Puffinus is 'n genus van voëls in die familie van stormvoëls (Procellariidae). Die genus het 24 spesies.[1]
Puffinus is 'n genus van voëls in die familie van stormvoëls (Procellariidae). Die genus het 24 spesies.
Puffinus a zo ur genad e rummatadur an evned, ennañ torted, krouet e 1760 gant an evnoniour gall Mathurin Jacques Brisson (1723-1806).
Ur spesad warn-ugent a ya d'ober ar genad :
Trizek (13) isspesad en holl.
Puffinus a zo ur genad e rummatadur an evned, ennañ torted, krouet e 1760 gant an evnoniour gall Mathurin Jacques Brisson (1723-1806).
Puffinus és un gènere d'ocells marins de la família dels procel·làrids (Procellariidae). Aquestes baldrigues habiten a tots els oceans càlids i temperats.
Aquest gènere està format per 18 espècies:[1]
Puffinus és un gènere d'ocells marins de la família dels procel·làrids (Procellariidae). Aquestes baldrigues habiten a tots els oceans càlids i temperats.
Die Sturmtaucher (Puffinus) sind eine Gattung von kleinen bis mittelgroßen Meeresvögeln in der Familie der Sturmvögel. Die Vögel dieser Gattung sind am ehesten in kälteren oder gemäßigten Breiten anzutreffen.
Die Arten der Gattung haben lange Flügel und eine dunkle Oberseite in braunen, grauen oder schwarzen Tönen. Die Unterseite ist meist heller bis vollständig weiß. Wie alle Arten der Familie haben sie röhrenförmige Nasenöffnungen an der Oberseite des Schnabels.
Beim Flug vollführen sie nur wenige Flügelschläge und gleiten längere Strecken. Bei einigen kleinen Arten sind die Flügel gerade gestreckt, während bei größeren Exemplaren ein Winkel beim Handgelenk erkennbar ist.
Als Brutplätze dienen ausschließlich Inseln und felsige Küstenabschnitte. Arten dieser Gattung brüten in Kolonien, die nur nachts angeflogen werden, möglichst in Nächten mit geringem Mondschein, um die Gefahr durch Greifvögel und große Möwen zu minimieren. Sie brüten in Erdmulden und legen nur ein weißes Ei. Abgesehen von der Brutzeit sind sie in ausgeprägtem Maße pelagisch. Viele Arten sind Zugvögel, die über lange Strecken ziehen. Der Dunkle Sturmtaucher (Puffinus griseus) legt sogar Strecken bis zu 65.000 Kilometern in einer Saison zurück. Sturmtaucher sind extrem langlebig, in Freiheit wurde ein Alter bis zu 55 Jahren festgestellt.
Als Nahrung dienen Fische, Kraken und andere Meerestiere. Manche Arten begleiten Fischerboote und schnappen den Fischereiabfall auf.
Die Systematik dieser Gattung ist umstritten und verschiedene Biologen listen eine unterschiedliche Anzahl von Arten auf.
Nach neueren Untersuchungen ist die Gattung Puffinus paraphyletisch im Bezug auf die Gattung Calonectris, müsste also mit dieser vereint werden. Die Gattung Calonectris enthält folgende Arten:
Die Sturmtaucher (Puffinus) sind eine Gattung von kleinen bis mittelgroßen Meeresvögeln in der Familie der Sturmvögel. Die Vögel dieser Gattung sind am ehesten in kälteren oder gemäßigten Breiten anzutreffen.
Die Arten der Gattung haben lange Flügel und eine dunkle Oberseite in braunen, grauen oder schwarzen Tönen. Die Unterseite ist meist heller bis vollständig weiß. Wie alle Arten der Familie haben sie röhrenförmige Nasenöffnungen an der Oberseite des Schnabels.
Beim Flug vollführen sie nur wenige Flügelschläge und gleiten längere Strecken. Bei einigen kleinen Arten sind die Flügel gerade gestreckt, während bei größeren Exemplaren ein Winkel beim Handgelenk erkennbar ist.
Als Brutplätze dienen ausschließlich Inseln und felsige Küstenabschnitte. Arten dieser Gattung brüten in Kolonien, die nur nachts angeflogen werden, möglichst in Nächten mit geringem Mondschein, um die Gefahr durch Greifvögel und große Möwen zu minimieren. Sie brüten in Erdmulden und legen nur ein weißes Ei. Abgesehen von der Brutzeit sind sie in ausgeprägtem Maße pelagisch. Viele Arten sind Zugvögel, die über lange Strecken ziehen. Der Dunkle Sturmtaucher (Puffinus griseus) legt sogar Strecken bis zu 65.000 Kilometern in einer Saison zurück. Sturmtaucher sind extrem langlebig, in Freiheit wurde ein Alter bis zu 55 Jahren festgestellt.
Als Nahrung dienen Fische, Kraken und andere Meerestiere. Manche Arten begleiten Fischerboote und schnappen den Fischereiabfall auf.
BOʻRONQUSHLAR (Puffinus) - nay burunlilar turkumi urugʻi. Suvda yashashga yaxshi moslashgan dengiz kushlari. Panjalari orasida suzgich pardalari bor. Tumshugʻi uzun va uchi ilmoqqa oʻxshash qayrilgan, tashqi burun teshigi maxsus nay uchida joylashgan, pati qalin. Qanotining tirsak suyagi uzun. Nari bilan modasining rangi bir xil. Qora dengizda shimol boʻronkushi (R. puffi nus), Tinch okean sohillarida ingichka tumshuqli boʻronqush (P. tenuirostris) va boʻz boʻronqush (P. griscus) uchraydi. Oʻzbekistonda yashamaydi. B. parvoz qilishda suv toʻlqinlari ustida hosil boʻladigan havo quyunlaridan foydalanadi. Hayoti suv bilan bogʻliq. B. yaxshi uchadi va suzadi, lekin uncha shoʻngʻiy olmaydi. Shuning uchun baliq va har xil dengiz umurtqasiz hayvonlarini suv betidan tutib yeydi. Quruqlikka faqat urchish vaqtida chiqadi. B. monogam qush. Tuxum qoʻyish uchun maxsus uya yasamaydi; bir dona tuxumni ochiq yerga yoki toshlar orasiga qoʻyadi. Tuxumdan chiqqan joʻjani jigʻildonida hosil boʻladigan boʻtqa bilan boqadi, joʻjalar uchirma boʻlishidan bir necha kun oldin otaona qushlar dengizga uchib ketadi. B.ning goʻshti va tuxumi isteʼmol qilinadi, patidan ham foydalaniladi.
BOʻRONQUSHLAR (Puffinus) - nay burunlilar turkumi urugʻi. Suvda yashashga yaxshi moslashgan dengiz kushlari. Panjalari orasida suzgich pardalari bor. Tumshugʻi uzun va uchi ilmoqqa oʻxshash qayrilgan, tashqi burun teshigi maxsus nay uchida joylashgan, pati qalin. Qanotining tirsak suyagi uzun. Nari bilan modasining rangi bir xil. Qora dengizda shimol boʻronkushi (R. puffi nus), Tinch okean sohillarida ingichka tumshuqli boʻronqush (P. tenuirostris) va boʻz boʻronqush (P. griscus) uchraydi. Oʻzbekistonda yashamaydi. B. parvoz qilishda suv toʻlqinlari ustida hosil boʻladigan havo quyunlaridan foydalanadi. Hayoti suv bilan bogʻliq. B. yaxshi uchadi va suzadi, lekin uncha shoʻngʻiy olmaydi. Shuning uchun baliq va har xil dengiz umurtqasiz hayvonlarini suv betidan tutib yeydi. Quruqlikka faqat urchish vaqtida chiqadi. B. monogam qush. Tuxum qoʻyish uchun maxsus uya yasamaydi; bir dona tuxumni ochiq yerga yoki toshlar orasiga qoʻyadi. Tuxumdan chiqqan joʻjani jigʻildonida hosil boʻladigan boʻtqa bilan boqadi, joʻjalar uchirma boʻlishidan bir necha kun oldin otaona qushlar dengizga uchib ketadi. B.ning goʻshti va tuxumi isteʼmol qilinadi, patidan ham foydalaniladi.
Puffinus is a genus of seabirds in the order Procellariiformes that contains about 20 small to medium-sized shearwaters. Two other shearwater genera are named: Calonectris, which comprises three or four large shearwaters, and Ardenna with another seven species (formerly often included within Puffinus).
The taxonomy of this group is the cause of much debate, and the number of recognised species varies with the source.
The species in this group are long-winged birds, dark brown or black above, and white to dark brown below. They are pelagic outside the breeding season. They are most common in temperate and cold waters.
These tubenose birds fly with stiff wings, and use a shearing flight technique to move across wave fronts with the minimum of active flight. Some small species, such as the Manx shearwater, are cruciform in flight, with their long wings held directly out from their bodies.
Many are long-distance migrants, perhaps most spectacularly the sooty and short-tailed shearwaters, which perform migrations of 14,000 km or more each year.
Puffinus shearwaters come to islands and coastal cliffs only to breed. They are nocturnal at the colonial breeding sites, preferring moonless nights to minimise predation. They nest in burrows and often give eerie contact calls on their night-time visits. They lay a single white egg.
They feed on fish, squid and similar oceanic food. Some will follow fishing boats to take scraps, notably the sooty shearwater; these species also commonly follow whales to feed on fish disturbed by them.
The genus Puffinus was introduced by the French zoologist Mathurin Jacques Brisson in 1760 with the Manx shearwater (Puffinus puffinus) as the type species.[1][2]
Traditionally, Puffinus has been grouped with the Procellaria and Calonectris shearwaters. However, more recent results[3][4][5] have determined that the genus is apparently paraphyletic and while in part very close to Calonectris, forms a clade with the genera Pseudobulweria and Lugensa, which were formerly presumed to be gadfly petrels, and can be divided in what has been called the "Puffinus" and the "Neonectris" group after notable species; the latter has been separated as a distinct genus named Ardenna.[6][7] The former is taxonomically confusing, with species having been split and remerged in the last years.[4][5]
Puffinus is a Neo-Latin loanword based on the English "puffin". The original Latin term for shearwaters was usually the catchall name for sea-birds, mergus.[8] "Puffin" and its variants, such as poffin, pophyn and puffing,[9] referred to the cured carcass of the fat nestling of the shearwater, a former delicacy.[10] The original usage dates from at least 1337, but from as early as 1678 the term gradually came to be used for another, unrelated, seabird, the Atlantic puffin, an auk.[9] The current English name was first recorded in 1835 and refers to the former nesting of this species on the Isle of Man.[11]
The genus Puffinus contains the following 21 species:[12]
Phylogeny of the genus based on a study by Joan Ferrer Obiol and collaborators published in 2022. Only 14 of the 21 recognised species were included.[13]
PuffinusChristmas shearwater, Puffinus nativitatis
Fluttering shearwater, Puffinus gavia
Hutton's shearwater, Puffinus huttoni
Audubon's shearwater, Puffinus ihermineri
Barolo shearwater, Puffinus baroli
Boyd's shearwater, Puffinus boydi
Manx shearwater, Puffinus puffinus
Balearic shearwater, Puffinus mauretanicus
Yelkouan shearwater, Puffinus yelkouan
Little shearwater, Puffinus assimilis
Subantarctic shearwater, Puffinus elegans
Tropical shearwater, Puffinus bailloni
Black-vented shearwater, Puffinus opisthomels
Newell's shearwater, Puffinus newelli
Several fossil species which became extinct long ago are also known. The proportion of larger ("Neonectris") species apparently was larger before the Pliocene, i.e. before marine mammals diversified:
"Puffinus" arvernensis (Early Miocene of France) is now considered a primitive albatross of the fossil genus Plotornis.
Puffinus is a genus of seabirds in the order Procellariiformes that contains about 20 small to medium-sized shearwaters. Two other shearwater genera are named: Calonectris, which comprises three or four large shearwaters, and Ardenna with another seven species (formerly often included within Puffinus).
The taxonomy of this group is the cause of much debate, and the number of recognised species varies with the source.
The species in this group are long-winged birds, dark brown or black above, and white to dark brown below. They are pelagic outside the breeding season. They are most common in temperate and cold waters.
These tubenose birds fly with stiff wings, and use a shearing flight technique to move across wave fronts with the minimum of active flight. Some small species, such as the Manx shearwater, are cruciform in flight, with their long wings held directly out from their bodies.
Many are long-distance migrants, perhaps most spectacularly the sooty and short-tailed shearwaters, which perform migrations of 14,000 km or more each year.
Puffinus shearwaters come to islands and coastal cliffs only to breed. They are nocturnal at the colonial breeding sites, preferring moonless nights to minimise predation. They nest in burrows and often give eerie contact calls on their night-time visits. They lay a single white egg.
They feed on fish, squid and similar oceanic food. Some will follow fishing boats to take scraps, notably the sooty shearwater; these species also commonly follow whales to feed on fish disturbed by them.
Puffinus estas genro de marbirdoj de la ordo Procelarioformaj. Ĝi enhavas ĉirkaŭ 20 malgrandajn al mezgrandajn pufinojn. Du aliaj genroj de pufinoj nomiĝas: Calonectris, kiu enhavas tri grandajn pufinojn, kaj Procellaria kun aliaj kvar grandaj specioj. Tiuj lastaj estas kutime nomataj 'petreloj', kvankam ŝajne ili estas pli proksime rilataj al la pufinoj ol al la aliaj petreloj. La genra nomo Puffinus estas prunto al nova latino baza sur la angla vorto "puffin", kiu fakte signifas fraterkulo. La origina latina termino por pufinoj estis kutime la multsignifa nomo por marbirdoj nome, mergus.[1] La taksonomio de tiu grupo estas kaŭzo de multa debato, kaj la nombro de agnoskitaj specioj dependas el la fonto.
La specioj de tiu grupo estas longflugilaj birdoj, malhelbrunaj aŭ nigraj supre kaj blankaj sube. Ili estas pelagaj for de la reprodukta sezono. Ili estas plej komunaj en moderklimataj kaj malvarmaj akvoj.
Tiuj birdoj flugas per rektaj rigidaj flugiloj, kaj uzas utilan flugoteknikon por moviĝi tra la ventofrontoj danke al la minimumo de aktiva flugo. Kelkaj malgrandaj specioj, kiaj la Pufino, estas krucoformaj dumfluge, havante siajn longajn flugilojn rekte for el siaj korpoj.
Multaj estas longdistance migrantoj, eble plej rimarkinde la Griza kaj la Fajnbeka pufinoj, kiuj faras migradojn de 14,000 km aŭ plie ĉiujare.
La pufinoj de la genro Puffinus venas al insuloj kaj marbordaj klifoj nur por reproduktiĝi. Ili estas noktulaj ĉe la koloniaj reproduktejaj lokoj, preferante senlumlunajn noktojn por malpliigi eblojn de predado. Ili nestumas en nestotruoj kaj ofte elsendas terurigajn kontaktalvokojn dum siaj noktaj vizitoj. La ino demetas unusolan blankan ovon.
Ili manĝas fiŝojn, kalmarojn kaj similan oceanan manĝon. Kelkaj sekvas fiŝkaptajn ŝipojn por akiri restaĵojn, ĉefe la Griza pufino; tiuj specioj ankaŭ sekvas ofte balenojn por manĝi la fiŝojn movĝenitajn de ili.
Tradicie la pufinoj de la genro Puffinus estis grupigita kun la pufinoj de Procellaria kaj Calonectris. Tamen pli ĵusaj rezultoj[2] determinis, ke la genro estas ŝajne parafiletika kaj kvankam parte tre proksima al Calonectris, formas kladon kun la genroj Pseudobulweria kaj Lugensa, kiuj estis iam supozeble burdopetreloj, kaj povas esti dividataj en kio estis nomata "Puffinus" kaj la grupo de "Neonectris" kun rimarkindaj specioj; tiuj lastaj povus esti separataj kiel distinga genro nome Ardenna (Penhallurick & Wink 2004). La unua estas taksonomie konfuza, kun specioj kiuj estis disigitaj kaj remerĝitaj en la lastaj jaroj.[3] Genus Puffinus
Oni konas ankaŭ kelkajn speciojn konatajn el fosilioj kaj formortintaj delonge. La proporcio de pli grandaj specioj ("Neonectris") ŝajne estis pli granda antaŭ la Plioceno, antaŭ la marmamuloj diversiĝis:
"Puffinus" arvernensis (Komenca Mioceno de Francio) estas nun konsiderata praalbatroso de la fosilia genro Plotornis.
Puffinus estas genro de marbirdoj de la ordo Procelarioformaj. Ĝi enhavas ĉirkaŭ 20 malgrandajn al mezgrandajn pufinojn. Du aliaj genroj de pufinoj nomiĝas: Calonectris, kiu enhavas tri grandajn pufinojn, kaj Procellaria kun aliaj kvar grandaj specioj. Tiuj lastaj estas kutime nomataj 'petreloj', kvankam ŝajne ili estas pli proksime rilataj al la pufinoj ol al la aliaj petreloj. La genra nomo Puffinus estas prunto al nova latino baza sur la angla vorto "puffin", kiu fakte signifas fraterkulo. La origina latina termino por pufinoj estis kutime la multsignifa nomo por marbirdoj nome, mergus. La taksonomio de tiu grupo estas kaŭzo de multa debato, kaj la nombro de agnoskitaj specioj dependas el la fonto.
Puffinus es un género de aves Procellariiformes perteneciente a la familia Procellariidae. Sus miembros son comúnmente denominadas pardelas.
Actualmente se reconocen las siguientes especies en el género:[1]
Siete especies que anteriormente se clasifican en Puffinus actualmente se clasifican en el género Ardenna.[3][4]
Puffinus es un género de aves Procellariiformes perteneciente a la familia Procellariidae. Sus miembros son comúnmente denominadas pardelas.
Puffinus itsas-txorien genero askotariko bat da, Procellariiformes ordenekoa. Arrain, txipiroi eta antzeko itsaskietaz elikatzen dira.
Genero honetan espezie hauek aurki ditzazkegu:
Puffinus itsas-txorien genero askotariko bat da, Procellariiformes ordenekoa. Arrain, txipiroi eta antzeko itsaskietaz elikatzen dira.
Liitäjät (Puffinus) on ulappaliitäjien heimoon kuuluva ulappalintusuku. Liitäjien suvussa on BirdLife Suomen mukaan 14 lajia.[1] Sukuun on kuulut enemmänkin lajeja, mutta siitä on erotettu 2000-luvulla tummaliitäjien suku, jonka kehityslinja eroaa liitäjien suvusta.[2]
Liitäjät (Puffinus) on ulappaliitäjien heimoon kuuluva ulappalintusuku. Liitäjien suvussa on BirdLife Suomen mukaan 14 lajia. Sukuun on kuulut enemmänkin lajeja, mutta siitä on erotettu 2000-luvulla tummaliitäjien suku, jonka kehityslinja eroaa liitäjien suvusta.
Le genre Puffinus regroupe des oiseaux marins de la famille des Procellariidae et nommé, comme pour d'autre genre, puffin.
Le terme Puffinus est emprunté à l'anglais puffin depuis le XIVe siècle au moins, il est d'origine incertaine mais pourrait dériver de to puff* à cause de l'aspect gonflé qu'aurait cet oiseau[1]. Aujourd'hui, le terme puffin désigne exclusivement en anglais les espèces du genre Fratercula, des macareux, ce qui peut engendrer une certaine confusion. En outre la taxonomie de ce groupe a beaucoup évolué.
Selon la classification de référence du Congrès ornithologique international (version 3.2, 2012)[2] :
Paleobiology Database (18 oct. 2012)[3] ajoute les espèces éteintes suivantes :
Le genre Puffinus regroupe des oiseaux marins de la famille des Procellariidae et nommé, comme pour d'autre genre, puffin.
Puffinus je rod morskih ptica iz porodice zovoja. Sastoji se od 17 malih i srednje velikih ptica. Ima roda dolazi od latinske posuđenice puffinus koja je bazirana na englesku riječ puffin što znači morski papagaj. Taksonomija ovog roda je uzrok mnogih rasprava znanstvenika. Ptice u rodu su najčešće tamnosmeđe boje. Imaju duga krila. Žive u umjerenim i hladnim vodama, a samo tijekom sezone gniježdenja su na kopnu. Gnijezde se u kolonijama noću. Kao gnijezdišta im služe jazbine. Polažu samo jedno bijelo jaje. Hrane se ribama, lignjama i sličnom oceanskom hranom.
Puffinus assimilis
Puffinus auricularis
Puffinus bannermani
Puffinus baroli
Puffinus bulleri
Puffinus carneipes
Puffinus creatopus
Puffinus gavia
Puffinus gravis
Puffinus griseus
Puffinus heinrothi
Puffinus huttoni
Puffinus lherminieri
Puffinus mauretanicus
Puffinus nativitatis
Puffinus newelli
Puffinus opisthomelas
Puffinus pacificus
Puffinus persicus
Puffinus puffinus
Puffinus tenuirostris
Puffinus yelkouan
Puffinus tedfordi
Puffinus conradi
Puffinus pacificoides
Puffinus felthami
Puffinus kanakoffi
Puffinus parvus
Puffinus olsoni
Puffinus holeae
Puffinus nestori
Puffinus spelaeus
Puffinus nativitatis
Puffinus gavia
Puffinus huttoni
Puffinus puffinus
Puffinus gravis
Puffinus griseus
Puffinus tenuirostris
Puffinus pacificus
Puffinus bulleri
Puffinus je rod morskih ptica iz porodice zovoja. Sastoji se od 17 malih i srednje velikih ptica. Ima roda dolazi od latinske posuđenice puffinus koja je bazirana na englesku riječ puffin što znači morski papagaj. Taksonomija ovog roda je uzrok mnogih rasprava znanstvenika. Ptice u rodu su najčešće tamnosmeđe boje. Imaju duga krila. Žive u umjerenim i hladnim vodama, a samo tijekom sezone gniježdenja su na kopnu. Gnijezde se u kolonijama noću. Kao gnijezdišta im služe jazbine. Polažu samo jedno bijelo jaje. Hrane se ribama, lignjama i sličnom oceanskom hranom.
Puffinus adalah genus burung laut yang terdiri dari 20 penggunting laut berukuran kecil sampai sedang. Masih ada dua lagi genus penggunting laut. Calonectris yang terdiri dari sekitar tiga spesies berukuran besar dan Procellaria yang terdiri dari empat spesies besar. Yang terakhir ini sering disebut sebagai petrel, meskipun mereka lebih dekat kekerabatannya dengan penggunting laut dibandingkan dengan petrel.
Secara tradisional, Puffinus telah dimasukkan dalam grup yang sama dengan Procellaria dan Calonectris. Namun belakangan ini[1][2][3] telah ditentukan genus ini Parafiletik dan walau sangat dekat dengan Calonectris, membentuk klad dengan genus Pseudobulweria dan Lugensa yang pada awalnya dianggap sebagai Petrel gadfly, dan dapat dibagi pada apa yang di sebut grup Puffinus dan Neonectris, yang selanjutnya jika ada pemisahan genus lagi akan diberi nama Ardenna.[4] Pada awalnya taksonomi ini membingungkan, dimana beberapa spesies telah dipisah serta digabung lagi dalam sepuluh tahun terakhir.[2][3]
Genus Puffinus
Artikel bertopik burung ini adalah sebuah rintisan. Anda dapat membantu Wikipedia dengan mengembangkannya. Puffinus adalah genus burung laut yang terdiri dari 20 penggunting laut berukuran kecil sampai sedang. Masih ada dua lagi genus penggunting laut. Calonectris yang terdiri dari sekitar tiga spesies berukuran besar dan Procellaria yang terdiri dari empat spesies besar. Yang terakhir ini sering disebut sebagai petrel, meskipun mereka lebih dekat kekerabatannya dengan penggunting laut dibandingkan dengan petrel.
Puffinus Brisson, 1760 è un genere di uccelli marini della famiglia Procellariidae.[1]
Comprende le seguenti specie:[1]
In passato venivano attribuite al genere Puffinus anche le seguenti specie:[1]
Puffinus Brisson, 1760 è un genere di uccelli marini della famiglia Procellariidae.
Puffinus is een geslacht van vogels uit de familie van de stormvogel- en pijlstormvogels (Procellariidae). De wetenschappelijke naam van het geslacht is voor het eerst geldig gepubliceerd in 1760 door Brisson.
De volgende soorten zijn bij het geslacht ingedeeld[1]
Puffinus is een geslacht van vogels uit de familie van de stormvogel- en pijlstormvogels (Procellariidae). De wetenschappelijke naam van het geslacht is voor het eerst geldig gepubliceerd in 1760 door Brisson.
Persarlire, Puffinus persicus
Illustrasjon av Joseph Smit, 1896, Public domain
Puffinus er ei slekt av sjøfuglar i stormfuglfamilien. Slekta samlar rundt 20 små og mellomstore lirer. Artane i denne gruppa er langvenga fuglar med mørk brun eller svart overside, og frå kvit til mørk brun på undersida. Dei er pelagiske utanfor hekkesesongen. Dei er mest vanlege i tempererte og kalde farvatn.
Desse fuglane flyg med stive venger, og brukar ein teknikk for å segle over bølgjefrontar som krev eit minimum av aktiv flyging. Nokre små artar som havlira har omriss av ei krosskyrkje i flukt, når dei held dei lange vengene rett ut frå kroppen. Mange er langdistansemigrantar, til dømes havlira som hekkar på øyar i Nord-Atlanteren, men overvintrar i Sør-Atlanteren, særleg utanfor Brasil og Argentina.
Puffinus-lirer kjem på land på øyar og fuglefjell berre for å hekke. Dei er nattlege under i hekkeperioden, føretrekk netter utan måneskin for å redusere predasjonen. Dei hekkar i hòler og gjev ofte uhyggelege kallerop ved aktivitet om natta. Dei legg eitt kvitt egg. Dei lever av fisk, blekksprut og anna pelagisk føde. Desse artane vil ofte følgje kval for å plukke fisk som vert forstyrra av kvalane, og nokre følgjer fiskebåtar for å ta utkast.
Taksonomien av denne gruppa er grunnlag til mykje debatt, og talet på anerkjente artar er avhengig av kjelda.
Tradisjonelt har Puffinus vore gruppert saman med Procellaria og Calonectris i gruppa lirer. Men nyare resultat har slått fast at slekta er tilsynelatande parafyletisk,[1][2][3] dels svært nær Calonectris, og dannar ein klade med to føreslåtte slekter Pseudobulweria og Lugensa skilt ut frå Pterodroma-petrellar. Ein fersk studie deler Puffinus-slekta i to separate kladar eller undergrupper, Puffinus og Neonectris. Puffinus er dei mindre Puffinus-lirene, havlire, dverglire og tropelire til dømes, og Neonectris er dei større Puffinus-lirene som grålire. I 2004 blei det gjort framlegg om at Neonectris vert splitta ut i si eiga slekt, Ardenna,[4] og sju tidlegare Puffinus-lirer er no skilt ut til Ardenna.
Puffinus-lirer i rekkjefølgje etter eBird/Clements Checklist v2017[5] med norske namn etter Norske navn på verdens fugler:[6]
Puffinus er ei slekt av sjøfuglar i stormfuglfamilien. Slekta samlar rundt 20 små og mellomstore lirer. Artane i denne gruppa er langvenga fuglar med mørk brun eller svart overside, og frå kvit til mørk brun på undersida. Dei er pelagiske utanfor hekkesesongen. Dei er mest vanlege i tempererte og kalde farvatn.
Desse fuglane flyg med stive venger, og brukar ein teknikk for å segle over bølgjefrontar som krev eit minimum av aktiv flyging. Nokre små artar som havlira har omriss av ei krosskyrkje i flukt, når dei held dei lange vengene rett ut frå kroppen. Mange er langdistansemigrantar, til dømes havlira som hekkar på øyar i Nord-Atlanteren, men overvintrar i Sør-Atlanteren, særleg utanfor Brasil og Argentina.
Puffinus-lirer kjem på land på øyar og fuglefjell berre for å hekke. Dei er nattlege under i hekkeperioden, føretrekk netter utan måneskin for å redusere predasjonen. Dei hekkar i hòler og gjev ofte uhyggelege kallerop ved aktivitet om natta. Dei legg eitt kvitt egg. Dei lever av fisk, blekksprut og anna pelagisk føde. Desse artane vil ofte følgje kval for å plukke fisk som vert forstyrra av kvalane, og nokre følgjer fiskebåtar for å ta utkast.
Puffinus er en slekt av sjøfugler i stormfuglfamilien. Det nøyaktige innholdet i slekten varierer en del fra forfatter til forfatter, og i noen definisjoner er slekten parafyletisk, med slektene Pseudobulweria og Lugensa som stammer fra den.[1]
Denne ornitologirelaterte artikkelen er foreløpig kort eller mangelfull, og du kan hjelpe Wikipedia ved å utvide den. Puffinus er en slekt av sjøfugler i stormfuglfamilien. Det nøyaktige innholdet i slekten varierer en del fra forfatter til forfatter, og i noen definisjoner er slekten parafyletisk, med slektene Pseudobulweria og Lugensa som stammer fra den.
Multimedia w Wikimedia Commons Puffinus – rodzaj ptaka z rodziny burzykowatych (Procellariidae).
Rodzaj obejmuje gatunki występujące ww wszystkich oceanach świata[10].
Długość ciała 25–40 cm; masa ciała 82–575 g; rozpiętość skrzydeł 58–93 cm[11][12].
Takson ten jest polifiletyczny, dlatego część gatunków (pacifus, bulleri, griseus, tenuirostris, creatopus, carneipes i gravis) jest umieszczona w odrębnym rodzaju Ardenna[21][22]. Do rodzaju należą następujące gatunki[23]:
Puffinus – rodzaj ptaka z rodziny burzykowatych (Procellariidae).
Puffinus é um género de aves da família Procelariidae, que inclui as espécies conhecidas pelos nomes comuns de pardelas, bobos e também o frulho, espécie comum nos Açores.
O género inclui as seguintes espécies: [1]
Puffinus é um género de aves da família Procelariidae, que inclui as espécies conhecidas pelos nomes comuns de pardelas, bobos e também o frulho, espécie comum nos Açores.
Puffinus är ett släkte av havsfåglar i ordningen stormfåglar (Procellariiformes). Det omfattar numera ett femtontal relativt små nu levande liror.
Arterna inom släktet är långvingade, mörkbruna, gråa eller svarta på ovansidan, och vita till mörka på undersidan. Utanför häckningssäsong är de utpräglat pelagiska. Precis som andra arter inom familjen har de rörformiga näsöppningar på ovansida näbben.
De flyger på stela vingar och glidflyger långa sträcker med bara få vingslag. I hårdare vind kantrar de och utnyttjar skillnaden i vindhastighet mellan vågdalarna och vågtopparna. Detta kallas ibland för lirflykt, även då andra arter nyttjar den. Några av de mindre arterna, som exempelvis mindre lira (Puffinus puffinus) flyger med vingarna rakt ut, vilket skapar en korsform tillsammans med kroppen. Många av de större arterna har istället tydlig vinkel i karpalleden.
De är helt tysta ute till havs men ger ifrån sig konstiga, skräckfilmsartade läten nattetid från sina häckningskolonier.
De är vanligast förekommande i hav i tempererade eller kalla områden.
Många av arterna är långflyttare där de två kanske mest spektakulära är grålira (Puffinus griseus) och kortstjärtad lira (Puffinus tenuirostris) som genomför flyttningar på 14,000 km eller mer, varje år.
Dessa liror besöker bara öar och klippiga kuster när de ska häcka. De häckar i kolonier som de bara besöker nattetid, och de föredrar nätter då månen inte lyser, allt för att minimera predation. De häckar i jordhålor och lägger bara ett vitt ägg.
De lever på fisk, bläckfisk och liknande havslevande föda. Vissa arter följer fiskebåtar och tar fiskrens medan andra arter aldrig gör det.
Gruppens taxonomi har varit och är mycket omdiskuterad och olika källor identifierar olika antal arter.
Traditionellt har Puffinus grupperats tillsammans med släktena Procellaria och Calonectris. Nutida forskning har dock påvisat att denna grupp är parafyletisk[1][2][3]. Medan delar av Puffinus är nära besläktade med Calonectris, så bildar den en klad med släktena Pseudobulweria och Lugensa. Dessa två släkten har i sin tur splittrats ut ur släktet Pterodroma. Utifrån dessa rön delas Pufinnus numera upp i de två släktena Puffinus och Ardenna.[4][5] "Puffinus"-gruppen är fortfarande taxonomisk oklar, och olika arter splittrats och återförts till gruppen under de senaste åren.[2][3].
Släkte Puffinus
Arter som numera förs till släktet Ardenna
Ett flertal arter är också kända från fossil. Det förefaller som om proportionen av de större arterna inom "Neonectris"-gruppen var större innan pliocen, det vill säga innan de marina däggdjuren mångfaldigades.
"Puffinus" arvernensis (Tidig miocen i Frankrike) kategoriseras numera som en primitiv albatross i det fossila släktet Plotornis.
Puffinus är ett släkte av havsfåglar i ordningen stormfåglar (Procellariiformes). Det omfattar numera ett femtontal relativt små nu levande liror.
Yelkovankuşu (Puffinus), Fırtına kuşları Procellariiformes takımından martı iriliğinde bir okyanus kuşu.Birçok türü vardır. Hepsi de iyi yüzücü ve çoğu dalıcıdır.
Boyları 30–63 cm uzunluğundadır. Perde ayaklı göçmen kuşlardır. Sivri ve uzun kanatlarıyla uzun mesâfeler kat ederler. Çoğunun sırtları gri, siyah, kahverengi ve karın altları beyazdır. Tamamen siyah olan türler de vardır. Tüyleri sık ve su geçirmez özelliktedir. Uzun ve ucu çengelli gagaları boynuzsu plaklarla örtülüdür. 15 yıl kadar yaşarlar. Burun delikleri tüp şeklinde ayrık iki boru hâlinde dışarı açılır.
BESLENME Yelkovankuşları uçarken su yüzeyine yakın uçar ve yüzeyde bulabildikleri küçük balıklar, deniz kabukluları, yengeç, salyangoz ve atıklarla beslenirler. En sevdiği yemekte balıktır. Tüm hayatı boyunca onunla bile beslenirler.
Yalnız üreme dönemleri karaya çıkarlar. Kuluçka zamanı haricinde okyanuslarda yaşarlar. Fırtına kuşları gibi midelerinden yağlı ağır kokulu bir madde salgılarlar. Bazıları bunu yavrularını beslemede, bir kısmı ise düşmanlarına karşı kendilerini korumada kullanırlar. Tehlike anında bu sıvıyı burun deliklerinden dışarı fışkırtırlar. Çok uzaklara göç eden mükemmel uçuculardır. Koloniler halinde açık adalarda ürerler. Kullanılmayan tavşan yuvalarını veya kendi açtıkları çukurları yuva olarak kullanırlar. Tek ve beyaz bir yumurta yumurtlarlar. Özellikle Avustralya adalarında büyük koloniler meydana getirirler. Tekeşlidirler. Erkek ve dişi sırayla kuluçkaya yatarlar. 50 gün içinde yumurta açılır. Yavru 12-14 hafta anne ve baba tarafından yuvada beslenir. Sonra yalnızlığa terk edilir. Yürüyemeyecek kadar irileşen yavru bir hafta zarfında zayıflayarak yuvadan ayrılır. Anne ve babasının uçtuğu yöne doğru uçmaya başlar. 3-4 yıl sonra içgüdüsü ile doğduğu yere döner. Yelkovan kuşlarının yön bulma kabiliyetleri güçlüdür. Uçsuz bucaksız okyanuslar üzerinden uçarak yuvalarını şaşırmadan bulurlar. Bu kuşlar her yerde yaşayabilirler.
Yelkovankuşu, Akdeniz ülkelerinde ve Türkiye'de de bulunur. Örneğin İstanbul Boğazı'nda suyun az üzerinde sürüler halinde Karadeniz'den Marmara'ya veya Marmara'dan Karadeniz'e hızla uçarlar. Türkiye'de bulunan türü sarıgagalı yelkovandır (Puffinus kuhlii).
Deney için alınan iki yelkovankuşundan biri Venedik'te (İtalya'da), diğeri Boston'da (ABD'de) serbest bırakıldı. İlki, 1300 km'lik yolu iki haftada aşarak yuvasına ulaştı. İkincisi ise 500 km'yi 12,5 günde alarak yuvasını buldu. Yelkovankuşları göçmen kuşlarıdır. Kuluçka zamanı haricinde daima denizde yaşarlar.
Yelkovankuşu, Orhan Veli Kanık'ın "Gün Olur" şiirinde aşağıdaki dizelerde geçer:
Gün olur, alır başımı giderim,
Denizden yeni çıkmış ağların kokusunda
Şu ada senin, bu ada benim,
Yelkovan kuşlarının peşi sıra.
Mor ve Ötesi adlı Türk rock grubunun Güneşi Beklerken albümündeki "Mermiler" şarkısında geçer:
...Şimdi aramız dağlar Yelkovan kuşları Uzun yolculuk var...
Wikimedia Commons'ta Yelkovan kuşu ile ilgili çoklu ortam belgeleri bulunur. 
Wikispecies'te Yelkovan kuşu ile ilgili detaylı taksonomi bilgileri bulunur. Yelkovankuşu (Puffinus), Fırtına kuşları Procellariiformes takımından martı iriliğinde bir okyanus kuşu.Birçok türü vardır. Hepsi de iyi yüzücü ve çoğu dalıcıdır.
Це незавершена стаття з орнітології.
Puffinus là một chi chim trong họ Procellariidae.[1]
Chi này gồm các loài:[2]
.jpeg)
|coauthors= bị phản đối (trợ giúp)
Puffinus là một chi chim trong họ Procellariidae.
Настоящие буревестники (лат. Puffinus) — род морских птиц семейства буревестниковых.
У представителей этого рода длинные крылья и тёмная верхняя часть тела коричневого, серого или чёрного цвета. Нижняя часть тела чаще светлее вплоть до белого цвета.
В полёте они делают мало взмахов крыльями, предпочитая парить на длинных расстояниях.
Местами гнездовий служат исключительно острова и скалистые участки побережья. Представители рода гнездятся в колониях, прилетая только ночью, чтобы минимизировать опасность встречи с дневными хищными птицами и большими чайками. Они откладывают единственное белое яйцо в лунку на земле. Многие виды — это перелётные птицы, которые мигрируют на большие расстояния. Серый буревестник (Puffinus griseus) за сезон преодолевает расстояние до 65 000 км. Обыкновенный буревестник — долгожитель, на воле его возраст может достигать до 55 лет.
В качестве пищи служат рыбы, осьминоги и другие морские животные. Некоторые виды сопровождают рыболовецкие суда и подхватывают отходы рыболовства.
Систематика этого рода оспаривается и различные биологи насчитывают разное количество видов (до 25)[1][2][3].
В России встречается 7 видов настоящих буревестников: левантский, малый, бледноногий, серый, тонкоклювый, буллеров и большой пестробрюхий буревестники.
Настоящие буревестники (лат. Puffinus) — род морских птиц семейства буревестниковых.
У представителей этого рода длинные крылья и тёмная верхняя часть тела коричневого, серого или чёрного цвета. Нижняя часть тела чаще светлее вплоть до белого цвета.
В полёте они делают мало взмахов крыльями, предпочитая парить на длинных расстояниях.
Местами гнездовий служат исключительно острова и скалистые участки побережья. Представители рода гнездятся в колониях, прилетая только ночью, чтобы минимизировать опасность встречи с дневными хищными птицами и большими чайками. Они откладывают единственное белое яйцо в лунку на земле. Многие виды — это перелётные птицы, которые мигрируют на большие расстояния. Серый буревестник (Puffinus griseus) за сезон преодолевает расстояние до 65 000 км. Обыкновенный буревестник — долгожитель, на воле его возраст может достигать до 55 лет.
В качестве пищи служат рыбы, осьминоги и другие морские животные. Некоторые виды сопровождают рыболовецкие суда и подхватывают отходы рыболовства.
