Glanssalangan[2] (Collocalia esculenta) är en fågel i familjen seglare.[3]
Beskrivning
Glanssalanganen (glansig, som namnet antyder) blåsvart på ovansidan, inklusive stjärten. Ibland ser den ut att vara svart och med huva. Bröstet är svart. På magen och upp på sidorna är den vit, med små små svarta fläckar i det yttre av det vita. Vingspetsarna är rundade. Undersidan av vingen är svart. Stjärten är rundad, med små urgröpningar i ändarna och vita paneler. Den är så lik vitgumpad salangan att man måste se både översidan och undersidan för att kunna skilja dem åt. Glanssalangan blir nio till 11,5 centimeter lång. Dess sång är ett mjukt kvittrande.[4]
Utbredning och systematik
Arten ansågs fram tills nyligen ha en vid utredning från Andamanerna till Filippinerna och Nya Kaledonien fördelade på över trettio underarter. DNA-studier visar dock att dess olika populationer är väl differentierade genetiskt och inte heller varandras närmaste släktingar. Idag urskiljs därför en handfull arter ur glanssalanganen: julösalangan, fjäderfotssalangan, bergsryggssalangan, timorsalangan, grågumpssalangan, tenggarasalangan samt satängsalangan.
De återstående populationer som fortfarande behålls i esculenta förekommer i huvudsak från Sulawesi via Nya Guinea till Salomonöarna, fördelade på 17 underarter:[3]
-
C. e. spilura: norra Moluckerna.
-
C. e. manadensis: norra Sulawesi.
-
C. e. esculenta: centrala och södra Sulawesi, Banggaiöarna, Sulaöarna, södra Moluckerna (till Kaiöarna) samt Aruöarna.
-
C. e. minuta: Salayaröarna i norra Floreshavet.
-
C. e. amethystina: Waigeo utanför nordvästra Nya Guinea.
-
C. e. numforensis: Numfoor utanför nordvästra Nya Guinea.
-
C. e. nitens: Nya Guinea, västpapuanska öarna, Yapen och Karker.
-
C. e. misimae: Louisiadeöarna (Misima och Rossel).
-
C. e. stresemanni: Amiralitetsöarna (Manus, Rambutyo, Nauna, Los Negros).
-
C. e. heinrothi: Bismarckarkipelagen (New Hanover, Nusa, New Ireland och Djaul).
-
C. e. spilogaster: Bismarckarkipelagen (Lihiröarna och Tatáu Island).
-
C. e. hypogrammica: Bismarckarkipelagen (Greenöarna).
-
C. e. tametamele: Bismarckarkipelagen och Bougainville.
-
C. e. iagonoleucos: nordvästra Salomonöarna (Buka and Bougainville; populationen på Shortland möjligen även denna underart
-
C. e. becki: centrala och nordöstra Salomonöarna, ett fynd från Malaita.
-
C. e. makirensis: Makira (Salomonöarna)
-
C. e. desiderata: Rennell (södra Salomonöarna)
Status
IUCN kategoriserar arten som livskraftig, men inkluderar fortfarande även de taxon som tidigare behandlades som underarter till glanssalangen (se ovan).[1]
Referenser
- ^ [a b] Birdlife International 2016 Collocalia esculenta Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 2017-02-01.
-
^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14
- ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
-
^ Simpson, Ken & Day, Nicholas (1999). Birds of Australia, pg. 156. Princeton University Press, Princeton, NJ. ISBN 0-691-14692-6.
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör glanssalangan.
Wikispecies har information om Collocalia esculenta.
