Nisaetus és un gènere d'ocells rapinyaires de la família dels accipítrids (Accipitridae) que habita àrees de bosc de la zona Indomalaia i Àsia oriental fins al Japó. En general les espècies conegudes com a àguiles astor, tant les del vell món com les americanes, eren incloses al gènere Spizaetus, però estudis moleculars van mostrar que les espècies del Vell Món estaven més prop de les de Ictinaetus que no dels àguiles astor del Nou Món.[1]
Aquest gènere conté 9 espècies:[2]
Nisaetus kelaarti és considerada avui una subespècie de N. nipalensis i N. pinskeri ho era de N. philippensis.
Nisaetus és un gènere d'ocells rapinyaires de la família dels accipítrids (Accipitridae) que habita àrees de bosc de la zona Indomalaia i Àsia oriental fins al Japó. En general les espècies conegudes com a àguiles astor, tant les del vell món com les americanes, eren incloses al gènere Spizaetus, però estudis moleculars van mostrar que les espècies del Vell Món estaven més prop de les de Ictinaetus que no dels àguiles astor del Nou Món.
Nisaetus (Crested hawk-eagles group) is a genus of subfamily Aquilinae found mainly in tropical Asia. They were earlier placed within the genus Spizaetus but molecular studies show that the Old World representatives were closer to the genus Ictinaetus than to the New World Spizaetus (in the stricter sense). They are slender-bodied, medium-sized hawk-eagles with rounded wings, long feathered legs, barred wings, crests and usually adapted to forest habitats.
These Old World species were formerly placed in the genus Spizaetus. They were moved to the resurrected genus Nisaetus based on the results of molecular genetic studies published in 2005 and 2007.[1][2][3] The genus Nisaetus had been introduced in 1836 by the English naturalist Brian Houghton Hodgson with the mountain hawk-eagle as the type species.[4] The genus name Nisaetus combines the Medieval Latin nisus for a sparrowhawk with the Ancient Greek aetos meaning "eagle".[5] The genus contains ten species.[6]
Nisaetus (Crested hawk-eagles group) is a genus of subfamily Aquilinae found mainly in tropical Asia. They were earlier placed within the genus Spizaetus but molecular studies show that the Old World representatives were closer to the genus Ictinaetus than to the New World Spizaetus (in the stricter sense). They are slender-bodied, medium-sized hawk-eagles with rounded wings, long feathered legs, barred wings, crests and usually adapted to forest habitats.
Nisaetus estas genro de agloj troviĝantaj ĉefe en tropika Azio. Ili estis iam lokigitaj ene de la genro Spizaetus sed molekulaj studoj montris, ke la malnovmondaj reprezentantoj estis pli proksimaj al la genro Ictinaetus ol al la novmondaj Spizaetus (en sia plej strikta senco). Ili estas sveltaj, mezgrandaj akcipitragloj kun rondoformaj flugiloj, longaj plumaj kruroj, striecaj flugiloj, krestoj kaj kutime adaptitaj al arbaraj habitatoj.[2]
Nisaetus estas genro de agloj troviĝantaj ĉefe en tropika Azio. Ili estis iam lokigitaj ene de la genro Spizaetus sed molekulaj studoj montris, ke la malnovmondaj reprezentantoj estis pli proksimaj al la genro Ictinaetus ol al la novmondaj Spizaetus (en sia plej strikta senco). Ili estas sveltaj, mezgrandaj akcipitragloj kun rondoformaj flugiloj, longaj plumaj kruroj, striecaj flugiloj, krestoj kaj kutime adaptitaj al arbaraj habitatoj.
Nisaetus es un género de aves accipitriforme de la familia Accipitridae. Son águilas nativas de las zonas tropicales de Asia. Las especies que forman parte del género fueron anteriormente colocados en el género Spizaetus, pero estudios moleculares muestran que los representantes del Viejo Mundo estaban más cerca del género Ictinaetus que de Spizaetus del Nuevo Mundo (en sentido estricto). Son aves de presa delgadas, de tamaño mediano, con alas redondeadas, piernas largas con plumas, crestas, y generalmente bien adaptadas a hábitats forestales.[1]
Nisaetus es un género de aves accipitriforme de la familia Accipitridae. Son águilas nativas de las zonas tropicales de Asia. Las especies que forman parte del género fueron anteriormente colocados en el género Spizaetus, pero estudios moleculares muestran que los representantes del Viejo Mundo estaban más cerca del género Ictinaetus que de Spizaetus del Nuevo Mundo (en sentido estricto). Son aves de presa delgadas, de tamaño mediano, con alas redondeadas, piernas largas con plumas, crestas, y generalmente bien adaptadas a hábitats forestales.
Nisaetus est un genre d'oiseaux de la famille des Accipitridae, dont les espèces étaient autrefois placées dans le genre Spizaetus.
D'après la classification de référence (version 5.1, 2015) du Congrès ornithologique international (ordre phylogénique) :
Nisaetus est un genre d'oiseaux de la famille des Accipitridae, dont les espèces étaient autrefois placées dans le genre Spizaetus.
Nisaetus Hodgson, 1836 è un genere di uccelli rapaci della famiglia Accipitridae.[1]
Il genere comprende le seguenti specie[1], in precedenza attribuite al genere Spizaetus[2]:
Nisaetus is een geslacht van vogels uit de familie van de havikachtigen (Accipitridae).[1] De wetenschappelijke naam van het geslacht is voor het eerst geldig gepubliceerd in 1845 door Blyth. De soorten uit dit geslacht komen hoofdzakelijk in Azië voor. Vroeger werden deze soorten gerekend tot het geslacht Spizaetus, maar moleculair genetsich onderzoek toonde aan dat de soorten uit de Oude Wereld meer verwant waren aan de soorten uit het geslacht Ictinaetus dan aan de soorten in het geslacht Spizaetus die in de Nieuwe Wereld voorkomen.[2]
Deze kuifarenden zijn slanke, middelgrote roofvogels met afgeronde vleugels, lange bevederde poten, gestreepte vleugels en een kuif op de kop. Het zijn vogels die zijn aangepast aan leefgebieden met bos.
De volgende soorten zijn bij het geslacht ingedeeld:[1]
Nisaetus is een geslacht van vogels uit de familie van de havikachtigen (Accipitridae). De wetenschappelijke naam van het geslacht is voor het eerst geldig gepubliceerd in 1845 door Blyth. De soorten uit dit geslacht komen hoofdzakelijk in Azië voor. Vroeger werden deze soorten gerekend tot het geslacht Spizaetus, maar moleculair genetsich onderzoek toonde aan dat de soorten uit de Oude Wereld meer verwant waren aan de soorten uit het geslacht Ictinaetus dan aan de soorten in het geslacht Spizaetus die in de Nieuwe Wereld voorkomen.
Deze kuifarenden zijn slanke, middelgrote roofvogels met afgeronde vleugels, lange bevederde poten, gestreepte vleugels en een kuif op de kop. Het zijn vogels die zijn aangepast aan leefgebieden met bos.
Nisaetus (skoghaukørner, skogørner) er en slekt i haukefamilien (Accipitridae) som består av ti eller elleve arter med hovedsakelig tropiske skoghaukørner av middels størrelse. De fleste artene er lever i Asia, inkludert Australasia. Slekten er én av ti slekter i underfamilien Aquilinae, som består av sanne ørner.
Artene i denne gruppen ble tidligere regnet til slekten Spizaetus (haukørner i den nye verden), men nye molekylære studier viste at skoghaukørnene i den gamle verden var nærmere beslektet med arter i slekten Ictinaetus enn haukørnene.[2] Spizaetus var derfor parafyletisk.[3] De asiatiske skog(hauk)ørnene ble derfor plassert i en slekt for seg selv.[2] En nyere studie, publisert i det velrenommerte vitenskapelige tidsskriftet Zootaxa den 9. januar 2017, støtter dette. I den finner også forskerne molekylær støtte for fem større klader i Aquilinae.[2] Forskerne nevner også, at betegnelsen haukørner bare bør brukes om artene i slektene Nisaetus og Spizaetus.[2]
Inndelingen følger HBW Alive og er i henhold til Thiollay (2017).[4] Norske navn på artene følger Norsk navnekomité for fugl og er i henhold til Syvertsen et al. (2008).[1] N. limnaeetus mangler norsk navn og er usikker som selvstendig art. Antallet arter kan derfor være ti. Mange, blant annet HBW Alive, regner nemlig N. limnaeetus som en underart til N. cirrhatus. Avibase regner imidlertid begge disse og N. floris til et artskompleks under det vitenskapelige navnet N. cirrhatus, men altså under beskrivelsen Changeable Hawk-Eagle,[5] som ifølge HBW Alive er synonym med N. limnaeetus som underart til N. cirrhatus (der nominatformen har et ganske annet navn - Crested Hawk-eagle eller topp-/kronehaukørn).[4]
Nisaetus (skoghaukørner, skogørner) er en slekt i haukefamilien (Accipitridae) som består av ti eller elleve arter med hovedsakelig tropiske skoghaukørner av middels størrelse. De fleste artene er lever i Asia, inkludert Australasia. Slekten er én av ti slekter i underfamilien Aquilinae, som består av sanne ørner.
Multimedia w Wikimedia Commons Nisaetus – rodzaj ptaka z podrodziny jastrzębi (Acciptrinae) w rodzinie jastrzębiowatych (Accipitridae).
Rodzaj obejmuje gatunki występujące w Azji Południowo-Wschodniej i Australazji[4].
Długość ciała 43–84 cm; masa ciała 500–3900 g; rozpiętość skrzydeł 95–175 cm[5][6].
Nisaetus (Nisaetos): rodzaj Nisus Lacépède, 1799, jastrząb; gr. αετος aetos – orzeł[7].
Do niedawna wszystkie gatunki z tego rodzaju zaliczane były do rodzaju Spizaetus skupiającym gatunki występujące w Azji, Afryce i Ameryce[5]. Badania molekularne wykazały jednak że gatunki azjatyckie są bliżej spokrewnione z orlikiem malajskim (Ictinaetus malayensis)[8][9]. Do rodzaju należą następujące gatunki[10]:
Nisaetus – rodzaj ptaka z podrodziny jastrzębi (Acciptrinae) w rodzinie jastrzębiowatych (Accipitridae).
Nisaetus är ett släkte hökörnar i familjen hökartade rovfåglar.[1] Tidigare fördes de till Spizaetus, men DNA-studier[2] visar att de står närmare exempelvis Ictinaetus och lyfts nu ut till ett eget släkte. Släktet omfattar tio till elva arter som samtliga har sin utbredning i Asien:
Wikimedia Commons har media som rör Nisaetus.
Nisaetus är ett släkte hökörnar i familjen hökartade rovfåglar. Tidigare fördes de till Spizaetus, men DNA-studier visar att de står närmare exempelvis Ictinaetus och lyfts nu ut till ett eget släkte. Släktet omfattar tio till elva arter som samtliga har sin utbredning i Asien:
Sulawesihökörn (N. lanceolatus) Pinskerhökörn (N. pinskeri) Variabel hökörn (N. cirrhatus) "Tofshökörn" (N. [c.] limnaeetus) – urskiljs ibland som egen art Floreshökörn (N. floris) Luzonhökörn (N. philippensis) Wallacehökörn (N. nanus) Berghökörn (N. nipalensis) Ghatshökörn (N. kelaarti) Blyths hökörn (N. alboniger) Javahökörn (N. bartelsi)Nisaetus là một chi chứa khoảng 9 loài chim diều, chủ yếu được tìm thấy tại vùng nhiệt đới châu Á. Trước đây chúng được đặt trong phạm vi chi Spizaetus, nhưng các nghiên cứu phân tử chỉ ra rằng các loài chim diều Cựu thế giới này có quan hệ gần với chi Ictinaetus hơn là với các loài còn lại (thuộc Tân thế giới) của chi Spizaetus[1][2]. Chúng là các loài diều có thân hình mảnh dẻ, kích thước trung bình, cánh thuôn tròn, chân có lông dài, cánh có vạch kẻ dọc, có chòm lông mào và thường thích nghi với môi trường sống trong rừng[2].
Các loài dưới đây sắp xếp theo trật tự phát sinh chủng loài.
Nisaetus là một chi chứa khoảng 9 loài chim diều, chủ yếu được tìm thấy tại vùng nhiệt đới châu Á. Trước đây chúng được đặt trong phạm vi chi Spizaetus, nhưng các nghiên cứu phân tử chỉ ra rằng các loài chim diều Cựu thế giới này có quan hệ gần với chi Ictinaetus hơn là với các loài còn lại (thuộc Tân thế giới) của chi Spizaetus. Chúng là các loài diều có thân hình mảnh dẻ, kích thước trung bình, cánh thuôn tròn, chân có lông dài, cánh có vạch kẻ dọc, có chòm lông mào và thường thích nghi với môi trường sống trong rừng.
