Microtus socialis ye una especie de royedor de la familia Cricetidae.
Alcuéntrase na China, Irán, Kazakstán, Siria, Turquía y Ucrania.
Microtus socialis ye una especie de royedor de la familia Cricetidae.
Microtus socialis (lat. Microtus socialis) - gəmiricilər dəstəsinin boz tarlasiçanı cinsinə aid məməli heyvan növü.
|dil=
ignored (kömək) Microtus socialis (lat. Microtus socialis) - gəmiricilər dəstəsinin boz tarlasiçanı cinsinə aid məməli heyvan növü.
Muenn ar sav-heol (Microtus socialis) a zo ur c'hrigner bihan hag a vev en Azia.
Muenn ar sav-heol a c'hell bezañ renket ivez er c'herentiad Muridae.
Muenn ar sav-heol (Microtus socialis) a zo ur c'hrigner bihan hag a vev en Azia.
Microtus socialis és una espècie de talpó que es troba a les estepes asiàtiques i de l'est d'Europa.[1]
Té el dors castany fosc amb un to grogós i el ventre de gris platejat, amb el límit entre els dos colors difuminat, i la cua és marronosa per sobre i grisosa per sota.[2]
Habita en prats, pastures, estepes, semideserts, camps de cereals i clarianes de boscos clars[2] des de Síria i Crimea fins al Xinjiang.[1] La seva àrea de distribució es divideix en fragments disjunts que hostatgen subespècies separades[1] que se sospita que podrien ser espècies diferents.[2]
És un herbívor d'hàbits diürns i crepusculars. Fa caus amb múltiples entrades on viu formant grans en colònies.[2]
Microtus socialis és una espècie de talpó que es troba a les estepes asiàtiques i de l'est d'Europa.
Té el dors castany fosc amb un to grogós i el ventre de gris platejat, amb el límit entre els dos colors difuminat, i la cua és marronosa per sobre i grisosa per sota.
Habita en prats, pastures, estepes, semideserts, camps de cereals i clarianes de boscos clars des de Síria i Crimea fins al Xinjiang. La seva àrea de distribució es divideix en fragments disjunts que hostatgen subespècies separades que se sospita que podrien ser espècies diferents.
És un herbívor d'hàbits diürns i crepusculars. Fa caus amb múltiples entrades on viu formant grans en colònies.
Die Levante-Wühlmaus (Microtus socialis), auch Tulpenmaus genannt, ist eine Nagetierart aus der Gattung der Feldmäuse (Microtus) innerhalb der Wühlmäuse (Arvicolinae). Sie kommt im Osten Europas von der Krim und dem Dnepr sowie dem Osten der Türkei über weite Teilen Asiens bis in den Norden der Volksrepublik China vor.
Bei der Levante-Wühlmaus handelt es sich um eine kleine Wühlmaus mit hellem Fell und kurzem Schwanz. Sie erreicht eine Kopf-Rumpf-Länge von 9,2 bis 10,0 Zentimetern mit einem Schwanz von 2,0 bis 2,5 Zentimetern Länge. Die Hinterfußlänge beträgt 17 bis 18 Millimeter. Das Rückenfell ist blass sandfarben-braun, die Körperseiten sind heller und gelblicher. Das Bauchfell ist grau, die Haare besitzen sandfarbene Spitzen. Der Schwanz ist zweifarbig mit einer sandfarben-braunen Oberseite und einer heller sandfarbenen Unterseite. Die Oberseite der Hände und Füße ist hell sandfarben bis weiß und die Füße haben fünf Ballen an der Unterseite.[1]
Die Levante-Wühlmaus kommt im Osten Europas von der Krim und dem Dnepr sowie dem Osten der Türkei über weite Teilen Asiens bis in den Norden der Volksrepublik China vor.[2] Das Verbreitungsgebiet reicht vom Osten der Ukraine über weite Teile Russlands, Armenien, Kirgisistan, Georgien, Aserbaidschan, Tadschikistan und Usbekistan bis zum Balchaschsee in Kasachstan und den Nordwesten von Xinjiang in China.[1] Nach Süden reicht es durch den Kaukasus und den Osten der Türkei bis in den Südwesten von Syrien, den Libanon im Bereich des Libanon-Gebirges, den Norden des Irak und den Nordwesten des Iran.[2]
Die Levante-Wühlmaus lebt vor allem in Steppengebieten und wie andere Feldmäuse ernährt sie sich herbivor von Pflanzen, vor allem von Gräsern und anderen Grünpflanzen. Im Herbst dominieren Samen ihre Nahrung und manchmal frisst sie wahrscheinlich auch Schnecken und Insekten. Die Tiere graben flache, komplexe Erdbaue mit Brut- und Lagerkammern. Sie leben in Kolonien aus Familiengruppen mit mehreren Weibchen. Die meiste Zeit verbringen die Tiere unterirdisch, vor allem im Sommer kommen sie selten an die Oberfläche.[2]
Die Fortpflanzung erfolgt über das gesamte Jahr, dabei bekommen die Weibchen bis zu fünf Würfe pro Jahr mit jeweils sechs bis acht Jungtieren.[2]
Die Levante-Wühlmaus wird als eigenständige Art innerhalb der Feldmäuse (Microtus) eingeordnet, die aus mehr als 60 Arten besteht. Die wissenschaftliche Erstbeschreibung stammt von dem deutschen Naturforscher Peter Simon Pallas, der die Art 1773 anhand von Individuen aus dem Gebiet zwischen dem Ural und der Wolga beschrieb.[3] Die Art wird der Untergattung Microtus innerhalb der Feldmäuse zugeordnet.[3] Teilweise wurden die Mittelmeer-Feldmaus (Microtus guentheri) und die Iranische Wühlmaus (Microtus irani) der Levante-Wühlmaus als Unterarten zugeordnet. Weitere fünf Arten wurden aus dem ursprünglichen Artenkomplex als eigenständige Arten ausgegliedert: die Anatolische Wühlmaus (Microtus anatolicus), die Dogramaci-Wühlmaus (Microtus dogramacii), die Turkmenistan-Wühlmaus (Microtus paradoxus), die Qazvin-Wühlmaus (Microtus qazvinensis) und die Schidlovsky-Wühlmaus (Microtus schidlovskii).[3]
Innerhalb der Art werden mehrere Unterarten unterschieden. Die Nominatform Microtus socialis socialis kommt in Kasachstan vor, im europäischen Teil des Verbreitungsgebietes leben Microtus socialis nikolajevi in der Ukraine bis nach Rostow und Microtus socialis parvus im Kaukasus bis nach Dagestan.[2] In China kommt die Unterart Microtus socialis gravesi vor.[1]
Die Levante-Wühlmaus wird von der International Union for Conservation of Nature and Natural Resources (IUCN) als nicht gefährdet (least concern) eingeordnet.[2] Begründet wird dies mit dem großen Verbreitungsgebiet und den großen Beständen der Art.[2] Potenzielle Gefährdungsrisiken für die Art sind nicht bekannt, allerdings gibt es bei einigen isolierten Populationen und Unterarten wie M. s. gorensis and M. s. astrachanensis deutliche Bestandsrückgänge durch Lebensraumverschlechterungen in überweideten Regionen und durch Trockenheiten. Vor allem die Bestände in Nordossetien-Alanien, Kalmückien, der Region um Astrachan, Armenien, Syrien und Nordchina sind hiervon betroffen.[2]
Die Levante-Wühlmaus (Microtus socialis), auch Tulpenmaus genannt, ist eine Nagetierart aus der Gattung der Feldmäuse (Microtus) innerhalb der Wühlmäuse (Arvicolinae). Sie kommt im Osten Europas von der Krim und dem Dnepr sowie dem Osten der Türkei über weite Teilen Asiens bis in den Norden der Volksrepublik China vor.
The social vole (Microtus socialis) is a species of rodent in the family Cricetidae. It is found in China, Iran, Kazakhstan, Syria, Turkey, and Ukraine.
The social vole (Microtus socialis) is a species of rodent in the family Cricetidae. It is found in China, Iran, Kazakhstan, Syria, Turkey, and Ukraine.
Microtus socialis es una especie de roedor de la familia Cricetidae.
Se encuentra en la China, Irán, Kazajistán, Siria, Turquía y Ucrania.
Microtus socialis es una especie de roedor de la familia Cricetidae.
Microtus socialis Microtus generoko animalia da. Karraskarien barruko Arvicolinae azpifamilia eta Cricetidae familian sailkatuta dago.
Microtus socialis Microtus generoko animalia da. Karraskarien barruko Arvicolinae azpifamilia eta Cricetidae familian sailkatuta dago.
Microtus socialis is een zoogdier uit de familie van de Cricetidae. De wetenschappelijke naam van de soort werd voor het eerst geldig gepubliceerd door Pallas in 1773.
Bronnen, noten en/of referentiesNornik towarzyski[2] (Microtus socialis) – gatunek gryzonia z rodziny chomikowatych, występujący w Azji i Europie Wschodniej[3][4].
Gatunek został opisany naukowo w 1773 roku przez P.S. Pallasa na podstawie okazów z zachodniego Kazachstanu (najpewniej z terenów leżących między Wołgą a Uralem). Należy do podrodzaju nominatywnego Microtus, choć część autorów przypisywała go do podrodzaju Sumeriomys. Dawniej do gatunku tego były zaliczane wszystkie podobne i spokrewnione azjatyckie norniki, obecnie dzięki postępowi badań wydzielono z niego siedem osobnych gatunków[4]. Są to: nornik anatolijski (M. anatolicus), nornik armeński (M. schidlovskii), nornik irański (M. qazvinensis), nornik lewantyński (M. guentheri), nornik perski (M. irani), nornik przedziwny (M. paradoxus) i nornik reliktowy (M. dogramacii)[4][2]. Bliskowschodnie populacje nornika towarzyskiego nadal stanowią problem dla systematyki i dalsze badania są niezbędne[4]. Zasięg obejmuje kilka rozłącznych obszarów, które zamieszkują różne podgatunki; w Europie są to M. s. nikolajevi na Ukrainie i w obwodzie rostowskim oraz M. s. parvus na Kaukazie Północnym[3].
Zasięg nornika towarzyskiego jest bardzo rozległy, zwierzęta te występują od południowej Ukrainy i Krymu poprzez południową część Rosji, Kazachstan aż po Turkiestan Chiński, a także na Kaukazie i Bliskim Wschodzie, w Turcji, Lewancie, irackim Kurdystanie i Iranie. Żyją na wysokościach do 2480 m n.p.m. Zamieszkują stepy na równinach i w niskich górach na wschód od Dniepru i Krymu, aż po północno-zachodni Sinciang[3].
Norniki towarzyskie żyją, jak wskazuje nazwa, w dużych koloniach które tworzą poligyniczne rodziny. Kopie złożone, płytkie nory z wieloma wejściami i komorami pełniącymi funkcje magazynowe i mieszkalne. Prowadzi głównie podziemny tryb życia, szczególnie latem. Żywi się zbożami i roślinami strączkowymi, jesienią zjada głównie nasiona; okazyjnie może zjadać owady i mięczaki. Rozmnaża się przez cały rok, samice wydają na świat rocznie do pięciu miotów po 6–8 młodych[3].
Nornik towarzyski zamieszkuje bardzo duży obszar, nie są znane zagrożenia dla gatunku jako całości. Odizolowane populacje (jak M. s. gorensis i M. s. astrachanensis) mogą się kurczyć wskutek pustynnienia i nadmiernego wypasu na zamieszkiwanych terenach; zmiany te są jednak odwracalne. Populacje są generalnie stabilne. Liczebność może fluktuować między kolejnymi latami, osiągając szczyt w latach, w których zimy są łagodne, a lato wilgotne. Na terenach rolniczych jest uznawany za jednego z głównych szkodników. Jest uznawany za gatunek najmniejszej troski[3].
Nornik towarzyski (Microtus socialis) – gatunek gryzonia z rodziny chomikowatych, występujący w Azji i Europie Wschodniej.
Microtus socialis é uma espécie de roedor da família Cricetidae.
Pode ser encontrada nos seguintes países: China, Irão, Cazaquistão, Síria, Turquia e Ucrânia.
Microtus socialis é uma espécie de roedor da família Cricetidae.
Pode ser encontrada nos seguintes países: China, Irão, Cazaquistão, Síria, Turquia e Ucrânia.
Microtus socialis[2][3][4] är en däggdjursart som först beskrevs av Peter Simon Pallas 1773. Den ingår i släktet åkersorkar och familjen hamsterartade gnagare.[5][6]
En åkersork med mörkt gulbrun ryggpäls, ibland med inslag av rött, som gradvis övergår till blekgrå på buken. Även svansen är otydligt tvåfärgad. Som alla åkersorkar har den en cylindrisk kroppsform, små öron och ögon samt korta morrhår. Kroppslängden varierar från 8 till 12 cm exklusive den 1,8 till 3,7 cm långa svansen, och vikten ligger mellan 15 och 38 g. Storlek och vikt varierar betydligt mellan de geografiska subpopulationerna.[7]
En dagaktiv sork som främst är aktiv under morgnar och kvällar.[7] Den förekommer framför allt på stäpper[1], men också på andra gräsmarker och halvöknar samt på odlade fält och gläntor i skogar på torrare mark.[7] Arten lever i kolonier dominerade av en hane, i stora underjordiska gångsystem med flera ingångar, nära ytan. Födan består främst av gröna växter och (speciellt på hösten) frön. Den äter även tillfälligtvis insekter och blötdjur. Det är framförallt en underjordisk art; aktiviteten på markytan är begränsad.[1]
Microtus socialis har ingen speciell parningsperiod, utan kan få ungar året om. Honan kan få upp till 5 kullar med 6 till 8 ungar per år.[1]
Utbredningsområdet sträcker sig, tämligen fragmenterat, från Dneprfloden och Krimhalvön österut till Balchasjsjön och nordvästra regionen Xinjiang i Kina, samt söderut via Kaukasus till östra Turkiet, nordvästra Syrien, norra Irak och nordvästra Iran.[1]
IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig; arten är stabil och vanlig i större delen av utbredningsområdet. En del subpopulationer minskar emellertid till följd av habitatförlust (framför allt torka och betestryck), något som dock förefaller vara reversibelt. Inga andra större hot är registrerade.[1]
Artens taxonomi är något omstridd: Catalogue of Life erkänner inga underarter[5], medan IUCN listar underarterna M. socialis nikolajevi (från Dneprs vänsta bank till Krim) och M. socialis parvus (i (Kaukasus, Stavropol- och Krasnodarområdena samt Dagestan) i Europa. M. socialisgorensis and M. socialis astrachanensis nämns också.[1]
Microtus socialis är en däggdjursart som först beskrevs av Peter Simon Pallas 1773. Den ingår i släktet åkersorkar och familjen hamsterartade gnagare.
Вид поширений у рівнинних і низькогірних сухих степів від Дніпра і Криму на сході до озера Балхаш і північно-західного Синьцзян у Китаї, на південь через Кавказ і східну половину Туреччини до північно-західної Сирії, Лівану, північного Іраку й північно-західного Ірану. Висота проживання: від рівня моря до 2480 м.
Знайдені в степових місцях існування. Живе у комплексі колоній утворених із сімей. Нори є складними, але дрібними, з багатьма входами і камерами. Надземна діяльність обмежена, особливо влітку. Цей вид харчується в основному зерновими і бобовими культурами. Восени насіння переважають у раціоні. Іноді може харчуватися комахами і молюсками. Розмноження відбувається цілий рік, самиці дають до п'яти приплодів по 6-8 дитинчат у кожному.
Для цього виду немає серйозних загроз. Зустрічається в багатьох природоохоронних територіях.
Microtus socialis là một loài động vật có vú trong họ Cricetidae, bộ Gặm nhấm. Loài này được Pallas mô tả năm 1773.[1]
Microtus socialis là một loài động vật có vú trong họ Cricetidae, bộ Gặm nhấm. Loài này được Pallas mô tả năm 1773.
Microtus socialis (Pallas, 1773)
Синонимы Охранный статусОбщественная полёвка[2] или степная полёвка (лат. Microtus socialis) — вид грызунов рода серых полёвок.
Длина тела у крупных форм до 122 мм, хвост — до 31 мм (25—31 % длины тела), у мелких форм, соответственно, до 105 мм; хвост — 24 мм (23,8—26,8 % длины тела). Уши короткие, едва выдаются из шерсти. Окраска верха варьирует от светлой, песчаной, до тёмной, охристо серой; нижняя часть — от светлой, серебристой, до пепельно-серой. Хвост светлый, одноцветный либо слабо двуцветный. На ступне 5 подошвенных бугорков. Диплоидный набор хромосом — 62.
Палеарктические степи от реки Днепр и Крыма до озера Балхаш и СЗ Синьцзяна в Китае, на юг через Кавказ и восточную Турцию до Сирии, Ливана, Ирака, и Ирана.
Обитает в сухих злаковых и злаково-полынных степях и полупустыне, на равнинах и в предгорьях. В горах проникает до 1400 м над уровнем моря на Кавказе и до 2000 м в Казахстане (западный Тянь-Шань).
Общественная полёвка или степная полёвка (лат. Microtus socialis) — вид грызунов рода серых полёвок.
社田鼠(学名:Microtus socialis)为仓鼠科田鼠属的动物,分布于中国、伊朗、哈萨克斯坦、叙利亚、土耳其和乌克兰。在中国大陆,分布于新疆等地,主要栖息于草原、半荒漠(潮湿地方)。该物种的模式产地在乌拉尔河。[2]
社田鼠(学名:Microtus socialis)为仓鼠科田鼠属的动物,分布于中国、伊朗、哈萨克斯坦、叙利亚、土耳其和乌克兰。在中国大陆,分布于新疆等地,主要栖息于草原、半荒漠(潮湿地方)。该物种的模式产地在乌拉尔河。
군거밭쥐(Microtus socialis)는 비단털쥐과에 속하는 설치류의 일종이다.[2] 중국과 이란, 카자흐스탄, 시리아, 터키, 우크라이나에서 발견된다.[1]