Malabar Grouper

Malabargrouper^[3] (Epinephelus malabaricus) är en art i familjen havsabborrfiskar som finns i Indiska oceanen och Stilla havet från Röda havet och Östafrika till Tonga, Japan och Australien.

Utseende

Malabargroupern är en robust, avlång fisk med ett stort huvud och en underkäke med 2 till 5 tandrader. Ryggfenans främre del har 11 hårda taggstrålar, av vilka den 3:e till 5:e vanligtvis är längst, och den bakre delen har 14 till 16 mjukstrålar; analfenan har 3 taggstrålar (den 3:e i regel längst) och 8 mjukstrålar, medan bröstfenorna har 18 till 20 mjukstrålar. Stjärtfenan är rundad. Kroppen, inklusive huvudet, är brunaktig med små, svartbruna fläckar och spridda vita markeringar samt ofta 5 sneda, oregelbundna, mörkbruna ränder, avbrutna med bleka fläckar. Fenorna har små, spridda, svarta prickar.^[4] Som mest kan den bli 234 cm lång och väga 150 kg, men blir oftast inte mycket längre än 100 cm.^[5]

Vanor

Arten lever i många olika miljöer, som nära sand- och dybotten, vid klipp- och korallrev, i flodmynningar och mangroveträsk, från grunt vatten ner till 150 meters djup.^[1] Födan består främst av fisk och kräftdjur, samt i mindre utsträckning av åttarmade bläckfiskar.^[4] Malabargroupern är hermafrodit och fungerar först som hona, för att senare i livet byta kön till hane.^[6]

Taxonomi

Studiet av denna art försvåras av att den taxonomiska statusen för denna art och framför allt orangefläckig grouper (E. coioides), som förekommer i samma regioner, men även Tahiti-grouper (E. tauvina) är osäker.^[1]

Utbredning

Utbredningsområdet omfattar Indiska oceanen och Stilla havet från Röda havet och Östafrika till Tonga, norrut till Japan samt söderut till Australien. Eventuella förekomster på Mauritius och Réunion är osäkra.^[1]

Betydelse för människan

Malabargroupern är föremål för ett betydande kommersiellt fiske i stora delar av utbredningsområdet där den tas med trål, långrev, fällor, ljuster och på spö. Arten odlas också i regionen.^[1]

Status

Arten är klassificerad som nära hotad ("NT") av IUCN, och populationen minskar. Främsta orsakerna är överfiske, inkluderande sportfiske, samt förlust av habitat som mangroveträsk.^[1]

Referenser

1. ^ [a b c d e f] Cornish, A. 2006 Epinephelus malabaricus (på engelska). Från: IUCN 2011. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2011.2. Läst 2012-03-08.
2. ^ ”Epinephelus malabaricus (Bloch and Schneider, 1801)” (på engelska). ITIS. http://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=551076. Läst 8 mars 2012.
3. ^ Sven O Kullander (13 september 2008). ”Naturhistoriska riksmuseets databas över fisknamn”. Naturhistoriska riksmuseet. Arkiverad från originalet den 14 december 2013. https://web.archive.org/web/20131214095552/http://artedi.nrm.se/fishnames/namefind.php?FormData=Perciformes&Verbosity=Listing&Submit=Skicka&MaxRecs=1000&Category=cOrder&Precision=%3D&Ordering=default. Läst 5 januari 2012.
4. ^ [a b] Phillip C. Heemstra, John E. Randall (1993). ”FAO Species Catalogue - Vol 16. Groupers of the World” (på engelska) (FTP, 873 kB). FAO. sid. s. 184-186. ftp://ftp.fao.org/docrep/fao/009/t0540e/T0540E27.pdf. Läst 2 mars 2012.
5. ^ Capuli, Estelita Emily (15 november 2011). ”Epinephelus malabaricus (Bloch & Schneider, 1801) Malabar grouper” (på engelska). Fishbase. http://www.fishbase.us/summary/Epinephelus-malabaricus.html. Läst 8 mars 2012.
6. ^ ”Malabar grouper (Epinephelus malabaricus)”. ARKive - Images of Life on Earth. Arkiverad från originalet den 8 mars 2012. https://web.archive.org/web/20120308203649/http://www.arkive.org/malabar-grouper/epinephelus-malabaricus/#text=All. Läst 8 mars 2012.