dcsimg

Biology ( İngilizce )

Arkive tarafından sağlandı
Rarely taking to the air, the St. Helena plover is most commonly found in pairs, or occasionally in small groups of non-breeders, foraging in grassland or in semi-desert areas for invertebrates such as beetles and woodlice (3) (4). Breeding takes place throughout the year, but the majority of breeding activity occurs during the dry season, from late September to January. The exact timing of this breeding peak may vary considerably from year to year, according to environmental conditions (4). The nest consists of a simple scrape in the ground, where a clutch of two eggs is laid, although single-egg clutches are occasionally seen. The eggs and nestlings suffer from high levels of predation from introduced species such as feral cats, rats and the Indian myna (Acridotheres tristis) (4), hence this species commonly lays a replacement clutch if the first clutch is lost (2). After leaving the nest, juvenile St. Helena plovers disperse throughout the island in small flocks (2).
lisans
cc-by-nc-sa-3.0
telif hakkı
Wildscreen
orijinal
kaynağı ziyaret et
ortak site
Arkive

Conservation ( İngilizce )

Arkive tarafından sağlandı
Protected by law on St. Helena since 1894, in recent years the plight of the St. Helena plover has galvanised a significant amount of attention from researchers and conservationists (2) (3). Even the plan to construct the airport on St. Helena has had some positive impact, as it has reinforced efforts to find out more about this threatened bird's status and how it can be preserved (3). The airport mitigation process has also provided resources to allow restoration of some degraded, but formerly important, grassland habitat (6). One of the organisations helping to conserve this species is The Royal Society for the Protection of Birds, which, as part of the Overseas Territories Environment Programme, is currently operating a project titled "Enabling the people of St Helena to conserve the St Helena Wirebird". Other measures to conserve this species include further scientific study, a feral cat trapping programme, as well a plan to coordinate the work of environmental NGOs through the formation of a National Trust. Hopefully, these measures should ensure that the St. Helena plover's imperilled population can begin to make a recovery (2).
lisans
cc-by-nc-sa-3.0
telif hakkı
Wildscreen
orijinal
kaynağı ziyaret et
ortak site
Arkive

Description ( İngilizce )

Arkive tarafından sağlandı
The St. Helena plover is the only surviving bird species endemic to the South Atlantic island of St. Helena (3). The upperparts are dark brown, with pale buff fringes, while the underparts are white with variable amounts of buff on the flanks (2) (4). The head is distinctively marked with a black band running across the forecrown and around the eyes, with a white stripe immediately above that encircles the head (4). One of this species' most distinctive features is its long, thin, wiry legs, which have led to it also being known as the “wirebird” (2) (3).The immature St. Helena plover lacks the adult's head markings and has duller underparts, variably tinged pinkish-buff. Vocalisations of this species consist of short, soft kee-vit notes and a rattling alarm call (2).
lisans
cc-by-nc-sa-3.0
telif hakkı
Wildscreen
orijinal
kaynağı ziyaret et
ortak site
Arkive

Habitat ( İngilizce )

Arkive tarafından sağlandı
The majority of the St. Helena plover population inhabits mid-altitude pastureland, with the highest densities occurring in flat, dry areas with short swards (2) (3). It has been suggested that prior to the deforestation which occurred on St. Helena between the 16th and 19th centuries, this species may have lived on the woodland floor (4) but this is unproven. It seems more likely that the species originally became established on an extensive coastal plain, now submerged, and its range became restricted to small, relatively open areas as sea levels rose after the last ice-age (5).
lisans
cc-by-nc-sa-3.0
telif hakkı
Wildscreen
orijinal
kaynağı ziyaret et
ortak site
Arkive

Range ( İngilizce )

Arkive tarafından sağlandı
The St. Helena plover is endemic to St. Helena, a South Atlantic island that has a total area of 122 square kilometres, of which only 30 square kilometres has been regularly used by the St. Helena plover over the past 20 years (3).
lisans
cc-by-nc-sa-3.0
telif hakkı
Wildscreen
orijinal
kaynağı ziyaret et
ortak site
Arkive

Status ( İngilizce )

Arkive tarafından sağlandı
Classified as Critically Endangered (EN) on the IUCN Red List (1).
lisans
cc-by-nc-sa-3.0
telif hakkı
Wildscreen
orijinal
kaynağı ziyaret et
ortak site
Arkive

Threats ( İngilizce )

Arkive tarafından sağlandı
As a result of land management changes and introduced predators, the population of the St. Helena plover is critically low. A census carried out during 2005 and 2006 showed that this species had undergone a decline of more that 40 percent in just five years to a mere 235 individuals (3). There has since been a small increase in numbers, however (6). The major factor suspected of causing the decline is a reduction in livestock grazing, which has become unprofitable (2), and has led to longer grass swards and encroachment by shrubland (3). This is detrimental to breeding success, as the birds rely on short swards in which to construct nests and forage. In addition to this threat, growing populations of introduced predators are consuming large numbers of this species' eggs and chicks. To compound these existing problems, there are now plans to build an airport on St. Helena, potentially reducing available habitat and causing further disturbance and degradation due to tourist activity. With its population currently at the lowest level ever recorded, the St. Helena plover is perilously close to extinction, and will require careful management to ensure its survival (3).
lisans
cc-by-nc-sa-3.0
telif hakkı
Wildscreen
orijinal
kaynağı ziyaret et
ortak site
Arkive

Nouelig Saint Helena ( Bretonca )

wikipedia BR tarafından sağlandı

Nouelig Saint Helena (Charadrius sanctaehelenae) a zo un evn.

Doareoù pennañ

Boued

Annez

Brosezat eo enez Saint Helena[1].

Notennoù ha daveennoù

lisans
cc-by-sa-3.0
telif hakkı
Wikipedia authors and editors
orijinal
kaynağı ziyaret et
ortak site
wikipedia BR

Nouelig Saint Helena: Brief Summary ( Bretonca )

wikipedia BR tarafından sağlandı

Nouelig Saint Helena (Charadrius sanctaehelenae) a zo un evn.

lisans
cc-by-sa-3.0
telif hakkı
Wikipedia authors and editors
orijinal
kaynağı ziyaret et
ortak site
wikipedia BR

Corriol de Santa Helena ( Katalanca; Valensiyaca )

wikipedia CA tarafından sağlandı

El corriol de Santa Helena (Charadrius sanctaehelenae) és un ocell de la família dels caràdrids (Charadriidae) que habita platges i rierols de l'illa Santa Helena, a l'Atlàntic Sud.

Referències

 src= A Wikimedia Commons hi ha contingut multimèdia relatiu a: Corriol de Santa Helena Modifica l'enllaç a Wikidata


lisans
cc-by-sa-3.0
telif hakkı
Autors i editors de Wikipedia
orijinal
kaynağı ziyaret et
ortak site
wikipedia CA

Corriol de Santa Helena: Brief Summary ( Katalanca; Valensiyaca )

wikipedia CA tarafından sağlandı

El corriol de Santa Helena (Charadrius sanctaehelenae) és un ocell de la família dels caràdrids (Charadriidae) que habita platges i rierols de l'illa Santa Helena, a l'Atlàntic Sud.

lisans
cc-by-sa-3.0
telif hakkı
Autors i editors de Wikipedia
orijinal
kaynağı ziyaret et
ortak site
wikipedia CA

Cwtiad Ynys St Helena ( Galce )

wikipedia CY tarafından sağlandı

Aderyn a rhywogaeth o adar yw Cwtiad Ynys St Helena (sy'n enw gwrywaidd; enw lluosog: cwtiaid Ynys St Helena) a adnabyddir hefyd gyda'i enw gwyddonol Charadrius sanctaehelenae; yr enw Saesneg arno yw St Helena sand plover. Mae'n perthyn i deulu'r Cwtiaid (Lladin: Charadriidae) sydd yn urdd y Charadriiformes.[1]

Talfyrir yr enw Lladin yn aml yn C. sanctaehelenae, sef enw'r rhywogaeth.[2]

Teulu

Mae'r cwtiad Ynys St Helena yn perthyn i deulu'r Cwtiaid (Lladin: Charadriidae). Dyma rai o aelodau eraill y teulu:

Rhestr Wicidata:

rhywogaeth enw tacson delwedd Corgwtiad Aur Pluvialis dominica Corgwtiad aur y Môr Tawel Pluvialis fulva
Pluvialis fulva -Bering Land Bridge National Preserve, Alaska, USA-8.jpg
Cwtiad aur Pluvialis apricaria
Rohkunborri Pluvialis Apricaria.jpg
Cwtiad Caint Charadrius alexandrinus
Kentish Plover Charadrius alexandrinus, India.jpg
Cwtiad gwargoch Charadrius ruficapillus
Charadrius ruficapillus Breeding Plumage.jpg
Cwtiad Llwyd Pluvialis squatarola
Pluvialis squatarola (summer plumage).jpg
Cwtiad Malaysia Charadrius peronii
Charadrius peronii - Laem Pak Bia.jpg
Cwtiad teirtorch Charadrius tricollaris
Charadrius tricollaris -near Sand River Selous, Selous Game Reserve, Tanzania-8.jpg
Cwtiad torchog Charadrius hiaticula
Charadrius hiaticula tundrae Varanger.jpg
Cwtiad torchog bach Charadrius dubius
Charadrius dubius - Laem Pak Bia.jpg
Cwtiad tywod mawr Charadrius leschenaultii
Greater Sand Plover.jpg
Hutan mynydd Charadrius morinellus
Charadrius morinellus male.jpg
Diwedd y rhestr a gynhyrchwyd yn otomatig o Wicidata.

Gweler hefyd

Cyfeiriadau

  1. Gwefan Cymdeithas Edward Llwyd; adalwyd 30 Medi 2016.
  2. Gwefan Avibase; adalwyd 3 Hydref 2016.
lisans
cc-by-sa-3.0
telif hakkı
Awduron a golygyddion Wikipedia
orijinal
kaynağı ziyaret et
ortak site
wikipedia CY

Cwtiad Ynys St Helena: Brief Summary ( Galce )

wikipedia CY tarafından sağlandı

Aderyn a rhywogaeth o adar yw Cwtiad Ynys St Helena (sy'n enw gwrywaidd; enw lluosog: cwtiaid Ynys St Helena) a adnabyddir hefyd gyda'i enw gwyddonol Charadrius sanctaehelenae; yr enw Saesneg arno yw St Helena sand plover. Mae'n perthyn i deulu'r Cwtiaid (Lladin: Charadriidae) sydd yn urdd y Charadriiformes.

Talfyrir yr enw Lladin yn aml yn C. sanctaehelenae, sef enw'r rhywogaeth.

lisans
cc-by-sa-3.0
telif hakkı
Awduron a golygyddion Wikipedia
orijinal
kaynağı ziyaret et
ortak site
wikipedia CY

Skt. Helena-præstekrave ( Danca )

wikipedia DA tarafından sağlandı

Skt. Helena-præstekrave (Charadrius sanctaehelenae) er en vadefugl, der lever på Sankt Helena.

Noter

Eksterne henvisninger

Stub
Denne artikel om fugle er kun påbegyndt. Hvis du ved mere om emnet, kan du hjælpe Wikipedia ved at udvide den.
lisans
cc-by-sa-3.0
telif hakkı
Wikipedia-forfattere og redaktører
orijinal
kaynağı ziyaret et
ortak site
wikipedia DA

Skt. Helena-præstekrave: Brief Summary ( Danca )

wikipedia DA tarafından sağlandı

Skt. Helena-præstekrave (Charadrius sanctaehelenae) er en vadefugl, der lever på Sankt Helena.

lisans
cc-by-sa-3.0
telif hakkı
Wikipedia-forfattere og redaktører
orijinal
kaynağı ziyaret et
ortak site
wikipedia DA

St.-Helena-Regenpfeifer ( Almanca )

wikipedia DE tarafından sağlandı

Der St.-Helena-Regenpfeifer (Charadrius sanctaehelenae), der wegen seiner dünnen Beine lokal als Drahtvogel (englisch Wirebird) bekannt ist, ist ein kleiner Watvogel, der auf der Insel St. Helena im mittleren Atlantik heimisch ist. Der Vogel ähnelt im Aussehen dem Hirtenregenpfeifer, der in Afrika südlich der Sahara beheimatet ist, ist jedoch etwas größer. Er ist der Nationalvogel von St. Helena und wurde auf den Münzen des Landes abgebildet. Der Gesamtbestand ist rückläufig. Zu den Bedrohungen zählen Katzen, die Einführung der Hirtenmaina, die Abholzung von Wäldern, die Nutzung von Geländefahrzeugen, der Flughafen St. Helena und ein geplanter Windpark. Im Jahr 2016 hatte sich der Bestand von einem früheren Tiefstand von weniger als 200 Tieren im Jahr 2006 auf etwa 560 erholt. Infolgedessen wurde die Art von ihrer vorherigen Einschätzung als Critically Endangered (vom Aussterben bedroht) auf Vulnerable (gefährdet) herabgestuft.

Beschreibung

Der Hirtenregenpfeifer ist der nächste Verwandte des St.-Helena-Regenpfeifers. Letzterer ist mit einer ungefähren Größe von 15 cm im Allgemeinen größer, aber nicht so ausgeprägt wie der Hirtenregenpfeifer.[1]

Der Vogel wurde 1638 erstmals erwähnt und ist der Nationalvogel von St. Helena, der auf dem Wappen und der Flagge der Insel abgebildet ist. Bei einigen älteren lokalen 5-Pence-Münzen, die vor 1998 ausgegeben wurden, befindet sich der Vogel auf der Rückseite.

Dieser Regenpfeifer ist das ganze Jahr auf den offenen Flächen von St. Helena beheimatet, und es wird vermutet, dass die weit verbreitete Abholzung der Wälder auf der Insel, obwohl sie für das Ökosystem der Insel im Allgemeinen schädlich ist, tatsächlich dieser besonderen Art zugutegekommen ist, da sie auf offenen Lichtungen im Wald lebt.

Status und Erhaltung

Die Zahl der St.-Helena-Regenpfeifer schwankt, aber im Allgemeinen ist der Trend seit mindestens den 1970er Jahren rückläufig. Es wird angenommen, dass wilde Katzen und versehentlich eingeführte Ratten eine bedeutende Rolle für den Rückgang gespielt haben. Die Gründe für den vorherigen Rückgang und die anhaltende Hemmung des Bestandswachstums sind nach wie vor unklar. Der Verlust von Lebensräumen aufgrund von Änderungen in der landwirtschaftlichen Praxis und Zunahme invasiver Pflanzenpopulationen hat sich ziemlich sicher bemerkbar gemacht. Der zunehmende Einsatz von Geländefahrzeugen bedroht Nester und Eier. Wildkatzenpopulationen nehmen zu, da die Fangzahlen abgenommen haben. Die Bautätigkeit hat anscheinend einige der kleineren Subpopulationen zerstreut. Der neu gebaute Flughafen St. Helena in der Prosperous Bay Plain hat einen der wichtigsten Bereiche des verbleibenden Lebensraums verändert, zumal jetzt andere Grünlandflächen zur Wiederaufforstung vorgesehen sind, um die Wiederherstellung des Ökosystems der Insel zu unterstützen. Derzeit laufen Projekte unter der Leitung der RSPB, um die Vögel zu überwachen und ihren Populationsrückgang zu stoppen.[2]

Einzelnachweise

  1. St Helena Plover (Charadrius sanctaehelenae) | HBW Alive. In: Handbook of the Bird of the World - Alive. Abgerufen am 15. Juni 2019 (englisch).
  2. St Helena Plover (Charadrius sanctaehelenae) - BirdLife species factsheet. In: BirdLife International. Abgerufen am 15. Juni 2019 (englisch).
 title=
lisans
cc-by-sa-3.0
telif hakkı
Autoren und Herausgeber von Wikipedia
orijinal
kaynağı ziyaret et
ortak site
wikipedia DE

St.-Helena-Regenpfeifer: Brief Summary ( Almanca )

wikipedia DE tarafından sağlandı

Der St.-Helena-Regenpfeifer (Charadrius sanctaehelenae), der wegen seiner dünnen Beine lokal als Drahtvogel (englisch Wirebird) bekannt ist, ist ein kleiner Watvogel, der auf der Insel St. Helena im mittleren Atlantik heimisch ist. Der Vogel ähnelt im Aussehen dem Hirtenregenpfeifer, der in Afrika südlich der Sahara beheimatet ist, ist jedoch etwas größer. Er ist der Nationalvogel von St. Helena und wurde auf den Münzen des Landes abgebildet. Der Gesamtbestand ist rückläufig. Zu den Bedrohungen zählen Katzen, die Einführung der Hirtenmaina, die Abholzung von Wäldern, die Nutzung von Geländefahrzeugen, der Flughafen St. Helena und ein geplanter Windpark. Im Jahr 2016 hatte sich der Bestand von einem früheren Tiefstand von weniger als 200 Tieren im Jahr 2006 auf etwa 560 erholt. Infolgedessen wurde die Art von ihrer vorherigen Einschätzung als Critically Endangered (vom Aussterben bedroht) auf Vulnerable (gefährdet) herabgestuft.

lisans
cc-by-sa-3.0
telif hakkı
Autoren und Herausgeber von Wikipedia
orijinal
kaynağı ziyaret et
ortak site
wikipedia DE

Saint Helena plover ( İngilizce )

wikipedia EN tarafından sağlandı

The wirebird's nest and egg

The Saint Helena plover (Charadrius sanctaehelenae), locally known as the wirebird due to its thin legs, is a small wader endemic to the island of Saint Helena in the mid-Atlantic. The bird is similar in appearance to Kittlitz's plover and the Madagascar plover, but a little larger and an absence of chamois coloring. It is the national bird of St Helena and has been depicted on the country's coins. Populations in general have been declining. Threats include predation by cats, the introduction of the common myna, deforestation, off-road vehicle use, the Saint Helena Airport and a projected windfarm. In 2016, the population had recovered to about 560 mature individuals, from a previous minimum of less than 200 in 2006; consequently, the species was downlisted to Vulnerable from its previous assessment of Critically Endangered.

Description

Kittlitz's plover is the Saint Helena bird's closest relative.[2] The Saint Helena plover is generally larger (around 15 cm (6 in) in size[3]) with spindlier legs.

The bird was first mentioned in 1638, and is the national bird of Saint Helena, featured on the island's coat of arms and flag. Some older local 5 pence coins (those issued prior to 1998) have the wirebird on the reverse.

This plover is resident all year on the open areas of Saint Helena, and it is thought that the widespread deforestation on the island, while generally harmful for the island's ecosystem, has in fact benefitted this particular species, since it lives in open clearings in the forest.

Status and conservation

Saint Helena plover numbers have been fluctuating, but in general the trend has been downward since at least the 1970s. Feral cats and accidentally introduced rats are believed to have played a significant role in the decline, as, to a lesser extent has the introduced common myna.[4]

A census in 1988–89 recorded roughly 450 birds, although that number declined sharply over the following decade, due to causes not fully understood. By the late 1990s and early 2000s, censuses suggested that the bird's numbers had stabilised at about 350 adults. However, surveys done in 2005–6 recorded another sharp decline, with only some 200–220 adult birds remaining. Due to its dropping numbers and uncertain prospects, the Saint Helena plover was uplisted to Critically Endangered in the 2007 version of the IUCN Red List. A reassessment in 2016 suggested that the population had recovered somewhat from this minimum and may be slowly increasing; as a consequence, the species was downlisted to Vulnerable.

The reasons for the previous decline and ongoing inhibition of population growth decline remain elusive. Habitat loss—due to changes in agricultural practices, increases in invasive plant populations, and development—has almost certainly had an impact. The increasing use of off-road vehicles threatens nests and eggs. Feral cat populations are increasing, as trapping levels have declined and fewer people neuter their pet cats. Construction activity has apparently dispersed some of the smaller subpopulations. The newly built Saint Helena Airport at Prosperous Bay Plain has altered one of the major patches of remaining habitat, especially as other grassland is now slated for reforestation to aid recovery of the island's ecosystem, and a major wind turbine project has been proposed for the species' most important breeding area. There are currently projects underway led by the RSPB to monitor the birds and try to stop their decline.[3]

References

  1. ^ BirdLife International (2016). "Charadrius sanctaehelenae". IUCN Red List of Threatened Species. 2016: e.T22693785A93423145. doi:10.2305/IUCN.UK.2016-3.RLTS.T22693785A93423145.en. Retrieved 20 November 2021.
  2. ^ Coomber, Richard (1991). "Charadriiformes: Plovers". Birds of the World. Godalming, Surrey: Colour Library Books Ltd. pp. 97–100. ISBN 0862838061.
  3. ^ a b "St. Helena plover – BirdLife species factsheet". BirdLife International. Retrieved 7 August 2015.
  4. ^ Oppel, S.; Burns, F.; Vickery, J.; George, K.; Ellick, G.; Leo, D.; Hillman, J.C. (2014). "Habitat-specific effectiveness of feral cat control for the conservation of an endemic ground-nesting bird species". Journal of Applied Ecology. 51 (5): 1246–1254. doi:10.1111/1365-2664.12292.

lisans
cc-by-sa-3.0
telif hakkı
Wikipedia authors and editors
orijinal
kaynağı ziyaret et
ortak site
wikipedia EN

Saint Helena plover: Brief Summary ( İngilizce )

wikipedia EN tarafından sağlandı
The wirebird's nest and egg

The Saint Helena plover (Charadrius sanctaehelenae), locally known as the wirebird due to its thin legs, is a small wader endemic to the island of Saint Helena in the mid-Atlantic. The bird is similar in appearance to Kittlitz's plover and the Madagascar plover, but a little larger and an absence of chamois coloring. It is the national bird of St Helena and has been depicted on the country's coins. Populations in general have been declining. Threats include predation by cats, the introduction of the common myna, deforestation, off-road vehicle use, the Saint Helena Airport and a projected windfarm. In 2016, the population had recovered to about 560 mature individuals, from a previous minimum of less than 200 in 2006; consequently, the species was downlisted to Vulnerable from its previous assessment of Critically Endangered.

lisans
cc-by-sa-3.0
telif hakkı
Wikipedia authors and editors
orijinal
kaynağı ziyaret et
ortak site
wikipedia EN

Charadrius sanctaehelenae ( İspanyolca; Kastilyaca )

wikipedia ES tarafından sağlandı

El chorlito de Santa Elena o chorlitejo de Santa Elena[2]​ (Charadrius sanctaehelenae), conocida localmente como Wirebird debido a sus piernas delgadas, es una pequeña ave zancuda endémica de la isla Santa Elena en el océano Atlántico Sur. El chorlito de Kittlitz (Charadrius pecuarius) es el pariente más cercano del ave.[3]​ Aunque el chorlito de Santa Elena es generalmente más grande, pero no tan bien marcado como chorlito del Kittlitz, que es nativo del África subsahariana.

El ave fue mencionado por primera vez en 1638, y es el ave nacional de Santa Elena, figurando en el escudo y la bandera de la isla. Algunas monedas 5 peniques locales emitidos antes de 1998 tienen al ave en su reverso.

Este chorlito es residente durante todo el año en las áreas abiertas de Santa Elena, y se piensa que la deforestación generalizada en la isla, aunque es en general perjudicial para el ecosistema de la isla, de hecho, ha beneficiado a esta especie en particular, ya que vive en los claros abiertos en el bosque.

Estatus y conservación

Los números de individuos del chorlito de Santa Helena han estado fluctuando, pero en general la tendencia fue a la baja, al menos desde la década de 1970. Los gatos salvajes y las ratas introducidas accidentalmente, así como las minás comunes introducidas que comen los huevos y se cree que desempeñan un papel importante en la disminución de la población de esta especie.

Un censo realizado en 1988-1989 registró 450 adultos, a pesar de que posteriormente se redujo drásticamente por causas no se comprenden y se marca fluctuaciones a corto plazo. Desde 1998, su número se situó en alrededor de 340 adultos. Fue clasificado como "En Peligro" por la UICN, y luego fue nombrado en la categoría "Vulnerable" en 2004, ya que sus números al parecer se habían estabilizado.

Sin embargo, hubo otra fuerte caída en los números, que puede ser continua. Sólo unos 200-220 aves adultas se cree que permanecen. Las razones son difíciles de alcanzar, aunque hay que destacar que ha habido un aumento en el uso de vehículos todo terreno y una disminución en la eliminación de gatos salvajes en los últimos años. Actividades de construcción parecen haber dispersado también algunas de las subpoblaciones más pequeñas. El aeropuerto de Santa Elena planeado en la llanura de la Bahía Próspera también destruiría uno de los grandes sitios de anidación del ave. Como consecuencia de su estado calamitoso y perspectivas inciertas, el chorlito de Santa Helena se agregó en la lista de "En Peligro Crítico de extinción" en la Lista Roja de la UICN de 2007. Actualmente hay proyectos en marcha para monitorear las aves y tratar de detener su declive. Una revaluación en 2016 sugirió que la población se había recuperado mínimamente y puede ser poco a poco cada vez mayor; como consecuencia, se agregó a la categoría "vulnerable".

Galería

Referencias

  1. BirdLife International (2016). «Charadrius sanctaehelenae». Lista Roja de especies amenazadas de la UICN 2022 (en inglés). ISSN 2307-8235. Consultado el 11 de diciembre de 2016.
  2. Bernis, F; De Juana, E; Del Hoyo, J; Fernández-Cruz, M; Ferrer, X; Sáez-Royuela, R; Sargatal, J (1996). «Nombres en castellano de las aves del mundo recomendados por la Sociedad Española de Ornitología (Tercera parte: Opisthocomiformes, Gruiformes y Charadriiformes)». Ardeola. Handbook of the Birds of the World (Madrid: SEO/BirdLife) 43 (2): 231-238. ISSN 0570-7358. Consultado el 23 de septiembre de 2015.
  3. Coomber, Richard (1991). «Charadriiformes: Plovers». Birds of the World. Godalming, Surrey: Colour Library Books Ltd. pp. 97-100. ISBN 0862838061. |fechaacceso= requiere |url= (ayuda)

 title=
lisans
cc-by-sa-3.0
telif hakkı
Autores y editores de Wikipedia
orijinal
kaynağı ziyaret et
ortak site
wikipedia ES

Charadrius sanctaehelenae: Brief Summary ( İspanyolca; Kastilyaca )

wikipedia ES tarafından sağlandı

El chorlito de Santa Elena o chorlitejo de Santa Elena​ (Charadrius sanctaehelenae), conocida localmente como Wirebird debido a sus piernas delgadas, es una pequeña ave zancuda endémica de la isla Santa Elena en el océano Atlántico Sur. El chorlito de Kittlitz (Charadrius pecuarius) es el pariente más cercano del ave.​ Aunque el chorlito de Santa Elena es generalmente más grande, pero no tan bien marcado como chorlito del Kittlitz, que es nativo del África subsahariana.

El ave fue mencionado por primera vez en 1638, y es el ave nacional de Santa Elena, figurando en el escudo y la bandera de la isla. Algunas monedas 5 peniques locales emitidos antes de 1998 tienen al ave en su reverso.

Este chorlito es residente durante todo el año en las áreas abiertas de Santa Elena, y se piensa que la deforestación generalizada en la isla, aunque es en general perjudicial para el ecosistema de la isla, de hecho, ha beneficiado a esta especie en particular, ya que vive en los claros abiertos en el bosque.

lisans
cc-by-sa-3.0
telif hakkı
Autores y editores de Wikipedia
orijinal
kaynağı ziyaret et
ortak site
wikipedia ES

Charadrius sanctaehelenae ( Baskça )

wikipedia EU tarafından sağlandı

Charadrius sanctaehelenae Charadrius generoko animalia da. Hegaztien barruko Charadriidae familian sailkatua dago.

Erreferentziak

Ikus, gainera

(RLQ=window.RLQ||[]).push(function(){mw.log.warn("Gadget "ErrefAurrebista" was not loaded. Please migrate it to use ResourceLoader. See u003Chttps://eu.wikipedia.org/wiki/Berezi:Gadgetaku003E.");});
lisans
cc-by-sa-3.0
telif hakkı
Wikipediako egileak eta editoreak
orijinal
kaynağı ziyaret et
ortak site
wikipedia EU

Charadrius sanctaehelenae: Brief Summary ( Baskça )

wikipedia EU tarafından sağlandı

Charadrius sanctaehelenae Charadrius generoko animalia da. Hegaztien barruko Charadriidae familian sailkatua dago.

lisans
cc-by-sa-3.0
telif hakkı
Wikipediako egileak eta editoreak
orijinal
kaynağı ziyaret et
ortak site
wikipedia EU

Sainthelenantylli ( Fince )

wikipedia FI tarafından sağlandı

Sainthelenantylli (Charadrius sanctaehelenae) on vaarantunut Saint Helenalla elävä kahlaajalintu. Laji on viimeinen saaren endeemisistä maalinnuista [1].

Kooltaan sainthelenantylli on noin 15 cm. Lajin vatsa on väriltään kellertävä lukuun ottamatta valkoista alaperää. Linnun selkä ja päälaki ovat ruskeankirjavat. Sainthelenantyllillä on nokasta niskaan ulottuva musta naamio, jonka rikkoo valkoinen otsalaikku. Laji muistuttaa afrikantylliä (Charadrius pecuarius), mutta on sitä suurempi ja sainthelenantyllin nokka ja jalat ovat pidemmät kuin afrikantyllillä. Lajin ääni on lyhyt kii-vit [2].

Sainthelenantyllit elävät suurimmaksi osaksi suhteellisen kuivilla ja avoimilla laidunmailla. Ravintonaan lintu käyttää erilaisia selkärangattomia. Pitkittyneet sadekaudet, jotka johtavat kasvillisuuden nopeaan kasvuun, saattavat hidastaa tai jopa kokonaan estää pesimisen.[2]

Sainthelenantyllikannan kooksi laskettiin vuonna 2016 noin 560 täysikasvuista yksilöä. Laji luokiteltiin pitkään äärimmäisen uhanalaiseksi, mutta vuonna 2016 sen luokitus muutettiin vaarantuneeksi, sillä sen kanta on ollut kasvussa. Vuonna 2006 sainthelenantyllejä arvioitiin olevan 220–220 täyskasvuista yksilöä. Suurin uhka lajille on sen elinympäristön tuhoutuminen. Karjan laiduntaminen on vähentynyt, mikä on johtanut laidunmaiden pensaikkoistumiseen. Lisäksi huviajelu maastoajoneuvoilla sekä rakennushankkeet lisääntymisalueille ovat uhkia. Kissat ja pihamaina saalistavat erityisesti poikasia ja ryöstävät pesiä [1].

Lähteet

  1. a b c BirdLife International: Charadrius sanctaehelenae IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3. 2016. International Union for Conservation of Nature, IUCN, Iucnredlist.org. Viitattu 9.12.2016. (englanniksi)
  2. a b St Helena Plover – BirdLife Species Factsheet BirdLife International. Viitattu 2. heinäkuuta 2008.
Tämä lintuihin liittyvä artikkeli on tynkä. Voit auttaa Wikipediaa laajentamalla artikkelia.
lisans
cc-by-sa-3.0
telif hakkı
Wikipedian tekijät ja toimittajat
orijinal
kaynağı ziyaret et
ortak site
wikipedia FI

Sainthelenantylli: Brief Summary ( Fince )

wikipedia FI tarafından sağlandı

Sainthelenantylli (Charadrius sanctaehelenae) on vaarantunut Saint Helenalla elävä kahlaajalintu. Laji on viimeinen saaren endeemisistä maalinnuista .

Kooltaan sainthelenantylli on noin 15 cm. Lajin vatsa on väriltään kellertävä lukuun ottamatta valkoista alaperää. Linnun selkä ja päälaki ovat ruskeankirjavat. Sainthelenantyllillä on nokasta niskaan ulottuva musta naamio, jonka rikkoo valkoinen otsalaikku. Laji muistuttaa afrikantylliä (Charadrius pecuarius), mutta on sitä suurempi ja sainthelenantyllin nokka ja jalat ovat pidemmät kuin afrikantyllillä. Lajin ääni on lyhyt kii-vit .

Sainthelenantyllit elävät suurimmaksi osaksi suhteellisen kuivilla ja avoimilla laidunmailla. Ravintonaan lintu käyttää erilaisia selkärangattomia. Pitkittyneet sadekaudet, jotka johtavat kasvillisuuden nopeaan kasvuun, saattavat hidastaa tai jopa kokonaan estää pesimisen.

Sainthelenantyllikannan kooksi laskettiin vuonna 2016 noin 560 täysikasvuista yksilöä. Laji luokiteltiin pitkään äärimmäisen uhanalaiseksi, mutta vuonna 2016 sen luokitus muutettiin vaarantuneeksi, sillä sen kanta on ollut kasvussa. Vuonna 2006 sainthelenantyllejä arvioitiin olevan 220–220 täyskasvuista yksilöä. Suurin uhka lajille on sen elinympäristön tuhoutuminen. Karjan laiduntaminen on vähentynyt, mikä on johtanut laidunmaiden pensaikkoistumiseen. Lisäksi huviajelu maastoajoneuvoilla sekä rakennushankkeet lisääntymisalueille ovat uhkia. Kissat ja pihamaina saalistavat erityisesti poikasia ja ryöstävät pesiä .

lisans
cc-by-sa-3.0
telif hakkı
Wikipedian tekijät ja toimittajat
orijinal
kaynağı ziyaret et
ortak site
wikipedia FI

Pluvier de Sainte-Hélène ( Fransızca )

wikipedia FR tarafından sağlandı

Charadrius sanctaehelenae

Le Pluvier de Sainte-Hélène (Charadrius sanctaehelenae) ou Gravelot de Sainte-Hélène, est une espèce de petits limicoles appartenant à la famille des Charadriidae. Elle est endémique de l'île Sainte-Hélène.

Description

Il est similaire au pluvier pâtre ; cependant, il est un peu plus large et l'on observe une absence de coloration chamois sur la poitrine et l'abdomen. Ses jambes sont grêles, d'où son surnom de wirebird.

Taxinomie

C'est une espèce monotypique. Depuis la publication de la classification phylogénique de Sibley et Monroe (1990, 1993), cette espèce n'est plus considérée comme une sous-espèce du Pluvier pâtre (Charadrius pecuarius). Cette séparation a été conservée même après l'étude de Dowsett et Forbes-Watson (1993) qui en faisait à nouveau une sous-espèce[1].

Notes et références

  1. BirdLife International 2008. Charadrius sanctaehelenae. In: IUCN 2009. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2009.1. Downloaded on 9 octobre 2009.
lisans
cc-by-sa-3.0
telif hakkı
Auteurs et éditeurs de Wikipedia
orijinal
kaynağı ziyaret et
ortak site
wikipedia FR

Pluvier de Sainte-Hélène: Brief Summary ( Fransızca )

wikipedia FR tarafından sağlandı

Charadrius sanctaehelenae

Le Pluvier de Sainte-Hélène (Charadrius sanctaehelenae) ou Gravelot de Sainte-Hélène, est une espèce de petits limicoles appartenant à la famille des Charadriidae. Elle est endémique de l'île Sainte-Hélène.

lisans
cc-by-sa-3.0
telif hakkı
Auteurs et éditeurs de Wikipedia
orijinal
kaynağı ziyaret et
ortak site
wikipedia FR

Charadrius sanctaehelenae ( İtalyanca )

wikipedia IT tarafından sağlandı

Il corriere di Sant'Elena (Charadrius sanctaehelenae, Harting 1873) è un uccello della famiglia dei Charadriidae.

Sistematica

Charadrius sanctaehelenae non ha sottospecie, è monotipico.

Distribuzione e habitat

Il corriere di Sant'Elena è l'unico uccello endemico e ad habitat terrestre che ancora sopravvive esclusivamente sull'Isola di Sant'Elena. In passato condivideva il suo habitat con altri uccelli endemici che a causa dell'uomo si sono estinti .

Note

Bibliografia

 title=
lisans
cc-by-sa-3.0
telif hakkı
Autori e redattori di Wikipedia
orijinal
kaynağı ziyaret et
ortak site
wikipedia IT

Charadrius sanctaehelenae: Brief Summary ( İtalyanca )

wikipedia IT tarafından sağlandı

Il corriere di Sant'Elena (Charadrius sanctaehelenae, Harting 1873) è un uccello della famiglia dei Charadriidae.

lisans
cc-by-sa-3.0
telif hakkı
Autori e redattori di Wikipedia
orijinal
kaynağı ziyaret et
ortak site
wikipedia IT

Sint-Helenaplevier ( Felemenkçe; Flemish )

wikipedia NL tarafından sağlandı

Vogels

De Sint-Helenaplevier (Charadrius sanctaehelenae) is een waadvogel uit de familie van plevieren (Charadriidae). Het is een endemische vogelsoort die alleen voorkomt op het eiland Sint-Helena.

Herkenning

De vogel is gemiddeld 15 cm lang. Deze plevier lijkt sterk op de herdersplevier (C. pecuarius), maar de herdersplevier is kleiner. De Sint-Helenaplevier heeft dunnere poten en een langere snavel. De vogel heeft een dikke zwarte oogstreep ("masker") net als de herdersplevier (en de meeste andere plevieren in dit geslacht), maar deze zwarte markering loopt niet geheel door achter om de nek. Verder heeft deze plevier minder roodbruin op de borst en buik dan de herdersplevier.[2]

Verspreiding en leefgebied

De vogel komt voor op begraasd, relatief vlak, droog terrein met korte vegetatie. Sommige populaties komen ook voor op halfwoestijnen op het eiland. De vogel foerageert op ongewervelde dieren. De vogel legt twee eieren en broedt jaarlijks één maal, maar bij verlies aan eieren of kuikens begint de vogel opnieuw.[2]

Status

Uit inventarisaties in 1988/89 bleek dat er toen ongeveer 450 exemplaren waren. In 2005/06 bleek dat de populatie was gehalveerd. De begrazing met onder andere schapen wordt minder omdat dit niet meer lonend is, daardoor neemt het leefgebied van deze plevier af. Na 2008 startte een speciaal beschermingsprogramma. Bepaalde terreinen, zoals het vliegveld, worden zodanig beheerd dat ze aantrekkelijk blijven voor deze plevier. Hierdoor nam de populatie weer toe. Maar de vogel blijft kwetsbaar door allerlei ontwikkelingen zoals de toename van de infrastructuur, het toerisme, off road verkeer door droge vlaktes en rondzwervende huiskatten.

Bronnen, noten en/of referenties
lisans
cc-by-sa-3.0
telif hakkı
Wikipedia-auteurs en -editors
orijinal
kaynağı ziyaret et
ortak site
wikipedia NL

Sint-Helenaplevier: Brief Summary ( Felemenkçe; Flemish )

wikipedia NL tarafından sağlandı

De Sint-Helenaplevier (Charadrius sanctaehelenae) is een waadvogel uit de familie van plevieren (Charadriidae). Het is een endemische vogelsoort die alleen voorkomt op het eiland Sint-Helena.

lisans
cc-by-sa-3.0
telif hakkı
Wikipedia-auteurs en -editors
orijinal
kaynağı ziyaret et
ortak site
wikipedia NL

Sankthelenalo ( Norveççe )

wikipedia NO tarafından sağlandı

Sankthelenalo (Charadrius sanctaehelenae) er en fugl i Lofamilien som er endemisk for øya St. Helena i Atlanterhavet. Det finnes kun 322 individer av arten,[1] som dermed er klassifisert som kritisk truet på IUCNs rødliste.

Sankthelenalo er St. Helenas nasjonalfugl og vises på våpenskjoldet og i flagget.[2]

Referanser

  1. ^ «Conserving the wirebird». St. Helena National Trust. Arkivert fra originalen 3. oktober 2011. Besøkt 17. november 2011.
  2. ^ «Nasjonalfugl». Store norske leksikon. Besøkt 18. juni 2011.

Eksterne lenker

lisans
cc-by-sa-3.0
telif hakkı
Wikipedia forfattere og redaktører
orijinal
kaynağı ziyaret et
ortak site
wikipedia NO

Sankthelenalo: Brief Summary ( Norveççe )

wikipedia NO tarafından sağlandı

Sankthelenalo (Charadrius sanctaehelenae) er en fugl i Lofamilien som er endemisk for øya St. Helena i Atlanterhavet. Det finnes kun 322 individer av arten, som dermed er klassifisert som kritisk truet på IUCNs rødliste.

Sankthelenalo er St. Helenas nasjonalfugl og vises på våpenskjoldet og i flagget.

lisans
cc-by-sa-3.0
telif hakkı
Wikipedia forfattere og redaktører
orijinal
kaynağı ziyaret et
ortak site
wikipedia NO

Sankthelenapipare ( İsveççe )

wikipedia SV tarafından sağlandı

Sankthelenapipare[2] (Charadrius sanctaehelenae) är en vadarfågel i familjen pipare som är den isolerade ön Sankta Helenas enda nu levande endemiska fågelart.[3]

Utseende och läte

Sankthelenapipare är en långbent, 15 centimeter lång gulbrun pipare. Den är mycket lik den afrikanska kittlitzstrandpiparen, men är större och både näbb och ben är smalare och längre. De svarta markeringarna på huvudet når heller inte nacken och undersidan är inte lika gulbrun. Lätet är ett mjukt och kort ki-vitt.[1]

Utbredning och systematik

Fågeln förekommer enbart på ön St Helena i södra Atlanten där den lättast ses vid Deadwood och Prosperous Bay Plains samt Woody Ridge.[3][1]

Släktskap

Arten är nära släkt med kittlitzstrandpipare, på lite längre håll arter som svartbent strandpipare och rödhuvad strandpipare. DNA-studier tyder på att denna grupp troligen är närmare släkt med viporna i Vanellus samt piparna i Anarhynchus, Peltohyas och Erythrogonys än med till exempel större strandpipare (Charadrius hiaticula).[4] Än så länge (2017) har dessa resultat inte lett till några taxonomiska förändringar.

Ekologi

Ungefär 70% av populationen förekommer i betesmarksområden, framför allt på relativt torr, platt och kortbetad mark. Vissa hittas även i halvökenliknande miljöer. Förlängd regnsäsong som resulterar i vegetationstillväxt kan fördröja eller förhindra häckning. Fågeln lägger två ägg, men kan lägga ytterligare en kull om ägg eller kycklingar förlorats. Efter att de är flygga sprider sig ungfåglarna i små flockar. Sankthelenapiparen lever av olika sorters ryggradslösa djur.[1] Födan är mycket dåligt känd, med insekter och sniglar noterade.[5]

Status och hot

Mellan 2007 och 2016 kategoriserade IUCN arten som akut hotad (CR), men arten har sedan 2017 nedgraderats på hotskalan till sårbar (VU) efter att populationen ökat på sistone.[1] Av människan införda katter och råttor är ett hot mot dem. Världspopulationen uppskattades 2016 till 559 vuxna individer.[1] Det finns starkt politiskt stöd för bevarande av fågeln, då den räknas som öns nationalfågel och avbildas på Sankt Helenas flagga.

Namn

På svenska har även varianterna Helenastrandpipare och Sankt Helenastrandpipare förekommit. På engelska heter den Saint Helena plover, men kallas av lokalbefolkningen Wirebird (trådfågel) på grund dess tunna ben.

Noter

  1. ^ [a b c d e f] Birdlife International 2016 Charadrius sanctaehelenae Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 2016-12-11.
  2. ^ BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
  4. ^ Barth, J.M.I., M. Matschiner, and B.C. Robertson (2013), Phylogenetic Position and Subspecies Divergence of the Endangered New Zealand Dotterel (Charadrius obscurus), PLoS ONE 8, e78068. [1]
  5. ^ Wiersma, P., Kirwan, G.M., Boesman, P. & Sharpe, C.J. (2017). St Helena Plover (Charadrius sanctaehelenae). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (eds.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/53831 28 december 2017).

Externa länkar

lisans
cc-by-sa-3.0
telif hakkı
Wikipedia författare och redaktörer
orijinal
kaynağı ziyaret et
ortak site
wikipedia SV

Sankthelenapipare: Brief Summary ( İsveççe )

wikipedia SV tarafından sağlandı

Sankthelenapipare (Charadrius sanctaehelenae) är en vadarfågel i familjen pipare som är den isolerade ön Sankta Helenas enda nu levande endemiska fågelart.

lisans
cc-by-sa-3.0
telif hakkı
Wikipedia författare och redaktörer
orijinal
kaynağı ziyaret et
ortak site
wikipedia SV

Charadrius sanctaehelenae ( Vietnamca )

wikipedia VI tarafından sağlandı
 src=
Tổ và trứng C. sanctaehelenae

Charadrius sanctaehelenae là một loài chim lội đặc hữu đảo Saint Helena giữa Đại Tây Dương. Loài chim này có bề ngoài tương tự Charadrius pecuarius ở châu Phi hạ Sahara, nhưng lớn hơn. Đây là quốc điểu của St Helena và được khắc trên tiền xu tại đây. Những mối đe dọa với chúng là việc bị mèo bắt, sự cạnh tranh với sáo nâu, và phá rừng. Năm 2016, quần thể loại này 560 con trưởng thành, tăng mạnh so với 200 con năm 2006; do đó, IUCN xếp loài này vào mức dễ thương tổn, thay vào mức cực kỳ nguy cấp trước đó.

Chú thích

  1. ^ BirdLife International (2016). Charadrius sanctaehelenae. IUCN Red List of Threatened Species (IUCN) 2016: e.T22693785A93423145. Truy cập ngày 9 tháng 12 năm 2016.

Tham khảo


Hình tượng sơ khai Bài viết Bộ Choi choi này vẫn còn sơ khai. Bạn có thể giúp Wikipedia bằng cách mở rộng nội dung để bài được hoàn chỉnh hơn.
lisans
cc-by-sa-3.0
telif hakkı
Wikipedia tác giả và biên tập viên
orijinal
kaynağı ziyaret et
ortak site
wikipedia VI

Charadrius sanctaehelenae: Brief Summary ( Vietnamca )

wikipedia VI tarafından sağlandı
 src= Tổ và trứng C. sanctaehelenae

Charadrius sanctaehelenae là một loài chim lội đặc hữu đảo Saint Helena giữa Đại Tây Dương. Loài chim này có bề ngoài tương tự Charadrius pecuarius ở châu Phi hạ Sahara, nhưng lớn hơn. Đây là quốc điểu của St Helena và được khắc trên tiền xu tại đây. Những mối đe dọa với chúng là việc bị mèo bắt, sự cạnh tranh với sáo nâu, và phá rừng. Năm 2016, quần thể loại này 560 con trưởng thành, tăng mạnh so với 200 con năm 2006; do đó, IUCN xếp loài này vào mức dễ thương tổn, thay vào mức cực kỳ nguy cấp trước đó.

lisans
cc-by-sa-3.0
telif hakkı
Wikipedia tác giả và biên tập viên
orijinal
kaynağı ziyaret et
ortak site
wikipedia VI

Charadrius sanctaehelenae ( Rusça )

wikipedia русскую Википедию tarafından sağlandı
Царство: Животные
Подцарство: Эуметазои
Без ранга: Вторичноротые
Подтип: Позвоночные
Инфратип: Челюстноротые
Надкласс: Четвероногие
Класс: Птицы
Подкласс: Настоящие птицы
Инфракласс: Новонёбные
Семейство: Ржанковые
Подсемейство: Ржанки
Род: Зуйки
Вид: Charadrius sanctaehelenae
Международное научное название

Charadrius sanctaehelenae Harting, 1873

Охранный статус Wikispecies-logo.svg
Систематика
на Викивидах
Commons-logo.svg
Изображения
на Викискладе
ITIS 559180NCBI 1630610EOL 1049113FW 335266

Charadrius sanctaehelenae — вид птиц из семейства ржанковых. Эндемик острова Святой Елены. Впервые птица была упомянута в 1638 году. Объявлена национальной птицой этого острова.

Описание

Внешний вид подобен Charadrius pecuarius, но зуёк с острова Святой Елены гораздо крупнее этого своего ближайшего родственника[1].

Охрана

Угрозу для вида представляют кошки, обыкновенная майна, сведение лесов (по другим данным, от него зуёк, наоборот, выиграл), использование автомобилей вне дорог, аэропорт острова Святой Елены и ветроэнергетика.

Примечания

  1. Coomber, Richard. Charadriiformes: Plovers // Birds of the World. — Godalming, Surrey : Colour Library Books Ltd., 1991. — P. 97–100. — ISBN 0862838061.
Птица Это заготовка статьи по орнитологии. Вы можете помочь проекту, дополнив её.
Улучшение статьи
Для улучшения этой статьи желательно:
 title=
lisans
cc-by-sa-3.0
telif hakkı
Авторы и редакторы Википедии

Charadrius sanctaehelenae: Brief Summary ( Rusça )

wikipedia русскую Википедию tarafından sağlandı

Charadrius sanctaehelenae — вид птиц из семейства ржанковых. Эндемик острова Святой Елены. Впервые птица была упомянута в 1638 году. Объявлена национальной птицой этого острова.

lisans
cc-by-sa-3.0
telif hakkı
Авторы и редакторы Википедии