Die Bruinpylstormvoël (Puffinus carneipes) is 'n stormvoël wat skaars is en aan die ooskus van Suid-Afrika gesien word. Die voël is 45 – 50 cm groot en weeg 550 - 680 g met 'n vlerkspan van 98 - 108 sentimeter. In Engels staan die voël bekend as Flesh-footed shearwater. Die voël broei op die gematigde eilande in die Indiese Oseaan en om Australië en Nieu-Seeland.
Die Bruinpylstormvoël (Puffinus carneipes) is 'n stormvoël wat skaars is en aan die ooskus van Suid-Afrika gesien word. Die voël is 45 – 50 cm groot en weeg 550 - 680 g met 'n vlerkspan van 98 - 108 sentimeter. In Engels staan die voël bekend as Flesh-footed shearwater. Die voël broei op die gematigde eilande in die Indiese Oseaan en om Australië en Nieu-Seeland.
'n Bruinpylstormvoël.Puffinus carneipes ye ave marina miembru del xéneru Puffinus de la familia Procellariidae.
Ta llargamente distribuyíu peles agües oceániques del Índicu y el Pacíficu; cría n'Australia, Nueva Zelanda y nes Tierres Australes y Antártiques Franceses. Envalórase la so población nunos 650.000 exemplares.
Puffinus carneipes ye ave marina miembru del xéneru Puffinus de la familia Procellariidae.
Ta llargamente distribuyíu peles agües oceániques del Índicu y el Pacíficu; cría n'Australia, Nueva Zelanda y nes Tierres Australes y Antártiques Franceses. Envalórase la so población nunos 650.000 exemplares.
La baldriga bruna (Ardenna carneipes) és un ocell de la família dels procel·làrids (Procellariidae), d'hàbits pelàgics, que habita la zona meridional dels oceans Pacífic i Índic i migra cap al nord durant l'hivern austral. Cria a la costa occidental d'Austràlia, l'Illa del Nord de Nova Zelanda i l'illa de Lord Howe
La baldriga bruna (Ardenna carneipes) és un ocell de la família dels procel·làrids (Procellariidae), d'hàbits pelàgics, que habita la zona meridional dels oceans Pacífic i Índic i migra cap al nord durant l'hivern austral. Cria a la costa occidental d'Austràlia, l'Illa del Nord de Nova Zelanda i l'illa de Lord Howe
Aderyn a rhywogaeth o adar yw Aderyn drycin troedwelw (sy'n enw gwrywaidd; enw lluosog: adar drycin troedwelw) a adnabyddir hefyd gyda'i enw gwyddonol Puffinus carneipes; yr enw Saesneg arno yw Pale-footed shearwater. Mae'n perthyn i deulu'r Pedrynnod (Lladin: Procellariidae) sydd yn urdd y Procellariformes.[1]
Talfyrir yr enw Lladin yn aml yn P. carneipes, sef enw'r rhywogaeth.[2]
Mae'r aderyn drycin troedwelw yn perthyn i deulu'r Pedrynnod (Lladin: Procellariidae). Dyma rai o aelodau eraill y teulu:
Rhestr Wicidata:
rhywogaeth enw tacson delwedd Oceanodroma jabejabe Oceanodroma jabejabe Oceanodroma macrodactyla Oceanodroma macrodactyla Oceanodroma monteiroi Oceanodroma monteiroi Pedryn Cynffon-fforchog Oceanodroma leucorhoa Pedryn drycin Hydrobates pelagicus Pedryn drycin cynffonfforchog Oceanodroma furcata Pedryn drycin du Oceanodroma melania Pedryn drycin gyddfwyn Nesofregetta fuliginosa Pedryn drycin Madeira Oceanodroma castro Pedryn drycin Matsudaira Oceanodroma matsudairae Pedryn drycin torchog Oceanodroma hornbyi Pedryn drycin Tristram Oceanodroma tristrami Pedryn drycin tywyll Oceanodroma markhami Pedryn drycin wynebwyn Pelagodroma marina Pedryn drycin y Galapagos Oceanodroma tethysAderyn a rhywogaeth o adar yw Aderyn drycin troedwelw (sy'n enw gwrywaidd; enw lluosog: adar drycin troedwelw) a adnabyddir hefyd gyda'i enw gwyddonol Puffinus carneipes; yr enw Saesneg arno yw Pale-footed shearwater. Mae'n perthyn i deulu'r Pedrynnod (Lladin: Procellariidae) sydd yn urdd y Procellariformes.
Talfyrir yr enw Lladin yn aml yn P. carneipes, sef enw'r rhywogaeth.
Ko te Toanui he manu moana, he pīrere. He ōrangi, he kōwhai ngā ngutu, he hāura pango ngā huruhuru.
He ingoa anō tō tē manu nei, arā he Karetai, he Tāiko rānei. Ko te ingoa pūtaiao he Puffinus carneipes. Ko te ingoa i te reo Pākehā ko te Flesh-footed Shearwater.
Ko te Toanui he manu moana, he pīrere. He ōrangi, he kōwhai ngā ngutu, he hāura pango ngā huruhuru.
He ingoa anō tō tē manu nei, arā he Karetai, he Tāiko rānei. Ko te ingoa pūtaiao he Puffinus carneipes. Ko te ingoa i te reo Pākehā ko te Flesh-footed Shearwater.
The flesh-footed shearwater (Ardenna carneipes; formerly Puffinus carneipes) is a medium-sized shearwater. Its plumage is black. It has pale pinkish feet, and a pale bill with a distinct black tip. Together with the equally light-billed pink-footed shearwater, it forms the Hemipuffinus group, a superspecies which may or may not have an Atlantic relative in the great shearwater.[2][3] These large shearwaters are among those that have been separated into the genus Ardenna.[4] Recent genetic analysis indicates evidence of strong divergence between Pacific colonies relative to those in South and Western Australia, thought to be explained by philopatry and differences in foraging strategies during the breeding season.[5]
A molecular phylogenetic study published in 2021 found very little genetic difference between the flesh-footed shearwater and the pink-footed shearwater (Ardenna creatopus). The authors of the study suggested that these two taxa might be better considered as conspecific.[6]
The flesh-footed shearwater breeds in colonies, and has two main breeding areas; one in the southwest Pacific Ocean includes Lord Howe Island (22,654 pairs [7]), South Australia (about 1,800 pairs breeding on two islands[8]) and northern New Zealand (13,000 pairs[9]); the other population comprises no more than 36,000 pairs breeding on 42 islands along the coast of Western Australia from Cape Leeuwin to the Recherche Archipelago.[10] Another 500 pairs breed on St Paul Island in the Indian Ocean. A record of birds on Astola Island of Pakistan in the Arabian Sea is unconfirmed. Recent evidence suggests populations are declining across much of the species' range.[11][12][13][14][15][16] The species was recently listed as near threatened in Australia [17] and nationally vulnerable in New Zealand,[18] and has been recommended for listing under the Agreement on the Conservation of Albatrosses and Petrels.[19] At the state level, the species is listed as vulnerable in Western Australia[20] and New South Wales and rare in South Australia.
The species occurs as a (boreal) summer visitor in the North Pacific Ocean,[21] where potentially large numbers are taken as bycatch in fisheries.[22][23] The species also suffers from climate related impacts [24] and significant heavy metal contamination, the cause of which is not fully understood, but is likely due to the ingestion of significant quantities of plastic, which the birds mistake for food floating on the ocean surface.[25][26][27]
The flesh-footed shearwater (Ardenna carneipes; formerly Puffinus carneipes) is a medium-sized shearwater. Its plumage is black. It has pale pinkish feet, and a pale bill with a distinct black tip. Together with the equally light-billed pink-footed shearwater, it forms the Hemipuffinus group, a superspecies which may or may not have an Atlantic relative in the great shearwater. These large shearwaters are among those that have been separated into the genus Ardenna. Recent genetic analysis indicates evidence of strong divergence between Pacific colonies relative to those in South and Western Australia, thought to be explained by philopatry and differences in foraging strategies during the breeding season.
Ardenna carneipesA molecular phylogenetic study published in 2021 found very little genetic difference between the flesh-footed shearwater and the pink-footed shearwater (Ardenna creatopus). The authors of the study suggested that these two taxa might be better considered as conspecific.
The flesh-footed shearwater breeds in colonies, and has two main breeding areas; one in the southwest Pacific Ocean includes Lord Howe Island (22,654 pairs ), South Australia (about 1,800 pairs breeding on two islands) and northern New Zealand (13,000 pairs); the other population comprises no more than 36,000 pairs breeding on 42 islands along the coast of Western Australia from Cape Leeuwin to the Recherche Archipelago. Another 500 pairs breed on St Paul Island in the Indian Ocean. A record of birds on Astola Island of Pakistan in the Arabian Sea is unconfirmed. Recent evidence suggests populations are declining across much of the species' range. The species was recently listed as near threatened in Australia and nationally vulnerable in New Zealand, and has been recommended for listing under the Agreement on the Conservation of Albatrosses and Petrels. At the state level, the species is listed as vulnerable in Western Australia and New South Wales and rare in South Australia.
The species occurs as a (boreal) summer visitor in the North Pacific Ocean, where potentially large numbers are taken as bycatch in fisheries. The species also suffers from climate related impacts and significant heavy metal contamination, the cause of which is not fully understood, but is likely due to the ingestion of significant quantities of plastic, which the birds mistake for food floating on the ocean surface.
La Karnopieda pufino, Puffinus carneipes, estas malgranda marbirdo de la grupo de pufinoj nome de la familio de Procelariedoj. Ties plumaro estas nigra. Ĝi havas helrozkolorecajn piedojn, kaj helan bekon kun nigra pinto. Kun la same helbeka Rozpieda pufino, ĝi formas la grupon Hemipuffinus, nome superspecio kiu povas havi aŭ ne havi parencon en Atlantiko ĉe la Granda pufino (Austin, 1996; Austin et al., 2004). Tiuj estas grandaj pufinoj kiuj estas inter tiuj kiuj povus esti separataj en la genro Ardenna (Penhallurick & Wink, 2004).
Ili reproduktiĝas en kolonioj, kaj havas du ĉefajn reproduktejajn areojn: nome unu en sudokcidenta Pacifika Oceano inklude Insulo de Lord Howe (20,000 al 40,000 paroj) kaj norda Novzelando (50,000 al 100,000 paroj); la alia estas laŭlonge de la marbordo de Okcidenta Aŭstralio el Kabo Leeuwin al la Insularo Reĉerĉe. Aliaj 600 paroj reproduktiĝas ĉe la insulo Sankta-Paŭlo en la Hinda Oceano, same kiel ĉe la Insulo Astola de Pakistano en la Araba Maro. Ili loĝas kiel somera vizitanto en norda Pacifika Oceano tiom for norde kiom ĝis Brita Kolumbio. Karnopiedaj pufinoj estis vidataj en centra-norda Pacifiko, kaj ĉe la ĉefaj insuloj de Havajo.
La Karnopieda pufino, Puffinus carneipes, estas malgranda marbirdo de la grupo de pufinoj nome de la familio de Procelariedoj. Ties plumaro estas nigra. Ĝi havas helrozkolorecajn piedojn, kaj helan bekon kun nigra pinto. Kun la same helbeka Rozpieda pufino, ĝi formas la grupon Hemipuffinus, nome superspecio kiu povas havi aŭ ne havi parencon en Atlantiko ĉe la Granda pufino (Austin, 1996; Austin et al., 2004). Tiuj estas grandaj pufinoj kiuj estas inter tiuj kiuj povus esti separataj en la genro Ardenna (Penhallurick & Wink, 2004).
Ili reproduktiĝas en kolonioj, kaj havas du ĉefajn reproduktejajn areojn: nome unu en sudokcidenta Pacifika Oceano inklude Insulo de Lord Howe (20,000 al 40,000 paroj) kaj norda Novzelando (50,000 al 100,000 paroj); la alia estas laŭlonge de la marbordo de Okcidenta Aŭstralio el Kabo Leeuwin al la Insularo Reĉerĉe. Aliaj 600 paroj reproduktiĝas ĉe la insulo Sankta-Paŭlo en la Hinda Oceano, same kiel ĉe la Insulo Astola de Pakistano en la Araba Maro. Ili loĝas kiel somera vizitanto en norda Pacifika Oceano tiom for norde kiom ĝis Brita Kolumbio. Karnopiedaj pufinoj estis vidataj en centra-norda Pacifiko, kaj ĉe la ĉefaj insuloj de Havajo.
La pardela paticlara o pardela negruzca (Ardenna carneipes)[2] es una especie de ave procelariforme de la familia Procellariidae ampliamente distribuida por las aguas oceánicas del Índico y el Pacífico. Cría en Australia, Nueva Zelanda y en las Tierras Australes y Antárticas Francesas. Se estima su población en unos 650.000 ejemplares.
La pardela paticlara o pardela negruzca (Ardenna carneipes) es una especie de ave procelariforme de la familia Procellariidae ampliamente distribuida por las aguas oceánicas del Índico y el Pacífico. Cría en Australia, Nueva Zelanda y en las Tierras Australes y Antárticas Francesas. Se estima su población en unos 650.000 ejemplares.
Puffinus carneipes Puffinus generoko animalia da. Hegaztien barruko Procellariidae familian sailkatua dago.
Puffinus carneipes Puffinus generoko animalia da. Hegaztien barruko Procellariidae familian sailkatua dago.
Sysiliitäjä (Ardenna carneipes)[2] on ulappaliitäjien heimoon kuuluva ulappalintu. Se pesii Uuden-Seelannin Pohjoissaarella, Lord Howella Australian itäpuolella, Australian etelärannikolla (yksi yhdyskunta), Australian lounaisrannikolla ja Île Saint-Paulilla Intian valtameressä. Sen populaation koko on noin 650 000 yksilöä. John Gould kuvaili lajin holotyypin Länsi-Australian Cape Leeuwinin edustan saarelta 1844.[3]
Sysiliitäjä (Ardenna carneipes) on ulappaliitäjien heimoon kuuluva ulappalintu. Se pesii Uuden-Seelannin Pohjoissaarella, Lord Howella Australian itäpuolella, Australian etelärannikolla (yksi yhdyskunta), Australian lounaisrannikolla ja Île Saint-Paulilla Intian valtameressä. Sen populaation koko on noin 650 000 yksilöä. John Gould kuvaili lajin holotyypin Länsi-Australian Cape Leeuwinin edustan saarelta 1844.
Puffinus carneipes
Le Puffin à pieds pâles (Puffinus carneipes) est une espèce d'oiseaux de la famille des Procellariidae.
Cette espèce vit dans les océans Pacifique et Indien.
Puffinus carneipes
Le Puffin à pieds pâles (Puffinus carneipes) est une espèce d'oiseaux de la famille des Procellariidae.
Mesnatonogi zovoj (lat. Puffinus carneipes) je vrsta morske ptice iz porodice zovoja.
Manje je veličine. Ima blijedo-ružičasta stopala i blijedi kljun s crnim vrhom. Zajedno s ružičastonogim zovojom čini supervrstu. Usko je povezan s crnokapim zovojom. Gnijezdi se u kolonijama.
Nedovršeni članak Mesnatonogi zovoj koji govori o pticama treba dopuniti. Dopunite ga prema pravilima Wikipedije.
La berta piedicarnicini (Ardenna carneipes Gould, 1844) è un uccello marino della famiglia dei Procellariidi ampiamente diffuso negli oceani Pacifico e Indiano[2].
Misura 40–48 cm di lunghezza, per un peso di 533-765 g; l'apertura alare è di 99–116 cm[3].
Questo grande uccello marino dalle ali larghe presenta un piumaggio interamente scuro e un robusto becco chiaro. L'intero piumaggio è bruno-nerastro, generalmente con una sfumatura più scura sulla testa, il collo, la parte superiore delle remiganti e la coda. È possibile osservare i margini più marroni delle penne del dorso, dalla mantellina alla coda, che conferiscono un leggero aspetto squamato più marcato sulle scapolari. La parte inferiore delle remiganti è più grigia e più chiara. Le grandi copritrici possono apparire più o meno argentee sotto certi spettri di luce. L'addome può apparire più chiaro e più distintamente chiazzato del resto delle parti inferiori.
L'iride è nera, il becco varia dal rosa al color corno con una macchia scura sulla punta. Le zampe sono rosa-carne, con una sfumatura grigiastra su parte delle dita. I due sessi sono identici, ma il maschio è un po' più grande.
I giovani sono identici agli adulti, ma indossano un piumaggio nuovo da aprile a luglio, periodo in cui gli esemplari più maturi indossano un piumaggio usurato o stanno effettuando la muta. Le berte che nidificano in Australia Meridionale e in Nuova Zelanda sono più grandi di quelle dell'Australia Occidentale. Le berte piedicarnicini possono essere scambiate per berte piedirosa (Ardenna creatopus), ma il loro addome più scuro impedisce questo errore. Numerose specie di berte di colore scuro occupano lo stesso areale, ma spesso differiscono per le dimensioni e la struttura del becco[3].
Le berte piedicarnicini emettono i loro gridi soprattutto di notte dall'interno delle loro tane, ma cantano anche a terra e in volo; ogni tanto fanno udire i loro richiami durante il giorno. In risposta ad altri richiami, emettono dei gug gug gug introduttivi a cui seguono melodiose grida trisillabiche che possono essere trascritte come ku-kooo-ah. La seconda parte del richiamo viene ripetuta 5 o 6 volte e si chiude con un borbottio o crepitio che si spegne dolcemente. Unite insieme, le tre parti del richiamo costituiscono una performance che dura circa 10 secondi[3].
Le berte piedicarnicini catturano le loro prede soprattutto inseguendole sott'acqua, ma si immergono anche volontariamente fino a profondità di 5 metri sotto la superficie. Durante le migrazioni, e nel Pacifico nord-occidentale, non scendono troppo oltre i 2,5 metri, mentre all'inizio del periodo riproduttivo sono in grado di raggiungere profondità di 8,7 metri.
Le berte piedicarnicini non sono molto gregarie; formano tuttavia bande sciolte che a volte si associano ad altre specie di berte. Questi uccelli seguono spesso i pescherecci con reti da traino, gettandosi sugli scarti che vengono gettati fuori bordo. Le berte piedicarnicini sono attive principalmente di giorno.
Questi uccelli sono dei grandi migratori. Gli esemplari che nidificano a Lord Howe svernano in Corea da marzo a settembre. Quelli che nidificano in Nuova Zelanda si dirigono ancora più a nord fino al mare di Ochotsk. Alcuni, nelle annate in cui le acque sono calde, volano verso la costa occidentale degli Stati Uniti. Gli uccelli che nidificano nell'Australia Occidentale migrano verso l'oceano Indiano e il mar Arabico. Arrivano alla fine di maggio e rimangono lì fino ad agosto. La destinazione degli esemplari che nidificano a Saint-Paul non è ancora stata determinata[3].
Il regime alimentare è poco conosciuto, ma quasi tutti gli osservatori concordano sul fatto che sia costituito principalmente da calamari e pesci, almeno durante la stagione riproduttiva. Tuttavia, degli studi condotti per lunghi periodi in un ambiente stabile hanno rivelato che questi uccelli consumano anche invertebrati dal corpo molle che non sono cefalopodi. Al di fuori del periodo riproduttivo, nel tubo digerente degli animali esaminati sono stati rinvenuti principalmente pesci lanterna della famiglia dei Mictofidi o luccisauri del Giappone (Cololabis saira). Sono stati ritrovati anche altri tipi di prede come i pesci castagna (Brama japonica) e i calamari volanti (Ommastrephes bartramii)[3].
La nidificazione inizia alla fine di settembre o all'inizio di ottobre con il ritorno degli uccelli alle loro colonie. Le prime covate vengono deposte tra il 20 novembre e il 12 dicembre, l'involo dei giovani ha luogo a fine aprile o inizio maggio. Queste berte sono rigorosamente notturne e raggiungono i siti di nidificazione circa 30 minuti dopo il tramonto.
Le berte piedicarnicini sono uccelli coloniali che utilizzano le stesse tane dei petrelli aligrandi (Pterodroma macroptera), una specie che nidifica durante l'inverno. Depongono le loro uova in lunghi tunnel che misurano tra 1 e 2 metri di lunghezza. L'uovo, uno per covata, è di colore bianco e misura in media 7 cm per 4,5. La cova dura circa 53 giorni, ma è più breve di 9 giorni sull'isola di Lord Howe.
Alla nascita i pulcini sono ricoperti da un piumino grigio, vengono riscaldati per due giorni e quindi nutriti dai genitori ogni giorno. Man mano che crescono, le dimensioni e il volume dei pasti aumentano, ma la loro frequenza diminuisce. I giovani ingrassano rapidamente; si involano e lasciano il nido nel giro di 92 giorni, quando hanno raggiunto un peso di 545 grammi.
Durante il periodo dell'allevamento dei giovani, quando devono andare in cerca di nutrimento, le popolazioni dell'Australia Occidentale effettuano spedizioni che le portano a quasi 300 chilometri dal loro luogo di nascita. Quelle di Lord Howe effettuano due tipi di viaggio: viaggi brevi di durata inferiore ai tre giorni e viaggi lunghi di durata superiore, con spedizioni che diventano sempre più lunghe man mano che si avvicina il periodo del raggiungimento dell'autosufficienza. A Lord Howe il tasso di successo della covata viene stimato al 60%. Questa specie ha un'aspettativa di vita di 30 anni[3].
Questi grandi uccelli di mare vivono nell'oceano Indiano e nell'oceano Pacifico; le coste meridionali dell'Australia e quelle dell'isola del Nord della Nuova Zelanda che collegano i due oceani costituiscono il limite meridionale dell'areale. Nel Pacifico il confine settentrionale è costituito da una linea abbastanza diritta che parte dall'isola di Sachalin, passa per l'estremità della Kamčatka, e raggiunge le Aleutine e la penisola dell'Alaska. Nonostante la vasta superficie del suo areale, la berta piedicarnicini è considerata monotipica, cioè non è suddivisa in sottospecie.
I siti di nidificazione più conosciuti sono situati sull'isola di Saint-Paul (nell'oceano Indiano meridionale), nell'Australia sud-occidentale, sull'isola di Lord Howe (a est dell'Australia) e sulle piccole isole neozelandesi al largo dell'isola del Nord e nello stretto di Cook che separa le due isole principali della Nuova Zelanda.
Le berte piedicarnicini sono una specie esclusivamente pelagica e marina. È possibile osservarle principalmente al largo della costa sulle acque che ricoprono la piattaforma continentale.
Questi uccelli nidificano su colline boscose, in particolare quelle ricoperte di boscaglie e foreste. Si riproducono anche sulle pendici o sui versanti erbosi che si affacciano sull'oceano[3].
Secondo Handbook of the Birds of the World, la berta piedicarnicini non è una specie minacciata nel futuro immediato. La popolazione globale è stimata in diverse centinaia di migliaia di esemplari, forse tra 230 e 650.000 individui maturi di cui tra 20 e 40.000 nidificano a Lord Howe e tra 100 e 200.000 coppie in Australia Occidentale. La popolazione della Nuova Zelanda sarebbe costituita da 25-50.000 coppie che vivono in molte piccole isole fino allo stretto di Cook. Recentemente le popolazioni della Nuova Zelanda sono state classificate «a rischio», in quanto sono diminuite notevolmente, soprattutto a causa del degrado ambientale e della diminuzione dei siti di riproduzione. Alcuni uccelli finiscono tra le catture accessorie e accidentali nelle reti dei grandi pescherecci, ma questo fenomeno non ha un impatto molto importante sulla popolazione. Il turismo contribuisce alla distruzione dei paesaggi e alla riduzione della capacità portante dei siti di nidificazione adeguati. I predatori introdotti come i gatti, i ratti e i maiali hanno ancora un impatto significativo sull'evoluzione delle popolazioni, specialmente nelle piccole isole. Per tutta questa serie di motivi, la specie è classificata come «prossima alla minaccia» (Near Threatened)[3].
La berta piedicarnicini (Ardenna carneipes Gould, 1844) è un uccello marino della famiglia dei Procellariidi ampiamente diffuso negli oceani Pacifico e Indiano.
De Australische grote pijlstormvogel (Ardenna carneipes) is een vogel uit de familie van de stormvogels en pijlstormvogels (Procellariidae).
Bronnen, noten en/of referentiesLysbeinlire (Ardenna carneipes) er ei stor, einsfarga mørkbrun lire i stormfuglfamilien. Lysbeinlirer har utbreiing i Stillehavet og i Indiahavet og hekkar i Australia, på øyar ved Nordøya på New Zealand og på øya Île Saint-Paul i Indiahavet.
Fuglen har kroppslengd på 44 centimeter, og veg ca. 600 gram. Lysbeinlirer har namn etter farga på beina, nebbet er òg bleikt, men med mørk nebbspiss. Elles er desse fuglane mørk, sjokoladebrune i fjørdrakta.[1]
Store hekkekoloniar ligg på Lord Howe-øya aust for Australia, på øyar langs austkysten av Nordøya på New Zealand, ned til Cooksundet, på fastlandet av sørvestre Australia og på Île Saint-Paul. Utanom hekkesesongen, ca. april til seint i september, trekkjer dei spreitt over Indiahavet[2] og Stillehavet og kan treffast utanfor Korea, Japan og Nord-Amerika.[1]
Dei hekkar i store koloniar og kan blande seg med storvengpetrellar (Pterodroma macroptera), grålirer og dverglirer i felles koloniar. På New Zealand føregår hekking frå slutten av november, rugetida på det eine egget er ca. 53 dagar og ungen kan flyge etter ca. 92 dagar i april eller mai.
Lysbeinlirer et mest blekksprut og fisk og kan følgje kvalar, delfinar og fiskebåtar.[1]
Populasjonen er estimert til totalt over 650 000 individ (2004) og er stabil.[2]
Lysbeinlire (Ardenna carneipes) er ei stor, einsfarga mørkbrun lire i stormfuglfamilien. Lysbeinlirer har utbreiing i Stillehavet og i Indiahavet og hekkar i Australia, på øyar ved Nordøya på New Zealand og på øya Île Saint-Paul i Indiahavet.
Fuglen har kroppslengd på 44 centimeter, og veg ca. 600 gram. Lysbeinlirer har namn etter farga på beina, nebbet er òg bleikt, men med mørk nebbspiss. Elles er desse fuglane mørk, sjokoladebrune i fjørdrakta.
Store hekkekoloniar ligg på Lord Howe-øya aust for Australia, på øyar langs austkysten av Nordøya på New Zealand, ned til Cooksundet, på fastlandet av sørvestre Australia og på Île Saint-Paul. Utanom hekkesesongen, ca. april til seint i september, trekkjer dei spreitt over Indiahavet og Stillehavet og kan treffast utanfor Korea, Japan og Nord-Amerika.
Dei hekkar i store koloniar og kan blande seg med storvengpetrellar (Pterodroma macroptera), grålirer og dverglirer i felles koloniar. På New Zealand føregår hekking frå slutten av november, rugetida på det eine egget er ca. 53 dagar og ungen kan flyge etter ca. 92 dagar i april eller mai.
Lysbeinlirer et mest blekksprut og fisk og kan følgje kvalar, delfinar og fiskebåtar.
Populasjonen er estimert til totalt over 650 000 individ (2004) og er stabil.
Ljusfotad lira[2] (Ardenna carneipes) är en fågel i familjen liror inom ordningen stormfåglar.[3]
Ljusfotad lira är en stor, mörk och långvingad lira med en kroppslängd på 41–45 centimeter. Ben och fötter är typiskt rosa och kraftig och ljus med mörk spets. Typiskt är också den grå fläcken på undersidan av handpennorna.[4]
Fågeln häckar på öar och karga kuster i södra Indiska oceanen (Saint Paul Island) och sydvästra Stilla havet (Lord Howeön, öar utanför sydvästra Australien, södra Australien och öar utanför Nordön och Sydön i Nya Zeeland.[1] Utanför häckningstid lever den pelagiskt dels i Stilla havet utanför Japan, Ryssland och Korea med mindre antal utanför Nordamerika, dels norrut i Indiska oceanen och västerut till Afrikas sydspets.[5][6][7]
Arten ses regelbundet utanför sydöstra Iran och Oman, och har påträffats tillfälligt i Israel, Jordanien och Förenade Arabemiraten.[8]
Tidigare fördes den till släktet Puffinus, men DNA-studier visar att det släktet är parafyletiskt i förhållande till Calonectris.[9] De större arterna i Puffinus har därför lyfts ut till ett eget släkte, Ardenna.
Ljusfotad lira häckar i par i bohålor på sluttande mark i kustskog, buskmark eller gräsområden.[10] Boet består av en kammare vid slutet av en 1–3 meter lång tunnel vars ingång ofta täcks av växtmaterial.[11]
Sedan 2016 bedömer internationella naturvårdsunionen IUCN arten som nära hotad.[1] Även om information saknas från hela populationen finns numera data som visar att bestånden på både Lord Howeön, Sandy Island utanför Australien och Lady Alice Island minskar i antal och att arten påverkas starkt negativt av fisket i Australien.[1] Världspopulationen uppskattas numera till 74.000 häckande par.[12]
Ljusfotad lira (Ardenna carneipes) är en fågel i familjen liror inom ordningen stormfåglar.
Puffinus carneipes là một loài chim trong họ Procellariidae.[1]
Puffinus carneipes là một loài chim trong họ Procellariidae.
Ardenna carneipes (Gould, 1844)
Охранный статусБледноногй буревестник (лат. Ardenna carneipes, ранее лат. Puffinus carneipes) — буревестник средних размеров. Оперение чёрное, ноги бледно-розовые. Тусклый клюв с чёрным кончиком. Вместе с другим видом образует таксономическую группу крупных буревестников Hemipuffinus, выделенную сегодня в отдельный род Ardenna[1].
Размножается в колониях. Наибольшее число пар гнездится на Тихом океане в районе Австралии и Новой Зеландии, хотя колонии есть и в Индийском. Летом птицы прилетают и в северную часть Тихого океана[2]. Там потенциально большое число особей может попадать в сети рыбаков в качестве прилова[3][4]. Также в нанесении вреда популяции бледноногого буревестника винят пластиковый мусор, плавающий на поверхности океанов[5][6][7].
Бледноногй буревестник (лат. Ardenna carneipes, ранее лат. Puffinus carneipes) — буревестник средних размеров. Оперение чёрное, ноги бледно-розовые. Тусклый клюв с чёрным кончиком. Вместе с другим видом образует таксономическую группу крупных буревестников Hemipuffinus, выделенную сегодня в отдельный род Ardenna.
Размножается в колониях. Наибольшее число пар гнездится на Тихом океане в районе Австралии и Новой Зеландии, хотя колонии есть и в Индийском. Летом птицы прилетают и в северную часть Тихого океана. Там потенциально большое число особей может попадать в сети рыбаков в качестве прилова. Также в нанесении вреда популяции бледноногого буревестника винят пластиковый мусор, плавающий на поверхности океанов.
アカアシミズナギドリ(赤脚水薙鳥、学名:Puffinus carneipes)は、ミズナギドリ目ミズナギドリ科に分類される鳥類の一種である。
ロード・ハウ島(親鳥20,000から40,000組)とニュージーランド北島(親鳥50,000から100,000組)を含む太平洋南西部とルウィン岬(Cape Leeuwin)からルシェルシュ群島 (Recherche Archipelago) にかけての西オーストラリア州沿岸で繁殖する。また、インド洋上のサンポール島でも親鳥600組の繁殖が確認されている。非繁殖期には北半球へ北上し、5月には日本近海に到達する。少数は、さらにアリューシャン列島の南方を経由し、カナダのブリティッシュコロンビア州沿岸にまでいたる。北太平洋中央部のハワイ諸島上空で目撃された記録もある。インド洋側ではアラビア海まで北上する。
日本においては繁殖はしていないが、太平洋側の沖合いでほぼ一年中見られる。日本海での観察記録もある。春から夏にかけては数が多いが、その他の季節は少ない。
全長約45cm。全身黒褐色で角尾。中型のミズナギドリである。全身黒褐色で翼の下面も暗色である。ミズナギドリ類にしては、羽の幅がやや広い。雌雄同色である。
脚は薄ピンク色で遠くからでも目立つ。嘴の色は淡いピンク色で先端が黒い。同じく嘴の色が薄いシロハラアカアシミズナギドリ(P. creatopus)と本種とでHemipuffinus上種を形成し、大西洋に分布するズグロミズナギドリ(P. gravis)の近縁種である可能性がある[2][3]。近年では本種とシロハラアカアシミズナギドリは同種とする見解が優勢になりつつある。
非繁殖期には外洋に生息する。群れで飛翔しているが、日本近海で観察される時はばらけた群れか、単独で他のミズナギドリの群れに混じっていることが多い。
食性は動物食で、甲殻類、軟体動物や魚類を捕食する。海面に降りて顔を水中に入れたり、上空から水中に飛び込んで餌を捕食する。
繁殖形態は卵生。繁殖期は9月から4月にでコロニーを形成する。斜面や平地の地上に巣穴を掘り営巣し、1卵を産む。抱卵は雌雄交替で行い、抱卵日数は約60日である。