Juvelvingar (Lycaenidae) är en familj i underordningen dagfjärilar. Juvelvingarna är tämligen små, vanligen mellan 18 och 42 mm vingspann och har smala kroppar. Familjen innehåller cirka 6 750 arter. Gruppen delas in i följande tribus: blåvingar, guldvingar och snabbvingar. Tidigare sorterades även metallmärken (Riodiniae) in i denna familj, men anses nu utgöra en egen familj.
Hanarna och honorna skiljer sig i att hanarna enbart går på två av de tre benparen; de främsta av hanarnas ben är klolösa och kortare än övriga.
Juvelvingarna har vanligen ägg som är tillplattade och larver som till formen närmast påminner om en gråsugga. Många juvelvingelarver vårdas av myror som i gengäld för den sockerhaltiga vätska som larven producerar matar dem, eller till och med tar med dem hem till stacken och föder upp dem på bland annat sina egna larver.
Juvelvingar har normalt en lugn och gärna fladdrande flykt. Ofta flyger de korta turer från blomma till blomma. Under natten och i molnigt väder vilar de. Flygtiden och antalet generationer varierar mellan arterna. Vingarna hålls sammanlagda upp och ut från kroppen, och den något spräckliga vingundersidan ger ett visst kamouflage och skydd.
Vuxna juvelvingar lever av nektar som de suger från blommorna på olika örter. Sugsnabeln, på huvudets undersida, ger fjärilen möjlighet att nå in i djupa blommor och suga till sig nektar. Sugsnabeln gör att fjärilar är beroende av flytande föda.
Parningen sker genom att hane och hona sammankopplar respektive könsdelar ytterst i bakkroppen. Under parningen utsöndrar hannen ett doftämne från vingarna, detta kan vara en mekanism för att påverka honans parningsvillighet. Om ett par störs under parningen, flyger vanligtvis hannen iväg, med honan hängande efter sig. Honor som har parat sig intar ofta en speciell ställning, där vingarna hålls ganska platt och utbredda, medan bakkroppen lyftes upp. Äggen placeras ett och ett på undersidan av värdväxtens blad, vid mittnerven. Kläckningstiden varierar.
Larverna har, med sin tjocka hud, plana undersida och välvda översida, ett gråsuggelikt utseende. Den visar inget försvarsbeteende.
Vissa arter av juvelvingar lever i symbios med myror. De utsöndrar då en sockerhaltig vätska åt myrorna som i gengäld vårdar dem. Larvens kroppstemperatur är mellan 35 och 38 grader C°. Vid lägre temperatur blir den inaktiv. Det krävs därför solig väderlek för att de ska kunna vara aktiva. Om det blir för varmt reglerar larven temperaturen genom att uppsöka skugga.
Juvelvingar har fullständig förvandling. De är holometabola insekter som genomgår en metamorfos som ett led i utvecklingen. Mellan larvstadiet och det vuxna stadiet finns ett puppstadium, en viloperiod, där fjärilens inre och yttre organ förändras. Larvens böjliga och mjuka kropp omvandlas till en puppa med ett hårt skal. När skalet är hårt börjar omvandlingen från larv till vuxnen fjäril (imago). De inre organen bryts i varierande grad ned till en cellmassa. En omorganisering sker och djuret byggs upp igen. I Norden övervintrar de som puppor.
Nedanstående är en sorterbar lista över arter som förekommer i Norden. Ordningen mellan länderna i kolumnen Utbredning är tänkt att ungefärligen avspegla individtätheten, med länderna ordnade i sjunkande ordning efter denna.[1]
Tribus Trivialnamn Vetenskapligt namn Utbredning Blåvingar Kortsvansad blåvinge Cupido argiades Finland, Sverige Blåvingar Mindre blåvinge Cupido minimus Danmark, Sverige, Norge, Finland Blåvingar Ängsblåvinge Cyaniris semiargus Sverige, Finland, Norge, Danmark Blåvingar Klöverblåvinge Glaucopsyche alexis Sverige, Norge, Finland, Danmark Blåvingar Silverblåvinge Polyommatus amandus Sverige, Finland, Norge, Danmark Blåvingar Puktörneblåvinge Polyommatus icarus Norge, Danmark, Sverige, Finland Blåvingar Väpplingblåvinge Polyommatus dorylas Sverige Blåvingar Svartfläckig blåvinge Maculinea arion Sverige, Danmark, Finland Blåvingar Alkonblåvinge Maculinea alcon Sverige, Danmark Blåvingar Tosteblåvinge Celastrina argiolus Finland, Danmark, Sverige, Norge Blåvingar Fetörtsblåvinge Scolitantides orion Sverige, Finland, Norge Blåvingar Åsblåvinge Scolitantides vicrama Finland Blåvingar Ljungblåvinge Plebejus argus Finland, Sverige, Norge, Danmark Blåvingar Hedblåvinge Plebejus idas Blåvingar Kronärtsblåvinge Plebejus argyrognomon Blåvingar Violett blåvinge Plebejus optilete Blåvingar Fjällvickerblåvinge Albulina orbitulusa) Blåvingar Högnordisk blåvinge Agriades aquilo Blåvingar Rödfläckig blåvinge Aricia agetis Blåvingar Midsommarblåvinge Aricia artaxerxes Blåvingar Brun blåvinge Aricia eumedon Blåvingar Turkos blåvinge Aricia nicias Guldvingar Mindre guldvinge Lycaena phlaeas Guldvingar Vitfläckig guldvinge Lycaena virgaureae Guldvingar Violett guldvinge Lycaena helle Guldvingar Violettkantad guldvinge Lycaena hippothoe Guldvingar Kärrguldvinge Lycaena dispar Guldvingar Sotguldvinge Lycaena tityrus Snabbvingar Grönsnabbvinge Callophrys rubi Snabbvingar Eksnabbvinge Favonius quercus Snabbvingar Almsnabbvinge Satyrium w-album Snabbvingar Busksnabbvinge Satyrium pruni Snabbvingar Krattsnabbvinge Satyrium ilcis Snabbvingar Eldsnabbvinge Thecla betulae Gullvivefjärilarb) Gullvivefjäril Hamearis lucinaa) Kallas även Plebejus orbitulus.
b) Anses numera utgöra en egen familj, metallmärken.
Juvelvingar (Lycaenidae) är en familj i underordningen dagfjärilar. Juvelvingarna är tämligen små, vanligen mellan 18 och 42 mm vingspann och har smala kroppar. Familjen innehåller cirka 6 750 arter. Gruppen delas in i följande tribus: blåvingar, guldvingar och snabbvingar. Tidigare sorterades även metallmärken (Riodiniae) in i denna familj, men anses nu utgöra en egen familj.
Hanarna och honorna skiljer sig i att hanarna enbart går på två av de tre benparen; de främsta av hanarnas ben är klolösa och kortare än övriga.
Juvelvingarna har vanligen ägg som är tillplattade och larver som till formen närmast påminner om en gråsugga. Många juvelvingelarver vårdas av myror som i gengäld för den sockerhaltiga vätska som larven producerar matar dem, eller till och med tar med dem hem till stacken och föder upp dem på bland annat sina egna larver.
