Het groot dwergkapoentje (Scymnus frontalis) is een kever uit de familie van de lieveheersbeestjes (Coccinellidae).
De imago wordt 2 tot 3 mm lang en 1,5 tot 1,8 mm breed. De gedrongen is zwart met twee rode of rossige vlekken op het voorste deel van de dekschilden. Er zijn variaties zonder vlekken of met vier vlekken. Aan de achterrand is soms ook rood aanwezig. De soort leeft vooral in gras, maar ook soms in struiken en bomen. De soort leeft van bladluizen.
Bronnen
Scymnus frontalis er en av marihønene (Coccinellidae), en av de mange polyphage billene.
Scymnus frontalis er en liten marihøne, mellom 2 og 3 millimeter lang. Oversiden er dekt med små lys hår. Dekkvingene er mørke, nær svarte med fire ganske store brunorange flekker. De to bakerste kan være nær fraværende. Beina er rødlig brune.
Scymnus frontalis er en av marihønene (Coccinellidae), en av de mange polyphage billene.
Skulik łąkowiec (Scymnus frontalis) – gatunek owada z rodziny biedronkowatych z rzędu chrząszczy.
Gatunek eurosyberyjski, w Europie rozprzestrzeniony od krajów śródziemnomorskich aż do południowych części Anglii i Norwegii, środkowych prowincji Szwecji i Finlandii oraz do Karelii, wykazywany również z Kaukazu i Azji Mniejszej. W Polsce występuje prawdopodobnie na całym obszarze kraju. Spotyka się go przeważnie w środowiskach kserotermicznych, zwłaszcza na południowych, trawiastych zboczach, na nasypach kolejowych oraz skarpach dróg, rowów i rzek, niekiedy również na łąkach, polach uprawnych i w ogrodach. Bywa poławiany przeważnie na roślinach zielnych, a wiosną i jesienią także na krzewach i drzewach liściastych i iglastych. Zimuje w ściółce pod roślinami, pod suchymi opadłymi liśćmi, wśród korzeni i suchych traw oraz pod mchem[1].
Skulik łąkowiec (Scymnus frontalis) – gatunek owada z rodziny biedronkowatych z rzędu chrząszczy.
Gatunek eurosyberyjski, w Europie rozprzestrzeniony od krajów śródziemnomorskich aż do południowych części Anglii i Norwegii, środkowych prowincji Szwecji i Finlandii oraz do Karelii, wykazywany również z Kaukazu i Azji Mniejszej. W Polsce występuje prawdopodobnie na całym obszarze kraju. Spotyka się go przeważnie w środowiskach kserotermicznych, zwłaszcza na południowych, trawiastych zboczach, na nasypach kolejowych oraz skarpach dróg, rowów i rzek, niekiedy również na łąkach, polach uprawnych i w ogrodach. Bywa poławiany przeważnie na roślinach zielnych, a wiosną i jesienią także na krzewach i drzewach liściastych i iglastych. Zimuje w ściółce pod roślinami, pod suchymi opadłymi liśćmi, wśród korzeni i suchych traw oraz pod mchem.
Oval minipiga (Scymnus frontalis) är en skalbaggsart som först beskrevs av Johan Christian Fabricius 1787.[1] Den ingår i släktet Scymnus och familjen nyckelpigor.[1]
Kroppen är avlång och svart, vanligtvis med två stora, rödbruna fläckar på täckvingarna. Benen är rödaktiga. Honan har rött huvud, hanen svart.[2] Arten är liten, med en kroppslängd på 2 till 3 mm[2] och en vikt som nykläckt (ur puppan) på omkring 3 mg[3].
Utbredningsområdet omfattar större delen av Europa med undantag för Island och de allra sydligaste delarna, som Iberiska halvön, södra Italien och södra Balkan.[4] Vidare österut genom Vitryssland, Ukraina, Ryssland, Kaukasus, Georgien, Armenien, Azerbajdzjan och Kazakstan till Sibirien, Mongoliet och Kina. Dessutom åt sydöst till Sydvästasien.[5] I Sverige förekommer arten i Götaland, Svealand och östra Norrland[6], medan den i Finland framför allt har observerats i de södra delarna av landet, ungefär upp till Norra Savolax, med enstaka fynd längre norrut[7].
Habitatet utgörs av solrika biotoper, som kullar, sluttningar, torrängar och andra torrare gräsmarker, stenbrott, sandbankar vid floder, solbelysta skogsbryn, ruderatområden och trädgårdar, där den förekommer på gräs och i förekommande fall träd (både barr- och lövträd). Födan består av bladlöss.[5]
Reproduktionen är tydligt temperaturberoende: Ju lägre temperatur, desto färre honor är det som lägger ägg.[3]
Även utvecklingen är starkt beroende av temperaturen: Vid 15ºC tar tiden från ägg till vuxen insekt 80 dygn, men bara 17 dygn vid 30ºC. Larven ömsar hud fyra gånger, och har dessutom ett vilolarvsstadium före förpuppningen då den inte intar någon föda.[3]
Övervintringen sker under vissna löv, i torrt gräs och bland rötter.[5]
Wikimedia Commons har media som rör Scymnus frontalis.
Oval minipiga (Scymnus frontalis) är en skalbaggsart som först beskrevs av Johan Christian Fabricius 1787. Den ingår i släktet Scymnus och familjen nyckelpigor.
Scymnus frontalis (Fabricius, 1787)
Scymnus frontalis — вид божьих коровок из подсемейства Scymninae.
Жук длиной 2—3 мм. Эпиплевры и надкрылья чёрные, посление, на каждом из них, с двумя пятнами или с одним в передней половине[1].
Scymnus frontalis — вид божьих коровок из подсемейства Scymninae.
