Sichuanuggla[1] (Strix davidi) är en fågel i familjen ugglor inom ordningen ugglefåglar, endemisk för Kina.[2] Den behandlas ofta som underart till slagugglan (S. uralensis).
Sichuanugglan är en rätt stor (58 cm) och mörk uggla, med blek ansiktsskiva, ibland med mörkare koncentriska circlar. Huvudet (som saknar örontofsar) och ryggen är brun med vitaktiga och mörka, mindre tydliga teckningar. Centrala stjärtfjädrarna är ett brett bandade, endast fint marmorerade. Undersidan är gråvit och kraftigt mörkstreckad. Ögonen är mörka, näbben blekgul och benen är helt befjädrade. Den är mycket lik slagugglan, men är mindre rostfärgad än slagugglans närmaste underart fuscescens samt har annorlunda teckning på stjärten.[3]
Lätena består av ett lång, darrande hoande, ett skällande "khau-khau" och hårda "ke-wick". Spellätet är mycket lik slagugglans.[3]
Sichuanugglan återfinns i bergstrakter i centrala Kina, i sydöstra Qinghai och Sichuan.[2] Tidigare betraktades sichuanuggla som en underart till slaguggla och vissa gör det fortfarande. Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.
Sichuanugglan hittas i barr- och blandskog med tilliggande öppna områden i bergstrakter från 4000 till 5000 meters höjd. Den lever huvudsakligen av små däggdjur, framför allt pipharar. Fågeln häckar i stora trädhål och övergivna bon från större fåglar, men har även häckat i holk. Den lägger två till tre ägg som endast honan ruvar.[3][4]
Internationella naturvårdsunionen IUCN erkänner den ej som egen art, varför dess hotstatus inte bedömts.
Fågelns vetenskapliga artnamn hedrar franska munken och naturforskaren Armand David.[5]
Wikispecies har information om Strix davidi.
Wikimedia Commons har media som rör sichuanuggla.
Sichuanuggla (Strix davidi) är en fågel i familjen ugglor inom ordningen ugglefåglar, endemisk för Kina. Den behandlas ofta som underart till slagugglan (S. uralensis).
