Sassafras is 'n plantgenus van drie lewende en een uitgestorwe spesie van immergroen bome in die familie Lauraceae.
Hierdie artikel is in sy geheel of gedeeltelik vanuit die Engelse Wikipedia vertaal. KruieSassafràs (Sassafras) és un gènere de plantes amb flor dins de la família Lauraceae.
Són arbres caducifolis de fins a 12 m d'alçada. N'hi ha tres espècies en l'actualitat[1] i una d'extinta (S. hesperia).[2] Són originaris de l'Amèrica del Nord i de l'Àsia Oriental.[1] La fusta, sovint fràgil, no és massa bona. Totes les parts de l'arbre desprenen una aroma característica.
Les fulles de sassafràs són un dels aliments favorits de certs animals feréstecs, com cérvols, marmotes i ossos. També són l'aliment favorit de les erugues d'alguns lepidòpters, com Papilio troilus. Els fruits són un aliment important per diverses espècies d'ocells.
El sassafrà produeix olis essencials fragrants que es fan servir en la indústria per fabricar perfums i sabons i en l'aromateràpia.
S'utilitza també com a espècia per al gumbo, una mena d'estofat típic del sud dels Estats Units.
Les infusions de l'arrel de sassafràs es fan servir com a anticoagulant a la medicina tradicional. També s'utilitzava per guarir la gonorrea.[3]
Sassafràs (Sassafras) és un gènere de plantes amb flor dins de la família Lauraceae.
Kašťa (Sassafras) je rod nižších dvouděložných rostlin z čeledi vavřínovité. Jsou to opadavé stromy s jednoduchými, střídavými listy s laločnatou nebo celistvou čepelí. Rod zahrnuje 3 druhy a je rozšířen v Číně, Tchaj-wanu a východních oblastech Severní Ameriky.
Kašti jsou živnými rostlinami housenek různých motýlů, zejména otakárků a martináčů. Severoamerická kašťa bělavá je tradiční severoamerická léčivá rostlina a má i další využití. Poskytuje kvalitní dřevo a je zdrojem silice. Občas je vysazována jako okrasná dřevina a lze se s ní setkat i v některých českých botanických zahradách a arboretech.
Jsou to dvoudomé opadavé stromy s jednoduchými, střídavými, aromatickými listy, nahloučenými na koncích větví. Borka je tlustá, aromatická, na starších exemplářích brázditá. Listy jsou buď celistvé se zpeřenou žilnatinou (Sassafras randaiense) nebo laločnaté s triplinervní žilnatinou (zbývající 2 druhy). Květy jsou jednopohlavné, uspořádané v řídkých, převislých, vrcholových hroznech, někdy stažených do téměř okolíkovitého květenství. Květenství se rozvíjejí před olistěním nebo souběžně s ním. Okvětí je nerozlišené, žluté, složené ze 6 plátků ve 2 kruzích. Okvětní lístky jsou na bázi krátce srostlé v trubku. V samčích květech je 9 tyčinek ve 3 kruzích a jsou přirostlé v ústí květní trubky. Někdy jsou přítomna 3 staminodia. Semeník samičích květů je tvořen jediným plodolistem a obsahuje 1 vajíčko. V samičích květech je někdy přítomno 6 nebo 12 staminodií. Plodem je tmavomodrá peckovice podepřená mělkou číškou, která plynule přechází v tlustou stopku.[1][2][3]
Plody kašti bělavé (Sassafras albidum)
Rod zahrnuje 3 recentní druhy a má výrazně disjunktní areál. Kašťa bělavá pochází z východních oblastí Severní Ameriky od nejjižnějších částí kanadského Ontaria a Maine na jih po východní oblasti Texasu. Zbývající dva druhy jsou východoasijské. Sassafras tzumu má poměrně rozsáhlý areál ve střední, jižní a východní Číně. Sassafras randaiense je naproti tomu endemit Tchaj-wanu.[4][2]
Kašťa bělavá je v Severní Americe hostitelem housenek otakárků Papilio glaucus, Papilio palamedes, Papilio troilus a celé řady martináčů (Antheraea polyphemus, Automeris io, Callosamia angulifera, Citheronia regalis, Eacles imperialis, Hyalophora cecropia, Rothschildia orizaba, Samia cynthia, Samia walkeri).[5] Druh Sassafras tzumu hostí v Číně housenky otakárka Papilio elwesi a lišaje Meganoton analis, na Tchaj-wanu hostí Sassafras randaiense housenky endemického otakárka Papilio maraho.[6]
V kůře kořenů, ale také v listech a plodech kašti bělavé je obsažena vonná silice, jejíž hlavním komponentem je safrol. Jeho obsah v kůře kořenů je 5 až 8 %. Safrol může při styku s kůží způsobit kontaktní dermatitidu. Ve velkých dávkách je halucinogenní, při dlouhodobém užívání většího množství byly zjištěny karcinogenní a hepatotoxické účinky.[2][7][8] Kůra kořenů je slabě jedovatá a má ve větším množství narkotický účinek.[9] Rovněž kořeny, plody a listy čínského druhu Sassafras tzumi obsahují silici s převahou safrolu. Její obsah v kůře kořenů se pohybuje okolo 1 %.[1]
Kašťa je jedním z nejstarších žijících rodů lesních dřevin. Nejstarší fosílie, nalezené v Evropě a Severní Americe, pocházejí z období spodní křídy. Ve svrchní křídě se vyskytovaly i v Arktidě. V Evropě se rod vyskytoval až do období pleistocénu (starších čtvrtohor), kdy zde vyhynul.[10]
Severoameričtí Indiáni používali kůru a kořeny kašti bělavé zejména při traumatických poraněních a revmatismu.[9] S léčivými účinky seznámili bílé osadníky brzy po jejich příchodu na kontinent a rostlina poté začala být dovážena do Evropy jako léčivo na různé choroby.[11] Nejobvyklejší lékovou formou je nálev z kůra kořenů. Standardní dávkování drogy je 4 až 7 gramů denně ve formě čaje. Doporučená dávka by neměla být překračována. Není doporučováno dlouhodobé užívání ani užívání v těhotenství. V USA je prodej přípravků z kašti bělavé povolen, pouze pokud neobsahují safrol.[8]
Kašťa bělavá (Sasafras albidum) je poměrně zřídka pěstována jako okrasná a sbírková dřevina. Zejména starší exempláře tohoto druhu jsou efektní solitéry.[12] Vyžaduje slunné nebo polostinné stanoviště a hlubokou, živnou, dobře propustnou, kyselejší půdu. Množí se výsevem semen, výhony odebíranými na podzim nebo zimními kořenovými řízky.[13] V České republice je vysazena např. v Dendrologické zahradě v Průhonicích a v Arboretu Žampach.[14]
Z kůry mladých kořenů kašti bělavé se tradičně připravoval chutný čaj.[9] Kůra byla také součástí tradičního kořenového piva (root beer), v současnosti je však její použití v tomto výrobku zakázáno a je nahrazována syntetickým aroma.[9] Ve východních oblastech USA jsou sušené listy a výhonky kašti bělavé používány jako přísada do polévek.[15]
Kašťa bělavá má oranžově hnědé, středně těžké, trvanlivé dřevo, které je používáno k různým účelům, např. k výrobě lodí a vesel, masivního nábytku i dýh, na soustružení, vnější i vnitřní obložení. Je použitelné i na výrobu pražců a stavbu vnějších konstrukcí a ohrad. V čerstvém stavu voní po fenyklu, později se vůně ztrácí.[16][17] Dřevo Sassafras tzumu se v Číně používá zejména při stavbě lodí a výrobě nábytku. Je trvanlivé a má jemnou strukturu.[9]
Silice získávaná z kořenů a kořenové kůry kašti bělavé je používána k aromatizaci mýdla.[17]
Kašťa (Sassafras) je rod nižších dvouděložných rostlin z čeledi vavřínovité. Jsou to opadavé stromy s jednoduchými, střídavými listy s laločnatou nebo celistvou čepelí. Rod zahrnuje 3 druhy a je rozšířen v Číně, Tchaj-wanu a východních oblastech Severní Ameriky.
Kašti jsou živnými rostlinami housenek různých motýlů, zejména otakárků a martináčů. Severoamerická kašťa bělavá je tradiční severoamerická léčivá rostlina a má i další využití. Poskytuje kvalitní dřevo a je zdrojem silice. Občas je vysazována jako okrasná dřevina a lze se s ní setkat i v některých českých botanických zahradách a arboretech.
Sassafras ist eine Gattung der Pflanzenfamilie der Lorbeergewächse (Lauraceae). Sie umfasst drei Arten, von denen eine im östlichen Nordamerika und zwei in China vorkommen.
Sassafras-Arten wachsen als laubabwerfende Bäume.[1] Die wechselständig an den Zweigen angeordneten Laubblätter sind in Blattstiel und Blattspreite gegliedert. Die Blattspreiten können fiedernervig und ganzrandig oder mit drei Hauptnerven versehen und gelappt sein.
Die Blütenstände stehen in den Blattachseln von Übergangsblättern, es sind Botryoide, die gelegentlich fast doldenartig sind.
Die Blüten sind dreizählig und können eingeschlechtig oder zumindest anscheinend zweigeschlechtig sein. Die Blütenhüllblätter sind gleichgestaltig und an der Frucht nicht beständig. Von den drei Kreisen aus je drei Staubblättern ist beim innersten Kreis an der Basis jedes Staubblattes ein Paar Drüsen ausgebildet. Die Staubfäden sind länger als die Staubbeutel. Diese können zwei- oder vierkammerig sein und sind bei allen Staubblattkreisen nach außen gerichtet. Bei vierkammerigen Staubbeuteln sind die Pollensäcke in zwei übereinander stehenden Paaren angeordnet. Ein vierter Kreis aus sterilen Staubblättern (Staminodien) ist nur schwach ausgeprägt oder fehlt. Der Blütenboden ist klein und flach, in rein männlichen Blüten fehlt der Stempel.
Die Steinfrucht[1] steht an einem schwach ausgeprägten Fruchtbecher, der in den verdickten Stiel übergeht.
Die Gattung Sassafras wurde 1825 durch Jan Svatopluk Presl aufgestellt. Ein Synonyme für Sassafras J.Presl sind: Pseudosassafras Lecomte, Yushunia Kamikoti.[2][3]
Es gibt nur drei Sassafras-Arten:[3][1][2]
Sassafras ist eine Gattung der Pflanzenfamilie der Lorbeergewächse (Lauraceae). Sie umfasst drei Arten, von denen eine im östlichen Nordamerika und zwei in China vorkommen.
Sassafras is a genus o three[1][2] extant an ane extinct[3] species o deciduous trees in the faimily Lauraceae, native tae eastren North Americae an eastren Asie.[2]
Sassafras as en plaantenskööl uun det famile faan a Loorbeerplaanten (Lauraceae). Diar hiar trii slacher tu.
Sassafras as en plaantenskööl uun det famile faan a Loorbeerplaanten (Lauraceae). Diar hiar trii slacher tu.
Sassafras is a genus o three extant an ane extinct species o deciduous trees in the faimily Lauraceae, native tae eastren North Americae an eastren Asie.
Сассафрас ( лат. Sassafras ) — Lauraceae семьяысь Азилэн но Уйпал Америкалэн куаро писпу. Дуннеын тодмо ог 3 пӧртэм.
Сассафрас ( лат. Sassafras ) — лавр котырись корья пу увтыр. Сассафрас увтырӧ пырöны 3 вид. Сассафрас пантасьӧ Азияын да Ойвыв Америкаын.
Сассафрас ( латин Sassafras ) — лавр котырса коръя пу увтыр. Сійӧ быдмӧ Азияын да Войвыв Америкаын.
Сассафрас ( лат. Sassafras ) — лавр котырись корья пу увтыр. Сассафрас увтырӧ пырöны 3 вид. Сассафрас пантасьӧ Азияын да Ойвыв Америкаын.
Сассафрас ( лат. Sassafras ) — Lauraceae семьяысь Азилэн но Уйпал Америкалэн куаро писпу. Дуннеын тодмо ог 3 пӧртэм.
Сассафрас ( латин Sassafras ) — лавр котырса коръя пу увтыр. Сійӧ быдмӧ Азияын да Войвыв Америкаын.
Sassafras is a genus of three extant and one extinct species of deciduous trees in the family Lauraceae, native to eastern North America and eastern Asia.[2][3][4] The genus is distinguished by its aromatic properties, which have made the tree useful to humans.
Sassafras trees grow from 9–35 metres (30–115 feet) tall with many slender sympodial branches and smooth, orange-brown bark or yellow bark.[5] All parts of the plants are fragrant. The species are unusual in having three distinct leaf patterns on the same plant: unlobed oval, bilobed (mitten-shaped), and trilobed (three-pronged); the leaves are hardly ever five-lobed.[6] Three-lobed leaves are more common in Sassafras tzumu and S. randaiense than in their North American counterparts, although three-lobed leaves sometimes occur on S. albidum. The young leaves and twigs are quite mucilaginous and produce a citrus-like scent when crushed. The tiny, yellow flowers are generally six-petaled; S. albidum and (the extinct) S. hesperia are dioecious, with male and female flowers on separate trees, while S. tzumu and S. randaiense have male and female flowers occurring on the same trees. The fruit is a drupe, blue-black when ripe.[2]
The largest known sassafras tree in the world is in Owensboro, Kentucky, and is over 30 m (100 ft) high and 6.4 m (21 ft) in circumference.[7][8]
The genus Sassafras was first described by the Bohemian botanist Jan Presl in 1825.[1] The name "sassafras", applied by the botanist Nicolas Monardes in 1569, comes from the French sassafras. Some sources claim it originates from the Latin saxifraga or saxifragus: "stone-breaking"; saxum "rock" + frangere "to break").[9][10] Sassafras trees are not within the family Saxifragaceae.
Early European colonists reported that the plant was called winauk by Native Americans in Delaware and Virginia and pauane by the Timucua. Native Americans distinguished between white sassafras and red sassafras, terms which referred to different parts of the same plant but with distinct colors and uses.[11] Sassafras was known as fennel wood (German Fenchelholz) due to its distinctive aroma.[12]
The genus Sassafras includes four species, three extant and one extinct. Sassafras plants are endemic to North America and East Asia, with two species in each region that are distinguished by some important characteristics, including the frequency of three-lobed leaves (more frequent in East Asian species) and aspects of their sexual reproduction (North American species being dioecious).
Taiwanese sassafras, Taiwan, is treated by some botanists in a distinct genus as Yushunia randaiensis (Hayata) Kamikoti, though this is not supported by recent genetic evidence, which shows Sassafras to be monophyletic.[4][13]
Many Lauraceae are aromatic, evergreen trees or shrubs adapted to high rainfall and humidity, but the genus Sassafras is deciduous. Deciduous sassafras trees lose all of their leaves for part of the year, depending on variations in rainfall.[15] In deciduous tropical Lauraceae, leaf loss coincides with the dry season in tropical, subtropical and arid regions.
Sassafras is commonly found in open woods, along fences, or in fields. It grows well in moist, well-drained, or sandy loam soils and tolerates a variety of soil types, attaining a maximum in southern and wetter areas of distribution.[16]
Sassafras albidum ranges from southern Maine and southern Ontario west to Iowa, and south to central Florida and eastern Texas, in North America. S. tzumu may be found in Anhui, Fujian, Guangdong, Guangxi, Guizhou, Hubei, Hunan, Jiangsu, Sichuan, Yunnan, and Zhejiang, China.[17] S. randaiense is native to Taiwan.[18]
The leaves, bark, twigs, stems, and fruits are eaten by birds and mammals in small quantities. For most animals, sassafras is not consumed in large enough quantities to be important, although it is an important deer food in some areas. Carey and Gill rate its value to wildlife as fair, their lowest rating. Sassafras leaves and twigs are consumed by white-tailed deer and porcupines. Other sassafras leaf browsers include groundhogs, marsh rabbits, and American black bears. Rabbits eat sassafras bark in winter. American beavers will cut sassafras stems. Sassafras fruits are eaten by many species of birds, including bobwhite quail, eastern kingbirds, great crested flycatchers, phoebes, wild turkeys, gray catbirds, northern flickers, pileated woodpeckers, downy woodpeckers, thrushes, vireos, and northern mockingbirds. Some small mammals also consume sassafras fruits.[19]
Sassafras oil contains safrole, which may have a carcinogenic effect.[20][21]
All parts of sassafras plants, including roots, stems, twig leaves, bark, flowers, and fruit, have been used for culinary, medicinal, and aromatic purposes, both in areas where they are endemic and in areas where they were imported, such as Europe. The wood of sassafras trees has been used as a material for building ships and furniture in China, Europe, and the United States, and sassafras played an important role in the history of the European colonization of the Americas in the 16th and 17th centuries. Sassafras twigs have been used as toothbrushes and fire starters.[16]
Sassafras albidum is an important ingredient in some distinct foods of the US. It is the main ingredient in traditional root beer and sassafras root tea, and ground leaves of sassafras are a distinctive additive in Louisiana Creole cuisine. It is used in filé powder, a common thickening and flavoring agent in gumbo. Methods of cooking with sassafras combine this ingredient native to America with traditional North American, as well as European, culinary techniques, to create a unique blend of Creole cuisine, and are thought by some to be heavily influenced by a blend of cultures.[22] Sassafras is no longer used in commercially produced root beer since sassafras oil was banned for use in commercially mass-produced foods and drugs by the US Food and Drug Administration in 1960 due to health concerns about the carcinogenicity of safrole, a major constituent of sassafras oil, in animal studies.[20][21]
Sassafras leaves and flowers have also been used in salads, and to flavor fats or cure meats.[23][24] The young twigs can also be eaten fresh or dried. Additionally, the subterranean portion of the plant can be peeled, dried and boiled to make tea.[25]
Numerous Native American tribes used the leaves of sassafras to treat wounds by rubbing the leaves directly into a wound and used different parts of the plant for many medicinal purposes such as treating acne, urinary disorders, and sicknesses that increased body temperature, such as high fevers.[26] East Asian types of sassafras such as S. tzumu (chu mu) and S. randaiense (chu shu) are used in Chinese medicine to treat rheumatism and trauma.[27] Some modern researchers conclude that the oil, roots and bark of sassafras have analgesic and antiseptic properties. Different parts of the sassafras plant (including the leaves and stems, the bark, and the roots) have been used to treat scurvy, skin sores, kidney problems, toothaches, rheumatism, swelling, menstrual disorders, sexually transmitted diseases, bronchitis, hypertension, and dysentery. It is also used as a fungicide, dentifrice, rubefacient, diaphoretic, perfume, carminative and sudorific.[28] Before the twentieth century, Sassafras enjoyed a great reputation in the medical literature, but became valued for its power to improve the flavor of other medicines.[29]
Sassafras root was an early export from North America, as early as 1609.[30]
Sassafras wood and oil were both used in dentistry. Early toothbrushes were crafted from sassafras twigs or wood because of its aromatic properties.[16] Sassafras was also used as an early dental anesthetic and disinfectant.[31][32]
Sassafras albidum is often grown as an ornamental tree for its unusual leaves and aromatic scent. Outside of its native area, it is occasionally cultivated in Europe and elsewhere.[33] The durable and beautiful wood of sassafras plants has been used in shipbuilding and furniture-making in North America, in Asia, and in Europe (once Europeans were introduced to the plant).[34] Sassafras wood was also used by Native Americans in the southeastern United States as a fire-starter because of the flammability of its natural oils found within the wood and the leaves.[35]
Steam distillation of dried root bark produces an essential oil which has a high safrole content, as well as significant amounts of varying other chemicals such as camphor, eugenol (including 5-methoxyeugenol), asarone, and various sesquiterpenes. Many other trees contain similarly high percentages and their extracted oils are sometimes referred to as sassafras oil,[36] which once was extensively used as a fragrance in perfumes and soaps, food and for aromatherapy. Safrole is a precursor for the clandestine manufacture of the drugs MDA and MDMA, and as such, sales and import of sassafras oil (as a safrole-containing mixture of above-threshold concentration) are heavily restricted in the US.[37]
Sassafras oil has also been used as a natural insect or pest deterrent, and in liqueurs (such as the opium-based Godfrey's), and in homemade liquor to mask strong or unpleasant smells.[16][23] Sassafras oil has also been added to soap and other toiletries.[31] It is banned in the United States for use in commercially mass-produced foods and drugs by the FDA as a potential carcinogen.[20]
For a more detailed description of uses by indigenous peoples of North America, and a history of the commercial use of Sassafras albidum by Europeans in the United States in the 16th and 17th centuries, see the article on the extant North American species of sassafras, Sassafras albidum.
In modern times, the sassafras plant has been grown and harvested for the extraction of sassafras oil. It is used in a variety of commercial products or their syntheses, such as the insecticide synergistic compound piperonyl butoxide.[38] These plants are primarily harvested for commercial purposes in Asia and Brazil.[39]
{{cite book}}
: CS1 maint: others (link) {{cite book}}
: |first=
has generic name (help) Sassafras is a genus of three extant and one extinct species of deciduous trees in the family Lauraceae, native to eastern North America and eastern Asia. The genus is distinguished by its aromatic properties, which have made the tree useful to humans.
Sassafras o sasafrás es un género de árboles caducifolios de la familia Lauraceae, nativo del este de Norteamérica y este de Asia.[2]
Estos árboles crecen entre 9 a 18 m con una extensión de copa de 75 a 12 m.[3] El tronco puede medir unos 70 a 150 cm de diámetro. La ramificación es simpodial, con numerosas ramas esbeltas de suave corteza color marrón anaranjado. La corteza del tronco maduro es gruesa, de color marrón rojizo y profundamente surcada. La madera es ligera, dura, y a veces quebradiza. Todas las partes de la planta son muy fragantes.
Las especies son excepcionales al tener 3 distintos patrones de hoja: oval no lobulada, bi-lobulada (con forma de guante) y tri-lobulada; casi nunca penta-lobuladas.[4] Tienen bordes lisos y crecen de 7 a 20 cm de largo por 5-10 cm de ancho. Las hojas jóvenes y brotes son mucilaginosos y segregan una esencia cítrica al estrujarlas. Las pequeñas flores amarillas tienen 5 pétalos y florecen en primavera, son unisexuales, con flores hembra y macho en árboles separados. Los frutos, de 1 cm de largo, son de color azul negruzco con forma de huevo rodeados por cascarillas de bordes rojizos. Maduran a finales de verano.[5]
El nombre de sasafrás se le atribuye al destacado botánico español Nicolás Monardes (s. XVI). Se dice que es una corrupción de la palabra española saxifraga. También fue conocida con el nombre de "pauame" por los nativos americanos.
Consta de tres especies y una extinta:[6]
El aceite esencial destilado de la corteza, raíces y del fruto ha sido usado como fragancia en perfumes y jabones, en la comida (té de sasafrás y saborizante de dulces) y para aromaterapia. También se ha usado como analgésico y como antiséptico en enfermedades dentales. La médula es utilizada para calmar la inflamación de ojos y el catarro leve.
La raíz, o la corteza de la raíz, también ha sido usada para hacer infusiones. Las diversas partes del árbol eran usadas para dar sabor a refrescos como la cerveza de raíz, conocida también como root beer o zarzaparrilla, cuyo sabor característico proviene de la corteza del sasafrás. Las hojas se usan en salsas y sopas, y cuando son secadas y molidas son conocidas como "polvo filé", un aderezo para la sopa de mariscos y otros platos de Luisiana.
Según se dice, el aroma del aceite de sasafrás sirvió como base de repelentes de mosquitos y otros insectos, lo que la hizo una excelente planta ornamental. De la madera se obtenía un colorante amarillo.
El safrol, que es el principal componente (70 a 80%) del aceite esencial, ha sido identificado por el Departamento de Agricultura de los Estados Unidos como un posible carcinógeno. El aceite de sasafrás ha sido la fuente preferida para la síntesis de (3,4-metilendioxianfetamina) también llamado MDA y sus derivados MDMA (Éxtasis) y MDE (Eva), de manera clandestina. Por ello su venta está vigilada por la DEA.
Sassafras o sasafrás es un género de árboles caducifolios de la familia Lauraceae, nativo del este de Norteamérica y este de Asia.
Sassafrasit (Sassafras) on laakerikasveihin kuuluva suku. Siinä on viisi lajia. Niihin sisältyy mauste- ja lääkekasvina käytetty amerikansassafras (Sassafras albidum).
Sassafrasit (Sassafras) on laakerikasveihin kuuluva suku. Siinä on viisi lajia. Niihin sisältyy mauste- ja lääkekasvina käytetty amerikansassafras (Sassafras albidum).
Sassafras est un genre de la famille des Lauraceae. C'est un arbre qui pousse en Asie, Amérique du Nord et du Sud, principalement cultivé au Brésil et dans certains pays de la péninsule indochinoise (Thaïlande, Viêt Nam). L'huile essentielle issue des racines du sassafras, l'héliotropine, constitue le précurseur principal de la MDMA.
De plus, l'une de ses espèces, Sassafras albidum, est utilisée comme épice. Dans la cuisine cadienne, le sassafras moulu, appelé filé, est utilisé pour épaissir les sauces ; cet usage est originaire des cuisines amérindiennes[1].
Également connu sous le nom de « Laurier des Iroquois », il est utilisé pour ses propriétés antiseptiques par certains peuples.
Sassafras est un genre de la famille des Lauraceae. C'est un arbre qui pousse en Asie, Amérique du Nord et du Sud, principalement cultivé au Brésil et dans certains pays de la péninsule indochinoise (Thaïlande, Viêt Nam). L'huile essentielle issue des racines du sassafras, l'héliotropine, constitue le précurseur principal de la MDMA.
De plus, l'une de ses espèces, Sassafras albidum, est utilisée comme épice. Dans la cuisine cadienne, le sassafras moulu, appelé filé, est utilisé pour épaissir les sauces ; cet usage est originaire des cuisines amérindiennes.
Également connu sous le nom de « Laurier des Iroquois », il est utilisé pour ses propriétés antiseptiques par certains peuples.
Roinnt plandaí difriúla. Maidir leis an bhfíorshasafras, is tom mór nó crann é a fhásann 30 m ar airde, dúchasach d'oirthear Mheiriceá Thuaidh. An duilliúr cumhra, na bláthanna neamhfheiceálach scothghlas, na torthaí gormliath cosúil le caora. Is blastán é ola sasafrais den chuid is mó, agus driogtar é ón gcoirt, na craobhóga is na fréamhacha. Is leigheasach insileadh na coirte.
Sassafras é un xénero de árbores caducifolias da familia Lauraceae, nativo do leste de América do Norte e leste de Asia.[2]
Estas árbores crecen entre 9 a 18 m cunha extensión de copa de 75 a 12 m.[3] O tronco pode medir uns 70 a 150 cm de diámetro. A ramificación é simpodial, con numerosas pólas esveltas de suave casca cor marrón alaranxada. A casca do tronco maduro é grosa, de cor marrón arroibado e profundamente sucada. A madeira é lixeira, dura, e ás veces crebadiza. Todas as partes da planta son moi fragantes.
As especies son excepcionais ao ter 3 distintos patróns de folla: oval non lobulada, bi-lobulada (con forma de luva) e tri-lobulada; case nunca penta-lobuladas.[4] Ten bordos lisos e crecen de 7 a 20 cm de longo por 5–10 cm de largo. As follas novas e abrollos son mucilaxinosos e segregan unha esencia cítrica ao esmagalas. As pequenas flores amarelas teñen 5 pétalos e florecen en primavera, son unisexuais, con flores femia e macho en árbores separadas. Os froitos de 1 centímetro de longo, son de cor azul negruzco con forma de ovo rodeados por cascarillas de bordos arroibados. Maduran a finais de verán.[5]
O nome de sasafrás atribúeselle ao destacado botánico español Nicolás Monardes (s. XVI). Disque é unha corrupción da palabra española saxifraga. Tamén foi coñecida co nome de "pauame" polos nativos americanos.
Consta de tres especies e unha extinta:[6]
O aceite esencial destilado da casca, raíces e do froito foi usado como fragrancia en perfumes e xabóns, na comida (té de sasafrás e saborizante de doces) e para aromaterapia. Tamén se usou como analxésico e como antiséptico en enfermidades dentais. O miolo utilízase para calmar a inflamación de ollos e o catarro leve.
A raíz ou a codia da raíz usouse tamén para facer infusións. As diversas partes da árbore eran usadas para dar sabor a refrescos como a cervexa de raíz, coñecida tamén como root beer ou zarzaparrilla, cun sabor característico que lle vén da casca do sasafrás. As follas son usadas en mollos e sopas, e cando son secadas e moídas son coñecidas como "po filé", un adubo para a sopa de mariscos e outros pratos de Luisiana.
Disque o aroma do aceite de sasafrás serviu como base de repelentes de mosquitos e outros insectos, o que a fixo unha excelente planta de ornato. Un colorante amarelo obtíñase da madeira.
O safrol é o principal compoñente (70 a 80%) do aceite esencial, foi identificado polo Departamento de Agricultura dos Estados Unidos como un posible carcinóxeno. O aceite de sasafrás foi a fonte preferida para a síntese de (3,4-metilendioxianfetamina) tamén chamado MDA e os seus derivados MDMA (éxtase) e MDE (eva), de maneira clandestina. Por iso a súa venda está vixiada pola DEA.
Sassafras é un xénero de árbores caducifolias da familia Lauraceae, nativo do leste de América do Norte e leste de Asia.
Sassafras L. ex Nees è un genere di piante sempreverdi della famiglia delle Lauracee.[1]
Il genere comprende le seguenti specie:[1]
Sassafras est genus trium exstans et unius exstinctionis speciei arborum deciduorum familiae Lauracearum, in America Septentrionali orientali et Asia orientali endamicarum.[1][2][3] Speciebus generis sunt proprietates aromaticae, quam ob rem arbor hominibus utilis est.
Sassafras est genus trium exstans et unius exstinctionis speciei arborum deciduorum familiae Lauracearum, in America Septentrionali orientali et Asia orientali endamicarum. Speciebus generis sunt proprietates aromaticae, quam ob rem arbor hominibus utilis est.
Sassafras is de botanische naam van een genus, dat de leverancier is van sassafrasolie. Deze olie werd indertijd[wanneer?] als wondermiddel geïmporteerd uit Amerika. Uit sassafrasolie kan ook MDMA worden gesynthetiseerd.
Het genus telt maar enkele soorten, met één soort in Amerika en de rest in Azië (deze zijn ooit wel afgesplitst als Pseudosassafras). Het zijn bomen die hout leveren dat scherp ruikt. Het hout was vooral populair voor stokken in kippenstallen en voor bedsteden, omdat het ongedierte (luizen) zou verjagen. Het hout lijkt enigszins op kastanjehout.
De bladvorm van de Amerikaanse soort is notoir variabel.
Sassafras is de botanische naam van een genus, dat de leverancier is van sassafrasolie. Deze olie werd indertijd[wanneer?] als wondermiddel geïmporteerd uit Amerika. Uit sassafrasolie kan ook MDMA worden gesynthetiseerd.
Het genus telt maar enkele soorten, met één soort in Amerika en de rest in Azië (deze zijn ooit wel afgesplitst als Pseudosassafras). Het zijn bomen die hout leveren dat scherp ruikt. Het hout was vooral populair voor stokken in kippenstallen en voor bedsteden, omdat het ongedierte (luizen) zou verjagen. Het hout lijkt enigszins op kastanjehout.
De bladvorm van de Amerikaanse soort is notoir variabel.
Sassafrasslekta (Sassafras) er en slekt med løvfellende trær i laurbærfamilien.
De blir opptil 35 m høye, og alle deler av planten dufter. Bladene sitter spredt og kan være ovale, eller ha to eller tre lapper. Blomstene er tretallige og gule; de kan være tvekjønnede, eller treet kan ha adskilte hann- og hunnblomster. Forskjellene mellom de tre artene i slekta ligger hovedsakelig i detaljer i blomsterbygningen. Frukten er en blåsvart steinfrukt.
Sassafrasslekta er disjunkt utbredt i områdene med temperert løvskog i Øst-Asia og østlige Nord-Amerika. Utbredelsen strekker seg sørover til subtropiske områder. I Nord-Amerika er det én art, sassafras (S. albidum). Den finnes nordover til sørvestlige Maine i USA og er den nordligste representanten for laurbærfamilien i verden.
Det er to arter i Øst-Asia: Sassafras tzumu er utbredt 100–1900 moh. i de kinesiske provinsene Anhui, Fujian, Guangdong, Guangxi, Guizhou, Hubei, Hunan, Jiangsu, Sichuan, Yunnan og Zhejiang. Sassafras randaiense er bare kjent fra Taiwan, der den vokser i eviggrønn skog 900–2400 moh. De asiatiske artene er av og til blitt plassert i egne slekter: Pseudosassafras og Yushunia.
Sassafrasslekta (Sassafras) er en slekt med løvfellende trær i laurbærfamilien.
De blir opptil 35 m høye, og alle deler av planten dufter. Bladene sitter spredt og kan være ovale, eller ha to eller tre lapper. Blomstene er tretallige og gule; de kan være tvekjønnede, eller treet kan ha adskilte hann- og hunnblomster. Forskjellene mellom de tre artene i slekta ligger hovedsakelig i detaljer i blomsterbygningen. Frukten er en blåsvart steinfrukt.
Sassafrasslekta er disjunkt utbredt i områdene med temperert løvskog i Øst-Asia og østlige Nord-Amerika. Utbredelsen strekker seg sørover til subtropiske områder. I Nord-Amerika er det én art, sassafras (S. albidum). Den finnes nordover til sørvestlige Maine i USA og er den nordligste representanten for laurbærfamilien i verden.
Det er to arter i Øst-Asia: Sassafras tzumu er utbredt 100–1900 moh. i de kinesiske provinsene Anhui, Fujian, Guangdong, Guangxi, Guizhou, Hubei, Hunan, Jiangsu, Sichuan, Yunnan og Zhejiang. Sassafras randaiense er bare kjent fra Taiwan, der den vokser i eviggrønn skog 900–2400 moh. De asiatiske artene er av og til blitt plassert i egne slekter: Pseudosassafras og Yushunia.
Hann- og hunnblomst hos sassafras (S. albidum)
Blomster hos Sassafras randaiense
Sassafras tzumu
Sasafras, sasafran, sasafrzan, sassafras (Sassafras Nees) – rodzaj drzew z rodziny wawrzynowatych (Lauraceae). Występuje w Ameryce Północnej (jeden gatunek) i Chinach (dwa gatunki). W ujęciu The Plant List do rodzaju należy 5 gatunków[3].
Jeden z około 50 rodzajów zaliczanych do rodziny wawrzynowatych (Lauraceae), wchodzącej w skład rzędu wawrzynowców (Laurales) stanowiącego klad w obrębie grupy magnoliowych w obrębie wczesnych dwuliściennych.
Gromada okrytonasienne (Magnoliophyta Cronquist), podgromada Magnoliophytina Frohne & U. Jensen ex Reveal, klasa Magnoliopsida Brongn., podklasa Magnoliidae Novák ex Takht., nadrząd Lauranae Takht., rząd wawrzynowce (Laurales Perleb), rodzina wawrzynowate (Lauraceae Juss.),, rodzaj sasafras (Sassafras Nees)[4]
Z kory i z korzeni sasafrasu otrzymuje się aromatyczny olejek eteryczny (sasafrzanowy). Wyciąg z tej rośliny ma również zastosowanie przy produkcji MDMA (ecstasy)[5].
Do lat 60 wykorzystywany jako składnik amerykańskiego napoju Root Beer.
Sasafras, sasafran, sasafrzan, sassafras (Sassafras Nees) – rodzaj drzew z rodziny wawrzynowatych (Lauraceae). Występuje w Ameryce Północnej (jeden gatunek) i Chinach (dwa gatunki). W ujęciu The Plant List do rodzaju należy 5 gatunków.
Para outros significados de sassafrás, veja Sassafrás
Sassafras é um género botânico pertencente à família Lauraceae composto por três espécies existentes, duas da Ásia oriental e uma da América do Norte, e uma extinta[1].
São árvores de 15 a 35 m de altura com todas as suas partes perfumadas.
Para outros significados de sassafrás, veja Sassafrás
Sassafras é um género botânico pertencente à família Lauraceae composto por três espécies existentes, duas da Ásia oriental e uma da América do Norte, e uma extinta.
São árvores de 15 a 35 m de altura com todas as suas partes perfumadas.
Sasafras (znanstveno ime Sassafras albidum), je listopadno drevo iz družine lovorovk.
Izvor imena drevesa je nejasen, domneva pa se, da izvira iz imena, ki so ga drevesu dali severnoameriški staroselci s Floride. Sasafras lahko zraste do 20 metrov visoko in ima ravno steblo z razpokano skorjo. Krošnja drevesa je stožčasta, listi pa so v različnih fazah rasti različno oblikovani. Mladi listi so ovalni, starejši pa postanejo trokrpi. Včasih so tudi dvokrpi, in ostanejo taki v vseh fazah rasti. Po zgornji strani so listi gladki in živo zeleni, po spodnji strani pa so sivkasto zeleni. Drevo je dvodomno. Moški cvetovi so majhni in imajo devet prašnikov, venčnih listov pa nimajo. Tako ženski kot tudi moški cvetovi se pojavijo preden na drevesu poženejo listi. Plod drevesa so drobne rdeče-črne jagode, ki so na prvi pogled podobne rdečemu želodu s črno čepico. Peclji so enake rdeče barve kot spodnji del jagode.
Drevo je avtohtono na vzhodu ZDA, od tam pa so ga zaradi dišečih eteričnih olj raznesli po celem svetu. K temu je pripomogla tudi izjemna prilagodljivost drevesa, ki lahko uspeva skoraj na vseh delih sveta in skoraj na vseh podlagah. Ne prenese edino bazične zemlje. Razmnožuje se preko številnih stranskih poganjkov, ki poženejo na spodnjem delu debla.
V Evropo so drevo prinesli leta 1630[1]. Eterična olja, ki so jih pridobivali predvsem iz korenin in njihovega ovoja, uporabljali pa so jih predvsem v zdravilstvu. Danes ta olja uporabljajo v kozmetični industriji.
Les drevesa je bledo oranžne barve in so ga v preteklosti uporabljali za izdelavo jamborov, telegrafskih drogov in železniških pragov]], saj je bil izjemno trpežen in v stiku z zemljo ni hitro propadel. Danes ga uporabljajo le še za izdelavo pohištva.
Sasafras (znanstveno ime Sassafras albidum), je listopadno drevo iz družine lovorovk.
Sassafrassläktet (Sassafras) är ett släkte i familjen lagerväxter med 2-3 arter träd som förekommer i östra Nordamerika och östra Asien.[1]
Sassafrassläktet (Sassafras) är ett släkte i familjen lagerväxter med 2-3 arter träd som förekommer i östra Nordamerika och östra Asien.
Размножается семенами и корневыми отпрысками. Интродуцировано в сады и парки Европы; в СССР — в Сухуми. Очень декоративен зимой, весной, летом и осенью[2]:161.
По информации базы данных The Plant List, род включает 5 видов[3]:
Древесина сассафраса лёгкая и мягкая, идёт на изготовление кукольной мебели, лодок в бутылках, декоративных бочонков, шпал для игрушечных железных дорог.
Эфирное сассафрасовое масло получают дистилляцией с водяным паром из древесины, коры и плодов дерева. Его длительное время использовали для ароматизации пищевых продуктов, в парфюмерии косметике, в производстве мыла. Несмотря на ограничения по токсичности (см. ниже Безопасность), объёмы потребления эфирного масла сассафраса по-прежнему велики — оно входит в первую дюжину масел по объёму мирового производства[источник не указан 2312 дней].
В конце XX века из-за высокого содержания сафрола в эфирном масле (это главный компонент) на его использование были наложены жёсткие ограничения, так как сафрол был признан токсичным (точнее, он рассматривается, как потенциальный канцероген и слабый наркотик). Продажи этого масла в США контролируются en:DEA, как и другие источники сафрола, так как они потенциально могут быть использованы для производства MDMA (более известного под сленговым именем «экстази») в подпольных лабораториях.
В традиционной медицине коренных жителей Америки и у других американцев пользовался популярностью, как ароматическое, противопростудное, дезинфицирующее средство. В настоящее время в форме эфирного масла входит в состав некоторых лекарств. Пример — «Стопангин» (гексорал). В США сердцевина растения используется в противовоспалительных средствах для глаз, а также при катаре.
Корень растения и кора с корней используются у местных жителей для приготовления чая. Листья используются для загущения соусов и супов, высушенные и измельчённые, они называются filé powder — пряность, используемая в каджунской и креольской кухнях. Ранее (до запрета из-за канцерогенности) части растения использовались для изготовления корневого пива (рутбир) — популярного в южных штатах США безалкогольного или слабоалкогольного напитка.
Эфирное масло в ограниченном количестве используется для ароматизации чая, свечей, в ароматерапии (только в малых дозах — на уровне обоняния). Запах считается хорошим репеллентом от москитов и других насекомых.
Размножается семенами и корневыми отпрысками. Интродуцировано в сады и парки Европы; в СССР — в Сухуми. Очень декоративен зимой, весной, летом и осенью:161.
檫木属(学名:Sassafras)是樟科下的一个属,为落叶乔木植物。该属共有3种,间断分布于东亚、北美。[1]
サッサフラス(Sassafras)はクスノキ科サッサフラス属の樹木の総称、またはそのうち特に北米東部原産の1種 Sassafras albidum を指す。芳香があり、香料原料として用いられる。
なお分類上は異なるが、オーストラリアに産し類似の芳香を持つアセロスペルマ科の樹木にもサッサフラスと呼ばれるものがある。
雌雄異株の落葉性高木。葉は一般に先が3裂するが、同じ木でも裂けない卵形または2裂のことも多く、4-5裂のこともある。花は小型の5弁花で春に咲く。果実は液果で青黒く熟す。
木全体に柑橘様の芳香がある。特に根から精油「サッサフラス油」が抽出され、香料として用いられる。サッサフラス油はサフロールを主要成分とするが、サフロールに毒性があるため、現在サッサフラス油の使用はアメリカ合衆国にて食品使用が禁止されている[1]ほど制限され、サフロールを除いたものが用いられる。またクスノキ等から得られる代替品が多く用いられる。他に木材も用いられ、中国では薬用にもされる。かつては根がルートビアの風味付けに用いられた。
アメリカ合衆国のケイジャン料理とクレオール料理では、サッサフラス(S. albidum)の葉を粉にしたものをフィレパウダー(filé powder)と呼び、ガンボのとろみ付けに用いる。なお、葉にはサフロールは含まれていない。
現生種としては北米東部に1種、東アジアに2種がある。
アサ · アンゼリカ · イノンド · イングリッシュラベンダー(英語版) · エパソーテ · オレガノ · カレーリーフ · クルマバソウ(英語版) · コショウソウ · コリアンダー (シアントロ) · シシリー · シソ · シソクサ(英語版) · ジンブー(英語版) · スイバ · セージ · セイボリー · タイバジリコ(英語版) · タイホーリーバジル · タイム · タラゴン · チャービル · チャイブ · ドクダミ · ナギナタコウジュ · バジル · パセリ · ヒソップ · ピペルアウリツム(英語版) · ベトナムコリアンダー(英語版) · ヘンルーダ · ボリビアンコリアンダー(英語版) · ボルド(英語版) · マジョラム · ミツバ · ミント · メキシカンコリアンダー (ロングコリアンダー)(英語版) · ルリジサ · レモンバーム · レモンバーベナ · レモンマートル · ローリエ · レモングラス · ローズマリー · ラベージ
アサフェティダ · アジョワン · アナルダナ · アニス · アムチュール (マンゴーパウダー) · アリゲーターペッパー · アレッポペッパー · イノンド · ウコン · オールスパイス · カイエンペッパー · カシア · ガジュツ · カラシナ · カホクザンショウ · カルダモン · キャラウェイ · クスノキ · クミン · クラチャイ · クローブ · クロガラシ · 黒カルダモン · ケシノミ · コクム · コショウ · ゴマ · コリアンダー · サッサフラス · サフラン · サルサパリラ · 塩 · シトラスピール シナモン · シヌスモーレ · ジュニパーベリー · ショウガ · 小ガランガル · シロガラシ · スペインカンゾウ · セリムグレイン · セロリ · タスマニアペッパー · タマリンド · チャロリー · 陳皮 · 唐辛子 · トウシキミ · トンカ豆 · ナツメグ · ナンキョウソウ · ニオイクロタネソウ · ニンニク · バーベリー · ゴルパー · バニラ · パプリカ · パラダイスグレイン · バンウコン · ヒッチョウカ · ヒハツ · ヒハツモドキ · フェヌグリーク · フェンネル · ブラジリアンペッパー · ブラッククミン · ブラックライム · ホースラディッシュ · マウラブチェリー · マラバスラム · メース · ラドゥニ · リツェアクベバ · ローズ · ワサビ
アドジカ · アドヴィエ · エルブ・ド・プロヴァンス · オールドベイシーズニング · カーメリスネリ · ガーリックソルト · ガラムマサラ · カレー粉 · キャトルエピス · クラブボイル · 五香粉 · ザーター · シーズンドソルト · 七味唐辛子 · ジャークスパイス · セイボリー · タビル · タンドリーマサラ · チャートマサラ · チャウンク · チュニジアンファイブスパイス · チリパウダー · バハラット · ハリッサ · バルバレ · ハワイジ · パンチフォロン · ファインハーブ · ブーケガルニ · ブクヌ · ペルシャード · マサラ · ミックススパイス · ミトミタ · レモンペッパー · パンプキンパイスパイス · レカードロジョ
찰나무속(檫--屬, 학명: Sassafras 사사프라스[*])은 녹나무과의 속이다.[1]
속명 "사사프라스"는 스페인어 "사사프라스(sasafrás)"를 어원으로 두며, 이는 라틴어로 "돌"을 뜻하는 "삭숨(saxum)"과 "깨트리다"를 뜻하는 "프랑고(frangō)"를 조합한 말인 "삭시프라구스(saxifragus)"에서 유래했다고 추정된다. 그러나 찰나무속은 바위떡풀속(Saxifraga)이나 범의귀과(Saxifragaceae)와 관계가 가깝지 않다.