Näbbsländor (Mecoptera) är en ordning bland insekterna som innehåller närmare 600 kända arter.
De kännetecknas av att huvudets nedre del är utdragen till en nedåtriktad, näbblik förlängning. I dennas spets finns munöppningen och de små munverktygen. Pannspröten är långa och tråd- eller borstlika. De 4 smala vingarna, som är nästan lika stora och lika formade, hålls hos flertalet under vilan platt hoplagda i vågrät ställning men bakåt divergerande, så att de lämnar kroppen ohöljd. I sällsynta fall är vingarna helt förkrympta. Benen är långa och slanka.
Larverna, som lever i gångar i jorden, är cylindriska, med 3 par gångfötter på mellankroppens leder samt 8 mindre utvecklade fotpar på de 8 första delarna av bakkroppen. I Europa finns 2 familjer: snösländor (Boreidae) och skorpionsländor. I Sverige finns fem arter, varav tre är skorpionsländor[2].
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Näbbsländor, 1904–1926.
Wikimedia Commons har media som rör Näbbsländor.
Näbbsländor (Mecoptera) är en ordning bland insekterna som innehåller närmare 600 kända arter.
De kännetecknas av att huvudets nedre del är utdragen till en nedåtriktad, näbblik förlängning. I dennas spets finns munöppningen och de små munverktygen. Pannspröten är långa och tråd- eller borstlika. De 4 smala vingarna, som är nästan lika stora och lika formade, hålls hos flertalet under vilan platt hoplagda i vågrät ställning men bakåt divergerande, så att de lämnar kroppen ohöljd. I sällsynta fall är vingarna helt förkrympta. Benen är långa och slanka.
Larverna, som lever i gångar i jorden, är cylindriska, med 3 par gångfötter på mellankroppens leder samt 8 mindre utvecklade fotpar på de 8 första delarna av bakkroppen. I Europa finns 2 familjer: snösländor (Boreidae) och skorpionsländor. I Sverige finns fem arter, varav tre är skorpionsländor.
