Diadempipare[2] (Phegornis mitchellii) är en säregen sydamerikansk fågel i familjen pipare inom ordningen vadarfåglar.[3]
Diadempiparen är en liten kompakt pipare, 16,5–19 centimeter lång. Den är pregnant tecknad med svart huvud, vitt streck ovan ögat, halsen kastanjefärgad, strupen vit, bröstet svartbandat och buken vit. Vingarna är relativt korta.[4] Fågeln har en för pipare lång och smal näbb som snarare påminner om en vadare i Calidris.
Diadempiparen häckar i höglänt terräng, 3.500-5.000 meter över havet i den så kallade punazonen. Den trivs på vattensjuk mossig tundra och myrar, framför allt Distichia-myrar, men också på grus eller gräs i flodslätter och nära sjöar. Den lägger två olivgrå ägg med svarta fläckar, mellan oktober och december i Chile, i januari i Bolivia. Efter häckning rör den sig nedåt, till cirka 2.000 meter över havet.[5][4]
Fågeln förekommer vid myrar på hög höjd från södra Peru till västra Argentina och Chile.[3] Den placeras som enda art i släktet Phegornis. DNA-studier visar att den är närmast släkt med rostbröstad pipare (Charadrius modestus).[6]
Diadempiparen är fåtalig, med en värdspopulation på endast 10.000 individer. Det medför att internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar arten som nära hotad även om den ökar i antal och bedöms vara relativt ohotad på grund av sitt högalpina leverne.[1]
Fågelns vetenskapliga artnamn hedrar David William Mitchell (1813-1859), engelsk zoolog, konstnär och sekreterare vid Zoological Society of London 1847-1859.[7]
Diadempipare (Phegornis mitchellii) är en säregen sydamerikansk fågel i familjen pipare inom ordningen vadarfåglar.