Los uránidos o uraníidos (Uraniidae) son una familia de lepidópteros glosaos del cladu Ditrysia. Inclúi cuatro subfamilies, 90 xéneros, y alredor de 700 especies. Munches tienen colores brillosos y son similiares a les caparines diurnes (ej. Chrysiridia rhipheus). Estes caparines al paecer son tóxiques y los colores brillosos indiquen esta tosicidá a les sos predadores. [1][2][3]
.Los uránidos o uraníidos (Uraniidae) son una familia de lepidópteros glosaos del cladu Ditrysia. Inclúi cuatro subfamilies, 90 xéneros, y alredor de 700 especies. Munches tienen colores brillosos y son similiares a les caparines diurnes (ej. Chrysiridia rhipheus). Estes caparines al paecer son tóxiques y los colores brillosos indiquen esta tosicidá a les sos predadores.
Els urànids (Uraniidae) conformen una família de lepidòpters heteròcers glossats amb prop de 700 espècies. Es distribueixen per zones de clima tropical d'Amèrica, Àfrica, Àsia i Austràlia. Algunes espècies de la subfamíla Uraniinae són dels lepidòpters més vistosos i acostumen a confondre's amb ropalòcers a causa d'aquesta coloració i a l'activitat diürna que presenten. Algunes espècies de la subfamília Epipleminae també es troben en regions temperades, com al Canadà.
Els adults són similars als geomètrids, però difereixen en el fet que els òrgans timpànics de l'abdomen tenen una estructura diferent en els dos sexes. També hi ha algunes particularitats en la nervadura alar i a les subfamílies Uraniinae i Microniinae, a les ales posteriors, el fre (estructura que permet l'acoblament amb les ales anteriors) és rudimentari o inexistent. Les larves tenen cinc parells de falses potes, mentre que en els geomètrids seu nombre és més reduït (en general només dos).
Es divideix en 4 subfamílies i uns 90 gèneres:
És la subfamília més primitiva, amb espècies que recorden l'aspecte de drepànids i geomètrids.
Comprèn 7 gèneres, difosos exclusivament per l'Amèrica tropical (només el gènere Urania), Àfrica (Chrysiridia, per exemple) i la regió indomalaia i australiana (Alcides, Lyssa, etc.). Són molt colorides, grans, amb cues a les ales posteriors i generalment volen durant el dia. Algunes tenen franges iridescents: els colors de les quals no són deguts a pigments químics, sinó que són causats a fenòmens de difracció i interferència de la llum, fet anàleg a l'aparició del color blanc i blau als nimfàlids del gènere Morpho. Altres espècies presenten coloracions aposemàtiques, com per exemple l'Alcides agathyrsus de Nova Guinea, que imita al papiliònid Papilio laglaizei (mimetisme batesià). Les erugues s'alimenten d'Euphorbiaceae.
Formada per espècies més petites i menys vistoses, amb franges brillants fosques, sense cua i amb vol nocturn o crepuscular. Els gèneres es distribueixen per Àfrica, zona indomalaia i Austràlia.
Distribuïda generalment per regions tropicals, però també arriben a zones temperades; una espècie es pot trobar a Europa. Els imagos tenen un cap petit amb ulls grans, no tenen ocels. En posició de repòs, les ales anteriors estan més o menys enrotllades en forma de tub, esteses cap endavant, mentre que les posteriors cobreixen l'abdomen i romanen separades de les anteriors. Un comportament similar s'observa als geomètrids, concretament a la subfamília Ennominae. L'aspecte exterior recorda a un geomètrid o drepànid, famílies amb les que s'ha confós en un passat. Presenten coloracions poc vistoses, normalment fosques, que serveixen per a la cripsi; es camuflen entre les fulles d'arbusts i no es mouen encara que es sacsegi la planta. En primeres etapes, les erugues són gregàries i viuen juntes en una tela sedosa.
Els urànids (Uraniidae) conformen una família de lepidòpters heteròcers glossats amb prop de 700 espècies. Es distribueixen per zones de clima tropical d'Amèrica, Àfrica, Àsia i Austràlia. Algunes espècies de la subfamíla Uraniinae són dels lepidòpters més vistosos i acostumen a confondre's amb ropalòcers a causa d'aquesta coloració i a l'activitat diürna que presenten. Algunes espècies de la subfamília Epipleminae també es troben en regions temperades, com al Canadà.
The Uraniidae are a family of moths containing four subfamilies, 90 genera, and roughly 700 species. The family is distributed throughout the tropics of the Americas, Africa and Indo-Australia.[2] Some of the tropical species are known for their bright, butterfly-like colors and are called sunset moths (for example Chrysiridia rhipheus). Such moths are apparently toxic and the bright colors are a warning to predators.
The family Uraniidae contains both diurnal and nocturnal species. The day-flying species are usually more strikingly colored and vibrant than the nocturnal ones. Many diurnal species also have iridescent scales and multiple tails, which often led them to be mistaken for butterflies. In sharp contrast, the nocturnal species are generally small, pale-colored insects. The Uraniidae are similar to the geometer moths, to which they are related, but a different wing veining pattern distinguishes them.[2]
The Uraniidae are a family of moths containing four subfamilies, 90 genera, and roughly 700 species. The family is distributed throughout the tropics of the Americas, Africa and Indo-Australia. Some of the tropical species are known for their bright, butterfly-like colors and are called sunset moths (for example Chrysiridia rhipheus). Such moths are apparently toxic and the bright colors are a warning to predators.
The family Uraniidae contains both diurnal and nocturnal species. The day-flying species are usually more strikingly colored and vibrant than the nocturnal ones. Many diurnal species also have iridescent scales and multiple tails, which often led them to be mistaken for butterflies. In sharp contrast, the nocturnal species are generally small, pale-colored insects. The Uraniidae are similar to the geometer moths, to which they are related, but a different wing veining pattern distinguishes them.
Los uránidos (Uraniidae) son una familia de lepidópteros glosados del clado Ditrysia. Incluye cuatro subfamilias, 90 géneros, y alrededor de 700 especies.[1] Son predominantemente de distribución tropical.
Muchas tienen colores brillantes y son similares a las llamadas mariposas diurnas. En efecto, muchas especies son activas durante el día (ej. Chrysiridia rhipheus). Estas mariposas al parecer son tóxicas y los colores brillantes indican esta toxicidad a sus predadores.
Los uránidos (Uraniidae) son una familia de lepidópteros glosados del clado Ditrysia. Incluye cuatro subfamilias, 90 géneros, y alrededor de 700 especies. Son predominantemente de distribución tropical.
Muchas tienen colores brillantes y son similares a las llamadas mariposas diurnas. En efecto, muchas especies son activas durante el día (ej. Chrysiridia rhipheus). Estas mariposas al parecer son tóxicas y los colores brillantes indican esta toxicidad a sus predadores.
Uraniidae on mittarimaisten perhosten yläheimoon kuuluva perhosheimo. Lajeja tunnetaan yhdeksässäkymmenessä suvussa yhteensä noin 700. Europassa esiintyy vain yksi laji, Eversmannia exornata.
Uraniidae-heimon perhosten levinneisyys kattaa maapallon trooppiset alueet. Ne ovat leveäsiipisiä ja kapearuumiisia perhosia, joiden koko vaihtelee pienestä erittäin suureen. Siipisuonitus on heimolle ominainen ja takasiiven takareuna on monilla lajeilla teräväkulmainen tai liuskoittunut. Pistesilmät ovat pienet tai puuttuvat, mutta pään chaetosemat ovat hyvin kehittyneet. Useimmista muista mittarimaisista perhosista poiketen lajit suvuissa Alcides, Chrysiridia ja Urania ovat päiväaktiiviisia, minkä vuoksi niitä voi erehtyä pitämään varsinaisina päiväperhosina. Yöaktiiviset lajit lentävät valolle. Lepäävät perhoset pitävät siipiään levällään, ja erityisesti etu- ja takasiipien väli on tällöin suuri.[1] Heimon perhoset ovat usein värikkäitä, metallinkiiltoisia ja suurikokoisia, minkä vuoksi ne ovat myös suosittuja keräilykohteita. Värikkyyden varsinainen tarkoitus on varoittaa lajien myrkyllisyydestä. Eri sukupuolten välillä on merkittävä ero tympanaalielinten rakenteessa ja sijainnissa.[2]
Toukat elävät vapaasti ravintokasvilla ja koteloituvat maahan, karikkeen joukkoon.
Tunnettuja lajeja ovat mm. Alcides metaurus, Chrysiridia rhipheus, Lyssa zampa, Urania fulgens sekä sukupuuttoon hävinnyt Urania sloanus.
Uraniidae on mittarimaisten perhosten yläheimoon kuuluva perhosheimo. Lajeja tunnetaan yhdeksässäkymmenessä suvussa yhteensä noin 700. Europassa esiintyy vain yksi laji, Eversmannia exornata.
Uraniidae-heimon perhosten levinneisyys kattaa maapallon trooppiset alueet. Ne ovat leveäsiipisiä ja kapearuumiisia perhosia, joiden koko vaihtelee pienestä erittäin suureen. Siipisuonitus on heimolle ominainen ja takasiiven takareuna on monilla lajeilla teräväkulmainen tai liuskoittunut. Pistesilmät ovat pienet tai puuttuvat, mutta pään chaetosemat ovat hyvin kehittyneet. Useimmista muista mittarimaisista perhosista poiketen lajit suvuissa Alcides, Chrysiridia ja Urania ovat päiväaktiiviisia, minkä vuoksi niitä voi erehtyä pitämään varsinaisina päiväperhosina. Yöaktiiviset lajit lentävät valolle. Lepäävät perhoset pitävät siipiään levällään, ja erityisesti etu- ja takasiipien väli on tällöin suuri. Heimon perhoset ovat usein värikkäitä, metallinkiiltoisia ja suurikokoisia, minkä vuoksi ne ovat myös suosittuja keräilykohteita. Värikkyyden varsinainen tarkoitus on varoittaa lajien myrkyllisyydestä. Eri sukupuolten välillä on merkittävä ero tympanaalielinten rakenteessa ja sijainnissa.
Toukat elävät vapaasti ravintokasvilla ja koteloituvat maahan, karikkeen joukkoon.
Tunnettuja lajeja ovat mm. Alcides metaurus, Chrysiridia rhipheus, Lyssa zampa, Urania fulgens sekä sukupuuttoon hävinnyt Urania sloanus.
Les Uraniidae forment une famille de lépidoptères (papillons) de la super-famille des Geometroidea, qui compte une centaine de papillons tropicaux, diurnes ou nocturnes. Quelques-unes des espèces diurnes sont célèbres par la diversité et l'éclat de leurs couleurs métalliques, notamment Urania leilus, originaire d'Amérique centrale et du Sud, et surtout Chrysiridia rhipheus (Drury, 1773) (ou Chrysiridia madagascariensis), considéré comme l'un des plus beaux lépidoptères du monde, qui ne vit qu'à Madagascar[1].
La famille des Uraniidae a été décrite par le zoologiste français Émile Blanchard en 1845. Le genre type est Urania Fabricius, 1807.
Il existe 4 sous-familles
Les Uraniidae forment une famille de lépidoptères (papillons) de la super-famille des Geometroidea, qui compte une centaine de papillons tropicaux, diurnes ou nocturnes. Quelques-unes des espèces diurnes sont célèbres par la diversité et l'éclat de leurs couleurs métalliques, notamment Urania leilus, originaire d'Amérique centrale et du Sud, et surtout Chrysiridia rhipheus (Drury, 1773) (ou Chrysiridia madagascariensis), considéré comme l'un des plus beaux lépidoptères du monde, qui ne vit qu'à Madagascar.
Gli Uranidi (Uraniidae Blanchard, 1845) sono una famiglia di lepidotteri principalmente notturni, appartenente alla superfamiglia Geometroidea. Comprendono circa 700 specie, diffuse soprattutto nei climi tropicali di America, Africa, Asia e Australia. Alcune specie della sottofamiglia Uraniinae sono tra le più belle e vistose dei lepidotteri, tanto da essere spesso scambiate per Ropaloceri a causa dei loro colori e delle abitudini diurne; alcune specie di Epipleminae, meno appariscenti, sono presenti anche in regioni temperate come il Canada.
Gli adulti delle Uranidi sono simili alle Geometridi, ma si differenziano per il fatto che gli organi timpanici presenti nell'addome hanno una struttura diversa nei due sessi. Inoltre vi sono alcune peculiarità nel sistema delle nervature alari e nelle sottofamiglie Uraniinae e Microniinae nell'ala posteriore il frenulo (un gruppo di setole che permette l'aggancio con l'ala anteriore) è rudimentale o assente. Le larve presentano cinque paia di pseudozampe, mentre nelle Geometridi il loro numero è più ridotto (in genere solo due).
La famiglia Uraniidae è suddivisa in 4 sottofamiglie e circa 90 generi:
È la sottofamiglia più primitiva, formata da specie poco appariscenti che ricordano nell'aspetto esteriore le Drepanidae o le Geometridae.
Comprendono 7 generi, diffusi esclusivamente nelle regioni tropicali dell'America (solo il genere endemico Urania), dell'Africa (ad esempio Chrysiridia) e delle regioni indomalesi e australiane (Alcides, Lyssa, ecc.). Sono molto colorate, grandi, con ali posteriori caudate e generalmente volano di giorno. Alcune hanno livree eccezionalmente iridescenti, nelle quali i colori, analogamente a quanto avviene per il bianco e il blu delle Nymphalidae del genere Morpho, non sono dovuti a pigmenti chimici ma a fenomeni fisici di diffrazione e interferenza della luce. Alcune specie presentano colorazioni aposematiche che le proteggono dai predatori: ad esempio Alcides agathyrsus della Nuova Guinea, che per questo è imitata dal Papilionide Papilio laglaizei (mimetismo batesiano). I bruchi vivono su Euphorbiaceae.
Sono specie più piccole e meno vistose, con livrea chiara striata di scuro, sprovviste di codine e a volo crepuscolare o notturno. Comprendono vari generi diffusi in Africa, nell'area indomalese e in Australia.
Sono diffuse prevalentemente nelle regioni tropicali, ma raggiungono anche le zone temperate; una specie in Europa. Gli adulti hanno capo piccolo con grandi occhi e sono privi di ocelli, In posizione di riposo tengono le ali anteriori più o meno arrotolate a tubo, oppure distese in avanti, le posteriori invece ricoprono l'addome e sono separate dalle anteriori. Un simile comportamento si osserva solo in alcuni Geometridi della sottofamiglia Ennominae. L'aspetto esteriore ricorda quello delle Geometridae o delle Drepanidae, con le quali sono state spesso confuse in passato. Le colorazioni sono poco appariscenti, chiare o più spesso scure, molte specie a colorazione criptica si nascondono mimetizzandosi sotto le foglie degli arbusti e non si alzano in volo neppure se questi vengono scossi violentemente. I bruchi del primo stadio sono gregari e vivono insieme in tele sericee.
Gli Uranidi (Uraniidae Blanchard, 1845) sono una famiglia di lepidotteri principalmente notturni, appartenente alla superfamiglia Geometroidea. Comprendono circa 700 specie, diffuse soprattutto nei climi tropicali di America, Africa, Asia e Australia. Alcune specie della sottofamiglia Uraniinae sono tra le più belle e vistose dei lepidotteri, tanto da essere spesso scambiate per Ropaloceri a causa dei loro colori e delle abitudini diurne; alcune specie di Epipleminae, meno appariscenti, sono presenti anche in regioni temperate come il Canada.
De uraniavlinders (Uraniidae) zijn een familie van vlinders in de superfamilie Geometroidea. Tot de familie behoren ongeveer zevenhonderd soorten, verdeeld over zo'n negentig geslachten. Enkele zijn bekend om hun gedrag als trekvlinder in het Neotropisch gebied.[1]
Deze familie bestaat uit zowel grote, kleurige vlinders met iriserende vleugelschubjes, alsook dofgekleurde vlinders zonder staartjes aan de vleugels. De vleugelspanwijdte varieert van 6 tot 10 cm. Sommige grote en kleurige soorten worden wel een verward met schoenlappers.
Als het voedselaanbod van de rupsen verslechtert, trekken deze vlinders vaak massaal weg. Ze worden weleens door mieren aangevallen, waaraan ze ontsnappen door zich aan een zijden draadje van bladeren te laten afvallen.
Deze familie komt voor in tropische en subtropische gebieden, op planten, met name op wolfsmelksoorten.
Phazaca sp.
De uraniavlinders (Uraniidae) zijn een familie van vlinders in de superfamilie Geometroidea. Tot de familie behoren ongeveer zevenhonderd soorten, verdeeld over zo'n negentig geslachten. Enkele zijn bekend om hun gedrag als trekvlinder in het Neotropisch gebied.
Praktmålere (Uraniidae) er en familie av sommerfugler som ligner på dagsommerfugler eller de egentlige målerne. De blir vanligvis plassert i gruppen Geometroidea men noen taksonomer plasserer dem nær dagsommerfuglene. Det er kjent omtrent 700 arter fra tropiske områder. Underfamilien Uraniinae omfatter store og fargerike, dagflygende arter som ligner sterkt på dagsommerfugler, de andre underfamiliene er mindre og ligner mer på målere. Et særtrekk ved familien er at høreorganene (tympanalorganer) i bakkroppen er ulike hos de to kjønnene. Hos hannene sitter de bakerst på sidene på andre bakkroppsledds ryggplate (tergitt), men hos hunnene på den tilsvarende bukplaten (sternitt).
Middelsstore til meget store (vingespenn 15 – 160 mm) sommerfugler, slanke med store vinger, kroppen ganske liten. Hodet er forholdsvis stort, sugesnabelen velutviklet, antennene trådformede, av og til noe fortykkede, forholdsvis korte. Underfamilien Uraniinae har mørk grunnfarge med flekker og bånd i sterke farger, ofte med iridiserende blått og/eller grønt. De er blant de mest spektakulære av alle sommerfugler. De andre underfamiliene er mindre, hvite eller brunlige, og minner om målere (Geometridae). Forvingene er trekantede og nokså brede. Underfamilien Epipleminae kan rulle dem delvis opp når de hviler, det samme gjør de med bakvingene, slik at det blir en stor sprik mellom forvingene og bakvingene, noe som skiller dem fra ellers svært like målere. Bakvingene er gjerne noe avlange og smale, hos underfamilien Uraniinae er bakkanten gjerne trukket ut til én eller flere "stjerter". Larvene er sylindriske og nakne, noen er grønne men andre er mer fargerike.
Artene i Uraniinae lever gjerne på giftige planter, blant andre i vortemelkfamilien (Euphorbiaceae). De tar trolig opp giftstoffer fra plantene og de sterke fargene hos både larver og voksne signaliserer at de er giftige. Noen arter ligner også sterkt på giftige arter i familien svalestjerter (Papilionidae). Uraniinae har store bestandssvinginger og er kjent for at de kan foreta store massevandringer når bestandene er høye. De fargerike artene i Uraniinae flyr om dagen, de andre underfamiliene om natten. Artene i de andre underfamiliene lever blant annet på planter i oljetrefamilien (Oleaceae) og svalerotfamilien (Asclepiadaceae), som gjerne også inneholder giftstoffer.
De fleste artene lever i tropene, men den største underfamilien, Epipleminae (noen ganger regnet som en egen familie), er videre utbredt. To arter går så langt nord som til det sørlige Canada i Nord-Amerika, og arten Eversmannia exonerata, beskrevet frå Sibir, har nylig blitt funnet så langt vest som Latvia. Denne hvite arten med brune tverrstriper kan være i spredning vestover.
Flere av de store, fargerike tropiske artene er knyttet til regnskog og kan forsvinne om denne hugges ned. Jamaicauraniden (Urania sloanus) levde på Jamaica, og har blitt karakterisert som den mest spektakulære av alle. Den døde ut rundt 1894, trolig på grunn av nedhugging av regnskogen den levde i. Madagaskaruraniden (Chrysiridia rhipheus) er en annen spektakulær art som kan være truet av habitatødeleggelse. Disse flotte sommerfuglene er også meget ettertraktede blant samlere, og ukontrollert innsamling, også for salg som turist-suvenirer, kan være en trussel om bestandene er små.
Praktmålere (Uraniidae) er en familie av sommerfugler som ligner på dagsommerfugler eller de egentlige målerne. De blir vanligvis plassert i gruppen Geometroidea men noen taksonomer plasserer dem nær dagsommerfuglene. Det er kjent omtrent 700 arter fra tropiske områder. Underfamilien Uraniinae omfatter store og fargerike, dagflygende arter som ligner sterkt på dagsommerfugler, de andre underfamiliene er mindre og ligner mer på målere. Et særtrekk ved familien er at høreorganene (tympanalorganer) i bakkroppen er ulike hos de to kjønnene. Hos hannene sitter de bakerst på sidene på andre bakkroppsledds ryggplate (tergitt), men hos hunnene på den tilsvarende bukplaten (sternitt).
Multimedia w Wikimedia Commons Uranidowate, uraniowate[1] (Uraniidae) – rodzina motyli z nadrodziny Geometroidea i infrarzędu Heteroneura. Obejmuje blisko 700 tropikalnych gatunków. Należą tu zarówno gatunki aktywne za dnia jak i nocne. Rodzinę charakteryzuje wyjątkowe wśród motyli położenie narządów słuchu u samców.
Gatunki aktywne za dnia są jaskrawiej ubarwione niż nocne. Wiele ma skrzydła opatrzone połyskującymi łuskami i ogonami. Gatunki aktywne nocą mają zwykle biało lub jasno ubarwione skrzydła z ciemniejszymi pasami. Charakterystyczną cechą uranidowatych jest obecność narządów bębenkowych, w których położeniu przejawia się dymorfizm płciowy. U samców narządy te zlokalizowane są na styku drugiego i trzeciego segmentu odwłoka i otwierają się grzbietowo lub bocznie, co jest wyjątkowe wśród motyli. U samic narządy te są umieszczone na pierwszym segmencie odwłoka i otwarte brzusznie, podobnie jak u miernikowcowatych[2][3]. Kutykularne części narządów tympanalnych są w związku z tym u obu płci niehomologiczne. Natomiast części sensoryczne, charakteryzujące się dwoma skolopidiami na jedno scoloparium zamiast czterech, mogą według Mineta być homologiczne między płciami[4][3]. Różnica między uraniowatymi a miernikowcowatymi przejawia się m.in. w użyłkowaniu skrzydeł[1]. U wszystkich z wyjątkiem Auzeinae występuje charakterystyczny skleryt w zatułowiu[4]. Genitalia samców zwykle odznaczają się brakiem gnatosa, a samic cechują zaokrąglonym corpus bursae z pojedynczym signum[3].
Należą tu zarówno gatunki, których imagines prowadzą dzienny, jak i nocny tryb życia[1]. Gąsienice Auzeinae i Epipleminae żerują na zawierających glikozydy irydoidowe roślinach z rodzin marzanowatych, przewiertniowatych, oliwkowatych, begoniowatych, werbenowatych i Daphniphyllaceae. Gąsienice Microniinae odżywiają się toinowatymi z podrodziny Asclepiadoideae, zawierającymi glikozydy nasercowe. Do roślin żywicielskich Uraniinae należą wyłącznie wilczomleczowate[5][6][2].
Występują w strefach tropikalnych Afryki, Azji, Ameryki i Australii[1].
Uraniidae wraz z trzema innymi rodzinami należą do nadrodziny Geometroidea, która jest jedną z pięciu nadrodzin tworzących klad Macroheterocera w obrębie kladu Obtectomera należącego do Ditrysia[7]. Bywały też wynoszone do rangi osobnej nadrodziny[2]. W Geometroidea umieszczone zostały m.in. przez Mineta i Scoble'a w 1999 roku[6], a w 2009 wyniki badań molekularnych Regiera i innych umieściły je jako grupę siostrzaną miernikowcowatych[8]. W 2011 roku do uraniowatych zaliczano 686 gatunków w 90 rodzajach[7]. Wyróżnia się wśród nich 4 podrodziny[9][2]:
Minet w 1995 roku wysunął hipotezę, że Auzeinae są grupą siostrzaną kladu, w obrębie którego Epipleminae stanowią grupę siostrzaną dla grupy złożonej z Microniinae i Uraniinae[2]. Hipoteza, jakoby Epipleminae stanowiły grupę siostrzaną dla kladu złożonego z Microniinae i Uraniinae, została silnie wsparta przez wyniki badań molekularnych Regiera i innych[8].
Kladogram ukazujący pokrewieństwa między podrodzinami według Regiera i współpracowników, 2009[8] (fragment):
Uranidowate, uraniowate (Uraniidae) – rodzina motyli z nadrodziny Geometroidea i infrarzędu Heteroneura. Obejmuje blisko 700 tropikalnych gatunków. Należą tu zarówno gatunki aktywne za dnia jak i nocne. Rodzinę charakteryzuje wyjątkowe wśród motyli położenie narządów słuchu u samców.
Uraniidae é uma família de insetos da ordem Lepidoptera, proposta por Leach em 1815 e composta por mariposas, ou traças, diurnas, crepusculares e noturnas de regiões de clima tropical da África, Ásia, Australásia e Américas. É composta de quatro (Auzeinae, Uraniinae, Microniinae, Epipleminae)[1][2] a duas subfamílias: Microniinae para as espécies menores, em sua maioria brancas, com caudas muito curtas (todas do Velho Mundo[3] e Novíssimo Mundo)[4], e Uraniinae para as espécies maiores e de caudas longas, mais bem conhecidas[3] e pertencentes a gêneros diurnos como Chrysiridia, Urania e Alcides[5], com seus integrantes apresentando padrões de coloração vibrantes que os fazem ser confundidos com borboletas[2] e também conhecidos por suas grandes concentrações de indivíduos em migração.[4][6] Três outros gêneros de Uraniinae se assemelham às mariposas Microniinae em sua aparência.[2] Na subfamília Epipleminae, de distribuição pantropical[6], algumas mariposas têm a capacidade de dobrar ou rolar suas asas na conformação de graveto, ou de folha seca retorcida, possivelmente como uma forma de crípse.[7]
Lagartas, principalmente das espécies mais vistosas de Uraniinae, diurnas, apresentam alto grau de especialização, com algumas se alimentando exclusivamente de um gênero de plantas tóxicas da família Euphorbiaceae (Omphalea ou Endospermum para Chrysiridia, Urania e Alcides; Suregada para Urapteritra). Em Epipleminae as plantas-alimento são das famílias Rubiaceae, Caprifoliaceae, Oleaceae, Daphniphyllaceae, Bignoniaceae e Verbenaceae.[6]
De acordo com Markku Savela[1]
Gravura de 1829 mostrando a extinta Urania sloanus, da Jamaica.
Fotografia de Phazaca erosioides (subfamília Epipleminae).
Fotografia de Europlema flavilinea (subfamília Epipleminae).
Fotografia de Dysaethria quadricaudata (subfamília Epipleminae).
Fotografia de Orudiza protheclaria (subfamília Epipleminae).
Fotografia de Lyssa zampa (subfamília Uraniinae).
Gravura mostrando a Urania brasiliensis, do Brasil (uma subespécie de Urania fulgens).
Fotografia de Phazaca leucocera (subfamília Epipleminae).
Fotografia de Urapteroides astheniata (subfamília Uraniinae).
Fotografia de Epiplema saccata (subfamília Epipleminae).
Fotografia de Epiplema himala (subfamília Epipleminae).
Fotografia de Alcides agathyrsus (subfamília Uraniinae).
Fotografia de grupo de Urania leilus (subfamília Uraniinae).
Fotografia de Micronia aculeata (subfamília Microniinae).
Gravura de 1831 mostrando a Chrysiridia rhipheus, de Madagáscar.
Ilustração de Cyphura geminia, feita em 1779.
.jpg)
.jpg)
.jpg)
_(8680939020).jpg)
_(6564995259).jpg)
|coautor= (ajuda) |coautores= (ajuda) Uraniidae é uma família de insetos da ordem Lepidoptera, proposta por Leach em 1815 e composta por mariposas, ou traças, diurnas, crepusculares e noturnas de regiões de clima tropical da África, Ásia, Australásia e Américas. É composta de quatro (Auzeinae, Uraniinae, Microniinae, Epipleminae) a duas subfamílias: Microniinae para as espécies menores, em sua maioria brancas, com caudas muito curtas (todas do Velho Mundo e Novíssimo Mundo), e Uraniinae para as espécies maiores e de caudas longas, mais bem conhecidas e pertencentes a gêneros diurnos como Chrysiridia, Urania e Alcides, com seus integrantes apresentando padrões de coloração vibrantes que os fazem ser confundidos com borboletas e também conhecidos por suas grandes concentrações de indivíduos em migração. Três outros gêneros de Uraniinae se assemelham às mariposas Microniinae em sua aparência. Na subfamília Epipleminae, de distribuição pantropical, algumas mariposas têm a capacidade de dobrar ou rolar suas asas na conformação de graveto, ou de folha seca retorcida, possivelmente como uma forma de crípse.
Uraniidae är en familj av nattfjärilar som innehåller fyra underfamiljer, nittio släkten och cirka sju hundra arter. Familjen förekommer över hela tropiska Amerika, Afrika och Indo-Australien. Några av de tropiska arterna är kända för sina ljusa, fjärilsliknande färger och kallas sunset mal (till exempel Chrysiridia rhipheus). Sådana nattfjärilar är giftiga att äta och de ljusa färgerna är en varning till rovdjur.
Familjen Uraniidae innehåller både dagaktiva och nattaktiva arter. De dagsaktiva arterna har oftast en mer färggrann och livfull färgteckning än de nattliga arterna. Många dagaktiva arter har också skimrande färgteckning och flera svansar, vilket ofta leder till att de misstas för fjärilar. I skarp kontrast står de nattaktiva arterna som i allmänhet är små och svagt färgade insekter. Arterna i familjen Uraniidae liknar de i familjen Geometridae, med vilka de är nära släkt, men de skiljs åt av deras olikformade vingmönster.[1]
Uraniidae är en familj av nattfjärilar som innehåller fyra underfamiljer, nittio släkten och cirka sju hundra arter. Familjen förekommer över hela tropiska Amerika, Afrika och Indo-Australien. Några av de tropiska arterna är kända för sina ljusa, fjärilsliknande färger och kallas sunset mal (till exempel Chrysiridia rhipheus). Sådana nattfjärilar är giftiga att äta och de ljusa färgerna är en varning till rovdjur.
Familjen Uraniidae innehåller både dagaktiva och nattaktiva arter. De dagsaktiva arterna har oftast en mer färggrann och livfull färgteckning än de nattliga arterna. Många dagaktiva arter har också skimrande färgteckning och flera svansar, vilket ofta leder till att de misstas för fjärilar. I skarp kontrast står de nattaktiva arterna som i allmänhet är små och svagt färgade insekter. Arterna i familjen Uraniidae liknar de i familjen Geometridae, med vilka de är nära släkt, men de skiljs åt av deras olikformade vingmönster.
Uraniidae là một họ bướm đêm được chia thành 4 phân họ và có 9 chi, với khoảng 700 loài. Các loài trong họ này phân bố ở khắp vùng nhiệt đới của châu Mỹ, châu Phi và Ấn-Úc[1]. Một số loài nhiệt đới giống bướm ngày có màu sáng và cũng được gọi là bướm đêm "hoàng hôn" (như loài Chrysiridia rhipheus). Các loài bướm đêm này thể hiện có màu sáng và có độc để cảnh báo những loài săn mồi.
Họ này gồm cả hai loài bướm bay vào ban ngày và ban đêm. Các loài bay vào ban ngày thường có màu sáng ấn tượng hơn các loài ban đêm. Một số loài ban ngày cũng có màu ngũ sắc và nhiều đuôi, do đó làm người ta nhầm lẫn với bướm ngày.[1]
Bài viết về Bộ Cánh vẩy này vẫn còn sơ khai. Bạn có thể giúp Wikipedia bằng cách mở rộng nội dung để bài được hoàn chỉnh hơn. Uraniidae là một họ bướm đêm được chia thành 4 phân họ và có 9 chi, với khoảng 700 loài. Các loài trong họ này phân bố ở khắp vùng nhiệt đới của châu Mỹ, châu Phi và Ấn-Úc. Một số loài nhiệt đới giống bướm ngày có màu sáng và cũng được gọi là bướm đêm "hoàng hôn" (như loài Chrysiridia rhipheus). Các loài bướm đêm này thể hiện có màu sáng và có độc để cảnh báo những loài săn mồi.
Họ này gồm cả hai loài bướm bay vào ban ngày và ban đêm. Các loài bay vào ban ngày thường có màu sáng ấn tượng hơn các loài ban đêm. Một số loài ban ngày cũng có màu ngũ sắc và nhiều đuôi, do đó làm người ta nhầm lẫn với bướm ngày.
