dcsimg

Associations

provided by BioImages, the virtual fieldguide, UK
In Great Britain and/or Ireland:
Animal / predator
silken tube inhabiting, older, colonial larva of Aphomia sociella is predator of larvae of Bombus

Animal / predator
Araneae is predator of Bombus

Plant / pollenated
adult of Bombus pollenates or fertilises live flower of Epipogium aphyllum
Remarks: Other: uncertain

Plant / pollenated
adult of Bombus pollenates or fertilises flower of Goodyera repens

Plant / pollenated
adult of Bombus pollenates or fertilises flower of Spiranthes spiralis

Plant / pollenated
adult of Bombus pollenates or fertilises flower of Orchis militaris

Plant / pollenated
adult of Bombus pollenates or fertilises flower of Orchis mascula
Other: major host/prey

Plant / pollenated
adult of Bombus pollenates or fertilises flower of Dactylorhiza incarnata

Plant / pollenated
queen of Bombus pollenates or fertilises flower of Anacamptis morio
Other: major host/prey

Plant / resting place / within
puparium of Brachicoma devia may be found in soil near nest of Bombus

Animal / parasitoid / endoparasitoid
larva of Conopidae is endoparasitoid of adult of Bombus

Animal / associate
larva of Fannia canicularis is associated with nest of Bombus

Animal / associate
larva of Fannia scalaris is associated with nest of Bombus

Animal / predator
Lanius is predator of adult of Bombus

Animal / predator
Lanius collurio is predator of adult of Bombus
Other: major host/prey

Animal / associate
larva of Macronychia griseola is associated with nest of Bombus

Animal / associate
larva of Macronychia polyodon is associated with nest of Bombus

Animal / predator
Meles meles is predator of nest of Bombus

Animal / predator
Merops apiaster is predator of adult of Bombus

Animal / predator
Muscicapa striata is predator of adult of Bombus

Animal / predator
Mustela vison is predator of nest of Bombus

Animal / parasite
female of Mutilla europaea parasitises nest of Bombus

Animal / phoresy
adult of Parasitus fucorum hitches a ride on adult of Bombus

Animal / phoresy
larva of Sphaerularia bombi hitches a ride on frass of queen of Bombus
Remarks: season: Spring

Animal / dung/debris feeder
larva of Volucella bombylans feeds on dung/debris nest of Bombus

license
cc-by-nc-sa-3.0
copyright
BioImages
project
BioImages

Brief Summary

provided by EOL authors
Over 50 species of bumble bees or humble bees ( Bombus spp.), named for the humming sound they make while flying, occur throughout North America (Canada, the United States, and Mexico). Forty-four bumble bee species are known to be native to the United States and Canada (Natural History Museum, 2009). Bumble bee species are large and very hairy. They are generally black and yellow but often have white or orange bands. They range in size between 3/8 and 3/4 inch long. Bumble bees nest in open fields and woods. Bumble bees are found throughout North America, but are declining across their range. Major threats include the spread of pests and diseases by the commercial bee industry, other pests and diseases, habitat destruction, pesticides, invasive species, and climate change.
license
cc-publicdomain
copyright
National Biological Information Infrastructure (NBII) at http://www.nbii.gov
original
visit source
partner site
EOL authors

Life Cycle

provided by EOL authors
Bumble bees are social bees and have annual nests, often found in old rodent burrows but also in compost and wood piles. A queen will emerge from hibernation in early spring and start her own colony. Worker bees develop first, followed by males and new queens towards the end of summer. A bumble bee nest often contains between 300 and 500 individuals. New mated queens will hibernate in the ground over winter; workers, males, and the old queen die in the fall. Bumble bees eat only nectar and pollen and do not produce large amounts of honey.
license
cc-publicdomain
copyright
National Biological Information Infrastructure (NBII) at http://www.nbii.gov
original
visit source
partner site
EOL authors

Pollinator

provided by EOL authors
Bumble bees are covered in branched hairs that pick up and transfer pollen. Female bumble bees have pollen baskets or corbiculae - a broad concave shiny segment rimmed with long hairs and found on the back legs. The pollen baskets are used to carry pollen back to the nest. Additionally, they have relatively long mouth parts and are able to pollinate plants with deep nectaries, such as the blueberry (Vaccinium spp.). Bumble bees engage in a behavior called sonication, or buzz pollination. The bee places the anther in its jaw and vibrates each flower with its flight muscles, causing pollen to be dislodged. Tomatoes (Lycopersicon spp., syn. Solanum spp.) require buzz-pollination and bumble bees are important pollinators of this crop. Bumble bees are generalist foragers and do not rely on one particular flower type. They are important pollinators of several wild flowering plants and crops like blueberry, tomato, eggplant (Solanum melongena), and pepper (Capsicum spp.), which is also a member of the Solanaceae family. They are also effective pollinators of some orchard crops like almonds (Prunus dulcis, syn. Amygdalus dulcis), apples (Malus domestica), and cherries (Prunus spp.). These bees are even considered better pollinators than honey bees ( Apis mellifera ) in some instances because bumble bees can fly during rainy, cool, cloudy, and windy weather and they have longer tongues than honey bees so they can pollinate flowers with long, narrow corollas or flowers. In North America, bumble bees are most important as pollinators of greenhouse crops. Bumble bees do not fly against windows like other bees and require smaller hives than honey bees. Often times they achieve close to a 100% pollination rate with tomatoes in greenhouses. Two species that have been domesticated for use in agriculture are the western bumble bee ( Bombus occidentalis ) in western North America and the eastern bumble bee ( Bombus impatiens ) in eastern North America. There are several other bumble bee species of particular environmental value or concern in North America. The American bumble bee (Bombus pensylvanicus), native to North America, is an indicator species in the Chihuahuan Desert. Other native species, such as the Franklin's bumble bee ( Bombus franklini ), the rusty patched bumble bee ( Bombus affinis ), the Sonoran bumble bee ( Bombus sonorous ), and the yellowbanded bumble bee ( Bombus terricola ), have all undergone severe declines throughout their ranges in recent years. The buff-tailed bumble bee (Bombus terrestris) is native to Europe, North Africa, and Asia but has found its way into North America, despite its importation into the US being prohibited by law.
license
cc-publicdomain
copyright
National Biological Information Infrastructure (NBII) at http://www.nbii.gov
original
visit source
partner site
EOL authors

Bombus ( Asturian )

provided by wikipedia AST
 src=
Babarón con corbícula llena de polen.

Bombus ye un xéneru d'himenópteros de la familia Apidae qu'inclúi les especies conocíes pol nome común de babarón , abeyón o moscardu; magar esti postreru nome común tamién alude a otru orde d'inseutos totalmente distintu, los dípteros (vease por casu moscardu cazador d'abeyes). Tamién se-y conoz como cigarrón, magar esti nome puede referise a los babarones carpinteros (mayormente en Venezuela) o a saltapraos.[1]

Los babarones son robustos, velludos, de color negru, munchos presenten bandes marielles, blanques o en dellos casos naranxa. El vellu que cubre cuasi tol cuerpu ye sedosu, con cogordes ramificaes, plumoses.

Les femes (reines y obreres) estremar de los babarones carpinteros pola presencia de la corbícula o canasta de polen nes pates posteriores, un órganu especializáu pa la colección de polen. Los babarones son abeyes relativamente grandes de 20 milímetros o más. Les reines son más grandes que les obreres y que los zánganos. Aliméntense fundamentalmente de néctar y colectan polen p'alimentar a les sos críes, como lo faen los sos parientes, les abeyes melíferas o abeyes doméstiques.

Bioloxía

La llingua o probóscide ta compuesta de delles pieces bucales que formen un complexu tubu que dexa la succión del néctar por capilaridad. En reposu y mientres el vuelu plieguen les partes del aparatu bucal sol mentón.

Tienen glándules salivares nel tórax y usen la cuspia pa entemecela col polen. Tamién la usen entemeciéndola con otros ingredientes pa la construcción del nial y de los recipientes p'almacenar miel y polen.

Nel abdome hai glándules que producen cera usada pa la construcción del nial y pa recipientes p'almacenar miel, polen y pa la cría.

Al igual qu'otros artrópodos, el sangre o hemolinfa ta contenida nun sistema circulatoriu abiertu. Ye dicir que los órganos internos tán bañaos pola hemolinfa. L'aorta o “corazón” ye un tubu allugáu dorsalmente que pulsia y emburria la hemolinfa, asina hai un sistema de circulación.

El vellu sedosu atrapa'l polen bien eficientemente. Amás sirve de capa aisladora que-yos dexa vivir en condiciones más fríes que munches otres abeyes.

Namái les femes tienen aguiyón, al igual que munchos otros himenópteros. Los machos nun tienen esa defensa, nin tampoco tienen corbícula yá que non colectan polen. Sicasí, la tibia de les pates posteriores tien una apariencia daqué similar a la de les femes.

Ciclu vital

Les úniques que sobreviven l'iviernu son les femes fecundaes o reines. Remanecen del so envernía ceo na primavera y busquen un llugar apropiáu pa faer el so nial, xeneralmente una cueva abandonada de mure o otru royedor. Constrúin cazueles o ollitas de folla y cera p'almacenar el néctar o polen y pa poner los güevos.

Na primavera los ovarios de la fema que foi fertilizada na seronda anterior son activaos. Los güevos pasen pol oviducto hasta la natura. Ellí hai un receptáculu, la espermateca onde s'atopa almacenáu la espelma que recibió mientres el apareamiento. Cuando pasen pola espermateca dellos güevos son fertilizaos y otros non. Nun se sabe entá como se llega a esa decisión, pero na primavera y branu tolos güevos son fertilizaos y namái nel seronda dalgunes nun la son. Los güevos ensin fertilizar producen machos y los fertilizaos, femes. Ye'l sistema característicu de munchos himenópteros, llamáu haplodiploidía.

La reina sigue curiando a les críes hasta que remanez la primer camada d'obreres. Dempués d'eso dedícase solamente a poner güevos y les obreres faen toles xeres tal como engrandar el nial, construyir más receptáculos, alimentar y curiar a la cría.

Les feromones de la reina suprimen l'acción de les hormones nos bárabos y anulen la crecedera y maduración de los sos ovarios. Asina les femes nacíes na primavera y branu, mientres la reina ye dominante, son obreres non fértiles. Llegada cierta dómina del añu, la reina dexa de producir les hormones, esto provoca que los ovarios de les obreres funcionen y empiecen a poner güevos, pero al nun tar fecundaos namái producen machos. La reina intenta destruyir estos güevos pero, naturalmente, nun llogra destruyir a toos y los sobrevivientes van apariar coles nueves reines. Namái a la fin del branu o principios de seronda producen femes fértiles que van ser les reines de la xeneración siguiente y machos. El apareamiento d'éstos tien llugar na seronda mientres el vuelu nupcial. Dempués la reina vieya, les obreres y tolos machos muerren y les nueves reines busquen un llugar onde pasar l'iviernu o envernar. En preparación pa la envernía comen cuanto pueden p'aumentar les reserves de grasa nel cuerpu grasu”.

Niales

Los niales de los babarones[2][3] nunca algamen el tamañu de los de l'abeya melífera. A diferencia d'ésta, la reina de los babarones vive un solu añu (na mayoría de les especies) y empieza la nueva colonia na primavera. Una colonia suel tener menos de 50 obreres na mayoría de los casos; les más grandes pueden llegar a tener 400 individuos y entá más en rexones templaes. Hanse documentáu colonies tan pequeñes como de 20 individuos y tan grandes como 1700.

Usen furacos naturales nel suelu o cueves abandonaes de royedores. Otres especies constrúin un nial con trocitos de paya y otros fragmentos vexetales direutamente sobre'l suelu. Dacuando constrúin un techu de cera sobre'l nial pa proteición contra enemigos y pa regulación térmica. Tamién usen cera pa la construcción de celdes y d'olles. Delles especies tropicales tienen niales que duren más d'un añu y apuerten a de gran tamañu.[2] Dientro del nial hai celdes que contienen los güevos y bárabos y tamién hai pequeñes cazueles o ollitas onde s'almacenen el polen o miel.[4]

Forrajeo

 src=
Bombus visitando flores de Aquilegia vulgaris.

Xeneralmente visiten flores del tipu frecuentáu por abeyes, melitofílicas. Pueden viaxar hasta unu o dos kilómetros del nial en busca de grupos de flores. Suelen visitar repetidamente'l mesmu grupu de flores toes los díes mientres duren el polen y néctar. Algamen velocidaes de vuelu de 54 km/hora.[5]

Cuando lleguen a una flor pueden estrayer el néctar usando la so llarga llingua o glosa. Dellos babarones recurren a furar la base de la corola d'una flor, onde ta escondíu'l néctar; asina nun beneficien a la flor porque nun tien llugar polinización (robu de néctar). Sicasí, son escelentes polinizadores de munches otres flores d'otros tipos.

Los babarones y un númberu d'especies d'abeyes, pero non l'abeya melífera, son capaces de polinización per runfíu. Esti procesu ye usáu naquelles flores que les sos anteres nun son dehiscentes y que contienen un poru pol cual sale'l polen cuando se fai cimblar a la flor. D'esta manera estrayen el polen de les plantes de la familia Solanaceae (papa, tomate, tabacu, etc.) y de la familia Ericaceae (azalea, arándanos, etc.)

El cuerpu del babarón cubrir de polen, en parte pola so vellosidá y en parte pola so carga electrostática. Cepillen esti polen y tresferir a les corbículas o canastes de polen de les pates posteriores dempués d'amugalo con un amiestu de cuspia y néctar.

El babarón torna al nial y deposita la so carga de polen y néctar nos receptáculos. El néctar xeneralmente permanez abondo líquidu, non concentráu como miel, asina que nun tien mayor utilidá pa provechu humanu.,[6][7]

Bioloxía de babarones cucos

Los babarones cucos del subxéneru Psithyrus nun constrúin niales y nun formen colonies. La fema fertilizada (que nun ye una reina porque nun hai castes) espera n'acesmo cerca d'una colonia de babarones y invadir. Matu a la reina y apodera a los sos residentes coles sos feromones o per mediu de fuercia. Esclaviza a les obreres y obligar a alimentala a ella y a les sos críes. Ta bien afecha pal ataque, tien quexales fuertes y venenu poderosu que la ayudar a exercer el so dominiu.

Los machos de Psithyrus son muncho más pequeños que les femes.

Filoxenia

 src=
Babarón fósil del Miocenu tardíu, Bombus cerdanyensis

La tribu Bombini inclúi a tolos llamaos babarones y ye una de los cuatro tribus d'abeyes corbiculadas (con canastes de polen) de la familia Apidae. Les otres tribus son les abeyes melíferas o Apini (qu'inclúi a l'abeya doméstica), les abeyes de les orquídees o Euglossini y les abeyes ensin aguiyón o Meliponini. La eusocialidad paez evolucionar dos veces nesti grupu. Orixinalmente creíase que la eusocialidad surdiera una sola vegada, y nesi casu Apini y Meliponini taben más rellacionaos que los otros grupos. Agora nun-y les considera asina.[8] D'alcuerdu a esto tenemos el siguiente cladograma:[8]

Abeyes corbiculadas



Apini (abeyes melíferas)



Euglossini (abeyes dde les orquídees)





Bombini (babarones)



Meliponini (abeyes ensin aguiyón)




Taxonomía

Hai más de 250 especies en 15 subxéneros. Los babarones cucos del subxéneru Psithyrus antes yeren consideraos como otru xéneru.[9] Pero los estudios recién suxuren que tán abondo rellacionaos p'arrexuntalos dientro del xéneru Bombus.

Subxéneros del xéneru Bombus



Mendacibombus, 12 especies



Bombias, 3 especies




Kallobombus, 1 especie




Orientalibombus, 3 especies



Subterraneobombus, 10 especies




Megabombus, 22 especies




Thoracobombus, 50 especies



Psithyrus, 30 especies








Pyrobombus, 50 especies




Alpinobombus, 5 especies



Bombus (subxéneru), 5 especies






Alpigenobombus, 7 especies



Melanobombus, 17 especies




Sibirocobombus, 7 especies



Cullumanobombus, 23 especies








Hábitat

La so cubierta vellosa facer más resistentes al fríu qu'otres especies lo que-yos dexa vivir a mayor llatitú y altitú. Anque tamién unes poques especies atópase en llugares tropicales o subtropicales. Amás otru recursu pa regular la temperatura ye la propiedá d'arrecir, faer cimblar los músculos del vuelu, xenerando calor y un sistema de circulación que-yos dexa calecer los músculos torácicos del vuelu en preferencia al abdome, cuando asina lo precisen. Sicasí, cuando precisen protexer a les sos críes del fríu, regulen la circulación en tal forma que l'abdome permanez más caliente y con él cubren les sos críes.[10][11]

Distribución xeográfica

Atopar principalmente en climes templaos, con delles especies tropicales. Tamién s'atopen n'altitúes y llatitúes más elevaes que les d'otres especies d'abeyes.[12] Una poques especies (B. polaris y B. alpinus) viven en climes bien fríos hasta nel Árticu, tal ye'l casu de B. polaris na Islla de Ellesmere, como asina de la so cleptoparásito, B. hyperboreus. Ésti ye'l casu más septentrional d'un inseutu eusocial.[13]

Tienen una distribución cuasi cosmopolita. Nun son nativos d'Australia y Nueva Zelanda, pero delles especies fueron introducíes el sieglu pasáu pa efectuar la polinización de colleches. N'África, atopar al norte del Sahara.[14]

Importancia económica

Son escelentes polinizadores de flores monteses y tamién de plantes cultivaes. La so tolerancia al fríu déxa-yos polinizar en rexones onde otres abeyes nun lleguen. Amás empiecen la so xera polinizadora más tempranu na estación y más tempranu na mañana.

Agricultura

Magar l'abeya melífera ye la polinizadora de munches de les plantes cultivaes hai dalgunes que son polinizadas más conducentemente polos babarones.[15] Un exemplu ye l'alfalfa. En Nueva Zelanda, cuando s'empecipió la industria agropecuario, los cultivos d'alfalfa p'alimentar al ganáu crecíen bien pero nun producíen grana, asina que la importaben añalmente. Nel sieglu XIX y principios del XX foi necesariu importar cuatro especies de babarones d'Europa pa efectuar la polinización de l'alfalfa y nunos pocos años nun se precisó importar más grana (O'Toole, 1999).

Otru exemplu del usu comercial del babarón ye la industria de tomates d'invernaderu n'Estaos Xuníos, onde se merquen colonies de babarones añalmente y caltener nel interior de grandes invernaderos (Buchmann, 1996).[16]

Estáu de caltenimientu

En dellos países desenvueltos les poblaciones de babarones tán en peligru debíu especialmente al usu de pesticidas. Por casu, en Gran Bretaña, de les 19 especies natives más los seis especies parásites, delles sufrieron un fondu amenorgamientu y trés fueron escastaes llocalmente. Les poblaciones de namái seis especies paecen gociar de bona salú. La desapaición o severu amenorgamientu de los babarones podría tener un impautu fondu na flora. Por eso en dichu país fundóse'l “Bumblebee Conservation Trust” que'l so oxetivu ye asegurar el caltenimientu de les especies de babarones.[17]

Nos Estaos Xuníos tamién sumieron delles especies.[18]

Nel sur de Suramérica'l babarón xigante, Bombus dahlbomii, ta en peligru d'estinción por causa de la introducción de dos babarones europeos con fines de polinización agraria.[19]

El mitu del vuelu del babarón

Acordies con folclor del sieglu venti, les lleis de l'aerodinámica prueben que'l babarón tendría de ser incapaz de volar, yá que nun tien la capacidá (en términos de tamañu de nala o movimientos per segundu) p'algamar el vuelu col grau de carga necesariu na nala. Ensin atalantar que los científicos 'probaron' que nun puede volar, el babarón facer satisfactoriamente. L'orixe d'esti mitu foi malo d'allugar con certidume. John McMasters cuntó una anéudota sobre un aerodinamicista suizu nuna cena que realizó dellos cálculos y concluyó, presumiblemente en tonu de chancia, qu'acordies con les sos ecuaciones, los babarones nun pueden volar.[20] N'años posteriores McMasters refugó esti orixe, suxuriendo que podíen esistir múltiples oríxenes, y que'l más antiguu qu'atopó foi una referencia nel llibru francés -y vol des insectes de 1934, nel cual aplicaren les ecuaciones de resistencia del aire n'inseutos y afayaron qu'el so vuelu yera imposible, pero que "unu nun tien de tar sosprendíu de que les resultaos d'estos cálculos nun coincidan cola realidá".[21]

Créese que los cálculos que determinaron que los babarones nun pueden volar tán basaos nun tratamientu llinial simplificáu de perfiles alares trémboles. El métodu indica oscilaciones de pequeña amplitú ensin separación del fluxu d'aire. Esto nun considera l'efectu de la entrada en perda dinámica, una separación del fluxu d'aire qu'induz un gran vórtice sobre la nala, que de volao produz una fuercia de suspensión del perfil alar de delles vegaes la fuercia del vuelu regular. Analises más sofisticaos amuesen que'l babarón puede volar porque les sos ales atopen una entrada en perda dinámica en cada ciclu d'oscilación.[22]

Referencies

  • Mitchell, T.B. 1962. Bees of the Eastern United States, Volume II. North Carolina Agricultural Experiment Station. Tech. Bul. Non.152, 557 p.
  • Buchmann, Stephen L., Nabhan, Gary Paul (1996) The forgotten pollinators Island Press, Washington DC, Covelo, CA ISBN 1-55963-353-0
  • O'Toole, Christopher, Raw, Anthony (1999) Bees of the world. Cassell Illustrated. ISBN 0-8160-5712-5
  1. Williams, Paul H.. «An annotated checklist of bumble bees with an analysis of patterns of description». Bulletin of the Natural History Museum (Entomology) 67. http://www.nhm.ac.uk/research-curation/projects/bombus/subgenericlist.html. Consultáu 'l 30 de mayu de 2012.
  2. 2,0 2,1 «Bumblebee nests». Bumblebee Conservation Trust. Consultáu'l 13 de febreru de 2015.
  3. «Trade-offs in the evolution of bumblebee colony and body size: a comparative analysis». Ecology and evolution 5 (18). doi:10.1002/ece3.1659. PMID 26445652.
  4. Lye, Gillian C. (payares de 2011). «Using citizen science to monitor Bombus populations in the UK: nesting ecology and relative abundance in the urban environment». Journal of Insect Conservation 16 (5). doi:10.1007/s10841-011-9450-3. ISSN 1366-638X.
  5. «Foraging distances of Bombus muscorum, Bombus lapidarius, and Bombus terrestris (Hymenoptera, Apidae)». Journal of Insect Behavior 13 (2). doi:10.1023/A:1007740315207.
  6. «Bumblebee foraging—is closer really better?». Agriculture, Ecosystems and Environment 95 (1). doi:10.1016/S0167-8809(02)00043-9.
  7. «A landscape-scale study of bumble bee foraging range and constancy, using harmonic radar». Journal of Applied Ecology 36 (4). doi:10.1046/j.1365-2664.1999.00428.x.
  8. 8,0 8,1 «The Antiquity and Evolutionary History of Social Behavior in Bees». PLOS ONE 6 (6). xunu de 2011. doi:10.1371/journal.pon.0021086. PMID 21695157. Bibcode: 2011PLoSO...621086C.
  9. [1]
  10. Heinrich, B. (1981). Insect Thermoregulation. Krieger Publishing Company. ISBN 0-471-05144-6.
  11. Dillon, Michael Y; Dudley, Robert (febreru de 2014). «Surpassing Mt. Everest: estreme flight performance of alpine bumble-bees». Biology Letters 10 (2). doi:10.1098/rsbl.2013.0922.
  12. «Map at: Bumblebees of the world». Natural History Museum. Consultáu'l 9 de xunetu de 2007.
  13. Milliron, H. Y.; Oliver, D. R.. «Bumblebees from northern Ellesmere Island, with observations on usurpation by Megabombus hyperboreus (Schönh.)». Canadian Entomologist 98 (2). doi:10.4039/Ent98207-2.
  14. «Genus Bombus – Bumble Bees». Consultáu'l 12 de febreru de 2015.
  15. «Modelling bee pollination: enter the 'flight arena'». Biotechnology and Biological Sciences Research Council. Consultáu'l 11 de febreru de 2015.
  16. «NRDC: OnEarth Magacín, Summer 2006 – The Vanishing». Consultáu'l 9 de xunetu de 2007.
  17. [2]
  18. «Celebrating Wildflowers - Pollinator of the Month - Bumblebees». Consultáu'l 2009.
  19. Madjidian, J. A.; Morales, C. L., and Smith, H. G. (2008). Displacement of a native by an alien bumblebee: lower pollinator efficiency overcome by overwhelmingly higher visitation frequency. Oecologia, 156(4), 835-845.
  20. McMasters, John H. "The flight of the bumblebee and related myths of entomological engineering." American Scientist 77 (March/April 1989): pp.146-169, cited in Ingram, Jay The Barmaid's Brain, Aurum Press, 2001, pp.91-92.
  21. Ingram, Jay The Barmaid's Brain, Aurum Press, 2001, pp.91-92.
  22. «Bumblebees finally cleared for takeoff». Cornell Chronicle. Consultáu'l 26 de xineru de 2008.

Enllaces esternos

Plantía:Wc



license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia authors and editors
original
visit source
partner site
wikipedia AST

Bombus: Brief Summary ( Asturian )

provided by wikipedia AST
 src= Babarón con corbícula llena de polen.

Bombus ye un xéneru d'himenópteros de la familia Apidae qu'inclúi les especies conocíes pol nome común de babarón , abeyón o moscardu; magar esti postreru nome común tamién alude a otru orde d'inseutos totalmente distintu, los dípteros (vease por casu moscardu cazador d'abeyes). Tamién se-y conoz como cigarrón, magar esti nome puede referise a los babarones carpinteros (mayormente en Venezuela) o a saltapraos.

Los babarones son robustos, velludos, de color negru, munchos presenten bandes marielles, blanques o en dellos casos naranxa. El vellu que cubre cuasi tol cuerpu ye sedosu, con cogordes ramificaes, plumoses.

Les femes (reines y obreres) estremar de los babarones carpinteros pola presencia de la corbícula o canasta de polen nes pates posteriores, un órganu especializáu pa la colección de polen. Los babarones son abeyes relativamente grandes de 20 milímetros o más. Les reines son más grandes que les obreres y que los zánganos. Aliméntense fundamentalmente de néctar y colectan polen p'alimentar a les sos críes, como lo faen los sos parientes, les abeyes melíferas o abeyes doméstiques.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia authors and editors
original
visit source
partner site
wikipedia AST

Bombus ( Catalan; Valencian )

provided by wikipedia CA

Bombus és un gènere d'insectes himenòpters de la família dels àpids, coneguts vulgarment com a borinots o abellots/abegots i bom(b)irons/bumerons/bumbirons al País Valencià, matabous a Menorca (Bombus hortorum). Tenen un cos pelut i un color semblant al de les abelles per tal d'alertar els depredadors de la seva perillositat. Els borinots també tenen fibló però habitualment no l'utilitzen. Són insectes socials, però les seves colònies són menys nombroses que les de les abelles (al voltant de 50 individus) i encara que fan mel, no n'emmagatzemen en tanta quantitat, ja que només la femella, que serà la fundadora d'una nova colònia a la primavera, arriba a passar l'hivern. Són molts bons pol·linitzadors de tota mena de plantes silvestres i conreades i s'utilitzen, per exemple, per pol·linitzar tomaqueres en hivernacles. Poden volar amb temperatures més baixes que les abelles i fins i tot amb una lleugera pluja, ja que tenen un mecanisme especial de control de temperatura del cos.

Espècies

 src=
Borinot recollint pol·len d'un gira-sol.
 src=
Reina de borinot de jardí.
En altres projectes de Wikimedia:
Commons
Commons Modifica l'enllaç a Wikidata
Viquiespècies
Viquiespècies
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autors i editors de Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia CA

Bombus: Brief Summary ( Catalan; Valencian )

provided by wikipedia CA

Bombus és un gènere d'insectes himenòpters de la família dels àpids, coneguts vulgarment com a borinots o abellots/abegots i bom(b)irons/bumerons/bumbirons al País Valencià, matabous a Menorca (Bombus hortorum). Tenen un cos pelut i un color semblant al de les abelles per tal d'alertar els depredadors de la seva perillositat. Els borinots també tenen fibló però habitualment no l'utilitzen. Són insectes socials, però les seves colònies són menys nombroses que les de les abelles (al voltant de 50 individus) i encara que fan mel, no n'emmagatzemen en tanta quantitat, ja que només la femella, que serà la fundadora d'una nova colònia a la primavera, arriba a passar l'hivern. Són molts bons pol·linitzadors de tota mena de plantes silvestres i conreades i s'utilitzen, per exemple, per pol·linitzar tomaqueres en hivernacles. Poden volar amb temperatures més baixes que les abelles i fins i tot amb una lleugera pluja, ja que tenen un mecanisme especial de control de temperatura del cos.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autors i editors de Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia CA

Čmelák ( Czech )

provided by wikipedia CZ
Tento článek je o rodu hmyzu z čeledi včelovití. Další významy jsou uvedeny na stránce Čmelák (rozcestník).

Čmelák (Bombus) je rod hmyzu náležící do čeledi včelovití (Apidae). Popsáno bylo více než 250 druhů rodu čmelák. Četnější výskyt je na severní polokouli, i když jsou druhy známé na Novém Zélandu a na ostrově Tasmánie.

Čmeláci jsou sociální hmyz. Vyznačují se barevným ochlupením těla, často v černé a žluté barvě, obvykle v pásech. Některé druhy ovšem mají i oranžovou nebo červenou barvu, nebo mohou být úplně černé.[1] Stejně jako jejich příbuzní, včely, se čmeláci živí nektarem a pylem, shromažďují jej jako potravu pro své larvy.

Biologie

Způsob života je pro všechny čmeláky v mnoha ohledech podobný. Samička tráví zimu v zemní komůrce (hibernaculum). Na jaře komůrku opouští. Sbíráním nektaru doplňuje energetické zásoby v těle. Po několika dnech začne konzumovat také pyl potřebný pro rozvoj vaječníků. Během deseti dnů začne pátrat po vhodném místě k vybudování hnízda. Podle druhové příslušnosti vznikají čmeláčí příbytky v opuštěných dírách zemních hlodavců (č. hájový, lesní, sorojský, zemní), kromě zemních děr jsou vhodná místa vyhledávána také v budovách, škvírách skal (č. skalní, zahradní, rolní), nebo využijí pustá hnízda po ptácích i veverkách (č. rokytový).

Teplý a jemný materiál, který v opuštěných hnízdech a norách nikdy nechybí, upraví matka v oválnou komůrku jen o něco větší než je sama. U vchodu do komůrky vytvoří medový džbánek velikosti hrášku až náprstku. Na dně komůrky vytvoří voskovou buňku, do níž naklade několik vajíček. Buňku přikryje zadečkem a vyhřívá na 30 °C. Vajíčka i larvy matka doslova vysedí. Energii k zahřívání získává konzumací medu v připraveném džbánku.

Podle způsobu krmení larev tvoří druhy rodu čmelák dvě skupiny. Buď matka krmnou směs připravuje ve volátku a vyvrhuje do buňky k larvičkám (skupina pollen storers)[2], nebo pod larvičkami vybuduje voskovou kapsu, ve které je předem uskladněna zásoba směsi medu a pylu. Larvičky se pak živí samy (skupina pocket makers)[2]. Na konci svého vývoje vytvoří larvy ve voskové buňce zámotek. Matka seškrábe vnější vrstvu vosku, zámotek tak obnaží, a buduje další buňky v sousedství. Po 24 dnech se líhnou první dělnice. Pomáhají matce s krmením, zahříváním, sběrem pylu a nektaru a s úpravami hnízda.

S přibývajícími buňkami nabývá hnízdo hroznovitého spirálovitého tvaru. Nejstarší buňky zůstávají vespod nové jsou nahoře.

Uprostřed léta se v hnízdě objevují samečkové přibližně stejné velikosti jako dělnice a líhnou se nové matky. Samečkové hnízdo opouštějí a pátrají v krajině po mladých samičkách. Páření probíhá na zemi podle druhově odlišných rituálů. Oplozená matka se vrací do hnízda, plní si volátko hustým medem a odlétá hledat vhodné místo k přezimování. Stará matka koncem léta hyne. Dělnice jsou schopné ještě nějakou dobu klást neoplozená vajíčka, ze kterých se líhnou samečkové. Hnízdo však záhy vymírá.

Hnízdo na vrcholu svého rozvoje obsahuje podle druhové příslušnosti několik desítek až dvě stovky jedinců.

Žihadlo čmeláka

Matky a dělnice všech v Česku žijících druhů čmeláků jsou vybaveny žihadlem. V přírodě a mimo hnízdo však nikoho nenapadají. Pouze společenství čmeláka rokytového aktivně brání své hnízdo v okruhu několika metrů.[3]

Bodnutí se určitě dočká ten, kdo by chtěl proniknout do jejich hnízda. Chovatelé čmeláků popisují obranné postavení matky při otevření úlku; leží nehnutě na zádech s roztaženýma nohama, otevřenými kusadly a špičkou zadečku namířenou vzhůru. Dotknout se matky v této poloze znamená jisté bodnutí.

Bodnout může čmelák na rozdíl od včely opakovaně, poněvadž žihadlo vždy z rány vytáhne. Účinky čmelího jedu jsou podobné jaku u jedu včelího. Bodnutí je bolestivé, provázené otokem a svěděním kolem ranky. Nebezpečné je pouze pro alergiky.

Zajímavosti

V Jižní Americe jsou čmeláci pochoutkou – jedí se živí nebo se z nich dělá víno; v Indii je zase připravují v kořeněném těstíčku; Dajákové na Borneu čmeláky s oblibou konzumují s rýží.

Podle pachu čmelák pozná, zda květ již před ním navštívil ten den jiný čmelák.[4]

Odkazy

Reference

  1. Williams PH. 2007. The distribution of bumblebee colour patterns world-wide: possible significance for thermoregulation, crypsis, and warning mimicry. Biological Journal of the Linnean Society 92: 97-118 [online]. [cit. 2007-07-09]. Dostupné online. (anglicky)
  2. a b PTÁČEK, Vladimír. U nás žijící druhy čmeláků. Včelařství, časopis ČSV. 2013, roč. 66, čís. 4, s. 145. ISSN 0042-2924.
  3. PTÁČEK, Vladimír. Chov čmeláků v laboratoři. Brno: Tribun EU s. r. o., 2008. ISBN 978-80-7399-635-2. Kapitola 15. Poznámky k ochraně zdraví, s. 98.
  4. http://www.osel.cz/9298-mel-k-m-tak-p-chnou-nohy.html - Čmelákům také páchnou nohy

Literatura

  • PTÁČEK, Vladimír. Sezónní cyklus čmeláků. Včelařství, časopis ČSV. Únor 2013, roč. 66, čís. 2, s. 73-74. ISSN 0042-2924.

Související články

Externí odkazy

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia autoři a editory
original
visit source
partner site
wikipedia CZ

Čmelák: Brief Summary ( Czech )

provided by wikipedia CZ
Tento článek je o rodu hmyzu z čeledi včelovití. Další významy jsou uvedeny na stránce Čmelák (rozcestník).

Čmelák (Bombus) je rod hmyzu náležící do čeledi včelovití (Apidae). Popsáno bylo více než 250 druhů rodu čmelák. Četnější výskyt je na severní polokouli, i když jsou druhy známé na Novém Zélandu a na ostrově Tasmánie.

Čmeláci jsou sociální hmyz. Vyznačují se barevným ochlupením těla, často v černé a žluté barvě, obvykle v pásech. Některé druhy ovšem mají i oranžovou nebo červenou barvu, nebo mohou být úplně černé. Stejně jako jejich příbuzní, včely, se čmeláci živí nektarem a pylem, shromažďují jej jako potravu pro své larvy.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia autoři a editory
original
visit source
partner site
wikipedia CZ

Humlebier ( Danish )

provided by wikipedia DA

Humlebier (Bombus) er en slægt af de årevingede insekter. I Danmark er registreret 29 arter af humlebier.[1] En almindelig art er f.eks. agerhumlen (Bombus pascuorum).

Arter

Liste over arterne og deres status på den danske rødliste[2].

Dansk navn Latinsk navn ICU Rødliste Steppehumle Bombus cullumanus RE Truet Frugthumle Bombus pomorum RE Klokkesnyltehumle Bombus quadricolor RE Kløverhumle Bombus distinguendus CR Felthumle Bombus ruderatus CR Havesnyltehumle Bombus barbutellus EN Foranderlig humle Bombus humilis VU Enghumle Bombus veteranus VU Agersnyltehumle Bombus campestris NT Græshumle Bombus ruderarius NT Jordboende humle Bombus subterraneus NT Skovhumle Bombus sylvarum NT Lys jordsnyltehumle Bombus bohemicus LC Ikke truet Pilejordhumle Bombus cryptarum LC Havehumle Bombus hortorum LC Hushumle Bombus hypnorum LC Hedehumle Bombus jonellus LC Stenhumle Bombus lapidarius LC Lys jordhumle Bombus lucorum LC Kravejordhumle Bombus magnus LC Moshumle Bombus muscorum LC Hussnyltehumle Bombus norvegicus LC Agerhumle Bombus pascuorum LC Lille skovhumle Bombus pratorum LC Stensnyltehumle Bombus rupestris LC Klokkehumle Bombus soroeensis LC Skovsnyltehumle Bombus sylvestris LC Mørk jordhumle Bombus terrestris LC Mørk jordsnyltehumle Bombus vestalis LC

Myten

En af de mest citerede videnskabelige påstande er den om at humlebien ikke kan flyve, men den ved det ikke, og derfor flyver den bare alligevel. Flere er blevet krediteret som ophavsmand for denne myte, omend franskmanden Antoine Magnan muligvis er den tidligste. Han publicerede i 1934 beregningen af biernes flyveegenskaber i sin bog om dyrenes bevægelser, "La Locomotion Chez les Animaux". Problemet skulle findes i de matematiske modeller; moderne beregninger bekræfter de empiriske observationer, og tillader humlebien at flyve. Det har derfor aldrig hverken stridt imod de fysiske love, eller som sådan været et mysterium, hvorfor humlebien kan flyve, skønt myten ofte bliver fremstillet som fakta den dag i dag.[3]

I kulturen

Det gammel-engelske ord for humlebi, dumbledor, har været inspiration til navnet på figuren Albus Dumbledore, en central skikkelse i J.K. Rowlings romanserie om Harry Potter. Rowling syntes at navnet passede, da hun forestillede sig Dumbledore som en mand med passion for musik, som sagtens kunne finde på at gå rundt og brumme stille for sig selv.[4]

Billeder

Se også

Referencer

  1. ^ a b allearter.dk: Slægten Bombus. Hentet 7. marts 2016
  2. ^ Aarhus Universitet: Institut for Bioscience, Søgeord:Bombus. "Den danske rødliste". Hentet 2016-07-07.
  3. ^ Flight Of The Bumblebee – Science News
  4. ^ Rowling, J. K. (19. marts 1999). "Barnes and Noble interview, 19 March 1999". AccioQuote!. Hentet 28. februar 2007.


license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia-forfattere og redaktører
original
visit source
partner site
wikipedia DA

Humlebier: Brief Summary ( Danish )

provided by wikipedia DA

Humlebier (Bombus) er en slægt af de årevingede insekter. I Danmark er registreret 29 arter af humlebier. En almindelig art er f.eks. agerhumlen (Bombus pascuorum).

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia-forfattere og redaktører
original
visit source
partner site
wikipedia DA

Hummeln ( German )

provided by wikipedia DE
 src=
Hummel ist eine Weiterleitung auf diesen Artikel. Weitere Bedeutungen sind unter Hummel (Begriffsklärung) aufgeführt.
 src=
Bombini ist eine Weiterleitung auf diesen Artikel. Zum italienischen Radrennfahrer siehe Emanuele Bombini.

Die Hummeln (Bombus) sind eine zu den Echten Bienen gehörende Gattung staatenbildender Insekten. Die im weiblichen Geschlecht über einen Wehrstachel verfügenden Hautflügler (Hymenoptera) gehören zu den Stechimmen, auch Wehrimmen genannt. Sie kommen überwiegend in den gemäßigteren und kühleren Regionen der Nordhalbkugel vor.

Ein Hummelvolk besteht je nach Art aus etwa 50 bis 600 Tieren und einer Königin. Die Mehrzahl der Tiere sind Arbeiterinnen, daneben gehören zum Volk auch Männchen, die wie auch bei den Honigbienen Drohnen genannt werden, sowie Jungköniginnen. Ein Volk überlebt in Europa nur einen Sommer und ist gewöhnlich im September abgestorben. Es überwintern einzig die begatteten Jungköniginnen, die im frühen Frühjahr des nächsten Jahres allein auf sich gestellt mit der Anlage eines Nestes und damit der Gründung eines neuen Staates beginnen. Solche Königinnen erreichen ein Alter von bis zu zwölf Monaten, von denen sie bis zu acht Monate in Winterruhe verbringen. Drohnen und Arbeiterinnen erreichen dagegen in der Regel nur ein Alter von drei bis vier Wochen.

Während Honigbienen erst ab einer Außentemperatur von mindestens 10 °C ausfliegen, sind Hummelköniginnen im zeitigen Frühjahr bereits ab 2 °C und Hummelarbeiterinnen ab 6 °C zu beobachten, da sie die zum Fliegen notwendige Körpertemperatur durch Vibration der Brustmuskulatur erzeugen.

Seit dem Ende der 1980er Jahre werden Hummeln beim kommerziellen Anbau von Obst und Gemüse als Bestäuberinsekten eingesetzt. Von großer wirtschaftlicher Bedeutung ist ihre Verwendung beim Treibhausanbau von Tomaten. Weltweit werden jährlich Millionen von Hummelnestern künstlich aufgezogen und an Gemüsebauern versendet. Die wichtigste Art dabei ist die Dunkle Erdhummel.

Körperbau

 src=
Dunkle Erdhummel (Bombus terrestris) auf Blütenkopf einer Mannstreu-Art
 src=
Dunkle Erdhummel beim Nektarsammeln
 src=
Nahaufnahme einer Ackerhummel

Der kräftige, rundlich ovale Körper besteht aus drei Abschnitten: dem Kopf, dem Thorax und dem Abdomen. Er ist pelzartig mit Haaren bedeckt, was sie vor Kälte schützt, außerdem mehrfarbig gestreift. Diese Färbung kommt in unterschiedlicher Weise z. B. bei der Ackerhummel und der Steinhummel vor, während etwa die Dunkle Erdhummel und die Gartenhummel eine weiße Hinterleibsspitze haben und sich stark ähneln. Häufig sind Hummeln zu sehen, die in Kopfnähe kahle, glänzende Stellen am Körper aufweisen. Der Haarverlust entsteht, wenn das Eingangsloch zum Nest so eng ist, dass beim Eintreten ins Nest und beim Verlassen die betreffenden Stellen Kontakt mit dem Rand des Schlupflochs haben.

Hummeln haben einen Rüssel zur Nahrungsaufnahme, der je nach Art unterschiedlich lang ist. Bei den Königinnen beträgt die Länge im Durchschnitt ca. 13 mm, bei Arbeiterinnen ca. 12 mm und bei Drohnen ca. 10 mm. Es sind jeweils paarig Fühler, Facettenaugen und transparente Flügel vorhanden sowie 6 mehrgliedrige Beine.

Die Königinnen werden je nach Art zwischen 15 und 23 mm lang, bei einer Flügelspannweite von 18 bis 43 mm, die Arbeiterinnen und Drohnen werden 8–21 mm lang und haben eine Spannweite von 18 bis 34 mm. Die Größe variiert auch innerhalb der jeweiligen Arten, sowohl bei Drohnen als auch bei Arbeiterinnen.

Verbreitung und Arten

Natürliches Verbreitungsgebiet

 src=
Steinhummel
 src=
Behaarung einer Hummel
 src=
Saugrüssel einer Hummel

Es gibt etwa 250 Hummelarten, die vor allem in den gemäßigteren und kühleren Regionen der Nordhalbkugel vorkommen. Besonders artenreich sind die Hummeln in Europa und Asien vertreten, sie besiedeln praktisch die gesamte eurasische Landfläche nördlich des Himalaya. Sie fehlen in Afrika südlich der Sahara und in Australien, in Indien sind sie nur oberhalb von 1000 m zu finden, wenige Arten bewohnen die Berge von Taiwan, Java und Sumatra. In wärmeren Regionen sind Hummeln weitgehend auf Gebirge beschränkt, auch in Amerika, wo sie in vergleichsweise wenigen Arten bis nach Feuerland verbreitet sind. Allerdings gibt es auch einzelne Arten, die das Amazonasbecken besiedeln.

Europäische Hummelarten

In Europa gibt es etwa 70 Arten, davon kommen 36 in Deutschland vor. Auf der „Roten Liste“ der in Deutschland bedrohten Arten stehen zurzeit 16 Hummelarten (Auflistung siehe Weblinks). In einigen Regionen, z. B. in Nordrhein-Westfalen, sind bereits einige Arten ausgestorben. Hummeln sind neben Hornissen und Wildbienen in Deutschland durch das Bundesnaturschutzgesetz geschützt, ähnliche Schutzbestimmungen gibt es in vielen anderen Ländern. Insgesamt sind in Europa folgende Hummelarten vertreten (nach wissenschaftlichen Namen sortiert):

Die Liste der Hummelarten nennt alle weltweit bekannten Hummelarten.

Kuckucks- bzw. Schmarotzerhummeln

Sozialparasitäre Arten, sogenannte Kuckucks- oder Schmarotzerhummeln, nisten sich in Nestern von Hummelvölkern ein, um ihren Nachwuchs von den Bewohnern großziehen zu lassen. Bei diesen Arten gibt es keine Arbeiterinnen. Es gibt zehn solcher Arten, davon sechs in Deutschland wie z. B. die Vierfarbige Kuckuckshummel. Sie wurden in der Vergangenheit oft als eigene Gattung Psithyrus betrachtet.

Die Schmarotzer fressen die Eier des Volkes und versuchen, eigene zu legen. Gelingt das, verdrängt der Nachwuchs der Sozialparasiten den des Wirtes, es entwickeln sich weniger Königinnen.

Einbürgerung in Neuseeland

Hummeln wurden im 19. Jahrhundert in Neuseeland eingebürgert. Landwirte kämpften dort mit dem Problem, dass der ausgebrachte Rotklee kaum oder keinen Samen ansetzte, so dass sie gezwungen waren, Samen immer wieder aus Großbritannien zu importieren. Einem Hobby-Entomologen fiel schließlich auf, dass Hummeln in Neuseeland fehlten und dies die Ursache für den nicht samenden Rotklee war.[1] Die ersten Versuche mit der Einführung von Hummeln scheiterten, weil es nicht gelang, die Hummeln lebend per Schiff über den Äquator zu transportieren. Dies gelang erst 1885: 282 überwinternde Jungköniginnen waren in Großbritannien gesammelt und im Dezember 1884 im Kühlhaus der Tongariro, einem der ersten Dampfschiffe mit einer solchen Einrichtung, untergebracht worden. Als das Schiff am 8. Januar 1885 in Christchurch anlegte, lebten noch 48 der Hummelköniginnen. Die Aorangi, ein Schwesterschiff der Tongariro, brachte einen Monat später weitere 49 lebende Hummelköniginnen nach Neuseeland.[2] Die ausgewilderten Hummelköniginnen vermehrten sich in Neuseeland sofort sehr erfolgreich. Bereits 1886 wurden 100 Meilen südlich von Christchurch Hummeln gesichtet, und 1892 waren Hummeln bereits so häufig, dass Imker wegen der Nahrungskonkurrenz zu ihren Bienen besorgt waren.[3]

Die Artzusammensetzung der eingeführten Hummeln ist unbekannt. Heute finden sich in Neuseeland jedoch die Dunkle Erdhummel, die Garten- und die Feldhummel sowie seltener die Erdbauhummel.[4]

Systematik

Innerhalb der Bienen zählen die Hummeln zur Gruppe der Körbchensammler, eine monophyletische Gruppe, zu der unter anderen auch die Honigbienen gehören. Die phylogenetische Struktur innerhalb der Gruppe ist bisher nicht befriedigend geklärt, so lässt sich nach derzeitigem Stand der Forschung nicht sagen, welches die Schwestergruppe der Hummeln ist.

Die Hummeln selbst werden in eine Reihe von etwa 35 Untergattungen unterteilt, deren Abgrenzung voneinander aber schwierig ist, da die Hummeln einen sehr einheitlichen Körperbau haben. Von vielen Autoren wurden die Kuckuckshummeln der Untergattung Psithyrus als eigene Gattung abgespalten. Phylogenetische Untersuchungen deuten aber darauf hin, dass Abweichungen im Körperbau bei den Kuckuckshummeln lediglich als Anpassungen an die Lebensweise zu deuten sind, Psithyrus bildet offenbar keine Schwestergruppe zu den übrigen Hummeln, wie aus dem folgenden Kladogramm ersichtlich:

Bombus N.N.

Confusibombus


N.N.

Mucidobombus


N.N. N.N.

Eversmannibombus


Psithyrus



(übrige Untergattungen)





Mendacibombus



Der Versuch, die Gattung Bombus in mehrere monophyletische Gattungen aufzuspalten, um Psithyrus zum Gattungsrang erheben zu können, gilt wegen der Einheitlichkeit der gesamten Gruppe allgemein als nicht befriedigend. Da außerdem auch außerhalb von Psithyrus einige parasitische Hummelarten bekannt sind, wird inzwischen von den meisten Autoren Psithyrus nur als Untergattung angesehen.

Das Hummelnest im Jahresverlauf

 src=
Erdhummel mit Pollenhöschen im Anflug auf einen Blütenstand des Spitzwegerichs
 src=
Hummel an Krokussen

Die begatteten Jungköniginnen, die die Winterruhe überstehen, gründen im nächsten Jahr auf sich gestellt ein neues Volk. Sie suchen dazu zunächst im frühen Frühling einen geeigneten Platz für das Nest. Je nach Art kann es sich beim Nistplatz um eine kleine Erdhöhle wie beispielsweise ein Mauseloch (Erdhummeln), eine Moosschicht oder auch einen hohlen Baumstamm handeln. Baumhummeln nisten auch in verlassenen Vogelnestern. Die Nester werden in der Regel nur ein Jahr genutzt. Sehr selten kehrt eine Königin zu dem Nest zurück, in dem sie selber herangewachsen ist. Anders als in den gemäßigten Klimazonen gibt es in den Tropen mehrjährige Hummelkolonien.

Die Königin sammelt Nektar und Pollen, die sie zu sogenanntem „Bienenbrot“ verarbeitet, auf das sie in einer aus Wachs geformten „Zelle“ die ersten Eier legt. Das Wachs für die Zellen scheiden die Königin und später auch die Arbeiterinnen aus dem Hinterleib aus. Als Nahrungsquelle für sich, die Larven und die geschlüpften Hummeln baut die Königin außerdem einen kleinen „Topf“, den sie mit Honig füllt. Das Töpfchen wird oft in der Nähe der Eier positioniert. Um die Eier warmzuhalten, setzt sich die Königin nach der ersten Eiablage bei Bedarf zum Brüten darauf, und ihr Kopf ist häufig dem Honigtöpfchen zugewandt. So kann sie jederzeit mit dem Rüssel Honig aufnehmen, ohne dass sie die Eier zur Nahrungsaufnahme verlassen muss. Die Zellenanordnung ist urnen- oder krugförmig locker zu einem aufrecht stehenden Haufen gruppiert. Um den Brutbereich herum befindet sich eine isolierende Hülle aus Gras, Haaren und Moos, welche mit Wachs oder Honig verklebt ist. Oft wird das Nest mit einer Wachsschicht gegen Wärmeverluste abgedichtet, die regelmäßig erneuert und ausgebessert wird.

 src=
Königin der Gartenhummel
Filmaufnahme des Innenlebens eines Erdhummelnests mit Königin

Beim Brüten werden Temperaturen bis zu 38 °C erreicht. Die konstante Nesttemperatur beträgt etwa 30–33 °C. Während der ersten zehn Tage durchläuft die Brut verschiedene Larvenstadien, in denen sie kleinen Maden ähneln. Die Königin beißt kleine Öffnungen in die Brutzellen und füttert die Larven bis zu zehn Tage lang. Sie verpuppen sich anschließend Schmetterlingen ähnlich und schlüpfen nach einer etwa zehntägigen Metamorphose als Hummeln mit Flügeln. Während dieser Metamorphose legt die Königin ein zweites Mal Eier und verlässt auch noch für einige Male das Nest, um nochmals Nahrung zu sammeln. Die schlüpfenden Hummeln sind ausschließlich Arbeiterinnen. Sie bleiben zunächst einige Tage im Nest und wärmen und füttern die nächste Generation an Larven. Sie beginnen dann erstmals das Nest zu verlassen, um Nahrung zu sammeln.[5] Die Hummelkönigin stellt zu diesem Zeitpunkt ihre Nahrungsflüge ein und bleibt bis zum Ende ihres Lebens im Hummelnest. Sie lebt ab dann nur von der Nahrung, die von den Arbeiterinnen eingetragen wird.[6]

In Mitteleuropa sondert eine Hummelkönigin von der ersten Eiablage bis etwa Juli permanent ein Pheromon im Nest ab, welches dafür sorgt, dass sich im Volk ausschließlich Arbeiterinnen entwickeln. Ab Juli stellt die Königin die Absonderung von Pheromonen ein und legt sowohl männliche als auch weibliche Eier.[7] Auf Grund der fehlenden Pheromone entwickeln sich aus den weiblichen Eiern Jungköniginnen. In einem einzelnen großen Hummelvolk können hundert oder mehr Jungköniginnen sowie mehrere hundert Drohnen heranwachsen. Diese neuen Männchen und Weibchen verbringen einige Tage im Nest und verlassen dann das Nest für immer.[8]

 src=
Hummeln bei der Paarung

Im Nest zurück bleibt die alte Königin, die jetzt etwa ein Jahr alt ist. Da keine weiteren Arbeiterinnen mehr heranwachsen, geht mit dem Absterben der Arbeiterinnen der Kolonie die Nahrung aus. Etwa im September ist das alte Nest abgestorben.[9]

Begattung der Jungköniginnen

Drohnen haben keine andere Funktion als die Begattung einer Jungkönigin. Sie überleben nur wenige Wochen und sind im Hochsommer häufiger als andere Hummeln dabei zu beobachten, wie sie bevorzugt an großblütigen Blumen Nektar trinken.[9] Bei den meisten Hummelarten paaren sich die Königinnen lediglich ein einziges Mal, während die Drohnen durchaus in der Lage sind, sich mehrfach zu paaren. Ungeklärt ist deshalb, warum Hummelvölker so viel mehr Drohnen als Jungköniginnen aufziehen. Bei den meisten Hummelarten wachsen siebenmal so viele Männchen wie Jungköniginnen heran.[10]

Während sich paarende Hummeln gelegentlich beobachtet werden, ist bislang noch weitgehend ungeklärt, wie Drohnen und Jungköniginnen zueinander finden. Helle Erdhummeln verfolgen möglicherweise eine Gipfelbalz, da sich Ansammlungen von Männchen dieser Art im Kuppenbereich von Hügeln finden lassen.[11] Als Gipfelbalz (gelegentlich auch entsprechend dem englischen Fachbegriff „Hilltopping“ genannt) bezeichnet man ein Verhalten, bei welchem Männchen bestimmte exponierte Stellen im Gelände wie beispielsweise Hügel- oder Bergkuppen aufsuchen. Sie versuchen, ein gegen den Horizont möglichst weit oben gelegenes Areal zu besetzen und Rivalen zu verdrängen. Paarungsbereite Weibchen fliegen dann solche Orte an, um dort Männchen zu begegnen.

Bei anderen Hummelarten ist bei Männchen ein gezieltes und regelmäßiges Abfliegen bestimmter Strecken zu beobachten. Dieses Verhalten wurde bereits von Charles Darwin beschrieben.[12][13] Ihm war in seinem Garten in Kent aufgefallen, dass Gartenhummeln bestimmte Strecken entlang von Hecken und Wassergräben im Abstand von wenigen Sekunden entlangflogen. Neben Gartenhummeln ist mittlerweile dieses Verhalten auch für die Dunkle Erdhummel und die Steinhummel beschrieben. Skandinavische Wissenschaftler konnten nachweisen, dass die Drohnen der einzelnen Arten sich dabei in ihrer Flughöhe unterscheiden. Steinhummeln patrouillieren entlang bestimmter Strecken in Höhe von Baumwipfeln, während Gartenhummeln bevorzugt in Bodennähe fliegen.[14] Allen gemeinsam ist, dass die Drohnen mit ihren Patrouille-Flügen früh am Morgen beginnen und alle fünf bis 10 Meter an einem Zweig oder Blatt Pheromone hinterlassen. An diesen Stellen verharren die Drohnen später kurz in ihrem Flug. Die Markierstellen der einzelnen Männchen weichen geringfügig voneinander ab, sie folgen aber einer gemeinsamen Strecke, die typischerweise 200 bis 300 Meter lang ist. Da die Drohnen schnelle Flieger sind, wird die Strecke von einem einzelnen Männchen im Abstand von wenigen Minuten abgeflogen.[15] Vermutet wird, dass die Pheromone die Jungköniginnen anziehen, so dass die hier patrouillierenden Männchen die größte Verpaarungschance haben. Zu den gleichfalls ungeklärten Phänomenen des Hummelverhaltens gehört, auf welche Weise die Männchen die abzufliegende Strecke miteinander synchronisieren und warum gleiche Patrouillenstrecken über Jahre wiederholt von Männchen genutzt werden, obwohl jede Generation von Männchen im Herbst stirbt. Der Entomologe Dave Goulson vermutet, dass entweder Restspuren von Pheromonen erhalten bleiben oder die Strecke bestimmte landschaftliche Merkmale aufweist, die sie in besonderer Weise für solche Patrouillenflüge geeignet macht.[16]

Drohnen anderer Hummelarten versammeln sich im Versuch, auf Jungköniginnen zu treffen, in unmittelbarer Nähe eines Nestausgangs. Bei Mooshummeln wurde eine solche Ansammlung von Männchen auf ihren Verwandtschaftsgrad zueinander und mit dem Nest, vor dem sie sich eingefunden hatten, untersucht. Die DNA-Proben zeigten, dass Männchen weder aus dem Nest stammten, vor dem sie sich eingefunden hatten, noch die meisten der versammelten Drohnen miteinander verwandt waren. Bis jetzt kann man nur vermuten, dass die Männchen das betreffende Nest über den Geruch gefunden hatten.[17]

Kurz nach der Paarung, die in Mitteleuropa gelegentlich bereits im Juni, meist aber im Juli und August stattfindet, suchen Jungköniginnen nach einer geeigneten Stelle, um zu überwintern. Anders als die Männchen sind sie deshalb nur sehr selten zu beobachten. Typische Überwinterungsplätze der Jungköniginnen sind alte Komposthaufen und Maulwurfshügel.[18] Warum sie so früh mit der Überwinterung beginnen, obwohl zu diesem Zeitpunkt noch ausreichend Nahrung zur Verfügung steht, ist ungeklärt.[19]

Nahrungssuche und Bestäubung

Flugdistanz

Zu unterscheiden ist die Sammelflugdistanz und die Maximaldistanz. Beide sind artspezifisch begrenzt und können durch Pollenanalysen ermittelt werden. Daraus ergeben sich durchschnittliche Flugdistanzen von 180 m bis 1.250 Metern. Die maximalen Distanzen werden auf 300–1.500 m geschätzt. Dabei spielt die Körpergröße eine entscheidende Rolle und kleine Arten (unter 10 mm Länge) fliegen generell nur 100–300 m. Größere Arten (über 15 mm Länge) schaffen 600–1.200 m. Die Transportkapazität hat dabei entscheidenden Einfluss auf die zu realisierende Entfernung, denn je mehr Pollen die Bein- oder Bauchbürste aufnehmen kann, desto weiter kann ein Hummelweibchen fliegen. Darüber hinaus gibt es deutliche individuelle Unterschiede in der Bereitschaft der Tiere, auch weiter entfernte Futterpflanzen anzufliegen. Bei den meisten Weibchen werden eher geringe Distanzen bevorzugt.

Durch Untersuchungen an markierten Hummeln konnten bei einigen Hummelarten bis zu 1750 Meter ermittelt werden. Dagegen schafft eine große Holzbienenart ca. sechs Kilometer.[20]

Bedeutung als Bestäuberinsekt

 src=
Ackerhummel (Bombus pascuorum) bei der Nahrungssuche
 src=
Hummel mit Pollenpäckchen („Höschen“) in Schlafmohn-Blüte, einer „Pollenblume“

Hummeln gehören neben Honigbienen und Fliegen zu den wichtigsten Bestäuberinsekten. Ihre Temperaturunempfindlichkeit ermöglicht es Hummeln, weitaus länger als andere Bienen auf Nahrungssuche zu sein. Hummeln fliegen täglich in bis zu 18 Stunden bis zu 1000 Blüten an, um Nahrung zu suchen, selten mehr als zwei verschiedene Blütenarten je Flug. Einige Pflanzenarten, zum Beispiel Taubnesseln, werden ausschließlich von langrüsseligen Hummeln während der Nektarentnahme bestäubt. Sie bestäuben neben anderen auch viele Obstarten.

Hummeln fliegen im Gegensatz zu Bienen auch bei schlechtem Wetter Blüten an, um das Überleben ihres Volkes zu sichern, da ihre Nahrungsvorräte kleiner sind als die der Bienen. Sie ernähren sich von Pollen und Nektar, die Arbeiterinnen decken ihren extrem hohen Energiebedarf über Nektar. Die Eigenschaft, auch in feuchten Sommern die Blütenbestäubung zu sichern, und die geringe Temperaturempfindlichkeit im Vergleich zu Bienen macht sie besonders in regnerischeren Sommern mit niedrigen Durchschnittstemperaturen zu wichtigen Helfern vieler Pflanzenarten, darunter etliche Obst- und Gemüsearten. Nektar wird in Tönnchen nahe dem Nesteingang gelagert, bei der Lagerung von Pollen gibt es zwei verschiedene Verhaltensweisen. Die Pollenstorer („Pollenaufbewahrer“) lagern ihn, wie auch den Nektar, in ausgedienten Brutzellen, um die herum schließlich weitere Brutzellen angelegt werden. Diese Gefäße werden parallel zur Nestentwicklung verlängert. Längen von fünf Zentimetern und darüber sind möglich. Die Pocketmaker („Taschenhersteller“) legen eigens um mehrere Brutzellen herum Taschen für den Pollen an.

Auf dem Mount Everest werden fliegende Hummeln bis zu einer Höhe von 5600 Metern beobachtet, und unter Laborbedingungen sind einige noch in einer so dünnen Luft flugfähig, die der von über 9000 Metern entspricht.[21]

Sammeltechniken und Kommunikation

 src=
Von Hummeln aufgebissener Blütensporn vom Hohlen Lerchensporn

Hummeln informieren Stockgenossinnen nicht – wie die Honigbienen – mit einem aufwändigen Tanz, und doch kommunizieren sie im Nest miteinander. Neben chemischen Signalen, mit denen sie im Nest Sammelstellen für Nektar oder außerhalb des Nests auch gerade besuchte Blüten markieren, achten die Tiere sehr genau aufeinander. Nach ihrer Rückkehr bewegt sich eine erfolgreiche Sammlerin im Nest so auffällig und schnell, dass dadurch anschließend zum Teil mehr als doppelt so viele Tiere zur Nektarsuche ausfliegen.[22] Bei den hektischen Bewegungen der Rückkehrerin werden Duftstoffe der ursprünglich besuchten Blüte verteilt, die zusammen mit dem mitgebrachten Nektar von den anderen Tieren im Nest wahrgenommen werden. Diese Beobachter fliegen dann aus und suchen diese Blüten. Hummeln übermitteln also keine Informationen über die Richtung oder Entfernung einer Nektarquelle, wohl aber darüber, dass es in der Umgebung Nektar gibt. Die unterschiedlichen Kommunikationsweisen bei Honigbienen und Hummeln haben daher unterschiedliche evolutionäre Wurzeln.

Der lange Saugrüssel vieler Arten ermöglicht die Nektarsammlung aus tiefkelchigen Blüten. Hummeln sind dabei kräftig genug, auch geschlossene Blüten zu öffnen. Kurzrüsselige Arten beißen oft eine seitliche Öffnung in Blüten mit langen Kronröhren oder Blütenspornen, um sich einen direkten Zugang zum Nektar zu verschaffen („Blüteneinbruch“, „Nektarraub“). Der Nektar wird im Magen gesammelt und im Nest wieder hochgewürgt. Aus dem Nektar stellen Hummeln mit Hilfe körpereigener Enzyme Honig her, der aber für Menschen wegen der geringen Vorräte nicht interessant ist. Der Honig wird in leeren Brutzellen aufbewahrt.

Beim Vibrationssammeln hängt die Hummel an einer Blüte und erzeugt durch entkoppeltes Flügelschlagen Vibrationen. Es lösen sich dadurch reichlich Pollenkörner aus den reifen Staubbeuteln auch dann, wenn sie nur porenförmige Öffnungen haben („poricide Stamina“ wie z. B. in Tomaten-Blüten), die sich dann in den Haaren der Hummel verfangen und fast das ganze Haarkleid bedecken können. Die Hummel bürstet den Pollen im Flug aus den Haaren und lagert ihn in den „Körbchen“ des hinteren Beinpaares.

Der Pollentransport geschieht generell an den Hinterbeinen. Dazu werden die Pollen durch Belecken (Ausspeien von Nektar) zu einer formbaren Masse vermengt, die zwischen den langen Borsten der Hinterbeine angedrückt wird. Schicht um Schicht wachsen die „Pollenhöschen“. Je nach Tageszeit, Wetter und beflogenen Blumen können Pollenpakete so groß werden, dass sie wie kleine Flügel aussehen. Die Farbe der Pollenpakete reicht von hellgelb bis braun.

Im Nest sucht die Hummel die zu Pollensilos umfunktionierten Brutzellen (bei „Pollenstorern“) oder die Pollentaschen an Brutzellen (bei „Pocketmakern“) auf, um die Pollenpakete einzulagern. Über der Öffnung löst die Hummel die Pollenpakete in einem Stück vom Bein. Häufig braucht es mehrere Versuche, bis sich das Paket löst.

Neuesten Studien zufolge können Hummeln den Blühbeginn von Pflanzen zu ihren Gunsten beeinflussen. Durch ein gezieltes Durchbeißen der Blätter von noch nicht blühenden Pflanzen regen sie diese zu einer vorzeitigen Blütezeit an. Dieser Effekt kann den Blühbeginn bis zu 30 Tagen vorziehen.[23] Insbesondere hungrige Hummeln mit ungenügender Pollenversorgung neigen zu diesem Verhalten, welches wieder eingestellt wird, sobald das Pollenangebot steigt.[24]

Verteidigungsverhalten

 src=
Stachel einer Hummel

Ein weitverbreitetes Gerücht besagt, dass Hummeln nicht stechen können. Tatsächlich haben Arbeiterinnen und Königinnen aber einen recht großen Wehrstachel; Drohnen – wie alle männlichen Stechimmen – dagegen nicht.[25]

Beim Stich wird ein Gift auf das Opfer übertragen. Im Notfall, tritt man etwa auf eine Hummel, kann es zu einem sofortigen Stich kommen. Dasselbe ist auch beim Festhalten einer Hummel möglich.[26] Ansonsten stechen sie jedoch selten und warnen zuvor mit einer Abwehrreaktion. Zunächst heben sie ihr mittleres Bein in Richtung des Angreifers. Bei stärkerer Bedrohung werfen sie sich auf den Rücken, strecken den Stachelapparat in Richtung des Angreifers und brummen dabei laut.[27] Wenn hierauf kein Rückzug erfolgt, kann es zu Attacken kommen. Da sich die im Vergleich zu Honigbienen weniger wendigen Hummeln in Vorbereitung eines Stiches unter Umständen mit ihren Mundwerkzeugen am Ziel festhalten, kann der Eindruck entstehen, sie würden bei ihren Angriffen zubeißen.[28]

Beim Menschen zwickt der Stich nur geringfügig, jedoch kann ein Stich durch das eingespritzte Gift, das sich vom Gift von Bienen unterscheidet, durchaus auch schmerzhaft sein. Die Folgen sind Schmerzen, Rötungen, Juckreiz und Schwellungen. Wie die Stiche und Gifte von Bienen und Hornissen sind Hummelstiche für die meisten Menschen harmlos. Lediglich für Allergiker besteht die Gefahr einer schweren allergischen Reaktion. Der Stachel einer Hummel verfügt über keine Widerhaken und bleibt daher nicht wie der einer Honigbiene im Opfer stecken.

Im Gegensatz zu anderen staatenbildenden Stechimmen, Honigbienen, Wespen und Hornissen, die ihr Nest bei einer Störung und Gefahr gelegentlich auch sehr aggressiv verteidigen, stechen Hummeln eher selten. Die verschiedenen Hummelarten verfügen über ein unterschiedlich ausgeprägtes Aggressionspotenzial; unter ihren Verwandten sind jedoch die Hummeln die friedlichsten Wehrstachelträger. Gelegentlich soll es sogar vorgekommen sein, dass Hummeln ihr Opfer verfolgen und stechen. Dies ist allerdings selten und die Hummeln machen es nur beim Zerstören ihres Nestes.[29]

Natürliche Feinde

 src=
Hummel als Phorent einer Milbe

Neben den schmarotzenden Kuckuckshummeln ist die Große Wollbiene (Anthidium manicatum) für die Hummeln gefährlich. Die Männchen der Großen Wollbiene verteidigen ihr Revier gegen eindringende Bienen und Hummeln, indem sie auf diese zufliegen und kurz vor dem Zusammenprall ihren dornenbewehrten Hinterleib nach vorn krümmen. Dabei werden häufig die Flügel der Angegriffenen zerstört. Die dadurch flugunfähig gewordenen Insekten verhungern.

Während Wollbienen einzelne Hummeln schädigen, kann die Nachkommenschaft der Wachsmotte ein ganzes Hummelvolk vernichten. Die Wachsmotte fliegt durch Nektar- und Pollenduft angelockt in das Hummelnest und legt dort Eier. Die daraus schlüpfenden Larven fressen die Waben samt enthaltenen Hummeleiern und -larven. Der Nachwuchs der Hummeln bleibt aus und das betroffene Hummelvolk erlischt.

Viele Hummelarten sind als Wirte der Bienenameisen (Familie Mutillidae) bekannt. Die weiblichen Bienenameisen sind stark gepanzert, flügellos und sehr wehrhaft. Sie dringen in die Hummelnester ein und legen in einige Zellen je ein Ei. Nach Verzehr der kompletten Brut verpuppt sich die Bienenameisenlarve in der Zelle. Später schlüpfen dann erwachsene Tiere. Der Befall durch eine Bienenameise führt nicht unbedingt zum Niedergang des kompletten Hummelvolks.

Die Dickkopffliege, ein Endoparasitoid, legt ihr Ei in Hummeln, Bienen und Wespen ab. Die Larven ernähren sich dann von den Innereien des Wirtes. Stirbt dieser, verpuppen sie sich im leergefressenen Körper.

Milben setzen sich auf der Hummel fest und ernähren sich von deren Blut, was zur Schwächung führt.

Hummelsterben

 src=
Hummel beim Nektar- und Pollensammeln

Häufig finden sich unter spätblühenden Linden, besonders unter Silberlinden, viele tote und sterbende Hummeln.

Die für Bienen und Hummeln unverdauliche Zuckerart Mannose stand lange unter dem Verdacht, den Tod der Hummeln verursacht zu haben. Sie kommt jedoch nach neueren Erkenntnissen nicht im Nektar dieser Linden vor.

Laboruntersuchungen ergaben, dass die dort verendenden Tiere einen sehr geringen Zuckergehalt im Körper haben.[30] So lassen sich geschwächte Hummeln vor dem Tod bewahren, indem man ihnen beispielsweise mit einer kleinen Spritze einige Zuckerwassertropfen auf dem Boden anbietet, welche sie mit ihrem Rüssel direkt aufnehmen können. Daraus wurde die Schlussfolgerung gezogen, dass auf Grund von Nahrungsmangel in der näheren Umgebung von Linden auch viele andere Hummelvölker und Bienen hier auf Nahrungssuche gehen und es daher zu einer starken Verknappung des Angebotes kommt. Der Theorie nach haben die Hummeln dann für den Anflug so viel Energie verbraucht, dass sie keine andere Nahrungsquelle mehr aufsuchen können.[31]

Hummeln haben im Gegensatz zu den Honigbienen kein Zeitgedächtnis, welches ihnen auch ermöglichen würde, die morgens und abends Nektar produzierenden Bäume gezielt anzufliegen. Auch verfügen sie über keine Kommunikationsformen wie die Tanzsprachen, die eine viel gezieltere Nutzung von Futterquellen durch das ganze Hummelvolk zulassen würden. Deshalb ist dieses Anlocken der Hummeln und Bienen durch Linden trotz fehlenden Nektars nur für die Hummelvölker bedrohlich. Die viel individuenstärkeren Bienenvölker verlieren dabei nur relativ wenige ihrer sogenannten Sammlerinnen. Wenn diese nicht mehr zurückkommen, nimmt automatisch durch fehlende Tänze die Attraktivität des Ziels ab.[32]

Ein Experiment aus dem Jahr 2016/2017 ergab, dass Insektenvernichtungsmittel aus der Klasse der Neonicotinoide die Bestände an Hummeln dramatisch einbrechen lassen. Bestimmte Pflanzenschutzmittel sind für Hummeln zwar nicht unmittelbar tödlich – langfristig betrachtet aber sehr wohl. In einem Laborexperiment ließ ein Wirkstoff aus der Gruppe der weit verbreiteten Neonicotinoide die Zahl eierlegender Hummelköniginnen um 26 Prozent schrumpfen.[33]

Honigbienen können Viren wie z. B. das Flügeldeformationsvirus auf Hummeln übertragen.[34][35]

Hummelschutz

 src=
Blühende Streuobstwiese im Jagsttal
 src=
Kornelkirsche statt steriler Forsythie

Das mächtigste Instrument des Hummelschutzes ist ein ausreichendes Nahrungsangebot mit hummelfreundlichen Wildpflanzen, Kräutern, Stauden, Sträuchern und Bäumen über das gesamte Hummeljahr von Mitte Februar bis Ende Oktober.[36] Gerade im zeitigen Frühjahr ab Mitte Februar bis März und im Sommer ab Mitte/Ende Juli bis Ende Oktober ist das Angebot aber oft unzureichend. Im Siedlungsraum wird dieser Effekt dadurch verstärkt, dass Insektenfreundlichkeit in der Gartenkultur der letzten Jahrzehnte höchstens eine untergeordnete Rolle gespielt hat und daher viele für Hummeln (und andere Insekten und Vögel) weitgehend wertlose Blühpflanzen weite Verbreitung in den Gärten und Grünanlagen gefunden haben, z. B. Forsythien, Magnolien, Gemeiner Flieder, Kirschlorbeer und viele Zuchtformen mit gefüllten Blüten[37]. Insektenbewusste Hobbygärtner, Garten-/Landschaftsarchitekten und kommunale Grünflächenämter planen ihre Neuanlagen oder Umgestaltungen mittlerweile oft mithilfe einschlägiger Blühkalender[38][39][40], die neben der Blütezeit auch den Nektar- und Pollenwert der verschiedenen Blühpflanzen angeben.

In der Landwirtschaft werden seit den 1990er-Jahren Blühstreifen an Ackerrändern als Agrarumweltmaßnahmen angelegt und sollen die lokale Biodiversität fördern. Im Siedlungsraum geschieht dies auch häufig durch die Kommunen, Naturschutzverbände und private Initiativen. Im Handel ist dazu ein breites Angebot spezieller Saatmischungen für Blühflächen aufgekommen, auch in Kleingebinden für Privatgärten. Für alle Anwendungsfälle wird grundsätzlich unterschieden zwischen Mischungen einjähriger, zweijähriger oder mehrjähriger Pflanzen. Eine Volldeklaration mit allen enthaltenen Pflanzenarten ist nicht unbedingt selbstverständlich, hilft einem botanischen Laien aber auch nur bedingt, den tatsächlichen Wert der jeweiligen Mischung für Hummeln, Wildbienen und andere Insekten einzuschätzen. Kritiker bemängeln, dass zahlreiche Mischungen eher für das menschliche Auge, nicht aber für die Ansprüche der Insekten optimiert sind und teilweise sogar Arten mit gefüllten, für die Insekten völlig wertlosen Blüten enthalten. In der Kritik steht z. B. die Mischung „Mössinger Sommer“, die für Wildbienen und Hummeln nur einen geringen Wert darstelle, sich außerdem weitgehend aus nicht heimischem Saatgut zusammensetze und daher die Gefahr von Florenverfälschungen berge[41]. Ebenfalls als schlecht einschätzbar und in den meisten Fällen nicht hummelförderlich werden auch die oft als Give-Aways angebotenen kleinen Wildblumen-Samentütchen angesehen.

 src=
Hummelklappe
 src=
Hummelnistkasten oberirdisch

Hummelbewusste Hobbygärtner und andere Initiatoren von Blühflächen sollten sich daher bei der Auswahl geeigneter Saatgutmischungen nicht allein auf Anbieterinformationen verlassen, sondern möglichst seriöse unabhängige Informationsquellen (Beispiele: [42][43]) zu Rate ziehen.

Weiterhin ist zu beachten, dass in Deutschland seit dem 2. März 2020 in der „freien Natur“ nur gebietseigenes Saatgut ausgebracht werden darf, wobei der Anbau in der Land- und Forstwirtschaft von dieser Regelung ausgenommen ist.[44]

Eine weitere Möglichkeit für den Hummelschutz besteht darin, einen Hummelnistkasten zu installieren, der allerdings etwas mehr Betreuung braucht als ein Vogelnistkasten. Im Handel sind im Hinblick auf die Ansprüche der verschiedenen Hummelarten ober- und unterirdische Modelle im Angebot, man kann sie aber auch selbst bauen.[45] Es empfiehlt sich, eine Hummelklappe am Eingang des Nistkastens anzubringen, damit keine Parasiten wie die Wachsmotte in das Nest gelangen können. Auch Kleinsäuger können ein solches Hindernis nicht überwinden.[46][47]

Kulturgeschichte und Volksglauben

Durch ihre Größe und ihren lauten Brummton beim Fliegen sind Hummeln sehr prominente Insekten, die auch in der Kulturgeschichte des Menschen eine Rolle spielten. So stellten die Hummeln nach einem alten Aberglauben eine Verkörperung von Hexen dar, die diese annehmen konnten, wenn sie dafür ihren Körper verließen. Im Volksglauben ging man regional außerdem davon aus, dass man auch alle anwesenden Hexen verbrennen musste, wenn man in einer Kirche eine geweihte Hummelwachskerze entzündet hat. Bösewichte sollten nach einem anderen Aberglauben zur Strafe nach ihrem Tod in Hummelgestalt erscheinen. Unterirdisch summende Hummeln wurden als Totengeister gefürchtet. Auch der Teufel nimmt nach einem Aberglauben Hummelgestalt an, und zeitweise war es üblich, den Teilnehmern von Schwarzen Messen statt einer Hostie eine Hummel in den Mund zu legen. In Schwaben war die Hummel als Krankheitsdämon gefürchtet, und zur Bekämpfung einer Viehseuche wurde eine Hummel begraben.

Anders ist der Volksglaube der geldbringenden Kobolde, die in der Gestalt von Hummeln in die Geldbörse gesperrt werden sollten und diese vor dem Versiegen schützen würden. Ein Honigdieb, der es unbemerkt schafft, den Hummeln den Honig zu stehlen, sollte außerdem einen großen Schatz finden.

Die Hummeln wurden auch als Wetterpropheten angesehen. In einer fränkischen Sage erscheint die Hummel als Frühlingsbotin. Überhaupt soll der Hummelflug kommendes Frühlings- oder sonniges Wetter anzeigen; wenn die Hummeln nicht ausfliegen, soll es Regen geben[48].

Ein bekanntes Musikstück von Nikolai Rimski-Korsakow heißt Hummelflug, es ist ein Teil der Oper Das Märchen vom Zaren Saltan. Dabei kommt eine lautmalerische Instrumentierung vor, die das Fluggeräusch einer Hummel abbilden soll.

Künstliche Zucht und kommerzielle Bedeutung

Künstliche Zucht

 src=
Dunkle Erdhummeln spielen in der kommerziellen Hummelzucht eine besondere Rolle

Der Entomologe Frederick Sladen beschrieb bereits 1912, wie man Hummelköniginnen dazu bringt, in Gefangenschaft Nester zu bauen. Ihm fehlten allerdings die Voraussetzungen, unter künstlichen Bedingungen die Hummelköniginnen befruchten zu lassen oder sie zu überwintern.[49] Zu Sladens Entdeckung zählt, dass eine Vergesellschaftung von zwei Hummelköniginnen den Nestbautrieb steigert. Das dominantere Weibchen beginnt in diesen Fällen häufiger mit der Eiablage, während das andere die Rolle einer Arbeiterin übernahm. Ähnliche Wirkung hat das Hinzusetzen von Arbeiterinnen derselben oder einer anderen Hummelart. Spätere Entomologen, die aus wissenschaftlichen Zwecken ebenfalls Hummeln heranzogen, fanden heraus, dass sogar das Hinzusetzen von Arbeiterinnen von Honigbienen einen vergleichbaren Effekt hatte.[50] Ideale Nistbedingungen liegen bei einer konstanten Außentemperatur von 28 Grad Celsius und einer hohen Luftfeuchtigkeit vor. Eine Verpaarung erfolgt, wenn man Männchen und Weibchen in hellen Käfigen zusammenbrachte. Frisch verpaarte Königinnen konnte man außerdem zum Überwintern bringen, wenn man ihnen lockere Erde zur Verfügung stellte. Sie konnten dann über Monate in Kühlschränken gelagert werden.[51] Zu Beginn der 1970er Jahre waren die Erfahrungen mit der künstlichen Zucht und mit der Haltung unter Gefangenschaftsbedingungen so weit fortgeschritten, dass man in der Lage war, bei einzelnen Arten einen vollständigen Jahreszyklus zu durchlaufen. Insbesondere die Dunkle Erdhummel schien besonders einfach unter künstlichen Bedingungen aufziehbar zu sein. Bei anderen Arten wie beispielsweise der seltenen Erdbauhummel bleibt es bisher eine Ausnahme, sie unter Gefangenschaftsbedingungen auch nur zum Nestbau zu bewegen.

Kommerzielle Bedeutung

Die kommerziellen Möglichkeiten einer künstlichen Zucht von Hummeln wurden zunächst übersehen. Es waren anfangs überwiegend Entomologen, die sich der arbeitsintensiven Hummelzucht widmeten. Dies änderte sich 1985, als der belgische Tiermediziner und Hobby-Entomologe Roland de Jonghe ein Nest Dunkler Erdhummeln in einem Treibhaus aussetzte, in dem Tomaten heranwuchsen, und dabei feststellte, dass Hummeln dort sehr effektiv die Pflanzen bestäubten.[52] Kommerziell wichtige Pflanzen wie Tomaten und Paprika sind sogenannte Vibrationsbestäuber. Um einen Fruchtansatz zu erzielen, war in Treibhäusern eine arbeitsintensive manuelle Bestäubung mit elektrischen Bestäubungsgeräten notwendig.[53] Pro Hektar fielen dadurch Arbeitskosten von etwa €10.000 an.[54] Verglichen dazu waren die Kosten einer künstlichen Hummelzucht gering. De Jonghe stellte außerdem fest, dass durch Hummeln bestäubte Pflanzen ertragreicher waren. 1987 gründete De Jonghe die Firma Biobest, die bis heute einer der größten kommerziellen Züchter von Hummeln ist.[55] 1988 zog die Firma gerade genug Hummeln heran, um 40 Hektar zu bestäuben, auf denen Tomaten herangezogen wurden. Doch bereits 1989 begannen sie, Hummelnester nach Holland, Frankreich und Großbritannien zu exportieren.[56] De Jonghes Erfolg hatte bereits 1988 Nachahmer: Die niederländische Firma „Koppert Biological Systems“ begann in diesem Jahr mit der kommerziellen Zucht, 1989 folgte mit der niederländischen Firma „Bunting Bringman Bees“ das dritte Unternehmen, das in diesem Segment aktiv wurde. 1990 setzte man auch in Kanada künstlich aufgezogene Hummeln in der Landwirtschaft ein. Ein Jahr später folgten die USA und Israel sowie wenig später Japan und Marokko. Zur Jahrtausendwende war es zum weltweiten Standard geworden, beim Anbau von Tomaten auf die Bestäubung durch Hummeln zu setzen. Ausnahmen sind Länder wie Australien, wo Hummeln nicht natürlich vorkommen und wo die Gesetzgebung den Import nicht-einheimischer Tierarten strikt untersagt.[56]

Auswirkungen

Bei der Bestäubungspraxis mit Hummeln werden in den Gewächshäusern jeweils vollständige Hummelnester ausgesetzt.[57] Die europäischen Unternehmen, die in der künstlichen Hummelzucht aktiv sind, versenden jährlich mehr als eine Million Hummelnester weltweit.[58] Zu den positiven Nebeneffekten des Einsatzes von Hummeln im landwirtschaftlichen Gemüseanbau zählt, dass damit ein deutlich verringerter Insektizid- und Pestizideinsatz einhergeht, da die Verwendung dieser Mittel auch die Bestäuber gefährdet. Zu den Nachteilen zählt, dass die meisten Dunklen Erdhummeln, die heute künstlich herangezogen werden, auf in der Türkei gesammelte Wildhummeln zurückgehen.[58] Beim Einsatz von Hummeln in Treibhäusern ist es nahezu unvermeidbar, dass Hummeln aus den Treibhäusern entweichen. Mit hoher Wahrscheinlichkeit verpaaren sich einige dieser entkommenen Hummeln mit wilden Hummeln. Dies trägt zu einer Faunenverfälschung bei.[59] In Großbritannien werden Gemüseanbauer deswegen aufgefordert, diese importierten Nester entweder nach dem Ende ihrer Verwendung zu zerstören, indem sie verbrannt werden, oder die Hummeln zu töten, indem die Nester in Gefriertruhen gesetzt werden. Nach den Erfahrungen des britischen Entomologen Dave Goulsen werden diese Empfehlungen nur von wenigen Gemüsebauern umgesetzt. Nur wenige Anbauer verfügen über ausreichend große Gefriertruhen, um so vorzugehen. Die Verbrennung der Nester, die aus Karton und Kunststoff (insbesondere Polystyrol) bestehen, verursacht lästige Abgase.[60] In Japan ist mittlerweile gesetzlich vorgeschrieben, dass Treibhäuser, in denen Hummelnester verwendet werden, zweifache Türen und vernetzte Luken haben, um ein Entweichen von Hummeln zu verhindern. Mittlerweile gibt es jedoch in Japan verwilderte Dunkle Erdhummeln, die auf entwichene Hummeln zurückgehen.[60]

Noch gravierender sind die Erfahrungen in Südamerika: Aus chilenischen Treibhäusern entkommene Dunkle Erdhummeln verbreiten sich seit 1998 invasiv mit einer Geschwindigkeit von ca. 200 km pro Jahr über die südamerikanische Landmasse. Auf ihrem Weg stirbt beispielsweise die heimische Hummelart Bombus dalbomii wenige Jahre nach der Ankunft der Dunklen Erdhummel regional aus. Mit den industriell gezüchteten Erdhummeln kam auch ein einzelliger Parasit Crithidia bombi auf den Kontinent. Es wird vermutet, dass die Kombination aus Hummel und Parasit die dort heimischen Hummelarten mit so großer Geschwindigkeit verdrängt.[61]

Siehe auch

  • Hummel-Paradoxon: Ein scheinbares Paradoxon der Aerodynamik, nach dem Hummeln nicht fliegen können
  • Bombinae, hinfälliges Taxon, das allenfalls als monotypische Tribus Bombini (mit der einzigen Gattung Bombus) zu erhalten ist

Literatur

Fachliteratur:

  • Konrad Dettner, Werner Peters: Lehrbuch der Entomologie. Gustav Fischer, Berlin 2003, ISBN 3-8274-1102-5.
  • Johann Neumayer, Hannes F. Paulus: Ökologie alpiner Hummelgemeinschaften: Blütenbesuch, Ressourcenaufteilung und Energiehaushalt. Untersuchungen in den Ostalpen Österreichs. In: Stapfia. Band 67, Linz 1999, , zobodat.at [PDF]
  • P. H. Williams: Phylogenetic relationships among bumblebees. in: Systematic entomology. Blackwell, Oxford 19.1994, 327–344,
    • An annotated checklist of bumblebees with an analysis of patterns of description. in: Bulletin of the Natural History Museum (Entomology). Intercept, Andover 67.1998, 79–152,
  • Joseph F. Gokcezade, Barbara-Amina Gereben-Krenn, Johann Neumayer, Harald W. Krenn: Feldbestimmungsschlüssel für die Hummeln Österreichs, Deutschlands und der Schweiz (Hymenoptera, Apidae). In: Biologiezentrums Linz/Österreich (Hrsg.): Linzer biologische Beiträge. 42/1, 30. Juli 2010, S. 5–42 (zobodat.at [PDF; 5,6 MB]).

Einzelnachweise

  1. Goulson: A Sting in the Tale, 2013, Position 278
  2. Goulson: A Sting in the Tale, 2013, Position 289
  3. Goulson: A Sting in the Tale, 2013, Position 295
  4. R. P. MacFarlane, L. Gurr (1995): Distribution of bumble bees in New Zealand. New Zealand Entomologist 18, S. 29–36.
  5. Goulson: A Sting in the Tale, Position 549.
  6. Goulson: A Sting in the Tale, Position 560.
  7. Goulson: A Sting in the Tale, Position 566.
  8. Goulson: A Sting in the Tale, Position 572.
  9. a b Goulson: A Sting in the Tale, Position 589.
  10. Goulson: A Sting in the Tale, Position 2221.
  11. Goulson: A Sting in the Tale, 2013, Position 2199.
  12. Goulson: A Sting in the Tale, 2013, Position 2277.
  13. Charles Darwin: Über die Wege der Hummelmännchen, Wikisource, aufgerufen am 3. April 2014
  14. Goulson: A Sting in the Tale, 2013, Position 2245.
  15. Goulson: A Sting in the Tale, 2013, Position 2251.
  16. Goulson: A Sting in the Tale, 2013, Position 2263.
  17. Goulson: A Sting in the Tale, 2013, Position 2268.
  18. Goulson: A Sting in the Tale, Position 583.
  19. Goulson: A Sting in the Tale, 2013, Position 583.
  20. Wildbienen: Flugdistanzen bei wildbienen.de, abgerufen am 14. Juni 2020.
  21. The Independent (1. Juni 2008) (englischsprachig): Bumblebees set new insect record for high-altitude flying. (Zuletzt abgerufen: 1. Juni 2008.)
  22. A. Dornhaus, L. Chittka: Evolutionary origins of bee dances. Nature, Bd. 40, September 1999, S. 38. Zusammenfassung (Memento vom 3. Mai 2009 im Internet Archive)
  23. Hummeln können Blütezeitpunkt zu ihren Gunsten beeinflussen bei nau.ch, abgerufen am 18. Juli 2020.
  24. Hummeln bringen Pflanzen schneller zur Blüte bei innovations-report.de, abgerufen am 18. Juli 2020.
  25. Weiterentwicklung des Volkes bei pollenhoeschen.de, abgerufen am 11. Juli 2019.
  26. https://www.geo.de/natur/tierwelt/16931-vdo-insekten-koennen-hummeln-stechen
  27. Hummelstich: Hummeln können stechen (Memento vom 6. Mai 2009 im Internet Archive) bei aktion-hummelschutz.de, abgerufen am 18. August 2016.
  28. Stechen Hummeln oder beißen sie? abgerufen am 20. Oktober 2021
  29. Sabine Hübner: Und sie fliegt doch. ISBN 978-3-446-44067-8, S. 320.
  30. Giftiger Zucker im Nektar? bei nabu.de, abgerufen am 18. August 2016.
  31. Hummelsterben unter Linden bei imkerverein-muelheim.de, abgerufen am 18. August 2016.
  32. 4. Konkurrenz durch Honigbienen an blühenden Lindenbäumen bei pollenhoeschen.de, abgerufen am 11. Juli 2019.
  33. Neonicotinoide: Hummeln legen weniger Eier In: Pharmazeutische Zeitung, 15. August 2017, abgerufen am 24. August 2017.
  34. Robyn Manley, Ben Temperton, Toby Doyle, Daisy Gates, Sophie Hedges, Michael Boots, Lena Wilfert, Hillary Young: Knock‐on community impacts of a novel vector: spillover of emerging DWV‐B from ‐infested honeybees to wild bumblebees . In: Ecology Letters. 2019, doi:10.1111/ele.13323 (dt. Beitrag).
  35. Samantha A. Alger, P. Alexander Burnham, Humberto F. Boncristiani, Alison K. Brody, Olav Rueppell: RNA virus spillover from managed honeybees (Apis mellifera) to wild bumblebees (Bombus spp.). In: PLOS ONE. 14, 2019, S. e0217822, doi:10.1371/journal.pone.0217822 (dt. Beitrag).
  36. Stefan Helget: Der Hummelgarten. Abgerufen am 26. Mai 2021.
  37. Bernhard Jaesch: Schwarze Liste der „Nicht-Bienenpflanzen“. Abgerufen am 17. Mai 2021.
  38. Bienenfreundliche Pflanzen: Das Pflanzenlexikon für Balkon und Garten. Bundesministerium für Ernährung und Landwirtschaft (BMEL), April 2020, abgerufen am 16. Mai 2021.
  39. Bienenweiden. Dienstleistungszentrum Ländlicher Raum (DLR) Rheinpfalz, abgerufen am 16. Mai 2021.
  40. Blühkalender. Apis e. V., Verein zur Förderung der Bienenkunde der Landwirtschaftskammer Nordrhein-Westfalen, abgerufen am 16. Mai 2021.
  41. Manfred Radtke: Vorsicht bei „Mössinger Sommer“. BUND-Kreisgruppe Rotenburg, abgerufen am 13. Mai 2021.
  42. Anlage von Blühstreifen oder Blühflächen. Julius Kühn-Institut - Bundesforschungsinstitut für Kulturpflanzen (JKI), abgerufen am 17. Mai 2021.
  43. Paul Westrich: Verbesserung des Nahrungsangebots: Wildblumen-Saatmischungen. Abgerufen am 17. Mai 2021.
  44. Bundesamt für Naturschutz: Ausbringen von gebietseigenen Gehölzen und gebietseigenem Saatgut in der freien Natur ab dem 1. März 2020. Abgerufen am 19. März 2020.
  45. menschengemachte Nistkästen bei nabu.de, abgerufen am 11. Juni 2020.
  46. Bauanleitung: Eine Hummelklappe für das Hummelhaus. In: Pollenhöschen. Abgerufen am 11. Juni 2020 (deutsch).
  47. Eberhard von Hagen: Hummeln: bestimmen, ansiedeln, vermehren, schützen. 2. Auflage. Neumann – Neudamm, ISBN 3-7888-0546-3, S. 256.
  48. Artikel Hummel. Handwörterbuch des deutschen Aberglaubens, S. 10995 (vgl. HWA Bd. 4, S. 468), Digitale Bibliothek, Band 45.
  49. Goulson: A Sting in the Tale. 2013, Position 2585.
  50. Goulson: A Sting in the Tale. 2013, Position 2591.
  51. Goulson: A Sting in the Tale. 2013, Position 2596.
  52. Goulson: A Sting in the Tale. 2013, Position 2602.
  53. Artikel in der Welt zur kommerziellen Zucht von Hummeln und anderen nützlichen Insekten, aufgerufen am 1. April 2014
  54. Goulson: A Sting in the Tale. 2013, Position 2607.
  55. Peter Prantner: Lukrative Hummel: Das Geschäft mit der Bestäubung. Zufallsbeobachtung mit Folgen. In: orf.at. 23. April 2018, abgerufen am 13. Oktober 2018.
  56. a b Goulson: A Sting in the Tale. 2013, Position 2613.
  57. Webpage der Firma Biobest (Memento vom 7. April 2014 im Internet Archive), aufgerufen am 1. April 2014
  58. a b Goulson: A Sting in the Tale. 2013, Position 2619.
  59. Goulson: A Sting in the Tale. 2013, Position 2636.
  60. a b Goulson: A Sting in the Tale. 2013, Position 2642.
  61. Regula Schmid-Hempel, et al.: The invasion of southern South America by imported bumblebees and associated parasites. In: Journal of Animal Ecology. 83, Nr. 4, 2014, S. 823–837. . doi:10.1111/1365-2656.12185.
 src=
Dieser Artikel wurde am 19. Juni 2005 in dieser Version in die Liste der exzellenten Artikel aufgenommen.
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autoren und Herausgeber von Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia DE

Hummeln: Brief Summary ( German )

provided by wikipedia DE
 src= Hummel ist eine Weiterleitung auf diesen Artikel. Weitere Bedeutungen sind unter Hummel (Begriffsklärung) aufgeführt.  src= Bombini ist eine Weiterleitung auf diesen Artikel. Zum italienischen Radrennfahrer siehe Emanuele Bombini.

Die Hummeln (Bombus) sind eine zu den Echten Bienen gehörende Gattung staatenbildender Insekten. Die im weiblichen Geschlecht über einen Wehrstachel verfügenden Hautflügler (Hymenoptera) gehören zu den Stechimmen, auch Wehrimmen genannt. Sie kommen überwiegend in den gemäßigteren und kühleren Regionen der Nordhalbkugel vor.

Ein Hummelvolk besteht je nach Art aus etwa 50 bis 600 Tieren und einer Königin. Die Mehrzahl der Tiere sind Arbeiterinnen, daneben gehören zum Volk auch Männchen, die wie auch bei den Honigbienen Drohnen genannt werden, sowie Jungköniginnen. Ein Volk überlebt in Europa nur einen Sommer und ist gewöhnlich im September abgestorben. Es überwintern einzig die begatteten Jungköniginnen, die im frühen Frühjahr des nächsten Jahres allein auf sich gestellt mit der Anlage eines Nestes und damit der Gründung eines neuen Staates beginnen. Solche Königinnen erreichen ein Alter von bis zu zwölf Monaten, von denen sie bis zu acht Monate in Winterruhe verbringen. Drohnen und Arbeiterinnen erreichen dagegen in der Regel nur ein Alter von drei bis vier Wochen.

Während Honigbienen erst ab einer Außentemperatur von mindestens 10 °C ausfliegen, sind Hummelköniginnen im zeitigen Frühjahr bereits ab 2 °C und Hummelarbeiterinnen ab 6 °C zu beobachten, da sie die zum Fliegen notwendige Körpertemperatur durch Vibration der Brustmuskulatur erzeugen.

Seit dem Ende der 1980er Jahre werden Hummeln beim kommerziellen Anbau von Obst und Gemüse als Bestäuberinsekten eingesetzt. Von großer wirtschaftlicher Bedeutung ist ihre Verwendung beim Treibhausanbau von Tomaten. Weltweit werden jährlich Millionen von Hummelnestern künstlich aufgezogen und an Gemüsebauern versendet. Die wichtigste Art dabei ist die Dunkle Erdhummel.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autoren und Herausgeber von Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia DE

Agayemru ( Kabyle )

provided by wikipedia emerging languages

Agayemru (Asget: igayemruten) d yal agman seg 250 n telmas yettekkin deg tewsit n Bombus igan d amur deg twacult n tzizwayt (dgi llant daɣen tzizwa), Dɣa tawsit-a tga d tagrawt tamyiwent yellan deg teɣreft n Bombini, Ɣas akken llant kra n tewsitin inegren ttilint-as-d yettwassnen s tmesɣaz amdya tin n (Calyptapis) id ufan imusnawen deg waṭas n ideggan n wezgan agafan n umadal sin akin ufan-d timesɣaz n iden deg Marikan n unẓul d kra n tamiwin n iden am Tasmanya d New Zelanda

Tasartut

Aglam

Taẓuni d ideggan n tudert

Assaɣ d ufgan

Ẓeṛ daɣen

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia authors and editors

Agayemru: Brief Summary ( Kabyle )

provided by wikipedia emerging languages

Agayemru (Asget: igayemruten) d yal agman seg 250 n telmas yettekkin deg tewsit n Bombus igan d amur deg twacult n tzizwayt (dgi llant daɣen tzizwa), Dɣa tawsit-a tga d tagrawt tamyiwent yellan deg teɣreft n Bombini, Ɣas akken llant kra n tewsitin inegren ttilint-as-d yettwassnen s tmesɣaz amdya tin n (Calyptapis) id ufan imusnawen deg waṭas n ideggan n wezgan agafan n umadal sin akin ufan-d timesɣaz n iden deg Marikan n unẓul d kra n tamiwin n iden am Tasmanya d New Zelanda

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia authors and editors

Bivbivink ( Kurdish )

provided by wikipedia emerging languages

Bivbivink (navê zanistî yê latînî Bombus sp.) kêzikeke famîleya mêş û mûrên biderzî ye. Bi mêşhingivê dişibe, lê mezintir e. Bivbivink weke pîzalokê biderzî ye.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Nivîskar û edîtorên Wikipedia-ê

Bombus ( Occitan (post 1500) )

provided by wikipedia emerging languages

Los bordons son d'insèctes volants del genre Bombus e de la familha dels Apids. Coma l'abelha comuna, las diferentas espècias de bordons se noirisson del nectar de las flors e recòltan lo pollèn per noirir lor larvas. Son de creaturas interessantas per l'òme e la flòra en contribuissent a la pollinizacion.

Se caracterizan per una siloeta calossuda e una pilositat importanta. Se tròban dins las regions frejas e temperadas.

Existís una variacion importanta dins la coloracion dels individús a l'interior d'una meteissa espècia. Un examèn amb la lopa binoculara es de còps necessari per una identificacion corrècta de l'espècia.

Lo nom de fals bordon es balhat al mascle de l'abelha.

Espècias rencontradas en Euròpa

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia authors and editors

Bombus ( Aragonese )

provided by wikipedia emerging languages

Bombus ye un chenero d'insectos a dintro d'a orden imenopteros, familia d'es apidos, muito relacionato con as abellas, anque més grans que no aquellas. O chenero Bombus incluye especies que per as suyas caracteristicas se claman popularment bombolons en Aragón. Bombus ye, tamién caracteristicament, o solo chenero dintro d'a subfamilia Bombini d'os apidos.

Son insectos socials (eusocials) con estructuras colonials hierarquicas (con reinas, abellotz y obreras, cadaguna con a suya función). Tienen, a diferencia d'a resta d'abellas, o cuerpo de tot cobierto de pelo, y caracteristicament en tienen a franchas de tres colors: amariello, negro y blan. Tamién bi n'ha especies a on que l'amariello baila ta narancha u encara royo. As patas zaguereras d'as obreras tienen una man de pelos (setae) especificos ta transportar a polen (corbiculas), y os fizons que només son presents en as obreras y reinas no lo tienen aserratos como as abellas, si que son liesos y d'ixa traza pueden fizar repetidament sin d'arrancar-los-se en fer-lo.

As colonias d'istes animals s'acotolan en plegar l'hibierno, quan que només en quedan as fembras fertils (reinas) fecundatas ta l'anyo siguient. En as abellas meleras a diferencia ye que tot l'ixambre sopervive l'hibierno.

En aragonés d'o son que fan istes animals en volar se diz bomboloneyar, mesmo que s'usa la parola ta la cosa que fan os ninos quan no deixan os padres suyos en paz.

Imachens

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia authors and editors

Bombus: Brief Summary ( Occitan (post 1500) )

provided by wikipedia emerging languages

Los bordons son d'insèctes volants del genre Bombus e de la familha dels Apids. Coma l'abelha comuna, las diferentas espècias de bordons se noirisson del nectar de las flors e recòltan lo pollèn per noirir lor larvas. Son de creaturas interessantas per l'òme e la flòra en contribuissent a la pollinizacion.

Se caracterizan per una siloeta calossuda e una pilositat importanta. Se tròban dins las regions frejas e temperadas.

Existís una variacion importanta dins la coloracion dels individús a l'interior d'una meteissa espècia. Un examèn amb la lopa binoculara es de còps necessari per una identificacion corrècta de l'espècia.

Lo nom de fals bordon es balhat al mascle de l'abelha.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia authors and editors

Bombus: Brief Summary ( Aragonese )

provided by wikipedia emerging languages

Bombus ye un chenero d'insectos a dintro d'a orden imenopteros, familia d'es apidos, muito relacionato con as abellas, anque més grans que no aquellas. O chenero Bombus incluye especies que per as suyas caracteristicas se claman popularment bombolons en Aragón. Bombus ye, tamién caracteristicament, o solo chenero dintro d'a subfamilia Bombini d'os apidos.

Son insectos socials (eusocials) con estructuras colonials hierarquicas (con reinas, abellotz y obreras, cadaguna con a suya función). Tienen, a diferencia d'a resta d'abellas, o cuerpo de tot cobierto de pelo, y caracteristicament en tienen a franchas de tres colors: amariello, negro y blan. Tamién bi n'ha especies a on que l'amariello baila ta narancha u encara royo. As patas zaguereras d'as obreras tienen una man de pelos (setae) especificos ta transportar a polen (corbiculas), y os fizons que només son presents en as obreras y reinas no lo tienen aserratos como as abellas, si que son liesos y d'ixa traza pueden fizar repetidament sin d'arrancar-los-se en fer-lo.

As colonias d'istes animals s'acotolan en plegar l'hibierno, quan que només en quedan as fembras fertils (reinas) fecundatas ta l'anyo siguient. En as abellas meleras a diferencia ye que tot l'ixambre sopervive l'hibierno.

En aragonés d'o son que fan istes animals en volar se diz bomboloneyar, mesmo que s'usa la parola ta la cosa que fan os ninos quan no deixan os padres suyos en paz.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia authors and editors

Bufonu ( Corsican )

provided by wikipedia emerging languages

U bufonu (o bufone) hè un insettu di u genaru Bombus. Asistini 250 spezii cunnisciuti di bufona, chì si trovani par u più in l'emisferu Nordu. Ma asistini dinì i bufona i Nova Zelanda è in Tasmania.

In Corsica

I spezii di bufonu chì sò prisenti in Corsica sò (Rasmont, P. & Adamski 1995):

Rifarenzi

Da veda dinò

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autori è editori di Wikipedia

Bufonu: Brief Summary ( Corsican )

provided by wikipedia emerging languages

U bufonu (o bufone) hè un insettu di u genaru Bombus. Asistini 250 spezii cunnisciuti di bufona, chì si trovani par u più in l'emisferu Nordu. Ma asistini dinì i bufona i Nova Zelanda è in Tasmania.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autori è editori di Wikipedia

Bum-bee ( Scots )

provided by wikipedia emerging languages

Bum-bees or bummlers is sindry species o bee in the genus Bombus sic as the white airsie (Bombus lucorum), (Bombus terrestris) or (Bombus vestalis), the reid airsie (Bombus lapidaries), the foggie-bee (Bombus muscorum), the brounie (Bombus pascuorum) an the gairy-bee (Bombus hortorum).

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia authors and editors

Bumblebee ( Uzbek )

provided by wikipedia emerging languages
 src=
Bumblebee

Bumblebee (boshqa nomi Bombus, bumble bee, bumble-bee yoki humble-bee), arilar oilasiga mansub boʻlgan eng qadimgi bahor hasharotlari hisoblanadi.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Vikipediya mualliflari va muharrirlari

Burdono ( Ido )

provided by wikipedia emerging languages
Bumblebee with nectar sack.png
Bumblebee October 2007-3a.jpg

Burdono esas sociala fluganta insekto di genero Bombus en familio Apidae. Kom abelo do esas proxim relatanta, burdono nutrivas de nektaro e kolektas poleno per yuno. Ta animali esas utila per planti, do bona per homaro. Burdono esas plu granda ke altra membri di familio, e multa, ma ne omna, esas jentila.

Burdono esas precipua nigra e flava, ma kelka speci havas oranja e mem reda sur la korpo. Altra diferanta karaktero esas kom pilo substanco, naminita pile, qua koverta la kompleta korpo, facas li aparar sen silueto. Rejino e labori povas stekar. Lua dardo ne esas barboza kom abelo do povas stekar plu ke uno foye.

Burdono-flugo similesas di helikoptero.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia authors and editors

Hommels ( Vls )

provided by wikipedia emerging languages

Hommels is e groep van byen uut 't geslacht Bombus. In hêel de weireld zyn der mêer of 250 sôortn ekend, oek in België zyn der mêer of 40 sôortn, ol zyn der doavan vele die styf zeldzoam zyn. Juuste lik byen zyn hommels styf belangryk voun de bestuvienge van de mêeste sôortn plantn.

Beschryvienge

Olhoewel dan der e masse verschillige sôortn hommels zyn, hen de mêeste doavan typische wil-gilf-zworte striepn up nunder lyf, ol zyn der oek die hêlegans zwort zyn of die e rôod-rost lyf hen.

 src=
Êentige hommels die uut nunder nest kommn.

Hommels zyn over 't algemêen grodder of byen, ol zyn der oek byen (lik de houtby Xylopa violacea) die eevn grôotn kommn. 't Dudelikste verschil is 't hoar dan hommels hen, olle sôortn hen e masse zocht, lank hoar, byen hen oek wel hoar, mo dat en is nie zo lank. Oek nunder stuufmeelkorve is aars of van zukke byen. Voun de reste trekkn hommels in doenienge styf up geweune byen: z'eetn zuugn zevve nectar en geevn stuufmeel an nunder joungn. Ze moakn oek e nest in goatn in de ground of in boomn en moakn doarin roatn woarin dat de keuniginne neur eiers legt. De nestn zyn mêestol klinder of dedie van geweune byen omdat 't begun van ieder nest deur de keuniginne ollêne emakt is. Ze vergoart in 't vôorjoar nectar en stuufmeel en zoekt toune e goe plekke voun nest te droagn. In da gat makt ze êentige roatn woarin da ze eiers legt en makt ze oek 2 potjes, êen voun 't stuufmeel (die dus dient voun teetn voun de joungn) en êen me nectar, woa da ze zevve van kut eetn a 't were te slicht is. Keuniginnen vliegn ol uut a 't 2 groadn is, werkster mor a 't 6 groadn is. Olhoewel dan der oek hommels in de troopn zittn, viend je de mêeste sôortn mêer in 't nôordn, nunder lank hoar en nunder grotte helpn doaby. De mêest nôordelikke sôortn zyn Bombus polaris en Bombus hyperboreus, die olletwêe leevn up Ellesmere-eiland in 't nôordn van Canada. Bombus hyperboreus is êen van de sôortn koekoekshommels, dat zyn hommels die zevve gin nest moakn, mo nunder eiers leggn in nestn van aar hommels.

At de keuniginne toet 15 eiers eleid het, doe ze de roatn toe met e bitje was en houdt ze d'eiers warme deur me neur vlerkn te beweegn, woadeure da ze extra warmte ofgift. Achter e dag of 4 kommn d'eiers uut en begunn de joungn t'eetn. Ze vervelln êentige kirs en houdn ol 't gêne dan ze kwyt moetn in nunder achterlyf. An ze e latste kêe vervelln, ountlastn ze olles in êne kêe.

At de kolonie grôot enoeg is, begunt de keuniginne eiers te leggn die nie bevrucht zyn (de bevruchtienge van neur eiers is ol gebeurd vôorn de wienter) en doaruut kommn der vintjes. 't Is oek van toune dan de werkster eiers begunn leggn en dan ze d'eiers van de keuniginne upeetn. Zy doet juuste 't zeste me d'eiers van de werksters. Keuniginn zevve kommn vors uut joungsjes die mêer teetn ekreegn hen.

Hommels leevn nie langer of e joar en gebruukn oek bykan nôois 't zeste nest omdan ze e masse parasietn en aar vyandn antrekkn. Dassn, beirn en sôortn toopn nunder nestn roovn, koekoekshommels neemn nestn over. Sommigte vliegn leggn in de vlucht en ei up hommels, at dat eitje uutkomt, bôort die vliege nem in dienn hommel en fret nem vanbinn hêlegans uut. Doanaasn zyn der oek nog stekkers die ze trachtn te vangn, lik de wespendief (Pernis apivoris, apis is de weetnschappelikke noame voun e bye).

Externe koppelienge

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia authors and editors

Hommels: Brief Summary ( Vls )

provided by wikipedia emerging languages

Hommels is e groep van byen uut 't geslacht Bombus. In hêel de weireld zyn der mêer of 250 sôortn ekend, oek in België zyn der mêer of 40 sôortn, ol zyn der doavan vele die styf zeldzoam zyn. Juuste lik byen zyn hommels styf belangryk voun de bestuvienge van de mêeste sôortn plantn.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia authors and editors

Humla ( Faroese )

provided by wikipedia emerging languages

Humlur (Bombus) eru í ætt við býur.

Leinki úteftir

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia authors and editors

Humla: Brief Summary ( Faroese )

provided by wikipedia emerging languages

Humlur (Bombus) eru í ætt við býur.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia authors and editors

Humuhugong na bubuyog ( Tagalog )

provided by wikipedia emerging languages

Ang humuhugong na bubuyog o umuugong na bubuyog (Ingles: bumblebee o bumble bee, nangangahulugan ang bumble, bigkas: /bam-bol/, na "humuhugong"[1]) ay ang anumang kasaping bubuyog na nasa saring Bombus, na nasa pamilyang Apidae. Mayroong mahigit sa 250 nakikilalang mga uri, na pangunahing umiiral sa Hilagang Hemispero.

Makalipunang mga kulisap ang mga bubuyog na humuhugong o bubuyog na umuugong na natatangi dahil sa mga guhit na itim at dilaw na nasa buhok ng kanilang mga katawan, bagaman mayroon ding mga uri may narangha o pula sa ibabaw ng kanilang mga katawan, o maaaring kabuoang itim lamang.[2] Isa pang kapunapunang katangian (ngunit hindi natatangi) ang malambot na buhok (mahabang may sangang setae), o himulmol, na tumatakip sa buong katawan, na nakapagpapalitaw at nakapagpapadamang parang kalat-kalat na mga hibla. Pinakamaitatangi ang mga humuhugong na bubuyog mula sa katulad na malalaki at mabalahibong mga bubuyog sa pamamagitan ng anyo ng panliko na hita ng babaeng bubuyog na humuhugong, na mayroong basket ng polen o korbikula; ginagamit ang isang makintab na kapatagang hubad, ngunit napapaligiran ng lamuymoy ng mga buhok upang mailipat ang mga polen (dulo ng bulaklak); sa katulad na mga bubuyog, mabuhok ang kabuoan ng hitang panlikod, at kumakalang ang mga grano o butil ng polen paloob sa mga buhok upang madala.

Katulad ng kanilang mga kamag-anak na bubuyog na pukyutan, kumakain ng nektar ang mga humuhugong na bubuyog at naghahakot ng mga polen upang mapakain sa kanilang mga anak.

Tingnan din

Mga sanggunian


Kulisap Ang lathalaing ito na tungkol sa Kulisap ay isang usbong. Makatutulong ka sa Wikipedia sa nito.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Mga may-akda at editor ng Wikipedia

Humuhugong na bubuyog: Brief Summary ( Tagalog )

provided by wikipedia emerging languages

Ang humuhugong na bubuyog o umuugong na bubuyog (Ingles: bumblebee o bumble bee, nangangahulugan ang bumble, bigkas: /bam-bol/, na "humuhugong") ay ang anumang kasaping bubuyog na nasa saring Bombus, na nasa pamilyang Apidae. Mayroong mahigit sa 250 nakikilalang mga uri, na pangunahing umiiral sa Hilagang Hemispero.

Makalipunang mga kulisap ang mga bubuyog na humuhugong o bubuyog na umuugong na natatangi dahil sa mga guhit na itim at dilaw na nasa buhok ng kanilang mga katawan, bagaman mayroon ding mga uri may narangha o pula sa ibabaw ng kanilang mga katawan, o maaaring kabuoang itim lamang. Isa pang kapunapunang katangian (ngunit hindi natatangi) ang malambot na buhok (mahabang may sangang setae), o himulmol, na tumatakip sa buong katawan, na nakapagpapalitaw at nakapagpapadamang parang kalat-kalat na mga hibla. Pinakamaitatangi ang mga humuhugong na bubuyog mula sa katulad na malalaki at mabalahibong mga bubuyog sa pamamagitan ng anyo ng panliko na hita ng babaeng bubuyog na humuhugong, na mayroong basket ng polen o korbikula; ginagamit ang isang makintab na kapatagang hubad, ngunit napapaligiran ng lamuymoy ng mga buhok upang mailipat ang mga polen (dulo ng bulaklak); sa katulad na mga bubuyog, mabuhok ang kabuoan ng hitang panlikod, at kumakalang ang mga grano o butil ng polen paloob sa mga buhok upang madala.

Katulad ng kanilang mga kamag-anak na bubuyog na pukyutan, kumakain ng nektar ang mga humuhugong na bubuyog at naghahakot ng mga polen upang mapakain sa kanilang mga anak.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Mga may-akda at editor ng Wikipedia

Imkönger ( North Frisian )

provided by wikipedia emerging languages
Amrum.pngTekst üüb Öömrang

Imkönger (Bombus slacher) san insekten an hiar tu a imen. So üs a imen lewe jo uun grat koloniin an haa puurter.

Slacher

  • Jonk imkönang (Bombus terrestris)
  • Laacht imkönang (Bombus lucorum)

Weblinks

Commons Wikimedia Commons hää bilen of filmer tu:
Wikispecies Wikispecies hää en artiikel tu:
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia authors and editors

Imkönger: Brief Summary ( North Frisian )

provided by wikipedia emerging languages

Imkönger (Bombus slacher) san insekten an hiar tu a imen. So üs a imen lewe jo uun grat koloniin an haa puurter.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia authors and editors

Kamonie ( Samogitian )

provided by wikipedia emerging languages
 src=
Kamonie ont kvietka

Kamonie aba kamanė, bėtės samanė (luotīnėškā: Bombus) īr bėtē gėmėnings vabzdis.

Ana īr stombė, nuognē plaukouta, drīžouta joudā ė geltuonā. Jied nektara ė žėidadolkes.

Lėzda dėrbėn samanūs. Nekap bėtis, kamonės dėrb ėr esont bluogam uorō ė rėnk medo ėš daugiau vėsuokiu augalū.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia authors and editors

Kim-koe-phang ( Nan )

provided by wikipedia emerging languages
Bumblebee heuchera.jpg

Kim-koe-phang (hàn-jī: 金瓜蜂) sī chi̍t khoán tōa-chiah ê bi̍t-phang, múi-ê kôaⁿ-lâng kui phang-kûn lóng ē sí--khì, chhun bó-phang kòe-tang.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia authors and editors

Mamanga ( Guarani )

provided by wikipedia emerging languages
 src=
Upe mba'e sa'yju mamanga ipýre ha'e peteĩ yvoty ku'i ñemono'õha.

Mamanga (karaiñe'ẽ: abejorro) ha'e umi tymbachu'i ipepo pererĩ jueheguaty, hete guasu, haguepáva ha hũ. Oĩ umíva ipara sa'yjúva ha ipyti'a katu morotĩ. Hete rague isỹi ha hũ. Oñembohaity yvyguýpe ha upépe ojapo hikuái ikambuchi'i ijeíra ryrurã. Ñambopochy ramo, ipochy ha ñande jopi rasy. Oĩ ave umi ojo'óva haityrã yvyra kuápe.

Ko'ã tymbachu'i ombyaty yvoty ku'i hetymáre hembi'urã, ha ojogua peteĩ eiru guasúpe.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia authors and editors

Tśmjel ( Lower Sorbian )

provided by wikipedia emerging languages

Tśmjel[1] (Bombus) jo rod insektow.

Družyny

Rod wopśimjejo slědujuce družyny.

Žrědła

  • Erwin Stresemann: Exkursionsfauna, Wirbellose, 1981, bok 457 (nim.)
  • Meyers Taschenlexikon Biologie, In 3 Bänden, 2. zwězk, ISBN 3-411-12023-1, bok 34 (nim.)

Nožki

  1. 1,0 1,1 W internetowem słowniku: Hummel

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia authors and editors

Tśmjel: Brief Summary ( Lower Sorbian )

provided by wikipedia emerging languages

Tśmjel (Bombus) jo rod insektow.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia authors and editors

Učubrasad ( Vepsian )

provided by wikipedia emerging languages
 src=
Učubras

Učubrasad (latin.: Bombus) vai Ürghed (üks'lugu ürgiš), om gavediden heim mezjäižiden Apidae-sugukundaspäi. Lugetas läz 300 erikod, ühtenzoittas niid 15 alaheimho.

Gavedid oma medenkandajiden mezjäižiden pojavad. Emäč oleleb 13..28 mm pitte, ižač — 7..24 mm. Učubras eile agressivine, no plakaidab pezan kaičendan aigan vai ku hänele toihe pahut. Voib plakaita äi kerdad, gavedin ogah om siled.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia authors and editors

Vuoksahaine ( Livvi )

provided by wikipedia emerging languages
Vuoksahaine
Vuoksahaine

Vuoksahaine (lat. Bombus) niidy pietäh korzimahallizien syöjienny, kimalehien perehis (Apidae), hyvin pohoditah mienkandajien kimalehieh.

Yli 300 vuoksahazien roduu eletäh Jevrazies, Amerikan Pohjaizes, Afrikan Pohjaizes da toiziel mägimualoil. Vuoksahazet ollah vilunkestäjät syöjät, ice omil siivyzil maltetah lämmittiä runguo, nostetah temperatuuru viiputtajen siivil 40 gruadusissah. Se avvuttau lendiä suamah enzimästy kukkien nektuarua ylen aijoi huondeksel, konzu ilmu on vie vilu.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia authors and editors

Xicohtli ( Nahuatl )

provided by wikipedia emerging languages
 src=
Xīcohtli

Xīcohtli (Bombus), xīcohtin.

Nō xiquitta

Xicocotitlan

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia authors and editors

Xicohtli: Brief Summary ( Nahuatl )

provided by wikipedia emerging languages
 src= Xīcohtli

Xīcohtli (Bombus), xīcohtin.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia authors and editors

Βομβίνος ( Greek, Modern (1453-) )

provided by wikipedia emerging languages

Ο βομβίνος, (ταξ. Bombus) γνωστός κατά τόπους στην Ελλάδα και ως βομβίνι, βομβυλιός, βόμβος, μπούσμπουρος, μπόμπος, μπάμπουρας, μπούρμπουλας, αγριοκούμπανος, κουρκούμπανος, ντάβανος ή βούγκουρας, είναι ημι-κοινωνικά έντομα και κατατάσσονται στις αγριομέλισσες του γένος Bombus. Οι βομβίνοι οφείλουν την ονομασία του στην ελληνική λέξη βόμβος (= θόρυβος), δηλαδή το χαρακτηριστικό "βόμβο" που παράγεται κατά την πτήση τους. Είναι οι φυσικοί επικονιαστές για πολλά φυτά και ανήκουν στην κατηγορία των ωφέλιμων εντόμων.

Ως έντομα, έχουν προσελκύσει το ερευνητικό ενδιαφέρον πολλών επιστημόνων για τη μελέτη της βιολογίας τους, της κοινωνικής τους συμπεριφοράς και δομή, της οικολογίας τους, της συστηματικής τους κατάταξη και άλλα. Παγκοσμίως είναι γνωστά περίπου 250 είδη βομβίνων τα οποία ανήκουν σε ένα γένος, το Bombus Latreille 1802, με 38 υπογένη[1]. Στην Ευρώπη έχουν αναγνωριστεί περίπου 70 είδη Bombus, από τα οποία στην Ελλάδα έχουν καταγραφεί έως τώρα 33 είδη[2][3][4][5].

Ο βιολογικός κύκλος των βομβίνων είναι ο τυπικός των ημικοινωνικών υμενοπτέρων, με τις νέες βασίλισσες να εισέρχονται σε χειμέρια διάπαυση και η αποικία να χάνεται. Δηλαδή οι αποικίες τους είναι ετήσιες και αναπτύσσονται σε φωλιές που ανάλογα με το είδος είναι επιφανειακές ή υπόγειες. Σε κάθε αποικία παράγονται πλήρη ανεπτυγμένα θηλυκά (βασίλισσες), ατελή θηλυκά (εργάτριες) και αρσενικά (κηφήνες). Προς το τέλος του κύκλου της κάθε αποικίας παράγονται τα αναπαραγωγικά άτομα, τα οποία θα συζευχθούν έξω στη ύπαιθρο. Σε όλα τα είδη Bombus μόνο οι νέες συζευγμένες βασίλισσες διαχειμάζουν, ενώ όλα τα άλλα μέλη της αποικίας, μαζί και η παλιά βασίλισσα με τους κηφήνες, χάνονται πριν το χειμώνα[1]. Γενικά σε ένα περίπατο στην ελληνική ύπαιθρο, κυρίως κατά τους μήνες Μάρτιο έως Ιούνιο, οι βομβίνοι θα είναι ανάμεσα στα έντομα που θα συναντήσει κανείς.

Παραπομπές

  1. 1,0 1,1 Αναγνωστόπουλος, Ι.Θ. 1996. Η συστηματική κατάταξη ορισμένων θηλυκών βομβίνων (Hymenoptera: Apidae) του γένους Bombus Latreille. Πτυχιακή Διατριβή για ΔΙ.Κ.Α.Τ.Σ.Α.. Τμήμα Γεωπονίας, Αριστοτέλειο Πανεπιστήμιο Θεσσαλονίκης. Φλώρινα, 57 σελίδες.
  2. Αναγνωστόπουλος, Ι.Θ. 1999. Καταγραφή βομβίνων (Hymenortera, Apidae) στον Ελλαδικό χώρο: πρώτη κατάσταση των ειδών. Πρακτικά 7ο Πανελλήνιο Εντομολογικό Συνέδριο, Καβάλα 21-24/10/1997. Εντομολογική Εταιρεία Ελλάδος, Θεσσαλονίκη, σελίδες 117-124.
  3. Anagnostopoulos, Ioannis Th. (2005). «The bumblebee fauna of Greece: An annotated species list including new records for Greece.». Linzer Biologische Beitrage 37(2):1013-1026. http://www.landesmuseum.at/pdf_frei_remote/LBB_0037_2_1013-1026.pdf. Ανακτήθηκε στις 03.11.2015.
  4. Anagnostopoulos, Ioannis Th. (2009). «New records of bumble bees from the Northwestern mountainous region of Greece (Hymenoptera, Apidae).». Entomofauna 30: 445-449. http://www.landesmuseum.at/pdf_frei_remote/ENT_0030_0445-0452.pdf. Ανακτήθηκε στις 03.11.2015.
  5. Anagnostopoulos, Ioannis Th. (2009). «New Balkan records of Bombus subterraneus (Linnaeus, 1758) and Bombus cryptarum (Fabricius, 1775) from Greece.». Entomologia Hellenica 18:56-61. http://www.entsoc.gr/volume%2018/56-61-Anagnostopoulos.pdf. Ανακτήθηκε στις 03.11.2015.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Συγγραφείς και συντάκτες της Wikipedia

Βομβίνος: Brief Summary ( Greek, Modern (1453-) )

provided by wikipedia emerging languages

Ο βομβίνος, (ταξ. Bombus) γνωστός κατά τόπους στην Ελλάδα και ως βομβίνι, βομβυλιός, βόμβος, μπούσμπουρος, μπόμπος, μπάμπουρας, μπούρμπουλας, αγριοκούμπανος, κουρκούμπανος, ντάβανος ή βούγκουρας, είναι ημι-κοινωνικά έντομα και κατατάσσονται στις αγριομέλισσες του γένος Bombus. Οι βομβίνοι οφείλουν την ονομασία του στην ελληνική λέξη βόμβος (= θόρυβος), δηλαδή το χαρακτηριστικό "βόμβο" που παράγεται κατά την πτήση τους. Είναι οι φυσικοί επικονιαστές για πολλά φυτά και ανήκουν στην κατηγορία των ωφέλιμων εντόμων.

Ως έντομα, έχουν προσελκύσει το ερευνητικό ενδιαφέρον πολλών επιστημόνων για τη μελέτη της βιολογίας τους, της κοινωνικής τους συμπεριφοράς και δομή, της οικολογίας τους, της συστηματικής τους κατάταξη και άλλα. Παγκοσμίως είναι γνωστά περίπου 250 είδη βομβίνων τα οποία ανήκουν σε ένα γένος, το Bombus Latreille 1802, με 38 υπογένη. Στην Ευρώπη έχουν αναγνωριστεί περίπου 70 είδη Bombus, από τα οποία στην Ελλάδα έχουν καταγραφεί έως τώρα 33 είδη.

Ο βιολογικός κύκλος των βομβίνων είναι ο τυπικός των ημικοινωνικών υμενοπτέρων, με τις νέες βασίλισσες να εισέρχονται σε χειμέρια διάπαυση και η αποικία να χάνεται. Δηλαδή οι αποικίες τους είναι ετήσιες και αναπτύσσονται σε φωλιές που ανάλογα με το είδος είναι επιφανειακές ή υπόγειες. Σε κάθε αποικία παράγονται πλήρη ανεπτυγμένα θηλυκά (βασίλισσες), ατελή θηλυκά (εργάτριες) και αρσενικά (κηφήνες). Προς το τέλος του κύκλου της κάθε αποικίας παράγονται τα αναπαραγωγικά άτομα, τα οποία θα συζευχθούν έξω στη ύπαιθρο. Σε όλα τα είδη Bombus μόνο οι νέες συζευγμένες βασίλισσες διαχειμάζουν, ενώ όλα τα άλλα μέλη της αποικίας, μαζί και η παλιά βασίλισσα με τους κηφήνες, χάνονται πριν το χειμώνα. Γενικά σε ένα περίπατο στην ελληνική ύπαιθρο, κυρίως κατά τους μήνες Μάρτιο έως Ιούνιο, οι βομβίνοι θα είναι ανάμεσα στα έντομα που θα συναντήσει κανείς.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Συγγραφείς και συντάκτες της Wikipedia

Бурилгмоза ( Ingush )

provided by wikipedia emerging languages

Бурилгмозий (эрс: Шмели́, лат: Bombus) — пордув-ткъама (перепончатокрылые) садоалла хIамай ваьр я Боккъонца доа нокхармозий (Apidae) яхача дезала чура. Гаргга 300 бурилгамозий кеп Iеш я ГIинбухерча Евразе, ГIинбухерча Америке, ГIинбухерча Африке, иштта кхыйолча регионий лоамашка[1].

ТIатовжамаш

  1. Paul H. Williams (1998). «An annotated checklist of bumble bees with an analysis of patterns of description». Bulletin of the Natural History Museum (Entomology) 67: 79–152. Проверено 30 May 2012.
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia authors and editors

Бурилгмоза: Brief Summary ( Ingush )

provided by wikipedia emerging languages

Бурилгмозий (эрс: Шмели́, лат: Bombus) — пордув-ткъама (перепончатокрылые) садоалла хIамай ваьр я Боккъонца доа нокхармозий (Apidae) яхача дезала чура. Гаргга 300 бурилгамозий кеп Iеш я ГIинбухерча Евразе, ГIинбухерча Америке, ГIинбухерча Африке, иштта кхыйолча регионий лоамашка.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia authors and editors

Иңкештәр ( Bashkir )

provided by wikipedia emerging languages

Иңкештәр (лат. Bombus) — ысын бал ҡорттары ғаиләһенә ҡараған яры ҡанатлылар заты.

Яҡынса 300 төрө билдәле; Африканан башҡа, бөтә континенттарҙа ла киң таралған. Башҡортостанда 30‑ҙан ашыу төрө бар: баҡса иңкеше, баҫыу иңкеше, ер иңкеше, ҡала иңкеше, өң иңкеше һ.б.

Ҡыҫҡаса биологик мәғлүмәт

Тәне 3,5 см тиклем оҙонлоҡта, ҡуйы төклө, ҡара, аҡ, сағыу ерән һәм һары һыҙатлы. Инә һәм эшсе заттарҙың (үҫешеп етмәгән инә бөжәктәр) ҡаяуы бар; артҡы сирағы һеркә ташыуға яраҡлашҡан: оҙон ныҡлы төк менән уратылған уйымы бар. Ата заттар (әре ҡорттар) оҙон мыйыҡлы, ҡушылыу ҡыҫҡыстары бар, инә бөжәктәрҙән вағыраҡ, эшсе заттарҙан ҙурыраҡ. Ояны (йомро, төҙөк булмаған овал күҙәнәкле, ҡоро үлән ҡатыш балауыҙҙан эшләнгән) аталанған ҡышлап сыҡҡан инә зат яҙын кимереүселәрҙең буш өңөндә, таш араһында, мүк аҫтында төҙөй. Кәрәҙ күҙәнәгенә 8—16 (оҙонлоғо 2—4, диам. 0,5—1,0 мм) йомортҡа һала. 5—6‑сы көнгә йомортҡаларҙан балағорттар сыға, улар 10—12, ҡурсаҡтар 2 аҙна үҫә. Эшсе заттар май аҙағында—июндә сыға, ата һәм инә заттар — августа. Башҡортостан Республикаһы шарттарында миҙгеленә бер нисә быуын үҫә. Аталанған йәш инә заттар ҡышлай.

Йәшәйеше

Иңкеш көндөҙ әүҙем. Сәскәле үҫемлектәр нектары һәм һеркәһе менән туҡлана. Бөтә ерҙә лә осрай. Иңкеш үҫемлектәрҙе, бигерәк тә клеверҙарҙы һеркәләндерә. Әрмән иңкеше, үҙгәреүсән иңкеш, таңҡа иңкеше Башҡортостан Республикаһының Ҡыҙыл китабына индерелгән.

Иңкештәр геральдикала

Иҫкәрмәләр

  1. 1,0 1,1 1,2 1,3 1,4 1,5 1,6 1,7 1,8 1,9 BioLib Ҡалып:Ref-cz Profil taxonu — rod čmelák Bombus Latreille, 1802

Әҙәбиәт

Һылтанмалар

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia authors and editors

Иңкештәр: Brief Summary ( Bashkir )

provided by wikipedia emerging languages

Иңкештәр (лат. Bombus) — ысын бал ҡорттары ғаиләһенә ҡараған яры ҡанатлылар заты.

Яҡынса 300 төрө билдәле; Африканан башҡа, бөтә континенттарҙа ла киң таралған. Башҡортостанда 30‑ҙан ашыу төрө бар: баҡса иңкеше, баҫыу иңкеше, ер иңкеше, ҡала иңкеше, өң иңкеше һ.б.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia authors and editors

Тĕкĕлтура ( Chuvash )

provided by wikipedia emerging languages

Тĕкĕлтурасем, çĕр пыл хурчĕсем (лат. Bombus) — чăн пыл хурчĕсем (Apidae) çемьине кĕрекен çурхах çунатлă хур-кăпшанкăсен ăрачĕ, пыл хурчĕсемпе нумай енчен çывăх шутланать. 300 яхăн тĕкĕлтура тĕсĕ Çурçĕр Евразире, Çурçĕр Америкăра, çурçĕр Африкăра, çаплах урăх регионсен тула çĕрĕсенче тĕл пулать.

Тытăмĕпе физиологи

Тĕкĕлтуран кĕлетки, пыл хурчĕпе танлаштарсан, кӳпшек те лапсăркка. Пыл хурчĕсен пекех, тĕкĕлтура аçин сăнă çук.

Тĕкĕлтура сивĕ чухне те пурăнать: кăкăр мышцисене хăвăрт хускатса, хăйĕн кĕлеткине кирлĕ 30 °C çити ăшăтма пултарать. Çакна пула вăл ирех, сивĕ сывлăш чухнех, пĕрремĕш нектара пуçтарма ытти хуртсенчен маларах вĕçсе тухать.

Фотопухăм


Bombus hortorum

Bombus terrestris

Bombus lapidarius

Bombus hypnorum

Bombus pascuorum

Bombus pratorum

Тĕрлĕ йышĕ

Çут çанталăкра 40 кĕçĕн ăратри 300 яхăн тĕс тĕкĕлтура пурăнать.

Тĕлĕнтермĕшсем

«Аэродинамика енчен пăхсан тĕкĕлтура вĕçме пултараймасть. Анчах та тĕкĕлтура çакна пĕлмест, çавăнпа та вĕçет» текен шухăш пур.

Ку, паллах, халап ĕнтĕ. Самолёта çĕклекен хăвата шутламалли аэродинамика танлаштарăвĕсемпе килĕшӳллĕ, текĕлтура вĕçме пултараймасть. Хурт-кăпшанкă вĕçевĕн механики çав тери кăткăс, çавăнпа та çунатăн пиçĕлĕхне тата унăн çинчи чикĕ сийĕ тăнăç маррине шута илмелле.

Çавăн пекех пăхăр

Каçăсем

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia authors and editors

Тĕкĕлтура: Brief Summary ( Chuvash )

provided by wikipedia emerging languages

Тĕкĕлтурасем, çĕр пыл хурчĕсем (лат. Bombus) — чăн пыл хурчĕсем (Apidae) çемьине кĕрекен çурхах çунатлă хур-кăпшанкăсен ăрачĕ, пыл хурчĕсемпе нумай енчен çывăх шутланать. 300 яхăн тĕкĕлтура тĕсĕ Çурçĕр Евразире, Çурçĕр Америкăра, çурçĕр Африкăра, çаплах урăх регионсен тула çĕрĕсенче тĕл пулать.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia authors and editors

Тойон ыҥырыа ( Sakha )

provided by wikipedia emerging languages

Тойон ыҥырыалар (лат. Bombus) — тигээйилэр кэргэннэригэр (Apidae) киирэр перепонкалаах кынаттаах үөннэр уустара. 300-чэ тойон ыҥырыа көрүҥэ Хотугу Евразияҕа, Хотугу Америкаҕа, Хотугу Африкаҕа, уонна атын сирдэргэ бааллара биллэр[1].

Атын тигээйилэртэн уратыта: тыһытын кэлин атаҕын сотото кылабачыгас, кырыытынан уһун баттахтардаах, атыырын тэрилин хитиинэ күүскэ сайдыбыт, хараҥа өҥнөөх[2].

Оҥоһуута

Перепонка кынаттаахтартан орто уонна бөдөҥ кээмэйдээххэ киирэрэ. Тыһытын кээмэйэ 13 - 28 мм, оттон атыыра — 7 - 24 мм[2].

Быһаарыылар

  1. Paul H. Williams (1998). «An annotated checklist of bumble bees with an analysis of patterns of description». Bulletin of the Natural History Museum (Entomology) 67: 79–152. Проверено 30 May 2012.
  2. 2,0 2,1 Определитель насекомых Дальнего Востока России.
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia authors and editors

வண்டுத் தேனீ ( Tamil )

provided by wikipedia emerging languages

வண்டுத் தேனீ அல்லது வண்டுத்தேனீ அபிடேயே பெருங்குடும்பத்தில் உள்ள தேனீ குடும்பத்தில் உள்ள பாம்பஸ் இனத்தைச் சேர்ந்தது. பாம்பினி மலைவாழ் பேரினத்தில் இந்த ஒரு இனம் தான் தற்போது நடப்பில் உயிரோடு உள்ளது. சிலவகை அழிந்த இனங்கள் அவற்றின் புதை படிவத்தின் மூலம் கண்டறியப் பட்டுள்ளது. 250 வகையான வண்டுத் தேனீ இனம் கண்டு பிடிக்கப் பட்டுள்ளது. முக்கியமாக இவைகள் உயரமான இடங்களிலும் வடதுருவ அட்சரேகை பகுதிகளிலும் காணப்படும். இவைகள் தென் அமெரிக்காவிலும் காணப் படுகிறது. இங்கு தாழ்நில வெப்பமண்டல தேனீ இனம் காணப் படுகிறது. ஐரோப்பிய வண்டுதேனீகள் நியூசிலாந்து மற்றும் டாஸ்மனியா நாடுகளிலும் அறிமுகப் படுத்தப் பட்டது. ஒட்டுண்ணி தேனீக்கள் அல்லது குயில் தேனீக்கள் (இவைகள் தங்கள் குஞ்சுகளை வளர்க்க அடுத்த உயிரிகளை குயில் போல நம்பி இருப்பதால் இந்த பெயர்) சித்ரஸ் (Psithrus) இனத்தின் உப சிற்றினமாகக் கருதப் பட்டது ஆனால் தற்போது பாம்பஸ் இனத்தின் அங்கமாகக் கருதப் படுகிறது.

இவ்வகைத் தேனீக்களில் அநேகம் சமூக பூச்சிகளாகும். இவைகள் ஒரே இராணித் தேனீயோடு குழுக்களாக அல்லது கூட்டமாக வாழ்பவை. இந்த குழுக்கள் சதாரண தேனீக்களை விட சிறியவை. இவைகள் ஐம்பது தேனீக்கள் மட்டுமே உள்ள கூட்டமாக வாழும். பெண் வண்டுத் தேனீக்கள் மறுபடியும் மறுபடியும் கொட்டக்கூடியவை ஆனால் பொதுவாக இவை மனிதரையும் மிருகங்களையும் கண்டு கொள்வதில்லை. குயில் இன தேனீக்கள் தாங்களாகக் கூடு கட்டுவதில்லை ஆனால் அவற்றின் இராணித் தேனீக்கள் மற்ற இன தேனீக்களின் கூட்டில் ஆக்ரோஷமாக நுழைந்து அவற்றின் இராணித் தேனியை கொன்று தன் முட்டைகளை அக்கூட்டில் இடும்.

வண்டுத்தேனீக்கள் வட்ட வடிவமும் அவற்றில் மென்மையான முடியும் கொண்டவை. இம்முடிக்கு பைல் என்று பெயர். இந்த முடியானது இவைகளுக்கு ஒரு தெளிவற்ற உருவத்தைக் கொடுக்கிறது. இத்தேனிக்களின் வண்ணம் அவைகளைக் கொல்ல வரும் அவைகளின் எதிரிகளுக்கு எச்சரிப்பைக் கொடுக்கும்.(எச்சரிப்பு என்பது தன்னை உண்பதால் ஏற்படக்கூடிய பின்விளைவுகளைக் குறிக்கும்). அநேக வேளைகளில் முரண்பாடான வண்ணங்களைக் வரிவரியாகக் கொண்டிருக்கும். சில வேளைகளில் ஒரே இடத்தில் உள்ள வேறு வேறு இனத்தைச் சார்ந்த தேனீக்கள் தங்களைக் காத்துக் கொள்வதற்காக ஒன்று மற்றொன்றைப் போல மாறி கொள்ளும். இதனால் இவற்றின் எதிரிகள் இவற்றை தங்களின் எச்சரிப்பாக எடுத்துக் கொண்டு அவற்றை விட்டு விலகி சென்று விடும். இந்த நிகழ்வுக்கு ஜெர்மன் இயற்கை ஆராய்ச்சியாளர் பெயரால் முல்லெரியன் மிமிக்ரி(போலி வண்ண நடிப்பு) என்று அழைக்கப் படுகிறது. சில வேளைகளில் தீங்கில்லாத பூத் தேனீக்கள் அவைகளைப் போன்று தோற்றமளிக்கும் வண்டுத் தேனீகளிடம் பாதுகாப்பைத் தேடிக்கொள்ளும். கூடு கட்டும் வண்டுத் தேனீக்கள் அவற்றைப் போல் தோற்றமளிக்கும் கூடுகட்டாத குக்கூ தேனீயிடமிருந்து அவற்றின் பின்னங்கால்கள் மூலம் வேறு படுத்தி அறிய முடியும். கூடுகட்டும் தேனீக்களின் பின்னங் கால்கள் மகரந்தக் கூடையாக மாறுபாடடைந்துள்ளது. இது வழவழப்பான் வெற்றிடத்தில் ஒரங்களில் முடியால் சூழப்பட்டு மகரந்தத்தை கடத்த உதவுகிறது. ஆனால் குக்கூ தேனீயில் பின்னங் கால்கள் முழுவதும் முடியால் மூடப் பட்டிருக்கும் அவற்றிற்கு இடையில் மகரந்தம் காணப்படும்.

வண்டு தேனீக்கள் தங்கள் உறவினர் தேனீக்களைப் போல பூக்களின் மதுரத்தை உண்டு உயிர் வாழும். தங்களின் முடி நிறைந்த நாவினால் மதுரத்தை நக்கும். இவைகள் பறக்கும் போது தங்களின் உறிஞ்சுக் குழலை அவற்றின் தலைக்கு அடியில் வைத்துக் கொள்ளும். இவைகள் மதுரத்தை கூட்டில் சேமித்து வைக்கவும் மகரந்தத்தை தங்கள் குஞ்சுகளுக்கு உணவூட்டவும் உபயோகப் படுத்துகிறது. இவைகள் தங்களின் உணவை மல்ர்கள் காணப் படும் இடம் மற்றும் வண்ணத்தை வைத்து கண்டுபிடித்து தேடிக் கொள்ளும். சில வண்டுத் தேனீக்கள் மலர்களின் அடியில் துளையிட்டு அவற்றின் மதுரத்தை திருடி விடும் அதாவது மகரந்ததூளின் பரிமாற்றம் இல்லாமல் தேனை உறிஞ்சும். பொதுவாக தேனீக்கள் மிகச் சிறந்த மகரந்த சேர்க்கையாளர்கள். எனவே அமெரிக்கா, ஐரோப்பா மற்றும் ஆசியாவில் இவைகளின் அழிவு கவலைப் படக்கூடிய ஒன்று ஆகும். இவைகளின் அழிவிற்கு முக்கிய காரணம் வாழ்விடமின்மை, விவசாயத்தில் உப்யோகப்படுத்தப் படும் அதி நவீன எந்திரங்கள் மற்றும் பூச்சி மருந்துகள் ஆகும்.

இனவரலாறு

இந்த வண்டுத் தேனீயின் இனக் குழு பாம்பினி ஆகும்.இது அபிடே குடும்பத்திலுள்ள கார்பிகுலேட் (மகரந்தக் கூடை உடையவை) குழுமத்திலுள்ள நான்கு குழுக்களில் ஒன்றாகும். மற்றவை அபினி (தேனீக்கள்). யூக்லோஸினி(ஆர்கிட் தேனீக்கள்) மற்றும் மெலிபொனினி ஆகும்(கொடுக்குகள் இல்லாதவை).கார்பிகுலேட் தேனீக்கள் ஒற்றை மரபு வரிசை உடையவை ஆகும்.

உசாத்துணைகள்

license
cc-by-sa-3.0
copyright
விக்கிபீடியா ஆசிரியர்கள் மற்றும் ஆசிரியர்கள்

வண்டுத் தேனீ: Brief Summary ( Tamil )

provided by wikipedia emerging languages

வண்டுத் தேனீ அல்லது வண்டுத்தேனீ அபிடேயே பெருங்குடும்பத்தில் உள்ள தேனீ குடும்பத்தில் உள்ள பாம்பஸ் இனத்தைச் சேர்ந்தது. பாம்பினி மலைவாழ் பேரினத்தில் இந்த ஒரு இனம் தான் தற்போது நடப்பில் உயிரோடு உள்ளது. சிலவகை அழிந்த இனங்கள் அவற்றின் புதை படிவத்தின் மூலம் கண்டறியப் பட்டுள்ளது. 250 வகையான வண்டுத் தேனீ இனம் கண்டு பிடிக்கப் பட்டுள்ளது. முக்கியமாக இவைகள் உயரமான இடங்களிலும் வடதுருவ அட்சரேகை பகுதிகளிலும் காணப்படும். இவைகள் தென் அமெரிக்காவிலும் காணப் படுகிறது. இங்கு தாழ்நில வெப்பமண்டல தேனீ இனம் காணப் படுகிறது. ஐரோப்பிய வண்டுதேனீகள் நியூசிலாந்து மற்றும் டாஸ்மனியா நாடுகளிலும் அறிமுகப் படுத்தப் பட்டது. ஒட்டுண்ணி தேனீக்கள் அல்லது குயில் தேனீக்கள் (இவைகள் தங்கள் குஞ்சுகளை வளர்க்க அடுத்த உயிரிகளை குயில் போல நம்பி இருப்பதால் இந்த பெயர்) சித்ரஸ் (Psithrus) இனத்தின் உப சிற்றினமாகக் கருதப் பட்டது ஆனால் தற்போது பாம்பஸ் இனத்தின் அங்கமாகக் கருதப் படுகிறது.

இவ்வகைத் தேனீக்களில் அநேகம் சமூக பூச்சிகளாகும். இவைகள் ஒரே இராணித் தேனீயோடு குழுக்களாக அல்லது கூட்டமாக வாழ்பவை. இந்த குழுக்கள் சதாரண தேனீக்களை விட சிறியவை. இவைகள் ஐம்பது தேனீக்கள் மட்டுமே உள்ள கூட்டமாக வாழும். பெண் வண்டுத் தேனீக்கள் மறுபடியும் மறுபடியும் கொட்டக்கூடியவை ஆனால் பொதுவாக இவை மனிதரையும் மிருகங்களையும் கண்டு கொள்வதில்லை. குயில் இன தேனீக்கள் தாங்களாகக் கூடு கட்டுவதில்லை ஆனால் அவற்றின் இராணித் தேனீக்கள் மற்ற இன தேனீக்களின் கூட்டில் ஆக்ரோஷமாக நுழைந்து அவற்றின் இராணித் தேனியை கொன்று தன் முட்டைகளை அக்கூட்டில் இடும்.

வண்டுத்தேனீக்கள் வட்ட வடிவமும் அவற்றில் மென்மையான முடியும் கொண்டவை. இம்முடிக்கு பைல் என்று பெயர். இந்த முடியானது இவைகளுக்கு ஒரு தெளிவற்ற உருவத்தைக் கொடுக்கிறது. இத்தேனிக்களின் வண்ணம் அவைகளைக் கொல்ல வரும் அவைகளின் எதிரிகளுக்கு எச்சரிப்பைக் கொடுக்கும்.(எச்சரிப்பு என்பது தன்னை உண்பதால் ஏற்படக்கூடிய பின்விளைவுகளைக் குறிக்கும்). அநேக வேளைகளில் முரண்பாடான வண்ணங்களைக் வரிவரியாகக் கொண்டிருக்கும். சில வேளைகளில் ஒரே இடத்தில் உள்ள வேறு வேறு இனத்தைச் சார்ந்த தேனீக்கள் தங்களைக் காத்துக் கொள்வதற்காக ஒன்று மற்றொன்றைப் போல மாறி கொள்ளும். இதனால் இவற்றின் எதிரிகள் இவற்றை தங்களின் எச்சரிப்பாக எடுத்துக் கொண்டு அவற்றை விட்டு விலகி சென்று விடும். இந்த நிகழ்வுக்கு ஜெர்மன் இயற்கை ஆராய்ச்சியாளர் பெயரால் முல்லெரியன் மிமிக்ரி(போலி வண்ண நடிப்பு) என்று அழைக்கப் படுகிறது. சில வேளைகளில் தீங்கில்லாத பூத் தேனீக்கள் அவைகளைப் போன்று தோற்றமளிக்கும் வண்டுத் தேனீகளிடம் பாதுகாப்பைத் தேடிக்கொள்ளும். கூடு கட்டும் வண்டுத் தேனீக்கள் அவற்றைப் போல் தோற்றமளிக்கும் கூடுகட்டாத குக்கூ தேனீயிடமிருந்து அவற்றின் பின்னங்கால்கள் மூலம் வேறு படுத்தி அறிய முடியும். கூடுகட்டும் தேனீக்களின் பின்னங் கால்கள் மகரந்தக் கூடையாக மாறுபாடடைந்துள்ளது. இது வழவழப்பான் வெற்றிடத்தில் ஒரங்களில் முடியால் சூழப்பட்டு மகரந்தத்தை கடத்த உதவுகிறது. ஆனால் குக்கூ தேனீயில் பின்னங் கால்கள் முழுவதும் முடியால் மூடப் பட்டிருக்கும் அவற்றிற்கு இடையில் மகரந்தம் காணப்படும்.

வண்டு தேனீக்கள் தங்கள் உறவினர் தேனீக்களைப் போல பூக்களின் மதுரத்தை உண்டு உயிர் வாழும். தங்களின் முடி நிறைந்த நாவினால் மதுரத்தை நக்கும். இவைகள் பறக்கும் போது தங்களின் உறிஞ்சுக் குழலை அவற்றின் தலைக்கு அடியில் வைத்துக் கொள்ளும். இவைகள் மதுரத்தை கூட்டில் சேமித்து வைக்கவும் மகரந்தத்தை தங்கள் குஞ்சுகளுக்கு உணவூட்டவும் உபயோகப் படுத்துகிறது. இவைகள் தங்களின் உணவை மல்ர்கள் காணப் படும் இடம் மற்றும் வண்ணத்தை வைத்து கண்டுபிடித்து தேடிக் கொள்ளும். சில வண்டுத் தேனீக்கள் மலர்களின் அடியில் துளையிட்டு அவற்றின் மதுரத்தை திருடி விடும் அதாவது மகரந்ததூளின் பரிமாற்றம் இல்லாமல் தேனை உறிஞ்சும். பொதுவாக தேனீக்கள் மிகச் சிறந்த மகரந்த சேர்க்கையாளர்கள். எனவே அமெரிக்கா, ஐரோப்பா மற்றும் ஆசியாவில் இவைகளின் அழிவு கவலைப் படக்கூடிய ஒன்று ஆகும். இவைகளின் அழிவிற்கு முக்கிய காரணம் வாழ்விடமின்மை, விவசாயத்தில் உப்யோகப்படுத்தப் படும் அதி நவீன எந்திரங்கள் மற்றும் பூச்சி மருந்துகள் ஆகும்.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
விக்கிபீடியா ஆசிரியர்கள் மற்றும் ஆசிரியர்கள்

Tâhpe'âséhahnoma

provided by wikipedia emerging_languages
Tâhpe'âséhahnoma

Tâhpe'âséhahnoma (Bombus) hova-éve.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia authors and editors

Бумбари ( Chechen )

provided by wikipedia emerging_languages

Бумбари (лат. Bombus) — пардо тӀемаш долу сагалматийн тайп бакъ накхаран (Apidae) доьзал, дукху долу хӀумнашца моз докху накхармозах тера ю бумбари. 300 бумбарийн тайпанаш дк къилбаседера Евразехь, Къилбаседера Америкехь, Къилбаседера Африкехь, кхин цхьайолу регионийн лаьмнашкахь а[2].

Билгалдахарш

  1. 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 BioLib Кеп:Ref-cz Profil taxonu — rod čmelák Bombus Latreille, 1802
  2. Paul H. Williams (1998). «An annotated checklist of bumble bees with an analysis of patterns of description». Bulletin of the Natural History Museum (Entomology) 67: 79–152. Теллина 30 May 2012.
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia authors and editors

Bumblebee

provided by wikipedia EN

A bumblebee (or bumble bee, bumble-bee, or humble-bee) is any of over 250 species in the genus Bombus, part of Apidae, one of the bee families. This genus is the only extant group in the tribe Bombini, though a few extinct related genera (e.g., Calyptapis) are known from fossils. They are found primarily in higher altitudes or latitudes in the Northern Hemisphere, although they are also found in South America, where a few lowland tropical species have been identified. European bumblebees have also been introduced to New Zealand and Tasmania. Female bumblebees can sting repeatedly, but generally ignore humans and other animals.

Most bumblebees are social insects that form colonies with a single queen. The colonies are smaller than those of honey bees, growing to as few as 50 individuals in a nest. Cuckoo bumblebees are brood parasitic and do not make nests or form colonies; their queens aggressively invade the nests of other bumblebee species, kill the resident queens and then lay their own eggs, which are cared for by the resident workers. Cuckoo bumblebees were previously classified as a separate genus, but are now usually treated as members of Bombus.

Bumblebees have round bodies covered in soft hair (long branched setae) called 'pile', making them appear and feel fuzzy. They have aposematic (warning) coloration, often consisting of contrasting bands of colour, and different species of bumblebee in a region often resemble each other in mutually protective Müllerian mimicry. Harmless insects such as hoverflies often derive protection from resembling bumblebees, in Batesian mimicry, and may be confused with them. Nest-making bumblebees can be distinguished from similarly large, fuzzy cuckoo bumblebees by the form of the female hind leg. In nesting bumblebees, it is modified to form a pollen basket, a bare shiny area surrounded by a fringe of hairs used to transport pollen, whereas in cuckoo bumblebees, the hind leg is hairy all round, and they never carry pollen.

Like their relatives the honeybees, bumblebees feed on nectar, using their long hairy tongues to lap up the liquid; the proboscis is folded under the head during flight. Bumblebees gather nectar to add to the stores in the nest, and pollen to feed their young. They forage using colour and spatial relationships to identify flowers to feed from. Some bumblebees steal nectar, making a hole near the base of a flower to access the nectar while avoiding pollen transfer. Bumblebees are important agricultural pollinators, so their decline in Europe, North America, and Asia is a cause for concern. The decline has been caused by habitat loss, the mechanisation of agriculture, and pesticides.

Etymology and common names

Beatrix Potter's 1910 story The Tale of Mrs. Tittlemouse features a "bumble bee" called Babbity Bumble

The word "bumblebee" is a compound of "bumble" and "bee"—'bumble' meaning to hum, buzz, drone, or move ineptly or flounderingly.[1] The generic name Bombus, assigned by Pierre André Latreille in 1802, is derived from the Latin word for a buzzing or humming sound, borrowed from Ancient Greek βόμβος (bómbos).[2]

According to the Oxford English Dictionary (OED), the term "bumblebee" was first recorded as having been used in the English language in the 1530 work Lesclarcissement by John Palsgrave, "I bomme, as a bombyll bee dothe."[3] However the OED also states that the term "humblebee" predates it, having first been used in 1450 in Fysshynge wyth Angle, "In Juyll the greshop & the humbylbee in the medow."[4] The latter term was used in A Midsummer Night's Dream (c. 1600) by William Shakespeare, "The honie-bags steale from the humble Bees."[5] Similar terms are used in other Germanic languages, such as the German Hummel (Old High German humbala),[6] Dutch hommel or Swedish humla.

An old provincial name, "dumbledor", also denoted a buzzing insect such as a bumblebee or cockchafer, "dumble" probably imitating the sound of these insects, while "dor" meant "beetle".[7]

In On the Origin of Species (1859), Charles Darwin speculated about "humble-bees" and their interactions with other species:[8]

I have [...] reason to believe that humble-bees are indispensable to the fertilisation of the heartsease (Viola tricolor), for other bees do not visit this flower. From experiments which I have tried, I have found that the visits of bees, if not indispensable, are at least highly beneficial to the fertilisation of our clovers; but humble-bees alone visit the common red clover (Trifolium pratense), as other bees cannot reach the nectar.

However, "bumblebee" remained in use, for example in The Tale of Mrs. Tittlemouse (1910) by Beatrix Potter, "Suddenly round a corner, she met Babbitty Bumble--"Zizz, Bizz, Bizzz!" said the bumble bee." Since World War II "humblebee" has fallen into near-total disuse.[9]

Phylogeny

The bumblebee tribe Bombini is one of four groups of corbiculate bees (those with pollen baskets) in the Apidae, the others being the Apini (honey bees), Euglossini (orchid bees), and Meliponini (stingless bees). The corbiculate bees are a monophyletic group. Advanced eusocial behaviour appears to have evolved twice in the group, giving rise to controversy, now largely settled, as to the phylogenetic origins of the four tribes; it had been supposed that eusocial behaviour had evolved only once, requiring the Apini to be close to the Meliponini, which they do not resemble. It is now thought that the Apini (with advanced societies) and Euglossini are closely related, while the primitively eusocial Bombini are close to the Meliponini, which have somewhat more advanced eusocial behaviour. Sophie Cardinal and Bryan Danforth comment that "While remarkable, a hypothesis of dual origins of advanced eusociality is congruent with early studies on corbiculate morphology and social behavior."[10] Their analysis, combining molecular, morphological and behavioural data, gives the following cladogram:[10]

Corbiculate bees

Apini (honeybees)

Euglossini (orchid bees)

Bombini (bumblebees)

Meliponini (stingless bees)

Bombus pristinus described in 1867

On this hypothesis, the molecular data suggest that the Bombini are 25 to 40 million years old, while the Meliponini (and thus the clade that includes the Bombini and Meliponini) are 81 to 96 million years old, about the same age as the corbiculate group.[10]

However, a more recent phylogeny using transcriptome data from 3,647 genes of ten corbiculate bee species supports the single origin of eusociality hypothesis in the corbiculate bees.[11] They find that Bombini is in fact sister to Meliponini, corroborating that previous finding from Sophie Cardinal and Bryan Danforth (2011). However, Romiguier et al. (2015) shows that Bombini, Meliponini, and Apini form a monophyletic group, where Apini shares a most recent common ancestor with the Bombini and Meliponini clade, while Euglossini is most distantly related to all three, since it does not share the same most recent common ancestor as Bombini, Meliponini, and Apini. Thus, their analysis supports the single origin of eusociality hypothesis within the corbiculate bees, where eusociality evolved in the common ancestor of Bombini, Apini, and Meliponini.

The fossil record for bees is limited, with around 14 species that might possibly be Bombini having been described by 2019. The only Bombus relatives in Bombini are the late Eocene Calyptapis florissantensis from the Florissant Formation, USA, and Oligobombus cuspidatus from the Bembridge Marls of the Isle of Wight.[12][13] Two species of Bombus have been described from the Oligocene of Beşkonak, Bucak Turkey: Bombus (Mendacibombus) beskonakensis[14] and Bombus (Paraelectrobombus) patriciae. Both species were originally placed in genera considered at the time of description as outside of Bombus, being initially named Oligoapis beskonakensis and Paraelectrobombus patriciae respectively, however reexaminiation of the fore-wings lead to both being considered as Bombus species[15] In 2012 a fossil bumblebee from the Miocene was found in Germany's Randeck Maar and classified as Bombus (Bombus) randeckensis.[14] In 2014, another species, Bombus cerdanyensis, was described from Late Miocene lacustrine beds of La Cerdanya, Spain, but not initially placed into any subgenus,[16] The species Bombus trophonius was described in October 2017 and placed in Bombus subgenus Cullumanobombus.[17] A redescription of the Bombini fossil record by Dehon et al (2019) resulted in the synonymization of the genus Oligoapis with Bombus subgenus Mendacibombus, and the placement of genus Paraelectrobombus as Bombus subgenus Paraelectrobombus, rather than as a genus in Electrobombini. The subgenus Cullumanobombus was expanded to include not only Bombus trophonius but also Bombus randeckensis which was moved from subgenus Bombus and Bombus pristinus, first described by Unger (1867). Within the subgenus Melanobombus only Bombus cerdanyensis is present from the fossil record. An additional three species, "Bombus" luianus, "Bombus" anacolus and "Bombus" dilectus have been attributed to Bombus from the Middle Miocene Shanwang formation of China by Zhang, (1990) and Zhang et al (1994). Due to not being able to study Zhang's type specimens, but only illustrations of the fossils, Dehon et al did not place the three species within any specific subgenera, and considered all three as "species inquirenda", needing fuller re-examination. Two other species were not examined at all by Dehon et al, Bombus? crassipes of the Late Miocene Krottensee deposits in the Czech Republic, and Bombus proavus from the Middle Miocene Latah Formation, USA.[15]

Taxonomy

The genus Bombus, the only one extant genus in the tribe Bombini, comprises over 250 species;[18] for an overview of the differences between bumblebees and other bees and wasps, see characteristics of common wasps and bees. The genus has been divided variously into up to 49 subgenera, a degree of complexity criticised by Williams (2008).[19] The cuckoo bumblebees Psithyrus have sometimes been treated as a separate genus but are now considered to be part of Bombus, in one or more subgenera.[19]

Examples of Bombus species include Bombus pauloensis, Bombus dahlbomii, Bombus fervidus, Bombus lapidarius, Bombus ruderatus, and Bombus rupestris.

Bombus (genus)

Mendacibombus, 12 species

Bombias, 3 species

Kallobombus, 1 species

Orientalibombus, 3 species

Subterraneobombus, 10 species

Megabombus, 22 species

Thoracobombus, 50 species

Psithyrus, 30 species

Pyrobombus, 50 species

Alpinobombus, 5 species

Bombus (subgenus), 5 species

Alpigenobombus, 7 species

Melanobombus, 17 species

Sibiricobombus, 7 species

Cullumanobombus, 23 species

Subgenera of the genus Bombus

General description

Bumblebees vary in appearance, but are generally plump and densely furry. They are larger, broader and stouter-bodied than honeybees, and their abdomen tip is more rounded. Many species have broad bands of colour, the patterns helping to distinguish different species. Whereas honeybees have short tongues and therefore mainly pollinate open flowers, some bumblebee species have long tongues and collect nectar from flowers that are closed into a tube.[20] Bumblebees have fewer stripes (or none), and usually have part of the body covered in black fur, while honeybees have many stripes including several grey stripes on the abdomen.[21] Sizes are very variable even within species; the largest British species, B. terrestris, has queens up to 22 mm (0.9 in) long, males up to 16 mm (0.6 in) long, and workers between 11 and 17 mm (0.4–0.7 in) long.[22] The largest bumblebee species in the world is B. dahlbomii of Chile, up to about 40 mm (1.6 in) long, and described as "flying mice" and "a monstrous fluffy ginger beast".[23]

Distribution and habitat

Bumblebees are typically found in temperate climates, and are often found at higher latitudes and altitudes than other bees, although a few lowland tropical species exist.[24] A few species (B. polaris and B. alpinus) range into very cold climates where other bees might not be found; B. polaris occurs in northern Ellesmere Island in the high Arctic, along with another bumblebee B. hyperboreus, which parasitises its nest. This is the northernmost occurrence of any eusocial insect.[25] One reason for their presence in cold places is that bumblebees can regulate their body temperature, via solar radiation, internal mechanisms of "shivering" and radiative cooling from the abdomen (called heterothermy). Other bees have similar physiology, but the mechanisms seem best developed and have been most studied in bumblebees.[26] They adapt to higher elevations by extending their wing stroke amplitude.[27] Bumblebees have a largely cosmopolitan distribution but are absent from Australia (apart from Tasmania where they have been introduced) and are found in Africa only north of the Sahara.[28] More than a hundred years ago they were also introduced to New Zealand, where they play an important role as efficient pollinators.

Biology

A common carder bumblebee Bombus pascuorum extending its tongue towards a Heuchera inflorescence

Feeding

The bumblebee tongue (the proboscis) is a long, hairy structure that extends from a sheath-like modified maxilla. The primary action of the tongue is lapping, that is, repeated dipping of the tongue into liquid.[29] The tip of the tongue probably acts as a suction cup and during lapping, nectar may be drawn up the proboscis by capillary action. When at rest or flying, the proboscis is kept folded under the head. The longer the tongue, the deeper the bumblebee can probe into a flower and bees probably learn from experience which flower source is best-suited to their tongue length.[30] Bees with shorter proboscides, like Bombus bifarius, have a more difficult time foraging nectar relative to other bumblebees with longer proboscides; to overcome this disadvantage, B. bifarius workers were observed to lick the back of spurs on the nectar duct, which resulted in a small reward.[31]

Wax production

The exoskeleton of the abdomen is divided into plates called dorsal tergites and ventral sternites. Wax is secreted from glands on the abdomen and extruded between the sternites where it resembles flakes of dandruff. It is secreted by the queen when she starts a nest and by young workers. It is scraped from the abdomen by the legs, moulded until malleable and used in the construction of honeypots, to cover the eggs, to line empty cocoons for use as storage containers and sometimes to cover the exterior of the nest.[32]

Coloration

Cuckoo bumblebees, like this Bombus barbutellus, have similar aposematic (warning) coloration to nest-making bumblebees, and may also mimic their host species.

The brightly coloured pile of the bumblebee is an aposematic (warning) signal, given that females can inflict a painful sting. Depending on the species and morph, the warning colours range from entirely black, to bright yellow, red, orange, white, and pink.[33] Dipteran flies in the families Syrphidae (hoverflies), Asilidae (robber flies), Tabanidae (horseflies), Oestridae (bot or warble flies) and Bombyliidae (bee flies, such as Bombylius major) all include Batesian mimics of bumblebees, resembling them closely enough to deceive at least some predators.[34]

Many species of Bombus, including the group sometimes called Psithyrus (cuckoo bumblebees), have evolved Müllerian mimicry, where the different bumblebees in a region resemble each other, so that a young predator need only learn to avoid any of them once. For example, in California a group of bumblebees consists of largely black species including B. californicus, B. caliginosus, B. vandykei, B. vosnesenskii, B. insularis and B. fernaldae. Other bees in California include a group of species all banded black and yellow. In each case, Müllerian mimicry provides the bees in the group with a selective advantage.[34] In addition, parasitic (cuckoo) bumblebees resemble their hosts more closely than would be expected by chance, at least in areas like Europe where parasite-host co-speciation is common; but this too may be explained as Müllerian mimicry, rather than requiring the parasite's coloration to deceive the host (aggressive mimicry).[35]

Temperature control

Bumblebees are active under conditions during which honeybees stay at home, and can readily absorb heat from even weak sunshine.[36] The thick pile created by long setae (bristles) acts as insulation to keep bumblebees warm in cold weather; species from cold climates have longer setae (and thus thicker insulation) than those from the tropics.[37] The temperature of the flight muscles, which occupy much of the thorax, needs to be at least 30 °C (86 °F) before flight can take place. The muscle temperature can be raised by shivering. It takes about five minutes for the muscles to reach this temperature at an air temperature of 13 °C (55 °F).[38]

Chill-coma temperature

The chill-coma temperature in relation to flying insects is the temperature at which flight muscles cannot be activated. Compared to honey bees and carpenter bees, bumblebees have the lowest chill-coma temperature. Of the bumblebees Bombus bimaculatus has the lowest at 7 °C (45 °F). However, bumblebees have been seen to fly in colder ambient temperatures. This discrepancy is likely because the chill-coma temperature was determined by tests done in a laboratory setting. However, bumblebees live in insulated shelters and can shiver to warm up before venturing into the cold.[39]

Communication and social learning

Bumblebees do not have ears, and it is not known whether or how well they can hear. However, they are sensitive to the vibrations made by sound travelling through wood or other materials.[32]

Bumblebees do not exhibit the "bee dances" used by honeybees to tell other workers the locations of food sources. Instead, when they return from a successful foraging expedition, they run excitedly around in the nest for several minutes before going out to forage once more. These bees may be offering some form of communication based on the buzzing sounds made by their wings, which may stimulate other bees to start foraging.[40] Another stimulant to foraging activity is the level of food reserves in the colony. Bees monitor the amount of honey in the honeypots, and when little is left or when high-quality food is added, they are more likely to go out to forage.[41]

Bumblebees have been observed to partake in social learning. In a 2017 study involving Bombus terrestris, bees were taught to complete an unnatural task of moving large objects to obtain a reward. Bees who first observed another bee complete the task were significantly more successful in learning the task than bees who observed the same action performed by a magnet, indicating the importance of social information. The bees did not copy one another exactly: in fact, the study suggested that the bees were instead attempting to emulate one another's goals.[42][43]

Reproduction and nesting

Nest of red-tailed bumblebee. Bombus lapidarius, showing wax pots full of honey

Nest size depends on species of bumblebee. Most form colonies of between 50 and 400 individuals,[44] but colonies have been documented as small as ~20 individuals and as large as 1700.[45] These nests are small compared to honeybee hives, which hold about 50,000 bees. Many species nest underground, choosing old rodent burrows or sheltered places, and avoiding places that receive direct sunlight that could result in overheating. Other species make nests above ground, whether in thick grass or in holes in trees. A bumblebee nest is not organised into hexagonal combs like that of a honeybee; the cells are instead clustered together untidily. The workers remove dead bees or larvae from the nest and deposit them outside the nest entrance, helping to prevent disease. Nests in temperate regions last only for a single season and do not survive the winter.[44]

In the early spring, the queen comes out of diapause and finds a suitable place to create her colony. Then she builds wax cells in which to lay her eggs which were fertilised the previous year. The eggs that hatch develop into female workers, and in time, the queen populates the colony, with workers feeding the young and performing other duties similar to honeybee workers. In temperate zones, young queens (gynes) leave the nest in the autumn and mate, often more than once, with males (drones) that are forcibly driven out of the colony.[46] The drones and workers die as the weather turns colder; the young queens feed intensively to build up stores of fat for the winter. They survive in a resting state (diapause), generally below ground, until the weather warms up in the spring with the early bumblebee being the species that is among the first to emerge.[46][47][48] Many species of bumblebee follow this general trend within the year. Bombus pensylvanicus is a species that follows this type of colony cycle.[49] For this species the cycle begins in February, reproduction starts in July or August, and ends in the winter months. The queen remains in hibernation until spring of the following year in order to optimize conditions to search for a nest.[50]

Bumblebee life-cycle showing adults and larvae in nest of B. terrestris. Engraved in 1840 by William Home Lizars after drawing probably by James Hope Stewart.[51]

In fertilised queens, the ovaries only become active when the queen starts to lay. An egg passes along the oviduct to the vagina where there is a chamber called the spermatheca, in which the sperm from the mating is stored. Depending on need, she may allow her egg to be fertilised. Unfertilised eggs become haploid males; fertilised eggs grow into diploid females and queens.[52] The hormones that stimulate the development of the ovaries are suppressed in female worker bees, while the queen remains dominant.[46]

To develop, the larvae must be fed both nectar for carbohydrates and pollen for protein. Bumblebees feed nectar to the larvae by chewing a small hole in the brood cell into which they regurgitate nectar. Larvae are fed pollen in one of two ways, depending on the bumblebee species. Pocket-making bumblebees create pockets of pollen at the base of the brood-cell clump from which the larvae feed themselves. Pollen-storing bumblebees keep pollen in separate wax pots and feed it to the larvae.[53]

An above-ground nest, hidden in grass and moss, of the common carder bee, Bombus pascuorum. The wax canopy or involucrum has been removed to show winged workers and pupae in irregularly placed wax cells.

After the emergence of the first or second group of offspring, workers take over the task of foraging and the queen spends most of her time laying eggs and caring for larvae. The colony grows progressively larger and eventually begins to produce males and new queens.[46] Bumblebee workers can lay unfertilised haploid eggs (with only a single set of chromosomes) that develop into viable male bumblebees. Only fertilised queens can lay diploid eggs (one set of chromosomes from a drone, one from the queen) that mature into workers and new queens.[54]

In a young colony, the queen minimises reproductive competition from workers by suppressing their egg-laying through physical aggression and pheromones.[55] Worker policing leads to nearly all eggs laid by workers being eaten.[56] Thus, the queen is usually the mother of all of the first males laid. Workers eventually begin to lay male eggs later in the season when the queen's ability to suppress their reproduction diminishes.[57] Because of the reproductive competition between workers and the queen, bumblebees are considered "primitively eusocial".[10][56]

Although a large majority of bumblebees follow such monogynous colony cycles that only involve one queen, some select Bombus species (such as Bombus pauloensis) will spend part of their life cycle in a polygynous phase (have multiple queens in one nest during these periods of polygyny).[58]

Foraging behaviour

A bumblebee loaded with pollen in its pollen baskets

Bumblebees generally visit flowers that exhibit the bee pollination syndrome and these patches of flowers may be up to 1–2 km from their colony.[59] They tend to visit the same patches of flowers every day, as long as they continue to find nectar and pollen there,[60] a habit known as pollinator or flower constancy. While foraging, bumblebees can reach ground speeds of up to 15 m/s (54 km/h).[61]

Bumblebees use a combination of colour and spatial relationships to learn which flowers to forage from.[62] They can also detect both the presence and the pattern of electric fields on flowers, which occur due to atmospheric electricity, and take a while to leak away into the ground. They use this information to find out if a flower has been recently visited by another bee.[63] Bumblebees can detect the temperature of flowers,[64] as well as which parts of the flower are hotter or cooler[65] and use this information to recognise flowers. After arriving at a flower, they extract nectar using their long tongues ("glossae") and store it in their crops. Many species of bumblebees also exhibit "nectar robbing": instead of inserting the mouthparts into the flower in the normal way, these bees bite directly through the base of the corolla to extract nectar, avoiding pollen transfer.[66]

Biting open the stem of a flower...
...and using its tongue to drink the nectar.
A bumblebee "nectar robbing" a flower

Pollen is removed from flowers deliberately or incidentally by bumblebees. Incidental removal occurs when bumblebees come in contact with the anthers of a flower while collecting nectar. When it enters a flower, the bumblebee's body hairs receive a dusting of pollen from the anthers. In queens and workers this is then groomed into the corbiculae (pollen baskets) on the hind legs where it can be seen as bulging masses that may contain as many as a million pollen grains. Male bumblebees do not have corbiculae and do not purposively collect pollen.[67] Bumblebees are also capable of buzz pollination, in which they dislodge pollen from the anthers by creating a resonant vibration with their flight muscles.[68]

In at least some species, once a bumblebee has visited a flower, it leaves a scent mark on it. This scent mark deters bumblebees from visiting that flower until the scent degrades.[69] This scent mark is a general chemical bouquet that bumblebees leave behind in different locations (e.g. nest, neutral, and food sites),[70] and they learn to use this bouquet to identify both rewarding and unrewarding flowers,[71] and may be able to identify who else has visited a flower.[72] Bumblebees rely on this chemical bouquet more when the flower has a high handling time, that is, where it takes a longer time for the bee to find the nectar once inside the flower.[73]

Once they have collected nectar and pollen, female workers return to the nest and deposit the harvest into brood cells, or into wax cells for storage. Unlike honeybees, bumblebees only store a few days' worth of food, so are much more vulnerable to food shortages.[74] Male bumblebees collect only nectar and do so to feed themselves. They may visit quite different flowers from the workers because of their different nutritional needs.[75]

Asynchronous flight muscles

Bees beat their wings about 200 times a second. Their thorax muscles do not contract on each nerve firing, but rather vibrate like a plucked rubber band. This is efficient, since it lets the system consisting of muscle and wing operate at its resonant frequency, leading to low energy consumption. Further, it is necessary, since insect motor nerves generally cannot fire 200 times per second.[76] These types of muscles are called asynchronous muscles[77] and are found in the insect wing systems in families such as Hymenoptera, Diptera, Coleoptera, and Hemiptera.[76] Bumblebees must warm up their bodies considerably to get airborne at low ambient temperatures. Bumblebees can reach an internal thoracic temperature of 30 °C (86 °F) using this method.[26][78]

Cuckoo bumblebees

The cuckoo bumblebee B. vestalis, a parasite of B. terrestris

Bumblebees of the subgenus Psithyrus (known as 'cuckoo bumblebees', and formerly considered a separate genus) are brood parasites,[79] sometimes called kleptoparasites,[80] in the colonies of other bumblebees, and have lost the ability to collect pollen. Before finding and invading a host colony, a Psithyrus female, such as that of the Psithyrus species of B. sylvestris,[81] feeds directly from flowers. Once she has infiltrated a host colony, the Psithyrus female kills or subdues the queen of that colony, and uses pheromones and physical attacks to force the workers of that colony to feed her and her young.[82] Usually, cuckoo bumblebees can be described as queen-intolerant inquilines, since the host queen is often killed to enable the parasite to produce more offspring,[79] though some species, such as B. bohemicus, actually enjoy increased success when they leave the host queen alive.[83]

The female Psithyrus has a number of morphological adaptations for combat, such as larger mandibles, a tough cuticle and a larger venom sac that increase her chances of taking over a nest.[84] Upon emerging from their cocoons, the Psithyrus males and females disperse and mate. The males do not survive the winter but, like nonparasitic bumblebee queens, Psithyrus females find suitable locations to spend the winter and enter diapause after mating. They usually emerge from hibernation later than their host species. Each species of cuckoo bumblebee has a specific host species, which it may physically resemble.[85] In the case of the parasitism of B. terrestris by B. (Psithyrus) vestalis, genetic analysis of individuals captured in the wild showed that about 42% of the host species' nests at a single location[a] had "[lost] their fight against their parasite".[79]

Sting

Queen and worker bumblebees can sting. Unlike in honeybees, a bumblebee's stinger lacks barbs, so the bee can sting repeatedly without leaving the stinger in the wound and thereby injuring itself.[86][87] Bumblebee species are not normally aggressive, but may sting in defence of their nest, or if harmed. Female cuckoo bumblebees aggressively attack host colony members, and sting the host queen, but ignore other animals unless disturbed.[88]

The sting is painful to humans, and not medically significant in most cases, although it may trigger an allergic reaction in susceptible individuals.

Predators, parasites, and pathogens

Bumblebee nest dug up and destroyed by a predator, probably a badger

Bumblebees, despite their ability to sting, are eaten by certain predators. Nests may be dug up by badgers and eaten whole, including any adults present.[89] Adults are preyed upon by robber flies and beewolves in North America.[90] In Europe, birds including bee-eaters and shrikes capture adult bumblebees on the wing; smaller birds such as great tits also occasionally learn to take bumblebees, while camouflaged crab spiders catch them as they visit flowers.[91]

Bumblebee stored as food by a great grey shrike

The great grey shrike is able to detect flying bumblebees up to 100 m (330 ft) away; once captured, the sting is removed by repeatedly squeezing the insect with the mandibles and wiping the abdomen on a branch.[92] The European honey buzzard follows flying bees back to their nest, digs out the nest with its feet, and eats larvae, pupae and adults as it finds them.[93]

Bumblebees are parasitised by tracheal mites, Locustacarus buchneri; protozoans including Crithidia bombi and Apicystis bombi; and microsporidians including Nosema bombi and Nosema ceranae. The tree bumblebee B. hypnorum has spread into the United Kingdom despite hosting high levels of a nematode that normally interferes with queen bees' attempts to establish colonies.[94] Deformed wing virus has been found to affect 11% of bumblebees in Great Britain.[95]

Female bee moths (Aphomia sociella) prefer to lay their eggs in bumblebee nests. The A. sociella larvae will then feed on the eggs, larvae, and pupae left unprotected by the bumblebees, sometimes destroying large parts of the nest.[96]

Relationship to humans

Bumblebees and human culture: Bombus anachoreta on a Russian postage stamp, 2005

Agricultural use

Bumblebees are important pollinators of both crops and wildflowers.[97] Because bumblebees do not overwinter the entire colony, they do not stockpile honey, and therefore are not useful as honey producers. Bumblebees are increasingly cultured for agricultural use as pollinators, among other reasons because they can pollinate plants such as tomato in greenhouses by buzz pollination whereas other pollinators cannot.[98] Commercial production began in 1987, when Roland De Jonghe founded the Biobest company; in 1988 they produced enough nests to pollinate 40 hectares of tomatoes. The industry grew quickly, starting with other companies in the Netherlands. Bumblebee nests, mainly of buff-tailed bumblebees, are produced in at least 30 factories around the world; over a million nests are grown annually in Europe; Turkey is a major producer.[99]

Bumblebees are Northern Hemisphere animals. When red clover was introduced as a crop to New Zealand in the nineteenth century, it was found to have no local pollinators, and clover seed had accordingly to be imported each year. Four species of bumblebee from the United Kingdom were therefore imported as pollinators. In 1885 and 1886 the Canterbury Acclimatization Society brought in 442 queens, of which 93 survived and quickly multiplied. As planned, red clover was soon being produced from locally-grown seed.[36] Bumblebees are also reared commercially to pollinate tomatoes grown in greenhouses.[52] The New Zealand population of buff-tailed bumblebees began colonising Tasmania, 1,500 miles (2,400 km) away, after being introduced there in 1992 under unclear circumstances.[100]

Some concerns exist about the impact of the international trade in mass-produced bumblebee colonies. Evidence from Japan[101] and South America[102] indicates bumblebees can escape and naturalise in new environments, causing damage to native pollinators. Greater use of native pollinators, such as Bombus ignitus in China and Japan, has occurred as a result.[103] In addition, mounting evidence indicates mass-produced bumblebees may also carry diseases, harmful to wild bumblebees[104][105] and honeybees.[105]

In Canada and Sweden it has been shown that growing a mosaic of different crops encourages bumblebees and provides higher yields than does a monoculture of oilseed rape, despite the fact that the bees were attracted to the crop.[106]

Population decline

Bumblebee species are declining in Europe, North America, and Asia due to a number of factors, including land-use change that reduces their food plants. In North America, pathogens are possibly having a stronger negative effect especially for the subgenus Bombus.[107] A major impact on bumblebees was caused by the mechanisation of agriculture, accelerated by the urgent need to increase food production during the Second World War. Small farms depended on horses to pull implements and carts. The horses were fed on clover and hay, both of which were permanently grown on a typical farm. Little artificial fertiliser was used. Farms thus provided flowering clover and flower-rich meadows, favouring bumblebees. Mechanisation removed the need for horses and most of the clover; artificial fertilisers encouraged the growth of taller grasses, outcompeting the meadow flowers. Most of the flowers, and the bumblebees that fed on them, disappeared from Britain by the early 1980s. The last native British short-haired bumblebee was captured near Dungeness in 1988.[108] This significant increase in pesticide and fertilizer use associated with the industrialization of agriculture has had adverse effects on the genus Bombus. The bees are directly exposed to the chemicals in two ways: by consuming nectar that has been directly treated with pesticide, or through physical contact with treated plants and flowers. The species Bombus hortorum in particular has been found to be affected by the pesticides; their brood development has been reduced and their memory has been negatively affected. Additionally, pesticide use negatively affects colony development and size.[109]

Bumblebees are in danger in many developed countries due to habitat destruction and collateral pesticide damage. The European Food Safety Authority ruled that three neonicotinoid pesticides (clothianidin, imidacloprid, and thiamethoxam) presented a high risk for bees.[110] While most work on neonicotinoid toxicity has looked at honeybees, a study on B. terrestris showed that "field-realistic" levels of imidacloprid significantly reduced growth rate and cut production of new queens by 85%, implying a "considerable negative effect" on wild bumblebee populations throughout the developed world.[111] Another study on B. terrestris had results suggesting that use of neonicotinoid pesticides can affect how well bumblebees are able to forage and pollinate. Foragers from bee colonies that had been affected by the pesticide took longer to learn to manipulate flowers and visited flowers with less nutritious pollen.[112] In another study, chronic exposure in a laboratory setting to field-realistic levels of the neonicotinoid pesticide thiamethoxam did not affect colony weight gain or the number or mass of sexuals produced.[113] Low levels of neonicotinoids can reduce the number of bumblebees in a colony by as much as 55%, and cause dysfunction in the bumblebees' brains. The Bumblebee Conservation Trust considers this evidence of reduced brain function "particularly alarming given that bumblebees rely upon their intelligence to go about their daily tasks."[114]

Of 19 species of native nestmaking bumblebees and six species of cuckoo bumblebees formerly widespread in Britain,[115] three have been extirpated,[116][117] eight are in serious decline, and only six remain widespread.[118] Similar declines have been reported in Ireland, with four species designated endangered, and another two considered vulnerable to extinction.[119] A decline in bumblebee numbers could cause large-scale changes to the countryside, resulting from inadequate pollination of certain plants.[120]

Some bumblebees native to North America are also vanishing, such as Bombus balteatus,[121] Bombus terricola,[122] Bombus affinis,[123][124] and Bombus occidentalis, and one, Bombus franklini, may be extinct.[125] In South America, Bombus bellicosus was extirpated in the northern limit of its distribution range, probably due to intense land use and climate change effects.[126]

Conservation efforts

Drone short-haired bumblebee, Bombus subterraneus. The species was successfully reintroduced to England from Sweden.

In 2006 the bumblebee researcher Dave Goulson founded a registered charity, the Bumblebee Conservation Trust, to prevent the extinction "of any of the UK's bumblebees."[127][128] In 2009 and 2010, the Trust attempted to reintroduce the short-haired bumblebee, Bombus subterraneus, which had become extinct in Britain, from the British-derived populations surviving in New Zealand from their introduction there a century earlier.[129] From 2011 the Trust, in partnership with Natural England, Hymettus and the RSPB, has reintroduced short-haired bumblebee queens from Skåne in southern Sweden to restored flower-rich meadows at Dungeness in Kent. The queens were checked for mites and American foulbrood disease. Agri-environment schemes spread across the neighbouring area of Romney Marsh have been set up to provide over 800 hectares of additional flower-rich habitat for the bees. By the summer of 2013, workers of the species were found near the release zone, proving that nests had been established. The restored habitat has produced a revival in at least five "Schedule 41 priority" species: the ruderal bumblebee, Bombus ruderatus; the red-shanked carder bee, Bombus ruderarius; the shrill carder bee, Bombus sylvarum; the brown-banded carder bee, Bombus humilis and the moss carder bee, Bombus muscorum.[130]

The world's first bumblebee sanctuary was established at Vane Farm in the Loch Leven National Nature Reserve in Scotland in 2008.[120] In 2011, London's Natural History Museum led the establishment of an International Union for Conservation of Nature Bumblebee Specialist Group, chaired by Dr. Paul H. Williams,[131] to assess the threat status of bumblebee species worldwide using Red List criteria.[132]

Bumblebee conservation is in its infancy in many parts of the world, but with the realization of the important part they play in pollination of crops, efforts are being made to manage farmland better. Enhancing the wild bee population can be done by the planting of wildflower strips, and in New Zealand, bee nesting boxes have achieved some success, perhaps because there are few burrowing mammals to provide potential nesting sites in that country.[106]

Misconception about flight

A bumblebee landing on a purple flower
A widely believed falsehood holds that scientists proved bumblebees to be incapable of flight.[133]

According to 20th-century folklore, the laws of aerodynamics prove the bumblebee should be incapable of flight, as it does not have the capacity (in terms of wing size or beats per second) to achieve flight with the degree of wing loading necessary.[134]

'Supposedly someone did a back of the envelope calculation, taking the weight of a bumblebee and its wing area into account, and worked out that if it only flies at a couple of metres per second, the wings wouldn't produce enough lift to hold the bee up,' explains Charlie Ellington, Professor of Animal Mechanics at Cambridge University.[134]

The origin of this claim has been difficult to pin down with any certainty. John H. McMasters recounted an anecdote about an unnamed Swiss aerodynamicist at a dinner party who performed some rough calculations and concluded, presumably in jest, that according to the equations, bumblebees cannot fly.[135] In later years, McMasters backed away from this origin, suggesting there could be multiple sources, and the earliest he has found was a reference in the 1934 book Le Vol des Insectes by French entomologist Antoine Magnan (1881–1938); they had applied the equations of air resistance to insects and found their flight was impossible, but "One shouldn't be surprised that the results of the calculations don't square with reality".[136]

The following passage appears in the introduction to Le Vol des Insectes:[137]

Magnan refers to his assistant André Sainte-Laguë.[138] Some credit physicist Ludwig Prandtl (1875–1953) of the University of Göttingen in Germany with popularizing the idea. Others say Swiss gas dynamicist Jakob Ackeret (1898–1981) did the calculations.[139]

Bumblebee in flight. It has its tongue extended and a laden pollen basket.

The calculations that purported to show that bumblebees cannot fly are based upon a simplified linear treatment of oscillating aerofoils. The method assumes small amplitude oscillations without flow separation. This ignores the effect of dynamic stall (an airflow separation inducing a large vortex above the wing), which briefly produces several times the lift of the aerofoil in regular flight. More sophisticated aerodynamic analysis shows the bumblebee can fly because its wings encounter dynamic stall in every oscillation cycle.[140]

Additionally, John Maynard Smith, a noted biologist with a strong background in aeronautics, has pointed out that bumblebees would not be expected to sustain flight, as they would need to generate too much power given their tiny wing area. However, in aerodynamics experiments with other insects, he found that viscosity at the scale of small insects meant even their small wings can move a very large volume of air relative to their size, and this reduces the power required to sustain flight by an order of magnitude.[141]

In music and literature

Flight of the Bumblebee performed by the US Army Band

Problems playing this file? See media help.
The Russian composer Nikolai Rimsky-Korsakov wrote the Flight of the Bumblebee, c. 1900

The orchestral interlude Flight of the Bumblebee was composed (c. 1900) by Nikolai Rimsky-Korsakov. It represents the turning of Prince Guidon into a bumblebee so he can fly away to visit his father, Tsar Saltan, in the opera The Tale of Tsar Saltan,[142] although the music may reflect the flight of a bluebottle rather than a bumblebee.[143] The music inspired Walt Disney to feature a bumblebee in his 1940 animated musical Fantasia and have it sound as if it were flying in all parts of the theater.[144] This early attempt at "surround sound" was excluded from the film in later showings.

In 1599, during the reign of Queen Elizabeth I, someone, possibly Tailboys Dymoke, published Caltha Poetarum: Or The Bumble Bee, under the pseudonym "T. Cutwode".[145] This was one of nine books censored under the Bishop's Ban issued by the Archbishop of Canterbury John Whitgift and the Bishop of London Richard Bancroft.[146]

Emily Dickinson wrote "The Bumble-Bee's Religion" (1881)

Emily Dickinson made a bumblebee the subject of her parody of Isaac Watts's well-known poem about honeybees, "How Doth the Little Busy Bee" (1715). Where Watts wrote "How skilfully she builds her cell! How neat she spreads the wax!",[147] Dickinson's poem, "The Bumble-Bee's Religion" (1881), begins "His little Hearse-like Figure / Unto itself a Dirge / To a delusive Lilac / The vanity divulge / Of Industry and Morals / And every righteous thing / For the divine Perdition / of Idleness and Spring." The letter was said to have enclosed a dead bee.[148][149]

In 1847, Ralph Waldo Emerson published his poem "The Humble-Bee".

The entomologist Otto Plath wrote Bumblebees and Their Ways in 1934.[150] His daughter, the poet Sylvia Plath, wrote a group of poems about bees late in 1962, within four months of her suicide,[151] transforming her father's interest into her poetry.[152]

Bumblebees of different species illustrated by Moses Harris in his 1782 Exposition of English Insects

The scientist and illustrator Moses Harris (1731–1785) painted accurate watercolour drawings of bumblebees in his An Exposition of English Insects Including the Several Classes of Neuroptera, Hymenoptera, & Diptera, or Bees, Flies, & Libellulae (1776–80).[153]

Bumblebees appear as characters, often eponymously, in children's books. The surname Dumbledore in the Harry Potter series (1997–2007) is an old name for bumblebee.[7] J. K. Rowling said the name "seemed to suit the headmaster, because one of his passions is music and I imagined him walking around humming to himself".[154] J. R. R. Tolkien, in his poem Errantry, also used the name Dumbledor, but for a large bee-like creature.

Among the many books for younger children are Bumble the Bee by Yvon Douran and Tony Neal (2014); Bertie Bumble Bee by K. I. Al-Ghani (2012); Ben the Bumble Bee: How do bees make honey? by Romessa Awadalla (2015); Bumble Bee Bob Has a Big Butt by Papa Campbell (2012); Buzz, Buzz, Buzz! Went Bumble-bee by Colin West (1997); Bumble Bee by Margaret Wise Brown (2000); How the Bumble Came to Bee by Paul and Ella Quarry (2012); The Adventures of Professor Bumble and the Bumble Bees by Stephen Brailovsky (2010). Among Beatrix Potter's "little books", Babbity Bumble and other members of her nest appear in The Tale of Mrs. Tittlemouse (1910).

Military

The United States Naval Construction Battalions adopted the bumblebee as their insignia in 1942.

See also

Notes

  1. ^ The study location was the Botanical Garden Halle (Saale) in Germany, described as a flower-rich region with high and stable abundance of both host and cuckoo species. 24 B. terrestris workers and 24 drones were captured on foraging flights. 24 male B. vestalis were similarly captured. DNA analysis was used to estimate how many colonies these individuals came from.[79]

References

  1. ^ Brown, Lesley; Stevenson, Angus (2007). Shorter Oxford English dictionary on historical principles. Oxford [Oxfordshire]: Oxford University Press. p. 309. ISBN 978-0-19-923325-0.
  2. ^ Wedgwood, Hensleigh (1855). "On False Etymologies". Transactions of the Philological Society (6): 67.
  3. ^ "bumble-bee, n". Oxford English Dictionary. Oxford University Press. Retrieved 29 May 2011.
  4. ^ "humble-bee, n". Oxford English Dictionary. Oxford University Press. Retrieved 29 May 2011.
  5. ^ Shakespeare, William (1 July 2000). A Midsummer Night's Dream by William Shakespeare – Project Gutenberg. Gutenberg.org.
  6. ^ "WikiLing – ahd". koeblergerhard.de. Retrieved 2 April 2019.
  7. ^ a b "Dumbledor". Merriam–Webster. 1913. Archived from the original on 17 October 2015.
  8. ^ Darwin, Charles (1 March 1998). On the Origin of Species By Means of Natural Selection, or, the Preservation of – Project Gutenberg. Gutenberg.org.
  9. ^ Jones, Richard (1 August 2010). "How the humblebee became the bumblebee". The Guardian. London.
  10. ^ a b c d Cardinal, Sophie; Danforth, Bryan N. (June 2011). "The Antiquity and Evolutionary History of Social Behavior in Bees". PLOS ONE. 6 (6): e21086. Bibcode:2011PLoSO...621086C. doi:10.1371/journal.pone.0021086. PMC 3113908. PMID 21695157.
  11. ^ Romiguier, J.; Cameron, S.A.; Woodard, S.H.; Fischman, B.J.; Keller, L.; Praz, C.J. (2015). "Phylogenomics controlling for base compositional bias reveals a single origin of eusociality in corbiculate bees". Molecular Biology and Evolution. 33 (3): 670–678. doi:10.1093/molbev/msv258. PMID 26576851.
  12. ^ "†Oligobombus Antropov 2014 (bee)". FossilWorks. Retrieved 17 December 2021.
  13. ^ Antropov, A. V.; et al. (2014). "The wasps, bees and ants (Insecta: Vespida=Hymenoptera) from the Insect Limestone (Late Eocene) of the Isle of Wight" (PDF). Earth and Environmental Science Transactions of the Royal Society of Edinburgh. 104 (3–4): 335–446. doi:10.1017/S1755691014000103. S2CID 85699800.
  14. ^ a b Wappler, Torsten; De Meulemeester, Thibaut; Aytekin, A. Murat; Michez, Denis; Engel, Michael S. (2012). "Geometric morphometric analysis of a new Miocene bumble bee from the Randeck Maar of southwestern Germany (Hymenoptera: Apidae)". Systematic Entomology. 37 (4): 784–792. doi:10.1111/j.1365-3113.2012.00642.x. S2CID 84979697.
  15. ^ a b Dehon, M.; Engel, M.; Gérard, M.; Aytekin, A.; Ghisbain, G.; Williams, P.; Rasmont, P.; Michez, D. (2019). "Morphometric analysis of fossil bumble bees (Hymenoptera, Apidae, Bombini) reveals their taxonomic affinities". ZooKeys (891): 71–118. doi:10.3897/zookeys.891.36027. PMC 6882928. PMID 31802973.
  16. ^ Dehon, Manuel; Michez, Denis; Nel, Andre; Engel, Michael S.; De Meulemeester, Thibaut (2014). "Wing Shape of Four New Bee Fossils (Hymenoptera: Anthophila) Provides Insights to Bee Evolution". PLOS ONE. 9 (10): e108865. Bibcode:2014PLoSO...9j8865D. doi:10.1371/journal.pone.0108865. PMC 4212905. PMID 25354170.
  17. ^ Prokop, J.; Dehon, M.; Michez, D.; Engel, M. S. (2017). "An Early Miocene bumble bee from northern Bohemia (Hymenoptera, Apidae)". ZooKeys (710): 43–63. doi:10.3897/zookeys.710.14714. PMC 5674177. PMID 29118643.
  18. ^ Williams, Paul H. (1998). "An annotated checklist of bumble bees with an analysis of patterns of description". Bulletin of the Natural History Museum, Entomology Series. 67: 79–152. Retrieved 30 May 2012.
  19. ^ a b Williams, Paul; Cameron, Sydney A.; Hines, Heather M.; Cederberg, Bjorn; Rasmont, Pierre (2008). "A simplified subgeneric classification of the bumblebees (genus Bombus)" (PDF). Apidologie. 39: 46–74. doi:10.1051/apido:2007052. S2CID 3489618.
  20. ^ "The differences between bumblebees and honeybees". Bumblebee Conservation Trust. Archived from the original on 28 February 2015. Retrieved 23 February 2015.
  21. ^ Wild, Alex (11 October 2011). "How to tell the difference between honey bees and bumble bees". Myrmecos. Archived from the original on 23 February 2015. Retrieved 23 February 2015.
  22. ^ "Bumblebee species". Bumblebee.org. Retrieved 23 February 2015.
  23. ^ Johnston, Ian (6 July 2014). "Bye bye big bee: In South America, the world's largest bumblebee is at risk from imported rivals". The Independent.
  24. ^ "Map at: Bumblebees of the world". Natural History Museum. Retrieved 9 July 2007.
  25. ^ Milliron, H. E.; Oliver, D. R. (1966). "Bumblebees from northern Ellesmere Island, with observations on usurpation by Megabombus hyperboreus (Schönh.)". Canadian Entomologist. 98 (2): 207–213. doi:10.4039/Ent98207-2. S2CID 84324577.
  26. ^ a b Heinrich, B. (1981). Insect Thermoregulation. Krieger Publishing Company. ISBN 978-0-471-05144-2.
  27. ^ Dillon, Michael E; Dudley, Robert (February 2014). "Surpassing Mt. Everest: extreme flight performance of alpine bumble-bees". Biology Letters. 10 (2): 20130922. doi:10.1098/rsbl.2013.0922. PMC 3949368. PMID 24501268.
  28. ^ "Genus Bombus – Bumble Bees". BugGuide.Net. Retrieved 12 February 2015.
  29. ^ Harder, L.D. (1986). "Effects of nectar concentration and flower depth on flower handling efficiency of bumble bees". Oecologia. 69 (2): 309–315. Bibcode:1986Oecol..69..309H. doi:10.1007/BF00377639. PMID 28311376. S2CID 30088277.
  30. ^ Heinrich, Bernd (2004). Bumblebee Economics. Harvard University Press. p. 152. ISBN 978-0-674-01639-2.
  31. ^ Newman, Daniel A.; Thomson, James D.; Ranta, Esa (2005). "Effects of nectar robbing on nectar dynamics and bumblebee foraging strategies in Linaria vulgaris (Scrophulariaceae)". Okies. 10 (2): 309–320. doi:10.1111/j.0030-1299.2005.13884.x. JSTOR 3548471.
  32. ^ a b "The bumblebee body". Bumblebee.org. Retrieved 12 February 2015.
  33. ^ Williams, Paul H. (2007). "The distribution of bumblebee colour patterns world-wide: possible significance for thermoregulation, crypsis, and warning mimicry". Biological Journal of the Linnean Society. 92 (1): 97–118. doi:10.1111/j.1095-8312.2007.00878.x.
  34. ^ a b Thorp, Robbin W.; Horning, Donald S.; Dunning, Lorry L. (1983). Bumble Bees and Cuckoo Bumble Bees of California (Hymenoptera, Apidae). University of California Press. p. 9. ISBN 978-0-520-09645-5.
  35. ^ Williams, Paul H. (2008). "Do the parasitic Psithyrus resemble their host bumblebees in colour pattern?" (PDF). Apidologie. 39 (6): 637–649. doi:10.1051/apido:2008048. S2CID 27702692.
  36. ^ a b Macdonald, 2003. p. 6
  37. ^ Peat, J.; Darvill, B.; Ellis, J.; Goulson, D. (2005). "Effects of climate on intra- and interspecific size variation in bumble-bees". Functional Ecology. 19: 145–151. doi:10.1111/j.0269-8463.2005.00946.x.
  38. ^ "Bumblebee wings". Bumblebee.org. Retrieved 14 February 2015.
  39. ^ Goller, Franz; Esch, Harald (May 1990). "Comparative Study of Chill-Coma Temperatures and Muscle Potentials in Insect Flight Muscles". Journal of Experimental Biology. 150 (1): 221–231. doi:10.1242/jeb.150.1.221.
  40. ^ Dornhaus, Anna; Chittka, Lars (2001). "Food alert in bumblebees (Bombus terrestris): possible mechanisms and evolutionary implications". Behavioral Ecology and Sociobiology. 50 (6): 570–576. doi:10.1007/s002650100395. S2CID 46168842.
  41. ^ Dornhaus, Anna; Chittka, Lars (2005). "Bumble bees (Bombus terrestris) store both food and information in honeypots". Behavioral Ecology. 16 (3): 661–666. doi:10.1093/beheco/ari040.
  42. ^ Loukola, Olli J.; Perry, Clint J.; Coscos, Louie; Chittka, Lars (24 February 2017). "Bumblebees show cognitive flexibility by improving on an observed complex behavior". Science. 355 (6327): 833–836. Bibcode:2017Sci...355..833L. doi:10.1126/science.aag2360. PMID 28232576. S2CID 206651162.
  43. ^ Watson, Traci (2017). "Bees learn football from their buddies". Nature News. doi:10.1038/nature.2017.21540. S2CID 152110899.
  44. ^ a b "Bumblebee nests". Bumblebee Conservation Trust. Archived from the original on 22 September 2017. Retrieved 13 February 2015.
  45. ^ Cueva del Castillo, R; Sanabria-Urbán, S.; Serrano-Meneses, M. A. (2015). "Trade-offs in the evolution of bumblebee colony and body size: a comparative analysis". Ecology and Evolution. 5 (18): 3914–3926. doi:10.1002/ece3.1659. PMC 4588658. PMID 26445652.
  46. ^ a b c d Goulson, 2013. pp. 16–24
  47. ^ Lye, Gillian C.; Osborne, Juliet L.; Park, Kirsty J.; Goulson, Dave (November 2011). "Using citizen science to monitor Bombus populations in the UK: nesting ecology and relative abundance in the urban environment". Journal of Insect Conservation. 16 (5): 697–707. doi:10.1007/s10841-011-9450-3. S2CID 3956485.
  48. ^ "The Bumblebee Lifecycle". Bumblebee Conservation Trust. Retrieved 11 February 2015.
  49. ^ "Bombus pensylvanicus". University of Wisconsin La Crosse. 2013.
  50. ^ Juan Di Trani de la Hoz (2006). "Phenology of Bombus pennsylvanicus sonorus Say (Hymenoptera: Apidae) in Central Mexico". Neotropical Entomology. 35 (5): 588–95. doi:10.1590/S1519-566X2006000500004. PMID 17144129.
  51. ^ 'Nest of the Common Humble-Bee (B. terrestris)', Plate 15 from The Naturalist's Library, Vol. VI. Entomology, by Sir William Jardine. Edinburgh: W. H. Lizars, 1840
  52. ^ a b "Biology". Biobees Bumblebee Pollination. Archived from the original on 13 February 2015. Retrieved 13 February 2015.
  53. ^ Evans, Elaine; Burns, Ian; Spivak, Marla (2007). Befriending Bumble Bees. St. Paul: University of Minnesota Press.
  54. ^ Goulson, 2013. pp. 108–114
  55. ^ Van Honk, C. G. J.; Velthuis, H. H. W.; Röseler, P.-F.; Malotaux, M. E. (1980). "The mandibular glands of Bombus terrestris queens as a source of queen pheromones". Entomologia Experimentalis et Applicata. 28 (2): 191–198. doi:10.1111/j.1570-7458.1980.tb03004.x. S2CID 84780948.
  56. ^ a b Zanette, L. R.; Miller, S. D.; Faria, C. M.; Almond, E. J.; Huggins, T. J.; Jordan, W. C.; Bourke, A. F. (December 2012). "Reproductive conflict in bumblebees and the evolution of worker policing". Evolution. 66 (12): 3765–3777. doi:10.1111/j.1558-5646.2012.01709.x. PMID 23206135. S2CID 36787898.
  57. ^ Fletcher, D. J. C.; Fletcher, Ross K. (1985). "Regulation of reproduction in eusocial Hymenoptera". Annual Review of Entomology. 30: 319–343. doi:10.1146/annurev.en.30.010185.001535.
  58. ^ Cameron, S.D (1998). "Mediators of dominance and reproductive success among queens in the cyclically polygynous neotropical bumble bee Bombus atratus Franklin" (PDF). Insectes Sociaux. 45 (2): 135–149. doi:10.1007/s000400050075. S2CID 11849676.
  59. ^ Walther-Hellwig, K.; Frankl, R. (2000). "Foraging distances of Bombus muscorum, Bombus lapidarius, and Bombus terrestris (Hymenoptera, Apidae)". Journal of Insect Behavior. 13 (2): 239–246. doi:10.1023/A:1007740315207. S2CID 29303814.
  60. ^ Dramstad, W. E.; Fry, G. L. A.; Schaffer, M. J. (2003). "Bumblebee foraging—is closer really better?". Agriculture, Ecosystems and Environment. 95 (1): 349–357. doi:10.1016/S0167-8809(02)00043-9.
  61. ^ Osborne, J. L.; Clark, S. J.; Morris, R. J.; Williams, I. H.; Riley, J. R.; Smith, A. D.; Reynolds, D. R.; Edwards, A. S. (1999). "A landscape-scale study of bumble bee foraging range and constancy, using harmonic radar". Journal of Applied Ecology. 36 (4): 519–533. doi:10.1046/j.1365-2664.1999.00428.x.
  62. ^ Blackawton, P. S.; Airzee, S.; Allen, A.; Baker, S.; Berrow, A.; Blair, C.; Churchill, M.; Coles R. F.-J.; Cumming, L.; et al. (2010). Fraquelli, C. Hackford, A. Hinton Mellor, M. Hutchcroft, B. Ireland, J.; Jewsbury, D.; Littlejohns, A.; Littlejohns, G. M.; Lotto, M.; McKeown, J.; O'Toole, A.; Richards, H.; Robbins-Davey, L.; Roblyn, S.; Rodwell-Lynn, H.; Schenck, D.; Springer, J.; Wishy, A.; Rodwell-Lynn, T.; Strudwick, D.; Lotto, R. B. "Blackawton bees". Biology Letters. 7 (2): 168–72. doi:10.1098/rsbl.2010.1056. PMC 3061190. PMID 21177694.
  63. ^ Clarke, D.; Whitney, H.; Sutton, G.; Robert, D. (2013). "Detection and Learning of Floral Electric Fields by Bumblebees". Science. 340 (6128): 66–9. Bibcode:2013Sci...340...66C. doi:10.1126/science.1230883. PMID 23429701. S2CID 23742599.
  64. ^ Whitney, H.; Dyer, A.; Rands, S.A.; Glover, B.J. (2008). "The interaction of temperature and sucrose concentration on foraging preferences in bumblebees". Naturwissenschaften. 95 (9): 845–850. Bibcode:2008NW.....95..845W. doi:10.1007/s00114-008-0393-9. PMID 18523748. S2CID 939116.
  65. ^ Harrap, M.J.M.; Rands, S.A.; Hempel de Ibarra, N.; Whitney, H.M. (2017). "The diversity of floral temperature patterns, and their use by pollinators". eLife. 6. doi:10.7554/eLife.31262. PMC 5736352. PMID 29254518.
  66. ^ Maloof, J. E. (2001). "The effects of a bumble bee nectar robber on plant reproductive success and pollinator behavior". American Journal of Botany. 88 (11): 1960–1965. doi:10.2307/3558423. JSTOR 3558423. PMID 21669629. S2CID 33897983.
  67. ^ "Bumblebee legs". Bumblebee.org. Retrieved 18 February 2015.
  68. ^ Leonard, Anne. "Buzz Pollination". Retrieved 11 February 2015.
  69. ^ Goulson, Dave; Hawson, Sadie A.; Stout, Jane C. (1998). "Foraging bumblebees avoid flowers already visited by conspecifics or by other bumblebee species". Animal Behaviour. 55 (1): 199–206. doi:10.1006/anbe.1997.0570. PMID 9480686. S2CID 2969977.
  70. ^ Saleh, Nehal; Scott, Alan G.; Bryning, Gareth P. & Chittka, Lars (2007). "Bumblebees use incidental footprints to generate adaptive behaviour at flowers and nest". Arthropod-Plant Interactions. 1 (2): 119–127. doi:10.1007/s11829-007-9011-6. S2CID 40995470.
  71. ^ Saleh, Nehal; Chittka, Lars (2006). "The importance of experience in the interpretation of conspecific chemical signals". Behavioral Ecology and Sociobiology. 61 (2): 215–220. doi:10.1007/s00265-006-0252-7. S2CID 2052108.
  72. ^ Pearce, Richard F.; Giuggioli, Luca; Rands, Sean A. (2017). "Bumblebees can discriminate between scent-marks deposited by conspecifics". Scientific Reports. 7: 43872. Bibcode:2017NatSR...743872P. doi:10.1038/srep43872. PMC 5339730. PMID 28266572.
  73. ^ Saleh, Nehal; Ohashi, Kazuharu; Thomson, James D. & Chittka, Lars (2006). "Facultative use of repellent scent mark in foraging bumblebees: complex versus simple flowers". Animal Behaviour. 71 (4): 847–854. doi:10.1016/j.anbehav.2005.06.014. S2CID 53167932.
  74. ^ Comba, Livio; Sarah Corbet. "Living larders for bumblebees". Natural History Museum. Retrieved 20 June 2010.
  75. ^ Macdonald, 2003. p. 7
  76. ^ a b Scherer, C.W. "Fastest Wing Beat". Book of Insect Records. University of Florida. Retrieved 29 October 2015.
  77. ^ "Definition of Asynchronous muscle in the Entomologists' glossary". Department of Entomology, North Carolina State University. Retrieved 19 April 2013.
  78. ^ Schmidt-Nielsen, Knut (10 April 1997). Animal Physiology: Adaptation and Environment. Cambridge University Press. pp. 290–291. ISBN 978-0-521-57098-5.
  79. ^ a b c d Erler, S.; Lattorff, H. M. G. (2010). "The degree of parasitism of the bumblebee (Bombus terrestris) by cuckoo bumblebees (Bombus (Psithyrus) vestalis)". Insectes Sociaux. 57 (4): 371–377. doi:10.1007/s00040-010-0093-2. S2CID 853556.
  80. ^ Peter J.B. Slater; Jay S. Rosenblatt; Charles T. Snowdon; Timothy J. Roper; H. Jane Brockmann; Marc Naguib (30 January 2005). Advances in the Study of Behavior. Academic Press. p. 365. ISBN 978-0-08-049015-1.
  81. ^ Pierre Rasmont. "Bombus (Psithyrus) sylvestris (Lepeletier, 1832)". Université de Mons. Retrieved 6 January 2013.
  82. ^ Zimma, B. O.; Ayasse, M.; Tengo, J.; Ibarra, F.; Schulz, C. & Francke, W. (2003). "Do social parasitic bumblebees use chemical weapons? (Hymenoptera, Apidae)". Journal of Comparative Physiology A. 189 (10): 769–775. doi:10.1007/s00359-003-0451-x. PMID 12955437. S2CID 24441556.
  83. ^ Fisher, R.M. (December 1988). "Observations on the Behaviors of Three European Cuckoo Bumble Bee Species (Psithyrus)". Insectes Sociaux. 35 (4): 341–354. doi:10.1007/BF02225810. S2CID 24071728.
  84. ^ Fisher, R. M.; Sampson, B. J. (1992). "Morphological specializations of the bumble bee social parasite Psithyrus ashtoni (Cresson) (Hymenoptera, Apidae)". Canadian Entomologist. 124 (1): 69–77. doi:10.4039/Ent12469-1. S2CID 83598728.
  85. ^ Macdonald, 2003. p. 12
  86. ^ "Do bumblebees sting? Once or many times?". Straight Dope. Archived from the original on 30 December 2007. Retrieved 9 July 2007.
  87. ^ "Bee Stings, BeeSpotter, University of Illinois". Beespotter.mste.illinois.edu. Retrieved 25 May 2012.
  88. ^ Goulson, 2013. pp. 118–121
  89. ^ Goulson, 2013. p. 132
  90. ^ Goulson, 2013. p. 126
  91. ^ Goulson, 2013. pp. 126–129
  92. ^ Cramp, Stanley; et al. (1993). Handbook of the Birds of Europe, the Middle East and North Africa. Volume VII: Flycatchers to Shrikes. Oxford: RSPB / Oxford University Press. p. 505. ISBN 978-0-198-57510-8.
  93. ^ "Honey Buzzard: Feeding". Royal Society for the Protection of Birds. Retrieved 19 February 2015.
  94. ^ "Parasites fail to halt European bumblebee invasion of the UK Archived 10 March 2016 at the Wayback Machine", Bumblebee Conservation Trust (retrieved 6 February 2015)
  95. ^ "New study shows how bumblebees can be infected by honeybee diseases Archived 4 March 2016 at the Wayback Machine", Bumblebee Conservation Trust (retrieved 6 February 2015)
  96. ^ Gambino, Parker (1995). "Dolichovespula (Hymenoptera: Vespidae), Hosts of Aphomia sociella (L.) (Lepidoptera: Pyralidae)". Journal of the New York Entomological Society. 103 (2): 165–169. JSTOR 25010152.
  97. ^ "Modelling bee pollination: enter the 'flight arena'". Global Food Security. Biotechnology and Biological Sciences Research Council. Retrieved 11 February 2015.
  98. ^ "NRDC: OnEarth Magazine, Summer 2006 – The Vanishing". Retrieved 9 July 2007.
  99. ^ Goulson, 2013. pp. 169–170
  100. ^ Goulson, 2013. pp. 69–70
  101. ^ Inoue, Maki N.; Yokoyama, Jun; Washitani, Izumi (2007). "Displacement of Japanese native bumblebees by the recently introduced Bombus terrestris (L.) (Hymenoptera: Apidae)". Journal of Insect Conservation. 12 (2): 135–146. doi:10.1007/s10841-007-9071-z. S2CID 33992235.
  102. ^ Esterio, Gabriel; Cares-Suárez, Roxana; González-Browne, Catalina; Salinas, Patricia; Carvallo, Gastón; Medel, Rodrigo (2013). "Assessing the impact of the invasive buff-tailed bumblebee (Bombus terrestris) on the pollination of the native Chilean herb Mimulus luteus". Arthropod-Plant Interactions. 7 (4): 467–474. doi:10.1007/s11829-013-9264-1. hdl:10533/128436. S2CID 2212551.
  103. ^ Shao, Z.-Y.; Mao, H.-X.; Fu, W.-J.; Ono, M.; Wang, D.-S.; Bonizzoni, M.; Zhang, Y.-P. (January 2004). "Genetic Structure of Asian Populations of Bombus ignitus (Hymenoptera: Apidae)". Journal of Heredity. 95 (1): 46–52. doi:10.1093/jhered/esh008. PMID 14757729.
  104. ^ Colla, Sheila R.; Otterstatter, Michael C.; Gegear, Robert J.; Thomson, James D. (2006). "Plight of the bumble bee: Pathogen spillover from commercial to wild populations". Biological Conservation. 129 (4): 461–467. doi:10.1016/j.biocon.2005.11.013.
  105. ^ a b Graystock, Peter; Yates, Kathryn; Evison, Sophie E. F.; Darvill, Ben; Goulson, Dave; Hughes, William O. H. (2013). Osborne, Juliet (ed.). "The Trojan hives: Pollinator pathogens, imported and distributed in bumblebee colonies". Journal of Applied Ecology. 50 (5): 1207–1215. doi:10.1111/1365-2664.12134. S2CID 3937352.
  106. ^ a b Goulson, 2013. pp. 169–172
  107. ^ Williams, Paul H.; Osborne, Juliet L. (2009). "Bumblebee vulnerability and conservation world-wide" (PDF). Apidologie. 40 (3): 367–387. doi:10.1051/apido/2009025. S2CID 37080850.
  108. ^ Goulson, 2013. pp. 4–6
  109. ^ Lipa, JJ; Triggiani, O. (1992). "A newly recorded neogregarine (Protozoa, Apicomplexa), parasite in honey bees (Apis mellifera) and bumble bees (Bombus spp.)" (PDF). Adipologie. 23 (6): 533–536. doi:10.1051/apido:19920605. S2CID 56129905.
  110. ^ Foucart, Stéphane (16 January 2013). "Pesticides: un risque enfin admis pour les abeilles". Le Monde.
  111. ^ Whitehorn, Penelope R.; O'Connor, Stephanie; Wackers, Felix L.; Goulson, Dave (20 April 2012). "Neonicotinoid pesticide reduces bumble bee colony growth and queen production". Science. 336 (6079): 351–352. Bibcode:2012Sci...336..351W. doi:10.1126/science.1215025. PMID 22461500. S2CID 2738787.
  112. ^ Stanley, Dara (14 March 2016). "Chronic exposure to a neonicotinoid pesticide alters the interactions between bumblebees and wild plants". Functional Ecology. 30 (7): 1132–1139. doi:10.1111/1365-2435.12644. PMC 4950133. PMID 27512241.
  113. ^ Stanley, Dara A.; Raine, Nigel E. (2017). "Bumblebee colony development following chronic exposure to field-realistic levels of the neonicotinoid pesticide thiamethoxam under laboratory conditions". Scientific Reports. 7 (1): 8005. Bibcode:2017NatSR...7.8005S. doi:10.1038/s41598-017-08752-x. PMC 5556064. PMID 28808317.
  114. ^ "Bumblebee brains affected by neonicotinoids". Bumblebee Conservation Trust. 3 February 2014. Archived from the original on 19 February 2015. New research has emerged from the Universities of Dundee and St. Andrews which shows that accepted environmental levels of neonicotinoids impair bumblebee brain functionality and consequently negatively affect the performance of whole colonies. Research was published in the Journal of the Federation of American Societies for Experimental Biology by Chris Connolly and others.
  115. ^ Kaae, Richard (nd). "Bees, Wasps and Ants". Insect & Civilization Part 2. Archived from the original on 24 December 2013. Retrieved 23 December 2013.
  116. ^ University of Newcastle-upon-Tyne (28 July 2006). "Scientists map the flight of the bumblebee". Science Daily.
  117. ^ Harman, Alan (July 2003). "Bumblebee Shortage". Bee Culture. 59.
  118. ^ Williams, Paul H. (1986). "Environmental change and the distributions of British bumble bees (Bombus Latr.)". Bee World. 67 (2): 50–61. doi:10.1080/0005772x.1986.11098871.
  119. ^ Fitzpatrick, U.; Murray, T. E.; Byrne, A.; Paxton, R. J.; Brown, M. J. F. (2006). "Regional red list of Irish Bees" (PDF). Report to National Parks and Wildlife Service (Ireland) and Environment and Heritage Service (N. Ireland).
  120. ^ a b "World's first bumblebee sanctuary creates a buzz". Geographical. 80 (10): 8. 2008.
  121. ^ Miller-Struttmann, Nicole E.; Geib, Jennifer C.; Franklin, James D.; Kevan, Peter G.; Holdo, Ricardo M.; Ebert-May, Diane; Lynn, Austin M.; Kettenbach, Jessica A.; Hedrick, Elizabeth (25 September 2015). "Functional mismatch in a bumble bee pollination mutualism under climate change". Science. 349 (6255): 1541–1544. Bibcode:2015Sci...349.1541M. doi:10.1126/science.aab0868. PMID 26404836. S2CID 46616411.
  122. ^ Wong, Lisa; Cameron, Sydney; Favret, Colin; Jennifer, Grixti (2009). "Decline of bumble bees (Bombus) in the North American Midwest". Biological Conservation. 142: 75–84. doi:10.1016/j.biocon.2008.09.027.
  123. ^ Flesher, Lohn (10 January 2017). "Rusty Patched Bumblebee Declared Endangered". ABC News. APNews.
  124. ^ "Fact Sheet Rusty Patched Bumble Bee (Bombus affinis)". Endangered Species. U.S. Fish & Wildlife Service. Retrieved 10 January 2017.
  125. ^ "Bumble Bee Conservation". The Xerces Society for Invertebrate Conservation. Retrieved 20 June 2010.
  126. ^ Martins, Aline C.; Melo, Gabriel A. R. (2009). "Has the bumblebee Bombus bellicosus gone extinct in the northern portion of its distribution range in Brazil?". Journal of Insect Conservation. 14 (2): 207–210. doi:10.1007/s10841-009-9237-y. S2CID 31976881.
  127. ^ "About us". Bumblebee Conservation Trust. Retrieved 10 May 2014.
  128. ^ Barkham, Patrick. "A Sting in the Tale by Dave Goulson – review". The Guardian. No. 18 May 2013. Retrieved 26 June 2014.
  129. ^ Goulson, 2013. pp. 1–14, 227–241
  130. ^ "The Short-haired bumblebee reintroduction". Bumblebee Conservation Trust. Archived from the original on 16 February 2015. Retrieved 19 February 2015.
  131. ^ "Bumblebee Specialist Group". Natural History Museum. London. Archived from the original on 4 January 2014. Retrieved 23 December 2013.
  132. ^ "2011 Update" (PDF). IUCN. Archived from the original (PDF) on 3 December 2012. Retrieved 7 October 2012.
  133. ^ Ivars Peterson (11 September 2004). "Flight of the Bumblebee". Science News. "the venerable line about scientists having proved that a bumblebee can't fly appears regularly in magazine and newspaper stories. It's also the kind of item that can come up in a cocktail party conversation when the subject turns to science or technology. [...] Often, the statement is made in a distinctly disparaging tone aimed at putting down those know-it-all scientists and engineers who are so smart yet can't manage to understand something that's apparent to everyone else. [...] the story has had remarkable staying power, and the myth persists that science says a bumblebee can't fly. Indeed, this myth has taken on a new life of its own as a piece of "urban folklore" on the Internet."
  134. ^ a b "The secrets of bee flight". Archived from the original on 7 January 2015. Retrieved 12 February 2015.
  135. ^ McMasters, John H. (March–April 1989). "The flight of the bumblebee and related myths of entomological engineering". American Scientist. 77 (2): 146–169. Bibcode:1989AmSci..77..164M. cited in Jay Ingram (2001). The Barmaid's Brain. Aurum Press. pp. 91–92. ISBN 978-1-85410-633-9.
  136. ^ Jay Ingram (2001). The Barmaid's Brain. Aurum Press. pp. 91–92. ISBN 978-1-85410-633-9.
  137. ^ Magnan, Antoine (1934). Le Vol des Insectes. Hermann.
  138. ^ "The bumblebee story can be traced back to a 1934 book by entomologist Antoine Magnan, who refers to a calculation by his assistant André Sainte-Laguë, who was an engineer. The conclusion was presumably based on the fact that the maximum possible lift produced by aircraft wings as small as a bumblebee's wings and traveling as slowly as a bee in flight would be much less than the weight of a bee."Dickinson, M (2001). "Solving the mystery of insect flight". Scientific American. 284 (6): 48–57. Bibcode:2001SciAm.284f..48D. doi:10.1038/scientificamerican0601-48. PMID 11396342.
  139. ^ "Bumblebees Can't Fly". Snopes. 15 March 2013. Retrieved 9 April 2013.
  140. ^ "Bumblebees finally cleared for takeoff". Cornell Chronicle. 20 March 2000.
  141. ^ John Maynard Smith. "Flight in Birds and Aeroplanes – Science Video". Retrieved 20 June 2010.
  142. ^ Maes, Francis (2002). A history of Russian music: from Kamarinskaya to Babi Yar. University of California Press. p. 191. ISBN 978-0-520-21815-4. Retrieved 3 April 2010.
  143. ^ Maconie, Robin (1997). The science of music. Oxford University Press. p. 184. ISBN 978-0-19-816648-1.
  144. ^ Holman, Tomlinson (2007). Surround sound: up and running. Focal Press. pp. 3–4. ISBN 978-0-240-80829-1.
  145. ^ "Caltha poetarum: or The bumble bee. Composed by T. Cutwode Esquyre". University of Michigan Libraries. Retrieved 11 February 2015.
  146. ^ "Caltha Poetarum". Banned Books. Archived from the original on 11 February 2015. Retrieved 11 February 2015.
  147. ^ Watts, Isaac (1715). "How Doth the Little Busy Bee". Poets.org. Retrieved 13 February 2015.
  148. ^ Morgan, Victoria N. (2010). Emily Dickinson and Hymn Culture: Tradition and Experience. Ashgate. pp. 183–184. ISBN 978-0-7546-6942-5.
  149. ^ Dickinson, Emily (1986). The Bumble-Bee's Religion, in a letter to Gilbert Dickinson, 1881. The Letters of Emily Dickinson. Harvard University Press. p. 712. ISBN 9780674526273.
  150. ^ Steinberg, Peter K. "Biography". SylviaPlath.info. Retrieved 19 February 2015.
  151. ^ "Sylvia Plath and the Bees". The County Dublin Beekeepers' Association. Retrieved 19 February 2015.
  152. ^ Kirk, Connie Ann (1 January 2004). Sylvia Plath: A Biography. Greenwood Publishing Group. p. 14. ISBN 978-0-313-33214-2.
  153. ^ Exposition of English insects. WorldCat. 1782. OCLC 15094019.
  154. ^ Sexton, Colleen A. (1 October 2007). J. K. Rowling. Twenty-First Century Books. p. 46. ISBN 978-0-8225-7949-6.
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia authors and editors
original
visit source
partner site
wikipedia EN

Bumblebee: Brief Summary

provided by wikipedia EN

A bumblebee (or bumble bee, bumble-bee, or humble-bee) is any of over 250 species in the genus Bombus, part of Apidae, one of the bee families. This genus is the only extant group in the tribe Bombini, though a few extinct related genera (e.g., Calyptapis) are known from fossils. They are found primarily in higher altitudes or latitudes in the Northern Hemisphere, although they are also found in South America, where a few lowland tropical species have been identified. European bumblebees have also been introduced to New Zealand and Tasmania. Female bumblebees can sting repeatedly, but generally ignore humans and other animals.

Most bumblebees are social insects that form colonies with a single queen. The colonies are smaller than those of honey bees, growing to as few as 50 individuals in a nest. Cuckoo bumblebees are brood parasitic and do not make nests or form colonies; their queens aggressively invade the nests of other bumblebee species, kill the resident queens and then lay their own eggs, which are cared for by the resident workers. Cuckoo bumblebees were previously classified as a separate genus, but are now usually treated as members of Bombus.

Bumblebees have round bodies covered in soft hair (long branched setae) called 'pile', making them appear and feel fuzzy. They have aposematic (warning) coloration, often consisting of contrasting bands of colour, and different species of bumblebee in a region often resemble each other in mutually protective Müllerian mimicry. Harmless insects such as hoverflies often derive protection from resembling bumblebees, in Batesian mimicry, and may be confused with them. Nest-making bumblebees can be distinguished from similarly large, fuzzy cuckoo bumblebees by the form of the female hind leg. In nesting bumblebees, it is modified to form a pollen basket, a bare shiny area surrounded by a fringe of hairs used to transport pollen, whereas in cuckoo bumblebees, the hind leg is hairy all round, and they never carry pollen.

Like their relatives the honeybees, bumblebees feed on nectar, using their long hairy tongues to lap up the liquid; the proboscis is folded under the head during flight. Bumblebees gather nectar to add to the stores in the nest, and pollen to feed their young. They forage using colour and spatial relationships to identify flowers to feed from. Some bumblebees steal nectar, making a hole near the base of a flower to access the nectar while avoiding pollen transfer. Bumblebees are important agricultural pollinators, so their decline in Europe, North America, and Asia is a cause for concern. The decline has been caused by habitat loss, the mechanisation of agriculture, and pesticides.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia authors and editors
original
visit source
partner site
wikipedia EN

Burdo ( Esperanto )

provided by wikipedia EO
 src=
La terburdo (Bombus terrestris)
 src=
Burdoj
 src=
Burdo
 src=
La burdo

Burdo estas insekto de la genro Bombus en la familio Apidae; ili estas parencaj al la abeloj, tiel ili ankaŭ havas pikilon, vivas en kolonioj. Ili estas malpli evoluintaj ol la mielabeloj, ne travivas vintron kaj devas regeneriĝi en ĉiu printempo fare de ininsekto, kiu unue zorgas pri ĉio, nur poste, kiam ŝia "familio" estiĝis, ŝi rolas nur kiel ovmetanto kaj lasas sin helpi de siaj filinoj. Ili estas do pli vundeblaj ol la abeloj. Korpe ili estas pli larĝaj kaj dikaj.

Burdoj estas minacataj en multaj industriaj landoj, rezulte de detruado de biotopo, kaj de malutilo fare de herbicidoj. Ekzemple en Britio estis 21 specioj de burdoj; el inter ili nur 6 plu estas ordinaraj, 5 suferas seriozan malkreskon, kaj 3 tute malaperis, simila konstato estas en Germanio.

Tio des pli maltrankviligas, ĉar burdoj ege gravas por polenado de plantoj kaj por ties reproduktado. Kelkaj floroj povas esti polenataj nur de burdoj .

Precipaj specioj

Vidu ankaŭ

Aliaj projektoj

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Vikipedio aŭtoroj kaj redaktantoj
original
visit source
partner site
wikipedia EO

Burdo: Brief Summary ( Esperanto )

provided by wikipedia EO
 src= La terburdo (Bombus terrestris)  src= Burdoj  src= Burdo  src= La burdo

Burdo estas insekto de la genro Bombus en la familio Apidae; ili estas parencaj al la abeloj, tiel ili ankaŭ havas pikilon, vivas en kolonioj. Ili estas malpli evoluintaj ol la mielabeloj, ne travivas vintron kaj devas regeneriĝi en ĉiu printempo fare de ininsekto, kiu unue zorgas pri ĉio, nur poste, kiam ŝia "familio" estiĝis, ŝi rolas nur kiel ovmetanto kaj lasas sin helpi de siaj filinoj. Ili estas do pli vundeblaj ol la abeloj. Korpe ili estas pli larĝaj kaj dikaj.

Burdoj estas minacataj en multaj industriaj landoj, rezulte de detruado de biotopo, kaj de malutilo fare de herbicidoj. Ekzemple en Britio estis 21 specioj de burdoj; el inter ili nur 6 plu estas ordinaraj, 5 suferas seriozan malkreskon, kaj 3 tute malaperis, simila konstato estas en Germanio.

Tio des pli maltrankviligas, ĉar burdoj ege gravas por polenado de plantoj kaj por ties reproduktado. Kelkaj floroj povas esti polenataj nur de burdoj .

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Vikipedio aŭtoroj kaj redaktantoj
original
visit source
partner site
wikipedia EO

Bombus ( Spanish; Castilian )

provided by wikipedia ES
 src=
Abejorro con corbícula llena de polen.

Bombus es un género de himenópteros de la familia Apidae que incluye las especies conocidas por el nombre común de abejorro. También se les suele llamar moscardón, si bien este nombre común generalmente alude a otro orden de insectos totalmente diferente, los dípteros (por ejemplo moscardón cazador de abejas). También se le conoce como mangangá o cigarrón, si bien este nombre puede referirse a los abejorros carpinteros (mayormente en Venezuela) o a saltamontes.[1]

Los abejorros son robustos, velludos, de color negro, muchos presentan bandas amarillas, blancas o en algunos casos naranja. El vello que cubre casi todo el cuerpo es sedoso, con setas ramificadas y plumosas.

Las hembras (al igual que las abejas melíferas) poseen una corbícula o canasta de polen en las patas posteriores, órgano especializado para la colección de polen. Otras especies de abejas, incluidos los abejorros carpinteros, tienen una escopa para esta función. Los abejorros son abejas relativamente grandes de 20 milímetros o más. Las reinas son más grandes que las obreras y que los zánganos. Los adultos se alimentan fundamentalmente de néctar y colectan polen para alimentar a sus crías, al igual que otras abejas.

Biología

La lengua o probóscide está compuesta de varias piezas bucales que forman un complejo tubo que permite la succión del néctar por capilaridad. En reposo y durante el vuelo pliegan las partes del aparato bucal bajo el mentón.

Tienen glándulas salivares en el tórax y usan la saliva para mezclarla con el polen. También la usan mezclándola con otros ingredientes para la construcción del nido y de los recipientes para almacenar miel y polen.

En el abdomen hay glándulas que producen cera usada para la construcción del nido y para recipientes para almacenar miel, polen y para la cría.

Al igual que otros artrópodos, la sangre o hemolinfa está contenida en un sistema circulatorio abierto. Es decir que los órganos internos están bañados por la hemolinfa. La aorta o “corazón” es un tubo ubicado dorsalmente que pulsa y empuja la hemolinfa, así hay un sistema de circulación.

El vello sedoso atrapa el polen muy eficientemente. Además sirve de capa aisladora que les permite vivir en condiciones más frías que muchas otras abejas.

Solo las hembras poseen aguijón, al igual que muchos otros himenópteros. Los machos no tienen esa defensa, ni tampoco tienen corbícula ya que no colectan polen. Sin embargo, la tibia de las patas posteriores tiene una apariencia algo similar a la de las hembras.

Ciclo vital

Las únicas que sobreviven el invierno son las hembras fecundadas o reinas. Emergen de su hibernación temprano en la primavera y buscan un lugar apropiado para hacer su nido, generalmente una madriguera abandonada de ratón u otro roedor. Construyen cazuelas u ollitas de barro y cera para almacenar el néctar o polen y para poner los huevos. Los abejorros se pueden distinguir en dos grupos en cuanto a la forma de almacenaje de polen. Los de probóscides cortas y los de probóscides largas, los abejorros con probóscides largas, también llamados "abejorros de bolsillo" crean bolsillos cerca de las larvas para que se alimenten por su cuenta mientras que los abejorros con probóscides cortas, depositan el polen alejados de las células de cría y hacen agujeros en las celdas de cría para alimentarlas.[2][3][4]

En la primavera los ovarios de la hembra que ha sido fertilizada en el otoño anterior son activados. Los huevos pasan por el oviducto hasta la vagina. Allí hay un receptáculo, la espermateca, donde se encuentra almacenado el esperma que recibió durante el apareamiento. Cuando pasan por la espermateca algunos huevos son fertilizados y otros no. No se sabe aún como se llega a esa decisión, pero en la primavera y verano todos los huevos son fertilizados y solo en el otoño algunos no lo son. Los huevos no fertilizados producen machos y los fertilizados, hembras. Es el sistema característico de los himenópteros, llamado haplodiploidía.

La reina continúa cuidando a las crías hasta que emerge la primera camada de obreras. Después de eso se dedica solamente a poner huevos y las obreras hacen todas las tareas tal como agrandar el nido, construir más receptáculos, alimentar y cuidar a la cría.

Las feromonas de la reina suprimen la acción de las hormonas en las larvas y anulan el crecimiento y maduración de sus ovarios. Así las hembras nacidas en la primavera y verano, mientras la reina es dominante, son obreras no fértiles. Llegada cierta época del año, la reina deja de producir las hormonas, esto provoca que los ovarios de las obreras funcionen y empiecen a poner huevos, pero al no estar fecundados solo producen machos. La reina intenta destruir estos huevos pero, naturalmente, no logra destruir a todos y los sobrevivientes se aparearán con las nuevas reinas. Solo al final del verano o principios de otoño se producen hembras fértiles que serán las reinas de la generación siguiente y machos. El apareamiento de éstos tiene lugar en el otoño durante el vuelo nupcial. Después la reina vieja, las obreras y todos los machos mueren y las nuevas reinas buscan un lugar donde pasar el invierno o hibernar. En preparación para la hibernación comen cuanto pueden para aumentar las reservas de grasa en el “cuerpo graso”.

Nidos

Los nidos de los abejorros[5][6]​ nunca alcanzan el tamaño de los de la abeja melífera. A diferencia de ésta, la reina de los abejorros vive un solo año (en la mayoría de las especies) y comienza la nueva colonia en la primavera. Una colonia suele tener menos de cincuenta obreras en la mayoría de los casos; las más grandes pueden llegar a tener cuatrocientos individuos y aún más en regiones cálidas. Se han documentado colonias tan pequeñas como de veinte individuos y tan grandes como mil setecientos.

Usan agujeros naturales en el suelo o cuevas abandonadas de roedores. Otras especies construyen un nido con trocitos de paja y otros fragmentos vegetales directamente sobre el suelo. A veces construyen un techo de cera sobre el nido para protección contra enemigos y para regulación térmica. También usan cera para la construcción de celdas y de ollas. Algunas especies tropicales tienen nidos que duran más de un año y llegan a ser de gran tamaño.[5]

Dentro del nido hay celdas que contienen los huevos y larvas y también hay pequeñas cazuelas u ollitas donde se almacenan el polen o miel. Las celdillas no son hexagonales ni tan organizadas como las de la abeja doméstica, sino que están distribuidas irregularmente.[7]

 src=
Abejorro detalle de cabeza y ojos.

Forrajeo

 src=
Bombus visitando flores de Aquilegia vulgaris.

Generalmente visitan flores del tipo frecuentado por abejas, melitofílicas. Pueden viajar hasta uno o dos kilómetros del nido en busca de grupos de flores. Suelen visitar repetidamente el mismo grupo de flores todos los días mientras duren el polen y néctar. Alcanzan velocidades de vuelo de 54 km/h.[8]

Cuando llegan a una flor pueden extraer el néctar usando su larga lengua o glosa. Algunos abejorros recurren a perforar la base de la corola de una flor, donde está escondido el néctar; así no benefician a la flor porque no tiene lugar polinización (robo de néctar). Sin embargo, son excelentes polinizadores de muchas otras flores de otros tipos.

Los abejorros y un número de especies de abejas, pero no la abeja melífera, son capaces de polinización por zumbido. Este proceso es usado en aquellas flores cuyas anteras no son dehiscentes y que contienen un poro por el cual sale el polen cuando se hace vibrar a la flor. De esta manera extraen el polen de las plantas de la familia Solanaceae (papa, tomate, tabaco, etc.) y de la familia Ericaceae (azalea, arándanos, etc.)

El cuerpo del abejorro se cubre de polen, en parte por su vellosidad y en parte por su carga electrostática. Cepillan este polen y lo transfieren a las corbículas o canastas de polen de las patas posteriores después de humedecerlo con una mezcla de saliva y néctar.

El abejorro regresa al nido y deposita su carga de polen y néctar en los receptáculos. El néctar generalmente permanece bastante líquido, no concentrado como miel, así que no tiene mayor utilidad para provecho humano.[9][10]

Biología de abejorros cucos

Los abejorros cucos del subgénero Psithyrus no construyen nidos y no forman colonias. La hembra fertilizada (que no es una reina porque no hay castas) espera en acecho cerca de una colonia de abejorros y la invade. Mata a la reina y subyuga a sus residentes con sus feromonas o por medio de fuerza. Esclaviza a las obreras y las obliga a alimentarla a ella y a sus crías. Está bien adaptada para el ataque, tiene mandíbulas fuertes y veneno poderoso que la ayudan a ejercer su dominio.

Los machos de Psithyrus son mucho más pequeños que las hembras.

Filogenia

 src=
Abejorro fósil del Mioceno tardío, Bombus cerdanyensis

La tribu Bombini incluye a todos los llamados abejorros y es una de las cuatro tribus de abejas corbiculadas (con canastas de polen) de la familia Apidae. Las otras tribus son las abejas melíferas o Apini (que incluye a la abeja doméstica), las abejas de las orquídeas o Euglossini y las abejas sin aguijón o Meliponini. La eusocialidad parece haber evolucionado dos veces en este grupo. Originalmente se creía que la eusocialidad había surgido una sola vez, en cuyo caso Apini y Meliponini estaban más relacionados que los otros grupos. Ahora no se las considera así.[11]​ De acuerdo a esto tenemos el siguiente cladograma:[11]

Abejas corbiculadas    

Apini (abejas melíferas)

   

Euglossini (abejas de las orquídeas)

       

Bombini (tribu contiene solo Bombus)

   

Meliponini (abejas sin aguijón)

     
 src=
Cabeza de Bombus affinis, reina

Taxonomía

Hay más de doscientas cincuenta especies en quince subgéneros. Los abejorros cucos del subgénero Psithyrus antes eran considerados como otro género.[12]​ Pero los estudios recientes sugieren que están suficientemente relacionados para agruparlos dentro del género Bombus. Según otras taxonomías hay alrededor de 40 subgéneros.[13]

Subgéneros del género Bombus    

Mendacibombus, 12 especies

   

Bombias, 3 especies

     

Kallobombus, 1 especie

     

Orientalibombus, 3 especies

   

Subterraneobombus, 10 especies

     

Megabombus, 22 especies

     

Thoracobombus, 50 especies

   

Psithyrus, 30 especies

             

Pyrobombus, 50 especies

     

Alpinobombus, 9 especies

   

Bombus (subgénero), 5 especies

         

Alpigenobombus, 8 especies

   

Melanobombus, 17 especies

     

Sibirocobombus, 7 especies

   

Cullumanobombus, 23 especies

             

Hábitat

Su cubierta vellosa los hace más resistentes al frío que otras especies lo que les permite vivir a mayor latitud y altitud. Aunque también unas pocas especies se encuentran en lugares tropicales o subtropicales. Además otro recurso para regular la temperatura es la propiedad de tiritar, hacer vibrar los músculos del vuelo, generando calor y un sistema de circulación que les permite calentar los músculos torácicos del vuelo en preferencia al abdomen, cuando así lo necesitan. En cambio, cuando necesitan proteger a sus crías del frío, regulan la circulación en tal forma que el abdomen permanece más caliente y con él cubren sus crías.[14][15]

 src=
Distribución original del género Bombus (ha sido introducido en N. Zelanda y Tasmania)

Distribución geográfica

Se los encuentra principalmente en climas templados, con algunas especies tropicales. También se encuentran en altitudes y latitudes más elevadas que las de otras especies de abejas.[16]​ Una pocas especies (B. polaris y B. alpinus) viven en climas muy fríos hasta en el Ártico, tal es el caso de B. polaris en la Isla de Ellesmere, como así de su cleptoparásito, B. hyperboreus. Este es el caso más septentrional de un insecto eusocial.[17]

Tienen una distribución casi cosmopolita. No son nativos de Australia y Nueva Zelanda, pero algunas especies fueron introducidas el siglo pasado para efectuar la polinización de cosechas. En África, se los encuentra al norte del Sahara.[18]

Importancia económica

Son excelentes polinizadores de flores silvestres y también de plantas cultivadas. Su tolerancia al frío les permite polinizar en regiones donde otras abejas no llegan. Además comienzan su tarea polinizadora más temprano en la estación y más temprano en la mañana.

Agricultura

Si bien la abeja melífera es la polinizadora de muchas de las plantas cultivadas hay algunas que son polinizadas más eficazmente por los abejorros.[19]​ Un ejemplo es la alfalfa. En Nueva Zelanda, cuando se inició la industria agropecuaria, los cultivos de alfalfa para alimentar al ganado crecían bien pero no producían semilla, así que la importaban anualmente. En el siglo XIX y principios del XX fue necesario importar cuatro especies de abejorros de Europa para efectuar la polinización de la alfalfa y en unos pocos años no se necesitó importar más semilla (O'Toole, 1999).

Otro ejemplo del uso comercial del abejorro es la industria de tomates de invernadero en Estados Unidos, donde se compran colonias de abejorros anualmente y se las mantiene en el interior de grandes invernaderos (Buchmann, 1996).[20]

Estado de conservación

En algunos países desarrollados las poblaciones de abejorros están en peligro debido especialmente al uso de pesticidas. Por ejemplo, en Gran Bretaña, de las diecinueve especies nativas más las seis especies parásitas, varias han sufrido una profunda reducción y tres han sido extinguidas localmente. Las poblaciones de solo seis especies parecen gozar de buena salud. La desaparición o severa disminución de los abejorros podría tener un impacto profundo en la flora. Por eso en dicho país se ha fundado el Bumblebee Conservation Trust cuyo objetivo es asegurar el mantenimiento de las especies de abejorros.[21]

En los Estados Unidos también han desaparecido algunas especies.[22]

En el sur de Sudamérica el abejorro gigante, Bombus dahlbomii, está en peligro de extinción a causa de la introducción de dos abejorros europeos con fines de polinización agraria.[23]

El mito del vuelo del abejorro

De acuerdo con folklore del siglo veinte, las leyes de la aerodinámica prueban que el abejorro debería ser incapaz de volar, ya que no tiene la capacidad (en términos de tamaño de ala o movimientos por segundo) para alcanzar el vuelo con el grado de carga necesario en el ala. Sin percibir que los científicos 'probaron' que no puede volar, el abejorro lo hace satisfactoriamente. El origen de este mito ha sido difícil de ubicar con certeza. John McMasters contó una anécdota sobre un aerodinamicista suizo en una cena que realizó algunos cálculos y concluyó, presumiblemente en tono de broma, que de acuerdo con sus ecuaciones, los abejorros no pueden volar.[24]​ En años posteriores McMasters rechazó este origen, sugiriendo que podían existir múltiples orígenes, y que el más antiguo que encontró fue una referencia en el libro francés Le vol des insectes de 1934, en el cual habían aplicado las ecuaciones de resistencia del aire en insectos y descubrieron que su vuelo era imposible, pero que "uno no debe estar sorprendido de que los resultados de estos cálculos no coincidan con la realidad".[25]

Se cree que los cálculos que determinaron que los abejorros no pueden volar están basados en un tratamiento lineal simplificado de perfiles alares oscilantes. El método indica oscilaciones de pequeña amplitud sin separación del flujo de aire. Esto no considera el efecto de la entrada en pérdida dinámica, una separación del flujo de aire que induce un gran vórtice sobre el ala, que brevemente produce una fuerza de suspensión del perfil alar de varias veces la fuerza del vuelo regular. Análisis más sofisticados muestran que el abejorro puede volar porque sus alas encuentran una entrada en pérdida dinámica en cada ciclo de oscilación.[26]

Referencias

  1. Williams, Paul H. (1998). «An annotated checklist of bumble bees with an analysis of patterns of description». Bulletin of the Natural History Museum (Entomology) 67: 79-152. Consultado el 30 de mayo de 2012.
  2. Evans, Elaine; Burns, Ian; Spivak, Marla (2007). Befriending Bumble Bees. St. Paul: University of Minnesota Press.
  3. [1]
  4. [2]
  5. a b «Bumblebee nests». Bumblebee Conservation Trust. Archivado desde el original el 22 de septiembre de 2017. Consultado el 13 de febrero de 2015.
  6. Cueva del Castillo, R; Sanabria-Urbán, S.; Serrano-Meneses, M. A. (2015). «Trade-offs in the evolution of bumblebee colony and body size: a comparative analysis». Ecology and evolution 5 (18): 3914-3926. PMC 4588658. PMID 26445652. doi:10.1002/ece3.1659.
  7. Lye, Gillian C.; Osborne, Juliet L.; Park, Kirsty J.; Goulson, Dave (noviembre de 2011). «Using citizen science to monitor Bombus populations in the UK: nesting ecology and relative abundance in the urban environment». Journal of Insect Conservation 16 (5): 697-707. ISSN 1366-638X. doi:10.1007/s10841-011-9450-3.
  8. Walther-Hellwig, K.; Frankl, R. (2000). «Foraging distances of Bombus muscorum, Bombus lapidarius, and Bombus terrestris (Hymenoptera, Apidae)». Journal of Insect Behavior 13 (2): 239-246. doi:10.1023/A:1007740315207.
  9. Dramstad, W. E.; Fry, G. L. A.; Schaffer, M. J. (2003). «Bumblebee foraging—is closer really better?». Agriculture, Ecosystems and Environment 95 (1): 349-357. doi:10.1016/S0167-8809(02)00043-9.
  10. Osborne, J. L.; Clark, S. J.; Morris, R. J.; Williams, I. H.; Riley, J. R.; Smith, A. D.; Reynolds, D. R.; Edwards, A. S. (1999). «A landscape-scale study of bumble bee foraging range and constancy, using harmonic radar». Journal of Applied Ecology 36 (4): 519-533. doi:10.1046/j.1365-2664.1999.00428.x.
  11. a b Cardinal, Sophie; Danforth, Bryan N. (junio de 2011). «The Antiquity and Evolutionary History of Social Behavior in Bees». PLOS ONE 6 (6): e21086. Bibcode:2011PLoSO...621086C. PMC 3113908. PMID 21695157. doi:10.1371/journal.pone.0021086.
  12. [3]
  13. NCBI
  14. Heinrich, B. (1981). Insect Thermoregulation. Krieger Publishing Company. ISBN 0-471-05144-6.
  15. Dillon, Michael E; Dudley, Robert (febrero de 2014). «Surpassing Mt. Everest: extreme flight performance of alpine bumble-bees». Biology Letters 10 (2): 20130922. doi:10.1098/rsbl.2013.0922.
  16. «Map at: Bumblebees of the world». Natural History Museum. Consultado el 9 de julio de 2007.
  17. Milliron, H. E.; Oliver, D. R. (1966). «Bumblebees from northern Ellesmere Island, with observations on usurpation by Megabombus hyperboreus (Schönh.)». Canadian Entomologist 98 (2): 207-213. doi:10.4039/Ent98207-2.
  18. «Genus Bombus – Bumble Bees». BugGuide.Net. Consultado el 12 de febrero de 2015.
  19. «Modelling bee pollination: enter the 'flight arena'». Global Food Security. Biotechnology and Biological Sciences Research Council. Consultado el 11 de febrero de 2015.
  20. «NRDC: OnEarth Magazine, Summer 2006 – The Vanishing». Consultado el 9 de julio de 2007.
  21. [4]
  22. «Celebrating Wildflowers - Pollinator of the Month - Bumblebees». Consultado el 2009.
  23. Madjidian, J. A.; Morales, C. L., and Smith, H. G. (2008). Displacement of a native by an alien bumblebee: lower pollinator efficiency overcome by overwhelmingly higher visitation frequency. Oecologia, 156(4), 835-845.
  24. McMasters, John H. "The flight of the bumblebee and related myths of entomological engineering." American Scientist 77 (March/April 1989): pp.146-169, cited in Ingram, Jay The Barmaid's Brain, Aurum Press, 2001, pp.91-92.
  25. Ingram, Jay The Barmaid's Brain, Aurum Press, 2001, pp.91-92.
  26. «Bumblebees finally cleared for takeoff». Cornell Chronicle. Consultado el 26 de enero de 2008.

Bibliografía

  • Buchmann, Stephen L., Nabhan, Gary Paul (1996) The forgotten pollinators Island Press, Washington DC, Covelo, CA ISBN 1-55963-353-0
  • Mitchell, T.B. 1962. Bees of the Eastern United States, Volume II. North Carolina Agricultural Experiment Station. Tech. Bul. No.152, 557 p.
  • O'Toole, Christopher, Raw, Anthony (1999) Bees of the world. Cassell Illustrated. ISBN 0-8160-5712-5

 title=
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autores y editores de Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia ES

Bombus: Brief Summary ( Spanish; Castilian )

provided by wikipedia ES
 src= Abejorro con corbícula llena de polen.

Bombus es un género de himenópteros de la familia Apidae que incluye las especies conocidas por el nombre común de abejorro. También se les suele llamar moscardón, si bien este nombre común generalmente alude a otro orden de insectos totalmente diferente, los dípteros (por ejemplo moscardón cazador de abejas). También se le conoce como mangangá o cigarrón, si bien este nombre puede referirse a los abejorros carpinteros (mayormente en Venezuela) o a saltamontes.​

Los abejorros son robustos, velludos, de color negro, muchos presentan bandas amarillas, blancas o en algunos casos naranja. El vello que cubre casi todo el cuerpo es sedoso, con setas ramificadas y plumosas.

Las hembras (al igual que las abejas melíferas) poseen una corbícula o canasta de polen en las patas posteriores, órgano especializado para la colección de polen. Otras especies de abejas, incluidos los abejorros carpinteros, tienen una escopa para esta función. Los abejorros son abejas relativamente grandes de 20 milímetros o más. Las reinas son más grandes que las obreras y que los zánganos. Los adultos se alimentan fundamentalmente de néctar y colectan polen para alimentar a sus crías, al igual que otras abejas.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autores y editores de Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia ES

Kimalane ( Estonian )

provided by wikipedia ET

Kimalane (Bombus) on kiletiivaliste seltsi mesilaslaste sugukonda kuuluv putukate perekond.

Kimalast kutsutakse rahva seas veel ka: kumalane, maamesilane, metsmesilane. Kõige tuntumad on mustad, erekollaste või punaste triipudega kimalased, aga palju on ka vesihalle ja pruune. Kimalasi on umbes kakssada liiki, kellest Kesk- ja Põhja-Euroopa maades elab 25–30, Eestis 28. Sagedamini võib neist kohata viitteist liiki, peaaegu alati ja igal pool üheksat. Teised on haruldasemad.

Talukimalane (B. hypnorum) erineb põldkimalasest vaid tagakeha valge tipu poolest.

Mürgiastel

Nii nagu meemesilastel ja herilastel on ka kimalastel mürgiastel ning ohu korral ründavad nad häirijat raevukalt. Erinevalt meemesilasest kimalased pärast nõelamist ei sure ja võivad end teinegi kord kaitsta. Astlaga on varustatud siiski ainult ema- ja töökimalased, kes moodustavad suurema osa perest. Ka töölised on emasloomad. Isakimalased on täiesti relvitud ja ohutud. Tavaliselt ilmuvad nad suve lõpul ja elavad üpris lühikest aega. Sellest hoolimata kaitseb kirev rüü ka neid võimalike vaenlaste eest.

Pere elutsükkel

Emakimalane erineb töökimalastest ainult suuruse poolest. Sagedased on vahevormid, millest tõuseb peres palju pahandust. Suuremad ja tugevamad töökimalased kipuvad võimu haarama, nemadki tahavad muneda. Kahjuks ei suuda nad asendada emakimalast, sest nende munetud viljastamata munadest arenevad vaid isakimalased. Aga alati leidub ka nooremaid emasid, kes võtavad pesa jõuga üle, sundides pesarajaja lahkuma. Vaatamata ägedale konkurentsile elavad just emakimalased teistest pereliikmetest kõige kauem. Kuid järglaste üleskasvatamine on nii raske töö, et võtab emakimalase kogu energia ja ka ilu. Sügiseks on ta sametine rüü muutunud hõredaks või hoopis ära kulunud ja tiibadest on järel vaid räbalad. Talve elavad üle vaid noored viljastatud emakimalased. Pere elutsükkel on seega ainult aastane.

Kägukimalane

Osa kimalasi on kägukimalased. Kägukimalased on parasiidid, kes ise oma järglasi ei kasvata. Nad on teiste kimalastega väga sarnased. Nad tungivad kimalaste pessa, hävitavad peremeeste haudme ning töökimalased kasvatavad üles kägukimalaste järglased.

Eesti kimalased

Eesti kägukimalased

Välislingid

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Vikipeedia autorid ja toimetajad
original
visit source
partner site
wikipedia ET

Kimalane: Brief Summary ( Estonian )

provided by wikipedia ET

Kimalane (Bombus) on kiletiivaliste seltsi mesilaslaste sugukonda kuuluv putukate perekond.

Kimalast kutsutakse rahva seas veel ka: kumalane, maamesilane, metsmesilane. Kõige tuntumad on mustad, erekollaste või punaste triipudega kimalased, aga palju on ka vesihalle ja pruune. Kimalasi on umbes kakssada liiki, kellest Kesk- ja Põhja-Euroopa maades elab 25–30, Eestis 28. Sagedamini võib neist kohata viitteist liiki, peaaegu alati ja igal pool üheksat. Teised on haruldasemad.

Talukimalane (B. hypnorum) erineb põldkimalasest vaid tagakeha valge tipu poolest.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Vikipeedia autorid ja toimetajad
original
visit source
partner site
wikipedia ET

Erlastar ( Basque )

provided by wikipedia EU

Erlastarrak (Bombus) Apidae familiako intsektu himenopteroen genero bat da.

Espezieak

Alpigenobombus azpigeneroa

Subgenus Alpinobombus

Subgenus Bombias

Subgenus Bombus sensu stricto

Cullumanobombus azpigeneroa

Kallobombus azpigeneroa

Megabombus azpigeneroa

Subgenus Melanobombus

Mendacibombus azpigeneroa

Orientalibombus azpigeneroa

Psithyrus azpigeneroa

Pyrobombus azpigeneroa

Sibiricobombus azpigeneroa

Subterraneobombus azpigeneroa

Thoracobombus azpigeneroa

 src=
Thoracobombus
 src=
Thoracobombus
(RLQ=window.RLQ||[]).push(function(){mw.log.warn("Gadget "ErrefAurrebista" was not loaded. Please migrate it to use ResourceLoader. See u003Chttps://eu.wikipedia.org/wiki/Berezi:Gadgetaku003E.");});
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipediako egileak eta editoreak
original
visit source
partner site
wikipedia EU

Erlastar: Brief Summary ( Basque )

provided by wikipedia EU

Erlastarrak (Bombus) Apidae familiako intsektu himenopteroen genero bat da.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipediako egileak eta editoreak
original
visit source
partner site
wikipedia EU

Kimalaiset ( Finnish )

provided by wikipedia FI

Kimalaiset (Bombus) ovat mesipistiäisiä. Niillä on tukeva, karvainen ruumis, ja suuren kokonsa ansioista ne ovat helposti erotettavissa muista hyönteisistä. Lajien tunnistaminen toisistaan voi kuitenkin olla haasteellista. Kimalaislajeja tunnetaan maailmanlaajuisesti yli 300 ja niitä tavataan kaikissa maanosissa. Euroopassa niistä esiintyy noin 60 lajia, ja Suomessa oli vuoteen 2003 mennessä tavattu noin 30 eri lajia. [1] Kimalaiset toimivat monien kasvien hyönteispölyttäjinä.

Yhdyskunnat

Kimalaiset ovat aitososiaalisia hyönteisiä, kuten muurahaiset ja Apis- sekä Meliponini-sukujen mehiläiset. Ne muodostavat lajista ja olosuhteista riippuen muutamien kymmenien yksilöiden yhdyskunnista aina muutamaan sataan kasvavia pesiä. Toisin kuin muilla sosiaalisilla hyönteisillä, kimalaisten pesät ovat yksivuotisia. Sitä johtaa lisääntymiskykyinen emo, ja pesän naaraat, työläiset, huoltavat pesää ja keräävät yhdyskunnalle ravintoa. Pesän koiraiden, kuhnureiden, tehtävänä on pariutua toisen pesän uuden emon kanssa. Kuhnureilla ei ole siitepölyn keräämiseen soveltuvia ruumiinosia, eivätkä ne osallistu pesän ruokintaan. [2]

Yhdyskunnan elinkierto

Vain uudet emot talvehtivat. Ensimmäisenä kesänään ne keräävät varastoravintoa, pariutuvat ja etsivät tai kaivavat talvehtimispaikan, useimmiten maan alle. Seuraavana keväänä emot heräävät ja aloittavat ravinnonkeruun sekä uuden pesäpaikan etsimisen. Aikaisin keväällä kukkivat kasvit, kuten pajut, ovatkin tärkeitä siitepölyn lähteitä kimalaisille. Uusi pesä perustetaan valmiiseen onkaloon, esimerkiksi vanhaan linnunpönttöön, tai myyrän tai hiiren koloon. [2]

Emo tuottaa vaharauhasistaan vahaa, josta se suuosiensa avulla muokaten rakentaa koteloita toukilleen. Yhden kotelon se tekee itselleen ravintovarastoksi, sillä aloitettuaan hautomisen emo ei poistu pesästä kuin äärimmäisen pakon edessä. Kehollaan se lämmittää munimistaan munista kehittyviä toukkia. Ensimmäiset työläiset ovat pienikokoisia, ja työläisten koko vaihtelee pesän elinkaaren aikana olosuhteiden, kuten ravinnon laadun ja saatavuuden mukaan. [2]

Emo tuottaa feromonia, joka estää työläisiä munimasta. Jos feromonintuotto heikkenee, työläiset saattavat alkaa tuottaa hedelmöittymättömiä munia, joista kehittyy ainoastaan kuhnureita. Kun pesän elinikä ja kehitys ovat saavuttaneet huippunsa, emo alkaa munia uusia emoja sekä kuhnureita, jotka lähtevät pesästä loppukesällä pariutuakseen. Tämän jälkeen pesä hiipuu pikku hiljaa ja kuolee ennen talvea. [2]

Pesintä tapahtuu pääsääntöisesti keväästä syksyyn. Marokossa ja Sardiniassa on kuitenkin havaittu kontukimalaisen (Bombus terrestris) perustavan pesänsä ainoastaan viileämpänä talvikautena, ja emojen lepoajan ajoittuvan kuivaan ja kuumaan kesäkauteen. Trooppisissa oloissa Etelä-Amerikassa sekä leudossa Uudessa-Seelannissa pesät voivat olla monivuotisia ja kasvaa useiden tuhansien yksilöiden suuruisiksi. Etelä-Englannissa on havaittu leutoina talvina emojen aloittavan pesintänsä jopa joulukuussa.[3]

Pariutuminen

Kimalaisemot pariutuvat yhden koiraan kanssa, mutta joillakin lajeilla naaras valitsee useita koiraita. Parittelu tapahtuu maassa, ja se kestää jopa tunteja. Pariutumisen aikana sekä kuhnuri että emo ovat paikallaan.

Suomessa tavattuja lajeja

 src=
Lapinkimalainen.

Katso myös

Lähteet

  1. * Söderman, G. & Leinonen, R.: Suomen mesipistiäiset ja niiden uhanalaisuus, s. 288–293. Tremex Press Oy, Helsinki. ISBN 952-5274-02-0
  2. a b c d Mossberg, B. & Cederberg, B.: Humlor i Sverige: 40 arter att älska och förundras över. Bonnier Fakta, 2012. ISBN 978-91-7424-170-9
  3. Goulson, Dave (2010): Bumblebees: Behaviour, Ecology and Conservation. Oxford University Press.

Kirjallisuutta

  • Parkkinen, Seppo – Paukkunen, Juho – Teräs, Ilkka: Suomen kimalaiset. Jyväskylä: Docendo, 2018. ISBN 978-952-291-454-5.

Aiheesta muualla

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedian tekijät ja toimittajat
original
visit source
partner site
wikipedia FI

Kimalaiset: Brief Summary ( Finnish )

provided by wikipedia FI

Kimalaiset (Bombus) ovat mesipistiäisiä. Niillä on tukeva, karvainen ruumis, ja suuren kokonsa ansioista ne ovat helposti erotettavissa muista hyönteisistä. Lajien tunnistaminen toisistaan voi kuitenkin olla haasteellista. Kimalaislajeja tunnetaan maailmanlaajuisesti yli 300 ja niitä tavataan kaikissa maanosissa. Euroopassa niistä esiintyy noin 60 lajia, ja Suomessa oli vuoteen 2003 mennessä tavattu noin 30 eri lajia. Kimalaiset toimivat monien kasvien hyönteispölyttäjinä.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedian tekijät ja toimittajat
original
visit source
partner site
wikipedia FI

Bombus ( French )

provided by wikipedia FR

Bourdon

Les bourdons, genre Bombus, sont des insectes sociaux volants de la famille des Apidae[1]. Comme l'abeille mellifère, les différentes espèces de bourdons se nourrissent du nectar des fleurs et récoltent le pollen pour nourrir leur larves. Ce sont des animaux utiles pour la faune et la flore en contribuant à la pollinisation.

Ils sont plus trapus et plus velus que les abeilles sauvages ou domestiques. Les colonies de bourdons sont créées annuellement tandis que les sociétés d'abeilles domestiques sont permanentes. Alors que la reine de bourdons fonde sa colonie en édifiant le nid et l'approvisionne au début, la reine d'abeilles domestiques est exclusivement occupée par la ponte. Plus velu et capable de produire sa chaleur corporelle, le bourdon vole à partir de 5 °C alors que l'abeille sort à partir de 15 °C. Des particularités morphologiques et biologiques bien tranchées différencient donc bourdons et abeilles.

Les bourdons, comme la plupart des autres insectes pollinisateurs sont en déclin mondial[2], notamment à la suite de la dégradation ou disparition de leurs habitats provoquées par l'agriculture intensive[3],[2]. Des initiatives mondiales et nationales visent à rétablir les habitats et les populations de pollinisateurs[4],[5]. À la différence des guêpes, taons ou abeilles, ils ne sont pas agressifs du tout vis à vis de l'Homme, et les femelles ne piquent que si on les agresse ou si on les prend entre les doigts. Ils ne manifestent pas de signes de territorialité ni de comportements agressifs entre individus ni espèces différents, hormis dans certains cas — rares — d'inquilinisme (quand une espèce « tricheuse » cherche à usurper une colonie existante pour lui faire élever sa propre progéniture). Quelques espèces de bourdons (du sous-genre Psithyrus) sont exclusivement parasites (elles ne produisent pas de caste ouvrière)[6],[7].

Étymologie

Le mot « bourdon », avec le sens d'insecte, est mentionné dès le XIIIe siècle, dans le roman Yder en ancien français (bordon) et l'orthographe bourdon est attestée dès 1350 dans un glossaire de cette œuvre. Le terme est probablement d'origine onomatopique, faisant référence au son grave du vol de l'insecte (le bourdonnement) et rapproché du bourdon en musique (ton de basse continu, instrument). Ce terme au sens zoologique (ou l'onomatopée) dérive peut-être du bas latin burdo, qui pouvait désigner un insecte d'après les glossaires des lexicographes médiévaux Aelfric (Xe siècle) et Papias (XIe siècle)[8].

Taxonomie et bio-homonymie

 src=
Un bourdon approchant une fleur, le labium déroulé et prêt à sucer le nectar.

(Bombus est un groupe taxonomique récent[9] qui est a priori encore en pleine radiation spécifique et dont les subspéciation et spéciation allopatriques nombreuses semblent refléter les paléoévènements récents que sont les glaciations et déglaciations de l'époque quaternaire dans la zone paléarctique.)[pas clair]

Elles ont été suivies de restauration et renouvellement de populations qui expliqueraient de nombreuses sous-espèces formes ou variétés légèrement différentes avec des différences biogéographiques dans les colorations au sein d'une même espèce[10].

D'autres genres d'apidés d'apparence similaire sont parfois appelés « bourdons ». C'est le cas des xylocopes, abeilles du genre Xylocopa, qu'on appelle parfois « bourdon bleu » ou « bourdon noir ». De même, certains mâles d'abeilles sociales, dont les abeilles domestiques Apis mellifera, sont appelés « faux bourdons ».

Description

 src=
Bombus hypnorum mâle récoltant du pollen
 src=
Trompe à nectar.
 src=
Dard d'un bourdon femelle.

Ils se caractérisent et se différencient de la plupart des abeilles par une silhouette trapue et une importante pilosité. On peut aussi les confondre avec la « Volucelle bourdon » (Volucella bombylans) qui n'a pas de pilosité au niveau de la partie dorsale du thorax.

Il existe une variation (généralement territoriale) importante dans la coloration des individus à l'intérieur d'une même espèce.

Un examen à la loupe binoculaire est souvent nécessaire pour une identification correcte de l'espèce (via les genitalia).

Ils comptent parmi les plus petits animaux endothermes connus. Et leur endothermie (facultative[11]) est inhabituellement élaborée et efficace dans le monde des insectes[12]. Leur métabolisme (forte dépense énergétique), leur mode de vie (bourdonnière enterrée), leur couleur (bandes noires absorbant la chaleur du soleil) et leur « fourrure » isolante les aident à maintenir une température interne élevée[13]. Ils sont ainsi les premiers et derniers pollinisateurs apoïdes actifs par temps frais.

Le corps des bourdons est la plupart du temps coloré de noir et jaune. Ils ont un aspect robuste et sont couverts de poils. Ils mesurent habituellement entre 6 et 25 mm de long. La taille générale dépend de la caste :

  • La reine, le plus gros insecte de la colonie, mesure entre 13 et 32 mm de long.
  • Les ouvrières (femelles sexuées ou non) mesurent entre 7 et 18 mm de long.
  • Les mâles mesurent entre 10 et 17 mm de long.

Les bourdons femelles et les ouvrières ont un aiguillon lisse dépourvu de barbillon (contrairement aux abeilles) et ne risquent pas d’arracher une partie de leur abdomen en retirant le dard[14]. Comme les guêpes, ils ne meurent donc pas après avoir piqué et peuvent infliger plusieurs douloureuses piqûres. Mais ils vivent de façon discrète et ne sont pas agressifs si bien qu'ils ne piquent pratiquement jamais, sauf si l'on marche dessus à pieds nus, s’ils sont saisis entre les doigts ou serrés dans la main dans un ultime réflexe de défense[15] ou pour défendre leurs ruches[16].

Piqure ? Les mâles dépourvus d'aiguillon ne peuvent piquer. La femelle (Reine y compris), comme chez l'abeille peut injecter des peptides neurologiques mais non allergisantes (apamine, peptide neurotoxique, et un peptide dégranulant masocytaire [dit MCD pour mast cell degranulating]) et des allergènes mineurs. Le venin de bourdon contient des allergènes identiques à ceux du venin d'abeille, incluant des protéines propres[17],[18]. En cas (rare) d'allergie au piqure de bourdon confirmée par des tests cutanés et/ou IgEs positifs à l’abeille : une désensibilisation est possible au venin d’abeille. Si l'allergie au bourdon suit une sensibilisation par piqûre d’abeille, l'allergie implique sans doute des allergènes communs aux abeille et bourdons, la désensibilisation est alors efficace. Si la sensibilisation est uniquement due à des piqûres de bourdon (souvent chez des professionnels), la désensibilisation avec le venin d’abeille peut échouer ou être incertaine[19], une prescription d’adrénaline auto-injectable est alors recommandée[20].

Les bourdons sont strictement végétariens. Les larves et les adultes se nourrissent respectivement de miel ; de nectar et de pollen.

Comme les abeilles, ce sont des pollinisateurs de première importance.

Vol et portance

Vidéo d'un bourdon.

Comme la majorité des abeilles, le bourdon est capable de voler grâce au tourbillon d’air créé par le mouvement descendant de ses ailes. Le bourdon vole à une vitesse de trois mètres à la seconde. Certains scientifiques comparent sa capacité de voler au déplacement d’un nageur dans l’eau, le bourdon étant très léger par rapport à l’air.

Habitat

On les rencontre normalement dans les régions tempérées et plus fraîches que celles très fréquentées par les abeilles.

Ce sont presque les seuls insectes pollinisateurs d'un grand nombre de plantes (espèces à corolles bilabiées, genre Aconitum L. notamment, qui pourraient pâtir de la régression des bourdons, comme beaucoup d'autres plantes à fleur).

Comportements

Sociabilité et relations interspécifiques

Ce sont des insectes sociaux. La reine, passant l'hiver seule, recherche au printemps une cavité soit naturelle comme un terrier de petit rongeur, soit artificielle comme un nichoir pour oiseaux pour y bâtir un nid à l'aide de mousse, de poils, de feuilles, d'herbe et y pond ses premiers œufs dans des cellules de cire. Là, les larves se transforment en nymphes puis en ouvrières stériles qui continueront le développement de la colonie en butinant pour la nourrir de nectar et de pollen de fleurs. À la fin de l'été, une couvée donnera naissance à de nouvelles reines qui devront passer l'hiver et recommenceront le cycle.

Généralement, les bourdons ne sont pas des insectes agressifs. Seules les femelles (c'est-à-dire la reine et les ouvrières) piquent par autodéfense quand elles se sentent menacées ou quand on dérange leur « nid ». Les espèces américaines sont réputées plus agressives[14].

Pollinisation

 src=
Bourdon fébrile dit Bombus impatiens, Montréal.

Les bourdons sont de grands pollinisateurs encore actifs dans des conditions climatiques peu favorables et sont essentiels pour la biodiversité. Ils jouent un rôle important de pollinisateur des cultures de fraises, framboises, myrtilles où ils peuvent remplacer l’abeille[21]. Certaines fleurs (cyclamens, bruyères, tomates)[22] ont une « pollinisation vibratile » (les anthères libèrent le pollen par des petits pores et non des fentes de déhiscence, d'où la nécessité d'être pollinisés par des insectes capables de vibrer à la bonne fréquence[23], tels les bourdons et les anthophores)[24]. Les bourdons munis d'un proboscis court (Bombus lucorum, Bombus terrestris, Bombus wurflenii) ne peuvent accéder au nectar produit par les petits nectaires des calices ou des corolles en forme de long tube. Ils adoptent une stratégie différente, perforent la base du périanthe (laissant un trou caractéristique), quelquefois en même temps le calice et la corolle, et passent leur trompe dans ce jour pour atteindre le nectar, sans assurer la pollinisation (vol de nectar). Ces ouvertures profitent ultérieurement à des insectes anthophiles (d'autres bourdons, abeilles)[25]. Fruits de millions d’années de coévolution, les relations mutualistes entre fleurs et bourdons pourraient être bouleversées par le réchauffement climatique qui entraîne une raréfaction de toutes les espèces de fleurs. Confrontés à cette insécurité alimentaire, les bourdons à proboscis long ouvrent leur régime à d’autres types de fleurs, dont celles à corolle peu profonde. La sélection naturelle favorise ainsi les individus à langue plus courte, entraînant un rapide rétrécissement de l’organe chez ces espèces[26].

Les bourdons ont un cycle de vie largement régulé par la température, alors que les plantes sont souvent plus sensibles à la longueur du jour : il arrive que les bourdons soient déjà nombreux et les fleurs encore rares. Les bourdons sont alors capables de mordre les feuilles et les percer de trous, ce qui a pour effet d'avancer la floraison, de par exemple deux semaines pour la Moutarde noire et un mois pour la Tomate[27],[28].

Des élevages sont organisés à grande échelle en France et dans d'autres pays et font l'objet d'un commerce national et international. Depuis les années 1980, on élève aux Pays-Bas et en Belgique plusieurs espèces pour une pollinisation horticole dirigée.

Cycle de vie

 src=
Défécation d'excréments liquides d'un bourdon sous l'effet de la contraction de son abdomen.
Nid de bourdons, une reine passant devant la scène.

L'ensemble des bourdons passent par quatre stades de développement qui sont :

Seules les jeunes reines fécondées passent l'hiver à l'état adulte. Les bourdons forment donc de nouvelles colonies chaque année. Au printemps, les reines cherchent un emplacement généralement sous terre, dans une cavité déjà existante, par exemple un ancien terrier de rongeur, pour y fonder une colonie. La reine récolte de la végétation (herbes, mousse, feuilles) ou même des poils pour tapisser l'intérieur de sa nouvelle demeure.

Elle construit en quelques jours, plus ou moins simultanément, deux cellules de cire et de pollen, de la taille d'un dé à coudre. - L'une d'elles accueille les premiers œufs de la colonie. - L'autre porte le nom de pot de miel. La reine la remplit de nectar régurgité et l'utilise comme garde-manger pendant qu'elle s'occupe de ses œufs. Elle est ainsi capable de se nourrir sans cesser la garde de sa progéniture.

Les œufs sont déposés dans la cellule de ponte sur une réserve de nourriture pour les larves (nectar + pollen) recouverte de cire. L'éclosion a lieu de trois à cinq jours plus tard. Les jeunes larves, blanches et sans pattes, s'alimentent ensemble dans l'alvéole. Au bout d'environ une semaine, chacune des larves fabrique un cocon de soie dans lequel elle se transforme en nymphe.

La reine enlève la cire qui recouvre les cocons des nymphes et couve à nouveau. Les adultes qui en sortent au bout de 12 à 14 jours sont des ouvrières. Ces femelles stériles s'occuperont de la prochaine génération produite par la reine.

À mesure que le temps passe, la reine focalise son activité sur la ponte et la construction de cellules pour ses nouveaux œufs. Elle dépose généralement trois ou quatre œufs par alvéole, qui donneront naissance à des femelles stériles. Les autres tâches sont laissées aux ouvrières.

Vers la fin de l’été, la reine pond des mâles (œufs non fécondés comme pour le genre Apis) ainsi que des femelles fertiles. Les larves de ces insectes reproducteurs sont nourries par les ouvrières, par régurgitation, d'un mélange de miel et de pollen.
À ce stade, les ruches peuvent compter jusqu'à 600 individus chez le bourdon terrestre (bien moins que dans les ruches d'abeilles Apis qui peuvent compter plusieurs milliers d'individus).

Une fois adultes, les mâles et les femelles fertiles quittent le nid et s'accouplent. Pour passer l'hiver, les futures reines fécondées s'abritent dans n’importe quel abri sec et protégé (par exemple sous une écorce). Le reste de la colonie meurt avec la froidure de l'automne.

Pathologies

Les bourdons, notamment en fin de vie, sont fréquemment parasités par des acariens (parasites externes et/ou internes), dont des acariens spécialisés de la famille des Podapolipidae[29].

État des populations, menaces

Comme beaucoup d'insectes et en particulier de pollinisateurs (papillons et abeilles notamment), le bourdon semble affecté par une rapide dégradation de l'environnement depuis quelques décennies. Les bourdons étant réputés très communs, leur régression a sans doute été sous-estimée et est d'abord passée inaperçue, comme pour les abeilles sauvages et les guêpes et beaucoup d'autres insectes qui ont régressé. Certaines espèces régressent beaucoup moins que les abeilles, d'autres ont localement disparu.

Des inventaires ont été fréquents et réguliers dans quelques régions d'Europe (Belgique, surtout en Région wallonne ; et sud de la France, dont Languedoc-Roussillon surtout), ce qui a permis de confirmer ce que beaucoup de naturalistes pressentaient, c'est-à-dire que les populations de Bombus ont très fortement régressé depuis le début du XXe siècle (en nombre d'espèces et en effectifs par espèce) dans les zones industrielles, urbanisées et d'agriculture intensive, au nord de la Loire et particulièrement dans le Nord de la France et en Belgique où le suivi naturaliste des Bombus a été très régulier depuis le milieu du XXe siècle (les périodes 1915-1940 et 1970-1986 ayant été particulièrement bien couvertes par les entomologistes). Sur les 30 espèces autrefois observées en Belgique, seules 2 ou 3 sont encore relativement communes[30].

Au Royaume-Uni, sur les 27 espèces connues, deux au moins sont éteintes en 2009, et toutes les autres sont considérées comme sérieusement menacées [31]. À titre d'exemple, Bombus sylvarum aurait perdu 90 % de ses effectifs au XXe siècle, ne survivant plus que dans les zones où des prairies extensives ont été sauvegardées. Une association anglaise a restauré un sanctuaire des bourdons en restaurant de vastes prairies fleuries[32] et plusieurs études montrent que l'agroécologie pourrait améliorer la situation des pollinisateurs[33]. Au Canada, le bourdon est classé en 2019 en voie de « disparition imminente »[34].

Causes

Des biologistes de l’université de Stirling (Écosse) ont expérimentalement exposé des colonies en développement à des doses d’imidaclopride (néonicotinoïde matière active du Gaucho, Coboy 350, Confidor, Provado, etc.) à dose comparable à celles que les bourdons trouvent aujourd’hui dans le nectar en milieu naturel. En six semaines, les nids des bourdons exposés étaient 8 % à 12 % plus légers que les témoins, laissant supposer que la colonie se nourrissait moins[21]. Pire, chaque nid avait en moyenne produit 85 % de reines en moins, ce qui conduit a priori à une diminution de 85 % des nids pour l’année suivante, alertent les chercheurs [21].

Une autre cause est la diminution des ressources florales disponibles sur plusieurs saisons et aux échelles écopaysagères dans les paysages agricoles[2],[35],[36].

Le réchauffement climatique est suspecté d'impacter la survie des insectes, notamment les vagues de canicules qui ont touché diverses régions du monde depuis la fin du XXe siècle[11].

Initiatives pour la sauvegarde des bourdons

  • Un observatoire des bourdons[37], porté par le Muséum national d'histoire naturelle, l'association Asterella et Tela Insecta, a vu le jour en 2008. Il propose au grand public d'aider les scientifiques à suivre la biodiversité en comptant les bourdons dans son jardin. Fin 2010, plus de 750 personnes participent activement à ce réseau.
  • Des nids à bourdons (à enterrer dans le sol) sont vendus dans le commerce par des sociétés spécialisées, notamment en Allemagne.
  • De nombreuses ONG contribuent à sensibiliser le public à l'importance de ne pas utiliser de pesticides dans le jardin, se nourrir d'aliments cultivés issus de l'agriculture biologique et conserver des bandes fleuries pour les pollinisateurs, dont le bourdon.
  • Des initiatives internationales scientifiques émergent aussi, encouragées par le déclin brutal et très important des populations d'abeilles et de nombreux papillons dans les zones d'agriculture intensive, puis sur de vastes territoires. Certaines portent sur une échelle mondiale, comme le projet élaboré dans le cadre de la convention pour la biodiversité (ex. : le programme Pollinators[38]) ou sur des échelles supranationales telles qu'européennes (European Pollinator Initiative[39].)

Espèces

Liste (sous-espèces non comprises)

Espèces européennes

Espèces nord-américaines (à compléter)

Art

Le bourdon a inspiré à Nikolaï Rimski-Korsakov le Vol du bourdon.

Notes et références

  1. Denis Michez, « La nouvelle classification des abeilles (Hymenoptera, Apoidea, Apiformes) ou la chute de l’abeille mellifère (Apis mellifera L.) de son piédestal », OSMIA, hiver 2006-2007 no 1,‎ 2006, p. 24 (lire en ligne, consulté le 17 février 2015)
  2. a b et c Carvell C & al. (2017) Bumblebee family lineage survival is enhanced in high-quality landscapes ; Nature ; doi:10.1038/nature21709 (résumé)
  3. Cameron S.A et al. (2011), Patterns of widespread decline in North American bumble bees. Proc. Natl Acad. Sci. USA 108, 662–667
  4. A. j. Vanbergen & The Insect Pollinators Initiative (2013), Threats to an ecosystem service: pressures on pollinators. Front. Ecol. Environ 11, 251–259
  5. Department for Environment, Food & Rural Affairs (2014), National Pollinator Strategy: for bees and other pollinators in England.
  6. Fisher RM (198). Dominance by a bumble bee social parasite (Psithyrus citrinus) over workers of its host (Bombus impatiens). Animal Behavior 32: 304-305
  7. Patrick Lhomme, « L'inquilinisme chez les bourdons », Osmia, no 3,‎ 2009, p. 17-22 (ISSN , OCLC , DOI , HAL , lire en ligne).
  8. http://www.cnrtl.fr/lexicographie/bourdon
  9. Williams 1985.
  10. Reinig, 1937, 1939, 1965, 1970, in Monographie écologique et zoogéographique des Bourdons de France et de Belgique (Hymenoptera Apidae, Bombinae), Faculté des Sciences agronomiques de l'État ; Gembloux (Belgique)
  11. a et b « "A Protocol to Assess Insect Resistance to Heat Waves, Applied to Bumblebees (Bombus Latreille, 1802)" »(en)
  12. « "Historical Biogeography, Divergence Times, and Diversification Patterns of Bumble Bees (Hymenoptera: Apidae: Bombus) »(en)
  13. "Bumblebee economics" (livre) de B. Heinrich, 1979)
  14. a et b http://www.bumblebee.org/bodySting.htm
  15. Avec un peu de délicatesse, les bourdons se laissent prendre dans la main sans réagir. Cf Les bourdons piquent-ils ?, insectes.org
  16. (en) D. V. Alford, The life of the bumblebee, Davis-Poynter, 1978, p. 14.
  17. Hoffman DR, Jacobson RS. Allergens in Hymenoptera venom : XXVII. Bumblebee venom allergy and allergens. J Allergy Clin Immu- nol 1996 ; 97 : 812-21
  18. TE, R. Abeilles, bourdons, guêpes et frelons: fléau ou bénédiction ?
  19. Bucher C, Korner P, Wüthrich B. Allergy to bumblebee venom. Curr Opin Allergy Immunol 2001;1:361–5.
  20. J. Birnbaum, « Allergie aux venins d'hyménoptères. Qui, comment et combien de temps désensibiliser ? », Revue Française d'Allergologie et d'Immunologie Clinique, vol. 45, no 6,‎ octobre 2005, p. 489–492 (DOI , lire en ligne, consulté le 7 juin 2021)
  21. a b et c Penelope R. Whitehorn, Stephanie O’Connor, Felix L. Wackers & Dave Goulson « Neonicotinoid Pesticide Reduces Bumble Bee Colony Growth and Queen Production » ; Science 1215025 Published online 29 March 2012 (article complet, en PDF)
  22. Michel Lamy, Les insectes et les hommes, Albin Michel, 1997, p. 258
  23. Un nombre trop important de bourdons dans l'élevage peut induire un surbutinage qui se traduit par un vibrage intensif de toutes les autres fleurs visitées, ce qui provoque des lésions des organes reproducteurs, entraînant une malformation notable des fruits voire un avortement, d'où un déficit en production (par exemple les fraises). Cf Alain Boissy, Claude Baudoin, Minh-Hà Pham-Delègue, Éthologie appliquée, Editions Quae, 2009, p. 33
  24. Dans le cas de la tomate des serres où la pollinisation était assurée électriquement ou mécaniquement par des ouvriers agricoles pour faire vibrer les fleurs, les producteurs en France ont demandé à l'INRA dès 1987 de mettre au point une méthode industrielle d'élevage de colonies de bourdons pollinisateurs. Les maraîchers nécessitant de disposer de colonies à tout moment de l'année, il a fallu développer l'élevage commercial de bourdons et modifier leur cycle de développement (rupture de la diapause hivernale d'une durée de 6 à 9 mois). Cf (en) Velthuis H. H.W., van Doorn A., « A century of advances in bumblebee domestication and the economic and environmental aspects of its commercialization for pollination », Apidologie, 37, 2006, p. 421-451.
  25. Paul Pesson et Jean LouveauX, Pollinisation et productions végétales, Éditions Quae, 1984, p. 619
  26. (en) Nicole E. Miller-Struttmann et col, « Functional mismatch in a bumble bee pollination mutualism under climate change », Science, vol. 349, no 6255,‎ 25 septembre 2015, p. 1541-1544 (DOI )
  27. (en) Lars Chittka, « The secret lives of bees as horticulturists? », Science, vol. 368, no 6493,‎ 22 mai 2020, p. 824-825 (DOI ).
  28. (en) Foteini G. Pashalidou, Harriet Lambert, Thomas Peybernes, Mark C. Mescher et Consuelo M. De Moraes, « Bumble bees damage plant leaves and accelerate flower production when pollen is scarce », Science, vol. 368, no 6493,‎ 22 mai 2020, p. 881-884 (DOI ).
  29. Page sur les Podapolipidae (en)
  30. Pierre Rasmont, 1988, Monographie écologique et zoogéographique des Bourdons de France et de Belgique (Hymenoptera Apidae, Bombinae), Faculté des Sciences agronomiques de l'État ; Gembloux (Belgique)
  31. (en) Association pour la conservation des bourdons
  32. (en) À propos du sanctuaire des bourdons
  33. Pywell, R. F. et al. (2015), Wildlife-friendly farming increases crop yield : evidence for ecological intensification. Proc. R. Soc. B 282, 20151740
  34. « Les bourdons seraient en voie de disparition imminente au Canada », sur Radio-Canada (consulté le 23 avril 2019)
  35. Dicks, L. V. et al. How much flower-rich habitat is enough for wild pollinators? Answering a key policy question with incomplete knowledge. Ecol. Entomol. 40, 22–35 (2015)
  36. Baude, M. et al. (2016), Historical nectar assessment reveals the fall and rise of floral resources in Britain. Nature 530, 85–88
  37. Observatoire des bourdons
  38. Programme Pollinators
  39. European Pollinator Initiative soutenue par l'ONU via la FAO

Voir aussi

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Auteurs et éditeurs de Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia FR

Bombus: Brief Summary ( French )

provided by wikipedia FR

Bourdon

Les bourdons, genre Bombus, sont des insectes sociaux volants de la famille des Apidae. Comme l'abeille mellifère, les différentes espèces de bourdons se nourrissent du nectar des fleurs et récoltent le pollen pour nourrir leur larves. Ce sont des animaux utiles pour la faune et la flore en contribuant à la pollinisation.

Ils sont plus trapus et plus velus que les abeilles sauvages ou domestiques. Les colonies de bourdons sont créées annuellement tandis que les sociétés d'abeilles domestiques sont permanentes. Alors que la reine de bourdons fonde sa colonie en édifiant le nid et l'approvisionne au début, la reine d'abeilles domestiques est exclusivement occupée par la ponte. Plus velu et capable de produire sa chaleur corporelle, le bourdon vole à partir de 5 °C alors que l'abeille sort à partir de 15 °C. Des particularités morphologiques et biologiques bien tranchées différencient donc bourdons et abeilles.

Les bourdons, comme la plupart des autres insectes pollinisateurs sont en déclin mondial, notamment à la suite de la dégradation ou disparition de leurs habitats provoquées par l'agriculture intensive,. Des initiatives mondiales et nationales visent à rétablir les habitats et les populations de pollinisateurs,. À la différence des guêpes, taons ou abeilles, ils ne sont pas agressifs du tout vis à vis de l'Homme, et les femelles ne piquent que si on les agresse ou si on les prend entre les doigts. Ils ne manifestent pas de signes de territorialité ni de comportements agressifs entre individus ni espèces différents, hormis dans certains cas — rares — d'inquilinisme (quand une espèce « tricheuse » cherche à usurper une colonie existante pour lui faire élever sa propre progéniture). Quelques espèces de bourdons (du sous-genre Psithyrus) sont exclusivement parasites (elles ne produisent pas de caste ouvrière),.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Auteurs et éditeurs de Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia FR

Bumbóg ( Irish )

provided by wikipedia GA

Is feithid í an bhumbóg. Is ball d'fhine na Apidae í.


 src=
Is síol é an t-alt seo. Cuir leis, chun cuidiú leis an Vicipéid.
Má tá alt níos forbartha le fáil i dteanga eile, is féidir leat aistriúchán Gaeilge a dhéanamh.


license
cc-by-sa-3.0
copyright
Údair agus eagarthóirí Vicipéid
original
visit source
partner site
wikipedia GA

Abesouro ( Galician )

provided by wikipedia gl Galician
 src=
Abesouro coa corbícula chea de pole.

Os abesouros ou abellóns[1] son insectos himenópteros que pertencen ao xénero Bombus da familia Apidae. Teñen un aspecto peludo e unha cor semellante á das abellas para alertar ao depredadores da súa perigosidade. Os abesouros teñen tamén ferrón mais non o acostuman utilizar. Son insectos sociais, mais as súas colonias non adoitan ser numerosas, moito menos ca as das abellas (arredor de 50 individuos) e aínda que fan mel, non a acumulan en tanta cantidade, xa que só a femia, que será a fundadora dunha nova colonia pola primavera, chega a pasar o inverno. Son moi bos polinizadores de toda clase de plantas bravas e cultivadas. Deste xeito utilízanse, por exemplo, para polinizar tomates nos invernadoiros. Poden voar con temperaturas máis baixas cás abellas e incluso a poallar, xa que teñen un mecanismo especial de control de temperatura do corpo. Moitas especies de Bombus están en perigo de desaparecer e con elas, as plantas que polinizan.

Especies

 src=
Abesouro a recoller pole dun mirasol.
 src=
Raíña de abesouro de xardín.

Notas

  1. Téñase en conta que tamén se lles chama abellóns aos machos da abella e aos abázcaros (Vespa crabro).

Véxase tamén

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autores e editores de Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia gl Galician

Abesouro: Brief Summary ( Galician )

provided by wikipedia gl Galician
 src= Abesouro coa corbícula chea de pole.

Os abesouros ou abellóns son insectos himenópteros que pertencen ao xénero Bombus da familia Apidae. Teñen un aspecto peludo e unha cor semellante á das abellas para alertar ao depredadores da súa perigosidade. Os abesouros teñen tamén ferrón mais non o acostuman utilizar. Son insectos sociais, mais as súas colonias non adoitan ser numerosas, moito menos ca as das abellas (arredor de 50 individuos) e aínda que fan mel, non a acumulan en tanta cantidade, xa que só a femia, que será a fundadora dunha nova colonia pola primavera, chega a pasar o inverno. Son moi bos polinizadores de toda clase de plantas bravas e cultivadas. Deste xeito utilízanse, por exemplo, para polinizar tomates nos invernadoiros. Poden voar con temperaturas máis baixas cás abellas e incluso a poallar, xa que teñen un mecanismo especial de control de temperatura do corpo. Moitas especies de Bombus están en perigo de desaparecer e con elas, as plantas que polinizan.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autores e editores de Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia gl Galician

Bumbari ( Croatian )

provided by wikipedia hr Croatian

Bumbari (Bombinae), su kukci opnokrilci iz porodice pčela (Apidae). Karakterističan predstavnik je bumbar zemni - Bombus Terrestris.

Bumbari, kao i pčele su zadružni kukci. Vrsta bumbara postoji oko dvije stotine. Mjesto osnutka gnijezda ovisi o vrsti bumbara.

Kolonija

Koloniju u proljeće započinje oplođena kraljica koja se probudila iz zimskog sna. Kraljica prvo liježe jaja iz kojih se izlijegu radilice koje se potom brinu za kraljicu i koloniju. Veličina kolonije može doseći promijer od 120 mm - veličine otprilike jedne jabuke.

Na kraju ljeta kraljice liježu neoplođena jaja iz kojih se razviju trutovi. Trutovi su karakteristični po tome što nemaju žalca. Oni opraše novo izlegle kraljice. Trutovi su potpuno neovisni o samoj koloniji, oni žive sami.

Za razliku od pčela, kod bumbara novooplođene kraljice ne odlaze već ostaju u matičnom gnijezdu i pomažu održavanju istoga. Odlaze tek kada se temperature spuste i započinju svoj zimski san - hibernaciju.

Prve jače hladnoće ubijaju staru kraljicu, sve radilice i neovisne trutove.

Sljedeće proljeće započinje novi životni ciklus.

Oprašivanje

Bumbari se kao oprašivači vrlo uspješno koriste za oprašivanje zatvorenih nasada. U Nizozemskoj se kao takvi koriste od 1988. godine. 2004. godine broj prodanih kolonija koje su uzgojene za tu namjenu raste na 1.000.000,00. U staklenicima su se bumbari pokazali kao nezamjenjiv oprašivač bolji i od pčela koje kod porasta temperature staklenike shvate i brane kao svoju košnicu.

Vrste bumbara

Posebnosti

  • Bumbari su jedini kukci koji mogu regulirati svoju vlastitu temperaturu.
  • Bumbari su najbolji prirodni oprašivači u zatvorenim staklenicima.

Foto galerija

Izvori

www.borislavdopudja.net - Bumbari, članak, uz dozvolu autora teksta


license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autori i urednici Wikipedije
original
visit source
partner site
wikipedia hr Croatian

Bumbari: Brief Summary ( Croatian )

provided by wikipedia hr Croatian

Bumbari (Bombinae), su kukci opnokrilci iz porodice pčela (Apidae). Karakterističan predstavnik je bumbar zemni - Bombus Terrestris.

Bumbari, kao i pčele su zadružni kukci. Vrsta bumbara postoji oko dvije stotine. Mjesto osnutka gnijezda ovisi o vrsti bumbara.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autori i urednici Wikipedije
original
visit source
partner site
wikipedia hr Croatian

Čmjeły ( Upper Sorbian )

provided by wikipedia HSB

Čmjeły (Bombus) su ród insektow a słušeja k swójbje pčołkow. Wone su zwjetša w měrnych klimowych pasmach sewjerneje połkule žiwe. Čmjelacy lud wobsteji z połsta do 600 zwěrjatow – wjetšina z nich su dźěłaćerki – a jedneje kralowny. K ludej słušeja tež někotre muske čmjeły, kiž rěkaja kaž pola pčołkow trut, a młode kralowny. Lud přežiwja w Europje jenož jedne lěćo a je zwjetša hižo w septembrje dowotemrěty. Jeničce młode kralowny přežiwjeja zymu a załožeja w nalěću nowy lud.

Mjeztym zo wulětaja pčołki hakle při temperaturach wot 10 stopnjow, su čmjelace kralowny zdźěla hižo w zažnym nalěću pola 2 stopnjow po puću a dźěłaćerki wot šěsć stopnjow.

Čmjeły steja w Němskej pod přirodoškitom.

Družiny

Ród wobsahuje sćěhowace družiny.

Žórła

  • Erwin Stresemann: Exkursionsfauna, Wirbellose, 1981, strona 457 (němsce)
  • Meyers Taschenlexikon Biologie, In 3 Bänden, 2. zwjazk, ISBN 3-411-12023-1, strona 34 (němsce)

Nóžki


Wotkaz

 src= Commons: Bombus – Zběrka wobrazow, widejow a awdiodatajow
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia authors and editors
original
visit source
partner site
wikipedia HSB

Čmjeły: Brief Summary ( Upper Sorbian )

provided by wikipedia HSB

Čmjeły (Bombus) su ród insektow a słušeja k swójbje pčołkow. Wone su zwjetša w měrnych klimowych pasmach sewjerneje połkule žiwe. Čmjelacy lud wobsteji z połsta do 600 zwěrjatow – wjetšina z nich su dźěłaćerki – a jedneje kralowny. K ludej słušeja tež někotre muske čmjeły, kiž rěkaja kaž pola pčołkow trut, a młode kralowny. Lud přežiwja w Europje jenož jedne lěćo a je zwjetša hižo w septembrje dowotemrěty. Jeničce młode kralowny přežiwjeja zymu a załožeja w nalěću nowy lud.

Mjeztym zo wulětaja pčołki hakle při temperaturach wot 10 stopnjow, su čmjelace kralowny zdźěla hižo w zažnym nalěću pola 2 stopnjow po puću a dźěłaćerki wot šěsć stopnjow.

Čmjeły steja w Němskej pod přirodoškitom.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia authors and editors
original
visit source
partner site
wikipedia HSB

Hunangsflugur ( Icelandic )

provided by wikipedia IS

Hunangsfluga einnig nefndar Humlur (fræðiheiti: Bombus) er vængjað og flugfært félagsskordýr af samnefndri ættkvísl af hunangsfluguætt (einnig kölluð býflugnaætt). Hunangsflugur, líkt og býflugur sem þær eru skyldar í gegnum hunangsfluguætt, nærast á blómasafa og safna frjódufti til að fæða afkvæmi sín.


Hunangsflugur á Íslandi

Á Íslandi eru þrjár tegundir hunangsflugna; móhumla (Bombus jonellus) sem hefur líklega verið á Íslandi frá lokum síðustu ísaldar, garðhumla (Bombus hortorum) sem nam land um 1960 og húshumla (Bombus lucorum) sem nam land árið 1979. Jarðhumla (Bombus terrestris) hefur líka haft einhverja viðkomu á landinu.[1] Að auki hafa rauðhumlur (Bombus hypnorum) nýlega sést á Íslandi og er talið líklegt að þær festi rætur þar.[2] Það er algengur misskilningur að hunangsflugan deyi eftir að hafa stungið en svo er ekki,[3] hún er yfirleytt friðsæl og stingur ekki nema að henni sé ógnað en hún getur stungið oftar en einu sinni.

Heimild

  1. „Innlendar belgjurtir – fræræktarmöguleikar“.
  2. http://www.ni.is/frettir/nr/1246
  3. http://www.eduwebs.org/bugs/bumble_bee.htm

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Höfundar og ritstjórar Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia IS

Hunangsflugur: Brief Summary ( Icelandic )

provided by wikipedia IS

Hunangsfluga einnig nefndar Humlur (fræðiheiti: Bombus) er vængjað og flugfært félagsskordýr af samnefndri ættkvísl af hunangsfluguætt (einnig kölluð býflugnaætt). Hunangsflugur, líkt og býflugur sem þær eru skyldar í gegnum hunangsfluguætt, nærast á blómasafa og safna frjódufti til að fæða afkvæmi sín.


license
cc-by-sa-3.0
copyright
Höfundar og ritstjórar Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia IS

Bombus ( Italian )

provided by wikipedia IT

Bombus Latreille, 1802 è un genere di insetti imenotteri della famiglia Apidae, comunemente noti come bombi. È l'unico genere della tribù Bombini.

Allo stesso modo delle api, i bombi raccolgono il nettare e il polline per nutrizione. Sono tra gli insetti impollinatori più importanti e utili per l'essere umano e l'ecosistema.

Descrizione

 src=
Bordo dell'ala di un Bombus pascuorum al microscopio

Generalmente più grossi delle comuni api, i bombi sono caratterizzati da una livrea gialla e nera a bande di colore più larghe; ne esistono delle specie tutte nere o con bande arancioni.

La principale caratteristica di questi imenotteri è senz'altro la soffice peluria.

I bombi sono poco aggressivi; le regine e le operaie sono però in grado di pungere e il loro pungiglione, non avendo seghettatura a differenza delle api mellifere, permette loro di pungere anche ripetutamente.

Biologia

I bombi sono insetti sociali che vivono in piccole colonie, formate da pochi esemplari, e non sopravvivono generalmente all'inverno, tranne le femmine fecondate (ovvero le regine) che, dopo la morte della colonia, cercheranno un luogo riparato dove trascorrere i rigori della stagione invernale.

In primavera, la regina si sveglierà dal letargo e cercherà subito dei fiori per nutrirsi e fondare la nuova colonia. I nidi, in genere, vengono costruiti in piccole cavità nel terreno o negli alberi come tane abbandonate, tronchi di alberi cavi, fessure tra muri di pietra, ecc.

La regina provvederà a costruire una piccola cella di cera dalla caratteristica forma ad anfora nella quale depositerà alcune uova e che riempirà di cibo. Le prime uova danno origine a femmine sterili che si occuperanno, come operaie, della raccolta del polline per la colonia e di aiutare la regina nella costruzione di nuove celle.

Dalla metà dell'estate compaiono le prime femmine in grado di riprodursi; queste deporranno uova non fecondate che daranno origine ai maschi. I maschi feconderanno le nuove femmine nate alla fine dell'estate le quali svilupperanno la nuova colonia l'anno seguente.

Tra i bombi esistono anche casi di parassitismo sociale, in cui la specie parassita depone le proprie uova tra quelle dell'ospite, affidando l'onere delle cure parentali alle operaie della specie ospite (B. barbutellus, B. insularis, B. vestalis).[1]

Nidi

I bombi costituiscono delle colonie più o meno come le api, anche se il numero di individui che compongono la comunità è sensibilmente inferiore, sia perché i bombi non creano colonie che durano più di una stagione, sia perché la femmina fecondata si limita a costruire un piccolo nido per l'inizio della comunità, che normalmente va dai 50 fino a un massimo di 300 esemplari del B. terrestris. Anche se nella maggior parte dei casi i bombi non conservano il loro nido per più di una stagione, alcune specie tropicali vivono nei loro nidi per alcuni anni; in questo caso, le comunità possono diventare sensibilmente più grandi.

Al termine dell'estate, l'ultima generazione di bombi di un determinato nido annovera delle regine, le quali trascorreranno l'inverno in un posto sicuro e temperato, pronte per dar vita a una nuova colonia l'anno successivo. Le regine vivono in genere un anno, ma è possibile che specie tropicali siano anche più longeve. A fine estate, la regina della colonia perde il feromone con cui assegna alle altre la propria superiorità; nascono così individui fertili che depongono uova non fecondate che daranno poi origine ai maschi riproduttori che le feconderanno. La regina verrà divorata dalle operaie, le quali moriranno con l'arrivo dei primi freddi.

Alimentazione

 src=
Bombo

I bombi si nutrono del nettare e del polline dei fiori che visitano. Estraggono il nettare dai fiori grazie alla loro lunga lingua e lo immagazzinano nel loro gozzo. Alcune specie di bombi (per esempio B. occidentalis e B. affinis) si comportano in maniera diversa e perforano il fiore alla base della corolla per accedere al nettare. In quest'ultimo caso il bombo non viene a contatto con il polline; queste specie ricevono comunque il polline da altri fiori nei quali sono costretti ad una visita normale.

Il polline è prelevato dai bombi sia in maniera accidentale, quando si stanno nutrendo del nettare e quindi si strofinano vicino ai pistilli dei fiori che stanno visitando, sia deliberatamente. Si accumula come polvere sul pelo dell'insetto che lo raccoglie poi nelle apposite tasche ai lati delle zampe (cestelle o corbicule).

Raccolti nettare e polline, i bombi ritornano al loro nido e li depositano in larghe celle per l'uso della comunità, o in celle chiuse come riserva. A differenza delle api i bombi accumulano un'esigua quantità di cibo sufficiente solo per alcuni giorni e sono quindi molto vulnerabili alle carestie. Anche se, dato che sono insetti opportunisti, la carenza di fiori è un problema meno grave di quanto non sia per una colonia di api. Il nettare è stivato dai bombi essenzialmente nella forma in cui è raccolto, a differenza delle api che lo disidratano ottenendo il miele. Si presenta dunque molto acquoso e viene raramente consumato dagli uomini.

Il volo

 src=
Bombo

Secondo una leggenda metropolitana del XX secolo, le leggi dell'aerodinamica non permetterebbero al bombo di volare per il fatto che non avrebbe una sufficiente superficie alare ed una sufficiente frequenza di battito d'ali per sostenere il proprio peso.

L'origine di tale credenza non è facile da rintracciare con certezza. John McMasters riportò un aneddoto riguardante un anonimo studioso svizzero di aerodinamica, il quale durante una festa eseguì alcuni calcoli approssimativi e concluse, presumibilmente scherzando, che tali equazioni dimostravano l'impossibilità di volare da parte del bombo.[2] Successivamente, McMasters ha preso le distanze da tale origine, suggerendo che potrebbe esservi più di una fonte e che la più antica che egli fosse riuscito a trovare sarebbe un riferimento in un testo francese del 1934, Le vol des insectes (Il volo degli insetti) scritto dall'entomologo Antoine Magnan; in esso, l'autore applica le equazioni relative alla resistenza dell'aria agli insetti e ne ottiene che il loro volo sarebbe impossibile, ma aggiunge che «non ci si dovrebbe sorprendere del fatto che i risultati dei calcoli non coincidano con la realtà.»[3]

Così Magnan nell'introduzione a Le Vol des Insectes:

Tout d'abord poussé par ce qui se fait en aviation, j'ai appliqué aux insectes les lois de la résistance de l'air, et je suis arrivé avec M. Sainte-Laguë à cette conclusion que leur vol est impossible.

Spinto da quanto viene fatto nel campo dell'aviazione, ho applicato agli insetti le leggi di resistenza dell'aria ed ho concluso, con il sig. Sainte-Laguë, che il loro volo è impossibile.

Magnan si riferisce qui al suo assistente, il matematico André Sainte-Laguë.

I calcoli che proverebbero l'impossibilità di volare da parte del bombo sono basati su un trattamento lineare semplificato dei profili alari oscillanti. Tale metodo presume oscillazioni di bassa ampiezza senza separazione di flusso; ciò non tiene conto dello stallo aerodinamico, una separazione del flusso d'aria che induce un ampio vortice al di sopra dell'ala, il quale per breve tempo genera una portanza pari ad alcune volte quella del profilo alare durante il volo regolare. Un'analisi aerodinamica più complessa mostra come il bombo possa volare in quanto le sue ali incontrano uno stallo aerodinamico ad ogni ciclo di oscillazione.[4]

Anche John Maynard Smith, un noto biologo con una forte preparazione in campo aerodinamico, ha sottolineato come i bombi non dovrebbero riuscire a mantenersi in volo, in quanto necessiterebbero di una quantità di energia eccessiva a causa della loro piccola superficie alare.

In realtà, nel corso di esperimenti di aerodinamica con altri insetti lo stesso Smith trovò che la viscosità dell'aria vista dagli insetti, che sono di piccole dimensioni, faceva sì che persino le loro piccole ali potessero muovere un elevato volume di aria, e ciò riduce la quantità di energia necessaria a mantenersi in volo.[5]

Il ronzio

Un'altra caratteristica tipica dei bombi è il loro ronzio. Il loro volo è piuttosto "rumoroso" e in passato si pensava che il rumore fosse dovuto al battere incessante delle ali dell'insetto. In realtà il ronzio tipico di questo insetto è provocato dalla vibrazione dei muscoli del volo. Questo è possibile grazie al fatto che i muscoli non sono accoppiati alle ali, ma fanno vibrare l'intero addome dell'insetto, caratteristica che i bombi condividono con le api, e che sviluppano inoltre il calore necessario all'insetto per le sue funzioni biologiche; se il bombo ha freddo, "vibra" per riscaldarsi. Questo processo è particolarmente avvertibile nei bombi in quanto questi insetti devono riscaldarsi per poter volare, specialmente in caso di temperature ambientali particolarmente basse, e riescono a raggiungere temperature prossime ai 30 °C all'interno del loro torace.

Distribuzione e habitat

I bombi si possono facilmente trovare nelle zone temperate o ad alte altitudini nelle zone più calde. Vi sono comunque alcune specie tropicali. Alcune rare specie (Bombus polaris e Bombus arcticus) sono in grado di resistere a temperature molto basse e si possono trovare in zone dal clima molto freddo dove normalmente non sono presenti altri tipi di imenotteri. Una delle ragioni per cui questo è possibile è perché i bombi sono in grado di regolare la loro temperatura corporea, oltre che tramite il riscaldamento permesso dall'esposizione ai raggi solari, grazie al loro meccanismo di "vibrazione" interno che permette loro di creare calore e ad un efficacissimo sistema di raffreddamento tramite irraggiamento dal proprio addome (chiamato eterotermia). Anche alcuni altri insetti hanno simili capacità.[6]

Status e conservazione

Vista la sensibilità dei bombi agli insetticidi e ai fitofarmaci, oltre che a causa della continua distruzione del loro habitat, il numero di questi utilissimi imenotteri è in continuo calo[7].

Uso in agricoltura

I bombi sono sempre più utilizzati in agricoltura per l'impollinazione di molte piante da frutto e ortaggi. Molto spesso solo i bombi sono in grado di impollinare efficacemente alcune piante, come il pomodoro, che altrimenti risultano incredibilmente difficili da impollinare. Sempre più produttori si attrezzano creando appositi spazi nelle serre per ospitare delle arnie di bombi in modo da aumentare la resa della coltivazione. I bombi però sono molto sensibili ai fitofarmaci ed agli insetticidi, e quindi il loro utilizzo deve essere programmato nell'ambito di una coltura a basso uso di queste sostanze.

L'utilizzo dei bombi in agricoltura però è limitato all'impollinazione, in quanto non dovendo sopravvivere all'inverno i bombi non accumulano grosse quantità di miele e non sono quindi utilizzati, in sostituzione delle api, per la sua produzione.

Tassonomia

Descritto da Pierre André Latreille nel 1802, il genere Bombus comprende oltre 250 specie, suddivise in 38 sottogeneri.[8][9]
Le specie presenti in Europa sono:[10]

Nel territorio italiano sono note 43 specie di Bombus[11].

Alcune specie

Note

  1. ^ Ricciarelli D'Albore 2000, p.5.
  2. ^ John H. McMasters, The flight of the bumblebee and related myths of entomological engineering, in American Scientist, vol. 77, marzo/aprile 1989, pp. 146–169. citato in Jay Ingram, The Barmaid's Brain, Aurum Press, 2001, pp. 91–92, ISBN 1-85410-633-3.
  3. ^ Jay Ingram, The Barmaid's Brain, Aurum Press, 2001, pp. 91–92, ISBN 1-85410-633-3.
  4. ^ Bumblebees finally cleared for takeoff, su news.cornell.edu, Cornell Chronicle, 20 marzo 2000. URL consultato il 26 gennaio 2008.
  5. ^ John Maynard Smith, Flight in Birds and Aeroplanes - Science Video, su vega.org.uk. URL consultato il 20 giugno 2010.
  6. ^ Heinrich, B. (1981) Insect Thermoregulation
  7. ^ "Sos Impollinatori, Frutta e Verdura a rischio estinzione", su Quotidiano.net. URL consultato il 13 febbraio 2021 (archiviato dall'url originale il 13 luglio 2012).
  8. ^ Cameron S.A., Hines H.M. and Williams P.H, A comprehensive filogeny of the bumblee bees (Bombus) (PDF), in Biological Journal of the Linnean Society 2007; 91: 161–188.
  9. ^ Bombus, su Hymenoptera Online Database. URL consultato il 26 ottobre 2011.
  10. ^ (EN) Taxon details: Bombus, in Fauna Europaea version 2.6.2, Fauna Europaea Web Service, 2013. URL consultato il 26/10/2011.
  11. ^ F. Intoppa, M.G. Piazza, G. Bolchi Serini e M. Cornalba, I bombi, guida al riconoscimento delle specie italiane (PDF), Bologna, CRA - Unità di ricerca di Apicoltura e Bachicoltura, 2009, p. 12.

Bibliografia

 title=
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autori e redattori di Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia IT

Bombus: Brief Summary ( Italian )

provided by wikipedia IT

Bombus Latreille, 1802 è un genere di insetti imenotteri della famiglia Apidae, comunemente noti come bombi. È l'unico genere della tribù Bombini.

Allo stesso modo delle api, i bombi raccolgono il nettare e il polline per nutrizione. Sono tra gli insetti impollinatori più importanti e utili per l'essere umano e l'ecosistema.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autori e redattori di Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia IT

Bombus ( Latin )

provided by wikipedia LA

Bombus est genus apidarum familiae ad quod circa 250 species pertinent oriundo e haemisphaero boreali.

Bumblebee with nectar sack.png


license
cc-by-sa-3.0
copyright
Et auctores varius id editors
original
visit source
partner site
wikipedia LA

Kamanės ( Lithuanian )

provided by wikipedia LT
Binomas Bombus

Kamanės (lot. Bombus) – bičių (Apidae) šeimos vabzdžių gentis. Tai stambios, labai plaukuotos bendruomeninės bitės, su ilgu straubleliu. Kūno spalva labai įvairi. Kiekviena rūšis turi daug spalvinių formų. Paplitusios visame pasaulyje. Yra apie 500 rūšių. Lietuvoje žinoma 31 kamanių rūšis, iš jų trys įrašytos į Lietuvos raudonąją knygą. Minta nektaru ir žiedadulkėmis. Rudenį dauguma vabzdžių žūva, peržiemoja tik apvaisintos patelės.[1]

Skridimo ypatumai

Skrisdamos kamanės mosuoja sparnais apie 200–300 kartų per sekundę dažniu. Kamanės sparneliai yra lankstūs ir mosuojant pakreipiami bei užsukami, tai leidžia sumažinti pasipriešinimo jėgą juos keliant aukštyn. Sparnelių judėjimo trajektorija yra aštuoniukės formos, nes kiekvieno mosto metu sparneliai šiek tiek apverčiami: viršutinė sparnelio dalis būna nukreipta į viršų, kai sparnelis nuleidžiamas ir nukreipiama žemyn, kai sparnelis keliamas. Centrinė nervų sistema nesugeba kontroliuoti taip greit judančių sparnų. Kamanės sparnų judesius kontroliuoja pati raumenų sistema pilvelyje nepriklausomai nuo centrinės nervų sistemos. Raumenų susitraukimą stimuliuoja jų pačių išsitiesimas t. y. raumenys dirba poroje – kai vienas susitraukia, kitas išsitiesia. Kamanės taip pat padidina skridimo efektą suderindamos sparnelių darbą. Jų užpakaliniai sparneliai yra mažiukai ir priglausti prie priekinių.

Ūkinė nauda

Kamanės yra mėgiamos sodininkų, kadangi jos apdulkina net tuos augalus, kurių nesugeba apdulkinti bitės, be to, yra atsparesnės šalčiui ir dirba net apniukusiomis dienomis. Egzistuoja „naminių“ kamanių laikymas – kamanininkystė.

Gegutkamanės

Daugiau informacijos galite rasti straipsnyje Gegutkamanės.

Savita kamanių grupė – gegutkamanės, dedančios kiaušinėlius į svetimus, kitų rūšių kamanių lizdus. Kiekvienos rūšies gegutkamanės savo išvaizda labai panašios į tos rūšies kamanes, kurių šeimas išnaudoja. Dėl savo panašumo jos nesukelia įtarimo kamanėms darbininkėms ir neatpažintos lizdo šeimininkų, gegutkamanių patelės, netrukdomai patenka į kitų kamanių lizdus ir ten pradeda dėti kiaušinėlius. Iš jų kiaušinėlių išsiritusias lervutes maitina ir prižiūri tikrųjų kamanių šeimos nariai.

Lietuvos kamanės

 src=
Kamanė lietuviškoje monetoje
Daugiau informacijos galite rasti straipsnyje Sąrašas:Lietuvos kamanės.

Lietuvoje aptikta 31 kamanių rūšis.[2] Tačiau kamanių gentyje yra labai plačiai paplitusios morfologinės rūšies variacijos, todėl išskirta daugybė porūšių ir varietetų, dėl kurių rango vyksta diskusijos. Taip pat kai kurios kamanių rūšys (pvz keturspalvė gegutkamanė Bombus quadricolor) nors ir Lietuvos teritorijoje neaptiktos, tačiau manoma, jog galėtų gyventi ir yra ieškotinos. Tad tikslaus kamanių rūšių skaičiaus Lietuvoje pasakyti beveik neįmanoma.

Trys kamanių rūšys yra įrašytos į Lietuvos raudonąją knygą:

Literatūra

  • Vytautas Tamutis, Justinas Straigis, Algirdas Amšiejus. 2010. Kamanės. Kaunas: Lututė. 72 p.: iliustr. – ISBN 978-9955-37-102-1

Nuorodos

Vikiteka

Šaltiniai

  1. Algimantas Jakimavičius. Kamanės. Visuotinė lietuvių enciklopedija, T. IX (Juocevičius-Khiva). – Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas, 2006. 248 psl.
  2. Vytautas Tamutis, Justinas Straigis, Algirdas Amšiejus. Kamanės, Kaunas: „Lututė“, 2010. psl. 13. ISBN 978-9955-37-102-1
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Vikipedijos autoriai ir redaktoriai
original
visit source
partner site
wikipedia LT

Kamanės: Brief Summary ( Lithuanian )

provided by wikipedia LT

Kamanės (lot. Bombus) – bičių (Apidae) šeimos vabzdžių gentis. Tai stambios, labai plaukuotos bendruomeninės bitės, su ilgu straubleliu. Kūno spalva labai įvairi. Kiekviena rūšis turi daug spalvinių formų. Paplitusios visame pasaulyje. Yra apie 500 rūšių. Lietuvoje žinoma 31 kamanių rūšis, iš jų trys įrašytos į Lietuvos raudonąją knygą. Minta nektaru ir žiedadulkėmis. Rudenį dauguma vabzdžių žūva, peržiemoja tik apvaisintos patelės.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Vikipedijos autoriai ir redaktoriai
original
visit source
partner site
wikipedia LT

Kamenes ( Latvian )

provided by wikipedia LV

Kamenes jeb zemes bites (Bombus) ir vienīgā kameņu cilts (Bombini) ģints, kurā ir 255 mūsdienās dzīvojošas sugas.[1] Tās pamatā dzīvo ziemeļu puslodē, lai gan dažas sugas mājo Dienvidamerikā un Dienvidaustrumāzijā.[1] Mūsdienās kamenes ir introducētas arī Jaunzēlandē un Tasmanijā. Kamenēm patīk samērā vēss klimats, reģioni, kuros iestājas auksta ziema, atklāta ainava un plašas, ar ziediem bagātas pļavas. Vispiemērotākā tām ir mērenā josla kalnos un ziemeļu puslodes teritorijās, lai gan kameņu ģintī ir dažas arī tropu sugas.[1] Dažas sugas dzīvo ļoti aukstos reģionos, kuros citas bišu dzimtas sugas nav sastopamas, piemēram, ziemeļu kamene (Bombus polaris) un Alpu kamene (Bombus alpinus).[2]

Tā kā sugu ir ļoti daudz, zinātniekiem tās dažādās pasaules vietās aprakstot, ir izveidojušies ļoti daudzi kameņu zinātniskie nosaukumi (vairāk kā 2800). Katrai sugai vidēji ir 5 nosaukumi, bet maksimālais — 186.[1] Zinātnieki mūsdienās cenšas aptvert un sakārtot uzkrāto materiālu, revidējot plašo ģinti. Mūsdienās parazītkamenes (Psithyrus) tiek sistematizētas kā kameņu ģints (Bombus) apakšģints, lai gan nesenā pagātnē tā tika izdalīta kā atsevišķa ģints.[3] Šajā apakšģintī ir 29 sugas.

Latvijā

 src=
Akmeņu kamene (Bombus lapidarius) ir viena no visbiežāk sastopamajām kamenēm Latvijā
 src=
Melnā kamene (Bombus lucorum)
 src=
Sūnu kamene (Bombus muscorum)
 src=
Akmeņu parazītkamene (Bombus rupestris) izskatās tieši tāpat kā tās saimniece — akmeņu kamene (Bombus lapidarius)

Latvijā ir 22 kameņu un 8 parazītkameņu sugas,[4] turklāt daudzām no tām nav oficiāla latviskā nosaukuma.[5] Viena no Latvijā biežāk sastopamajām kamenēm ir akmeņu kamene (Bombus lapidarius). Tāpat samērā bieži ir novērojama zemes kamene (Bombus terrestris), melnā kamene (Bombus lucorum), tīruma kamene (Bombus agrorum)[6] un meža kamene (Bombus sylvarum).[5]

Kameņu sugas Latvijā

Parazītkameņu sugas Latvijā

Izskats un īpašības

 src=
Kamenēm ir daudz garāka mēle nekā bitēm, attēlā tīruma kamene (Bombus agrorum)
 src=
Kamenes košās krāsas brīdina citus dzīvniekus, attēlā zemes kamene (Bombus terrestris)
 src=
Kamenes ziedputekšņus savāc un pārnes pakaļkāju kurvīšos
 src=
Kameņu ligzda zem trūdoša koka stumbra

Kamenes ir sabiedriski kukaiņi, kas atšķiras no citām bitēm ar melni–dzeltenu ķermeņa apmatojumu. Tomēr dažām sugām gaišie matiņi ir oranži vai sarkani, vai viscaur melni.[8] Spilgtais krāsojums ir aposematisma sistēma — brīdinājums citiem dzīvniekiem. Kameņu matiņi ir ļoti mīksti un gari, un tie sedz ķermeni pilnībā. Pūkainais apmatojums tās pasargā no vēsa laika. Kamenes var viegli atšķirt no pārējām pūkainajām bitēm. To mātītēm un darba kamenēm uz kailajām pakaļkājām ir tā sauktie kurvīši jeb groziņi un slotiņas jeb suseklīši ziedputekšņu vākšanai. Salīdzinoši citām līdzīgām bitēm kājas ir klātas ar matojumu pilnībā. Līdzīgi kā medusbites kamenes pašas barojas ar nektāru un kāpurus baro ar ziedputekšņiem.

Kā visiem tipiskiem kukaiņiem pieaugušām kamenēm ir trīsdaļīgs ķermenis, kas sastāv no galvas, krūtīm un vēdera, pie krūtīm atrodas 3 pāri kāju un 4 caurspīdīgi, dzīsloti plēvveida spārni. Aizmugurējais pāris ir īsāks kā priekšējais. Galvas sānos atrodas pāris lielu salikto acu, galvas virspusē atrodas 3 mazas parastās actiņas, bet galvas priekšpusē pāris taustekļu un mutes orgāni. Darba kamenēm, tāpat kā darba bitēm, vēderiņa galā atrodas dzelonis un uz vēdera dziedzeri, kas izdala vasku. Dzelonis nav atskabargains kā bitēm, un kamene spēj dzelt vairākas reizes, lai gan tās nav agresīvas un dzeļ tikai, lai aizsargātu ligzdu vai sevi. Kamenes, salīdzinot ar bitēm, ir druknākas, toties ar relatīvi īsākiem spārniem. Tā kā kamenes ir lielākas, tām ir daudz garāka, lokanāka mēle, kas var dziļi iekļūt augu ziedu stobros. Atpūšoties vai lidojot garā mēle tiek salocīta zem galvas. Kamenes ir spēcīgas un spēj atdarīt noslēgtus ziedus.[5] Dabā liela nozīme kamenēm ir kā lūpziežu, tauriņziežu, skarblapju un citu dzimtu augu (īpaši sarkanā āboliņa un lucernas) apputeksnētājām, jo ar savu garo mēli tās var aizsniegt nektāru tādos ziedos, kuros citi kukaiņi to nespēj.[9] Taču kamenes atšķirībā no bitēm neapmeklē bojātus ziedus.[5] Kamenēm ir arī daudz garāks diennakts aktivitātes periods kā bitēm. No rīta tās pamet ligzdu agrāk un atgriežas tajā tikai pēc saulrieta. Arī apmācies, vējains vai drēgns laiks kameņu aktivitāti būtiski neietekmē. Tas izskaidrojams ar kameņu aukstumizturību, jo tās spēj būt neatkarīgas no apkārtējās vides temperatūras. Kamenes sevi silda, darbinot īpašus krūšu muskuļus.[5]

Kā visiem posmkājiem kamenēm ir atvērta asinsrites sistēma - tas nozīmē, ka visus ķermeņa orgānus, muguras aortu un muskuļus ieskauj asinis.[10] Mātītes olnīcas aktivizējas, kad tā sāk dēt olas. Tās ceļo pa olvadu uz vagīnu, kur īpašā kabatā atrodas noglabātā sperma. Olšūna tiek apaugļota vai arī nē. No neapaugļotajām olām izšķiļas tēviņi, bet no apaugļotajām - darba kamenes (sterilas mātītes) un pilnvērtīgas mātītes. Kamenes druknais ķermenis ir paredzēts barības vielu uzkrāšanai. Jaunās mātītes pirms ziemas guļas ēd, cik daudz vien var apēst. Šūnās uzkrātie tauki tiek izmantoti ziemas guļas laikā.

Dzīves cikls

Kamenes dzīvo viengadīgās saimēs, un pārziemo tikai jaunās, apaugļotās mātītes, bet vecā saime rudenī iznīkst. Pavasarī (aprīlī vai maijā) pēc pārziemošanas mātīte sameklē piemērotu vietu un izveido nelielu ligzdu, kas var atrasties vai nu uz zemes, zem sausiem augiem, piemēram, vecā kūlā, vai dažādās slēptuvēs — akmeņu kaudzēs vai pamestās peļu alās. Ligzdas ir bumbveida, to sienas tiek veidotas no augu materiāla — zāles, sūnām un citiem līdzīgiem materiāliem. Ligzdas iekšpusi klāj plāna vaska kārtiņa. Pēc tam no siekalām, vaska un ziedputekšņu maisījuma tiek būvēta paliela kāpuru šūna.[5] Siekalas tiek izmantotas arī būvējot ligzdas sienas, tādējādi būvmateriālu padarot plastiskāku. Kāpuriem mātīte izveido tikai vienu šūnu, tad tiek uzbūvētas vairākas mazākas šūnas medus glabāšanai savām vajadzībām un kāpuru barības glabāšanai. Šūnas tiek novietotas kā pagadās, bez noteiktas kārtības. Tad mātīte kāpuru šūnā iedēj dažas oliņas. Kamenes ir vienīgie bišveidīgie, kas vienā šūnā iedēj vairākas olas un audzē vairākus kāpurus.

Tiklīdz no oliņām izšķiļas pirmie kāpuri, māte paplašina ligzdas iekšpusi. Māte apsargā un aprūpē pēcnācējus, un vienlaikus turpina pakāpeniski pavairot kāpuru šūnas. Kad kāpuri ir apmēram pusotra nedēļu veci, tie izveido ap sevi plānu zīdainu kokonu, tajā iekūņojoties. Pēc pusotra nedēļas no kūniņām izšķiļas jaunās darba kamenes, kas ir sterilas mātītes. Tās ir daudz mazākas par savu māti. Olu dējeklis tām ir pārveidojies par dzeloni. Kopš ligzdā izšķīlušās darba kamenes, kas paveic visus darbus, ciltsmāte vairs nekad nepamet ligzdu un dēj tikai olas un ēd.[9] Ligzda tiek paplašināta, tiek izveidotas jaunas šūnas kāpuriem un barības rezervēm, un saime pieaug skaitā. Vasaras beigās spēcīgas saimes ligzdā var būt līdz 200 īpatņiem.[9] Jūlija vidū, kad darba kameņu ir pietiekami daudz, tiek izdēti un izaudzināti jaunie tēviņi un pilnvērtīgas mātītes, kas drīz pēc izšķilšanās pamet ligzdu. Tēviņu vienīgās pienākums ir atrast un apaugļot jaunās mātītes. Drīz pēc tam tie mirst. Arī vecā saime, pienākot aukstam laikam, mirst.[5]

Ligzdas apdraudējumi

Kameņu ligzdas apdraud un saimes var iznīcināt kūlas ugunsgrēki. Tās var samīt lielie zālēdāji, piemēram, govs vai zirgs. Tās var sapostīt ar izkapti vai pļaujmašīnu. Nopļautā pļavā atsegtā ligzda var pārkarst saulē, noslīkt lietavās vai to var pamanīt stārķis vai kāds cits putns.[5]

Parazītkamenes

Parazītkamenes ligzdas neveido un saviem kāpuriem barību nevāc, toties savas olas dēj kameņu ligzdās. Katra parazītkamene dzīvo tikai pie noteiktām kameņu sugām. Pirms ir atrasta atbilstoša kameņu ligzda, parazītkamenes mātīte barojas tieši no zieda. Parazītkamenes savām saimniecēm pēc izskata ir ļoti līdzīgas. Piemēram, akmens parazītkamene (Bombus rupestris) pilnībā atgādina savu "saim­nieci" — akmeņu kameni.[6] Lai spētu uzveikt ligzdas saimnieci, parazītkamenēm ir lielāki žokļi un spēcīgāka inde.[11] Katrā ligzdā var būt tikai viena parazītkamenes mātīte. Vairākas parazītmātītes kopā nesadzīvo un liekās tiek padzītas. Da­žas parazītkameņu sugas nogalina savas saimnieksugas mātīti.[12] Parazītkamenēm izšķiļas vairoties spējīgi tēviņi un mātītes, kas tūlīt pat pamet ligzdu. Līdzīgi kā citām kamenēm, parazītkamenēm pārziemo tikai apaugļotā mātīte.

Atsauces

  1. 1,0 1,1 1,2 1,3 Bombus
  2. H. E. Milliron & D. R. Oliver (1966). "Bumblebees from northern Ellesmere Island, with observations on usurpation by Megabombus hyperboreus (Schönh.)". Canadian Entomologist 98 (2): 207–213. DOI:10.4039/Ent98207-2
  3. Williams, P.H. 1994. Phylogenetic relationships among bumblebees (Bombus Latr.): A reappraisal of morphological evidence. Systematic Entomology 19: 327-344.
  4. «Kameņu sugu saraksts». Arhivēts no oriģināla, laiks: 2009. gada 15. maijā. Skatīts: 2012. gada 27. jūnijā.
  5. 5,0 5,1 5,2 5,3 5,4 5,5 5,6 5,7 «Kamenes mūžs». Arhivēts no oriģināla, laiks: 2016. gada 4. martā. Skatīts: 2012. gada 27. jūnijā.
  6. 6,0 6,1 Kamenes. Kameņu dzīve, to nozīme, sugas[novecojusi saite]
  7. 7,0 7,1 Status & trends of species and habitats
  8. Find Bombus species by colour-pattern
  9. 9,0 9,1 9,2 Plēvspārņi
  10. The Rusty-Patched Bumble Bee
  11. R. M. Fisher & B. J. Sampson (1992). "Morphological specializations of the bumble bee social parasite Psithyrus ashtoni (Cresson) (Hymenoptera, Apidae)". Canadian Entomologist 124 (1): 69–77. DOI:10.4039/Ent12469-1.
  12. B. O. Zimma, M. Ayasse, J. Tengo, F. Ibarra, C. Schulz & W. Francke (2003). "Do social parasitic bumblebees use chemical weapons? (Hymenoptera, Apidae)". Journal of Comparative Physiology A – Neuroethology Sensory Neural and Behavioral Physiology 189 (10): 769–775. DOI:10.1007/s00359-003-0451-x]

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia autori un redaktori
original
visit source
partner site
wikipedia LV

Kamenes: Brief Summary ( Latvian )

provided by wikipedia LV

Kamenes jeb zemes bites (Bombus) ir vienīgā kameņu cilts (Bombini) ģints, kurā ir 255 mūsdienās dzīvojošas sugas. Tās pamatā dzīvo ziemeļu puslodē, lai gan dažas sugas mājo Dienvidamerikā un Dienvidaustrumāzijā. Mūsdienās kamenes ir introducētas arī Jaunzēlandē un Tasmanijā. Kamenēm patīk samērā vēss klimats, reģioni, kuros iestājas auksta ziema, atklāta ainava un plašas, ar ziediem bagātas pļavas. Vispiemērotākā tām ir mērenā josla kalnos un ziemeļu puslodes teritorijās, lai gan kameņu ģintī ir dažas arī tropu sugas. Dažas sugas dzīvo ļoti aukstos reģionos, kuros citas bišu dzimtas sugas nav sastopamas, piemēram, ziemeļu kamene (Bombus polaris) un Alpu kamene (Bombus alpinus).

Tā kā sugu ir ļoti daudz, zinātniekiem tās dažādās pasaules vietās aprakstot, ir izveidojušies ļoti daudzi kameņu zinātniskie nosaukumi (vairāk kā 2800). Katrai sugai vidēji ir 5 nosaukumi, bet maksimālais — 186. Zinātnieki mūsdienās cenšas aptvert un sakārtot uzkrāto materiālu, revidējot plašo ģinti. Mūsdienās parazītkamenes (Psithyrus) tiek sistematizētas kā kameņu ģints (Bombus) apakšģints, lai gan nesenā pagātnē tā tika izdalīta kā atsevišķa ģints. Šajā apakšģintī ir 29 sugas.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia autori un redaktori
original
visit source
partner site
wikipedia LV

Hommels ( Dutch; Flemish )

provided by wikipedia NL

Insecten

Hommels[2] (Bombus) zijn een geslacht van insecten die behoren tot de familie bijen (Apidae). Er zijn wereldwijd ongeveer 250 soorten hommels die van nature voorkomen in Europa, Noord-Afrika, Azië, Noord-Amerika en Zuid-Amerika. Verschillende Europese hommelsoorten zijn door de mens geïntroduceerd in Nieuw-Zeeland en Tasmanië. In België en Nederland komen ongeveer dertig verschillende soorten voor, waarvan enkele zeldzaam zijn.

De meeste hommels zijn sociale insecten die in kolonies leven met een enkele koningin. Deze kolonies zijn vele malen kleiner dan die van honingbijen en bereiken meestal een grootte van slechts vijftig individuen per nest. Hommels hebben een rond lichaam dat bedekt is met een zachte vacht van setae wat ze een donzig uiterlijk geeft. Om andere dieren te waarschuwen kenmerken ze zich ook door hun aposematische kleuring, bestaande uit afwisselende kleurenbanden.

Zoals veel andere bijen voeden hommels zich met nectar; ze gebruiken hun lange, uitrolbare tongen om deze uit een bloem op te zuigen. De nectar wordt verzameld om op te slaan in het nest en om de jongen ermee te voeden. Sommige hommelsoorten maken een gat rond de basis van een bloem om zo gemakkelijker toegang te krijgen tot de nectar, waarbij pollenoverdracht wordt vermeden. Hommels zijn belangrijke bestuivers van landbouw, maar nemen in Europa, Noord-Amerika en Azië in grote aantallen af. Deze achteruitgang wordt veroorzaakt door het kleiner worden van hun habitats, mechanisering van de landbouw en gebruik van pesticiden.

Inleiding

De hommel komt vooral voor in gematigde en koelere klimaten. De hommel is aangepast aan lagere omgevingstemperaturen door het relatief grote lichaam dat zowel lang- als dicht behaard is, waardoor de warmte goed wordt vastgehouden. Hommels kunnen hierdoor zelfs op de arctische toendra en in het hooggebergte leven, waar ze vaak de enige vertegenwoordigers van de bijen zijn. Er zijn echter ook soorten die in tropische laaglanden voorkomen. Het hommelnest blijft in de regel kleiner dan dat van andere sociale vliesvleugeligen. De nesten zijn wat rommeliger dan die van bijen en bestaan uit ronde, tonvormige cellen.

Er zijn meerdere groepen hommels; de bekendste zijn de sociale soorten die een nest maken net zoals andere vliesvleugeligen zoals mieren, bijen en wespen. Er zijn ook hommels die zelf geen nest maken maar de eitjes in het nest van andere soorten leggen. Deze soorten worden de koekoekshommels genoemd en ze missen de stuifmeelkorfjes die de andere hommels wel hebben. De koekoekshommels worden tegenwoordig gezien als een ondergeslacht van de eigenlijke hommels. Het komt nooit voor dat een hommel het gedrag van een koekoekshommel vertoont - ook niet sporadisch - en vanwege de geheel andere levenswijze van de parasitaire koekoekshommels worden deze hier verder niet besproken tenzij anders vermeld.

Naamgeving en taxonomie

De Nederlandstalige naam 'hommel' is afgeleid van het Nederduitse woord hummel, dat 'zoemer' betekent. De Franstalige naam Bourdons betekent vrij vertaald 'zoemers' en is afgeleid van het zoemende geluid van het muziekinstrument bourdon. De Engelstalige naam Bumble-bee betekent letterlijk vertaald lompe bij en slaat op de op het eerste gezicht onhandige manier van vliegen.

De wetenschappelijke naam Bombus is afgeleid van het Griekse woord βόμβος (bómbos), wat 'zoemen' betekent. De groep werd voor het eerst wetenschappelijk beschreven door Pierre André Latreille in 1802. Hommels werden lang geleden als een aparte familie binnen de bijen gezien, de groep werd toen Bombides genoemd en later aangeduid met Bombidae. In het verleden werden de hommels als tribus aangemerkt, waarbij de wetenschappelijke naam Bombini werd gebruikt.[3]

Geslachtengroepen

Vroeger werden alle soorten hommels tot het geslacht Bombus gerekend dat als een enkele groep werd gezien. Later werden de soorten opgesplitst in verschillende ondergeslachten, dit zijn subgroepen onder de rang van geslacht die voornamelijk verschillen in de uiterlijke kenmerken en het verspreidingsgebied. Zie voor een lijst van alle soorten hommels ook de lijst van hommels.

Een aantal ondergeslachten werd lange tijd als een apart geslacht beschouwd zoals de koekoekshommels die tot Psithyrus werden gerekend. Tegenwoordig wordt er minder onderscheid gemaakt tussen deze twee groepen en taxonomen zoals de Hymenoptera-specialist Charles D. Michener maken geen onderscheid en rekenen alle hommels tot het geslacht Bombus. Tegenwoordig worden de hommels als een van de zovele geslachten binnen de bijen gezien waarbij de verschillende groepen hommels als ondergeslachten worden erkend. De wetenschappelijke naam van bijvoorbeeld de gewone koekoekshommel is hierdoor niet langer Bombus campestris maar Bombus (Psithyrus) campestris.[3]

De bioloog Cameron en zijn collega's publiceerden in 2007 een onderzoek waarbij de hommels in 42 verschillende ondergeslachten werden verdeeld.[4] Andere biologen hadden daar kritiek op omdat het aantal veel te groot zou zijn. Zij stelden een onderverdeling voor in vijftien ondergeslachten.[5] Deze indeling is hieronder weergegeven in een cladogram.

 src=
De late hommel (Bombus soroeensis) is de enige soort uit de geslachtengroep Kallobombus.
Bombus

Mendacibombus, 12 soorten



Bombias, 3 soorten




Kallobombus, 1 soort




Orientalibombus, 3 soorten



Subterraneobombus, 10 soorten




Megabombus, 22 soorten




Thoracobombus, 50 soorten



Psithyrus, 30 soorten








Pyrobombus, 50 soorten




Alpinobombus, 5 soorten



Bombus, 5 soorten






Alpigenobombus, 7 soorten



Melanobombus, 17 soorten




Sibirocobombus, 7 soorten



Cullumanobombus, 23 soorten








Voor de soortenlijst zie: Lijst van hommels.

Verspreiding en habitat

 src=
Wereldwijde verspreiding van hommels in het rood.

Hommels worden beschouwd als langharige bijen die door hun dichte beharing beter zijn aangepast aan het leven in relatief koelere klimaten. De hommel kan daarnaast zelf zijn lichaamstemperatuur verhogen, door het trillen van de borstspieren, zonder dat de vleugels meebewegen. Hij kan zo een lichaamstemperatuur van 30 °C tot 32 °C handhaven. De koningin vliegt al bij een buitentemperatuur van 2 °C, de werksters bij 6 °C. Voor andere bijen zijn dergelijke temperaturen veel te laag om zich buiten het nest te begeven.

Hommels komen voor in alle delen van Noord- en Zuid-Amerika, geheel Europa en vrijwel geheel Azië, uitgezonderd delen van Pakistan en zuidelijk India. Ook in delen van uiterst zuidoostelijk Azië zoals het eiland Nieuw-Guinea komen geen soorten voor.[6]

Op het Arabisch Schiereiland komen alleen soorten voor in het noordelijke deel. In Afrika komen geen hommels voor, uitgezonderd in de uiterste noordwestelijke strook langs de Middellandse Zee in het noorden van Marokko, delen van Tunesië, uiterst noordelijk Algerije en delen van uiterst noordwestelijk Libië. In Australië komen in het geheel geen hommels voor.[6]

Van de ongeveer 250 soorten komen er ongeveer 70 voor in Europa, waarvan ongeveer een kwart wordt bedreigd.[7]

In Nederland

 src=
De boloog (Bombus confusus) is in Nederland voor het laatst gezien in 1942.

In Nederland komen 31 verschillende soorten hommels voor, waarvan enkele nog niet worden beschouwd als gevestigd.[8]

Sommige soorten zijn sterk in aantal achteruit gegaan, zoals de gele hommel (Bombus distinguendus). Van andere soorten is niet goed bekend hoe het met ze gaat, zoals de heidehommel (Bombus humilis), die moeilijk is te inventariseren.[9] In Nederland zijn verschillende soorten al lange tijd niet meer waargenomen en worden beschouwd als uitgestorven. Voorbeelden zijn de soorten (met jaar van laatste waarneming): boloog (Bombus confusus, 1942), de Limburgse hommel (Bombus pomorum, 1948) en de waddenhommel (Bombus cullumanus, 1953).[9]

Sommige hommels zijn eenvoudig van elkaar te onderscheiden, veel soorten kennen echter overlappende variaties of kleurpatronen. Deze zijn lastig op naam te brengen; zo zijn de verschillende soorten van de aardhommel-groep moeilijk uit elkaar te houden. In de onderstaande uitklapbare tabel zijn de meest voorkomende soorten in België en Nederland opgenomen. De opgegeven maten betreffen steeds de lengte van respectievelijk een koningin, een werkster en een mannetje.

Uitklapbare tabel van de meest voorkomende hommelsoorten in België en Nederland
Naam Afbeeldingen en informatie Aardhommel
Bombus terrestris
(Linnaeus, 1758) Boomhommel
Bombus hypnorum
(Linnaeus, 1758) Steenhommel
Bombus lapidarius
(Linnaeus, 1758) Akkerhommel
Bombus pascuorum
(Scopoli, 1763) Tuinhommel
Bombus hortorum
(Linnaeus, 1761) Weidehommel
Bombus pratorum
(Illiger, 1806) Heidehommel
Bombus humilis
(Illiger, 1806) Gewone koekoekshommel
Bombus campestris
(Panzer, 1801) Grashommel
Bombus ruderarius
(Müller, 1776) Veldhommel
Bombus lucorum
(Linnaeus, 1761) Grote veldhommel
Bombus magnus
(Vogt, 1911)



Uiterlijke kenmerken

Een hommel lijkt anatomisch veel op een bij, maar heeft meer beharing die bovendien langer is. Daarnaast wordt een hommel gemiddeld een stuk groter dan een bij.

Hommels zijn sterk behaard met lange haren over het gehele lichaam, en met name op het achterlijf. Een onderzoek uit 2015 toonde aan dat een hommel gemiddeld ongeveer 3 miljoen haren op het lichaam heeft, evenveel als een eekhoorn, ondanks het duidelijk veel grotere lichaamsoppervlak van een eekhoorn.[10]

De lichaamsbeharing is in beginsel zwart maar vrijwel alle hommels hebben duidelijke banden van gekleurde haren op het lichaam. De delen met gekleurde haren zijn ringvormig (gebandeerd) en niet in de lengterichting gelegen. Hommels hebben een soortspecifieke kleurencombinatie van dergelijke haren. De steenhommel heeft een vrij simpele configuratie; een zwart lichaam met een oranje achterlijfspunt. De aardhommel heeft een complexere tekening; het lichaam is zwart met een witte achterlijfspunt. De haren aan de voorzijde van het borststuk en die aan de voorzijde van het achterlijf zijn echter geel van kleur. Ondanks de vaak sterk contrasterende kleurenbanden op het lichaam kennen veel soorten verschillende kleurvormen met een overlap of variaties, waardoor determinatie niet altijd gemakkelijk is. De kleuren van hommels hebben te lijden onder uv-straling en in zonnige zomers komen veel lichtere exemplaren voor dan in zomers met veel bewolkte dagen.

Kop

 src=
Kop van de hommel Bombus auricomus.
Legenda
Delen van de kop
O = Ocelli
A = Antenne
F = Facetoog
C = Clypeus
P = Palp

De ogen van hommels zijn langwerpig van vorm en meestal zwart van kleur. De randen van de ogen raken elkaar nooit, ook niet bij de mannetjes zoals van andere insecten bekend is. Hommels zien net zoals andere bijen kleuren anders dan de mens. Ze zien geen rode kleuren, maar wel de kleuren in het ultraviolette deel van het licht (uv-licht). Veelal weerkaatsen de zogenaamde honingmerken in bloemen uv-licht, waardoor ze voor hommels goed zichtbaar zijn. Een bloem ziet er door deze ultraviolette kleuren voor een hommel uit als een soort landingsbaan.

Boven de ogen zijn op het midden van de kop drie kleine puntoogjes gelegen, die uit een enkele lens bestaan. Deze puntoogjes komen voor bij alle vliesvleugeligen en worden de ocelli genoemd. Ze hebben een ondergeschikte visuele functie en kunnen alleen grove lichtverschuivingen waarnemen. Bij de meeste vliesvleugeligen zijn de puntogen in een driehoek gelegen, twee aan de zijkant en één in het midden boven de andere twee. Als men van het linkeroogje een lijn zou trekken naar het bovenste oogje en vervolgens naar het rechteroogje krijgt men een lijn met een scherpe hoek te zien (ʌ). Bij alle hommels is deze hoek echter zo stomp dat de oogjes bijna naast elkaar zijn gepositioneerd.[11]

In tegenstelling tot de bij heeft de hommel ook stevige kaken; deze worden alleen gebruikt om bloemen stuk te knippen om bij de nectar te komen. De kaken worden dus niet gebruikt om vijanden aan te vallen en te bijten. De antennes van een hommel zijn zwart en bestaan altijd uit 12 of 13 geledingen, afhankelijk van het geslacht. Mannetjes hebben altijd 13 geledingen en vrouwtjes hebben er altijd 12.

Borststuk

 src=
Een rustende hommel poetst zijn antennes. De stuifmeelklompjes zijn duidelijk zichtbaar.

De poten van hommels zijn net als het lichaam dik en harig, de schenen van de achterpoten zijn sterk verbreed. Op de holle scheen van de achterpoot is een kale plek aanwezig die omgeven is met stijve haren. Deze plek wordt het stuifmeelkorfje of corbicula genoemd. De vrouwtjes verzamelen in deze holte het stuifmeel door de korrel als een balletje samen te klonteren. Mannelijke hommels hebben geen stuifmeelkorfjes aan de poten daar zij geen voedsel verzamelen voor het nest.

Hommels hebben twee paar vleugels, dus vier in totaal. Het voorste paar wordt aangeduid met voorvleugels en het achterste paar met achtervleugels. Een belangrijk verschil met andere bijen is het feit dat de submarginale vleugelcellen ongeveer even groot zijn.[11]

De achtervleugels zijn bij de meeste soorten aan de voorvleugels gehecht door een rij haakjes aan de rand van de achtervleugel die inhaken op de voorvleugelrand. Hierdoor lijkt het dat een hommel slechts twee vleugels heeft. Deze haakjes worden de hamuli (ook wel hammulae) genoemd.

Hommels kunnen alleen vliegen als de vleugelspieren voldoende zijn opgewarmd. De hommel moet de temperatuur van de vleugelspieren in het borststuk omhoog brengen van de omgevingstemperatuur tot 30 graden Celsius voordat de vleugels kunnen worden gebruikt om te vliegen. Uit onderzoek blijkt dat als de omgevingstemperatuur zes graden is, het ongeveer een kwartier duurt om de vleugels op te warmen. Bij een omgevingstemperatuur van 13 graden duurt dit vijf minuten en bij 24 graden bereiken de borstspieren al na enkele seconden de juist temperatuur.[12]
Tijdens de vlucht warmen de vleugelspieren op van 30 graden tot 44 graden Celsius. De snelheid waarmee een hommel vliegt varieert van 3,0 tot 4,5 meter per seconde, wat neerkomt op 10,8 tot 16,2 kilometer per uur. De vleugels van hommels zijn met name bij de wat oudere exemplaren vaak beschadigd, de vleugels krijgen naarmate de hommel ouder wordt een steeds sterker gerafelde vleugelrand. Een hommel kan met een beschadigde vleugelrand nog goed vliegen.[12]

Een hommel heeft een groot lichaam, maar relatief kleine vleugeltjes. Met de wetten van de aerodynamica kon men lange tijd niet verklaren dat een hommel kan vliegen. Na onderzoek is gebleken dat hommels een trucje hebben waardoor ze toch kunnen opstijgen. Door de op- en neergaande beweging van de vleugels ontstaan luchtwervelingen die zorgen voor een opwaartse kracht waardoor de hommel, hoewel hij eigenlijk te zwaar is, toch kan vliegen. Dit fenomeen waarbij hommels extra energie halen uit de manier waarop de vleugels bewegen, wordt in de aerodynamica diepgaand bestudeerd om er voordeel uit te halen in bijvoorbeeld de vliegtuigindustrie.

Achterlijf

 src=
Angel van de akkerhommel.

De beharing van het achterlijf is vaak zwart, veel soorten hebben echter een afwijkende kleur beharing aan de achterlijfspunt zoals wit of geel tot oranje. Het achterlijf draagt zes zogenaamde achterlijfsplaten bij de vrouwelijke hommels, de mannetjes hebben er zeven. Het achterlijf van een hommel is meer afgerond dan die van een koekoekhommel die wat puntiger is en hieraan zijn de twee groepen te onderscheiden.[3]

Bij de vrouwtjes is de legbuis of ovipositor omgevormd tot een angel dus alleen de werksters en de koninginnen kunnen steken en de mannetjes niet.[13] De angel kan bij vrouwtjes echter niet meer als eilegapparaat worden gebruikt; de eitjes verlaten het lichaam via een opening aan de basis van de angel en niet- zoals bij insecten met een 'normale' ovipositor- door het uiteinde van de legbuis.

Hommels die zich aangevallen voelen laten dikwijls een verdedigingshouding zien door op één kant te gaan liggen en alle poten en het achterlijf met angel uit te steken. In het uiterste geval kan een hommel steken door de angel in de huid te brengen. De steek van hommels is slechts pijnlijk en niet gevaarlijk, tenzij men allergisch is. Dan kan in extreme gevallen een anafylactische shock optreden, een ernstige allergische reactie, die levensbedreigend kan zijn. De angel van de hommel blijft niet achter na een steek zoals bij de honingbij. Een hommel gaat na een steek niet dood en kan de angel telkens opnieuw gebruiken, net zoals wespen. Dit komt omdat er geen breukpunt in de angel zit, waardoor deze niet afbreekt. De angel is hol van binnen en via deze holte wordt gif naar het slachtoffer gepompt.

Onderscheid met andere insecten

Hommels zijn met name te verwarren met de sterk gelijkende koekoekshommels. Koekoekshommels hebben stuifmeelkorfjes aan de poten maar deze zijn gedegenereerd en worden niet gebruikt. Sommige koekoekshommels hebben een wat donkere vleugelkleur, echter niet allemaal.

Andere insecten die met hommels zijn te verwarren met name enkele soorten houtbijen, zoals de soorten uit het geslacht Xylocopa caffra. Deze bijen hebben een dik en behaard lichaam dat ook gele, witte of rode dwarsbanden draagt. De kleuren wijken vaak wel af van die van de hommels en ook zijn houtbijen minder lang behaard.

Ten slotte zijn er een aantal zweefvliegen die sterk op hommels lijken. De zweefvliegen imiteren de hommels om de vijanden van de onschuldige vlieg te verwarren zodat deze de zweefvlieg met rust laten, dit wordt ook wel mimicry genoemd. Voorbeelden zijn de hommelzweefvlieg (Volucella bombylans) en de gewone wolzwever (Bombylius major). Net als andere zweefvliegen zijn deze soorten te herkennen aan de zeer korte antennes en de ronde vorm van de ogen in plaats van een langwerpige vorm zoals bij de hommels.

Voedsel

 src=
Hommels leven van stuifmeel en nectar dat ze uit bloemen halen, afgebeeld is een aardhommel op de bloem van Zinnia elegans.

Hommels leven net als alle andere bijen van nectar en stuifmeel, de suikerrijke nectar is de energiebron van de hommel. Er zijn hommelsoorten die het stuifmeel opslaan in aparte voorraadcellen (pockets) en er zijn soorten, zoals de aardhommel, die het in de leegstaande broedcellen opslaan. Hommels kunnen tot wel 2 uur achter elkaar stuifmeel verzamelen tot een gewicht van 60% van hun lichaamsgewicht. Het stuifmeel kunnen de vrouwtjes met behulp van nectar en hun voorpoten tot een klompje samen plakken aan hun achterpoten en zo vervoeren naar het nest.

Een hommel bezoekt bij voorkeur vooral tweejarige, maar ook meerjarige planten, omdat deze planten meer nectar produceren door hun in het algemeen grotere bloemen. Een uitzondering hierop vormen de eenjarige halfparasieten zoals de ratelaar. Omdat hommels geen grote honingvoorraad aanleggen moeten er gedurende het hele voorjaar en zomer (van maart tot september) bloeiende planten aanwezig zijn. Overigens produceren hommels wel honing, echter in kleine hoeveelheden. 'Hommelhoning' is daarom commercieel niet interessant.

Hommels zijn niet kieskeurig en nemen nectar op van planten die tot uiteenlopende families behoren. Er zijn maar enkele uitzonderingen bekend, zoals de hommel Bombus consobrinus uit noordoostelijk Europa. Deze soort leeft vrijwel uitsluitend van nectar van planten uit het geslacht monnikskap (Aconitum).

Een hommel heeft een lange tong met haartjes aan het uiteinde, waarmee ze nectar uit de bloemen opzuigen. De tong wordt beschermd door een langwerpige structuur die de schede wordt genoemd. Wanneer de hommel haar tong niet gebruikt zit de schede onder haar lichaam gevouwen. De lengte van de uitrolbare hommeltong, ook wel proboscis genoemd, varieert van soort tot soort. Hierdoor treedt er een zekere specialisatie in bloembezoek op, waardoor hommels minder onderlinge concurrentie hebben van andere bijen en zelfs van andere hommelsoorten.

Hommels (hoofdzakelijk aardhommels) die op de bloeiwijze van prei nectar uit de preibloempjes verzamelen gaan steeds trager bewegen en raken versuft. Soms vallen ze zelfs op de grond om na een poosje weer weg te vliegen. Er kunnen wel tot tien hommels tegelijk op een bloeiwijze zitten.
Door voedselconcurrentie kunnen onder laatbloeiende lindebomen, vooral onder alleenstaande bomen, veel dode hommels worden aangetroffen. Doordat de nectar van lindebomen minder bruikbare suikers bevat, gebruiken op lindebomen vliegende hommels meer energie bij het rondvliegen dan er in de vorm van nectar verzameld kan worden. Hierdoor verhongeren de hommels en ook worden de verzwakte exemplaren door vijanden als vogels en wespen belaagd.

Hommels kunnen afstanden afleggen tot ongeveer twintig kilometer van het nest om voedsel te zoeken maar meestal vliegt een hommel niet meer dan vijf kilometer van het nest. De weidehommel is een voorbeeld van een hommel die relatief dicht bij het nest blijft en de aardhommel, de veldhommel en de steenhommel zijn soorten die een meer zwervend foerageergedrag vertonen.[12]

Bestuiving

In koudere klimaten zijn hommels zeer belangrijke bestuivers, omdat ze ook bij lage temperaturen nog vliegen, dit in tegenstelling tot de meeste andere bijen. In heel warme streken zoals grote delen van Afrika en in Australië komen geen hommels voor. In Nieuw-Zeeland werd in het verleden rode klaver ingevoerd als voedsel voor het vee van de kolonisten. Omdat rode klaver een bloem heeft waarbij de nectar diep in de kroonbuis zit, konden de van nature voorkomende bijen de planten echter niet bestuiven. Op advies van Charles Darwin werden rond 1880 hommels ingevoerd waarna het probleem was opgelost. Alleen de uitrolbare tong van een hommel kan rode klaver bestuiven.[2] Ook in Denemarken en Frankrijk worden gekweekte hommels ingezet voor het bestuiven van rode klaver.

Hommels worden tegenwoordig gefokt voor de bestuiving van verschillende planten. De aardhommel wordt in Europa gebruikt om tomaten, te bestuiven, in andere werelddelen worden hiervoor andere hommelsoorten gebruikt.[3] Andere gewassen die door hommels worden bestoven zijn: paprika, aubergine, courgette, meloen, aardbei, framboos en aalbes in kassen.

Bij tomaat, paprika en aubergine worden de hommels bijgevoerd met suikerwater, omdat de bloemen geen nectar produceren. Bij deze laatste drie soorten, die allemaal behoren tot de nachtschadefamilie (Solanaceae), zijn de helmhokjes buisvormig met een opening aan één kant. De gladde stuifmeelkorrels zitten stevig vast in de helmhokjes. Hommels zijn goede bestuivers van deze planten, omdat ze met de bovenkaken (mandibels) en klauwtjes aan de poten de bloem kunnen vastpakken en door de borstspieren snel te bewegen de meeldraden laten trillen om zo de stuifmeelkorrels uit de helmhokjes te laten vallen. Dit wordt in het Engels 'buzz pollination' genoemd, wat vrij vertaald 'zoembestuiving' betekent.

Gezoem van een gewone wolzwever en een akkerhommel, deze laatste soort heeft een meer brommend geluid.

Bij komkommerkruid kunnen alleen hommels op deze manier het stuifmeel uit de helmhokjes krijgen. De vallende korrels plakken aan hun elektrostatisch geladen lijf. Vervolgens kunnen zij met hun poten het stuifmeel verzamelen in hun korfjes. Een hommel neemt ook sneller genoegen met stuifmeel als er geen nectar aanwezig is. Ook verlaat een hommel niet zo gauw de kasruimte, in tegenstelling tot een bij.

Hommels zijn over het algemeen niet zo efficiënt als bijen als het gaat om het bestuiven van bloemen. De volkeren zijn aanmerkelijk kleiner en hommels eten ook stuifmeel van onrijpe bloemen waardoor deze niet goed bestoven worden. Wanneer de nectar te diep in een bloem verborgen is bijt de hommel een gaatje in de zijkant van de bloemkroon om zo bij de nectar te kunnen komen. Het openknippen van bloemen heeft een negatieve impact op de bloem, omdat de hommel de bloem beschadigt of soms zelfs vernietigt. Bovendien komt de hommel met zijn lichaam niet altijd langs de meeldraden, zodat de bloem niet goed wordt bestoven. De plantensoorten waarbij dit voorkomt zijn smeerwortel, rode klaver, grote ratelaar, holwortel, hengel en dopheide. Ook van de houtbijen uit het geslacht Xylocopa is bekend dat ze bloemen openknippen als ze niet op de gebruikelijke manier bij de nectar kunnen komen.[3]
Daarnaast zijn bijen in staat om hun soortgenoten kenbaar te maken waar veel rijpe bloemen bloeien, hommels kennen deze vorm van communicatie niet.

Voortplanting en ontwikkeling

 src=
Paring van de steenhommel (Bombus lapidarius) in Noorwegen.

De mannetjes verschillen van de vrouwtjeshommels in verschillende opzichten: ze zijn kleiner, hebben langere antennes (13 geledingen in plaats van 12) en zien er wat pluiziger uit. Ook hebben mannetjes geen angel en bezitten geen stuifmeelkorfjes. De ogen van de mannetjes zijn groter en ronder en de randen raken elkaar nooit aan de bovenzijde van de kop.

Na het verlaten van het nest vertonen de mannetjes van veel hommelsoorten een karakteristiek gedrag. Ze vliegen steeds dezelfde route met een straal van ongeveer 150 tot 200 meter waarbij ze op een meerdere plaatsen een geurstof afzetten die de jonge koninginnen lokt. Afhankelijk van de soort verschillen deze geurstoffen van samenstelling en worden op verschillende hoogten afgezet. De geurstoffen worden geproduceerd door klieren in de kop. De mannetjes vliegen voortdurend deze gemarkeerde plaatsen langs om te controleren of er al een koningin is aangelokt. Hierbij kunnen ze enorme afstanden afleggen; 17 tot 60 kilometer per dag. Bij andere hommels blijft een mannetje op een vaste stek en vliegt op alles af wat langs komt, inclusief vrouwelijke hommels. Dergelijke soorten hebben vaak relatief grote ogen.[3]

De paring vindt plaats op de bodem en duurt ongeveer 15 tot 30 minuten. Na de paring sterft het mannetje en de bevruchte koningin gaat op zoek naar een overwinteringsplaats. Bij sommige hommelsoorten is dit al in juli, bij andere pas in oktober.

 src=
Een opengewerkt hommelnest.

Slechts enkele hommelsoorten gebruiken meerdere keren hetzelfde nest. Een mogelijke oorzaak is het brede scala aan nestparasieten of nestbezoekende vijanden van hommels. In de loop van het seizoen raakt het nest meer bevolkt met nestparasieten en meer bekend bij vijanden. Hergebruik van het nest komt voor bij soorten als de boomhommel, en ook bij soorten in warme streken. Soms komt een koningin in het nest terecht van een andere koningin, waarbij ze het nest overneemt en de oorspronkelijke bewoonster wordt doodgestoken.[14]

In het voorjaar gaat de koningin eerst een beetje nectar en later wat stuifmeel verzamelen. Na enkele weken zoekt ze een geschikte plek voor haar kolonie, ook wel staat genoemd. In de nestruimte wordt een bolvormig nest van 3 tot 5 centimeter in doorsnee van in stukjes gebeten plantendeeltjes gemaakt. Voor het nest worden oude muizenholen of gangen van andere knaagdieren gebruikt, maar ook wel onder graspollen en onder stukken mos. Andere hommels maken bij voorkeur geen nest in de grond, maar op hogere plaatsen, zoals in oude vogelnesten en in holle bomen. Ook worden nestkastjes weleens gebruikt als nest.[15]

Van was worden de eerste broedcellen op een soort voorraadpotje gemaakt dat gevuld wordt met stuifmeel. Een tweede potje van was wordt gevuld met nectar, dat de koningin 's nachts of op dagen met slecht weer als voedsel gebruikt. De was wordt gemaakt door klieren in haar achterlijf en komt aan de onderzijde tussen de segmenten van haar achterlijf naar buiten.

 src=
Een mannetje van de aardhommel, een werkster van de akkerhommel en een koningin van de koekoekshommel.

In elke broedcel of larvenwieg worden verscheidene bevruchte eieren gelegd. De koningin bevrucht de eieren met zaad van het mannetje waarmee ze gepaard heeft en dat ze de hele winter in haar lichaam heeft bewaard. De broedcellen worden met was afgesloten. De broedcellen van hommels zijn tonvormig en hebben geen honingraatstructuur zoals bij de bij het geval is. De cellen worden op een ongeordende manier aan elkaar bevestigd zodat het hommelnest een rommelige indruk maakt. Een ander verschil met de bij is dat een broedcel slechts éénmaal wordt gebruikt als nestkamertje, daarna wordt de cel alleen nog gebruikt als voedselcel.[14]

De koningin legt in totaal vijf tot vijftien eieren. Ze broedt de eitjes deels zelf uit. Door met de spieren van de vleugels in het borststuk te trillen wordt warmte opgewekt dat de temperatuur van eieren Door de weinige beharing aan de onderkant van het achterlijf kan de lichaamswarmte gemakkelijk op het broed overgedragen worden.

Na vier dagen komen de larven uit de eitjes. Eerst eten zij van het stuifmeel uit het voorraadpotje en van de was in het larvenwiegje. De made-achtige larven worden regelmatig van nieuw voedsel (nectar en stuifmeel) voorzien. De eerste werksters krijgen minder voedsel dan de latere generaties die gevoed worden door een groeiende groep werksters in het nest. Deze eerste hommels zijn duidelijk kleiner dan de latere generaties van werksters.[15]

De uitwerpselen van de larven worden niet afgescheiden maar bewaard in het achterste deel van het achterlijf. Tijdens de groei vervellen de larven een aantal keren, omdat hun huid niet kan meegroeien. Als ze volgroeid zijn wordt de ontlasting in één keer afgescheiden en spinnen de larven zich vlak voor de verpopping in. Het spinsel om de pop wordt hard en vormt zo een cocon. Elke larve maakt zijn eigen cocon. Op deze cocons bouwt de koningin nieuwe eibekers en legt weer eitjes in deze eibekers. Hierdoor profiteren de eitjes van de warmte die van de cocons afkomt. Na twee tot drie weken bijten de jonge werksters, bij latere broedsels geholpen door de oudere werksters, aan de bovenkant van hun cocon een gat. Als het gat groot genoeg is kruipen ze naar buiten.

De eerste dag kleuren ze uit en bouwen ze hun cocons om tot honing- en stuifmeelpotten en maken ze de bekers groter. Na 2-3 dagen begint hun eigenlijke taak, het verzamelen van nectar en stuifmeel. Een hommel vliegt meestal niet verder dan 100 tot 200 meter van het nest. De nectar wordt verzameld in de nectarmaag, die vele malen kan uitvouwen. De nectarmaag is een zak met alleen een opperhuid en één opening. Er kan, afhankelijk van de grootte van de hommel, ongeveer 0,06-0,20 ml nectar worden opgenomen.[12]

Een hommel verzamelt stuifmeel uit bloemen.

Een volle nectarmaag bevat de nectar uit zo’n 60 bloemen (bloemen bevatten zo'n 0,001 ml nectar).[12] Een kolonie hommels heeft een voedselvoorraad voor slechts enkele dagen om slechte weersomstandigheden te kunnen overleven. De werksters verschillen in grootte door verschillen in temperatuur en voedsel tijdens hun ontwikkeling. De grootte en het verschil in leeftijd bepalen de taakverdeling tussen de werksters onderling. De koningin komt na het uitkomen van het eerste broed niet meer buiten het nest en besteedt haar tijd volledig aan het warm houden van het broed en voeren van de larven. Wanneer het tweede broed zich verpopt vult de koningin dagelijks 1-3 bekers met bevruchte eitjes. De kolonie groeit, na ongeveer 3 weken ontwikkelingsduur, met meer dan 10 werksters per dag. Het aantal eieren dat de koningin afzet is afhankelijk van de grootte van het nest. Als er meer eieren worden afgezet dan de werksters aankunnen zal een deel van de larven sterven.[14]

Wanneer de kolonie groot genoeg is (ongeveer 80 werksters) gaat de koningin door een verandering in de feromoonproductie onbevruchte eitjes leggen, waaruit na 25 dagen mannetjes ontstaan. De jonge mannetjes eten in het begin veel nectar en stuifmeel uit de voorraden in het nest om energie op te doen voor de balts en de paring. Drie dagen nadat ze uit hun poppen zijn gekomen verlaten ze het nest en keren daar zelden terug.

Larven die meer voedsel krijgen groeien niet uit tot werksters maar tot volwassen koninginnen, ze krijgen dus geen beter of ander voedsel. De jonge koninginnen komen na een ontwikkelingsduur van 30 dagen uit hun poppen en blijven dan nog 5 dagen in het nest om hun vetlichaam te ontwikkelen, een energievoorraad die ze nodig hebben om de winterslaap te overleven. Vaak komen ze nog terug in het nest om er te slapen. Als gevolg van de verandering in feromoonproductie gaan de werksters ook eitjes leggen en dit levert strijd op tussen de werksters en de koningin.

De koningin rooft de eitjes van de werksters en de werksters roven haar eitjes weer, waardoor er weinig tot geen nieuw broed meer bij komt. Dit is het begin van het einde. In het najaar sterft het gehele hommelnest, alleen de bevruchte jonge koninginnen blijven in leven en overwinteren.[15] Ze ontwaken in het voorjaar en gaan op zoek naar voedsel waarna de cyclus opnieuw begint.

Vijanden

 src=
Aardhommel in verdedigingshouding waarbij het dier op de rug gaat liggen.

De belangrijkste vijanden van de hommel zijn insectenetende vogels zoals de grauwe klauwier en de bijeneter. Insectenetende zoogdieren zoals dassen, stinkdieren en spitsmuizen graven de hommelnesten op en eten ze leeg. Een belangrijke vijand is de veldmuis die deels ondergronds leeft en in de koudere maanden vele overwinterende koninginnen buitmaakt.[12]

De meeste insectenetende vijanden eten alleen de inhoud van borststuk van de hommel en ontdoen hun prooi voorafgaand aan de maaltijd van de kop en het achterlijf. In het borststuk zijn de meeste spieren en zenuwen gelegen waardoor dit het eiwitrijkste deel van het lichaam is.[13]

Naast natuurlijke vijanden kent de hommel ook verschillende parasieten. Het bekendst zijn de koekoekshommels uit het ondergeslacht Psithyrus, die beschouwd worden als nestparasieten. Koekoekshommels lijken zeer sterk op de nestmakende hommels waarbij ze de eieren afzetten. Ze zijn te herkennen doordat ze met een zacht gebrom vliegen en geen stuifmeelkorfjes bezitten.[3] Een koekoekhommel steekt soms de koningin dood, deponeert de eitjes in het bestaande nest en laat de eieren en larven verder verzorgen door de aanwezige werksters. Ook komt het voor dat ze ongemerkt het nest binnen sluipt en zich een tijdje verstopt totdat ze de geur van het nest heeft aangenomen om dan pas de eitjes af te zetten. Koekoekshommels hebben zelf geen werksters en leiden een zwervend bestaan. Ze zijn moeilijk te doden door de werksters omdat ze geen was uitscheiden en daarom minder klieropeningen hebben die een zwakke plek vormen bij normale hommels. De lichaamsbepantsering van de koekoekshommel is ook veel dikker.
Daarnaast zijn vlinders als de hommelnestmot (Aphomia sociella) aan te merken als nestparasieten omdat de larven het nest leegvreten; indien ze al te massaal voorkomen blijft er niets meer over voor de hommels.

Een andere parasitaire vijand vormen de verschillende soorten blaaskopvliegen die een eitje in het achterlijf van hommels brengen, waarna de larve het achterlijf van de hommel van binnenuit leeg eet, om uiteindelijk ook het borststuk leeg te zuigen. Op die wijze worden de vitale organen het langst gespaard en blijft de hommel eetbaar. Een koningin kan tijdens haar winterslaap geïnfesteerd worden door aaltjes en bacteriën kunnen de darmen irriteren en zo voor diarree zorgen. Ook de mens kan gezien worden als een belangrijke bedreiging voor het dier. Hij vervuilt het leefgebied van de hommels, het gebruik van pesticiden en het vernietigen van de natuurlijke leefomgeving dragen bij aan de algehele achteruitgang. Een belangrijke bedreiging is niet een directe negatieve invloed op de hommels zelf, maar het verdwijnen of achteruitgaan van voor het dier onmisbare voedselplanten.

Hommels in de cultuur

 src=
Een deel van de muziek uit De vlucht van de hommel.

Binnen de kunst heeft men de hommel ook als onderwerp gekozen. Zo beschrijft De vlucht van de hommel van de Russische componist Nikolaj Rimski-Korsakov hoe een hommel zoemt (uitgevoerd door de piano) en vliegt (uitgebeeld door de cello).

Een van de Transformers die tot de Autobots behoren wordt 'Bumblebee' genoemd (Engels voor 'hommel') en speelt een prominente rol in de film Transformers uit 2007 van regisseur Michael Bay. Deze robot heeft een geel met zwarte kleur.

In de Harry Potter serie speelt het schoolhoofd Albus Perkamentus een belangrijke rol. Hij wordt in de Engelse taal Dumbledore genoemd, dit is een triviale Engelse benaming voor hommel. Schrijfster J.K. Rowling vernoemde hem naar een hommel vanwege "zijn passie voor muziek en ik zag hem voor me als iemand die regelmatig mee-bromde met de melodie".

Externe links

Bronvermelding

Referenties

  1. Cardinal S, Danforth BN (2011). The Antiquity and Evolutionary History of Social Behavior in Bees. PLOS ONE 6 (6): e21086 . PMID: 21695157. DOI: 10.1371/journal.pone.0021086.
  2. a b Bernhard Grzimek, Het Leven Der Dieren Deel VI: Reptielen, Kindler Verlag AG, 1971, Pagina 611, 612. ISBN 90 274 8626 3.
  3. a b c d e f g Charles D. Michener, Bees of the World, The Johns Hopkins University Press, (2000 - 2007). ISBN 0-8018-8573-6.
  4. Sydney A. Cameron, Heather M. Hines & Paul H. Williams - Biological Journal of the Linnean Society 91, 161–188., A comprehensive phylogeny of the bumble bees (Bombus) (2007).
  5. Paul H. Williams, Sydney A. Cameron, Heather M. Hines. Bjorn Cederberg, Pierre Rasmont, A simplified subgeneric classification of the bumblebees (genus Bombus).
  6. a b Natural History Museum, Bumblebees.
  7. IUCN, Kwart Europese hommelsoorten bedreigd (2014).
  8. Nederlands soortenregister, Hommels - Bombus.
  9. a b Henk van Halm - Trouw, Hommels het jaar rond.
  10. Science Daily - Georgia Institute of Technology, A hairy situation: Hair increases surface area for animals by 100 times (9 november 2015).
  11. a b De Nederlandse wilde bijen, Hommels.
  12. a b c d e f Bumblebee.org, Bumblebee wings.
  13. a b Albert de Wilde, Morfologie van de honingbij.
  14. a b c Åke Sandhall en Karl-Johan Hedqvist, Hommels, bijen, wespen en mieren, Elmar, 1977, Pagina 73, 76. ISBN 906120 1535.
  15. a b c A. B. Klots & E. B. Klots, Elseviers Wereld der Dieren - Insecten, Uitgeverij Elsevier, 1970, Pagina 230. ISBN 90 10 00116 4.

Bronnen

  • (en) - Charles D. Michener - Bees of the World (2000 - 2007) - The Johns Hopkins University Press - ISBN 0-8018-8573-6 (Online versie)
  • (nl) - Bernhard Grzimek - Het leven der dieren deel VI: Reptielen - Pagina 611, 612 - Kindler Verlag AG - 1971 - ISBN 9027486263
  • (nl) - Åke Sandhall en Karl-Johan Hedqvist - Hommels, bijen, wespen en mieren (1977) - Pagina 73, 76 - Elmar - ISBN 9061201535
  • (nl) - A. B. Klots & E. B. Klots - Elseviers Wereld der Dieren - Insecten (1970 ) - Pagina 230 - Uitgeverij Elsevier - ISBN 9010001164
Etalagester
Etalagester Dit artikel is op 22 augustus 2006 in deze versie opgenomen in de etalage.
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia-auteurs en -editors
original
visit source
partner site
wikipedia NL

Hommels: Brief Summary ( Dutch; Flemish )

provided by wikipedia NL

Hommels (Bombus) zijn een geslacht van insecten die behoren tot de familie bijen (Apidae). Er zijn wereldwijd ongeveer 250 soorten hommels die van nature voorkomen in Europa, Noord-Afrika, Azië, Noord-Amerika en Zuid-Amerika. Verschillende Europese hommelsoorten zijn door de mens geïntroduceerd in Nieuw-Zeeland en Tasmanië. In België en Nederland komen ongeveer dertig verschillende soorten voor, waarvan enkele zeldzaam zijn.

De meeste hommels zijn sociale insecten die in kolonies leven met een enkele koningin. Deze kolonies zijn vele malen kleiner dan die van honingbijen en bereiken meestal een grootte van slechts vijftig individuen per nest. Hommels hebben een rond lichaam dat bedekt is met een zachte vacht van setae wat ze een donzig uiterlijk geeft. Om andere dieren te waarschuwen kenmerken ze zich ook door hun aposematische kleuring, bestaande uit afwisselende kleurenbanden.

Zoals veel andere bijen voeden hommels zich met nectar; ze gebruiken hun lange, uitrolbare tongen om deze uit een bloem op te zuigen. De nectar wordt verzameld om op te slaan in het nest en om de jongen ermee te voeden. Sommige hommelsoorten maken een gat rond de basis van een bloem om zo gemakkelijker toegang te krijgen tot de nectar, waarbij pollenoverdracht wordt vermeden. Hommels zijn belangrijke bestuivers van landbouw, maar nemen in Europa, Noord-Amerika en Azië in grote aantallen af. Deze achteruitgang wordt veroorzaakt door het kleiner worden van hun habitats, mechanisering van de landbouw en gebruik van pesticiden.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia-auteurs en -editors
original
visit source
partner site
wikipedia NL

Humler ( Norwegian )

provided by wikipedia NN

Humler er ei insektgruppe innan ordenen årevengjer. Gruppa høyrer til biene, og er plassert i familien Apidae, humler og bier, saman med mellom anna honningbier. Humler har tjukk og brei, vanlegvis tett hårdekt kropp, vengjene verkar små i forhold til kroppen. Berre arbeidarane hjå humler som lever sosialt, i samfunn, har stikkebrodd. Fleire av artene er såkalla «gaukehumler» og lever som snyltarar i bolet til dei sosiale humlene.

Humler vert rekna som viktige for pollinering av mange planteslag, og i seinare år det vorte vanleg med «ferdiglaga» humlebol i veksthus. Humlebestanden lèt seg lett påverke av landbruk, skogbruk, hagebruk og andre slike aktivitetar. Humlene si viktigaste næring er nektar og dei samlar pollen som mat til avkommet.

Det er over 250 ulike humler i verda, dei fleste på den nordlege halvkula, men dei er også vanlege på New Zealand og Tasmania. Ein reknar med at det er 34 arter i Noreg.[1]

Inndeling og artar

Tradisjonelt har humler vore delt inn i to slekter, sosiale eller «ekte humler» og gauk- eller snyltrehumler. Det er usikkert kor mange humler som finst i Noreg. Ein har ein del underartar som kan vise seg å vere sjølvstendige artar, og ein har artar som ein ikkje har sikre funn av i nyare tid. Nokre humleartar som finst i nabolanda kan når som helst dukke opp i Noreg. Ein reknar likevel med at det er 33 artar i Noreg.

Skildring

Utsjånad og identifisering

Humla er kjenneteikna av sin noko tjukke og breie kropp, som oftast er tetthåra. Dei fleste humler er svarte med band av brunt, raudoransje, gult eller gråkvitt.

Fargane på pelsen er viktig når ein skal finne kva art humla er. Men variasjonane frå art til art er store, så skal ein vere mest mogleg sikker så bør ein undersøkje humla med aukeglas og få tak i ein god bestemmingstabell. Skal ein ha ei sikker bestemming av hannhumla er det faktisk mikrostrukturar på hannen sine kjønnsorgan som kan fortelje oss kva for ein art ein har framfor seg. Likevel vil ein stort sett kunne gjere ei rimeleg god grovbestemming ved hjelp av farge og kroppsform.

Venger

Vengene er normalt gjennomsynlege, kanskje med eit svakt brunskjær. Nokre humler har likevel mørke venger, som taigahumla (Bombus sporadicus). Steingaukhumla (Psithyrus rupestris) har brunsvarte, mesta heilt ugjennomsynlege venger.

Vengene til humla er små i forhold til kroppen, og det er vorte framstilt som eit mysterium at humler i det hele tatt klarer å flyge. Som hos dei fleste andre insekt er det likevel ikkje arealet til vengene som viktigaste. Vengene bevegar seg i åttetal sånn at dei verkar som småe propellar som gir både ei kraftig oppdrift og framdrift. Vengekonstruksjonen er sånn at humler, i tillegg til å bere si eiga kroppsvekt, òg kan bere med seg ei tilsvarande tyngd i form av nektar- og pollen som ho flyg attende til bolet. Vengene slår om lag 200 vengeslag i sekundet når humla flyg.

Brodd

Berre hohumler (dronningar og arbeidarar) har ein giftig stikkebrodd, som er «omdanna» frå eggleggingsrøret. Normalt er han trekt inn i bakkroppen. Brodden er glatt, utan mothakar, difor kan same humla stikke fleire gonger i motsetnad til honningbiene, som har mothakar, sånn at dei berre kan stikke éin gong.

Humlestikket kan opplevast som ei brennande smerte. Denne brennande smerta har ført til den heilt ukorrekte påstanden ein av og til høyrer om at «humlene stikk ikkje, dei brenn». Men humlene har brodd, og når dei stikk kjem ei sterk smerte. Stikket er likevel ikkje farleg med mindre ein reagerer allergisk. Dersom humlene får vere uforstyrra, er dei særs fredlege. Dei stikk berre når dei dei føler seg direkte trua. Humlestikk er difor langt sjeldnare enn vepse- og bistikk.[2]

Storleik

Storleiken på humla kan variere frå ørsmå arbeidarar til digre dronningar. Den enkelte lengda på kvart enkelt individ kan òg variere mykje, sidan bakkroppen kan strekkjast ut og trekkjast saman.

Duftstoff

Både hoer og hannar har heilt spesifikke duftstoff (feromon) som kan nyttast til ei sikker identifisering av humleartane. Ved hjelp av feromonanalysar har ein òg vore i stand til å skilje ut nye artar som tidlegare vart forveksla, eller som ein trudde var variantar av ein og same art. Eit døme på dette er liten fjellhumle som er vorte skilt ut frå lapplandshumle som ein eigen art. Ved hjelp av desse duftstoffa er humlene i stand til å finne riktig art å pare seg med.

Temperatur

Eit merkeleg fenomen hos humler er at dei er «varmblodige». Dei er i stand til å regulere kroppstemperaturen sin ved å forbrenne feitt og, ikkje minst, karbohydrat i form av sukker frå nektar. Aktive humler har ein temperatur i brystpartiet (thorax) på 35-40 °C. Ved stor aktivitet kan temperaturen kome opp i godt over 40 °C. Humlene har velutvikla mekanismar som sørgjer for å halde temperaturen hos aktive humler over 30 °C og under 44 °C.

Skal humla kunne flyge må temperaturen i brystpartiet vere over 30 °C. Ei nedkjølt humle må difor nytte ein god del tid på å verme seg nok opp til at ho kan flyge. Humler rugar på yngelen i bolet, og ved ruging ledast varme frå brystet og ut i bakkroppen. Blir temperaturen i brystet for høg, som ved flyging, så ledast overskotsvarme ut i bakkroppen.

Evna humlene har til å halde kroppen varm, gjer de òg i stand til å flyge ved låge temperaturar. I høgfjellet er det ikkje sjeldsynt å sjå ei stor humledronning flyge i snøvêr, med lufttemperaturar rundt null grader. Når humlene er rolege og inaktive, sett dei ned «termostaten» og blir «vekselvarme» og kroppstemperaturen tilpassar seg omgivnadene.

Blir ei kvilande humle forstyrra, prøver den raskt å få opp temperaturen, om anna ved å aktivere dei store vengemusklane. Vengene vil da i kvilestilling vibrere lett, og ein vil gjerne høyre ein brummelyd. Når ho er varm nok, vil ho kunne ta til vengene og flyge sin veg.

Habitat

Planter

 src=
Ei stor jordhumle (Bombus terrestris) kutter opp ein blom for å få tak i nektaren inni.

Humler finn ein stort sett alle stader kvar ein finn blomsterplanter som er tilpassa humler og bier. Dei forskjellige artane har ulike «blomsterpreferansar», men preferansane er kanskje ikkje så sterke som ein skulle tru. Mykje skuldast truleg konkurranse artane i mellom. Når konkurrentane forsvinn eller blir redusert i tal, ser ein ofte at andre humleartar «overtek» preferansen. Det ser ein tydeleg hos tyrihjelmen. I fråvær av tyrihatthumle finn ein ofte andre artar på denne planten. Er derimot tyrihjelmhumleførekomsten stor, er det mesta utelukkande denne arten ein observerer på tyrihjelm.

Storleiken, tungelengda og hovudforma til humla avgjer kor effektivt humlene kan hente nektar og pollen frå dei forskjellige plantane. Korttunga humler slit med å få tak i nektar frå plantar med lange, tronge kronrør, eller der nektaren er gøymt langt inne i blomen. Langtunga humler kan, til skilnad til dei korttunga, slite med å få tak i nektaren når han sitt grunt, da dei kan få problem med å posisjonere den lange snabelen til nektaren.

Plantar der arten klarer seg godt i konkurransen om ressursane blir ofte føretrekt. Mange artar har òg klare preferansar til kva habitat dei liker. Et døme på dette er tyrihjelmhumla, som helst oppsøkjer plantar i slekta hjelm (Aconitum).

Bolet

Ulike humleartar stiller ulike krav til plasseringa av bolet. Nokre artar føretrekkjer åker og eng, andre barskog. Nokre artar plasserer bola over bakken, andre i underjordiske gangar.

Menneskeleg påverknad

Humlebestanden lèt seg lett påverke av landbruk, skogbruk, hagebruk og diverse aktivitetar. Ved massiv brenning av grasmark reduserast humlen sin sjanse til å finne passande buplassar. Når ein slår grassletter og grøntområde mister humlene mykje av det naturlege næringsgrunnlaget. Effektivt skogbruk reduserer talet på blåbær, tytebær og dei planteartane humlene er bunden til. Sprøyting og brenning av vegkantar og liknande drep også mange humler og øydelegg deira sjanse for å finne bolplassar i desse områda.

Sosiale humler

Det finst 26 artar sosiale humler i Noreg. Dei sosiale humlene dannar samfunn med fleire kastar, dronningar, arbeidarar og hannar som har forskjellige oppgåver. Humlesamfunnet er som regel markert mindre enn vepsen og bia sitt, og er samansett ofte berre av nokre få hundre individ. Eit slikt samfunn varer berre eitt år, til forskjell frå samfunna honningbier og maur dannar, som varer fleire år. Men det finst nokre humlesamfunn som er fleirårige. Desse humlene dannar svermar på same måte som biene. Ein slik humleart er til dømes den brasilianske arten Bombus atratus.

Samfunn

 src=
Nærbilete av ei hagehumledronning (B. hortorum)

Dronningane er store hoer som kan parast, som kan overvintre og lage nye humlebol. Arbeidarane derimot er hoer som ikkje kan parast, og som manglar evna til å kunne overvintre. Men arbeidarane kan ta del i egglegginga dersom dronninga døyr eller mistar sin dominerande status i kolonien. Arbeidarane sine egg utviklar seg berre til dronar (hannar).

Dronningane parar seg om hausten og overvintrar på ein litt lunt stad, og det er berre dronningane som overvintrar for å etablere nye humlebol neste vår. Dronane kjem normalt litt seinare enn arbeidarane. Stort sett finn ein dronane frå midtsommar til langt ut på hausten. Arbeidarane og hannar døyr når seinsommaren og hausten kjem.

Som hos alle andre årevenger (veps), er alle hoer diploide (har eit dobbelt sett med kromosom), mens alle hannane er haploide (har eit enkelt sett med kromosom). Alle ufræva egg utviklast til hannar, medan alle befrukta egg utviklast til hoer. Dronninga kan sjølv regulere kva egg som skal befruktast. Sidan ingen arbeidarar kan parast, vil alle egg som arbeidarane legg utviklast til hannar.

Humlebolet

Dei sosiale humlene lever i bol som dronningane byrjar på om våren. Om våren, når dronningane (dei befrukta hoene) vaknar etter vinterdvalen, et dei seg litt opp på nektar og pollen frå blomande plantar, som selje som byrjar å blome særs tidleg. Desse humlene er lett å kjenne att, store som dei er. Dei flyg rundt og «snuser» på alle små mørke opningar, for å finne ein fin plass til bolet.

Oppbygginga av bolet

Heilt ytst har bolet eit isolerande lag som er samansett av diverse passande materiale med god isolasjonsevne sånn at humlene klarer å halde riktig temperatur i bolet. Innanfor dette finn vi sjølve bolet som er bolkaka, og ofte òg av frittståande honningkrukker som er bygt i voks. Bolkaka består av kokongar, både nye og tomme kokongar som er laga av humlelarva sitt silkespinn. Vidare består bolkaka av larvekammer og eggceller som er bygd av humlevoks spedd med pollen for å gi voksen den rette fastleik. Dei tomme kokongane nyttast til å lagre nektar, og for nokre artar også pollen. Voks/pollen-blandinga nyttast også til å tette bolet, gjere isolasjonsevna betre og ha eit betre vern mot parasittar og plyndring. Nokre artar kan også byggje med voks rundt innflygingshull og gjere denne passasjen mindre. Andre artar fjernar isolasjonen og byggjer eigne vokstak over bolkaka.

Plasseringa av bolet

Humlene samlar eller byggjer svært sjeldan isolasjonslaget sjølv, men overtek som regel musebol og liknande til dette føremålet. Denne isolasjonen er særs viktig og heilt avgjerande for at humlene skal lykkast i å formeire seg. Humlene søkjer inn i musegangar på jakt etter musebol. Forsøk har vist at humlene av og til jagar bort dyret som frå før bor i bolet. Har ei humle først slått seg ned i eit musebol gir den ikkje så lett bolet att til musa.

Ein del humleartar, som trehumla Bombus hypnorum, tek også gjerne i bruk meisereir. Når meisane er borte snur ho heilt om på reiret, og når meisen kjem att klarer ofte humla å drive vekk meisen frå reiret. Humlene sitt bol plasserast alle stader kvar dei kan finne bra nok isolasjon i form av musebol, fuglereir og andre opphopingar av isolerande materiale. Ikkje sjeldsynt finn vi humlebol i isolasjonsmaterialet i hus.

 src=
Åkerhumle (Bombus pascuorum)

Humler som åkerhumla Bombus pascuorum kan byggje opp bolet heilt frå grunnen av. Ho drar då tørt gras og anna passande isolerande materiale saman til eit bol. Trehumla kan nytte treflis eller isolasjon til hus i form av glaswatt eller steinull til sine bol. Aller helst fortrekker dei likevel musebol eller meisereir. Bol kan difor liggje under steinar, under ei rot, i jorda eller i eit morke tre, i fuglekassar eller i isolasjonen i hus.

Etablering

Så snart bolet er klart byrjar dronninga å samle inn pollen som leggast i ein klump på botn av bolet. Når denne klumpen har same storleik som ei lita ert, byggjer dronninga ei eggcelle med ei blanding av voks og pollen kvar ho legg 5-15 egg. Samstundes byrjar ho å byggje ei krukke i voks som ho etter kvart fyller med nektar. Dronninga rugar så på egga til dei klekkast, og nyttar nektaren til å produsere varme med. Så lenge dronninga rugar på egga har ho berre nødvendige turar når vêret er bra for å etterfylle nektar og pollen.

Humlene sitt bol skilar seg sterkt frå vepsebol og «bikubar». Medan larvene til vepsar og bier lever i separate «sekskanta» celler, lever larvene til humlene i store felles larvekammer. Før humlelarvene skal forpuppe seg, spinn dei ein silkekokong som omsluttar kvar enkelt larve heilt. Det er desse kokongane som feilaktig blir kalla humleceller, etter at humlen er klokke ut og har forlate kokongen. Ei slik «celle» nyttast berre ein gong og attbrukast ikkje som hos biene. Dei tomme humlekokongane blir likevel nytta til å lagre nektar/honning i. Voksen blir bruka om og om att på stadig nye stader i bolet.

Hos pocket-makers lagrast pollen i eigne lommer som sit på larvekammeret, medan hos pollen-storers lagrast pollen direkte i dei tomme kokongane. Hos pollen-storers blir larva fôra med ei blanding av pollen og nektar som hoene gulpar opp til dei. Hos pocket-makers blir larvene liggjande på ei pute av pollen som humlene dyttar ned i lommene og inn under larvene. Larvene blir hos desse liggande på eit teppe av pollen som dei kan ete direkte av.

Kull

Dei første humlekulla er normalt arbeidarar. Seinare kje, som regel nye dronningar litt før det kjem hannar. Men dette varierer sterkt. Dei siste kulla er likevel mesta alltid hannar.

Eit humlebol nyttast berre eitt år, så viss ein har fått nokre utrivelege humler i nabolaget, kan ein trøyste seg med at bolet er tomt og aude neste år. Men det er ikkje uvanleg at nye bol byggast like i nærleiken dersom humlene finn musebol, fuglereir eller anna passande bolmateriale.

Boltjuvar

Ikkje alle sosiale humler byggjer eigne bol. Nokre artar slik som kjempehumla Bombus hyperboreus ser ut til å oppføre seg som ei gaukhumle ved at ho tek over bolet til andre artar. Hos denne arten veit ein ikkje om det er arbeidarar, men dronninga har pollenkorger og deltek sjølv i arbeidet med å sanke nektar og pollen i motsetnad til hos gaukhumlene.

Temperatur i bolet

Humlebol med nok individ og god nok isolasjon held ein ganske konstant temperatur på om lag 30 °C. Fell temperaturen under 30 grader byrjar humlene å ruge på egg, larver og pupper for å få opp temperaturen. Dei forbrenner då mykje nektar. Populært sagt kan ein seie at nektaren eller honningen er humla si fyringsolje. Stig temperaturen for mykje over 30 grader vil arbeidarane byrje å vifte med vengene for å få luftsirkulering. Blir temperaturen faretrugande høg vil alle arbeidarane og dronninga ta del i å vifte i og rundt bolet for å få mest mogleg kjøling.

Arbeidsfordeling

 src=
Ei steinhumle (Bombus lapidarius) som sankar inn pollen og nektar

Dei forskjellige humlene har ulike arbeidsoppgåver. Det er stort sett berre hoene som gjer arbeidsoppgåver i bolet. Nokre humler er utearbeidarar som samlar inn pollen og nektar, andre matar og steller egg og yngel. Andre ver bolet mot åtak, og atter andre syter for frisk luft ved å vifte med vengene. Men arbeidsoppgåvene glir ofte over i kvarandre eller kan variere med alderen til humla. Arbeidsoppgåvene styrast òg av humla sin status i kolonien.

Til og byrje med gjer dronninga alt arbeidet åleine, men etter kvart sluttar ho å samle mat og tek seg meir og meir av egglegging og yngelstell. Ei dominerande dronning vil mesta alltid byggje eggcellene kvar egga blir lagt sjølv. I eggcella legg ho mange egg, gjerne 10 - 15 eller meir. Før og under egglegginga jobbar hun veldig intenst. For kvart egg ho legg går brodden heilt ut. Nokre arbeidarar prøver ofte å legge egg sjølv, men dronninga er normalt raskt på pletten og et dei opp. Sjølv de aller minste arbeidarane er i stand til å leggje egg. Ein bitte liten arbeidar kan leggje eit «kjempeegg» som er mesta like stort som hele bakkroppen til humla.

Parasittar

Humlene og humlebola er mykje plaga av parasittar. Dette er ei særs viktig årsak til at humlebola raskt døyr ut, eller ikkje blir så store. Humlene er plaga med innvendige parasittar som gjer dei meir eller mindre sterile, eller endrar åtferd. Nokre parasittar går til åtak på larvene og et dei opp slik som parasittfluga Brachicoma devia som er veldig vanleg i humlebol. Men også sjølve humlebolet er plaga av humla sin «voksmòl» Aphomia sociella som et opp voks, kokongar og organisk avfall i bolet. Sakte men sikker går bolet i oppløysing, og hyllast etter kvart inn i mòllarvene sine silketrådar, for så til slutt å døy ut.

Mit

Om våren kan ein ofte sjå dronningar som er heilt besett av mit. Desse er så godt som heilt ufarlege for humlene. De berre nyttar humlene til å bli frakta til bolet. Mange mitar overvintrar saman med dronninga. Seinare sit dei på humler som skal ut og samle nektar og pollen, hopper av i blomen for så å krabbe opp på ei humle som seinare vitjar blomen. Sånn vil stort sett dei fleste bol bli smitta av mitar. Men i bolet et dei stort sett berre avføring og anna organisk avfall, og det er berre viss dei blir ekstremt mange at dei kan valde problem for humlene i bolet.

Gaukhumler/snyltrehumler

Desse humlene er sosiale parasittar, og samlar ikkje nektar og pollen. Dei manglar pollenkorger på bakføtene. Dei opptrer seg som gauken, legg egga i bolet til dei sosiale humlene, og lèt dei fø fram ungane. Men dei er ikkje heilt som gauken, fordi gaukhumla prøver å ta over humlebolet. Lykkast ho med det, blir det etter kvart berre gaukhumler i bolet. Som regel blir dronninga som før åtte bolet drepe, men av og til lever gaukhumledronninga side om side med den gamle dronninga. Det er likevel berre egga frå gaukhumledronninga som får utvikle seg vidare. Hos gaukhumlene er det berre dronningar og hannar, og gaukhumlearbeidarar finst ikkje.

Normalt har gaukhumlene faste vertsartar, men dei er ikkje alltid heilt vertstru. Gaukhumla sin pelsfarge stemmer normalt godt med verten sin pelsfarge. Gaukhumlene kan avslørast på deira noko meir tunge flukt og ein noko glinsande bakkropp, då dei vanlegvis har kortare og ikkje fullt så tett hår som dei ekte humlene. Då gaukhumlene ikkje samlar nektar og pollen sjølv, blir dei ofte sittande stille i blomane og kvile og ete pollen og nektar.

Som hos dei sosiale humlene er det berre dronninga (den kjønnsmogen hoa) som overvintrar. Det er kjent sju norske artar gaukhumler.

Gaukhumler har tradisjonelt vore rekna som ei eiga slekt, Psithyrus, men den nyare forskinga plasserer dei inn i slekta Bombus.

Forplanting

Humlene kan leggje både fræva og ufræva egg. Dei fræva egga utviklar seg til diploide hoer (dronningar og arbeidarar) medan alle ufræva egg utviklar seg til haploide hannar (dronar). For at humlene skal finne kvarandre, og ikkje minst riktig humleart, skil dei ut duftstoff (feromoner) som er artspesifikke.

Sjølve paringsritualet er ulike frå art til art. Det normale er at hannane har faste flygeruter. Dei har ein runde med varierande lengd med ein del faste punkt som de jamleg flyg innom og avset duftstoff som skal tiltrekkje seg dronningane. Desse punkta kan vere eit blad, ei grein, ein stubbe eller ein stein. Nokre artar har ruter som går like over bakken, medan andre kan gå oppe i trekrona. Dronninga oppsøkjer gjerne desse berøringspunkta kvar hannane har avsette sine duftstoff. Viss ein hann finn ei dronning i ruta si vil han med ein gong prøve å pare ho. Ofte flyg då dronninga av garde med hannen hengande fast og slår seg ned i eit tre eller liknande. Paret kan bli hengande saman i fleire timar.

Etter ei vellykka paring held hannen fram med å patruljere ruta si, medan dronninga flyg litt rundt og prøver å ete mest mogleg før ho finn ein egna stad å overvintre. Nye dronningar kjem gjerne attende ein 5-6 dagar og et mest mogleg pollen og nektar for å byggje opp feittreserva som skal nyttast under overvintringa.

Systematisk inndeling / norske arter

Det er 33 artar humler i Noreg.

Bestemmingaslitteratur

Norsk entomologisk forening har utgitt ein rekkje Insekttabeller. Dette er små og billige hefte der ein kan avgjere insekt til artsnivå. Norske Insekttabeller 9 tek for seg dei norske artane av humler.

Boka The Humble Bee frå 1912 er vorten ein klassiker for alle humleinteresserte.

Kjelder

Fotnotar

  1. Ødegaard, F. et al 2009. side 103
  2. fhi.no

Bakgrunnsstoff

Wikispecies
Wikispecies har taksonomisk informasjon om Humle
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia authors and editors
original
visit source
partner site
wikipedia NN

Humler: Brief Summary ( Norwegian )

provided by wikipedia NN

Humler er ei insektgruppe innan ordenen årevengjer. Gruppa høyrer til biene, og er plassert i familien Apidae, humler og bier, saman med mellom anna honningbier. Humler har tjukk og brei, vanlegvis tett hårdekt kropp, vengjene verkar små i forhold til kroppen. Berre arbeidarane hjå humler som lever sosialt, i samfunn, har stikkebrodd. Fleire av artene er såkalla «gaukehumler» og lever som snyltarar i bolet til dei sosiale humlene.

Humler vert rekna som viktige for pollinering av mange planteslag, og i seinare år det vorte vanleg med «ferdiglaga» humlebol i veksthus. Humlebestanden lèt seg lett påverke av landbruk, skogbruk, hagebruk og andre slike aktivitetar. Humlene si viktigaste næring er nektar og dei samlar pollen som mat til avkommet.

Det er over 250 ulike humler i verda, dei fleste på den nordlege halvkula, men dei er også vanlege på New Zealand og Tasmania. Ein reknar med at det er 34 arter i Noreg.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia authors and editors
original
visit source
partner site
wikipedia NN

Humler ( Norwegian )

provided by wikipedia NO
«Humle» omdirigeres hit. For planten, se Humle (plante).

Humler er en slekt av store, hårete insekter som tilhører biene, og er plassert i familien Apidae, sammen med blant annet honningbier. Humler kjennetegnes på sin noe tykke og brede, vanligvis tett behårete kropp; vingene virker små i forhold til kroppen. Bare dronninger og arbeidere hos humler har stikkebrodd. Flere av artene i slekten er såkalte gjøkhumler og lever som snyltere i bolet til de sosiale humlene. Disse ble inntil nylig regnet som en egen slekt.

Humler regnes som viktige for pollinering av mange planteslag, og i senere år har bruken av «ferdiglagde» humlebol i veksthus økt. Humlebestanden lar seg lett påvirke av landbruk, skogbruk, hagebruk og diverse aktiviteter. Humlenes hovedernæring er nektar, og de samler pollen som mat til avkommet.

Utbredelse

Det er ca. 250 ulike typer humler i verden, de fleste på den nordlige halvkule, og ofte i kjølige strøk langt mot nord eller høyt til fjells. Selv langt nord på Ellesmere Island finnes humler[2]. Noen forekommer også i Sør-Amerika, og humler er innført på New Zealand og Tasmania. Noen få arter finnes i tropene. Man regner med at det er 35 arter i Norge.[3]

Beskrivelse

Utseende og identifisering

Humler kjennetegnes på sin noe tykke og brede kropp, som ofte er tett behåret. De fleste humler er svarte med bånd av brunt, rødoransje, gult eller gråhvitt.

Fargene på pelsen er av betydning når en skal finne artens navn. Men variasjonene er store, så skal man være mest mulig sikker, må man nok frem med lupe og få tak i en god bestemmelsestabell. Skal man ha sikker bestemmelse av hanner, er det faktisk mikrostrukturer på genitaliene som kan fortelle oss hvilken art man har foran seg. Og for hunner er det innerkanten av broddslirens struktur som kan være til stor hjelp. Men stort sett vil man kunne gjøre en rimelig god grovbestemmelse ved hjelp av farge og kroppsform.

Vinger

 src=
Mørk jordhumle (B. terrestris) med klare vinger på purpursolhatt. Vi ser store mengder pollen på humlens pels.

Vingene er normalt transparente (gjennomsiktige), kanskje med et brunskjær. Noen humler har imidlertid mørke vinger som taigahumlen (Bombus sporadicus). Steingjøkhumlen (Bombus rupestris) har brunsvarte, nesten helt ugjennomsiktige vinger.

Humlenes vinger er små i forhold til kroppen, og det er nesten et mysterium at humler i det hele tatt kan fly. Men som hos de fleste andre insekter er det ikke vingenes areal som er avgjørende. Vingene beveger seg slik (i åttetall) at de virker som små propeller som gir en kraftig oppdrift og framdrift. Vingekonstruksjonen er slik at humler, i tillegg til å bære sin egen vekt, også kan bære med seg en tilsvarende tyngde i form av nektar- og pollen som den flyr tilbake til bolet. Vingene slår anslagsvis 130-240 slag i sekundet når humla flyr.[4].

Brodd

Som hos f.eks. honningbier og stikkeveps har bare dronninger og arbeidere stikkebrodd. Hanner mangler brodd. Stikkebrodden er «omdannet» fra eggleggingsrøret. Den er normalt trukket inn i bakkroppen. Brodden er glatt, uten mothaker, derfor kan samme humle stikke flere ganger i motsetning til honningbiene, som har mothaker så de bare kan stikke én gang.[5]

Humlestikket oppleves som en brennende smerte. Denne brennende smerten har resultert i oppfatning om at «humlene ikke stikker, de brenner».[6] Men humlene har brodd, og de stikker smertefullt. Men stikket er ikke farlig med mindre man reagerer allergisk. Dersom humlene får være uforstyrret, er de svært fredelige.

Størrelse

Humlenes størrelse kan variere fra ørsmå arbeidere til kjempestore dronninger. Også det enkelte individs lengde kan variere mye, siden bakkroppen kan strekkes ut og trekkes sammen.

Duftstoffer

Både hunner og hanner har helt spesifikke duftstoffer (feromoner) som kan brukes til en sikker identifisering av humleartene. Ved hjelp av feromonanalyser har man også vært i stand til å skille ut nye arter som tidligere ble forvekslet, eller som man trodde var varianter av en og samme art. Et eksempel på dette er berghumle som er blitt skilt ut fra lapphumle som egen art. Ved hjelp av disse duftstoffene er humlene i stand til å finne rett art å pare seg med.

Temperatur

Et merkelig fenomen hos humler er at de er «varmblodige». De er i stand til å regulere kroppstemperaturen sin ved å forbrenne fett og, ikke minst, karbohydrater i form av sukker fra nektar. Den tykke pelsen og kompakte kroppen reduserer varmetapet. Aktive humler har en temperatur i brystpartiet (thorax) på 35 – 40 °C. Ved stor aktivitet kan temperaturen komme opp i godt over 40 °C. Humlene har velutviklede mekanismer som sørger for å holde temperaturen hos aktive humler over 30 °C og under 44 °C.[7]

Skal humlen kunne fly må temperaturen i brystpartiet være over 30 °C. En nedkjølt humle må derfor bruke en god del tid på å varme seg nok opp til at den kan fly. Humler ruger på yngelen i bolet, og ved ruging ledes varme fra brystet og ut i bakkroppen. Blir temperaturen i brystet for høy som ved flyving, så ledes overskuddsvarme ut i bakkroppen.

Humlenes evne til å holde kroppen varm gjør dem også i stand til å fly ved lave temperaturer. I høyfjellet er det ikke sjelden å se en stor humledronning fly i snøvær, med lufttemperaturer rundt null grader. Når humlene er i ro og inaktive, setter de ned «termostaten» og blir «vekselvarme» og kroppstemperaturen tilpasser seg omgivelsene.

Blir en hvilende humle forstyrret, så prøver den raskt å få opp temperaturen; blant annet ved å aktivere de store vingemusklene. Vingene vil da i hvilestilling vibrere lett, og man vil gjerne høre en brummelyd. Når den er varm nok, vil den kunne ta til vingene og fly sin vei.

Habitat

 src=
Steinhumle (B. lapidarius) i flukt

Planter

Humler finner man stort sett alle steder der man finner blomsterplanter som er tilpasset humler og bier. De forskjellige artene har forskjellige «blomsterpreferanser», men preferansene er kanskje ikke så sterke som man skulle tro. Mye skyldes trolig konkurranse artene i mellom. Når konkurrentene forsvinner eller blir redusert i antall, ser man ofte at andre humlearter «overtar» preferansen. Dette ser man tydelig hos lushatt. I fravær av lushatthumle finner man ofte andre arter på denne planten. Men er lushatthumlebestanden stor, er det nesten utelukkende denne arten man observerer på lushatt.

 src=
Åkerhumle på rødkløver

Humlenes størrelse, tungelengde og hodeform avgjør hvor effektivt humlene kan hente nektar og pollen fra de forskjellige plantene. Korttungede humler sliter med å få tak i nektar fra planter med lange, trange kronrør, eller der nektaren er gjemt langt inne i blomsten. Langtungede humler kan imidlertid slite med å få tak i nektaren når den sitter grunt; da de kan få problemer med å posisjonere den lange snabelen til nektaren.

Planter der arten klarer seg godt i konkurransen om ressursene blir ofte foretrukket. Mange arter har også klare preferanser til hvilken habitat de foretrekker. Et eksempel på dette er lushatthumla, som helst oppsøker planter i hjelmslekta (Aconitum).

Bolet

Ulike humlearter stiller ulike krav til plasseringen av bolet. Noen arter foretrekker åker og eng, andre barskog. Noen arter plasserer bolene over bakken, andre i underjordiske ganger.

Menneskelig påvirkning

Humlebestanden lar seg lett påvirke av landbruk, skogbruk, hagebruk og diverse aktiviteter. Ved massiv brenning av gressmark reduseres humlens mulighet til å finne egnede bolplasser. Når man slår gressletter og grøntområder, mister humlene mye av det naturlige næringsgrunnlaget. Effektivt skogbruk reduserer mengden blåbær, tyttebær og de planteartene som humlene er avhengige av. Sprøyting og brenning av veikanter og lignende, dreper også mange humler og ødelegger deres muligheter til å finne bolpasser i disse områdene.

I senere år har bruken av humlebol i veksthus påvirket humlene. Det er i hovedsak Bombus terrestris. som er brukt i veksthus. Store mengder humlebol blir årlig sendt ut fra humlebol produsentene til bruk i veksthus til pollinering av planter, da i første rekke tomater. Store mengder humler flyr ut gjennom luftelukene. Arbeiderne returnerer til bolet, men dronninger og hanner stikker av. Dette påvirker den lokale humlebestanden med blant annet genetisk forurensing. Men også for å hindre import av parasitter og sykdommer. For å unngå dette har man i Norge hatt forbud av import av humler og bol. I Norge har man derfor etablert egen produksjon av humlebol basert på innfangede Bombus terrestris dronninger i Norge.

Sosiale humler

Det finnes 35[8] arter sosiale humler i Norge. Disse humlene danner eusosiale samfunn med flere kaster, dronninger, arbeidere og hanner som har forskjellige oppgaver. Humlesamfunnet er som regel betydelig mindre enn vepsenes og bienes, og består ofte kun av noen få hundre individer. Et slikt samfunn varer bare ett år, til forskjell fra de samfunnene honningbier og maur danner, som varer i flere år. Det finnes imidlertid noen humlesamfunn som er flerårige. Disse humlene danner svermer på samme måte som biene. En slik humleart er for eksempel den brasilianske arten Bombus atratus.

Samfunn

 src=
Nærbilde av en hagehumledronning (B. hortorum)

Dronningene er store hunner som kan pares, som kan overvintre og etablere nye humlebol. Arbeiderne derimot er hunner som ikke kan pares, og som mangler evnen til å kunne overvintre. Men arbeiderne kan ta del i eggleggingen dersom dronninga dør eller mister sin dominerende status i kolonien. Arbeidernes egg utvikler seg imidlertid bare til droner (hanner).

Dronningene parer seg om høsten og overvintrer på et litt lunt sted, og det er bare dronningene som overvintrer for å anlegge nye humlebol neste vår. Dronene kommer normalt litt senere enn arbeiderne. Stort sett finner man dronene fra midtsommer til langt ut på høsten. Arbeidere og hanner dør i løpet av sensommeren og høsten.

Som hos alle andre årevinger (veps), er alle hunner diploide (har et dobbelt sett med kromosomer), mens alle hannene er haploide (har et enkelt sett med kromosomer). Alle ubefruktede egg utvikles til hanner, mens alle befruktede egg utvikles til hunner. Dronninga kan selv regulere hvilke egg som skal befruktes. Siden ingen arbeidere kan pares, vil alle egg som arbeiderne legger, utvikles til hanner.

Humlebolet

De sosiale humlenes samfunn lever i bol som dronningene påbegynner om våren. Om våren, når dronningene (de befruktede hunnene) våkner etter vinterdvalen, spiser de seg litt opp på nektar og pollen fra blomstrende planter, som selje som begynner å blomstre svært tidlig. Disse humlene er enkle å kjenne igjen, store som de er. De flyr rundt og «snuser» på alle små mørke åpninger, for å finne en fin plass til bolet.

Bolets oppbygning

 src=
De innledende stadiene av bolutviklingen hos underslekten Megabombus. Bo:Bolmateriale, Ec:Eggcelle, Eg:Egg, Ho:Honningkrukke, K:Kokong, La:Larve, Lk:Larvekammer, Lo:Lomme, Ne:Nektar, Po:Pollen, Pu:Puppe, Tk:Tom kokong. a,b og c viser utviklingen fra egg til pupper. c: Nye egg lagt i eggceller oppå kokonger. d: Første kulls arbeidere er klekt. d: nye egg oppå 2.kulls kokonger

Helt ytterst har bolet et isolerende lag som består av diverse egnede materialer med god isolasjonsevne, slik at humlene klarer å holde riktig temperatur i bolet. Innenfor dette finner vi selve bolet, som består av bolkaka, og ofte også av frittstående honningkrukker som er bygget i voks. Bolkaka består av kokonger; både nye og tomme kokonger som er laget av humlelarvenes silkespinn. Videre består bolkaka av larvekammer og eggceller som er bygget av humlevoks ispedd med pollen, for å gi voksen rette konsistensen. De tomme kokongene brukes til å lagre nektar, og hos noen arter også pollen. Blandingen av voks/pollen brukes også til å tette bolet, gjøre isolasjonsevnen bedre og til å få et bedre vern mot parasitter og plyndring. Noen arter kan også bygge med voks rundt innflyvingshull og derved gjøre denne passasjen mindre. Andre arter igjen kan fjerne isolasjon og bygge egne vokstak over bolkaka.

Bolets plassering

Humlene samler eller bygger svært sjelden isolasjonslaget selv, men overtar som regel musebol og lignende til dette formålet. Denne isolasjonen er svært viktig og helt avgjørende for at humlene skal kunne lykkes i å formere seg. Humlene søker inn i museganger på jakt etter musebol. Forsøk har vist at humlene av og til jager bort den opprinnelige innehaveren av bolet. Har en humle først slått seg ned i et musebol, gir den ikke så lett bolet tilbake til musa.

En del humlearter som trehumla Bombus hypnorum tar også gjerne i bruk meisereir. Når meisene er borte, endevender den på reiret, og når meisen kommer tilbake klarer ofte humla å fordrive meisen fra reiret. Humlenes bol plasseres alle steder hvor de kan finne egnet isolasjon i form av musebol, fuglereir og andre ansamlinger av isolerende materiale. Ikke sjelden finner vi humlebol i isolasjonsmaterialet i hus.

 src=
Åkerhumle (Bombus pascuorum)

Humler som åkerhumla Bombus pascuorum kan bygge opp bolet helt fra grunnen av. Den drar da tørt gress og annet egnet isolerende materiale sammen til et bol. Trehumla kan bruke treflis eller isolasjon til hus i form av glasswatt eller steinull til sine bol. Men aller helst foretrekker de musebol eller meisereir. Bol kan derfor ligge under steiner, under en rot, i jorden eller i et morkent tre, i fuglekasser eller i isolasjonen i hus.

Etablering

Så snart bolet er klart, begynner dronninga å samle inn pollen som legges i en klump på bunnen av bolet. Når denne klumpen er på størrelse med en liten ert, bygger dronninga en eggcelle med en blanding av voks og pollen, hvor hun legger 5-15 egg. Samtidig begynner hun å bygge en krukke i voks, som hun etter hvert fyller med nektar. Dronninga ruger så på eggene til de klekkes, og bruker nektaren til å produsere varme med. Så lenge dronninga ruger på eggene, tar hun kun nødvendige turer ut når været er bra for å etterfylle nektar og pollen.

Humlenes bol skiller seg sterkt fra vepsebol og «bikuber». Mens larvene til veps og bier lever i separate «sekskantede» celler, lever larvene til humlene i store felles larvekamre. Før humlelarvene skal forpuppe seg, spinner de en silkekokong som omslutter hver enkelt larve fullstendig. Det er disse kokongene som feilaktig blir omtalt som humleceller, etter at humlene er klekket ut og har forlatt kokongen. En slik «celle» brukes kun en gang og gjenbrukes ikke som hos biene. De tomme humlekokongene blir imidlertid brukt til å lagre nektar/honning i. Voksen blir brukt om og om igjen på stadig nye steder i bolet.

Hos pocket makers (lommebyggerne – se figuren) lagres pollen i egne lommer som sitter på larvekammeret, mens hos pollen storers (pollenlagrerne) lagres pollen direkte i de tomme kokongene. Hos pollen storers blir larven foret med en blanding av pollen og nektar som hunnene gulper opp til dem. Hos pocket makers blir larvene liggende på en pute av pollen som humlene dytter ned i lommene og inn under larvene. Larvene blir hos disse liggende på et teppe av pollen som de kan spise direkte av.

Kull

De første humlekullene er normalt arbeidere. Senere kommer som regel nye dronninger litt før det kommer hanner. Men dette varierer sterkt. Imidlertid er nesten alltid de siste kullene hanner.

Et humlebol brukes bare i ett år. Så hvis man har fått noen utrivelige humler i nabolaget, kan man trøste seg med at bolet er tomt og forlatt neste år. Men det er ikke uvanlig at nye bol bygges like i nærheten, dersom humlene finner musebol, fuglereir eller annet egnet bolmateriale.

Boltyver

Ikke alle sosiale humler bygger egne bol. Noen arter, slik som tundrahumle Bombus hyperboreus, ser ut til å oppføre seg som en gjøkhumle, ved at den overtar bolet til andre arter. Hos denne arten er det nesten aldri arbeidere, men dronninga har pollenkurver og deltar selv i arbeidet med å sanke nektar og pollen; i motsetning til hos gjøkhumlene.

Temperatur i bolet

Humlebol med nok individer og god nok isolasjon holder en ganske konstant temperatur på ca. 30 °C. Faller temperaturen under 30 grader begynner humlene å ruge på egg, larver og pupper for å få opp temperaturen. De forbrenner da mye nektar. Populært sagt kan man si at nektaren – eller honningen – er humlenes fyringsolje. Stiger temperaturen for mye over 30 grader vil arbeiderne begynne å vifte med vingene for å oppnå luftsirkuasjon. Blir temperaturen faretruende høy, vil alle arbeidere og dronninga ta del i å vifte i og rundt bolet, for å oppnå best mulig kjøling.

Arbeidsfordeling

 src=
Steinhumle (Bombus lapidarius) som samler inn pollen og nektar

De forskjellige humlene har forskjellige arbeidsoppgaver i bolet. Det er stort sett bare hunnene som gjør arbeidsoppgaver i bolet. Noen humler er utearbeidere som samler inn pollen og nektar, andre mater og steller egg og yngel. Andre forsvarer bolet, og atter andre sørger for frisk luft ved å vifte med vingene. Men arbeidsoppgavene glir ofte over i hverandre; eller kan variere i løpet av en humles liv. Arbeidsoppgavene styres også av humlenes status i kolonien.

Til og begynne med gjør dronninga av nødvendighet alt arbeidet alene, men etter hvert slutter hun å samle mat og tar seg mer og mer av egglegging og yngelstell. En dominerende dronning vil nesten alltid bygge eggcellene hvor eggene legges selv. I eggcellen legger hun mange egg, gjerne 10 til 15 eller mer. Før og under egglegginga jobber hun meget intenst. For hvert egg hun legger, stikker hun brodden helt ut. Noen arbeidere prøver ofte å legge egg selv, men dronninga er normalt raskt på pletten og spiser dem opp. Selv de aller minste arbeiderne er i stand til å legge egg. En bitte liten arbeider kan legge et «kjempeegg» som er nesten like stort som hele bakkroppen til humla.

Parasitter

Humlene og humlebolene er mye plaget av parasitter. Dette er en svært viktig årsak til at humlebolene dør raskt ut, eller ikke blir så store. Humlene er plaget med innvendige parasitter som gjør dem mer eller mindre sterile, eller endrer atferd. Noen parasitter angriper larvene og spiser dem opp slik som parasittflua Brachicoma devia som er svært vanlig i humlebol. Men også selve humlebolet er plaget av humlens «voksmøll» Aphomia sociella som spiser opp voks, kokonger og organisk avfall i bolet. Sakte men sikker går bolet i oppløsning, og hylles etterhvert inn i møllarvenes silketråder, for så til slutt å dø ut.

Midd

Om våren kan man ofte se dronninger som er helt besatt av midd. Disse er så godt som helt ufarlige for humlene. De bare benytter humlene til å bli transportert til bolet. Mange midd overvintrer sammen med dronninga. Senere sitter de på humler som skal ut og samle nektar og pollen, hopper av i blomsten for så å krabbe opp på en humle som senere besøker blomsten. Slik vil stort sett de fleste bol bli infiserte av midd. Men i bolet spiser de stort sett bare ekskrementer og annet organisk avfall, og det er kun hvis de blir ekstremt mange at de kan forårsake problemer for humlene i bolet.

Gjøkhumler / snyltehumler

Disse humlene er sosiale parasitter, og samler ikke nektar og pollen. De mangler pollenkurven på bakføttene. De oppfører seg som gjøken, legger eggene i bolet til de sosiale humlene, og lar dem ale opp avkommet. Men de er ikke helt som gjøken, fordi gjøkhumlen forsøker å ta over humlebolet. Lykkes den med det, blir det etter hvert bare gjøkhumler i bolet. Som regel blir den opprinnelige dronninga drept, men av og til lever gjøkhumledronninga side om side med den gamle dronninga. Imidlertid er det bare eggene fra gjøkhumledronninga som får utvikle seg videre. Hos gjøkhumlene er det kun dronninger og hanner, og gjøkhumlearbeidere forekommer ikke.

Normalt har gjøkhumlene faste vertsarter, men de er ikke alltid helt vertstro. Gjøkhumlens pelsfarge stemmer normalt godt overens med vertens pelsfarge. Gjøkhumlene kan avsløres på deres noe mer tunge flukt og en noe glinsende bakkropp, da de vanligvis har kortere og ikke fullt så tett behåring som de ekte humlene. Da gjøkhumlene ikke selv samler nektar og pollen, blir de ofte sittende stille i blomstene og hvile og spise pollen og nektar.

Som hos de sosiale humlene er det bare dronningen (den kjønnsmodne hunnen) som overvintrer. Det er kjent sju norske arter gjøkhumler.

Gjøkhumler har tradisjonelt vært regnet som en egen slekt, Psithyrus, men nyere forskning plassere dem inn i slekten Bombus.

Forplantning

Humlene kan legge både befruktede og ubefruktede egg. De befruktede eggene utvikler seg til diploide hunner (dronninger og arbeidere) mens alle ubefruktede egg utvilker seg til haploide hanner (droner). For at humlene skal finne hverandre, og ikke minst riktig humleart, utskiller de duftstoffer (feromoner) som er artspesifikke.

Selve paringsritualet er forskjellig fra art til art. Det normale er at hannene har faste flyruter. De har en runde med varierende lengde med en del faste punkt som de jevnlig flyr innom og hvor de avsetter duftstoffer som skal tiltrekke seg dronningene. Disse punktene kan være et blad, en gren, en stubbe eller en sten. Noen arter har ruter som går like over bakken, men andre kan gå oppe i trekronene. Dronninga oppsøker gjerne disse berøringspunktene hvor hannene har avsatt sine duftstoffer. Hvis en hann finner en dronning i ruta si vil han normalt umiddelbart prøve å pare henne. Ofte flyr da dronninga av gårde med hannen hengende fast og slår seg ned i et tre eller lignende. Paret kan bli hengende sammen i flere timer.

Etter en vellykket paring fortsetter hannen å patruljere ruta si, mens dronninga flyr litt rundt og prøver å spise mest mulig før hun finner et egnet sted å overvintre. Nye dronninger kommer gjerne tilbake en 5-6 dager og spiser mest mulig pollen og nektar for å bygge opp fettreservene som skal brukes under overvintingen.

Utbredelse og trender

Humler er sårbare ovenfor endringer i naturen, og det er godt dokumentert at mange humlearter har gått sterkt tilbake fra 1950-tallet og frem til 2009.[9] En studie gjort mellom 1990 og 2010, viste stor tilbakegang for fire av åtte studerte humlearter i USA. I løpet av denne perioden, hadde populasjonen sunket med opptil 96 %. Noe lignende skjedde i Europa, hvor mange humlearter har gått sterkt tilbake.[10]

Årsaker til tilbakegang er flere. Særlig problematisk kan dette være på steder med stort utbygningspress, som kysten av Sør- og Østlandet i Norge. Men de store endringene i jordbruket de siste 100 år har trolig mye av skylden. Flere arter stiller spesielle krav både til reirplass og blomster. Kunnskap om bienes utbredelse og krav til habitat er bekymringsfullt lav i Norge[9]. Noen hypoteser er:

  • Redusert blomstertilbud
  • Tap av boplasser
  • Oppstykking av leveområder
  • Pesticider (sprøytemidler)
  • Parasitter og sykdommer
  • Predatorer
  • Giftige planter
  • Biltrafikk

Noen humlearter er fortsatt vanlige, og to arter (mørk jordhumle og steinhumle) har hatt fremgang i Norge[9]. Som grunnlag for Norsk rødliste for arter 2010, ble det gjort analyse, som viste at også seks av de 34 norske humleartene er truet.[11]

Kartlegging

I forbindelse med den nasjonale satsingen Naturindeks for Norge ble det startet omfattende humlekartlegging i 2009 i Østfold og Vestfold, og også i Nord- og Sør-Trøndelag i 2010. Dette gjøres med metode for arealrepresentativ overvåking. Ved å kartlegge bare på de beste stedene, ville man ellers ikke oppdage særlig tilbakegang før arten var nesten borte.

Systematisk inndeling med norske arter

Utdypende artikkel: Liste over verdens humlearter

Humler har tradisjonelt vært inndelt i to slekter, sosiale eller «ekte humler» og gjøk- eller snyltehumler.[12] Hvor mange humler som finnes i Norge, diskuteres blant de lærde. Man har en del underarter som kan vise seg å være selvstendige arter, og man har arter som man ikke har sikre funn av i nyere tid. Noen humlearter som vi har i nabolandene kan når som helst dukke opp her. Det er 43 arter i Norden,[13] mens det er påvist 35 arter i Norge.[9] Norske navn følger Ødegaard, m.fl. 2010.[14]

Treliste

Utenlandske arter

Underslekten Megabombus von Dalla Torre

Bestemmelseslitteratur

Norsk entomologisk forening har utgitt en rekke Insekttabeller. Dette er små og billige hefter der en kan bestemme insekter til artsnivå. Norske Insekttabeller 9 tar for seg de norske humlene, den kan lastes ned som pdf-fil. På Artsdatabankens hjemmeside http://www.artsdatabanken.no finnes en humlenøkkel. Også den svenske ArtsDatabanken har laget en egen Humlesidan med en online bestemmelsesnøkkel til de svenske humlene. Norsk institutt for naturforskning har laget felthåndboken " Humler i Norge". For mer informasjon om humler anbefales boka "Humlor i Sverige" av Bo Mossberg og Bjørn Cederberg fra 2012. Boken The Humble-Bee fra 1912 regnes som en klassiker.

Se også

Referanser

  1. ^ Artsdatabanken
  2. ^ Milliron H.E., Oliver D.R. (1966) Bumblebees from northern Ellesmere Island, with observations on usurpation by Megabombus hyperboreus (Schönh.), Can. Entomol. 98:207–213
  3. ^ Ødegaard, F. et al 2009. side 103
  4. ^ Bumblebee wings – bumblebee.org (besøkt: 17. juli 2014)
  5. ^ Do bumblebees sting? Once or many times? Straight Dope (besøkt 29. januar 2011) html; arkivert html: dato: 30. desember 2007
  6. ^ Norsk biologiforening - Spør en biolog - besøkt 19. februar 2011
  7. ^ Mapalad et al. 2008.
  8. ^ «Humlas hemmeligheter». Nibio. Besøkt 15. mars 2017.
  9. ^ a b c d Ødegaard, F. et al 2009.
  10. ^ Jones, Kristina. 2011.
  11. ^ Hansen, L.O., Lønnve, Ole J. & Ødegaard, Frode. 2010.
  12. ^ Løken, Astrid. 1985.
  13. ^ Søk i Artsnavnebase - Statistikk (søkedato: 30. januar 2011)
  14. ^ Ødegaard, m.fl. 2010.

Litteratur

  • Holmström, Göran. 2007. Humlor: alla Sveriges arter: så känner du igen dem i naturen – och i trädgården ISBN 978-91-7139-776-8
  • Jones, Kristina. 2011. Vet for lite om humla. Nettavisen forskning.no 28. februar 2011. html
  • Løken, Astrid. 1973. «Studies on Scandinavian bumble bees (Hymenoptera, Apidae)» I: Norsk entomologisk Tidsskrift. 20 (1): 1-218. Dr.avh., Univ. i Bergen
  • Løken, Astrid. 1985. Humler, tabeller til norske arter. Norsk entomologisk forening. (Norske Insekttabeller; 9). 39 sider.
  • Mapalad et al. 2008. Bumble bees heat up for high quality pollen. Journal of Experimental Biology, 2008 Jul;211(Pt 14):2239-42. html 1; html 2
  • Mossberg, Bo. &. Cederberg, Bjørn 2012. Humor i. Sverige. Bonnier Fakta.
  • Sladen F.W.L. 1912. The Humble-bee. 283 s., MacMillan, London
  • Staverløkk, A., Gjershaug, J.O. &. Ødegaard, F. 2012. Humler i Norge. En felthåndbok om våre 34 humlearter. Norsk institutt for naturforskning.
  • Williams, P.H. 1998. An annotated checklist of bumble bees with an analysis of patterns of description (Hymenoptera: Apidae, Bombini). Bulletin of The Natural History Museum (Entomology) 67: 79-152 (Updated; http)
  • Ødegaard, F., Gjershaug, J.O., Öberg, S.C.H. & Mjelde, A. 2009. Status for humler (Hymenoptera, Apidae, Bombus spp.) i Norge i 2010.Fauna 62(4): 94-104 pdf
  • Ødegaard, F. 2009. Ville bier og humler. Nyttige insekter i dramatisk tilbakegang.Grevlingen 28(2): 12-13. pdf
  • Ødegaard, F., Gjershaug, J.O. & Mjelde, A. 2010. Forslag til norske navn på humler. Insekt-Nytt 35(1): side 19-24.

Eksterne lenker


Eksterne baser (Autoritetsdata)
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia forfattere og redaktører
original
visit source
partner site
wikipedia NO

Humler: Brief Summary ( Norwegian )

provided by wikipedia NO
«Humle» omdirigeres hit. For planten, se Humle (plante).

Humler er en slekt av store, hårete insekter som tilhører biene, og er plassert i familien Apidae, sammen med blant annet honningbier. Humler kjennetegnes på sin noe tykke og brede, vanligvis tett behårete kropp; vingene virker små i forhold til kroppen. Bare dronninger og arbeidere hos humler har stikkebrodd. Flere av artene i slekten er såkalte gjøkhumler og lever som snyltere i bolet til de sosiale humlene. Disse ble inntil nylig regnet som en egen slekt.

Humler regnes som viktige for pollinering av mange planteslag, og i senere år har bruken av «ferdiglagde» humlebol i veksthus økt. Humlebestanden lar seg lett påvirke av landbruk, skogbruk, hagebruk og diverse aktiviteter. Humlenes hovedernæring er nektar, og de samler pollen som mat til avkommet.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia forfattere og redaktører
original
visit source
partner site
wikipedia NO

Bombus ( Polish )

provided by wikipedia POL
Commons Multimedia w Wikimedia Commons
Bumblebee 2007-04-19.jpg
 src=
Trzmiel wysuwający trąbkę w kierunku kwiatostanu żurawki
 src=
Trzmiele wylatujące z podziemnego gniazda
 src=
Trzmiel pokryty pyłkiem

Bombusrodzaj owadów z rodziny pszczołowatych, obejmujący trzmiele i trzmielce (brzmiki) – duże owady (do 30 mm), gęsto owłosione, często jaskrawo ubarwione, ale zwykle z przewagą czerni lub też całkiem czarne. Mają bardzo duże znaczenie w gospodarce rolnej, ponieważ poszukując pyłku, którym się żywią zapylają wiele gatunków roślin uprawnych, polowych i szklarniowych, oraz dziko rosnących. Niektóre z nich są organizmami modelowymi w badaniach zachowania, fizjologii, strategii żerowania oraz ewolucji relacji społecznych wśród owadów.

Występowanie

Przedstawiciele tego rodzaju występują na większości kontynentów, z wyjątkiem znacznej części Afryki i nizin Indii. Wczesna dywersyfikacja gatunków przebiegała początkowo prawdopodobnie w krainie palearktycznej[2]. Najliczniejsze są w strefie klimatu umiarkowanego. Introdukowano je do Australii i Nowej Zelandii[3]. Są pospolitymi owadami łąk, pól i sadów.

W Polsce stwierdzono występowanie 40 gatunków[4] należących do tego rodzaju, z czego najpospolitszymi są: trzmiel ziemny, trzmiel polny, trzmiel łąkowy i trzmiel kamiennik.

Biologia i ekologia

Budowa aparatu gębowego, a zwłaszcza długość ssawki, umożliwia im pobieranie pokarmu z koron kwiatów niedostępnych dla mniejszych pszczół z rodzaju Apis[2], na przykład z lucerny czy naparstnicy. Żerują już przy temperaturze 10 °C. Gatunki strefy umiarkowanej latają od początku kwietnia do końca września. Jako pierwsze z zimowego snu budzą się trzmiel gajowy, leśny, ziemny i wrzosowiskowy. Pierwszą czynnością po zimowym śnie jest wyszukanie miejsca na gniazdo. W zależności od gatunku wybierają takie miejsca jak podziemne nory, zakamarki w budynkach, kępy suchych traw, czy gruzowiska. W strefie tropikalnej trzmiele zakładają stałe kolonie całoroczne.

Trzmiele i trzmielce są bardzo wydajnymi zapylaczami, w ciągu dnia otwierają kilka tysięcy kwiatów. Przemieszczają się powoli – w locie osiągają prędkość ok. 10 km/h[5].

Większość trzmieli żyje w monogynicznych koloniach[2]. Ich gniazdo składa się z części zewnętrznej – zbudowanej z suchej trawy, mchu i tym podobnych budulców, często wzmacnianych woskiem, oraz części wewnętrznej, gdzie samica matka buduje woskowy garnuszek, do którego znosi nektar z kwiatów. Następnie buduje z wosku pierwszą komórkę kolebkę, gdzie składa jaja, które ogrzewa ciepłem własnego ciała.

Trzmielce (brzmiki) nie budują gniazd. Nie występuje u nich kasta robotnic. Pasożytują na koloniach różnych, prymitywnie eusocjalnych gatunków trzmieli składając jaja w ich gniazdach[2], stąd angielska nazwa cuckoo bumblebee stanowiąca połączenie dwóch wyrazów: „trzmiel” i „kukułka”. Larwami trzmielców opiekują się robotnice trzmieli[3]. Pasożytnictwo społeczne (prawdopodobnie fakultatywne) stwierdzono również u kilku gatunków z podrodzajów Alpinobombus i Thoracobombus[2].

Z jaj lęgną się czerwie (lęg trwa do tygodnia), są intensywnie karmione, a po 2 tygodniach tworzą kokony i przepoczwarczają się. Rozwój od jaja do owada doskonałego trwa od 28 do 36 dni.

W strefie umiarkowanej z jaj składanych od początku wiosny do połowy lata lęgną się robotnice pomagające matce w rozbudowie gniazda i spełniające w nim wszystkie funkcje opiekuńcze. Pierwsze osobniki z racji mniejszej ilości pokarmu są nieco mniejsze od wylęgających się później. Od sierpnia lęgną się samce, które odżywiają się pyłkiem kwiatowym, a na końcu młode samice. Liczebność trzmieli skupionych przy jednym gnieździe wzrasta najczęściej do 100 osobników. Jesienią w strefie umiarkowanej robotnice, samce, a także stare samice giną, zaś młode samice zimują i wiosną zakładają własne rody.

Użądlenia

Samice trzmieli (królowa-matka i robotnice) mają żądło służące im do obrony. Użądlenia tych owadów są bolesne, ale zdarzają się znacznie rzadziej niż użądlenia innych przedstawicieli pszczół lub os. Trzmiele są od nich dużo mniej agresywne, w normalnych warunkach mało napastliwe. Na ich żądle nie ma haczykowatych zakończeń, dlatego po użądleniu nie pozostaje ono w skórze człowieka. Jad trzmieli zawiera mniej substancji niebezpiecznych dla człowieka niż jad pszczeli. Po użądleniu mogą wystąpić miejscowe obrzęki tkanki podskórnej, a u osób nadwrażliwych – w różnym stopniu nasilone (rzadko silne) objawy wstrząsu anafilaktycznego[6].

Klasyfikacja

Pszczoły obecnie zaliczane do rodzaju Bombus były przez większość z ostatnich 200 lat zaliczane do dwóch rodzajów: Bombus (sensu stricto) i Psithyrus (rzadziej trzech, jeśli uwzględnić Bombias[3]), klasyfikowanych w obrębie plemienia Bombini[7]. Czasem umieszczano je w obecnie nieuznawanej podrodzinie Bombinae. Kryterium podziału na rodzaje stanowiły różnice w ich morfologii i biologii. Bombus s. str. obejmował owady określane nazwą trzmiele – są to owady eusocjalne, budujące gniazda, natomiast przedstawicieli rodzaju Psithyrus nazwano trzmielcami – to obligatoryjne pasożyty społeczne trzmieli, zewnętrznie bardzo do nich podobne, ale prowadzące odmienną strategię rozrodczą.

Analizy morfologiczne i molekularne wykazały, że tak definiowane plemię Bombini (Bombus i Psithyrus) stanowi takson parafiletyczny[8][9]. W 1991 roku Paul H. Williams zaproponował włączenie trzmielców do rodzaju Bombus. Liczne badania molekularne wykazały, że trzmiele i trzmielce są ze sobą bardzo blisko spokrewnione. Propozycja Williamsa została szeroko zaakceptowana – trzmielce (Psithyrus) zaliczono do rodzaju Bombus, który stał się taksonem monofiletycznym[2][9][7].

Rodzaj Bombus sensu lato obejmuje ponad 250 gatunków pogrupowanych w podrodzajach. Odkrycie relacji pokrewieństwa pomiędzy tymi podrodzajami było przedmiotem wielu analiz, począwszy od 1880 roku. Liczba proponowanych podrodzajów wynosi około 40[10]. W 2008 roku Wiliams zaproponował podział na 9 monofiletycznych podrodzajów, podając jednocześnie klucz do ich identyfikacji na podstawie cech morfologicznych (odrębnie dla samic i samców). Autor sugeruje również istnienie pomiędzy nimi różnic behawioralnych i ekologicznych[7] (przedstawiona kolejność uwzględnia filogenezę):

  • B. (Mendacibombus)
  • B. (Bombias)
  • B. (Kallobombus)
  • B. (Orientalibombus)
  • B. (Subterraneobombus)
  • B. (Megabombus)
  • B. (Thoracobombus)
  • B. (Psithyrus)
  • B. (Bombus) s. str.

Gatunki występujące w Polsce

 src=
Trzmiel żółty (Bombus muscorum)
 src=
Trzmiel gajowy (Bombus lucorum)
 src=
Trzmielec żółty (Bombus campestris)

Na obszarze Polski odnotowano występowanie 31 gatunków trzmieli i 9 gatunków trzmielców[4]:

Trzmielce opisano w odrębnym artykule:

 src= Osobny artykuł: Psithyrus.

Zagrożenia i ochrona

W ciągu ostatnich lat liczba trzmieli i trzmielców zmniejszyła się o około 90%. Najbardziej zagraża im głód, chemizacja rolnictwa i degradacja środowiska. Stosowanie herbicydów niszczy rośliny kwietne, a preparaty owadobójcze trują wiele pożytecznych owadów, w tym również trzmiele i trzmielce. Znikają uprawy koniczyny, łubinu, komonicy i lucerny, które są bazą pokarmową tych owadów. Następuje również zanik kwiecistości – bioróżnorodności roślin. W przydomowych ogrodach sadzi się coraz mniej kwiatów, zastępując je mniej czasochłonnymi iglakami.

Problemem jest zmniejszanie się obszarów stanowiących miejsca lęgowe. Duża liczba gniazd, szczególnie na polach, niszczona jest przez ludzi, usuwa się martwe drzewa czy kłody, które mogą być schronieniem dla niektórych gatunków pszczół. Wypalanie wiosną traw i nieużytków powoduje spalenie wielu gniazd.

Trzmiele i trzmielce mają również dużo wrogów naturalnych wśród ptaków (srokosz, gąsiorek, trzmielojad), ssaków, pasożytów i drapieżców owadzich, a także bakterii, nicieni i wirusów.

Ponieważ w wielu wypadkach rola tych owadów jest nie do zastąpienia (zapylają wiele roślin, których pszczoły miodne ze względu na krótszy języczek nie są w stanie, latają przy niższej temperaturze niż inne pszczoły) a ich liczba z różnych powodów zmniejsza się (wiosenne wypalanie traw, zmniejszenie liczby miedz, chemizacja itp.), wskazane jest objęcie ich aktywną ochroną, poprzez zwiększenie bazy pokarmowej (nasadzenia roślin, jak np. ostróżka, naparstnica, nasturcja, lwia paszcza, bób, fasola i słonecznik) lub przygotowanie skrzynek lęgowych[11].

Zaleca się budowę skrzynek w formie prostopadłościanu o wymiarach wnętrza 15 X 15 X 15–20 cm. W jednej ze ścianek w środku lub nieco powyżej wykonywany jest otwór o średnicy 1,5–2 cm. Wieczko nieco szerzej przykrywa otwór, dla zabezpieczenia przed deszczem. Przed zamknięciem i ustawieniem, do środka wkładana jest kula o średnicy ok. 15 centymetrów z miękkiej i suchej trawy (same listki beż źdźbeł). Skrzynki muszą być zabezpieczone przed deszczem i wilgocią, mają więc pokryty folią dach, a w przypadku częściowego zakopania skrzynki, nawet całość jej powierzchni. Skrzynki ustawia się na pniu, cegle, mocuje na ścianie. Instaluje się je najpóźniej w kwietniu[11].

Trzmiele w kulturze

Od 1954 roku zagadnienia znaczenia trzmieli w przyrodzie i upowszechniania ich ochrony stały się przedmiotem zainteresowania filatelistyki. Liczne gatunki przedstawiono na znaczkach pocztowych i innych walorach filatelistycznych w 30 krajach. Pierwsze ukazały się w Szwajcarii i Finlandii, a w 1961 w Polsce i byłej Czechosłowacji[12].

Przypisy

  1. Bombus, w: Integrated Taxonomic Information System (ang.).
  2. a b c d e f Kawakita et al. Phylogeny, historical biogeography, and character evolution in bumble bees (Bombus: Apidae) based on simultaneous analysis of three nuclear gene sequences. „Molecular Phylogenetics and Evolution”. 31, s. 799–804, 2004. DOI: 10.1016/j.ympev.2003.12.003 (ang.).
  3. a b c Wojciech Bresiński: Encyklopedia audiowizualna Britannica. Zoologia. Cz. 2. Poznań: Wydawnictwo Kurpisz, 2006. ISBN 83-60563-14-4.
  4. a b Fauna Polski – charakterystyka i wykaz gatunków. Bogdanowicz W., Chudzicka E., Pilipiuk I. i Skibińska E. (red.). T. I. Warszawa: Muzeum i Instytut Zoologii PAN, 2004, s. 359 i 362. ISBN 83-88147-04-8.
  5. Entomologia ogólna. Barbara Wilkaniec (red.). PWRiL, 2009, s. 61. ISBN 978-83-09-01057-9.
  6. Edward Rudzki: Uczulenie na jad trzmiela (pol.). W: Alergeny [on-line]. Medycyna Praktyczna, 2009. [dostęp 26 sierpnia 2012].
  7. a b c Wiliams et al. A simplified subgeneric classification of the bumblebees (genus Bombus). „Apidologie”. 39 (1), s. 46–74, 2008. DOI: 10.1051/apido:2007052 (ang.). (pdf).
  8. P.H. Williams. Phylogenetic relationships among bumble bees (Bombus Latr.): a re-appraisal of morphological evidence. „Systematic Entomology”. 19 (1994), s. 327–344, 1995 (ang.).
  9. a b Cameron et al. A comprehensive phylogeny of the bumble bees (Bombus). „Biological Journal of the Linnean Society”. 91, s. 161–188, 2007. DOI: 10.1111/j.1095-8312.2007.00784.x (ang.).
  10. Bombus – Species world-wide listed by old and new subgenera (ang.). The Natural History Museum. [dostęp 26 sierpnia 2012].
  11. a b Teper Damian, Sezonowa hodowla trzmieli w: Hasło ogrodnicze nr 10 z 2007.
  12. Wit Chmielewski. Ochrona trzmieli Bombus LATR. (Hymenoptera: Apoidea: Bombinae) jako temat w filatelistyce światowej. „Wiadomości entomologiczne”. 29 Supl., s. 119–122, 2010 (pol.).
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autorzy i redaktorzy Wikipedii
original
visit source
partner site
wikipedia POL

Bombus: Brief Summary ( Polish )

provided by wikipedia POL
Bumblebee 2007-04-19.jpg  src= Trzmiel wysuwający trąbkę w kierunku kwiatostanu żurawki  src= Trzmiele wylatujące z podziemnego gniazda  src= Trzmiel pokryty pyłkiem

Bombus – rodzaj owadów z rodziny pszczołowatych, obejmujący trzmiele i trzmielce (brzmiki) – duże owady (do 30 mm), gęsto owłosione, często jaskrawo ubarwione, ale zwykle z przewagą czerni lub też całkiem czarne. Mają bardzo duże znaczenie w gospodarce rolnej, ponieważ poszukując pyłku, którym się żywią zapylają wiele gatunków roślin uprawnych, polowych i szklarniowych, oraz dziko rosnących. Niektóre z nich są organizmami modelowymi w badaniach zachowania, fizjologii, strategii żerowania oraz ewolucji relacji społecznych wśród owadów.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autorzy i redaktorzy Wikipedii
original
visit source
partner site
wikipedia POL

Mamangaba ( Portuguese )

provided by wikipedia PT

Mangangá, mamangaba, mangango, mamangava, mangava, mangangava, mangangaba ou ainda vespa-de-rodeio no Brasil; e abelhão, mata-cavalo, abugão em Portugal; e ainda por vezes, tanto no Brasil quanto em Portugal, "zangão" (nome que também pode, porém, designar os machos de qualquer espécie de abelha)[1] são os vários nomes pelos quais são denominados em português as abelhas do gênero/género científico Bombus, que incluem numerosas espécies, como a Bombus terrestris, de ampla distribuição tanto no Brasil[2] quanto em Portugal. Possuem abdome largo e piloso, geralmente de cor negra e amarela. Medem aproximadamente 3 centímetros de comprimento.

Características

São como uma grande abelha, vespa ou marimbondo, de comportamento em geral solitário, mas, em certas épocas do ano, sociais. Quando sociais, vivem em colmeias de dez a duzentos indivíduos. São grandes, peludas e emitem um zumbido alto ao voar. São muito importantes na polinização de muitas plantas. Uma mamangaba raramente ferroa, a não ser que seja provocada por algum tipo de barulho ou ser vivo; quando isso ocorre, porém, a sua ferroada é muito dolorosa. Ao contrário das abelhas do gênero Apis, uma mamangaba pode ferroar várias vezes.[carece de fontes?]

Geralmente as mamangabas fazem ninhos forrados com pedaços de palha em buracos em troncos de árvore ou no solo, preferentemente em barrancos, podendo também fazer ninhos debaixo do piso de casas ou nos jardins. A mamangaba produz mel mas em pouca quantidade e armazena-o dentro de potes de cera e não em favos. Pela sua importância na polinização de vários tipos de plantas, principalmente o maracujá, sua perseguição, destruição, caça ou apanha é proibida no Brasil de acordo com a lei federal nº 9605 de 12 de fevereiro de 1998 (artigo 29).[3]

Os abelhões operários, que trabalham na recolha de néctar, usam partes da boca para mordiscar e furar as folhas de plantas que não estão a florir, para as estimular a desabrochar mais cedo.[4]

O Paradoxo da Abelha[5]

De acordo com o mito, a mamangaba ou abelha seria incapaz de voar pelo tamanho de suas asas não ser proporcional ao seu peso[6]. A história é antiga e se popularizou recentemente por causa do filme Bee Movie - A História de uma Abelha[7][8]. Ela é comumente usada em livros de autoajuda, com o acréscimo de que sem que sabia disso ela voa mesmo assim, por não ligar para o que os humanos acham impossível[9].

A história teria se originado quando um aerodinamicista estava jantando com um biólogo, que buscava entender a aerodinâmica das asas das abelhas. Ele teria feito algumas contas em um guardanapo, esboçando seu voo como o de um avião, e teria provado que ela seria incapaz de voar[10]. Outra possível origem seria Jakob Ackeret, famoso por seu trabalho pioneiro com a dinâmica de gases supersônicos[9][10]. As primeiras aparições na literatura científica são atribuídas a Reinhardt Demoll[11][12] e a Antoine Magnan, que teria feito os cálculos junto com seu assistente André Saint-Lagué[13][14].

As conclusões errôneas ocorreram justamente pela comparação do voo da mamangaba com a de um avião. Enquanto o ar flui em regime laminar pelas asas do avião, a abelha movimenta suas asas de forma a gerar vórtices que a propelem. Apesar de gerar mais força de proporção em comparação ao avião, o voo é instável, pois os vórtices se desfazem rapidamente[15][16]. Por isso, é necessário que as batidas de asas sejam de amplitude curta e de alta frequência[17]. Também, devido ao seu tamanho, o ar se comporta de maneira mais viscosa do que objetos de escala humana[5].

Referências

  1. «Bombus ruderatus (Fabricius, 1775) Zangão - Portal da Biodiversidade dos Açores». Consultado em 22 de janeiro de 2013
  2. Júnior, José Eustáquio Santos; Santos, Fabrício R.; Silveira, Fernando A. (2015). «Hitting an Unintended Target: Phylogeography of Bombus brasiliensis Lepeletier, 1836 and the First New Brazilian Bumblebee Species in a Century (Hymenoptera: Apidae)». PLOS ONE (em inglês) (5): e0125847. ISSN 1932-6203. PMID 25992624. doi:10.1371/journal.pone.0125847
  3. «LEI Nº 9.605, DE 12 DE FEVEREIRO DE 1998.». www.planalto.gov.br. Consultado em 19 de dezembro de 2020
  4. Sequeira, Inês (22 de maio de 2020). «Abelhões mordiscam as plantas para aumentarem produção de flores». Wilder. Consultado em 19 de dezembro de 2020
  5. a b «The buzz on bumblebees». plus.maths.org (em inglês). 1 de dezembro de 2000. Consultado em 14 de junho de 2021
  6. «How Do Bees Fly? (Inglês)». Forbes. 2018. Consultado em 13 de junho de 2021
  7. «A quote by Bee Movie». www.goodreads.com. Consultado em 13 de junho de 2021
  8. «Há um pôster de abelhas na NASA dizendo que elas não foram feitas para voar?». E-farsas - Desvendando fake news desde 2002!. 19 de setembro de 2020. Consultado em 13 de junho de 2021
  9. a b «Bumblebees Can't Fly». Snopes.com (em inglês). Consultado em 13 de junho de 2021
  10. a b McMasters, John H. "The Flight of the Bumblebee and Related Myths of Entomological Engineering: Bees Help Bridge the Gap between Science and Engineering." American Scientist 77, no. 2 (1989): 164-69. Acessado em 13 de Junho, 2021. Disponível em http://www.jstor.org/stable/27855657>.
  11. Demoll, Reinhardt (1918). Der flug der insekten und der vögel. [S.l.: s.n.]
  12. «The Bumblebee Flight Myth». Animal Dynamics (em inglês). Consultado em 13 de junho de 2021
  13. Magman, Antoine (1934). Le vol des insectes. [S.l.: s.n.]
  14. «Bumblebees Can't Fly». Snopes.com (em inglês). Consultado em 13 de junho de 2021
  15. Fell, Andy (5 de fevereiro de 2020). «Bumblebees Carry Heavy Loads in Economy Mode». UC Davis (em inglês). Consultado em 14 de junho de 2021
  16. COMBES, Stacey A.; GAGLLARDI; Susan F.; SWITZER, Callin M.; DILLON, Michael E. "Kinematic flexibility allows bumblebees to increase energetic efficiency when carrying heavy loads." Science Advances Vol. 6, no. 6, eaay3115. Acessado em 14 de Julho, 2021. Disponível em https://advances.sciencemag.org/content/6/6/eaay3115/tab-pdf>
  17. ALTSHULER, Douglas L.; DICKSON, Willian B.; Vance, Jason T.; ROBERTS, Stephen P.; DICKINSON, Michael H. "Short-amplitude high-frequency wing strokes determine the aerodynamics of honeybee flight." PNAS December 13, 2005 102 (50) 18213-18218; Acessado em 14 de junho, 2021. Disponível em https://doi.org/10.1073/pnas.0506590102>

 title=
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autores e editores de Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia PT

Mamangaba: Brief Summary ( Portuguese )

provided by wikipedia PT

Mangangá, mamangaba, mangango, mamangava, mangava, mangangava, mangangaba ou ainda vespa-de-rodeio no Brasil; e abelhão, mata-cavalo, abugão em Portugal; e ainda por vezes, tanto no Brasil quanto em Portugal, "zangão" (nome que também pode, porém, designar os machos de qualquer espécie de abelha) são os vários nomes pelos quais são denominados em português as abelhas do gênero/género científico Bombus, que incluem numerosas espécies, como a Bombus terrestris, de ampla distribuição tanto no Brasil quanto em Portugal. Possuem abdome largo e piloso, geralmente de cor negra e amarela. Medem aproximadamente 3 centímetros de comprimento.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autores e editores de Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia PT

Bondar ( Romanian; Moldavian; Moldovan )

provided by wikipedia RO

Bondarul (Bombus) este un gen de himenoptere asemănător cu albina, dar mai mare la trup și având un corp păros, cu dungi negre și galbene, ușor de recunoscut. Termenul este românesc (f. rar, bonzar).

Este o insectă colonială, prezentând un polimorfism asemănător cu al albinelor, cu femelele ca lucrătoare. În pământ, preferabil în cuiburile unor mamifere (orbete, cârtiță, șoarece etc), sau în golurile de la baza copacilor bătrâni își organizează colonii de până la 300 sau chiar 400 de indivizi. În aceste colonii se construiesc faguri în care se depun ouă și o miere dulce-amăruie, specifică.

Adulții se hrănesc mai ales cu polen și nectar, rezervele de miere fiind folosite foarte rar în perioada de activitate. În toamnă majoritatea membrilor coloniei mor. Rămân doar femelele fecundate, care încep primăvara construirea unui nou cuib. Ele realizează câteva celule din ceară pe care le umplu cu polen și în care depun ouă. Larvele apărute sunt îngrijite până la maturitate, când preiau toată munca, devenind lucrătoare.

Este răspândit în toată România, din Delta Dunării în golul alpin. De asemenea, se găsește în cea mai mare parte a Eurasiei.

Taxonomie

Subgenurile genului Bombus

Mendacibombus, 12 specii



Bombias, 3 specii




Kallobombus, 1 specii




Orientalibombus, 3 specii



Subterraneobombus, 10 specii




Megabombus, 22 de specii




Thoracobombus, 50 de specii



Psithyrus, 30 de specii








Pyrobombus, 50 de specii




Alpinobombus, 5 specii



Bombus (subgen), 5 specii






Alpigenobombus, 7 specii



Melanobombus, 17 specii




Sibirocobombus, 7 specii



Cullumanobombus, 23 de specii








Bibliografie

=

Commons
Wikimedia Commons conține materiale multimedia legate de Bondar
Wikispecies
Wikispecies conține informații legate de Bondar
 src= Wikibooks are o carte despre subiectul: Beekeeping/Plants_for_Bumblebees
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia autori și editori
original
visit source
partner site
wikipedia RO

Bondar: Brief Summary ( Romanian; Moldavian; Moldovan )

provided by wikipedia RO

Bondarul (Bombus) este un gen de himenoptere asemănător cu albina, dar mai mare la trup și având un corp păros, cu dungi negre și galbene, ușor de recunoscut. Termenul este românesc (f. rar, bonzar).

Este o insectă colonială, prezentând un polimorfism asemănător cu al albinelor, cu femelele ca lucrătoare. În pământ, preferabil în cuiburile unor mamifere (orbete, cârtiță, șoarece etc), sau în golurile de la baza copacilor bătrâni își organizează colonii de până la 300 sau chiar 400 de indivizi. În aceste colonii se construiesc faguri în care se depun ouă și o miere dulce-amăruie, specifică.

Adulții se hrănesc mai ales cu polen și nectar, rezervele de miere fiind folosite foarte rar în perioada de activitate. În toamnă majoritatea membrilor coloniei mor. Rămân doar femelele fecundate, care încep primăvara construirea unui nou cuib. Ele realizează câteva celule din ceară pe care le umplu cu polen și în care depun ouă. Larvele apărute sunt îngrijite până la maturitate, când preiau toată munca, devenind lucrătoare.

Este răspândit în toată România, din Delta Dunării în golul alpin. De asemenea, se găsește în cea mai mare parte a Eurasiei.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia autori și editori
original
visit source
partner site
wikipedia RO

Čmeľ ( Slovak )

provided by wikipedia SK

Čmeľ (lat. Bombus; hovorovo čmeliak) je rod lietajúceho hmyzu, ktorý patrí pod čeľaď včelovité (Apidae).

Tak ako jeho príbuzné včely medonosné, živí sa nektárom a nazhromaždeným peľom, ktorý zbiera aj pre svoje larvy. Väčšina druhov čmeliakov je mierumilovná. Žije v spoločenstvách. Charakteristický je tým, že má na mohutnom tele dlhšie štetinaté ochlpenie najčastejšie čiernej a žltej, prípadne oranžovej, alebo červenej farby. Niektoré druhy sú úplne čierne, niektoré majú zakončenie zadnej časti tela biele.

Čmele nezimujú v kolóniách, nevytvárajú si zásoby medu na prežitie a nie sú preto využiteľné pre jeho výrobu.

Kráľovná a robotnice čmeliaka dokážu viackrát pichnúť žihadlom, ktoré nemá spätný tŕň ako žihadlo včely medonosnej.

Čmeľ má veľký význam pre ľudí a rastlinstvo. Patrí medzi dôležitých opeľovačov pre hospodárske plodiny ako aj pre voľne žijúce rastliny. Je čoraz viacej využívaný pre opeľovanie poľnohospodárskych plodín, nakoľko vzhľadom na množstvo peľu na bohatom ochlpení tela a svojim intenzívnejším bzučaním počas preberania kalichov kvetov, dokáže kvalitnejšie opeliť aj ťažšie opeliteľné súkvetia. Osvedčil sa napríklad aj pri zefektívnení pestovania skleníkových paradajok v rastlinných veľkovýrobách.

V rozvinutých krajinách vplyvom vedľajšieho účinku používania pesticídnych prípravkov dochádza k tomu, že čmele sa postupne dostávajú medzi ohrozené druhy.

Iné projekty

  • Spolupracuj na Commons Commons ponúka multimediálne súbory na tému Čmeľ
  • Spolupracuj na Wikidruhoch Wikidruhy ponúkajú informácie na tému Čmeľ
  • Spolupracuj na Wikislovníku Wikislovník ponúka heslo Čmeľ
Ei1.jpg Tento článok týkajúci sa živočíchov je zatiaľ „výhonok“. Pomôž Wikipédii tým, že ho doplníš a rozšíriš.
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autori a editori Wikipédie
original
visit source
partner site
wikipedia SK

Čmeľ: Brief Summary ( Slovak )

provided by wikipedia SK

Čmeľ (lat. Bombus; hovorovo čmeliak) je rod lietajúceho hmyzu, ktorý patrí pod čeľaď včelovité (Apidae).

Tak ako jeho príbuzné včely medonosné, živí sa nektárom a nazhromaždeným peľom, ktorý zbiera aj pre svoje larvy. Väčšina druhov čmeliakov je mierumilovná. Žije v spoločenstvách. Charakteristický je tým, že má na mohutnom tele dlhšie štetinaté ochlpenie najčastejšie čiernej a žltej, prípadne oranžovej, alebo červenej farby. Niektoré druhy sú úplne čierne, niektoré majú zakončenie zadnej časti tela biele.

Čmele nezimujú v kolóniách, nevytvárajú si zásoby medu na prežitie a nie sú preto využiteľné pre jeho výrobu.

Kráľovná a robotnice čmeliaka dokážu viackrát pichnúť žihadlom, ktoré nemá spätný tŕň ako žihadlo včely medonosnej.

Čmeľ má veľký význam pre ľudí a rastlinstvo. Patrí medzi dôležitých opeľovačov pre hospodárske plodiny ako aj pre voľne žijúce rastliny. Je čoraz viacej využívaný pre opeľovanie poľnohospodárskych plodín, nakoľko vzhľadom na množstvo peľu na bohatom ochlpení tela a svojim intenzívnejším bzučaním počas preberania kalichov kvetov, dokáže kvalitnejšie opeliť aj ťažšie opeliteľné súkvetia. Osvedčil sa napríklad aj pri zefektívnení pestovania skleníkových paradajok v rastlinných veľkovýrobách.

V rozvinutých krajinách vplyvom vedľajšieho účinku používania pesticídnych prípravkov dochádza k tomu, že čmele sa postupne dostávajú medzi ohrozené druhy.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autori a editori Wikipédie
original
visit source
partner site
wikipedia SK

Čmrlj ( Spanish; Castilian )

provided by wikipedia SL

Čmrlj (znanstveno ime Bombus) je prepoznaven rod kožekrilcev, ki ga natančneje uvrščamo med prave čebele (družina Apidae), vanj pa uvrščamo približno 250 vrst, razširjenih skoraj po vsej Evraziji in obeh Amerikah. Znani so po čokatem telesu, gosto poraščenem z dlačicami, socialni organiziranosti, in dejstvu, da so pomembni kot opraševalci. Zato so najbolje raziskana, a kljub temu razmeroma slabo poznana skupina divjih čebel.

Telesne značilnosti

Čokato, gosto poraslo telo, jih že na prvi pogled loči od večine ostalih pravih čebel, a so za zanesljivo določitev pomembni manjši znaki. Zanesljiv znak so tri očesca, ki so pri čmrljih razporejena v ravni črti na glavi (pri vseh ostalih v trikotnik), in podrobnosti v ožiljenosti kril. Posebnost čmrljev je tudi izredno dolg jeziček (glosa), ki predstavlja del rilčka (proboscisa), oblike obustnega aparata pri pravih čebelah.

Mnogo vrst je kontrastno obarvanih z obroči rjavih ali črnih in svetlejših (belih, rdečkastih ali rumenih) barv po zadku in oprsju. Do neke mere je po vzorcu obarvanosti možno določati vrste čmrljev, vendar se lahko vzorec močno razlikuje tudi med predstavniki iste vrste, zato je za zanesljivo določitev potreben pregled morfoloških znakov.

Samci in samice se ločijo po številu hrbtnih plošč (tergitov) na zadku (samci 7, samice 6), številu členov tipalnic (samci 13, samice 12) in deloma po obarvanosti - samci so pogosto svetlejši. Matica je po navadi večja od delavk, a ne bistveno oz. so pri nekaterih vrstah ob koncu sezone delavke že enako velike.

Matica in delavke imajo želo, ki nima kavlja, zaradi česar lahko pičijo večkrat zaporedoma ne da bi se poškodovale.[1][2] Običajno čmrlji niso agresivni in pičijo le v izjemnih primerih. K pikom se zatečejo le ob napadu na njihovo gnezdo ali kadar so neposredno ogroženi. Nekatere vrste plenilskih čmrljev vdirajo v panje drugih vrst čmrljev in ob napadu pikajo člane napadene kolonije. Drugih živali ne napadajo, razen kadar so neposredno ogrožene.[3]

Habitat in razširjenost

Čokato telo z ugodnim razmerjem med površino in prostornino, močna odlakanost ter sposobnost termogeneze omogočajo čmrljem poseljevati hladnejše predele sveta. Preferirajo odprte in vrstno bogate travnike v območjih z dolgimi, a predvidljivimi obdobji hladnega vremena.

Razširjeni so po vsej Evraziji razen Arabskega polotoka in Južne Azije, ter po obeh Amerikah. Znotraj območja razširjenosti je značilno, da raje poseljujejo višje nadmorske višine; največja pestrost vrst je bila zabeležena na Tibetanski planoti, v Alpah in Pirenejih. Vrsta Bombus polaris, ki živi na otoku Ellesmere na severu Kanade, je najbolj severno živeča vrsta socialnih žuželk sploh.[4] Umetno so bili razširjeni tudi na Novo Zelandijo in Tasmanijo.

Sklici in opombe

  1. "Do bumblebees sting? Once or many times?". Straight Dope. Arhivirano iz prvotnega spletišča dne 30. decembra 2007. Pridobljeno dne 9. julija 2007.
  2. "Bee Stings, BeeSpotter, University of Illinois". Beespotter.mste.illinois.edu. Pridobljeno dne 25. maja 2012.
  3. Goulson, 2013. pp. 118–121
  4. Milliron H.E. & Oliver D.R. (1966). "Bumblebees from northern Ellesmere Island, with observations on usurpation by Megabombus hyperboreus (Schönh.)". Canadian Entomologist 98 (2): 207–213. doi:10.4039/Ent98207-2.

Viri

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Avtorji in uredniki Wikipedije
original
visit source
partner site
wikipedia SL

Čmrlj: Brief Summary ( Spanish; Castilian )

provided by wikipedia SL

Čmrlj (znanstveno ime Bombus) je prepoznaven rod kožekrilcev, ki ga natančneje uvrščamo med prave čebele (družina Apidae), vanj pa uvrščamo približno 250 vrst, razširjenih skoraj po vsej Evraziji in obeh Amerikah. Znani so po čokatem telesu, gosto poraščenem z dlačicami, socialni organiziranosti, in dejstvu, da so pomembni kot opraševalci. Zato so najbolje raziskana, a kljub temu razmeroma slabo poznana skupina divjih čebel.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Avtorji in uredniki Wikipedije
original
visit source
partner site
wikipedia SL

Humlor ( Swedish )

provided by wikipedia SV

Humlor (Bombus) är ett släkte av insekter tillhörande familjen långtungebin (Apidae) inom överfamiljen bin (Apoidea).

Utbredning och systematik

Det finns ungefär 250 beskrivna humlearter i världen. Det exakta antalet är dock svårt att ange på grund av oenighet bland forskarna om släktets taxonomi.[1]

De flesta humlor förekommer i Gamla världens norra, tempererade regioner, även om det finns en del arter i Sydamerika och Nya Zeeland (de senare är dock införda som pollinatörer)[2]. I varmare klimat finns de ofta i högläntare, svalare bergsregioner.[3] I Sydamerika finns dock ett mindre antal arter som även förekommer i tropiskt klimat, som exempelvis Amazonas.[4] Å andra sidan finns två arter, polarhumlan[5] och dess boparasit tundrahumlan[6], uteslutande i Arktis och angränsande områden.

Snylthumlor

Snylthumlor (undersläktet Psithyrus), även kallade gökhumlor, lever som boparasiter i bon av andra, sociala humlor. Ofta är de specialiserade att parasitera en viss humleart. Snylthumlorna betraktades länge som det egna släktet Psithyrus men kategoriseras idag som ett undersläkte inom släktet Bombus.[7]

Humlor i Sverige

I Sverige finns 40 arter av humlor om man räknar in de nio arterna av snylthumlor.[8] De vanligaste arterna i Sverige är ljus jordhumla (tidigare kallad lundhumla), hushumla, ljunghumla, ängshumla, trädgårdshumla och åkerhumla. Frukthumlan har påträffats i Sverige 1911, men arten kategoriseras numera som nationellt utdöd (RE) av Artdatabanken.[9]

Anatomi och fysiologi

Humlehonorna har liksom getingar och andra bin en gadd, som bildats av det omvandlade äggläggningsröret. Detta har helt förlorat sin ursprungliga funktion; hos drottningarna kommer ägget ut vid gaddens bas.[10] Gadden syns dock nästan inte på grund av den ludna bakkroppen. Den har inte några hullingar och kan därför användas flera gånger. Giftet är mycket svagare än till exempel honungsbiets, och det känns mer som om humlan "bränns".

Honorna (inklusive arbetarna) har antenner med 12 leder, sex segment på ovansidan av bakkroppen (kallade tergiter; motsvarande segment på undersidan kallas sterniter), en skålformig pollenkorg på skenbenet (innersta leden) samt en gadd. Hanarna har 13-ledade antenner, stora ögon, saknar pollenkorg, har sju tergiter i stället för sex och saknar gadd. Bakkroppen är dessutom ofta spetsigare än honornas.[11]

Temperatur

Humlor är i stånd att reglera sin kroppstemperatur genom att förbränna kolhydrater (socker från nektar). Det förefaller som åtminstone vissa arter även kan alstra värme genom att förbränna proteiner[12]. Aktiva humlor har en kroppstemperatur på över 30 till närmare 40 °C; vanligtvis nära det högre värdet.[13]

Ska humlan kunna flyga måste temperaturen i bröstpartiet vara över 30 °C. En nedkyld humla måste därför ägna tid åt att värma upp sig så att den kan flyga. Detta sker normalt genom att den vibrerar de stora vingmusklerna så att värme alstras. Vissa forskare anser att den även har förmåga att generera värme genom att direkt förbränna socker i muskulaturen utan någon fysisk muskelaktivitet med hjälp av enzymet fruktosbifosfatas, något som framför allt skall ske om en vilande humla blir störd och snabbt måste få upp temperaturen.[13]

Förmågan till värmealstring gör också att man kan se humlor flyga vid mycket låga temperaturer. På kalfjället är det inte ovanligt att se humledrottningar flyga i snöväder, med temperaturer runt noll grader.[14] När humlorna är inaktiva, sänker de "termostaten" och blir "växelvarma" och kroppstemperaturen anpassar sig till omgivningen.[13]

Flygförmåga

En långlivad myt om humlor är att de enligt fysiska lagar inte borde kunna flyga, och att det är en gåta att de flyger ändå. Denna myt blev populär på 1930-talet när den berömde aerodynamikern och föreläsaren John McMasters återberättade en anekdot om en schweizisk aerodynamiker som vid en middagsbjudning gjorde några ungefärliga beräkningar, och konstaterade att enligt hans ekvationer så kunde inte humlor flyga.[15] Alltså, enligt vad dåtidens aerodynamiker kände till, i form av aerodynamikens grundlagar - så borde inte en humla kunna skapa tillräckligt med lyftkraft på grund av sina relativt små vingar, låga flyghastighet och tyngd. Men det är dock inget bevis på att de inte kan flyga, snarare ett bevis på att humlor inte kan glidflyga. I verkligheten karakteriseras humlans flykt av en oscillerande vinge, som mer påminner om ett helikopterblad, än en flygplansvinge. Utöver det skapar humlevingens form och rörelsemönster en luftvirvel precis ovanför vingen och den ger upphov till ökad lyftkraft.[16] Dessutom använder humlan liksom många andra insekter upplagrad energi vid generering av rörelse-energi som sedan släpps lös momentant. Energilagringen inför varje vingslag sker med hjälp av ett elastiskt ämne, kallat resilin, som är det mest elastiska ämne vetenskapen känner, mycket mer elastiskt än någon konstprodukt.

Humlans flygförmåga, liksom för många andra insekter, bygger på resilinets energilagrande förmåga i kombination med en klickmekanism i form av små hakar. Dessa fungerar som spärr för att inte släppa iväg energin innan en viss anspänning uppnåtts. Detta plötsliga utlösande av spänningen gör att vingen rör sig med en tvär, plötslig rörelse med hög effektivitet. Det kan jämföras med människans användning av pilbåge för att lagra energi och släppa iväg den med stor effektivitet. Klickmekanismen gäller för både upp- och nedslag av vingen.[17]

 src=
Ljus jordhumla full med pollen som den sprider mellan blommor (pollinering)


Ekologi

Humlorna är eusociala bin, det vill säga samhällsbildande bin med drottning, hane och arbetare (se dock Snylthumlornas ekologi nedan). De sociala humlornas samhällen är vanligen ettåriga. I tropikerna kan emellertid blandade (delvis fleråriga) samhällsstrukturer förekomma.[4] Den övervintrande, befruktade honan bygger på våren ett bo, som ofta utgörs av ett övergivet mus- eller sorkbo, men som, beroende på art, kan anläggas på många olika platser. Honan fodrar ofta boet med gräs eller mossa. I detta bygger hon en stor vaxcell, där hon lägger sina ägg tillsammans med nektarblandat pollen som föda åt larverna. Denna första generation humlor, är alla arbetare (befruktningsodugliga honor) som i fortsättningen tar hand om de ägg drottningen lägger.

 src=
En humla med utsträckt tunga

På sensommaren kläcks även hanar och nya drottningar. Hanarna samlar inte pollen och nektar (annat än för omedelbar, egen konsumtion) utan brukar flyga patrulleringsflykter längs en ofta förutbestämd bana medan de avger feromoner på punkter i terrängen för att locka till sig parningsvilliga ungdrottningar.[11][18]

Snylthumlornas ekologi

Snylthumlorna samlar inte pollen, och har därför inga pollenkorgar på bakbenen. De saknar arbetare, och drottningen tar över värdboet genom att (vanligtvis) döda den gamla drottningen. Hon kan också låta denna leva, men äta upp hennes ägg alltefter som de läggs och ersätta dem med sina egna.[19] Vissa snylthumlor låter dock en del av värdhumlornas ungar leva, troligtvis för att få fler arbetare som kan hjälpa till med uppfödningen. En del deltar även i uppfödningen av sin egen avkomma.[20] Värdhumlornas arbetare kontrolleras vanligen genom fysiskt våld.[19] Vissa arter, som till exempel åkersnylthumla, förefaller att även använda feromoner.[20] Snylthumlehonorna är anpassade till sin aggressiva livsstil genom tjockare kroppspansar, kraftigare gadd och större käkar.[19]

Föda och födosök

Många humlor har längre tungor i förhållande till kroppstorleken än honungsbin. Det syns tydligt när sådana humlor besöker blommor, där honungsbina inte kommer åt nektarn, eftersom blomkalkarna är för djupa. Vissa korttungade humlearter kryper inte in i blomkalkarna på långpipiga blommor utan biter i stället hål i sidan på blomkalken.

Humlor flyger även på blommor där nektarns sockerhalt är relativt låg. Humlor är norra halvklotets viktigaste pollinerare; de besöker flest arter av blommande växter. Humlornas pollinering av klövervallar är av stor ekonomisk betydelse för jordbruket. Andra exempel är blåbär samt många av våra odlade bärbuskar och fruktträd.[21].

Sent på sommaren kan man ofta finna stora mängder döda humlor under lindar. Tidigare trodde man att det berodde på att vissa lindar skulle producera giftig nektar. Det som händer är dock att blommorna snabbt töms på nektar, men humlorna stannar ändå kvar på grund av den attraktiva doften och svälter till sist ihjäl. [22][23]

Status

Ett stort antal humlearter har gått tillbaka kraftigt de senaste decennierna, både i Europa och Nordamerika. I en studie gjord 2007 i 11 europeiska länder konstaterades att mellan 1950 och 2000 13 arter hade dött ut i minst ett av länderna, av dem 4 i hela det undersökta området. I Nordamerika förefaller det som om den stora nedgångsperioden inträffade redan 1940 – 1960. Den främsta orsaken anges vara det moderna, högintensiva jordbruket med dess många monokulturer, speciellt ifråga om gräs, och nedgången på obrukad ängsmark. Detta har lett till en nedgång av blommande växter, som tjänar till föda för många bin. I Nordamerika har en liknande utveckling skett i samband med uppodlingen av Mellanvästerns prärie.[24]

Ett anmärkningsvärt undantag utgör vitnoshumlan, som tydligt har expanderat från Östeuropa och Finland. Den nådde Tyskland 1998, Slovakien 2011,[25] upptäcktes i Norge 2013,[26] och observerades i Sverige den 15 juni 2017[27].

Den ökade användningen av bekämpningsmedel i jordbruket har också lett till en nedgång av humlefaunan. Man vet att flera fall av omfattande dödfall hos honungsbin har rapporterats i samband med besprutning av rapsodlingar. Eftersom humledöd ute i naturen är svårare att konstatera har man inga säkra siffror rörande humlor, men den nära släktskapen mellan humlor och honungsbin gör det mycket troligt att humlor påverkas på samma sätt. Vissa ansträngningar att ta fram bekämpningsmedel med ett snävare effektspektrum har emellertid gjorts.[28]

Humlor (arter)

Nedanstående tabell har ambitionen att lista alla förekommande arter. Märk dock att arternas taxonomiska status ändras hela tiden; nya arter kommer till, existerande arter delas upp eller slås ihop. Alla arter erkänns dessutom inte av alla auktoriteter.

Som huvudkälla för arterna har Catalogue of Life[29] använts. I några fall har andra källor utnyttjats; detta anges då med en fotnot vid det vetenskapliga namnet. Undersläktet är i regel källbelagt i artartiklarna; saknas sådana, har en fotnot till källan lagts till efter undersläktets namn i tabellen.

I tabellen nedan kan man välja om raderna ska vara sorterade systematiskt (efter undersläkte), efter svenskt namn, eller efter vetenskapligt namn.

"†" före namnet anger en fossil, utdöd humla.

Undersläkte Svenskt namn Vetenskapligt namn Utbredning Alpigenobombus Bombus angustus[30] Taiwan Alpigenobombus Bombus breviceps Centralasien Alpigenobombus Bombus genalis Norra Indien, Bhutan, Burma, Tibet, sydvästra Kina.[31] Alpigenobombus Bombus grahami Kina Alpigenobombus Bombus kashmirensis Östasien Alpigenobombus Bombus nobilis Indiska halvön, Östasien [32] Alpigenobombus Tjuvhumla Bombus wurflenii Nord- och Centraleuropa, Ryssland, norra Turkiet Alpinobombus Alphumla Bombus alpinus Nordeuropa, Alperna Alpinobombus Fjällhumla Bombus balteatus norra Skandinavien, västra USA (bergen), Kanada, östra Sibirien Alpinobombus Tundrahumla Bombus hyperboreus norra Skandinavien, norra Ryssland, Alaska, Kanada, Arktis (påträffad på Grönland) Alpinobombus Bombus neoboreus Nordamerika, Arktis [33] Alpinobombus Polarhumla Bombus polaris Skandinaviska fjällkedjan, norra Ryssland, Alaska, Kanada, Arktis (inklusive östra Grönland) Bombias Bombus auricomus Nordamerika Bombias Bombus confusus Mellaneuropa, Sydeuropa Bombias Bombus nevadensis Nordamerika Bombus sensu stricto[34] Bombus affinis Nordamerika Bombus sensu stricto Skogsjordhumla Bombus cryptarum Europa, Sibirien, Kina, Nordamerika Bombus sensu stricto Bombus franklini Nordamerika Bombus sensu stricto Bombus hypocrita Japan, Korea [35] Bombus sensu stricto Bombus ignitus Östasien Bombus sensu stricto Ljus jordhumla Bombus lucorum Europa, Asien, Nordamerika Bombus sensu stricto Kragjordhumla Bombus magnus Nordeuropa, Västeuropa Bombus sensu stricto Bombus occidentalis Nordamerika Bombus sensu stricto Bombus patagiatus Kina Bombus sensu stricto † Bombus randeckensis Fossil; sydvästra Tyskland Bombus sensu stricto Rallarjordhumla Bombus sporadicus Nordeuropa, Ryssland, norra Asien Bombus sensu stricto Mörk jordhumla Bombus terrestris Europa, Västasien, Nordafrika, Nordamerika Bombus sensu stricto Bombus terricola Nordamerika Bombus sensu stricto Bombus tunicatus Indiska halvön, södra Centralasien Cullumanobombus Bombus crotchii USA Cullumanobombus Bombus baeri Västra Sydamerika [36] Cullumanobombus Bombus brachycephalus Centralamerika [37] Cullumanobombus Bombus coccineus Nordvästra Sydamerika[38] Cullumanobombus Stäpphumla Bombus cullumanus Frankrike Cullumanobombus Bombus ecuadorius Nordvästra Sydamerika [39] Cullumanobombus Bombus fraternus Nordamerika Cullumanobombus Bombus funebris Västra Sydamerika [40] Cullomanobombus Bombus griseocollis Nordamerika Cullumanobombus Bombus handlirschi Västra Sydamerika [41] Cullumanobombus Bombus haueri Södra Nordamerika [42] Cullumanobombus Bombus hortulanus Norra Sydamerika[43] Cullumanobombus Bombus macgregori Centralamerika [44] Cullumanobombus Bombus melaleucus Nordvästra Sydamerika [45] Cullumanobombus Bombus morrisoni Västra Nordamerika Cullumanobombus Bombus robustus Nordvästra Sydamerika [46] Cullumanobombus Bombus rohweri Nordvästra Sydamerika [47] Cullumanobombus Bombus rubicundus Centralamerika, norra Sydamerika [48] Cullumanobombus Bombus rufocinctus Nordamerika Cullumanobombus vitnoshumla Bombus semenoviellus Östra, centrala till södra Europa Cullumanobombus Bombus tucumanus Västra Sydamerika [49] Cullumanobombus Bombus unicus Östligaste Sibirien (Ryssland) Cullumanobombus Bombus vogti Västra Sydamerika [50] Cullumanobombus Bombus volucelloides Mellan- och Sydamerika Incertae sedisBombus anacolus Fossil; Shandong-provinsen i Kina Incertae sedisBombus cerdanyensis Fossil; Spanien Incertae sedisBombus dilectus Fossil; Shandong-provinsen i Kina Incertae sedisBombus luianus Fossil; Shandong-provinsen i Kina Incertae sedisBombus proavus Fossil; Washington (delstat), USA Incertae sedisBombus vetustus Fossil; östra Ryssland Kallobombus Blåklockshumla Bombus soroeensis Europa, Asien Megabombus Bombus argillaceus Sydeuropa, Östeuropa, Balkan, USA Megabombus Bombus bicoloratus Södra och centrala Kina Megabombus Stormhattshumla Bombus consobrinus norra Skandinavien, Ungern, Ryssland, norra Asien Megabombus Bombus czerskii Mellersta Östasien [51] Megabombus Bombus diversus Japan, Korea [52] Megabombus Bombus gerstaeckeri Sydeuropa, Mellaneuropa, östra Nordeuropa (inklusive Finland) Megabombus Trädgårdshumla Bombus hortorum Europa, Asien till Iran i söder, Nya Zeeland (införd) Megabombus Bombus irisanensis Centralasien[53] Megabombus Bombus koreanus Kina, Korea [54] Megabombus Bombus kulingensis Kina[55]. Artens taxonomi är omstridd. Vissa forskare betraktar den som en synonym till Bombus bicoloratus[56]. Megabombus Bombus longipes Nordöstra och centrala Kina Megabombus Bombus melanopoda Sumatra[57] Megabombus Bombus portchinsky Sydvästasien Megabombus Bombus reinigiellus[58] Sierra Nevada, Spanien. Vissa forskare betraktar detta taxon som en synonym till eller form av trädgårdshumla (Bombus hortorum)[56] Megabombus Bombus religiosus Centralasien Megabombus Fälthumla Bombus ruderatus Centraleuropa, Sydeuropa, Nordafrika, Nordvästasien Megabombus Bombus saltuarius Norra Ryssland, Kina. Vissa forskare betraktar detta taxon som en form av Bombus tichenkoi. Megabombus Bombus securus Centrala Kina[59] Megabombus Bombus senex Sumatra[60] Megabombus Bombus supremus Kina Megabombus Bombus sushkini Nordasien, Centralasien. Artens taxonomiska ställning är omstridd; vissa auktoriteter betraktar den som en synonym till Bombus tichenkoi[56]. Megabombus Bombus tichenkoi nordöstra Ryssland[61] Megabombus Bombus trifasciatus Östasien Megabombus Bombus ussurensis Norra Östasien [62] Melanobombus[63] Bombus alagesianus[63] Sydväst- och Centralasien. Taxonomin är omstridd; många forskare betraktar taxonet som en synonym till Bombus keriensis[64] Melanobombus Bombus erzurumensis[65] Nordöstra Turkiet och norra Iran. Omstridd art; vissa forskare betraktar den endast som en form av Bombus sichelii.[66] Melanobombus Bombus eximius Centralasien och Sydostasien Melanobombus Bombus festivus Sydostasien Melanobombus Bombus formosellus Taiwan[67]. Vissa forskare betraktar denna art som en synonym till Bombus miniatus[66]. Melanobombus Bombus friseanus Centralasien Melanobombus Bombus incertus Väst- och Centralasien Melanobombus Bombus keriensis Södra och centrala Asien Melanobombus Bombus ladakhensis Indiska halvön, Östasien Melanobombus Stenhumla Bombus lapidarius Europa Melanobombus Bombus miniatus Indiska halvön [68] Melanobombus Bombus pyrosoma Östasien Melanobombus Bombus richardsiellus Tibet, Burma[69] Melanobombus Bombus rufipes Sydöstasien [70] Melanobombus Bombus rufofasciatus Östasien Melanobombus Bombus sichelii Mellaneuropa, Balkan Melanobombus Bombus simillimus Indiska halvön Melanobombus Bombus tanguticus Indiska halvön, södra Centralasien [71] Mendacibombus Bombus avinoviellus Centralasien Mendacibombus Bombus convexus Centralasien Mendacibombus Bombus defector Centralasien, nordöstra Indien[72] Mendacibombus Bombus handlirschianus Sydvästasien Mendacibombus Bombus himalayanus Centralasien Mendacibombus[73] Bombus makarjini Europa, Nordasien (utom Kina), Sydasien[74] Enligt vissa forskare bör individer av denna art fördelas mellan Bombus turkestanicus och Bombus mendax beroende på utseende[75] Mendacibombus Bombus marussinus Centralasien Mendacibombus Bombus mendax Mellaneuropa, Sydeuropa (bergen) Mendacibombus Bombus superbus Kina, Nepal[76] Mendacibombus Bombus turkestanicus Centralasien [77] Mendacibombus Bombus waltoni Centralasien Orientalibombus Bombus braccatus Kina (Sichuan) Orientalibombus Bombus funerarius Centralasien Orientalibombus Bombus haemorrhoidalis Centralasien, Sydostasien Psithyrus Bombus ashtoni Nordamerika. Av vissa ansedd som varietet av jordsnylthumla. (Bombus bohemicus)[78] Psithyrus Trädgårdssnylthumla Bombus barbutellus Sydeuropa, Centraleuropa, södra Nordeuropa, Asien till Mongoliet i öster Psithyrus Bombus bellardii Burma till södra och centrala Kina Psithyrus Jordsnylthumla Bombus bohemicus Europa, Turkiet, norra Iran, norra Asien. Ev. Nordamerika (se Bombus ashtoni). Psithyrus Bombus branickii Centralasien, Indiska halvön Psithyrus Åkersnylthumla Bombus campestris Europa, mellersta och norra Asien österut till Kamtjatka Psithyrus Bombus chinensis Tibet, centrala Kina Psithyrus Bombus citrinus Nordamerika Psithyrus Bombus coreanus Korea[79] Psithyrus Bombus cornutus Indiska halvön, Kina Psithyrus Bombus expolitus Östra Tibet till Sichuan (egentliga Kina) Psithyrus Bombus ferganicus Centralasien, Indiska halvön Psithyrus Bombus fernaldae Nordamerika, Syd- och Mellaneuropa[80][81] Psithyrus Lappsnylthumla Bombus flavidus Skandinaviska fjällkedjan, Alperna, bergsområden i norra Spanien, Ryssland, Asien och Nordamerika Psithyrus Bombus guatemalensis Mellanamerika[82]. Vissa auktoriteter hävdar att taxonet tillsammans med Bombus intrudens, Bombus sololensis och Bombus mysticus skulle vara synonym till Bombus variabilis[83]. Psithyrus Bombus insularis Nordamerika Psithyrus Bombus intrudens Nordamerika.[84] Vissa auktoriteter hävdar att taxonet tillsammans med Bombus guatemalensis, Bombus sololensis och Bombus mysticus skulle vara synonym till Bombus variabilis[83]. Psithyrus Bombus maxillosus Mellaneuropa, Sydeuropa. Arten betraktas av vissa forskare som en synonym till trädgårdssnylthumla (Bombus barbutellus).[83] Psithyrus Bombus monozonus Taiwan Psithyrus Bombus morawitzianus Centralasien Psithyrus Bombus mysticus Mellanamerika[85]. Vissa auktoriteter hävdar att taxonet tillsammans med Bombus intrudens, Bombus guatemalensis och Bombus sololensis skulle vara synonym till Bombus variabilis[83]. Psithyrus Hussnylthumla Bombus norvegicus Europa, Ryssland (inklusive den asiatiska delen), Japan Psithyrus Bombus novus Indiska halvön Psithyrus Bombus perezi Sydeuropa Psithyrus Broksnylthumla Bombus quadricolor Europa, Turkiet Psithyrus Stensnylthumla Bombus rupestris Europa, Sibirien, Mongoliet, norra Kazakstan, norra Kina Psithyrus Bombus skorikovi Östasien Psithyrus Bombus sololensis Mellanamerika[86]. Vissa auktoriteter hävdar att taxonet tillsammans med Bombus intrudens, Bombus guatemalensis och Bombus mysticus skulle vara synonym till Bombus variabilis[83]. Psithyrus Bombus suckleyi Västra Nordamerika Psithyrus Ängssnylthumla Bombus sylvestris Europa, mellersta och norra Asien, österut till Kamtjatka och Korea Psithyrus Bombus tibetanus Östra Tibet, norra Kina Psithyrus Bombus turneri Östasien Psithyrus Bombus variabilis Nordamerika Psithyrus Sydsnylthumla Bombus vestalis Sydeuropa till södra Nordeuropa, Turkiet, Iran Pyrobombus Bombus abnormis Indien[87] Pyrobombus Bombus ardens Korea, Japan Pyrobombus Bombus avanus Burma, sydvästra Kina Pyrobombus Bombus beaticola Nordöstra Ryssland, Japan[88] Pyrobombus Bombus bifarius Nordamerika Pyrobombus Bombus bimaculatus Nordamerika Pyrobombus Bombus biroi Centralasien, Indiska halvön Pyrobombus Bombus brodmannicus Sydeuropa, västligaste Asien Pyrobombus Bombus caliginosus Västra Nordamerika Pyrobombus Bombus centralis Västra Nordamerika Pyrobombus Taigahumla Bombus cingulatus Nordeuropa, Ryssland inklusive Sibirien Pyrobombus Bombus ephippiatus Södra Nordamerika, Mellanamerika Pyrobombus Bombus flavescens Sydostasien, Kina Pyrobombus Bombus flavifrons Nordamerika Pyrobombus Bombus frigidus västra USA Pyrobombus Bombus haematurus Mellaneuropa, Balkan Pyrobombus Bombus huntii Nordamerika Pyrobombus Hushumla Bombus hypnorum Nordeuropa, Centraleuropa, Asien Pyrobombus Bombus impatiens Nordamerika Pyrobombus[89] Bombus infirmus Himalaya, Sydöstasien Pyrobombus Bombus infrequens Burma, centrala Kina Pyrobombus Ljunghumla Bombus jonellus Europa, mellersta till norra Asien Pyrobombus Bombus kotzschi[89] Afghanistan[90] Pyrobombus Lapphumla Bombus lapponicus Norra Skandinavien, norra Asien till Sibirien, eventuellt västra Kina Pyrobombus Bombus lemniscatus Östasien Pyrobombus Bombus lepidus Indiska halvön, Östasien Pyrobombus Bombus luteipes Östasien [91] Pyrobombus Bombus melanopygus Nordamerika Pyrobombus Bombus mirus Tibet, norra Indien[92] Pyrobombus Bombus mixtus Amerika Pyrobombus Bombus modestus Central- och Östasien Pyrobombus Berghumla Bombus monticola Europa (bergstrakter) Pyrobombus Bombus oceanicus Sachalin, Hokkaido[93] Pyrobombus Bombus parthenius Indiska halvön, Kina [94] Pyrobombus Bombus perplexus Nordamerika Pyrobombus Bombus picipes Kina Pyrobombus[89] Bombus pleuralis Kanada, Alaska[95] Taxonomin omstridd. Giltig art enligt ITIS, synonym till Bombus flavifrons enligt Ohio State University Pyrobombus Ängshumla Bombus pratorum Europa österut till Sibirien, Turkiet, Iran Pyrobombus Bombus pressus Nepal, Indien[96] Pyrobombus Bombus pyrenaeus Mellaneuropa, Östeuropa, Balkan Pyrobombus Bombus rotundiceps Östasien [97] Pyrobombus Bombus sandersoni Nordamerika Pyrobombus Bombus sitkensis Västra Nordamerika Pyrobombus Bombus sonani Taiwan[98] Pyrobombus Bombus subtypicus Indiska halvön, Centralasien Pyrobombus Bombus sylvicola Nordamerika Pyrobombus Bombus ternarius Nordamerika Pyrobombus Bombus vagans Nordamerika Pyrobombus Bombus vandykei Västra USA Pyrobombus Bombus wilmattae Södra Mexiko[99] Pyrobombus Bombus vosnesenskii Västra Nordamerika Pyrobombus[89] Bombus wangae Kina Sibiricobombus Bombus asiaticus Centralasien, Indiska halvön Sibiricobombus Bombus morawitzi Central- och Östasien [100] Sibiricobombus Bombus niveatus Sydvästasien Sibiricobombus Bombus oberti Indiska halvön, Centralasien Sibiricobombus Bombus obtusus Afghanistan [101] Sibiricobombus Bombus sibiricus Indiska halvön, Centralasien, Sibirien [102] Sibiricobombus Bombus sulfureus Sydvästasien Subterraneobombus Bombus amurensis Ryssland (Amur)[103] Subterraneobombus Bombus appositus Västra Nordamerika Subterraneobombus Bombus borealis Nordamerika Subterraneobombus Bombus difficillimus Centralasien och sydöstra Europa. Vissa auktoriteter betraktar detta taxon som en varietet av Bombus melanurus.[78] Subterraneobombus Klöverhumla Bombus distinguendus Nordeuropa, Mellaneuropa, Nordasien Subterraneobombus Bombus fedtschenkoi Centralasien[104] Subterraneobombus Bombus fragrans Östeuropa, Turkiet, Kina Subterraneobombus Bombus melanurus Asien Subterraneobombus Bombus mongolensis[78] Mongoliet[105] Subterraneobombus Bombus personatus Centralasien Subterraneobombus Vallhumla Bombus subterraneus Europa, Asien österut till norra Mongoliet, Nya Zeeland (införd) Subterraneobombus Bombus tschitscherini[78] Centralasien [106] Vissa auktoriteter betraktar detta taxon som en varietet av Bombus melanurus.[78] Thoracobombus Bombus anachoreta Norra Kina, Korea, Japan [107] Thoracobombus Bombus armeniacus Östeuropa, Västasien, Centralasien Thoracobombus[108] Bombus atratus Sydamerika Thoracobombus Bombus atripes Centrala Östasien Thoracobombus Bombus bellicosus Centrala Sydamerika Thoracobombus Bombus brasiliensis Brasilien, Paraguay, Argentina Thoracobombus Bombus brevivillus Nordöstra Sydamerika [109] Thoracobombus Bombus californicus Västra Nordamerika Thoracobombus Bombus deuteronymus Kina, Nordostasien [110] Thoracobombus Bombus dahlbomii Sydvästra Sydamerika [111] Thoracobombus Bombus digressus Guatemala, Costa Rica[112] Thoracobombus Bombus diligens Mellanamerika [113] Thoracobombus Bombus excellens Nordvästra Sydamerika [114] Thoracobombus Bombus exil Östasien[115] Thoracobombus Bombus fervidus Nordamerika Thoracobombus Bombus filchnerae Centralasien Thoracobombus[108] Bombus hedini Kina Thoracobombus Bombus honshuensis Japan [116] Thoracobombus Backhumla Bombus humilis Europa, Turkiet Thoracobombus Bombus imitator Kina Thoracobombus Bombus impetuosus Centralasien Thoracobombus Bombus inexspectatus Alperna, nordvästra Spanien Thoracobombus Bombus laesus Syd-, Central- och Östeuropa, Västasien, Sibirien Thoracobombus Bombus medius Södra Nordamerika, Centralamerika [117] Thoracobombus Bombus mesomelas Mellaneuropa, Sydeuropa (bergen) Thoracobombus Bombus mexicanus Södra Nordamerika, Centralamerika Thoracobombus Bombus mlokosievitzii Balkan, Sydvästasien Thoracobombus Bombus morio Sydamerika [118] Thoracobombus Bombus mucidus Mellaneuropa, Sydeuropa (bergen) Thoracobombus Mosshumla Bombus muscorum Europa, Asien Thoracobombus Bombus opifex Sydamerika [119] Thoracobombus Bombus opulentus Nordostkina, Korea [120] Thoracobombus Åkerhumla Bombus pascuorum Europa utom längst i norr, de tempererade delarna av Asien österut till Kina Thoracobombus Bombus pensylvanicus Nordamerika Thoracobombus Bombus persicus Västasien Thoracobombus Frukthumla Bombus pomorum Centraleuropa, Östeuropa Thoracobombus Bombus pseudobaicalensis Östasien [121] Thoracobombus Bombus pullatus Centralamerika, norra Sydamerika [122] Thoracobombus Bombus remotus Centralasien Thoracobombus Bombus rubriventris Brasilien[123] Thoracobombus Gräshumla Bombus ruderarius Europa, Turkiet Thoracobombus Bombus schrencki Östeuropa, Nord- och Centralasien [124] Thoracobombus Bombus sonorus Nordamerika. Taxonet är omdebatterat och anses av vissa auktoriteter vara en synonym till Bombus pennsylvanicus.[108] Thoracobombus Bombus steindachneri Mexiko.[125] Vissa auktoriteter betraktar detta taxon som en synonym till Bombus medius[108]. Thoracobombus Haghumla Bombus sylvarum Europa, Turkiet, Kazakstan Thoracobombus Bombus transversalis Sydamerika [126] Thoracobombus Bombus tricornis Östasien [127] Thoracobombus Bombus trinominatus Södra Mexiko[128] Thoracobombus Bombus weisi Södra Nordamerika, Centralamerika [129] Thoracobombus Bombus velox Europa och Nordasien utom Kina[130] Thoracobombus Sandhumla Bombus veteranus Nordeuropa, Centraleuropa, Kazakstan, Mongoliet Thoracobombus Bombus zonatus Södra Östeuropa, Ryssland, Turkiet, Iran

Referenser

  1. ^ ”Bombus Latreille – Bumblebees; Humble bees” (på engelska). Discover Life. http://www.discoverlife.org/mp/20q?search=Bombus. Läst 5 november 2010.
  2. ^ humlorNationalencyklopedin, webbupplagan
  3. ^ ”Bombus: Introduction” (på engelska). Natural History Museum, London. 2010. http://www.nhm.ac.uk/research-curation/research/projects/bombus/introduction.html. Läst 29 mars 2010.
  4. ^ [a b] Michener, Charles D.: The Bees of the World sid. 764-765
  5. ^ Discover Life (utbredningskarta) Bombus polaris Läst den 21 oktober 2014
  6. ^ Discover Life (utbredningskarta) Bombus hyperboreus Läst den 21 oktober 2014
  7. ^ Nationalencyklopedin, CD-upplagan 2000 Snylthumlor
  8. ^ Bo Mossberg och Björn Cederberg (2012). Humlor i Sverige. Bonnier Fakta. sid. 72–168. ISBN 978-91-7424-170-9
  9. ^ Björn Cederberg (2006). ”Bombus pomorum Frukthumla”. Artdatabankens faktablad. Sveriges Lantbruksuniversitet. Arkiverad från originalet den 20 mars 2014. https://web.archive.org/web/20140320010711/http://www.artfakta.se/Artfaktablad/Bombus_Pomorum_103264.pdf. Läst 12 november 2011.
  10. ^ Carl H. Lindroth Biologi 7 – Entomologi sid. 159 Almqvist & Wiksell/Gebers Förlag AB, Stockholm 1967
  11. ^ [a b] G. Holmström 2007 Humlor – Alla Sveriges arter ISBN 978-91-7139-776-8
  12. ^ Mapalad & al. (16 juli 2008). ”Wasps And Bumble Bees Heat Up, Fly Faster With Protein-Rich Food” (på engelska). Science Daily. http://www.sciencedaily.com/releases/2008/07/080710170541.htm. Läst 14 oktober 2012.
  13. ^ [a b c] Goulson, Dave: Bumblebees Behaviour, Ecology, and Conservation sid 13-15
  14. ^ Detta avsnitt är en översättning från norska Wikipedia (bokmål).
  15. ^ den engelskspråkiga versionen av Wikipedia om humlor
  16. ^ Bomphrey, Richard James et al.: Smoke visualization of free-flying bumblebees indicates independent leading-edge vortices on each wing pair, Experiments in Fluids, Volume 46, Number 5 / May, 2009, Pages 811-821
  17. ^ Tweedie, Michael: Insekter, en introduktion till insekternas biologi, Bonniers, Stockholm 1979
  18. ^ Nationalencyklopedin, CD-upplagan 2000 Humlor
  19. ^ [a b c] Goulson, Dave: Bumblebees Behaviour, Ecology, and Conservation sid 77-78
  20. ^ [a b] Benton, Ted (2006). Bumblebees. London: HarperCollins. sid. 118-119. ISBN 0-00-717451-9
  21. ^ Mats Ottosson, Åsa Ottosson (red) (2010) Vem ska bort? Naturskyddsföreningen. ISBN 978-91-558-0039-0.
  22. ^ ”Hummelsterben unter den Linden” (på tyska). 2010. http://www.hummelfreund.com/alles-%C3%BCber-die-hummel/hummelsterben-unter-den-linden/. Läst 2 augusti 2012.
  23. ^ ”Lindar humlorna till döden”. 2012. Arkiverad från originalet den 7 augusti 2012. https://web.archive.org/web/20120807030941/http://www.nwt.se/karlstad/article1146709.ece. Läst 2 augusti 2012.
  24. ^ Goulson, Dave: Bumblebees Behaviour, Ecology, and Conservation sid 177-182
  25. ^ Pierre Rasmont (9 december 2013). ”Atlas Hymenoptera” (på engelska). Atlas Hymenoptera. Université de Mons. http://www.zoologie.umh.ac.be/hymenoptera/page.asp?id=169. Läst 19 mars 2014.
  26. ^ ”Ny humleart funnet i Norge” (på norska). Norsk institutt for naturforskning. 12 juni 2013. http://www.nina.no/Aktuelt/Artikkel/tabid/945/ArticleId/2165/Default.aspx. Läst 19 mars 2014.
  27. ^ Albin Andersson (15 juni 2017). ”Art: Bombus semenoviellus”. Artportalen. Sveriges Lantbruksuniversitet. https://www.artportalen.se/media/taxon/6000029. Läst 19 juni 2017.
  28. ^ Goulson, Dave: Bumblebees Behaviour, Ecology, and Conservation sid 186-187
  29. ^ About the Catalogue of Life Läst 9 januari 2015
  30. ^ Alpigenobombus (på engelska). Natural History Museum, London. http://www.nhm.ac.uk/research-curation/research/projects/bombus/ag.html. Läst 4 januari 2015.
  31. ^ An Annotated Catalogue of the Bee Species of the Indian Region 2003-09-26 Dr. Rajiv K. Gupta Jai Narain Vyas University
  32. ^ Bombus nobilis Discover Life
  33. ^ Bombus neoboreus Discover Life
  34. ^ Bombus in the strict sense” (på engelska). Natural History Museum, London. http://www.nhm.ac.uk/research-curation/research/projects/bombus/bo.html. Läst 9 januari 2015.
  35. ^ Bombus hypocrita Discover Life
  36. ^ Bombus baeri Discover Life
  37. ^ Bombus brachycephalus Discover Life
  38. ^ Bombus coccineus Discover Life
  39. ^ Bombus ecuadorius Discover Life
  40. ^ Bombus funebris Discover Life
  41. ^ Bombus handlirschi Discover Life
  42. ^ Bombus haueri Discover Life
  43. ^ Bombus hortulanus Discover Life
  44. ^ Bombus macgregori Discover Life
  45. ^ Bombus melaleucus Discover Life
  46. ^ Bombus robustus Discover Life
  47. ^ Bombus rohweri Discover Life
  48. ^ Bombus rubicundus Discover Life
  49. ^ Bombus tucumanus Discover Life
  50. ^ Bombus vogti Discover Life
  51. ^ Bombus czerskii Discover Life
  52. ^ Bombus diversus Discover Life
  53. ^ Bombus irisanensis Discover Life
  54. ^ Bombus koreanus Discover Life
  55. ^ Bombus kulingensis Discover Life
  56. ^ [a b c] ”Bombus” (på engelska). Natural History Museum, London. http://www.nhm.ac.uk/research-curation/research/projects/bombus/mg.html. Läst 21 januari 2015.
  57. ^ Bombus melanopoda Discover Life
  58. ^ Källa till artstatus: Cederberg, B., Michez, D., Nieto, A., Radchenko, V., Rasmont, P. & Roberts, S. 2012 Bombus reinigiellus Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 9 januari 2015.
  59. ^ Bombus securus Discover Life
  60. ^ Bombus senex Discover Life
  61. ^ Bombus tichenkoi Discover Life
  62. ^ Bombus ussurensis Discover Life
  63. ^ [a b] Källa till art- och underartstatus: Pierre Rasmont, A. Murat Aytekin, Osman Kaftanoglu & Didier Flagothier. Bombus (Melanobombus) alagesianus Reinig, 1930” (på engelska). Atlas Hymenoptera. Université de Mons, Belgien. http://www.zoologie.umh.ac.be/hymenoptera/pagetaxon.asp?tx_id=1296. Läst 10 januari 2015.
  64. ^ S. A. Cameron, H. M. Hines & P. H. Williams (2007). ”A comprehensive phylogeny of the bumble bees (Bombus)” (på engelska) (PDF, 381 kB). Biological Journal of the Linnean Society (91): sid. 20. http://www.life.illinois.edu/scameron/pdfs/bij_784.pdf. Läst 12 januari 2015.
  65. ^ Källa till artstatus: Pierre Rasmont & Stéphanie Iserbyt. Bombus (Melanobombus) erzurumensis (Özbek, 1990)” (på engelska). Atlas Hymenoptera. Université de Mons, Belgien. http://zoologie.umh.ac.be/hymenoptera/pagetaxon.asp?tx_id=3068. Läst 9 januari 2015.
  66. ^ [a b] Melanobombus (på engelska). Natural History Museum, London. http://www.nhm.ac.uk/research-curation/research/projects/bombus/ml.html. Läst 9 januari 2015.
  67. ^ Bombus formosellus Discover Life
  68. ^ Bombus miniatus Discover Life
  69. ^ Bombus richardsiellus Discover Life
  70. ^ Bombus rufipes Discover Life
  71. ^ Bombus tanguticus Discover Life
  72. ^ Bombus defector Discover Life
  73. ^ Paul H. Williams (2011). ”Bumblebees Collected by the Kyushu University Expeditions to Central Asia (Hymenoptera, Apidae, Genus Bombus)” (på engelska) (PDF, 486 kb). Esakia 50: sid. 1. http://www.nhm.ac.uk/research-curation/projects/bombus/Williams11_KUE.pdf. Läst 11 januari 2015.
  74. ^ Bombus makarjini Skorikov, 1910 ITIS
  75. ^ Paul H. Williams utgivare=Natural History Museum, London (2011). ”Bumblebees collected by the Kyushu University Expeditions to Central Asia (Hymenoptera, Apidae, genus Bombus)” (på engelska) (PDF (486 kB)). sid. 1–2. doi:10.1017/S1477200008002843. http://www.nhm.ac.uk/research-curation/research/projects/bombus/Williams11_KUE.pdf. Läst 23 januari 2015.
  76. ^ Bombus superbus Discover Life
  77. ^ Bombus turkestanicus Discover Life
  78. ^ [a b c d e] Subterranobombus (på engelska). Natural History Museum, London. http://www.nhm.ac.uk/research-curation/research/projects/bombus/st.html. Läst 7 januari 2015.
  79. ^ Bombus coreanus Discover Life
  80. ^ Map of Bombus fernaldae Discover Life
  81. ^ Bombus fernaldae Encyclopedia of Life Läst 4 januari 2015
  82. ^ Bombus guatemalensis Cockerell, 1912 ITIS
  83. ^ [a b c d e] Psithyrus (på engelska). Natural History Museum, London. http://www.nhm.ac.uk/research-curation/research/projects/bombus/ps.html. Läst 13 januari 2015.
  84. ^ [http://www.discoverlife.org/mp/20m?kind=Bombus+intrudens Map of Bombus intrudens Discover Life
  85. ^ Bombus mysticus Frison, 1925 ITIS
  86. ^ Bombus sololensis Franklin, 1913 ITIS
  87. ^ Bombus abnormis Discover Life
  88. ^ Bombus beaticola Discover Life
  89. ^ [a b c d] Pyrobombus (på engelska). Natural History Museum, London. http://www.nhm.ac.uk/research-curation/research/projects/bombus/pr.html. Läst 10 januari 2015.
  90. ^ Bombus kotzschi Discover Life
  91. ^ Bombus luteipes Discover Life
  92. ^ Bombus mirus Discover Life
  93. ^ Bombus oceanicus Discover Life
  94. ^ Bombus parthenius Discover Life
  95. ^ Bombus pleuralis Discover Life
  96. ^ Bombus pressus Discover Life
  97. ^ Bombus rotundiceps Discover Life
  98. ^ Bombus sonani Discover Life
  99. ^ Bombus wilmattae Discover Life
  100. ^ Bombus morawitzi Discover Life
  101. ^ Bombus obtusus Discover Life
  102. ^ Bombus sibiricus Discover Life
  103. ^ Bombus amurensis Discover Life
  104. ^ Bombus fedtschenkoi Discover Life
  105. ^ Bombus mongolensis Discover Life
  106. ^ Bombus tschitscherini Discover Life
  107. ^ Bombus anachoreta Discover Life
  108. ^ [a b c d] Bombus in the strict sense” (på engelska). Natural History Museum, London. http://www.nhm.ac.uk/research-curation/research/projects/bombus/bo.html. Läst 10 januari 2015.
  109. ^ Bombus brevivillus Discover Life
  110. ^ Bombus deuteronymus Discover Life
  111. ^ Bombus dahlbomii Discover Life
  112. ^ Bombus digressus Discover Life
  113. ^ Bombus diligens Discover Life
  114. ^ Bombus excellens Discover Life
  115. ^ Bombus exil Discover Life
  116. ^ Bombus honshuensis Discover Life
  117. ^ Bombus medius Discover Life
  118. ^ Bombus morio Discover Life
  119. ^ Bombus opifex Discover Life
  120. ^ Bombus opulentus Discover Life
  121. ^ Bombus pseudobaicalensis Discover Life
  122. ^ Bombus pullatus Discover Life
  123. ^ Bombus rubriventris Discover Life
  124. ^ Bombus schrencki Discover Life
  125. ^ Map of Bombus steindachneri Discover Life. Läst 30 januari 2015.
  126. ^ Bombus transversalis Discover Life
  127. ^ Bombus tricornis Discover Life
  128. ^ Bombus trinominatus Discover Life
  129. ^ Bombus weisi Discover Life
  130. ^ Bombus velox Skorikov, 1914 ITIS

Bokkällor

  • Goulson, Dave (2010). Bumblebees Behaviour, Ecology, and Conservation. Oxford: Oxford University Press. ISBN 978-0-19-955307-5
  • Michener, Charles D. (2000). The Bees of the World. Baltimore, USA: Johns Hopkins University Press. ISBN 0-8018-6133-0

Externa länkar

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia författare och redaktörer
original
visit source
partner site
wikipedia SV

Humlor: Brief Summary ( Swedish )

provided by wikipedia SV

Humlor (Bombus) är ett släkte av insekter tillhörande familjen långtungebin (Apidae) inom överfamiljen bin (Apoidea).

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia författare och redaktörer
original
visit source
partner site
wikipedia SV

Bombus ( Turkish )

provided by wikipedia TR

Bombus; yaklaşık 250 türü olan, bal yapıcı[1] bir arı cinsi. Başlıca Kuzey yarımkürede görülür. Bazı türlerine Türkiye'de tüylü arı denir. Bazı yonca türlerini sadece bu arılar tozlaştırarak çoğalmasında katkıda bulunur.

Bombuslar daha çok ılık iklimlerde görülür. Afrika'nın büyük kısmında, Hindistan'ın alçak bölgelerinde bulunmaz. Avustralya ve Yeni Zelanda'ya polenasyona yardımcı olmak için insan eliyle götürülmüştür. Çoğu otoriteye göre yuva yapıcılar (bombus) ve parazitler (psithyrus) olmak üzere iki cins bombini bulunur.[2]

Bombus, tüylü ve sağlam yapılı bir arıdır. Ortalama olarak 1,5-2,5 cm boyunda, çoğunlukla sarı ve siyah renktedir. Genellikle yerde, terkedilmiş kuş ve fare yuvalarında kovan yapar.[2] Organize yaşayan, sosyal böceklerdir. Kovanda bir kraliçe, dölleyici arılar (dronlar) ve işçiler olmak üzere 50-400 arı bulunur.[3]

Parazit psithyrus cinsinde işçi sınıfı yoktur. Yuvacı bombuslar ile aralarında çok az görünüş farkı olan parazitler, yuvacıların kovanlarına yumurta bırakır. Bu yumurtalar yuvanın asıl sakinleri tarafından bakılır.[2] Anavatanı Britanya olan P. vestalis isimli parazit, bazen bombus kovanının kraliçesini sokarak öldürür. Bu durumda kovanın asıl sakinleri yumurta üretemediğinden, işçiler sadece parazitlerin yumurtaları ile ilgilenir.[2]

 src=
Polenlerle kaplı bir bombus.

Bombus, normal bal arılarının aksine, birden fazla kez sokabilir.[3]

Bal

Bombus, yakın akrabası bal arısı gibi bal üretebilir. Ancak normal bal, daha konsantre ve daha şekerli olması nedeniyle, bombus balından daha uzun ömürlüdür.[1] Ayrıca bombuslar normal bal arılarından daha az miktarda bal ürettikleri için, bombus balı üretimi çok kazançlı değildir.[1]

Kaynakça

  1. ^ a b c FAQ Bumblebee.org. Erişim: 20 Ocak 2013.
  2. ^ a b c d "Bombus." Encyclopædia Britannica. Encyclopædia Britannica Online. Encyclopædia Britannica Inc.
  3. ^ a b Bal arıları ve bombuslar Bumblebeeconservation.org
Stub icon Arı ile ilgili bu madde bir taslaktır. Madde içeriğini geliştirerek Vikipedi'ye katkıda bulunabilirsiniz.
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia yazarları ve editörleri
original
visit source
partner site
wikipedia TR

Bombus: Brief Summary ( Turkish )

provided by wikipedia TR

Bombus; yaklaşık 250 türü olan, bal yapıcı bir arı cinsi. Başlıca Kuzey yarımkürede görülür. Bazı türlerine Türkiye'de tüylü arı denir. Bazı yonca türlerini sadece bu arılar tozlaştırarak çoğalmasında katkıda bulunur.

Bombuslar daha çok ılık iklimlerde görülür. Afrika'nın büyük kısmında, Hindistan'ın alçak bölgelerinde bulunmaz. Avustralya ve Yeni Zelanda'ya polenasyona yardımcı olmak için insan eliyle götürülmüştür. Çoğu otoriteye göre yuva yapıcılar (bombus) ve parazitler (psithyrus) olmak üzere iki cins bombini bulunur.

Bombus, tüylü ve sağlam yapılı bir arıdır. Ortalama olarak 1,5-2,5 cm boyunda, çoğunlukla sarı ve siyah renktedir. Genellikle yerde, terkedilmiş kuş ve fare yuvalarında kovan yapar. Organize yaşayan, sosyal böceklerdir. Kovanda bir kraliçe, dölleyici arılar (dronlar) ve işçiler olmak üzere 50-400 arı bulunur.

Parazit psithyrus cinsinde işçi sınıfı yoktur. Yuvacı bombuslar ile aralarında çok az görünüş farkı olan parazitler, yuvacıların kovanlarına yumurta bırakır. Bu yumurtalar yuvanın asıl sakinleri tarafından bakılır. Anavatanı Britanya olan P. vestalis isimli parazit, bazen bombus kovanının kraliçesini sokarak öldürür. Bu durumda kovanın asıl sakinleri yumurta üretemediğinden, işçiler sadece parazitlerin yumurtaları ile ilgilenir.

 src= Polenlerle kaplı bir bombus.

Bombus, normal bal arılarının aksine, birden fazla kez sokabilir.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia yazarları ve editörleri
original
visit source
partner site
wikipedia TR

Джміль ( Ukrainian )

provided by wikipedia UK
У Вікіпедії є статті про інші значення цього терміна: Чміль.

Зміст

Опис

Рід багато в чому близький медоносним бджолам. Його представники відрізняються великими розмірами, мирним характером і не дуже болісним укусом. Близько 300 видів джмелів мешкають в Північній Євразії, в Північній Америці у горах.

Тільце у джмеля товсте і волохатіше, ніж у бджіл. Як і у бджіл, у джмелів народжуються самці, що не мають жала.

Одні з найбільш холодостійких комах. Джмелі скорочують м'язи грудей, розігріваючи своє тіло до 40 °C. Це дозволяє їм вилітати рано вранці і збирати перший нектар, коли повітря ще не достатньо прогрілося, і це дає джмелям певну конкурентну перевагу перед іншими видами комах.

Джмелі — це суспільні комахи. У них є розділення самок на більших плодячих маток і дрібних безплідних робочих, що виконують усі основні роботи у гнізді. Зазвичай у великих джмелиних гніздах буває 100—200, рідше до 500 особин.

Корисний запилювач. Запилює багато квіток, які не запилюють інші комахи. Найбільше запилює конюшину та метеликові рослини. Для запилення овочевих у теплицях використовують штучно розведених джмелів. Галузь сільського господарства; розведення джмелів для запилення сільськогосподарських культур з метою підвищення їх врожайності називається джмільництвом. Її побічним продуктом може бути отримання джмелиного воску.

Україна експортує джмелів в інші країни. На початку 2018 року «Український клуб аграрного бізнесу» оприлюднив інформацію, згідно якої, протягом січня—вересня 2017 року було експортовано 73 тони джмелів[2]. Середня вартість кілограму джмелів станом на 2017 р. — 40 доларів[2]. Однак невдовзі ця інформація була спростована. Помилка сталася через неправильну інтерпретацію коду зовнішньоекономічної діяльності згідно з даними Державної служби статистики. Крім джмелів, група включає також бджіл, павуків, метеликів та ін. Саме за цими категоріями здійснювався експорт.[3]

Див. також

Примітки

Посилання

Галерея

 src=
Джмелі на квітах
 src= Вікісховище має мультимедійні дані за темою: Джміль


license
cc-by-sa-3.0
copyright
Автори та редактори Вікіпедії
original
visit source
partner site
wikipedia UK

Джміль: Brief Summary ( Ukrainian )

provided by wikipedia UK
У Вікіпедії є статті про інші значення цього терміна: Чміль.
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Автори та редактори Вікіпедії
original
visit source
partner site
wikipedia UK

Ong nghệ ( Vietnamese )

provided by wikipedia VI

Ong nghệ là tên gọi dùng để chỉ các loài ong thuộc chi Bombus trong họ Apidae. Có hơn 250 loài trong chi này[1], phân bố chủ yếu ở bán cầu Bắc tuy nhiên chúng cũng có mặt ở Nam Mỹ. Các loài này được du nhập vào New ZealandTasmania.

Ong nghệ là những loài côn trùng có tổ chức xã hội, điểm đặc trưng của chúng là lông màu đen và vàng thường tạo thành dải. Tuy nhiên, một số loài cơ thể có màu cam hoặc đỏ, hoặc cơ thể đen hoàn toàn.[2]

Hình ảnh

Tham khảo

Liên kết ngoài

 src= Wikimedia Commons có thư viện hình ảnh và phương tiện truyền tải về Ong nghệ  src= Wikispecies có thông tin sinh học về Ong nghệ


Hình tượng sơ khai Bài viết phân họ Ong mật này vẫn còn sơ khai. Bạn có thể giúp Wikipedia bằng cách mở rộng nội dung để bài được hoàn chỉnh hơn.


license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia tác giả và biên tập viên
original
visit source
partner site
wikipedia VI

Ong nghệ: Brief Summary ( Vietnamese )

provided by wikipedia VI

Ong nghệ là tên gọi dùng để chỉ các loài ong thuộc chi Bombus trong họ Apidae. Có hơn 250 loài trong chi này, phân bố chủ yếu ở bán cầu Bắc tuy nhiên chúng cũng có mặt ở Nam Mỹ. Các loài này được du nhập vào New ZealandTasmania.

Ong nghệ là những loài côn trùng có tổ chức xã hội, điểm đặc trưng của chúng là lông màu đen và vàng thường tạo thành dải. Tuy nhiên, một số loài cơ thể có màu cam hoặc đỏ, hoặc cơ thể đen hoàn toàn.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia tác giả và biên tập viên
original
visit source
partner site
wikipedia VI

Шмели ( Russian )

provided by wikipedia русскую Википедию
Запрос «Шмель» перенаправляется сюда; см. также другие значения.
Эта статья — о насекомых. О российской фолк-рок группе см. Шмели (группа).
Запрос «Bombus» перенаправляется сюда; о программе для мобильных телефонов/смартфонов см. Bombus (программа).
 src=
Шмель на цветке крокуса, в его пыльце

Средних и крупных размеров перепончатокрылые; самка длиной от 13 до 28 мм, а самец — от 7 до 24 мм[4].

Шмели — одни из самых холодостойких видов насекомых: они способны быстро и часто сокращая мышцы груди, ускоренно разогреть своё тело до необходимых 40 °C. Это позволяет им вылетать рано утром и собирать первый нектар, когда воздух ещё недостаточно прогрелся. К тому же быстрое повышение температуры тела даёт шмелям определённое конкурентное преимущество перед другими видами насекомых[9].

Окраска

Окраска шмелей, как правило, жёлто-чёрная, часто в полоску. Кроме того, встречаются виды шмелей с красными или оранжевыми полосами, а некоторые виды окрашены в сплошной чёрный цвет. Предполагается, что окрас шмелей связан с необходимостью баланса между мимикрией (маскировочной или предупреждающей) и терморегуляцией[10].

Самка

Голова самки слегка удлинённая, широко закруглённая на затылке. Верхняя губа прямоугольная, жвалы сильноизогнутые, при сближении перекрываются, наружная их поверхность с тремя выпуклыми бороздками. Брюшко не подогнуто на вершине, шестой брюшной стернит всегда без валиков по бокам. Наружная поверхность задних голеней блестящая, гладкая и образует «корзиночку» для сбора пыльцы — площадку, окружённую жёсткими прямыми волосками[4].

Самец

Голова самца треугольная или почти округлая, с тонкой пунктировкой, которая особенно заметна на лицевой части и темени. Скапус равен трети или половине длины жгутика усиков[4].

Брюшко не подогнуто на вершине, второй стернит брюшка без срединного возвышения. Гениталии сильно хитинизированные, тёмно-коричневые. Задние голени обычно расширены на вершине, наружная поверхность варьирует по выпуклости и густоте опушения (дистальная треть обычно гладкая и менее волосистая, слегка блестящая)[4].

Жало

Матка шмеля и рабочие шмели могут жалить. Шмели не агрессивны, но могут жалить при защите своего гнезда, либо если им был причинён вред. В отличие от пчелиного, жало шмеля не имеет зазубрин, поэтому насекомое может многократно применять его, не причиняя себе вреда; по этой же причине после укуса жало не остаётся в ране. Внутри жало шмеля пустотелое, и при ужалении шмель также впрыскивает небольшое количество своего яда, тремя основными компонентами которого являются бомболитин (наиболее)[прояснить], фосфолипаза A2, сериновые протеазы[11].

Развитие

Личиночных стадий четыре. Личинки развиваются от 10 до 14 дней, затем они плетут шёлковый кокон, где будут окукливаться. Куколка развивается 14 дней. Итого развитие инфраимагональных стадий продолжается 4—5 недель, в зависимости от температуры окружающей среды и достатка пищи[5].

Поведение

Шмели — общественные насекомые. У них имеется разделение самок на более крупных плодящих маток и мелких бесплодных рабочих, выполняющих все основные работы в гнезде. Обычно в крупных шмелиных гнёздах бывает 100—200 особей.

Шмели-кукушки (около 30 видов) отличаются паразитическим образом жизни и ранее выделялись в отдельный род Psithyrus[12] (ныне подрод в составе рода Bombus[13]).

Гнездо

Гнездо (бомбидарий) устраивают в почве, подстилке, дуплах, брошенных гнёздах грызунов или птиц[14].

Некоторые виды (Pollen-stores) откладывают пыльцу в ячейки, отделённые от пакета с личинками (Bombus lapidarius, terrestris, lucorum, pratorum, jonellus, lapponicus, soroensis, cullumanus), другие (Pocket-makers) делают их рядом, прикрепляя к кластеру с личинками. Эта вторая группа, либо (Pollen-primers) кладёт яйца в ячейки с пыльцой (ruderatus, hortorum, latreillellus, distinguendus), либо (Carder-bees) кладут мелкие округлые яйца прямо на земляное дно гнезда (agrorum, muscorum, sylvarum, derhamellus, helferanus)[15].

Экологическая роль

Шмелям принадлежит огромная роль в опылении различных растений, в особенности мотыльковых[источник не указан 1369 дней].

Значение

См. также: Шмелеводство

Шмели имеют хозяйственное значение как опылители. Для опыления овощей в теплицах и оранжереях могут быть использованы шмелиные семьи[16].

Палеонтология

 src=
Ископаемый шмель †Bombus cerdanyensis Dehon et al., 2014 (~10 млн лет, миоцен, Испания)
 src=
Ископаемый шмель †Bombus trophonius (миоцен, Чехия)

Самые ранние достоверные ископаемые окаменелости рода Bombus датируются миоценом (20—10 млн лет). Известны и более ранние находки, но они описаны недостаточно подробно, например, датированные олигоценом (33—23 млн лет) и эоценом (флориссант США, 37—33 млн лет), поэтому их отнесение к шмелям условно и время возникновения группы пока точно неизвестно[17][18][19]. Окаменелость шмеля — очень редкая находка, поскольку такому большому насекомому очень сложно попасть в смолу и оказаться полностью окутанным ею, чтобы отвердеть в янтаре. Находки указывают на то, что Азия была местом, где впервые появились шмели, и до сих пор в этой части света обитает наибольшее разнообразие шмелей. Вероятно, они распространялись на запад Азии, через Европу в Северную Америку и в конце концов — в Южную Америку[5][20].

Шмель в геральдике

Аэродинамические характеристики

Существует распространённое заблуждение, что шмель летает вопреки законам аэродинамики. Вероятно, оно возникло в начале XX века при попытке применить к шмелю вычисления подъёмной силы, предназначенные для самолётов. Физик Чжэн Джейн Ван из Корнеллского университета (США) доказала, что полёт насекомых не нарушает физических законов. Для этого потребовалось много часов моделирования на суперкомпьютере сложного движения воздуха вокруг быстро движущихся крыльев. Ван отмечает, что старый миф о шмеле — следствие плохого понимания авиаинженерами нестационарной вязкой газовой динамики, также известной как вихревая аэродинамика.[30]

Примечания

  1. 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 BioLib (чешск.) Profil taxonu — rod čmelák Bombus Latreille, 1802
  2. Горностаев Г. Н. Насекомые СССР. — Москва: Мысль, 1970. — 372 с. — (Справочники-определители географа и путешественника).
  3. Paul H. Williams (1998). “An annotated checklist of bumble bees with an analysis of patterns of description”. Bulletin of the Natural History Museum (Entomology). 67: 79—152. Проверено 30 May 2012.
  4. 1 2 3 4 5 Определитель насекомых Дальнего Востока России. Т. IV. Сетчатокрылообразные, скорпионницы, перепончатокрылые. Ч. 1 / под общ. ред. П. А. Лера. — СПб.: Наука, 1995. — С. 552—553. — 606 с. — 3150 экз.ISBN 5-02-025944-6.
  5. 1 2 3 Dave Goulson. Bumblebees Behaveour and Ecology. — Oxford, New York: Oxford University Press, 2003. — ISBN 0-19-852607-5.
  6. 1 2 Williams, Paul; Cameron, Sydney A.; Hines, Heather M.; Cederberg, Bjorn; Rasmont, Pierre (2008). “A simplified subgeneric classification of the bumblebees (genus Bombus)” (PDF). Apidologie. 39: 46—74. DOI:10.1051/apido:2007052.
  7. Bombus. www.nhm.ac.uk
  8. 1 2 Cardinal, Sophie; Danforth, Bryan N. (June 2011). “The Antiquity and Evolutionary History of Social Behavior in Bees”. PLOS ONE. 6 (6): e21086. Bibcode:2011PLoSO...621086C. DOI:10.1371/journal.pone.0021086. PMC 3113908. PMID 21695157.
  9. Фильм BBC «Жизнь в микромире. Взмывая ввысь»
  10. Paul H. Williams (2007). “The distribution of bumblebee colour patterns world-wide: possible significance for thermoregulation, crypsis, and warning mimicry” (PDF). Biological Journal of the Linnean Society. 92 (1): 97—118. DOI:10.1111/j.1095-8312.2007.00878.x. Проверено 17 April 2014.
  11. Molecular cloning and antibacterial activity of bombolitin isolated from the venom of a bumblebee, Bombus terrestris.
  12. Шмель // Малый энциклопедический словарь Брокгауза и Ефрона : в 4 т. — СПб., 1907—1909.
  13. Psithyrus (англ.) на сайте Национального центра биотехнологической информации (NCBI).
  14. Прощалыкин М. Ю. и Купянская А. Н. Пчёлы семейства Apidae (Hymenoptera, Apoidea) Забайкалья (рус.). — Euroasian Entomological Jornal, 2009. — С. 59—68.
  15. Frederick William Lambert Sladen. The Humble-Bee. Its Life-History and How to Domesticate it, with Descriptions of All the British Species of Bombus and Psithyrus. — Cambridge University Press, 2014 (First in 1912). — P. 152—153. — 312 p. — ISBN 9781108075725.
  16. Технология промышленного разведения шмелей. Использование шмелей в современных тепличных предприятиях
  17. 1 2 M. Dehon, T. De Meulemeester, and M. S. Engel. 2014. Taxonomic names, in Wing shape of four new bee fossils (Hymenoptera: Anthophila) provides insights to bee evolution. PLoS One 9(10):e108865 DOI:10.1371/journal.pone.0108865
  18. Zeuner, F. E. & F. J. Manning. 1976. A monograph on fossil bees (Hymenoptera: Apoidea). Bull. British Mus. (Nat. Hist.) Geol. 27: 149-268.
  19. 1 2 Wappler T., De Meulemeester T., Murat Aytekin A., Michez D., Engel M.S. (2012). Geometric morphometric analysis of a new Miocene bumble bee from the Randeck Maar of southwestern Germany (Hymenoptera: Apidae). Syst Entomol 37: 784–792.
  20. (Williams, 1985a)
  21. 1 2 A. P. Rasnitsyn and C. D. Michener (1991). “Miocene fossil bumble bee from the Soviet Far East with comments on the chronology and distribution of fossil bees (Hymenoptera: Apidae)”. Annals of the Entomological Society of America. 84(6): 583–589.
  22. 1 2 J. Zhang, B. Sun, and X. Zhang. 1994. Miocene insects and spiders from Shanwang, Shandong 1—298
  23. Riou B. Descriptions de quelques insectes fossiles du Miocène supérieur de la Montagne d’Andance (Ardèche, France) // Travaux de l'École Pratique des Hautes Études, Biologie et Évolution des Insectes. — 1999. — Vol. 11/12. — P. 123-133.
  24. Novák O. 1878. Fauna der Cyprisschiefer des Egerer Tertiärbeckens. Sitzungsberichte der Mathematisch-Naturwissenschaftlichen Classe der Kaiserlichen Akademie der Wissenschaften 76:71-96
  25. Cockerell T. D. A. Fossil Hymenoptera from Florissant, Colorado // Bulletin of the Museum of Comparative Zoology, Harvard College. — 1906. — Vol. 50(2). — P. 33-58.
  26. Zhang J. F. New fossil species of Apoidea (Insecta: Hymenoptera) // Acta Zootaxonomica Sinica. — 1990. — Vol. 15. — P. 83-91.
  27. Rogenhofer H. 1867. Die Fossile Flora Von Kumi Auf Der Insel Euboea. Denkschriften der Kaiserlichen Akademie der Wissenschaften in Wien, Mathematisch-Naturwissenschaftlichen Classe 27:33
  28. paleobiodb.org: †Bombus proavus Cockerell, 1931.
  29. Prokop, J.; Dehon, M.; Michez, D.; Engel, M. S. (2017). “An Early Miocene bumble bee from northern Bohemia (Hymenoptera, Apidae)”. ZooKeys. 710: 43—63. DOI:10.3897/zookeys.710.14714.
  30. http://www.aps.org/units/dfd/meetings/upload/JaneWang_DFD07.pdf
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Авторы и редакторы Википедии

Шмели: Brief Summary ( Russian )

provided by wikipedia русскую Википедию
Запрос «Шмель» перенаправляется сюда; см. также другие значения. Эта статья — о насекомых. О российской фолк-рок группе см. Шмели (группа). Запрос «Bombus» перенаправляется сюда; о программе для мобильных телефонов/смартфонов см. Bombus (программа).  src= Шмель на цветке крокуса, в его пыльце

Средних и крупных размеров перепончатокрылые; самка длиной от 13 до 28 мм, а самец — от 7 до 24 мм.

Шмели — одни из самых холодостойких видов насекомых: они способны быстро и часто сокращая мышцы груди, ускоренно разогреть своё тело до необходимых 40 °C. Это позволяет им вылетать рано утром и собирать первый нектар, когда воздух ещё недостаточно прогрелся. К тому же быстрое повышение температуры тела даёт шмелям определённое конкурентное преимущество перед другими видами насекомых.

Окраска

Окраска шмелей, как правило, жёлто-чёрная, часто в полоску. Кроме того, встречаются виды шмелей с красными или оранжевыми полосами, а некоторые виды окрашены в сплошной чёрный цвет. Предполагается, что окрас шмелей связан с необходимостью баланса между мимикрией (маскировочной или предупреждающей) и терморегуляцией.

Самка

Голова самки слегка удлинённая, широко закруглённая на затылке. Верхняя губа прямоугольная, жвалы сильноизогнутые, при сближении перекрываются, наружная их поверхность с тремя выпуклыми бороздками. Брюшко не подогнуто на вершине, шестой брюшной стернит всегда без валиков по бокам. Наружная поверхность задних голеней блестящая, гладкая и образует «корзиночку» для сбора пыльцы — площадку, окружённую жёсткими прямыми волосками.

Самец

Голова самца треугольная или почти округлая, с тонкой пунктировкой, которая особенно заметна на лицевой части и темени. Скапус равен трети или половине длины жгутика усиков.

Брюшко не подогнуто на вершине, второй стернит брюшка без срединного возвышения. Гениталии сильно хитинизированные, тёмно-коричневые. Задние голени обычно расширены на вершине, наружная поверхность варьирует по выпуклости и густоте опушения (дистальная треть обычно гладкая и менее волосистая, слегка блестящая).

Жало

Матка шмеля и рабочие шмели могут жалить. Шмели не агрессивны, но могут жалить при защите своего гнезда, либо если им был причинён вред. В отличие от пчелиного, жало шмеля не имеет зазубрин, поэтому насекомое может многократно применять его, не причиняя себе вреда; по этой же причине после укуса жало не остаётся в ране. Внутри жало шмеля пустотелое, и при ужалении шмель также впрыскивает небольшое количество своего яда, тремя основными компонентами которого являются бомболитин (наиболее)[прояснить], фосфолипаза A2, сериновые протеазы.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Авторы и редакторы Википедии

熊蜂 ( Chinese )

provided by wikipedia 中文维基百科
Antistub.svg
本条目需要擴充。(2014年5月23日)
请協助改善这篇條目,更進一步的信息可能會在討論頁扩充请求中找到。请在擴充條目後將此模板移除。

熊蜂屬Bombus),是蜜蜂科的一類。多築巢於枯木至建築物內。以花粉花蜜為食。

熊蜂與蜜蜂有很多不同處,像後腳具有脛距,而蜜蜂則無;熊蜂和蜜蜂一樣是社會性昆蟲,但不如蜜蜂緊密;一到秋末或冬初,群中個體除了交尾女王蜂能渡冬外,其餘皆死亡

熊蜂體軀碩大,在所有蜂類中屬重量級。[1]

圖片

  • Bumblebee-2009-04-19-01.jpg
  • Bumblebee heuchera.jpg
  • Bombus.jpg
  • Bumblebee 05.JPG
  • Bumblebee January 2008-4.jpg
  • Humle.jpg
  • AD2009Aug08 Bombus pratorum.jpg

參考來源

外部連結

 src= 维基共享资源中相关的多媒体资源:熊蜂  src= 维基物种中的分类信息:熊蜂 规范控制
 title=
license
cc-by-sa-3.0
copyright
维基百科作者和编辑

熊蜂: Brief Summary ( Chinese )

provided by wikipedia 中文维基百科

熊蜂屬(Bombus),是蜜蜂科的一類。多築巢於枯木至建築物內。以花粉花蜜為食。

熊蜂與蜜蜂有很多不同處,像後腳具有脛距,而蜜蜂則無;熊蜂和蜜蜂一樣是社會性昆蟲,但不如蜜蜂緊密;一到秋末或冬初,群中個體除了交尾女王蜂能渡冬外,其餘皆死亡

熊蜂體軀碩大,在所有蜂類中屬重量級。

license
cc-by-sa-3.0
copyright
维基百科作者和编辑

マルハナバチ ( Japanese )

provided by wikipedia 日本語
Camera-photo Upload.svg 画像提供依頼
1.巣の全貌と卵の写真
2.幼虫や蛹の様子の写真の画像提供をお願いします。2007年3月 マルハナバチ属 Bombus Bombus lapidarius
B. lapidarius
分類 : 動物界 Animalia : 節足動物門 Arthropoda : 昆虫綱 Insecta : ハチ目(膜翅目) Hymenoptera 亜目 : ハチ亜目(細腰亜目) Apocrita 上科 : ミツバチ上科 Apoidea : ミツバチ科 Apidae 亜科 : ミツバチ亜科 Apinae
または マルハナバチ亜科 Bombinae : マルハナバチ族 Bombini : マルハナバチ属 Bombus
Latreille, 1802 英名 Bumblebee

(本文参照)

マルハナバチ(丸花蜂)とはミツバチ科ミツバチ亜科(独立のマルハナバチ亜科とすることもある)の昆虫で、世界で約250種が知られている。最近の分類体系ではマルハナバチ属Bombus)1属のみを含むとされる。英語ではbumblebeesまたはhumblebees。アジア中央部の草原地帯に分布の中心をもちヨーロッパ東アジア東南アジア南北アメリカ大陸にも分布する。

概要[編集]

マルハナバチの姿はミツバチに似て、丸みをおびており毛深いが、ミツバチより少し大きい。北方系の昆虫であり、高緯度地方に数多くのが分布している。日本でも珍しくはないが、ヨーロッパではより身近である。また、牧草の主力の一つであるアカツメクサなどの花粉媒介をおこなうものとして、日本よりはるかに重視され、親近感が強い。

体色は黒で、白や黄色の筋状の模様があるものが多い。体毛が長いため花粉を集めるときに効率が良くなっており、温帯地方の虫媒花の送粉者として非常に重要な存在である。

ミツバチと同じように女王バチのみが産卵を行う社会生活を行い、交尾を済ませた女王バチのみが越冬し、翌春単独でコロニーを創始する。ただし、巨大なコロニーは作らず、家族生活に近い。

 src=
B. pascuorum の巣の上部を取り除き覗きこんだ様子。働きバチや蛹が見える。

温帯に生息する種の多くは、女王バチが春先に単独でネズミの古巣などの空間を利用して巣づくりをはじめる。次第に働きバチが増えると女王バチは産卵に専念し、夏から秋にかけて次世代の女王バチとオスバチを産む。オスバチと交尾した新女王は土のなかなどにもぐりこんで越冬する。熱帯に生息する種のなかには、ミツバチと同じように巣分かれ(分封)で増えるものもある。これらの社会性の種のほかに他のマルハナバチの巣のなかにもぐりこんで餌を搾取する労働寄生性の種があり、ヤドリマルハナバチ亜属としてまとめられている。

日本には15種のマルハナバチが生息している。北海道と本州で種の構成が異なり、また一部の種で亜種への分化がみられる。本州では、中部山岳地帯で多くの種がみられる。

マルハナバチは多くの植物にとって重要な送粉者である。種によって吸蜜に用いる口器(中舌)の長さが異なり中舌の長いナガマルハナバチトラマルハナバチなどは蜜源の深い花を、中舌の短いクロマルハナバチオオマルハナバチなどは蜜源の浅い花を訪れる傾向がある。

毒性[編集]

本亜科(または本属)の各種は穏やかな性質であり、積極的に人を刺すことはない。刺激をすると刺すことがあるが、毒性は弱い。それでも刺されるとかなり痛むという。

農業での利用[編集]

最近ではトマトやナスの栽培の受粉でもマルハナバチが利用されている。利用されているのは、セイヨウオオマルハナバチが中心である。ホルモン処理よりも省力化が進み種子が多くできるから、トマトでは空洞果が出来にくくなり果肉の食味は甘くなり、ゼリー部は酸っぱくなるという。ただしマルハナバチを利用すると、これに害をなす農薬を使えないから天敵利用に進むことになる。

しかし一方でセイヨウオオマルハナバチは世界各地で野生化し、強い競争力による在来花蜂の減少や近縁の在来種との交雑、あるいは在来植物の結実率低下など、さまざまな生態系の攪乱を引き起こすとして問題にされている。ハウスの外に出さないようにし、また在来種の販売利用も始まっているが在来種利用にも地域移動により生態系が攪乱されるという問題があるとする向きもある。

文化[編集]

リムスキー・コルサコフ(N. A. Rimsky-Korsakov)の楽曲『The flight of bumble bee』は邦題「熊蜂の飛行」として知られるが、bumble bee とはクマバチではなくマルハナバチの英名であり、訳としては「マルハナバチの飛行」が正しい。

また、ディズニーの『くまのプーさん』の挿絵にハチミツ壷と共に描かれる可愛い蜂は色パターンからミツバチではなくマルハナバチなのではとの指摘があり、西洋文化の中でマルハナバチが親しまれていることが窺える。

トランスフォーマーシリーズにバンブルビー(Bumblebee)というキャラクターが登場する。アニメ『戦え!超ロボット生命体トランスフォーマー』ではBumblebee(日本名:バンブル)として、アニメ『トランスフォーマー アニメイテッド』ではBumblebee(日本名:バンブルビー)として、いずれも小型のトランスフォーマーで俊敏性が特徴であったが、実写映画『トランスフォーマー』でのBumblebee(日本名:バンブルビー) は大型サイズに変更され、マルハナバチというにはイメージが違ってしまったが、オートボット(善の超ロボット軍団。日本名:サイバトロン)に所属し、人間の青年や子どもの友達になり、黄色いカラーリングなど、共通する部分も多く、こちらも西洋文化の中でマルハナバチが親しまれているためのネーミングと思われる。

ハリー・ポッターシリーズに登場するホグワーツ魔法学校校長のアルバス・ダンブルドアの「ダンブルドア(Dumbledore)」は古いデヴォンの言葉で「マルハナバチ」を意味する。作者のJ・K・ローリングは、音楽好きで鼻歌を歌いながら歩き回っているイメージで「ダンブルドア」と名付けたという。

スポーツメーカー「ヒュンメル」は、ドイツ語名を社名としている。

かつて翅の揚力では体重を支えられないと計算されたため、マルハナバチの飛行は航空力学上不可能とされた。しかし現在はレイノルズ数や動的失速(dynamic stall)を考慮に加えた計算によって解明されている。

[編集]

関連項目[編集]

 src= ウィキスピーシーズにマルハナバチに関する情報があります。  src= ウィキメディア・コモンズには、マルハナバチに関連するカテゴリがあります。

外部リンク[編集]

 title=
license
cc-by-sa-3.0
copyright
ウィキペディアの著者と編集者
original
visit source
partner site
wikipedia 日本語

マルハナバチ: Brief Summary ( Japanese )

provided by wikipedia 日本語

マルハナバチ(丸花蜂)とはミツバチ科ミツバチ亜科(独立のマルハナバチ亜科とすることもある)の昆虫で、世界で約250種が知られている。最近の分類体系ではマルハナバチ属(Bombus)1属のみを含むとされる。英語ではbumblebeesまたはhumblebees。アジア中央部の草原地帯に分布の中心をもちヨーロッパ東アジア東南アジア南北アメリカ大陸にも分布する。

license
cc-by-sa-3.0
copyright
ウィキペディアの著者と編集者
original
visit source
partner site
wikipedia 日本語