby or in the nest, if the nest has been parasitized before, and if there are other parasitic bees nearby.[5]
The role of male and female cuckoos bees in the parasitism process differs. Before mating, male Nomada will fly locally secreting a scent which mimics the host female. Male cuckoo bees will secrete this scent near host nests to help female Nomada find a nest to deposit eggs. Furthermore, when male and female bees mate, there is evidence that part of the male's secreted scent rubs off onto female bees, which will actually provide an advantage to her finding and entering a host nest.[13]
Nomada parasitizes their host cells by laying eggs in host nests while the female host bee is foraging for pollen, or nectar. The female Nomada oviposits in the host's cells before host oviposition and nest cell closure.[5] The female cuckoo bee will lay her eggs in the host's nest and leave. Some species are known to bury the egg at right angles into the cell wall, while some only partially insert the egg.[1] Additionally, Nomada may sometimes leave multiple eggs into one host cell, a frequent trait of kleptoparasitic bees. Using their mandibles, the parasite larvae kill the host offspring and any conspecific larvae until only one is alive. This larva then consumes the host's provisions.[5] This type of parasitism is also known as brood parasitism, where the parasite's offspring develop on the nutrients gathered by the host for its own offspring.[11]
Observations of Nomada mating are relatively rare, however there are reports of mating behavior as described below.
In five species of Nomada, the main component of male odor secretions was identical to the Dufour's gland secretions of the female host species. The female Nomada interact with the male's secretion during the matting process. There is evidence these secretions help the female Nomada bees recognize the host nests. Furthermore, reports of non-lethal and non-threatening interactions between Nomada and the host Andrena suggest this chemical odor may provide camouflage to protect her from the host females because physically, these genera do not resemblance each other.[9]
There is evidence of “antennal grabbing” during copulation, in which the male Nomada strokes the female antenna. This process transfers pheromones from the male to the female and may make the female unattractive to other males, as well as provide chemical cues to the location of a host nest. The pheromone transfer may also disguise the scent of the female Nomada, allowing her to enter the host nest undetected. The pheromones are transferred when the males hold the female bees down with their feet, while they use their antennae to grab the females’ antennae.[14]
Other reports of Nomada mating includes males “swarming” willow and gooseberry plants.[14]
Nomada bees are holometabolous and they follow the general process of: (1) egg (2) larvae (3) pupa (4) adult. In one egg cell, the female Nomada will deposit 1-2 eggs. These eggs hatch and the larvae use their mandibles to kill other eggs and larvae. These larvae feed on the stored provisions. The offspring pupate in the host cell and finally emerge as adults the following season along with the hosts.[7]
Species of the genus Nomada are highly variable in behavior and habitat specialization. Occurring worldwide, their active periods vary based on their hosts.[15]
There is evidence that most species of Nomada are species-specific to their hosts, and that males mimic the specific scents of the species they parasitize. However, not much research has been done to understand the specialization of Nomada, and it is known that some species are more generalist than others.[16]
See list of Nomada species for a complete list.
With over 850 species, the genus Nomada is one of the largest genera in the family Apidae, and the largest genus of cuckoo bees. Cuckoo bees are so named because they enter the nests of a host and lay eggs there, stealing resources that the host has already collected. The name "Nomada" is derived from the Greek word nomas (νομάς), meaning "roaming" or "wandering."
Nomada are kleptoparasites of many different types of bees as hosts, primarily the genus Andrena, but also Agapostemon, Melitta, Eucera and Exomalopsis. As parasites, they lack a pollen-carrying scopa, and are mostly hairless, as they do not collect pollen to feed their offspring. Like non-parasitic bees, adults are known to visit flowers and feed on nectar. Given the lack of scopa and general behavior, they are considered poor pollinators.
Con más de 850 especies, el género Nomada es uno de los géneros más numerosos de abejas de la familia Apidae. Existen en todo el mundo. Son parásitos de puesta o abejas cuco que usan diferentes tipos de abejas como anfitrionas, principalmente las del género Andrena pero también incluyen Agapostemon, Melitta, Eucera y Exomalopsis.
A menudo tienen un aspecto de avispa debido a su carencia de pelos, ya que no coleccionan polen. Tienen colores rojo, negro y amarillo prevalecientes. La mayoría son pequeñas o medianas de tamaño. Las hembras tienen mechones de pelos o setas en el extremo del abdomen y los machos suelen tener una placa pigidial, a menudo con dientes.
La mayoría vuelan en la primavera, pero también algunas lo hacen en el verano y otoño. Los adultos de ambos sexos visitan flores para alimentarse de néctar. Los machos imitan el olor de la abeja hospedera para atraer a las hembras de su especie y esperan en las cercanías de esos nidos para aparearse con ellas.
La separación de este género (el único género en la tribu Nomadini) de otros miembros de la subfamilia Nomadinae puede ser difícil; detalles de la venación de las alas, y la naturaleza de la mancha de setas plateadas en la punta del metasoma femenino son las mejores características distintivas.
Con más de 850 especies, el género Nomada es uno de los géneros más numerosos de abejas de la familia Apidae. Existen en todo el mundo. Son parásitos de puesta o abejas cuco que usan diferentes tipos de abejas como anfitrionas, principalmente las del género Andrena pero también incluyen Agapostemon, Melitta, Eucera y Exomalopsis.
Nomada Apidae erle familiako generorik handietako bat da. Bere barruan 850 espezie daude. Kleptoparasitismoa egiten duen erle generorik handiena da. Mundu osoan zehar aurki daiteke, eta beste erle batzuen erlauntzak erabiltzen dituzte habi gisa, batez ere Andrena generokoak. Parasitoak izanda, ez dute polena garraiatzeko modurik, eta askotan listor itxura dute.
Nomada Apidae erle familiako generorik handietako bat da. Bere barruan 850 espezie daude. Kleptoparasitismoa egiten duen erle generorik handiena da. Mundu osoan zehar aurki daiteke, eta beste erle batzuen erlauntzak erabiltzen dituzte habi gisa, batez ere Andrena generokoak. Parasitoak izanda, ez dute polena garraiatzeko modurik, eta askotan listor itxura dute.
(RLQ=window.RLQ||[]).push(function(){mw.log.warn("Gadget "ErrefAurrebista" was not loaded. Please migrate it to use ResourceLoader. See u003Chttps://eu.wikipedia.org/wiki/Berezi:Gadgetaku003E.");});Nomada est un genre d'abeilles, le seul genre de la tribu des Nomadini.
Les abeilles de ce genre sont cleptoparasites.
Elle parasitent uniquement les abeilles terricoles, de préférence andrènes et halictes. La femelle s'introduit dans le nid pour y pondre ses œufs qui, devenu larve, dévore celui de l'abeille sauvage et consomme toutes les réserves de nourritures déposé ici pour son œuf[1].
Nomada est un genre d'abeilles, le seul genre de la tribu des Nomadini.
Les abeilles de ce genre sont cleptoparasites.
Abella avespa é o nome dos insectos himenópteros da familia dos ápidos, subfamilia dos antoforinos, pertencentes ao xénero Nomada, que forman parte do grupoo das chamadas abellas parasitas.
Nomada is een geslacht van vliesvleugelige insecten uit de familie bijen en hommels (Apidae). De wetenschappelijke naam van het geslacht is voor het eerst geldig gepubliceerd in 1770 door Giovanni Antonio Scopoli.[1] Ze worden "wespbijen" genoemd omdat ze uiterlijk een oppervlakkige gelijkenis vertonen met wespen door hun geel-zwarte tekening. De grootte van de bijen varieert van ca. 3 mm (Nomada penangensis) tot 16 mm (Nomada coxalis).[2]
Nomada zijn nestparasieten of "koekoeksbijen". De wijfjes leggen een of twee, soms tot vier eitjes in het nest van een andere bijensoort, gewoonlijk een die nesten maakt in de bodem zoals de zandbijen. De eerste larve die uitkomt doodt de andere en de larve of het ei van de gastheersoort en voedt zich dan met de voedselvoorraad die de andere bij in het nest heeft aangebracht. De volwassen insecten voeden zich met nectar en stuifmeel, maar ze kunnen geen stuifmeel verzamelen om zo bloemen te bestuiven.
Nomada is het enige geslacht in de geslachtengroep Nomadini, met ongeveer 700 beschreven soorten. Het geslacht komt over de gehele wereld voor, Antarctica uitgezonderd. De meeste soorten komen voor op het noordelijk halfrond.
De gewone dubbeltand N. ruficornis (de typesoort van het geslacht) parasiteert het roodgatje Andrena haemorrhoa.
De grote wespbij N. sexfasciata is een parasiet van langhoornbijen (Eucera), waaronder de gewone langhoornbij Eucera longicornis.[3]
Bronnen, noten en/of referentiesVepsebier er en slekt med solitære bier i familien Apidae. Navnet kommer av at flere arter ligner stikkvepser. Alle artene er kleptoparasitter.
Vepsebiene finnes i hele verden, vanligvis på varme solrike steder. Ca. 20 arter i Norge, flest lengst sør.
Vepsebiene ligner stikkvepser og de fleste artene er gule, svarte og ofte noe røde. De er mellom 6 og 14 mm lange.
Nomada finnes vanligvis på varme solrike steder med sand eller leireholdig grunn. De voksne (imago) sees i mars til august. Larvene lever som for-parasitter (parasittoider) i bolet til solitære sandbier (Andrena) og bier i familien Halictidae. Når hunnen finner et slikt bol vil den trenge seg inn og legge egg på foret (pollen) i bolet.
Vepsebier er en slekt med solitære bier i familien Apidae. Navnet kommer av at flere arter ligner stikkvepser. Alle artene er kleptoparasitter.
Gökbin eller getingbin (Nomada) är ett stort släkte solitära bin i insektsordningen steklar.
Gökbin har en längd på mellan 6 och 14 millimeter. Dessa bin är påtagligt lika getingar med sin gulsvarta teckning. De är inte heller lika håriga som de flesta andra bin och de saknar pollenkorg för att samla pollen.
Gökbin är boparasiter och lägger sina ägg i bon av sandbin, fibblebin, blomsterbin eller långhornsbin.[1] Man kan se dem flyga över marken och leta efter bon av dessa bin.
Gökbin är ett stort släkte med cirka 850 arter.
Det finns drygt 30 arter med gökbin i Sverige.
Svenskt namn Vetenskapligt namn Status Värdbi bryngökbi Nomada opaca brynsandbi droppgökbi Nomada guttulata nära hotad blodsandbi fibblegökbi Nomada facilis starkt hotad slåttersandbi (troligen) fransgökbi Nomada stigma sårbar märgelsandbi fröjdgökbi Nomada obtusifrons nära hotad fröjdsandbi fältgökbi Nomada subcornuta gläntgökbi Nomada moeschleri gullgökbi Nomada fulvicornis lönnsandbi, stålsandbi, rapssandbi, kustsandbi gyllengökbi Nomada goodeniana lönnsandbi, gyllensandbi, nyponsandbi, kustsandbi, sobersandbi hallongökbi Nomada fusca höstgökbi Nomada roberjeotiana blodrotssandbi ljunggökbi Nomada rufipes ljungsandbi majgökbi Nomada marshamella hagtornssandbi, kanske även gyllensandbi och nyponsandbi mogökbi Nomada alboguttata mosandbi, kanske även silversandbi mörkgökbi Nomada fuscicornis starkt hotad småfibblebi praktgökbi Nomada fucata bandsandbi prickgökbi Nomada flavopicta lusernbi, blåklocksbi, rödtoppebi sandgökbi Nomada baccata starkt hotad silvergökbi Nomada argentata akut hotad guldsandbi skogsgökbi Nomada panzeri krusbärssandbi, äppelsandbi, blåbärssandbi slåttergökbi Nomada integra starkt hotad slåttersandbi smågökbi Nomada flavoguttata småsandbi, morotssandbi, lundsandbi, smultronsandbi sommargökbi Nomada tormentillae storgökbi Nomada sexfasciata nationellt utdöd långhornsbi strimgökbi Nomada striata ärtsandbi, väpplingsandbi, ginstsandbi, rödklöversandbi sälggökbi Nomada lathburiana sälgsandbi, sobersandbi trädgårdsgökbi Nomada ruficornis trädgårdssandbi vialgökbi Nomada villosa vialsandbi videgökbi Nomada leucophthalma videsandbi, spetssandbi, flodsandbi vårgökbi Nomada ferruginata vårsandbi väddgökbi Nomada armata starkt hotad väddsandbi åsgökbi Nomada obscura åssandbi ängsgökbi Nomada fabriciana ängssandbi, parksandbi ölandsgökbi Nomada similis starkt hotad storfibblebi