Saxatilomys paulinae és una espècie de rosegador de la família dels múrids. Viu a Laos i el Vietnam. Es tracta d'un animal nocturn. El seu hàbitat natural són les zones rocoses cobertes per una barreja de boscos caducifolis degradats, matolls i bambú. Es creu que no hi ha cap amenaça significativa per a la supervivència d'aquesta espècie.[1] Aquest tàxon fou anomenat en honor de la zoòloga Paulina «Paula» D. Jenkins.[2]
Saxatilomys paulinae és una espècie de rosegador de la família dels múrids. Viu a Laos i el Vietnam. Es tracta d'un animal nocturn. El seu hàbitat natural són les zones rocoses cobertes per una barreja de boscos caducifolis degradats, matolls i bambú. Es creu que no hi ha cap amenaça significativa per a la supervivència d'aquesta espècie. Aquest tàxon fou anomenat en honor de la zoòloga Paulina «Paula» D. Jenkins.
Die Paulina-Karstratte (Saxatilomys paulinae) ist eine Nagetierart aus der Gruppe der Altweltmäuse (Murinae). Sie wurde im Jahr 2005 beschrieben. Das Artepitheton ehrt die britische Mammalogin Paulina D. Jenkins from Natural History Museum in London.
Das Fell der Paulina-Karstratte ist am Rücken dunkelgrau gefärbt, der Bauch ist heller, die Füße sind graubraun. Der Schwanz ist deutlich länger als der Rumpf. Um die Augen befinden sich schmale Ringe, die Ohren sind graubraun und relativ groß.
Die Art wurde in der Region Khammouan im südlichen Laos entdeckt, wo sie Gebiete aus verkarstetem Kalkstein bewohnt. Die Tiere sind nachtaktiv und ernähren sich vermutlich vorwiegend von Insekten.
Über den Gefährdungsgrad ist nichts Genaues bekannt. Die IUCN listet die Art in der Kategorie „unzureichende Datenlage“ (data deficient).
Die Paulina-Karstratte (Saxatilomys paulinae) ist eine Nagetierart aus der Gruppe der Altweltmäuse (Murinae). Sie wurde im Jahr 2005 beschrieben. Das Artepitheton ehrt die britische Mammalogin Paulina D. Jenkins from Natural History Museum in London.
Das Fell der Paulina-Karstratte ist am Rücken dunkelgrau gefärbt, der Bauch ist heller, die Füße sind graubraun. Der Schwanz ist deutlich länger als der Rumpf. Um die Augen befinden sich schmale Ringe, die Ohren sind graubraun und relativ groß.
Die Art wurde in der Region Khammouan im südlichen Laos entdeckt, wo sie Gebiete aus verkarstetem Kalkstein bewohnt. Die Tiere sind nachtaktiv und ernähren sich vermutlich vorwiegend von Insekten.
Über den Gefährdungsgrad ist nichts Genaues bekannt. Die IUCN listet die Art in der Kategorie „unzureichende Datenlage“ (data deficient).
Saxatilomys paulinae Saxatilomys generoko animalia da. Karraskarien barruko Muridae familian sailkatuta dago.
Saxatilomys paulinae Saxatilomys generoko animalia da. Karraskarien barruko Muridae familian sailkatuta dago.
Saxatilomys paulinae, unique représentant du genre Saxatilomys, est une espèce de rongeurs de la famille des Muridés, endémique du Laos.
L'espèce est décrite pour la première fois par Guy G. Musser, Angela L. Smith (d), Mark F. Robinson (d) & Darrin Peter Lunde (d) en 2005[2].
Cette espèce est endémique du Laos où elle se rencontre dans quatre localités au sein de la Phou Hin Poun National Biodiversity Conservation Area (en) au centre du pays[2].
L'Union internationale pour la conservation de la nature la place dans la catégorie « Données insuffisantes » par manque de données relatives au risque d'extinction en 2008[2].
Son nom spécifique, paulinae, lui a été donné en l'honneur de la zoologiste britannique Paulina Deidre Jenkins (d)[3].
Le nom du genre Saxatilomys reprend la racine latine saxatilis, « parmi les rochers », et le suffixe grec mys, « souris, rat »[3].
Cette espèce est appelée localement en laotien ໜູ ນ້ອຍ, phonétiquement nou noi (littéralement « petit rat »)[3].
Saxatilomys paulinae, unique représentant du genre Saxatilomys, est une espèce de rongeurs de la famille des Muridés, endémique du Laos.
Saxatilomys paulinae (Musser, Smith, Robinson & Lunde, 2005) è l'unica specie del genere Saxatilomys (Musser, Smith, Robinson & Lunde, 2005), endemica del Laos.[1]
Roditore di piccole dimensioni, con lunghezza della testa e del corpo tra 145 e 150 mm, la lunghezza della coda tra 165 e 170 mm, la lunghezza del piede tra 32 mm e la lunghezza delle orecchie tra 24 e 25 mm.[2]
Il cranio è delicato e presenta un rostro lungo e sottile, una scatola cranica bassa e larga e creste post-orbitali e temporali ben sviluppate. I fori palatali sono lunghi e stretti e le bolle timpaniche sono relativamente piccole. Gli incisivi superiori sono lisci ed opistodonti, ovvero con le punte rivolte verso l'interno della bocca, il primo molare superiore ha cinque radici, quelli inferiori soltanto due, tutti hanno una corona poco elevata e la superficie occlusiva con una disposizione semplificata delle cuspidi.
Sono caratterizzati dalla seguente formula dentaria:
3 0 0 1 1 0 0 3 3 0 0 1 1 0 0 3 Totale: 16 1.Incisivi; 2.Canini; 3.Premolari; 4.Molari;La pelliccia è densa e cosparsa di peli spinosi. Il colore generale del corpo è grigio scuro con dei leggeri riflessi bruniti. Gli occhi sono circondati da peli marroni scuri. Le orecchie sono relativamente grandi e ovali, bruno-grigiastre e cosparse di pochi peli bruni. Le vibrisse sono scure e lunghe 75 mm. Le zampe posteriori sono allungate, gli artigli sono lunghi, brunastri quelli anteriori e privi di pigmento quelli posteriori. I palmi presentano cinque grossi cuscinetti, mentre le piante dei piedi ne hanno sei. La coda è leggermente più lunga della testa e del corpo, scura sopra, rosata sotto e rivestita di 12-13 anelli di scaglie per centimetro. Le femmine hanno un paio di mammelle pettorali, un paio post-ascellare e due paia inguinali.
È una specie notturna e adattata a terreni rocciosi.
Si nutre probabilmente di insetti.
Questa specie è nota soltanto in 4 località all'interno del Khammouan Limestone National Biodiversity Conservation Area nel Laos centrale. Potrebbe essere presente anche nelle aree confinanti del Vietnam.
Vive nelle foreste su terreni carsici.
La IUCN Red List, considerato che questa specie è stata descritta recentemente e non sono noti i limiti del proprio areale, classifica S.paulinae come specie con dati insufficienti (DD).[1]
Saxatilomys paulinae (Musser, Smith, Robinson & Lunde, 2005) è l'unica specie del genere Saxatilomys (Musser, Smith, Robinson & Lunde, 2005), endemica del Laos.
Saxatilomys paulinae är en gnagare i familjen råttdjur (Muridae), som upptäcktes först på 2000-talet. Den beskrevs av Guy G. Musser, Angela Smith, Mark F. Robinson och Darrin P. Lunde 2005. Den hittades i reservatet Phou Hin Poun National Biodiversity Conservation Area i den Annamitiska bergskedjan, i provinsen Khammuan i centrala Laos .[2][1]
De första individer av arten som undersöktes var ungefär 15 cm långa (huvud och bål) och hade en cirka 17 cm lång svans. Pälsen har främst en mörkgrå färg. På buken är pälsen mjuk och på ovansidan är böjliga taggar inblandade. Kring de små mörkbruna ögonen finns vitaktiga ringar. Den bruna svansen är täckt av fjäll och korta hår. Alla tår har medellånga böjda klor.[2]
Saxatilomys paulinae är aktiv på natten och äter troligen insekter.[1]
Släktnamnet kommer av latinets saxatilis, "bland klipporna" och grekiskans mys i betydelsen mus eller råtta.[2]
Det finns inga större hot mot arten, som lever i kalkstensrika områden. Skyddande träd i randområden och karstområden tas emellertid ut för avverkning och som ved, vilket påverkar artens habitat.
Saxatilomys paulinae är en gnagare i familjen råttdjur (Muridae), som upptäcktes först på 2000-talet. Den beskrevs av Guy G. Musser, Angela Smith, Mark F. Robinson och Darrin P. Lunde 2005. Den hittades i reservatet Phou Hin Poun National Biodiversity Conservation Area i den Annamitiska bergskedjan, i provinsen Khammuan i centrala Laos .