Busksvin (Potamochoerus larvatus) är en art i familjen svindjur som förekommer i östra och södra Afrika.
Busksvinet har inte lika stora kontraster i pälsfärgen som det nära besläktade penselsvinet. Färgen varierar mellan rödbrun, grå och nästan svart. Påfallande är djurets ljusa man på ryggen. Arten har små tofsar vid bägge öron men de är inte lika bra utvecklade som hos penselsvinet. Betar finns hos bägge kön. Dessa förlängda hörntänder finns i övre och undre käken.
Busksvin når en kroppslängd mellan 100 och 150 centimeter, en mankhöjd mellan 55 och 80 centimeter och en vikt mellan 55 och 120 kilogram.
Busksvinet är inte lika känt som vårtsvinet men djuret har det största beståndet och den största utbredningen i Afrika. Utbredningsområdet ligger i östra och södra Afrika och sträcker sig från Etiopien till Sydafrika. De är anpassade till olika habitat och lever både i regnskogen, i torra skogar, i träskmarker och i savanner med buskar. Arten saknas bara i särskilt torra regioner som Sahel eller halvöknar. Den är inte rädd för människor och förekommer även på jordbruksmark eller i byarnas närhet. I busksvinets levnadsområde finns alltid buskar eller högt gräs där djuret kan gömma sig.
Vilda populationer finns även på öar som Madagaskar och Mayotte.
Arten är huvudsakligen aktiv på natten och ibland även under dagens kyligare timmar. Den sover i självgrävda bon eller täta buskansamlingar. Busksvin lever i familjegrupper med fyra till tio individer som leds av en hanne. Varje grupp har ett revir som är fyra till tio kvadratkilometer stort. Territoriets gränser markeras med vätska från svinets körtlar och med skrapade märken i träd som framkallas med betarna. Om två grupper träffar varandra utstöter de hotande läten men strider uppkommer sällan. Bredvid familjegrupper finns grupper av unga hannar och ensamlevande individer.
Svinets största naturliga fiende är leoparden. Rovdjurets bestånd har minskat under senaste tiden och därför har busksvinets population ökat betydligt. Andra fiender är lejon, hyenor och afrikanska vildhundar. När busksvinet blir hotat kan det springa snabbt och även simma bra. Finns ingen flyktmöjlighet försvarar sig djuret mot angriparen.
Djurets föda består främst av rötter eller rotfrukter som det gräver ut samt bär och frukter. Som allätare äter den även insekter, ödlor, fågelägg och mindre ryggradsdjur. I jordbruksområden har svinet huvudsakligen odlade växter som föda.
Honan föder vanligen 2 till 6 strimmiga ungdjur efter dräktigheten som varar i cirka fyra månader. Födelsen sker i bon som är polstrad med gräs. Ungarna kan kort efter födelsen gå. Efter två till fyra månader sluter honan att ge di och efter ett till tre år är ungdjuren könsmogna.
Det tog ganska länge tills dessa djur blev kända i vetenskapliga kretsar. Den första zoologiska beskrivningen gjordes 1648 av Georg Marcgrav. Boken handlade om Brasiliens naturhistoria. Kanske blev djuret införd i Sydamerika av afrikanska slavar.
Enligt flera rapporter ökar busksvinets bestånd i Afrika troligtvis på grund av minskningen av rovdjurens population. Busksvinet anses som skadedjur då den äter grönsaker och jagas även för köttets skull.
I vissa afrikanska regioner och särskild på Madagaskar blev arten tämjd. En riktig domesticering fanns inte på grund av att tama djur inte förökar sig.
Busksvin och penselsvin räknades tidigare som samma art. Idag listas de på grund av skillnader i morfologin (penselsvinet är mera färgglad) och utbredningsområdet (penselsvinet lever i västra och mellersta Afrika) som olika arter. Tillsammans bildar arterna släktet Potamochoerus.
Busksvin (Potamochoerus larvatus) är en art i familjen svindjur som förekommer i östra och södra Afrika.
