Ar vorbig Finsch a zo un evn, Haematopus finschi an anv skiantel anezhañ.
Bevañ a ra al labous Enez ar Su (Zeland-Nevez); goañviñ a ra Enez an Norzh[1].
Ar vorbig Finsch a zo un evn, Haematopus finschi an anv skiantel anezhañ.
Haematopus finschi és una garsa de mar, un ocell de la família dels hematopòdids (Haematopodidae) que habita llacs de l'interior de l'illa del Sud, a Nova Zelanda. Aquesta espècie és considerada una subespècie de Haematopus ostralegus a la classificació de HBC Alive 2017.
Haematopus finschi és una garsa de mar, un ocell de la família dels hematopòdids (Haematopodidae) que habita llacs de l'interior de l'illa del Sud, a Nova Zelanda. Aquesta espècie és considerada una subespècie de Haematopus ostralegus a la classificació de HBC Alive 2017.
Der Südinsel-Austernfischer (Haematopus finschi) ist eine Vogelart aus der Familie der Austernfischer (Haematopodidae). In Neuseeland wird er durch Zusammenziehen des Namens auch „SIPO“ (South Island pied oystercatcher) genannt.
Die Art besitzt das typische Erscheinungsbild eines Austernfischers: ein großer Watvogel mit schwarz-weißem Gefieder, langem rotorangen Schnabel und roten Beinen. Vom Neuseeländischen Austernfischer unterscheidet er sich durch einen weißen Steiß, mehr Weiß an den Flügeln und eine weiter vorn an der Brust gelegene Trennlinie zwischen den schwarzen und weißen Gefiederanteilen. Vom Australischen Austernfischer unterscheidet er sich durch einen längeren Schnabel und kürzere Beine und eine spitz zulaufende Trennlinie zwischen Schwarz und Weiß. Er wird 46 cm lang, erreicht eine Flügelspanne von 80–86 cm und ein Gewicht von 550 g.[1]
Der Vogel verwendet pfeifende Rufe für sozialen Kontakt und Auseinandersetzung, einen durchdringenden Alarmruf und einen leisen Flugruf.[1]
Der Südinsel-Austernfischer ist in Neuseeland endemisch. Außerhalb der Brutzeit bildet er meist Schwärme mit dem Neuseeländischen Austernfischer. Er ist eine der beiden verbreiteteren Austernfischerarten Neuseelands. Er brütet im Landesinneren der Südinsel, danach zieht jedoch der größte Teil der Population an die Flussmündungen und Seen der Nordinsel. Gelegentlich wird er als Irrgast auf Norfolk Island, Lord Howe Island und an der Ostküste Australiens beobachtet.
Sein Brutgebiet umfasst die in Neuseeland häufigen verflochtenen Flusssysteme, offene Weiden und landwirtschaftliche Flächen, Seeufer, subalpine Tundra und Kräuterwiesen. Außerhalb der Brutzeit lebt er an Flussmündungen, Meeresbuchten, Stränden, Sandflächen und Watts.[1]
Die Art ernährt sich hauptsächlich von Weichtieren und Würmern.[1]
Die Nester befinden sich in aus dem Sand gescharrten Vertiefungen und enthalten zwei, selten drei braune, dunkel und hellbraun gefleckte Eier. Die Brutzeit beträgt 24–28 Tage, wobei beide Geschlechter brüten. Die Jungen sind Nestflüchter und werden sechs Wochen nach dem Schlüpfen flügge.[1]
Die Art wird in der Roten Liste der IUCN als „nicht gefährdet“ geführt. Die Population wurde jedoch im späten 19. und frühen 20. Jahrhundert durch Bejagung dezimiert. Seit die Art 1940 unter Schutz gestellt wurde, steigt die Zahl der Vögel wieder. 2002 wurde die Gesamtpopulation auf 110.000 Exemplare geschätzt.[2]
Der Südinsel-Austernfischer (Haematopus finschi) ist eine Vogelart aus der Familie der Austernfischer (Haematopodidae). In Neuseeland wird er durch Zusammenziehen des Namens auch „SIPO“ (South Island pied oystercatcher) genannt.
Ko te Tōrea he manu ki tātahi nō Aotearoa. He manu kautū, he pango, he mā ngā huruhuru. Ko ngā ngutu he roroa, he rahirahi, he wherowhero. He wherowhero anō hoki ngā karu, me ngā waewae. Ko Te Wai-pounamu te wāhi whakaputa uri mō te manu nei.
Ko te ingoa pūtaiao he Haematopus finschi. Ko te ingoa reo Pākehā he Pied oystercatcher.
Ko te Tōrea he manu ki tātahi nō Aotearoa. He manu kautū, he pango, he mā ngā huruhuru. Ko ngā ngutu he roroa, he rahirahi, he wherowhero. He wherowhero anō hoki ngā karu, me ngā waewae. Ko Te Wai-pounamu te wāhi whakaputa uri mō te manu nei.
Ko te ingoa pūtaiao he Haematopus finschi. Ko te ingoa reo Pākehā he Pied oystercatcher.
The South Island oystercatcher or South Island pied oystercatcher (Haematopus finschi) is one of two common oystercatcher species found in New Zealand. Its name is often contracted to the acronym "SIPO" (rhyming with "typo"). The indigenous Māori name is tōrea.[2] The scientific name commemorates the German ethnographer, naturalist and colonial explorer Friedrich Hermann Otto Finsch (8 August 1839 – 31 January 1917, Braunschweig).[3]
The South Island oystercatcher is easily identifiable as a pied oystercatcher – a large wader with striking black and white plumage, long red-orange bill, and red legs. It is distinguished from the pied morph of the variable oystercatcher by a white lower back, more white on the wing, and a demarcation line of black and white further forward on the breast, and from the pied oystercatcher of Australia by a longer bill and shorter legs, as well as the forward demarcation line of white on the back being pointed rather than square. It is 46 cm in length; its wingspan is 80–86 cm; it weighs 550 g.[4]
The South Island oystercatcher is endemic to New Zealand where it breeds inland on the South Island, after which most of the population moves to estuaries and harbors on the North Island. It has been recorded occasionally as a vagrant on Norfolk Island, Lord Howe Island, and the eastern coast of mainland Australia. Its breeding habitat comprises braided river systems, open paddocks, cultivated land, lake beaches, subalpine tundra, and herb fields. Non-breeding habitat includes coastal estuaries, bays, beaches, sand flats, and intertidal mudflats.[4]
It mostly feeds on mollusks and worms.[4] A major food source for oystercatchers is the New Zealand cockle, Austrovenus stutchburyi. It is estimated that an individual oystercatcher can eat around 200,000 cockles in a single year.[5]
It has piping calls, which are used socially and aggressively, as well as a piercing alarm call and a quiet flight call.[4]
It nests in sand scrapes on farmland or gravel banks in braided rivers. Its clutch typically consists of two, sometimes three, brown eggs, which are blotched dark and pale brown. Its incubation period is 24–28 days, with both sexes incubating. Its young are precocial and nidifugous, fledging 6 weeks after hatching.[4]
The flatworm Curtuteria australis is a parasite that infects South Island oystercatchers. Larvae which infect cockles are eaten by the birds, which in turn lay eggs and are excreted by the oystercatchers. The eggs are injected by whelks, which in turn are consumed by cockles.[5]
The population of this species declined, mainly because of hunting, during the late 19th century and early 20th century but, with legal protection since 1940, has since been increasing. In 2002 the total population was estimated to be 110,000. Its conservation status is of Least Concern.[6]
The South Island oystercatcher or South Island pied oystercatcher (Haematopus finschi) is one of two common oystercatcher species found in New Zealand. Its name is often contracted to the acronym "SIPO" (rhyming with "typo"). The indigenous Māori name is tōrea. The scientific name commemorates the German ethnographer, naturalist and colonial explorer Friedrich Hermann Otto Finsch (8 August 1839 – 31 January 1917, Braunschweig).
El ostrero de Finsch (Haematopus finschi)[2] es una especie de ave charadriforme de la familia Haematopodidae nativa de Nueva Zelanda. Su nombre conmemora a Otto Finsch un etnógrafo, naturalista y explorador alemán.[3]
Mide 46 cm de longitud, la envergadura es de 80 a 86 cm y el peso de 550 g.[4] Es fácilmente identificable, su plumaje es blanco y negro, el pico es largo de color rojo-naranja y las patas rojas.
Es endémico de Nueva Zelanda donde se reproduce el interior de la isla del Sur, tras lo cual la mayoría de la población se traslada a estuarios y puertos de la isla Norte. Se ha registrado en ocasiones como vagabundo en la isla de Norfolk, la isla de Lord Howe y en la costa oriental de Australia continental. Su hábitat de cría comprende sistemas fluviales, potreros abiertos y las tierras cultivadas, las playas de los lagos y tundras campos subalpinos. Su hábitat no reproductiva incluye estuarios costeros, bahías, playas, bancos de arena y marismas intermareales.[4]
El ostrero de Finsch (Haematopus finschi) es una especie de ave charadriforme de la familia Haematopodidae nativa de Nueva Zelanda. Su nombre conmemora a Otto Finsch un etnógrafo, naturalista y explorador alemán.
Haematopus finschi Haematopus generoko animalia da. Hegaztien barruko Haematopodidae familian sailkatua dago.
Haematopus finschi Haematopus generoko animalia da. Hegaztien barruko Haematopodidae familian sailkatua dago.
Uudenseelanninmeriharakka (Haematopus finschi), joka joskus luokitellaan myös meriharakan alalajiksi, on Uuden-Seelannin Eteläsaaren kotoperäinen kahlaaja. Se talvehtii myös Pohjoissaaren rannoilla. Lajin holotyypin kuvaili Gustaf Heinrich Martens[1] 1897, ja nimesi sen Otto Finschin kunniaksi.[2]
Uudenseelanninmeriharakka (Haematopus finschi), joka joskus luokitellaan myös meriharakan alalajiksi, on Uuden-Seelannin Eteläsaaren kotoperäinen kahlaaja. Se talvehtii myös Pohjoissaaren rannoilla. Lajin holotyypin kuvaili Gustaf Heinrich Martens 1897, ja nimesi sen Otto Finschin kunniaksi.
Haematopus finschi
L'Huîtrier de Finsch (Haematopus finschi) est une espèce d'oiseaux limicoles de la famille des Haematopodidae.
La beccaccia di mare di South Island (Haematopus finschi G.H.Martens, 1897) è un uccello della famiglia Haematopodidae.[2]
Questo uccello nidifica sull'Isola del Sud in Nuova Zelanda. Nel resto dell'anno si sposta sull'Isola del Nord presso estuari e porti. È stato registrato come presenza accidentale anche nell'Australia orientale, sull'Isola di Lord Howe, sulle Isole Norfolk, in Nuova Caledonia e Vanuatu.
La beccaccia di mare di South Island (Haematopus finschi G.H.Martens, 1897) è un uccello della famiglia Haematopodidae.
De Finsch' scholekster (Haematopus finschi) is een vogel uit de familie van scholeksters (Haematopodidae).
Deze soort komt voor langs de kusten van Nieuw-Zeeland.
De Finsch' scholekster (Haematopus finschi) is een vogel uit de familie van scholeksters (Haematopodidae).
Nyzealandtjeld, Haematopus finschi, er ein vadefugl i tjeldfamilien, Haematopodidae. Han er endemisk til New Zealand og har hekkeområde i innlandet av Sørøya. Dei fleste er flyttfuglar som overvintrar på Nordøya.
Nyzealandtjelden er lett å identifisere som ein svart og kvit tjeld, med langt, raudt til oransje nebb og lyseraude bein. Han kan skiljast frå den svartkvite morfen av todrakttjelden med større kvit flate på nedre rygg, og at han viser meir kvitt opp mot skuldra. Frå australtjeld skiljast han av lengre nebb, kortare bein og dessutan ved at skiljelinja mellom kvitt og svart på ryggen er kileforma i staden for tverrkutta som hos australtjeld. Kroppslengda er 46 cm, vengespennet 80-86 cm og vekta 550 gram.[1]
Nyzealandtjelden er stadbunden til New Zealand der han hekkar i innlandet på Sørøya. Etter hekkinga flyttar det meste av populasjonen til elvemunningar og strender på Nordøya. Han har vore registrert nokre gonger som ein streiffugl på Norfolkøya, Lord Howe Island og på den austlege kysten av Australia. Hekkehabitata er elveleie med breie, tørrlagte avleiringar, opne sletter og dyrka mark, innsjøstrender, subalpine område med vegetasjon. Habitata utanom hekketida inkluderer kystnære elvemunningar, havbukter, strender, sandflater og mudderbankar.[1]
Føda er hovudsakleg blautdyr og makk.
Nyzealandtjelden hekkar i sandskrapar på jordbruksareal eller på grusbankar i elveleie. Kullet er vanlegvis 2, nokre gonger 3 egg. Rugetida er rundt 28 dagar, og begge kjønn rugar. Ungane forlèt reiret 1-2 dagar etter klekking og dei kan sjølv finne føde.[1] Ungfuglar startar hekking når dei er 4-5 år gamle og tjelden kan bli gamal, det eldste kjente individet blei over 27 år.[2]
Bestanden av denne arten gjekk ned, hovudsakleg på grunn av jakt under slutten av 1800-talet og byrjinga av 1900-talet, men med juridisk vern sidan 1940 har han sidan vore aukande. Populasjonen er estimert til ca. 85 000 individ (2005).[2]
Wikimedia Commons har multimedia som gjeld: Nyzealandtjeld Nyzealandtjeld, Haematopus finschi, er ein vadefugl i tjeldfamilien, Haematopodidae. Han er endemisk til New Zealand og har hekkeområde i innlandet av Sørøya. Dei fleste er flyttfuglar som overvintrar på Nordøya.
Sydöstrandskata[1] (Haematopus finschi) är en fågel i familjen strandskator inom ordningen vadarfåglar.[2]
Sydöstrandskatan är en typisk strandskata, svartvit med en lång orangeröd näbb och röda ben. Kroppslängden är 46 centimeter och vingbredden 80-86 centimeter. Den skiljer sig från den svartvita formen av nyazeelandstrandskata (Haematopus unicolor) genom att ha vitt på nedre delen av ryggen, mer vitt i vingen och svart längre ner på bröstet. Jämfört med australisk strandskata (H. longirostris) har den längre näbb och ben och att främre gränsen mellan det svarta och vita på ryggen är spetsig och inte rak.[3]
Arten häckar i höglänta områden på Sydön, Nya Zeeland och övervintrar norrut till Nordön.[2] Den har även påträffats på Norfolkön, Lord Howeön och utmed Australiens östra kust.[3]
Sydöstrandskatans artstatus är omdiskuterad. Den har behandlats som en del av både australisk strandskata och nyazeelandstrandskata, och hybridisering med den senare har noterats.[4] Numera behandlas den som egen art av de flesta stora internationella taxonomiska auktoriteter, dock sedan 2014 av Birdlife International som en isolerad population av den europeiska och asiatiska strandskatan (H. ostralegus).
Sydöstrandskatan häckar inåt landet kring flodbädder, i jordbruksområden, vid sjöstränder, öppna gräsytor och subalpin tundra. Vintertid ses den utmed kusten på stränder, i flodmynningar och på lerslätter. Liksom andra strandskator lever den av mollusker och maskar.[3] Den häckar i en uppskrapad grop på en flodbank av klappersten eller på en åker. Däri lägger honan två, ibland tre, bruna mörkfläckade ägg. Båda könen ruvar i 24-28 dagar.[3]
Internationella naturvårdsunionen IUCN behandlar den inte längre som egen art, varför dess hotstatus formellt inte bedöms. Beståndet minskade under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet, främst på grund av jakt. Sedan 1940 är den dock skyddad, varvid den åter ökat i antal. 2002 uppskattades världspopulationen till 110.000.
Fågelns vetenskapliga artnamn hedrar Friedrich Hermann Otto Finsch (1839-1917), tysk diplomat, ornitolog och samlare.[5]
Wikimedia Commons har media som rör sydöstrandskata.
Wikispecies har information om Haematopus finschi.
Sydöstrandskata (Haematopus finschi) är en fågel i familjen strandskator inom ordningen vadarfåglar.
Haematopus finschi là một loài chim trong họ Haematopodidae.[2]
Bài viết Bộ Choi choi này vẫn còn sơ khai. Bạn có thể giúp Wikipedia bằng cách mở rộng nội dung để bài được hoàn chỉnh hơn. Haematopus finschi là một loài chim trong họ Haematopodidae.
分類 界 : 動物界 Animalia 門 : 脊索動物門 Chordata 亜門 : 脊椎動物亜門 Vertebrata 綱 : 鳥綱 Aves 目 : チドリ目 Charadriiformes 科 : ミヤコドリ科 Haematopodidae 属 : ミヤコドリ属 Haematopus 種 : ミナミミヤコドリ H. finschi 学名 Haematopus finschiミナミミヤコドリ （学名：Haematopus finschi）は、チドリ目ミヤコドリ科に分類される鳥類の一種。
特徴は写真参照。
この項目は、鳥類に関連した書きかけの項目です。この項目を加筆・訂正などしてくださる協力者を求めています（ポータル鳥類 - PJ鳥類）。 
