Hoc'h-dreinek Malaysia (Hystrix brachyura) a zo ur bronneg krigner hag a vev e gevred Azia.
Hystrix brachyura és una espècie de rosegador histricomorf de la família Hystricidae. És un porc espí que es troba a Cambodja, la Xina, l'Índia, Indonèsia, Laos, Malàisia, Birmània, el Nepal, Singapur, Tailàndia i el Vietnam.
Das Malaiische Stachelschwein oder Kurzschwanz-Stachelschwein (Hystrix brachyura) ist eine Stachelschweinart aus der Gattung der Eigentlichen Stachelschweine (Hystrix). Es kommt in Asien von China bis nach Indien und Südostasien vor.
Das Malaiische Stachelschwein erreicht eine Kopf-Rumpf-Länge von 55,8 bis 73,5 Zentimetern, die Schwanzlänge beträgt 8,0 bis 11,5 Zentimeter und das Gewicht liegt zwischen zehn und achtzehn Kilogramm. Der Hinterfuß wird 75 bis 93 Millimeter lang, die Ohrlänge beträgt 25 bis 28 Millimeter.[1] Es ist damit wie alle Eigentlichen Stachelschweine für ein Nagetier sehr groß und schwer. Die Augen und Ohren sind sehr klein. Der Körper der Tiere ist dunkelbraun. Der Rücken und vor allem der Rumpf ist mit flachen bis viereckigen Stacheln bedeckt, die Stacheln des hinteren Drittels sind im Querschnitt rund und hart. Die Stacheln im Mittelbereich des Rückens im Bereich der Wirbelsäule sind an der Basis hellbraun und haben eine weiße Oberseite, wodurch sie helle Rückenstreifen bilden. Die Stacheln im hinteren Bereich sind an der Basis und der Spitze weiß und dazwischen braun gefärbt. Der Schwanz besitzt auffällig röhrenförmige Stacheln mit hohlen Enden, die 20 bis 30 Zentimeter lang sein können. Die Weibchen haben drei Paar seitlich angelegte Zitzen.[1]
Die Schädellänge beträgt 131 bis 146 Millimeter. Die Nasenbeine sind lang und breit, sie erreichen eine Länge von mehr als 50 % der Schädellänge.[1] Das Genom besteht aus 2n = 60 Chromosomen.[1]
Das Malaiische Stachelschwein kommt in Asien vom Südosten Chinas über Nepal bis nach Indien und Südostasien vor. In Indien lebt es in Arunachal Pradesh, Sikkim, Westbengalen, Manipur, Mizoram, Meghalaya und Nagaland, das Verbreitungsgebiet umfasst zudem auch das angrenzende Bangladesch.[2] In China beinhaltet es Teile der Provinzen Xizang (Autonomes Gebiet Tibet), Guizhou, Yunnan, Sichuan, Chongqing, Guizhou, Hubei, Hunan, Guangxi, Guangdong, Fujian, Jianxi, Zhejiang, Shanghai, Jiangsu, Anhui, Henan, Shaanxi, Gansu sowie Hongkong und die Insel Hainan.[1] In Südostasien reicht die Verbreitung über Myanmar, Kambodscha, Thailand, Laos, Vietnam, Singapur und das Festland von Malaysia. Die Art lebt zudem auf der zu Indonesien gehörenden Insel Sumatra sowie auf Borneo sowohl im malaiischen und indonesischen Teil wie auch in Brunei.[2] Die Höhenverbreitung reicht bis mindestens 1300 Meter.[2]
Das Malaiische Stachelschwein lebt am Boden in Waldgebieten und offenen Flächen, wo es große Baue in Erdwälle oder unter Felsen gräbt. Die Tiere ernähren sich vorwiegend herbivor von Wurzeln, Knollen, Rinden, grünen Pflanzenteilen und am Boden liegenden Früchten. Die Baue werden in der Regel von Familiengruppen bewohnt, die nachts gemeinsam auf Nahrungssuche gehen. Wenn die Tiere bedroht werden, erzeugen sie mit den Stacheln des Schwanzes ein rasselndes Geräusch, zugleich grunzen sie und stampfen mit den Beinen auf. Die Stacheln können zwar nicht dem potenziellen Angreifer entgegen geworfen werden, die Tiere können jedoch mit ihrer Schwanzquaste zuschlagen und so die Stacheln tief in das Fleisch des Angreifers treiben.[1]
Die Weibchen gebären ein bis zweimal im Jahr nach einer Tragzeit von etwa 110 Tagen zwei bis seltener drei Jungtiere, die als Nestflüchter sehr schnell eigenständig aktiv sind.[1]
Das Malaiische Stachelschwein wird als eigenständige Art innerhalb der Gattung der Eigentlichen Stachelschweine (Hystrix) eingeordnet, die aus acht Arten in Asien und Afrika besteht. Die wissenschaftliche Erstbeschreibung stammt von Carl von Linné aus dem Jahr 1758, der die Art in der 10. Auflage seines Systema naturae unter dem noch heute gültigen wissenschaftlichen Namen beschrieb. Als Ursprungsort gab Linné Malakka in Malaysia an.[3]
Innerhalb der Art werden mit der Nominatform fünf Unterarten unterschieden:[3]
Smith & Yan Xie 2009 geben für den chinesischen Teil des Verbreitungsgebietes zusätzlich die Inselform Hystrix brachyura papae auf der Insel Hainan an, stellen den eigenständigen Status jedoch zur Diskussion.[1]
Das Malaiische Stachelschwein wird von der International Union for Conservation of Nature and Natural Resources (IUCN) als nicht gefährdet (Least concern) eingeordnet.[2] Begründet wird dies mit dem großen Verbreitungsgebiet und seinem Vorkommen in zahlreichen geschützten Regionen. Es ist relativ anpassungsfähig an Lebensraumveränderungen und der Rückgang der Bestände ist verhältnismäßig gering.[2] In Südostasien wird die Art als Fleischlieferant bejagt, der Einfluss auf die Populationen durch die Jagd wird jedoch als gering eingestuft. In Südasien besteht lokal eine Bedrohung durch Lebensraumverluste, die vom Bau von Dämmen und der Ausbreitung der Städte und Dörfer mit ihrer Infrastruktur ausgehen.[2]
Das Malaiische Stachelschwein oder Kurzschwanz-Stachelschwein (Hystrix brachyura) ist eine Stachelschweinart aus der Gattung der Eigentlichen Stachelschweine (Hystrix). Es kommt in Asien von China bis nach Indien und Südostasien vor.
मलाया दुम्सी नेपालमा पाइने एक प्रकारको जनावर हो ।
The Malayan porcupine or Himalayan porcupine (Hystrix brachyura) is a species of rodent in the family Hystricidae.[4] Three subspecies are extant in South and Southeast Asia.
The Malayan porcupine ranges from Nepal through north-east India (Arunachal Pradesh, Sikkim, West Bengal, Manipur, Mizoram, Meghalaya and Nagaland), to Bangladesh, central and southern China (Xizang, Hainan, Yunnan, Sichuan, Chongqing, Guizhou, Hunnan, Guangxi, Guangdong, Hong Kong, Fujian, Jianxi, Zhejiang, Shanghai, Jiangsu, Anhui, Henan, Hubei, Shaanxi, Gansu), throughout Myanmar, Thailand, Laos, Cambodia and Vietnam, through Peninsular Malaysia, to Singapore, Sumatra (Indonesia) and throughout Borneo (Indonesia, Malaysia, Sarawak[5] and Brunei). It is also present on the island of Penang, Malaysia. It can be found from sea level to at least 1,300 m asl.[1]
This species and their close relatives are believed, based on their current distribution, to have originated in southern Asia. They likely have a common ancestor from the Late Pleistocene when Sumatra, Borneo, and Palawan were part of Sundaland.
Malayan porcupines are terrestrial and usually to be found in small groups in various types of forest habitats, as well as open areas near forests: they may also stray into nearby agricultural areas. They often inhabit dens they have found near rocky areas or in the holes of trees or root systems. They may also dig out and live in burrows, from which a network of trails penetrate into surrounding habitat. They can be found in all forest types up to 1500 m altitude.[6]
Female porcupines have a gestation period of 110 days and a litter size of two or three. The species may give birth to two litters annually.[1]
It is a large and stout-bodied rodent covered with quills which are sharp, rigid structures. The quills are modified hair.[6] Those on their upper body parts are rough with black with white or yellow stripes. The young's soft quills become hard as they enter adulthood. They have short, stocky legs covered in brown hairs which have four claws on the front and five on the hind legs. Both front and hind legs have smooth soles. The head and body measurement are around 56-74 cm and the tail is about 6–11 cm. They weigh around 10 kg-18 kg. [7]
They normally feed on roots, tubers, bark and fallen fruits. They also eat carrion, insects, and large tropical seeds such as belonging to Chisocheton cumingianus.
H. brachyura forages at night and rests during the day. It may be found singly or in pairs. It can also swim and gnaw. The sow usually delivers a single pup at a time, but delivering two pups has also been recorded. The gestation period is about 90 to 112 days. Their maximum longevity is about 27 years.
IUCN has categorized this species as Least Concern. The quills of the Malayan porcupine are used for ornamental purposes. Porcupines are also hunted for meat and traditional medicines.
Malayan porcupine - Kaeng Krachan National Park, Thailand
The Malayan porcupine or Himalayan porcupine (Hystrix brachyura) is a species of rodent in the family Hystricidae. Three subspecies are extant in South and Southeast Asia.
El puercoespín malayo (Hystrix brachyura) es una especie de roedor histricomorfo de la familia Hystricidae. Es un puerco espín que se halla en Camboya, China, India, Indonesia, Laos, Malasia, Birmania, Nepal, Singapur, Tailandia, y Vietnam.
Se alimenta principalmente en el suelo y se defiende de sus enemigos con agudas púas huecas que son pelos modificados. Si está asustado, el puercoespín da la espalda al atacante, hace sonar sus púas y golpea sus patas en el suelo. Si esto no espanta al atacante, el puercoespín retrocede y le clava las púas. Estas se quiebran fácilmente y quedan en la piel del enemigo.
Vive en bosques, mide hasta 80cm de largo incluida la cola. Se alimenta de cortezas, raíces y frutos; también algunos insectos y otros animales pequeños. La hembra pare una o dos crías en una madriguera subterránea.[2]
El puercoespín malayo (Hystrix brachyura) es una especie de roedor histricomorfo de la familia Hystricidae. Es un puerco espín que se halla en Camboya, China, India, Indonesia, Laos, Malasia, Birmania, Nepal, Singapur, Tailandia, y Vietnam.
Hystrix brachyura Hystrix generoko animalia da. Karraskarien barruko Hystricidae familian sailkatuta dago.
Hystrix brachyura Hystrix generoko animalia da. Karraskarien barruko Hystricidae familian sailkatuta dago.
Malaijanpiikkisika (Hystrix brachyura) on piikkisikojen heimoon kuuluva jyrsijä. Laji elää kaakkoisessa Aasiassa Nepalista Indonesiaan. Malaijanpiikkisika on yöeläin, joka asuu päivät maanalaisisissa koloissa.[1]
Malaijanpiikkisikaa voi tavata levinneisyysalueellaan kaikenlaisista metsistä, joissa se yöaikaan etsii syötäväksi juuria, kaarnaa ja hedelmiä metsän aluskerroksesta. Malaijanpiikkisika on muiden piikkisikojen tapaan piikkien peitossa. Ruumiin etuosan piikit ovat lyhyitä ja ruskeita, mutta ne muuttuvat selkäpuolella pitkiksi ja teräviksi. Hännän alueella nämä ontot piikit muodostavat helistimen, jota heiluttamalla eläin voi osoittaa ärtyisyyttään ja antaa varoituksen ennen hyökkäystä.[4]
Malaijanpiikkisian alalajia himalajanpiikkisikaa (Hystrix brachyura hodgsoni, aiemmin oma lajinsa Hystrix hodgsoni) on istutettu Isoon-Britanniaan.[3]
Malaijanpiikkisika (Hystrix brachyura) on piikkisikojen heimoon kuuluva jyrsijä. Laji elää kaakkoisessa Aasiassa Nepalista Indonesiaan. Malaijanpiikkisika on yöeläin, joka asuu päivät maanalaisisissa koloissa.
Malaijanpiikkisikaa voi tavata levinneisyysalueellaan kaikenlaisista metsistä, joissa se yöaikaan etsii syötäväksi juuria, kaarnaa ja hedelmiä metsän aluskerroksesta. Malaijanpiikkisika on muiden piikkisikojen tapaan piikkien peitossa. Ruumiin etuosan piikit ovat lyhyitä ja ruskeita, mutta ne muuttuvat selkäpuolella pitkiksi ja teräviksi. Hännän alueella nämä ontot piikit muodostavat helistimen, jota heiluttamalla eläin voi osoittaa ärtyisyyttään ja antaa varoituksen ennen hyökkäystä.
Malaijanpiikkisian alalajia himalajanpiikkisikaa (Hystrix brachyura hodgsoni, aiemmin oma lajinsa Hystrix hodgsoni) on istutettu Isoon-Britanniaan.
Porc-épic de Malaisie, Porc-épic chinois, Porc-épic himalayen
Le Porc-épic de Malaisie (Hystrix brachyura) est un porc-épic de la famille des Hystricidae. C'est une espèce asiatique menacée qui est estimée comme étant vulnérable (VU) par l'Union internationale pour la conservation de la nature (UICN).
Le porc-épic de Malaisie mesure de 63,5 à 72,5 cm de long (corps et tête) et a une queue de 6,4 à 11,4 cm.
Il pèse 8 kg.
Il a des poils noirs et de longs piquants creux noirs et blancs mesurant jusqu'à 23 cm de longueur[6]. Ses piquants lui servent d'armes défensives. Les piquants de la queue forment une crécelle. Lorsqu'il secoue la queue, les piquants s'entrechoquent et cliquettent.
C'est un animal terrestre qui vit en groupe familial, dans un terrier creusé dans le sol[7].
Quand on demande comment s'accouplent les porcs-épics, la réponse traditionnelle à cette blague est "avec beaucoup de précaution" mais contrairement à ce que suggère la réponse la position d'accouplement dans la réalité est orthodoxe et classique[8]. La femelle met bas, généralement deux fois par an, après une gestation de 110 jours. Chaque portée comporte deux ou trois petits, qu'elle allaite puisque c'est un mammifère[7]. Au bout de deux semaines les piquants mous des petits commencent à durcir et ils quittent le terrier pour jouer à proximité[9].
Le porc-épic de Malaisie est végétarien.
Il mange des racines, des tubercules, des écorces et des fruits tombés au sol.
On rencontre ce porc-épic dans une large zone du sud-est de l'Asie, en Malaisie, mais aussi au Bangladesh, en Chine, Inde, Indonésie, au Laos, en Birmanie, au Népal, en Thaïlande et au Viêt Nam[7].
Les populations fréquentent les forêts tropicales et subtropicales et leurs abords, mais on les rencontre aussi dans les zones cultivées à condition d'avoir à proximité un terrain rocailleux où trouver un abri ou creuser leur terrier[7].
Cette espèce a été décrite pour la première fois en 1758 par le naturaliste suédois Carl von Linné (1707-1778).
Étymologie : « Hystrix » signifie hérissé[10], du grec ancien ὕστριξ (hystrix), et « brachyura » veut dire « qui a la queue courte »[10].
Des auteurs comme Van Weers en 1979, ou Lekagul et McNeely en 1988, classent cette espèce dans le sous-genre Acanthion, ce qui donne comme nom scientifique complet : Hystrix (Acanthion) brachyura Linnaeus, 1758[2].
Selon Mammal Species of the World (version 3, 2005) (29 avril 2014)[2]
Porc-épic de Malaisie, Porc-épic chinois, Porc-épic himalayen
Le Porc-épic de Malaisie (Hystrix brachyura) est un porc-épic de la famille des Hystricidae. C'est une espèce asiatique menacée qui est estimée comme étant vulnérable (VU) par l'Union internationale pour la conservation de la nature (UICN).
Landak Raya atau dalam (bahasa Inggeris: Malayan Porcupine) ialah salah satu daripada haiwan yang terdapat di Malaysia. Nama sainsnya Hystrix brachyura.
Malaysia merupakan salah satu daripada 12 negara yang telah diiktiraf sebagai kepelbagaian raya "mega diversity" dari segi bilangan dan kepelbagaian flora dan fauna dengan 15,000 spesies pokok berbunga yang diketahui, 286 spesies mamalia, lebih 1,500 vertebrata darat, lebih 150,000 spesies invertebrata, lebih 1000 spesies rama-rama dan 12,000 spesies kupu-kupu, dan lebih 4,000 spesies ikan laut.
Landak Raya boleh didapati di Malaysia.
Landak Raya adalah haiwan yang tergolong dalam golongan benda hidup, alam haiwan, bertulang belakang (vertebrata), kelas Mamalia. Dalam aturan : , tergolong dalam keluarga : .Landak Raya adalah haiwan berdarah panas, melahirkan anak, menjaga anak, dan mempunyai bulu di badan.
Jantung Landak Raya terdiri daripada 4 kamar seperti manusia. Kamar atas dikenali sebagai atrium, sementara kamar bawah dikenali sebagai ventrikel.
Sebagai mamalia, Landak Raya berdarah panas, melahirkan anak, menjaga anak, dan mempunyai bulu di badan. Landak Raya akan menjaga anaknya sehingga mampu berdikari.
Sewaktu Inventori Kepelbagaian Biologi Taman Negara 2005 di Pahang, seekor Landak Raya telah dicerap oleh kumpulan PERHILITAN-ATM. Dapat disimpulkan bahawa Landak Raya :
Apabila baru 100 meter mendaki, kumpulan ini menemui timbunan tanah merah kira-kira 1 meter tinggi, iaitu struktur sarang Landak Raya.
Di Malaysia, Landak Raya (Hystrix brachyura) merupakan haiwan yang tersenarai di bawah Jadual Dua - Hidupan Liar Yang Diperlindungi, Bahagian II - Haiwan Perburuan di dalam Akta Perlindungan Hidupan Liar No.76/72
Memburu, membunuh, menembak, mengurung atau memiliki spesies ini atau sebahagian daripadanya atau terofinya tanpa lesen adalah suatu kesalahan. Menjerat haiwan ini adalah tidak dibenarkan sama sekali.
Bahagian Konservasi Kepelbagaian Biologi,
Ibu Pejabat PERHILITAN, KM 10 Jalan Cheras,
56100 Kuala Lumpur.
( No.Tel. : 03-90752872 )
Landak Raya atau dalam (bahasa Inggeris: Malayan Porcupine) ialah salah satu daripada haiwan yang terdapat di Malaysia. Nama sainsnya Hystrix brachyura.
Malaysia merupakan salah satu daripada 12 negara yang telah diiktiraf sebagai kepelbagaian raya "mega diversity" dari segi bilangan dan kepelbagaian flora dan fauna dengan 15,000 spesies pokok berbunga yang diketahui, 286 spesies mamalia, lebih 1,500 vertebrata darat, lebih 150,000 spesies invertebrata, lebih 1000 spesies rama-rama dan 12,000 spesies kupu-kupu, dan lebih 4,000 spesies ikan laut.
Het Maleis stekelvarken (Hystrix brachyura) is een zoogdier uit de familie van de stekelvarkens van de Oude Wereld (Hystricidae). De wetenschappelijke naam van de soort werd in 1758 gepubliceerd door Carl Linnaeus.
De soort komt voor in Nepal, Sikkim en Assam (India), centraal en zuidelijk China, Myanmar, Thailand, Indochina, Maleisië, Sumatra, Borneo en Singapore.
Bronnen, noten en/of referentiesHet Maleis stekelvarken (Hystrix brachyura) is een zoogdier uit de familie van de stekelvarkens van de Oude Wereld (Hystricidae). De wetenschappelijke naam van de soort werd in 1758 gepubliceerd door Carl Linnaeus.
Hystrix brachyura é uma espécie de roedor da família Hystricidae.
Pode ser encontrado na Indonésia, Singapura, Malásia, Tailândia, Mianmar, Índia, Bangladesh, Nepal, Camboja, Laos, Vietnã e China.
Hystrix brachyura é uma espécie de roedor da família Hystricidae.
Pode ser encontrado na Indonésia, Singapura, Malásia, Tailândia, Mianmar, Índia, Bangladesh, Nepal, Camboja, Laos, Vietnã e China.
Kortsvansat piggsvin (Hystrix brachyura[2][3]) är en däggdjursart som beskrevs av Carl von Linné 1758. Hystrix brachyura ingår i släktet egentliga piggsvin och familjen jordpiggsvin.[4][5]
Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[4] Wilson & Reeder (2005) skiljer däremot mellan 5 underarter.[3]
Arten når en kroppslängd (huvud och bål) av 56 till 73,5 cm, en svanslängd av 8 till 11,5 cm och en vikt av 10 till 18 kg. Den har 7,5 till 9,3 cm långa bakfötter och 2,5 till 3,8 cm stora öron. På främre bålen är taggarna bruna med vita spetsar vad som syns som vita streck. De långa taggarna på bakkroppen är däremot vita med en brun sektion i mitten. De ihåliga taggarna på svansen är 20 till 30 cm långa och de frambringar ett skallrande läte när de skakas. Hos honor förekommer tre par spenar.[6]
Piggsvinet förekommer i Sydostasien från östra Nepal och sydöstra Kina över Malackahalvön till Sumatra och Borneo. Arten vistas där i låglandet och i upp till 1300 meter höga bergstrakter. Habitatet varierar mellan skogar, gräsmarker och jordbruksmark. Den bygger boet i skyddet av stenar eller bergssprickor.[1]
I boet lever en liten grupp som oftast är en familj. Kortsvansat piggsvin är aktiv på natten och äter rötter, rotfrukter, bark, gröna växtdelar och frukter som ligger på marken. Individerna som känner sig hotade skallrar med svansen och trummar med foten på marken. De kan även hoppa baklänges och såra fienden med bakkroppens taggar. Honor har upp till två kullar per år. Efter cirka 110 dagar dräktighet föds oftast tvillingar och ibland tre ungar.[6]
Arten jagas för köttets och för andra kroppsdelars skull som används i den traditionella asiatiska medicinen. Beståndet påverkas även av landskapsförändringar. Kortsvansat piggsvin hittas i flera nationalparker och i andra naturskyddsområden. IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1]
Kortsvansat piggsvin (Hystrix brachyura) är en däggdjursart som beskrevs av Carl von Linné 1758. Hystrix brachyura ingår i släktet egentliga piggsvin och familjen jordpiggsvin.
Inga underarter finns listade i Catalogue of Life. Wilson & Reeder (2005) skiljer däremot mellan 5 underarter.
Arten når en kroppslängd (huvud och bål) av 56 till 73,5 cm, en svanslängd av 8 till 11,5 cm och en vikt av 10 till 18 kg. Den har 7,5 till 9,3 cm långa bakfötter och 2,5 till 3,8 cm stora öron. På främre bålen är taggarna bruna med vita spetsar vad som syns som vita streck. De långa taggarna på bakkroppen är däremot vita med en brun sektion i mitten. De ihåliga taggarna på svansen är 20 till 30 cm långa och de frambringar ett skallrande läte när de skakas. Hos honor förekommer tre par spenar.
Piggsvinet förekommer i Sydostasien från östra Nepal och sydöstra Kina över Malackahalvön till Sumatra och Borneo. Arten vistas där i låglandet och i upp till 1300 meter höga bergstrakter. Habitatet varierar mellan skogar, gräsmarker och jordbruksmark. Den bygger boet i skyddet av stenar eller bergssprickor.
I boet lever en liten grupp som oftast är en familj. Kortsvansat piggsvin är aktiv på natten och äter rötter, rotfrukter, bark, gröna växtdelar och frukter som ligger på marken. Individerna som känner sig hotade skallrar med svansen och trummar med foten på marken. De kan även hoppa baklänges och såra fienden med bakkroppens taggar. Honor har upp till två kullar per år. Efter cirka 110 dagar dräktighet föds oftast tvillingar och ibland tre ungar.
Arten jagas för köttets och för andra kroppsdelars skull som används i den traditionella asiatiska medicinen. Beståndet påverkas även av landskapsförändringar. Kortsvansat piggsvin hittas i flera nationalparker och i andra naturskyddsområden. IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.
Це великий і товстий гризун. Вкритий голками або шипами у верхніх частинах тіла з чорними і білими або пожовклими смугами. Має короткі кремезні ноги, покриті коричневими волосками. Є чотири кігті на передніх і п'ять задніх ногах. І передні й задні ноги мають гладкі підошви. Голова й тіло близько 63-72.5 см, а хвіст становить близько 6-11 см. Вага складає близько 0.7 кг-2.4 кг.
Мешкає в південно-східній Азії, в країнах Бангладеш, Китай, Індія, Індонезія, Лаос, Малайзія, М'янма, Непал, Таїланд, В'єтнам. Може жити і серед чагарників і на відкритих площах, прилеглих до лісу і в лісах на висотах до 1500 м. Може також проживати й у сільськогосподарських районах, але йому потрібна поруч кам'яниста місцевість, щоб створювати там лігва чи рити нори.
Нори, як правило, займають сім'ї. Вони, як правило харчуються корінням, бульбами, корою та опалими плодами; також їдять падло й комах. Ведуть нічний спосіб життя. Можуть бути знайдено окремо або в парах.
Після періоду вагітності близько 110 днів, два або три дитинча народжуються. Два приплоди можуть бути на рік.
У Південно-Східній Азії, на нього полюють через продовольство і в лікарських цілях, але це не вважається, серйозним впливом на популяцію. У Південній Азії, він перебуває під загрозою втрати середовища проживання через будівництво гребель, населених пунктів та іншого розвитку інфраструктури. Цей вид присутній в багатьох охоронних районах.
Nhím đuôi ngắn (Hystrix brachyura) là một loài gặm nhấm trong họ Nhím lông Cựu Thế giới.[4] Có 3 phân loài còn tồn tại phân bố ở Nam và Đông Nam Á.
Nhím đuôi ngắn (Hystrix brachyura) là một loài gặm nhấm trong họ Nhím lông Cựu Thế giới. Có 3 phân loài còn tồn tại phân bố ở Nam và Đông Nam Á.
Малайский дикобраз[1] (Hystrix brachyura) — вид грызунов семейства Hystricidae. Три подвида сохранились в Южной и Юго-Восточной Азии.
Малайский дикобраз распространён в Непале, Северо-Восточной Индии (Аруначал-Прадеш, Сикким, Западная Бенгалия, Манипур, Мизорам, Нагаленд и Мегхалая), в центральном и южном Китае (Тибет, Хайнань, Юньнань, Сычуань, Чунцин, Гуйчжоу, Хунань, Гуанси, Гуандун, Гонконг, провинция Фуцзянь, Цзянси, Чжэцзян, Шанхай, Цзянсу, Аньхой, Хэнань, Хубэй, Шэньси, Ганьсу), Мьянме, Таиланде, Лаосе, Камбодже и Вьетнаме, на полуострове Малайзия, Сингапуре, Суматре и Борнео (Индонезия, на Сараваке[2] и в Брунее. Встречается на острове Пенанг, Малайзия. Расселяется до 1300 м над уровнем моря.
Предполагается, что данный и близкие ему виды, возник в Южной Азии от общего предка, обитавшего в позднем плейстоцене, когда Суматра, Борнео и Палаван были единым островом Сундаланд.
Встречается в лесах различных типов, а также на открытой местности возле леса. Может поселиться в близлежащих сельскохозяйственных угодьях. Роет норы с несколькими выходами в земле, живет небольшими группами. Период беременности составляет 110 дней. Два помета в год, по 2—3 детеныша. Встречается во всех типах леса до высоты 1500 м над уровнем моря.[3] Ведут ночной образ жизни. Питаются ночью, днем спят. Могут быть найдены в одиночку или парами. Максимальная продолжительность жизни составляет около 27 лет. Местное население использует иглы как украшение, также охотится на дикобразов ради мяса.
Это большие и толстые грызуны покрытые острыми, жёсткими иглами. Иглы чёрно-белые или жёлтые, между ними шерсть. У молодых дикобразов мягкие, со взрослением становятся твёрдыми. Дикобраз имеет короткие ноги покрытые коричневыми волосками, с четырьмя когтями на передних и пятью на задних лапах. И передние и задние лапы имеют гладкую подошву. Длина тела около 63—72,5 см, хвоста около 6—11 см. Вес составляет от 700 до 2400 грамм.
Как правило, питаются корнями, клубнями, корой и упавшими плодами. Могут поедать падаль и насекомых.
Малайский дикобраз (Hystrix brachyura) — вид грызунов семейства Hystricidae. Три подвида сохранились в Южной и Юго-Восточной Азии.
马来豪猪(学名:Hystrix brachyura)也称马来箭猪、喜马拉雅豪猪,为豪猪科豪猪属的动物。分布于孟加拉国,印度,印度尼西亚,老挝,马来西亚,缅甸,尼泊尔,泰国,越南以及中国大陆云南等地。该物种的模式产地在马六甲。[2]
栖息在森林中,也会出没在森林附近的开放地带。生活的海拔高度可达1300米。有时还会出现在农田里。群居。以植物的根、块茎、树皮和掉落的水果为食。也会吃腐肉和昆虫。
马来豪猪(学名:Hystrix brachyura)也称马来箭猪、喜马拉雅豪猪,为豪猪科豪猪属的动物。分布于孟加拉国,印度,印度尼西亚,老挝,马来西亚,缅甸,尼泊尔,泰国,越南以及中国大陆云南等地。该物种的模式产地在马六甲。
栖息在森林中,也会出没在森林附近的开放地带。生活的海拔高度可达1300米。有时还会出现在农田里。群居。以植物的根、块茎、树皮和掉落的水果为食。也会吃腐肉和昆虫。
マレーヤマアラシ(Hystrix brachyura)は、哺乳綱ネズミ目(齧歯目)ヤマアラシ科ヤマアラシ属に分類される齧歯類。
インド北西部、インドネシア(スマトラ島、ボルネオ島)、タイ王国、中華人民共和国南部、ネパール、ベトナム、マレーシア、ミャンマー、ラオス[1]
体長70センチメートル[1]。尾長10センチメートル[1]。体重8キログラム[1]。上半身は暗褐色の短い、下半身は黒い横縞の入る白く長い棘状の体毛で被われる[1]。頭部には鬣がないか、あってもは15センチメートル以下とあまり発達しない[1]。
平地から丘陵にかけての低木林に生息する[1]。夜行性で、採食は薄明薄暮時に行う[1]。ペアで生活する[1]。巣穴を掘りその中で休む[1]。危険を感じると後ろを向いて突進する[1]。
食性は植物食で、植物の茎、根などを食べる[1]。
生息地では食用とされることもある。
食用や棘目的の乱獲により、生息数は減少している[1]。
말레이호저(Hystrix brachyura)는 호저과에 속하는 설치류의 일종이다.[3] 남아시아와 동남아시아에 서식하는 현존 3종의 아종으로 이루어져 있다.
말레이호저는 네팔부터 북동인도(아루나찰프라데시 주와 시킴 주, 서벵골 주, 마니푸르 주, 미조람 주, 메갈라야 주 그리고 나갈랜드 주)를 거쳐, 중국 중부와 남부(티베트 자치구, 하이난성, 윈난성, 쓰촨성, 충칭 시, 구이저우성, 훈난 구, 광시 좡족 자치구, 광둥성, 홍콩, 푸젠성, 젠시구, 저장성, 상하이시, 장쑤성, 안후이성, 허난성, 후베이성, 산시성, 간쑤성), 그리고 미얀마와 타이, 라오스, 캄보디아 그리고 베트남 전역, 말레이반도, 싱가포르, 수마트라섬(인도네시아) 그리고 보르네오섬 전역(인도네시아, 말레이시아, 사라왁,[4] 그리고 브루나이)에서 발견된다. 말레이시아 피낭 주에서도 서식한다. 해수면부터 해발 1300m 사이에서 발견된다.[1]