Syncrossus berdmorei Blyth 1860

Syncrossus berdmorei är en sötvattenslevande fisk i familjen nissögefiskar som finns i Indien och Sydöstasien. Den är också en populär akvariefisk.

Utseende

Som alla grönlingar är arten en långsträckt fisk med munnen på undersidan av huvudet, omgiven av flera skäggtömmar.^[3] Färgteckningen består av grönaktiga tvärband mot en gulbrun bakgrund, samt ett mönster av avlånga fläckar i horisontella rader. Fenorna har dessutom en rödaktig anstrykning.^[4] Längden når upp till 11 cm.^[5]

Vanor

Syncrossus berdmorei lever i klara bergsbäckar^[5] och större floder med sand- eller grusbotten. Den föredrar mörka omgivningar som grottor och sjunkna trädstammar.^[1] Arten vill ha en vattentemperatur av 22°C till 26°C, och en surhetsgrad av 6,5 till 7,5 pH.^[5] Den är flocklevande och har komplexa, sociala hierarkier..^[6]

Utbredning

Arten finns i Indien, Burma och centrala Thailand, där den bland annat förekommer i Mekongs flodområde.^[5]

Status

Syncrossus berdmorei är klassificerad som nära hotad ("NT") av IUCN och populationen minskar. Främsta hoten är habitatförlust och kommersiell insamling som sällskapsdjur.^[1]

Akvariefisk

På grund av sin storlek kräver arten en relativt stort akvarium. Det bör också vara sparsamt belyst och ha sandbotten (arten gräver mycket) samt rikligt med gömställen som stenar, grottor och tåliga växter.^[7] Eftersom fisken gärna tränger in sig i gömslena bör de vara släta, utan skarpa kanter. Akvariet bör ha ett tättslutande lock för att hindra fiskarna att hoppa ur det. Syncrossus berdmorei är dessutom ganska aggressiv och bör inte hållas med andra långsamma eller allt för timida arter. Den är känslig för dålig vattenkvalitet – regelbundra vattenbyten (en tredjedel till hälften av volymen per vecka) är att rekommendera.^[6]

Föda

Även om den tar icke-flytande torrfoder, bör den främst få färsk föda som fjädermygglarver och saltkräftor, Större exemplar tar också lysräkor, pungräkor (Mysis) och hackade räkor.^[7] Arten äter även vegatabilisk föda (inklusive akvarieväxterna) och accepterar bitar av gurka, melon, squash och förvälld spenat.^[6]

Referenser

1. ^ [a b c] Chaudhry, S. 2010 Syncrossus berdmorei Från: IUCN 2010. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2010.4. <www.iucnredlist.org>. Läst 2011-09-20.
2. ^ 687820 ” Syncrossus berdmorei (Blyth, 1860)” (på engelska). ITIS. http://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value= 687820. Läst 20 september 2011.
3. ^ Curry-Lindahl, Kai (1985). Våra fiskar : havs- och sötvattensfiskar i Norden och övriga Europa. Stockholm: Norstedts. sid. 255. ISBN 91-1-844202-1
4. ^ ”Tiger botia (Syncrossus berdmorei)” (på engelska). Elite-pets. Arkiverad från originalet den 5 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160305005027/http://elite-pets.narod.ru/fish_br666.htm. Läst 20 september 2011.
5. ^ [a b c d] Torres, Armi G. (6 oktober 2010). ”Syncrossus berdmorei Blyth, 1860 Blyth's loach” (på engelska). Fishbase. http://www.fishbase.org/summary/SpeciesSummary.php?id=24688. Läst 20 september 2011.
6. ^ [a b c] ”Syncrossus berdmorei Redfin tiger loach” (på engelska). Seriously Fish. http://www.seriouslyfish.com/profile.php?genus=Syncrossus&species=berdmorei&id=404. Läst 20 september 2011.
7. ^ [a b] ”Syncrossus berdmorei” (på engelska). Loaches Online. 17 november 2006. http://www.loaches.com/species-index/syncrossus-berdmorei. Läst 20 september 2011.