Leucanthemum és un gènere de plantes de la família de les asteràcies (Asteraceae).
El nom Leucanthemum prové del grec antic λευκός - leukos, "blanc" i ἄνθεμον - anthemon, "flor".
Són originàries d'Euràsia i l'Àfrica del nord. Gran part de les espècies es consideren males herbes, però ecològicament aquestes plantes són importants com a aliment de les erugues d'alguns lepidòpters, com les de la papallona Bucculatrix argentisignella (que s'alimenta exclusivament de Leucanthemum vulgare), Bucculatrix leucanthemella, Bucculatrix nigricomella i Hypercompe indecisa.
La Shasta Daisy (Leucanthemum x superbum) és un híbrid ornamental ideal per a rams. Té molts cultivars, com 'Aglaia', 'Becky', 'Esther Read', 'Wirral Pride', 'Wirral Supreme', 'Tinkerbell' i 'Snow Lady'.
N'hi ha unes 70 espècies, cal destacar:
Leucanthemum és un gènere de plantes de la família de les asteràcies (Asteraceae).
Kopretina (Leucanthemum Mill., 1754) je rod přibližně 33-70 druhů rostlin z čeledi hvězdnicovitých (Asteraceae). Název kopretina patří mezi novotvary vytvořené v 19. století Janem Svatoplukem Preslem. Vědecké jméno je odvozeno od slov „leukos“ (bílý) a „anthemon“ (květina).
Jedná se o dvouleté až víceleté byliny. Listy jsou jednoduché, střídavé, celistvé až zpeřeně členěné. Okraj listové čepele je vroubkovaný, pilovitý nebo zubatý. Jsou to rostliny jednodomé, květy jsou jednopohlavné nebo oboupohlavné. Jsou sdružené do květenství zvané úbor, který je jednotlivý na vrcholu lodyhy či na konci větví. Na bázi úboru jsou 2–3 řady zákrovních listenů. Na okraji úboru jsou bílé až narůžovělé jazykovité květy, které jsou většinou fertilní a samičí, vzácně oboupohlavné. Zbytek úboru vyplňují květy trubkovité, které jsou žluté a oboupohlavné, srostlé z 5 korunních lístků, dole tvoří korunní trubku, nahoře jsou volné konce vytvářející 5 cípů. Kalich chybí nebo je přeměněn v kališní lem. Tyčinek je zpravidla 5. Semeník je spodní, srostlý ze 2 plodolistů, obsahuje 1 vajíčko. Plodem je nažka s 10 podélnými žebry oddělenými téměř černými rýhami. Chmýr chybí, u nažek z jazykovitých květů je někdy přítomen kališní lem.
Některými autory, zvláště dříve, byly druhy rodu Leucanthemum Mill. řazeny do rodu Chrysanthemum L. s.l. (v širším pojetí). Kromě rodu Leucanthemum řadili tito autoři to širokého rodu Chrysanthemum ještě další menší rody, např: Glebionis Cass., Argyranthemum Schultz Bip., Chrysanthemum L. s. str., Pyrethrum Zinn, Tanacetum L. a další.
Kopretiny je možno nalézt v Evropě, Severní Africe a částech Asie. Řada druhů byla zanesena i do Ameriky, Austrálie a na Nový Zéland.
V Česku přirozeně rostou tři druhy, které jsou blízce příbuzné a na první pohled značně podobné. Někteří lidé tyto druhy v minulosti nerozlišovali.
Kopretina (Leucanthemum Mill., 1754) je rod přibližně 33-70 druhů rostlin z čeledi hvězdnicovitých (Asteraceae). Název kopretina patří mezi novotvary vytvořené v 19. století Janem Svatoplukem Preslem. Vědecké jméno je odvozeno od slov „leukos“ (bílý) a „anthemon“ (květina).
Margerit eller marguerit (Leucanthemum) er en slægt med lidt over 40 arter, som er udbredt i Sibirien og Europa. en- eller flerårige, urteagtige planter med en opret og forgrenet vækst. Bladene er stilkede (de øverste på stænglen dog ofte ustilkede) og spredtstillede, og bladpladen kan være hel eller fjersnitdelt. Kurvene bærer hvide tungekroner og gule rørkroner. Frugterne er ribbede nødder.
Her omtales kun de arter og hybrider, som dyrkes i Danmark, eller som er vildtvoksende her.
Beskrevne arter
Die Margeriten (Leucanthemum) sind eine Pflanzengattung in der Familie der Korbblütler (Asteraceae). Die etwa 42 Arten sind hauptsächlich in Europa verbreitet.[1] Der deutsche Trivialname leitet sich über französisch marguerite von altgriechisch μαργαρῖτης margarîtes für „Perle“ ab.[2]
Leucanthemum-Arten der Margeriten sind kurzlebig bis ausdauernd und krautig.
Die Blattspreiten sind ungeteilt bis fiederschnittig; die Grundblätter sowie die unteren Stängelblätter sind gestielt und die oberen Stängelblätter sitzend.
Die Körbchen enthalten weiße Zungen- und gelbe Röhrenblüten und sind selten auch ohne Zungenblüten anzutreffen.
Die Achänen sind gerippt und mit Schleimzellen und Sekretkanälen ausgestattet.
Die Gattung Leucanthemum stellt einen Polyploidkomplex dar, d. h., dass unterschiedliche Arten des Genus unterschiedliche Chromosomenzahlen aufweisen. Die Chromosomengrundzahl des Leucanthemumgenoms ist 9, ein diploides Individuum besitzt somit 18 Chromosomen. Neben den vermutlich ursprünglicheren, diploiden Arten kam es mehrfach zu Artbildungsereignissen, bei denen der Chromosomensatz vervielfacht wurde. Es gibt Arten mit 36, 54, 72, 90 und 108 Chromosomen. Die nur an einer Lagune nördlich von Lissabon zu findende Leucanthemum lacustre besitzt sogar 198 Chromosomen, was dem 22-fachen Chromosomensatz entspricht.
Die Gattung Leucanthemum wurde durch Philip Miller aufgestellt. Der botanische Gattungsname Leucanthemum leitet sich von den altgriechischen Wörtern altgriechisch λευκός leukós für „weiß“ und ἄνθος ánthos für „Blüte, Blume“ ab.
Die Arten der Gattung sind in Europa beheimatet. Eine Art dringt sogar bis Sibirien vor (Leucanthemum ircutianum); sie ist nach der sibirischen Stadt Irkutsk benannt.
Die Gattung der Margeriten (Leucanthemum Mill.) umfasst etwa 42 Arten. Hier eine Auswahl[3][1]:
Die Margeriten (Leucanthemum) sind eine Pflanzengattung in der Familie der Korbblütler (Asteraceae). Die etwa 42 Arten sind hauptsächlich in Europa verbreitet. Der deutsche Trivialname leitet sich über französisch marguerite von altgriechisch μαργαρῖτης margarîtes für „Perle“ ab.
Leucanthemum je rod ivančica, biljaka iz porodice Asteraceae, reda Asterales. Obuhvata oko četrdesetak vrsta, od kojih su u Bosni i Hercegovini i okolnim balkanskim državama raste samo nekoliko: obična, ljetna, liburnijska i još neke ivančice. Liburnijska ivančica smatra se endemom[1], pod nazivom Leucanthemum atratum subsp. platylepis nije priznata kao posebna podvrsta, nego je sinonim za Leucanthemum atratum.[2] Ivančice u divljini uspijevaju po pašnjacima, travnjacima i proplancima.
Ivančice su rasprostranjene po Evropi, Sjevernoj Americi, Australiji, Novom Zelandu. Najrobusnije narastu do 90 cm visine; uspravne su stabljike i duguljastih listova. Rod je ime dobio po bijelom cvijetu (lat. leukos = bijel).
Leucanthemum vulgare ima jestiv korijen i mlade prizemne listove.
Leucanthemum je rod ivančica, biljaka iz porodice Asteraceae, reda Asterales. Obuhvata oko četrdesetak vrsta, od kojih su u Bosni i Hercegovini i okolnim balkanskim državama raste samo nekoliko: obična, ljetna, liburnijska i još neke ivančice. Liburnijska ivančica smatra se endemom, pod nazivom Leucanthemum atratum subsp. platylepis nije priznata kao posebna podvrsta, nego je sinonim za Leucanthemum atratum. Ivančice u divljini uspijevaju po pašnjacima, travnjacima i proplancima.
Ivančice su rasprostranjene po Evropi, Sjevernoj Americi, Australiji, Novom Zelandu. Najrobusnije narastu do 90 cm visine; uspravne su stabljike i duguljastih listova. Rod je ime dobio po bijelom cvijetu (lat. leukos = bijel).
Leucanthemum vulgare ima jestiv korijen i mlade prizemne listove.
Margeriten (Leucanthemum) san plaanten uun det famile faan a kurewbloosen (Asteraceae). Di nööm komt faan ualgriichisk λευκός leukós „witj“ an ualgriichisk ἄνθος ánthos för „bloos“ of „bluum“ uf.
At jaft 42 slacher[1]. Uun Nuurdfresklun käänt am det „gewöönelk“ margerit (Leucanthemum vulgare).
Margeriten (Leucanthemum) san plaanten uun det famile faan a kurewbloosen (Asteraceae). Di nööm komt faan ualgriichisk λευκός leukós „witj“ an ualgriichisk ἄνθος ánthos för „bloos“ of „bluum“ uf.
Leucanthemum is a genus of flowering plants in the aster family, Asteraceae. It is mainly distributed in southern and central Europe.[2] Some species are known on other continents as introduced species, and some are cultivated as ornamental plants. The name Leucanthemum derives from the Greek words λευκός – leukos ("white") and ἄνθεμον – anthemon ("flower"). Common names for Leucanthemum species usually include the name daisy (e.g. ox-eye daisy, Shasta daisy), but "daisy" can also refer to numerous other genera in the Asteraceae family.
Leucanthemum species are perennial plants growing from red-tipped rhizomes. The plant produces one erect stem usually reaching 40 to 130 centimeters tall, but known to exceed 2 meters at times. It is branching or unbranched and hairy to hairless. Some species have mainly basal leaves, and some have leaves along the stem, as well. Some leaves are borne on petioles, and others are sessile, attached to the stem at their bases. They vary in shape, and some are lobed or toothed.
The flower head is solitary, paired, or in a group of three on the stem. The base of the head is layered with up to 60 or more rough-edged phyllaries. The Leucanthemum head has about 13 to 34 ray florets of various widths, occasionally more, and rarely none. The ray florets are always white but fade pink with age. The head has over 100 yellow disc florets at the center. The fruit is a ribbed, hairless cypsela.[3]
Leucanthemum species are used as food plants by the larvae of some Lepidoptera species, including the bucculatricid leaf-miners Bucculatrix argentisignella, B. leucanthemella, and B. nigricomella, which feed exclusively on Leucanthemum vulgare.
Species include:[4]
Leucanthemum maximum 'Crazy Daisy'
Leucanthemum is a genus of flowering plants in the aster family, Asteraceae. It is mainly distributed in southern and central Europe. Some species are known on other continents as introduced species, and some are cultivated as ornamental plants. The name Leucanthemum derives from the Greek words λευκός – leukos ("white") and ἄνθεμον – anthemon ("flower"). Common names for Leucanthemum species usually include the name daisy (e.g. ox-eye daisy, Shasta daisy), but "daisy" can also refer to numerous other genera in the Asteraceae family.
Leŭkanto (Leucanthemum[1] ) estas genro el la familio asteracoj (Leucanthemum), kampa vegetaĵo, kies floraro havas rande blankajn kaj meze flavajn korolojn.
Lekanto estas specio el la familio asteracoj (Leucanthemum vulgare), kiu komune troviĝas en Eŭropo kaj mezvarma Azio.
Lekanteto estas specio el la familio asteracoj (Bellis perennis), kies floraro tre similas al tiu de lekanto.
Leŭkanto (Leucanthemum ) estas genro el la familio asteracoj (Leucanthemum), kampa vegetaĵo, kies floraro havas rande blankajn kaj meze flavajn korolojn.
Lekanto estas specio el la familio asteracoj (Leucanthemum vulgare), kiu komune troviĝas en Eŭropo kaj mezvarma Azio.
Lekanteto estas specio el la familio asteracoj (Bellis perennis), kies floraro tre similas al tiu de lekanto.
Leucanthemum es un género de unas 70 especies de plantas de flores perteneciente a la familia (Asteraceae). El nombre Leucanthemum deriva de la palabra griega leukos, «blanco» y anthemon, «flor». Son nativas de Europa, Norte de África y de regiones templadas de Asia. Muchas especies se han introducido en América y en Australia y Nueva Zelanda.
Consisten en plantas con rizomas perennes, o raramente anuales, que alcanzan de 30 cm a 1 metro de altura. Se diferencia del género Chrysanthemum, porque no son aromáticos y sus hojas carecen de pelusa. La planta herbácea en su mayoría no tiene ramas, saliendo un tallo desde el rizoma. Tiene las hojas alternas con márgenes doble dentados. Las cabezas de flores son terminales y en su mayoría solitarias y raramente en corimbos, su diámetro varía de 3 a 8 cm. Las flores tienen pedúnculo con unas 20 lígulas de rayos florales blancos o rosados. Los discos florales son amarillos y hermafroditas.
Especies de Leucanthemum son usadas como alimento de las larvas de algunas especies de Lepidopteras, incluyendo bucculatricid , Bucculatrix argentisignella (que come exclusivamente de Leucanthemum vulgare), Bucculatrix leucanthemella y Bucculatrix nigricomella (que come exclusivamente de Leucanthemum vulgare) y también de Hypercompe indecisa.
El género fue descrito por Philip Miller y publicado en The Gardeners Dictionary...Abridged...fourth edition vol. 2. 1754.[2] La especie tipo es: Leucanthemum vulgare Lam.
Leucanthemum es un género de unas 70 especies de plantas de flores perteneciente a la familia (Asteraceae). El nombre Leucanthemum deriva de la palabra griega leukos, «blanco» y anthemon, «flor». Son nativas de Europa, Norte de África y de regiones templadas de Asia. Muchas especies se han introducido en América y en Australia y Nueva Zelanda.
Härjasilm (Leucanthemum Mill.) on korvõieliste sugukonda kuuluv taimeperekond.
Perekonda kuulub umbes 70 liiki, mille levilaks on Euroopa, Põhja-Aafrika ja Aasia parasvööde. Mitmed liigid on naturaliseerunud Ameerikas, Austraalias ja Uus-Meremaal.
Reeglina on tegu mitmeaastaste, harva üheaastaste taimedega, mis on puhmikulise haabitusega ja 30 cm kuni üks meeter kõrged. Üldjoontes on härjasilma perekond suhteliselt sarnane perekonnaga krüsanteem (Chrysanthemum), kuid härjasilma perekonna taimed ei ole aromaatsed ja nende lehtedel pole hallikaid karvu. Juurmisest lehekodarikust tõusvad varred on harunemata ja reeglina siledad. Saagjad või kahelisaagjad lehed asetsevad vastakuti.
Reeglina peetakse härjasilmi umbrohtudeks. Suureõielisest härjasilmast (Leucanthemum x superbum) on aretatud kauneid kultuursorte.
Eestis kasvab üks liik – harilik härjasilm (Leucanthemum vulgare).
Härjasilm (Leucanthemum Mill.) on korvõieliste sugukonda kuuluv taimeperekond.
Perekonda kuulub umbes 70 liiki, mille levilaks on Euroopa, Põhja-Aafrika ja Aasia parasvööde. Mitmed liigid on naturaliseerunud Ameerikas, Austraalias ja Uus-Meremaal.
Reeglina on tegu mitmeaastaste, harva üheaastaste taimedega, mis on puhmikulise haabitusega ja 30 cm kuni üks meeter kõrged. Üldjoontes on härjasilma perekond suhteliselt sarnane perekonnaga krüsanteem (Chrysanthemum), kuid härjasilma perekonna taimed ei ole aromaatsed ja nende lehtedel pole hallikaid karvu. Juurmisest lehekodarikust tõusvad varred on harunemata ja reeglina siledad. Saagjad või kahelisaagjad lehed asetsevad vastakuti.
Reeglina peetakse härjasilmi umbrohtudeks. Suureõielisest härjasilmast (Leucanthemum x superbum) on aretatud kauneid kultuursorte.
Eestis kasvab üks liik – harilik härjasilm (Leucanthemum vulgare).
Päivänkakkarat (Leucanthemum) on suku asterikasvien heimossa. Siihen kuuluu noin 40 lajia.[1]
Päivänkakkaraa kasvaa Suomessa yleisenä melkein koko maassa.[2] Isopäivänkakkaraa viljellään koristekasvina.[3]
Päivänkakkarat (Leucanthemum) on suku asterikasvien heimossa. Siihen kuuluu noin 40 lajia.
Leucanthemum est un genre de plantes à fleurs herbacées, vivaces, de la famille des Asteraceae. C'est notamment le genre de la Marguerite commune (Leucanthemum vulgare). Il comprend une cinquantaine d'espèces, toutes originaires d'Eurasie, mais certaines sont naturalisées un peu partout dans le monde.
Ce sont des herbacées, vivaces ; l'indumentum est absent ou constitué de simples poils basifiés. Les feuilles sont alternes, à marge entière, dentelée ou divisée. Les inflorescences sont en cyme, lâches, à sommet plus ou moins plat, parfois réduites à un seul capitule. Le capitule est pédonculé, hétérogame, radié. Les involucres sont coryliformes. Les phyllaires sont disposées en trois ou quatre rangs. Le réceptacle est convexe, parfois conique. Les fleurs marginales sont sur un rang, femelles, fertiles ; la lamelle est blanche ou rose, rarement jaune. Les fleurs du disque sont nombreuses, jaunes, bisexuées ; la corolle est tubulaire, l'extrémité pentalobée. Les bases des anthères sont obtuses ; l'appendice apical est ovale-lancéolé. Les branches du style sont linéaires, l'apex tronqué. Les fruits sont des akènes à dix nervures, projetées ou non jusqu'au bord apical[3].
Selon Plants of the World online (POWO) (6 mai 2021)[2] :
Leucanthemum est un genre de plantes à fleurs herbacées, vivaces, de la famille des Asteraceae. C'est notamment le genre de la Marguerite commune (Leucanthemum vulgare). Il comprend une cinquantaine d'espèces, toutes originaires d'Eurasie, mais certaines sont naturalisées un peu partout dans le monde.
Ivančica (revan, lat.: Leucanthemum), rod biljaka iz porodice glavočika (Asteraceae, red Asterales), kojemu pripada četrdesetak vrsta, od kojih u Hrvatskoj raste tek nekoliko, to su obična, ljetna, liburnijska i još neke. Hrvatska ivančica latinskog naziva Leucanthemum croaticum, sinonim je za vrstu L. visianii, a rana ivančica (Leucanthemum praecox), sinonim za proljetnu ivančicu L. vulgare. Liburnijska ivančica koja se u Hrvatskoj vodi kao endem[1], i znanstvenog naziva Leucanthemum atratum subsp. platylepis nije priznata kao posebna podvrsta, nego je sinonim za L. atratum.[2]
Ivančice rastu po pašnjacima i travnjacima a raširena je po Europi, Sjevernoj Americi, Australiji, Novom Zelandu. Može narasti do 90cm visine, uspravne stabljike i duguljastih listova. Rod je ime dobio po cvijetu bijele boje, leukos = bijel.
Kod vrste Leucanthemum vulgare, jestivi su korijen i mladi prizemni listovi.
Ivančica (revan, lat.: Leucanthemum), rod biljaka iz porodice glavočika (Asteraceae, red Asterales), kojemu pripada četrdesetak vrsta, od kojih u Hrvatskoj raste tek nekoliko, to su obična, ljetna, liburnijska i još neke. Hrvatska ivančica latinskog naziva Leucanthemum croaticum, sinonim je za vrstu L. visianii, a rana ivančica (Leucanthemum praecox), sinonim za proljetnu ivančicu L. vulgare. Liburnijska ivančica koja se u Hrvatskoj vodi kao endem, i znanstvenog naziva Leucanthemum atratum subsp. platylepis nije priznata kao posebna podvrsta, nego je sinonim za L. atratum.
Ivančice rastu po pašnjacima i travnjacima a raširena je po Europi, Sjevernoj Americi, Australiji, Novom Zelandu. Može narasti do 90cm visine, uspravne stabljike i duguljastih listova. Rod je ime dobio po cvijetu bijele boje, leukos = bijel.
Kod vrste Leucanthemum vulgare, jestivi su korijen i mladi prizemni listovi.
Leucanthemum adustum (W.D.J.Koch) Gremli, gorska ivančica, Leucanthemum aligulatum Vogt Leucanthemum atratum DC. Leucanthemum burnatii Briq. & Cavill. Leucanthemum cacuminis Vogt, Konowalik & Oberpr. Leucanthemum catalaunicum Vogt Leucanthemum chloroticum Kern. & Murb. ex Murb., zelenkasta ivančica Leucanthemum coronopifolium Vill. Leucanthemum corsicum DC. Leucanthemum × corunnense Lago Leucanthemum cuneifolium Le Grand ex Coste Leucanthemum delarbrei Timb.-Lagr. Leucanthemum eliasii (Sennen & Pau) Vogt, Konowalik & Oberpr. Leucanthemum favargeri Vogt Leucanthemum gallaecicum Rodr.Oubiña & S.Ortiz Leucanthemum gaudinii Dalla Torre Leucanthemum glaucophyllum (Briq. & Cavill.) Jahand. Leucanthemum gracilicaule (Dufour) Alavi & Heywood Leucanthemum graminifolium (L.) Lam. Leucanthemum halleri (Suter) Polatschek Leucanthemum heterophyllum DC. Leucanthemum illyricum (Horvatic) Vogt & Greuter Leucanthemum ircutianum DC., ljetna ivančica Leucanthemum laciniatum Huter, Porta & Rigo Leucanthemum lacustre Samp. Leucanthemum legraeanum (Rouy) B.Bock & J.-M.Tison Leucanthemum ligusticum Marchetti, R.Bernardello, Melai & Peruzzi Leucanthemum lithopolitanicum (E.Mayer) Polatschek Leucanthemum maestracense Vogt & F.H.Hellw. Leucanthemum maximum DC. Leucanthemum meridionale Le Grand Leucanthemum monspeliense (L.) H.J.Coste Leucanthemum montserratianum Vogt Leucanthemum pachyphyllum Marchi & Illum. Leucanthemum pallens (J.Gay ex Perreym.) DC. Leucanthemum × pawlowskii Piekos Leucanthemum platylepis Borbás, liburnijska ivančica Leucanthemum pluriflorum Pau Leucanthemum pseudosylvaticum (Vogt) Vogt & Oberpr. Leucanthemum pyrenaicum Vogt, Konowalik & Oberpr. Leucanthemum rohlenae (Horvatic) Vogt & Greuter Leucanthemum rotundifolium DC. Leucanthemum subglaucum De Laramb. Leucanthemum sylvaticum (Hoffmanns. & Link) Willk. & Lange Leucanthemum tridactylites (A.Kern. & Huter ex Porta & Rigo) Bazzich. Leucanthemum valentinum Pau Leucanthemum virgatum Clos Leucanthemum visianii (Gjurašin) Vogt & Greuter Leucanthemum vulgare Lam., proljetna ivančicaLeucanthemum burnatii
Leucanthemum × superbum
Leucanthemum vulgare
Leucanthemum gracilicaule
Leucanthemum Miller (1754) è un genere di piante spermatofite dicotiledoni appartenenti alla famiglia delle Asteracee, dall'aspetto di piccole erbacee perenni dalla tipica infiorescenza a margherita, con capolini con fiori tubulosi gialli e ligulati bianchi.
Il nome generico latino (Leucanthemum) deriva dal greco antico λευκάνθεμον, leukánthemon, «fiore bianco», a sua volta da λευκός, leukós, «bianco» e ἄνθεμον, ánthemon, «fiore»[1] e fa ovviamente riferimento al colore dei fiori.[2]
Il nome scientifico di questo genere è stato proposto dal botanico scozzese Philip Miller (1691-1771) nel 1754 nella pubblicazione The Gardeners Dictionary (quarta edizione).[3]
I dati morfologici si riferiscono soprattutto alle specie europee e in particolare a quelle spontanee italiane.
Sono piante alte fino 100 cm (specie extraeuropee possono raggiungere i 200 cm[4]). La forma biologica prevalente è emicriptofita scaposa (H scap); ossia sono piante perennanti con gemme poste al livello del suolo con fusto allungato e poco foglioso. Raramente sono annuali.
Le radici sono secondarie a partire dal rizoma (può essere strisciante).
Le foglie sono sia basali che caulinari a consistenza tenue o carnosa. Quelle basali sono picciolate, quella caulinari sono sessili e amplessicauli. Lungo il fusto sono disposte in modo alterno. La forma è diversa a seconda della posizione delle foglie lungo il fusto (ma anche della specie); in tutti i casi sono profondamente dentate:
Le infiorescenze sono formate da capolini terminali unici (o pochi). La struttura dei capolini è quella tipica delle Asteraceae: un peduncolo sorregge un involucro emisferico/campanulato composto da più squame (o brattee) disposte in modo embricato che fanno da protezione al ricettacolo piano-convesso e nudo (senza pagliette)[5] sul quale s'inseriscono due tipi di fiori: quelli esterni ligulati (da 13 a 34; raramente 0) di colore bianco (tendente al rosato in fase di essiccazione), disposti normalmente in un unico rango e quelli interni tubulosi molto più numerosi (da 120 a 200) di colore giallo. Le squame sono relativamente numerose: 35-60; sono disposte su 3-4 serie; la forma è da ovata a lanceolata con margini membranosi, quasi scariosi e di colore porpora scuro. Diametro dell'involucro: 12–35 mm. Diametro totale del capolino: 3–8 cm.
I fiori sono simpetali, zigomorfi (quelli ligulati) e attinomorfi (quelli tubulosi); sono inoltre tetra-ciclici (formati cioè da 4 verticilli: calice – corolla – androceo – gineceo) e pentameri (calice e corolla formati da 5 elementi). Sono inoltre ermafroditi, più precisamente i fiori del raggio (quelli ligulati) sono femminili (raramente bisessuali); mentre quelli del disco centrale (quelli tubulosi) sono bisessuali.
I frutti sono degli acheni ovali, bislunghi, neri e rigati di bianco: ai lati sono presenti 10 coste contenenti cellule micillaginifere e canali resiniferi.[7] Gli acheni dei fiori del raggio esterno hanno un pappo rudimentale a forma di anello; ma in genere la sommità è nuda.
Le piante di questo genere sono distribuite in tutta Italia con una lieve prevalenza delle zone collinari e montane. Spesso gli habitat preferiti sono le aree in vicinanza delle abitazioni o zone disturbate dall'uomo (prati falciati, bordi delle strade, sentieri, ecc.). Fuori dall'Italia si trovano in Europa, Nord Africa e nelle regioni temperate dell'Asia. In altre aree buona parte delle specie quivi presenti sono state introdotte (America, Australia e Nuova Zelanda).
Della dozzina di specie spontanee della flora italiana 8 vivono sull'arco alpino. La tabella seguente mette in evidenza alcuni dati relativi all'habitat, al substrato e alla distribuzione delle specie alpine[9].
La famiglia di appartenenza del genere (Asteraceae o Compositae, nomen conservandum) è la più numerosa del mondo vegetale, comprende oltre 23000 specie distribuite su 1535 generi[10] (22750 specie e 1530 generi secondo altre fonti[11]). Mentre il genere è composto da 40-50 specie, una decina delle quali fanno parte della flora spontanea italiana. Recentemente le specie di questo genere sono state separate dal genere Chrysanthemum in quanto i “leucanthemum” non sono aromatici e le foglie sono prive di peli biancastri.
Alcune specie presentano una spiccata variabilità determinata soprattutto da alti numeri cromosomici (fenomeno della poliploidia). Questa rende difficile la tassonomia di questo genere che più volte è stato modificata nel corso del tempo. A questo riguardo i botanici creano dei raggruppamenti di specie all'interno dei quali le differenze tra i vari individui risultano meno marcate e talvolta indistinguibilmente sfumate. Nelle flora spontanea italiana si individuano due gruppi: Gruppo di Leucanthemum vulgare e Gruppo di Leucanthemum atratum (vedi paragrafo seguente).
A questi problemi di tipo tassonomico si aggiungono anche quelli sulle concordanze della nomenclatura delle varie specie. Alcune checklist si aggiornano in base alle ultime ricerche di tipo filogenetico, mentre altre checklist “prudentemente” rimangono ancora con i vecchi nominativi creando non poca confusione.
Per meglio comprendere ed individuare le varie specie del genere (solamente per le specie spontanee della flora italiana) l'elenco seguente utilizza in parte il sistema delle chiavi analitiche (vengono cioè indicate solamente quelle caratteristiche utili a distingue una specie dall'altra)[7] (I nominativi sono aggiornati secondo le più recenti pubblicazione sulla flora spontanea italiana.[12])
Questa entità ha avuto nel tempo diverse nomenclature. L'elenco seguente indica alcuni tra i sinonimi più frequenti:
Molti sono i generi le cui specie sono simili al genere Leucanthemum con capolini a fiori del raggio bianchi e gialli quelli centrali (per le differenze si consiglia di consultare le relative voci dei generi): Bellis, Aster, Erigeron, Anthemis, Tripleurospermum, Matricaria, Tanacetum, Leucanthemella e Leucanthemopsis (questo elenco non è completo e si limita soprattutto ai generi montani).
Leucanthemum Miller (1754) è un genere di piante spermatofite dicotiledoni appartenenti alla famiglia delle Asteracee, dall'aspetto di piccole erbacee perenni dalla tipica infiorescenza a margherita, con capolini con fiori tubulosi gialli e ligulati bianchi.
Baltagalvė (Leucanthemum) – astrinių (Asteraceae) šeimos augalų gentis. Baltagalvės dažnai yra maišomos su kita astrinių šeimos augalų gentimi – ramunėmis.
Baltagalvė (Leucanthemum) – astrinių (Asteraceae) šeimos augalų gentis. Baltagalvės dažnai yra maišomos su kita astrinių šeimos augalų gentimi – ramunėmis.
Margriet (Leucanthemum) is een geslacht uit de composietenfamilie (Asteraceae).
De botanische naam Leucanthemum is afgeleid van de Oudgriekse woorden λευκός, leukos = "wit" en ἄνθεμον, anthemon = "bloem".
De vertegenwoordigers van dit geslacht komen voor in Europa, Noord-Afrika en de gematigde zones van Azië. Ook in Australië en in Nieuw-Zeeland kan men ze aantreffen.
Het geslacht bevat overblijvende, soms eenjarige planten die in hoogte variëren van 5 tot 100 cm.
Het geslacht werd afgesplitst van het geslacht Chrysanthemum, omdat de bloemen niet aromatisch zijn en op de bladeren de grijs-witte haren ontbreken.
De kruidachtige, snel groeiende stengel is meestal onvertakt en ontspringt uit een kruipende wortelstok.
De bladeren zijn afwisselend geplaatst. De bladranden zijn enkel of dubbel getand.
Sommige soorten zijn decoratief en hebben aanleiding gegeven tot vele cultivars voor snijbloemen als ‘Aglaia’, ‘Esther Read’, ‘Wirral Pride’, ‘Wirral Supreme’, ‘Tinkerbell’ en ‘Snow Lady’.
In België en Nederland komt in het wild alleen de gewone margriet (Leucanthemum vulgare) voor.
Andere soorten uit dit geslacht zijn:[bron?]
Margriet (Leucanthemum) is een geslacht uit de composietenfamilie (Asteraceae).
De botanische naam Leucanthemum is afgeleid van de Oudgriekse woorden λευκός, leukos = "wit" en ἄνθεμον, anthemon = "bloem".
De vertegenwoordigers van dit geslacht komen voor in Europa, Noord-Afrika en de gematigde zones van Azië. Ook in Australië en in Nieuw-Zeeland kan men ze aantreffen.
Het geslacht bevat overblijvende, soms eenjarige planten die in hoogte variëren van 5 tot 100 cm.
Het geslacht werd afgesplitst van het geslacht Chrysanthemum, omdat de bloemen niet aromatisch zijn en op de bladeren de grijs-witte haren ontbreken.
De kruidachtige, snel groeiende stengel is meestal onvertakt en ontspringt uit een kruipende wortelstok.
De bladeren zijn afwisselend geplaatst. De bladranden zijn enkel of dubbel getand.
Sommige soorten zijn decoratief en hebben aanleiding gegeven tot vele cultivars voor snijbloemen als ‘Aglaia’, ‘Esther Read’, ‘Wirral Pride’, ‘Wirral Supreme’, ‘Tinkerbell’ en ‘Snow Lady’.
Prestekrageslekta, leucanthemum, er ei planteslekt i korgplantefamilien. I Noreg veks ein art. Tidlegare vart artane i denne slekta lagt til slekta chrysanthemum.
Prestekrageslekta, leucanthemum, er ei planteslekt i korgplantefamilien. I Noreg veks ein art. Tidlegare vart artane i denne slekta lagt til slekta chrysanthemum.
Norsk art i prestekrageslekta Prestekrage (Leucanthemum vulgare)Prestekrageslekta (Leucanthemum) er en slekt i korgplantefamilien.
Plantene er flerårige. Slekten har ca. 40 arter [1], og felles for disse at de er flerårige, stengelen er oppreist med bare spredte blad. Bladene er flikete, fint og unnselig hårete, og ofte har prestekragen en krans av spatelformede rosettblad nederst ved jorda. Særlig oppover stengelen mot blomsterkorgen blir bladdekket glissent.
Plantene har få blomsterkorger, og det er 2-3 lag med korgdekkblad for hver blomst. Tungekronene er hvite mens de indre, såkalte rørkronene er gule. Frukten har list og krage, men den mangler fnokk.
Det er kun en art som anses som opprinnelig i Norge og Norden, prestekrage (L. vulgare).[2] Flere ulike taksa dyrkes i hager og finnes av og til forvillet, ofte ført til hybriden kjempekrage (Leucanthemum × superbum).
Prestekrageslekta (Leucanthemum) er en slekt i korgplantefamilien.
Plantene er flerårige. Slekten har ca. 40 arter , og felles for disse at de er flerårige, stengelen er oppreist med bare spredte blad. Bladene er flikete, fint og unnselig hårete, og ofte har prestekragen en krans av spatelformede rosettblad nederst ved jorda. Særlig oppover stengelen mot blomsterkorgen blir bladdekket glissent.
Plantene har få blomsterkorger, og det er 2-3 lag med korgdekkblad for hver blomst. Tungekronene er hvite mens de indre, såkalte rørkronene er gule. Frukten har list og krage, men den mangler fnokk.
Det er kun en art som anses som opprinnelig i Norge og Norden, prestekrage (L. vulgare). Flere ulike taksa dyrkes i hager og finnes av og til forvillet, ofte ført til hybriden kjempekrage (Leucanthemum × superbum).
Jastrun (Leucanthemum Mill.) – rodzaj roślin należący do rodziny astrowatych. Należy do niego ok. 25 gatunków pochodzących z Europy i Azji[2]. Dawniej włączane były do rodzaju złocień, później część gatunków tego rodzaju została wydzielona w oddzielne rodzaje. Gatunkiem typowym jest Leucanthemum vulgare Lam.[3].
Rośliny jednoroczne i byliny tworzące kępy[2]. Liście pojedyncze, ząbkowane lub klapowane i zawsze nagie i bez zapachu, co odróżnia te gatunki od złocieni[2]. Kwiaty białe lub żółte i zebrane w koszyczki wyrastające na długich i ulistnionych łodygach. W koszyczkach występują zarówno kwiaty rurkowate, jak i języczkowe.
Leucanthemum J. Burman ex O. Kuntze = Osmitopsis Cassini
Angiosperm Phylogeny Website adoptuje podział na podrodziny astrowatych (Asteraceae) opracowany przez Panero i Funk w 2002[4], z późniejszymi uzupełnieniami[5]. Zgodnie z tym ujęciem rodzaj Leucanthemum należy do plemienia Anthemideae Cass., podrodziny Asteroideae (Juss.) Chev. W systemie APG III astrowate są jedną z kilkunastu rodzin rzędu astrowców (Asterales), wchodzącego w skład kladu astrowych w obrębie dwuliściennych właściwych[1].
Gromada okrytonasienne (Magnoliophyta Cronquist), podgromada Magnoliophytina Frohne & U. Jensen ex Reveal, klasa Rosopsida Batsch, podklasa astrowe (Asteridae Takht.), nadrząd astropodobne (Asteranae Takht.), rząd astrowce (Asterales Lindl), rodzina astrowate (Asteraceae Dumort.), rodzaj jastrun (Leucanthemum Mill.)[6].
Niektóre gatunki są uprawiane jako rośliny ozdobne. W Polsce uprawiany jest głównie jastrun wielki i jastrun właściwy, które są bylinami. Popularnie nazywane są margaretkami. Są łatwe w uprawie, nie mają specjalnych wymagań glebowych i są w pełni mrozoodporne. Najłatwiej rozmnażać je przez podział bryły korzeniowej późną jesienią lub wczesną wiosną. Można też rozmnażać je z nasion lub przez sadzonki. Po przekwitnięciu kwiatostany ścina się, a jesienią przycina całe rośliny tuż przy ziemi. Na wiosnę odnawiają się z podziemnych kłączy.
Złocień (Chrysanthemum), złocieniec (Leucanthemopsis), chryzantema (Dendranthema), wrotycz (Tanacetum)
Jastrun (Leucanthemum Mill.) – rodzaj roślin należący do rodziny astrowatych. Należy do niego ok. 25 gatunków pochodzących z Europy i Azji. Dawniej włączane były do rodzaju złocień, później część gatunków tego rodzaju została wydzielona w oddzielne rodzaje. Gatunkiem typowym jest Leucanthemum vulgare Lam..
Leucanthemum é um género botânico pertencente à família Asteraceae[1].
Leucanthemum é um género botânico pertencente à família Asteraceae.
«Leucanthemum — World Flora Online». www.worldfloraonline.org. Consultado em 19 de agosto de 2020Margaréta alebo králik (Leucanthemum Mill., 1754) je rod približne 33 – 70 druhov rastlín z čeľade astrovité (Asteraceae).
Ide o dvojročné až viacročné byliny. Listy sú jednoduché, striedavé. Okraj listovej čepele je pílovitý alebo zubatý. Sú to rastliny jednodomé, kvety sú jednopohlavné alebo obojpohlavné. Sú združené do súkvetia nazývaného úbor (anthodium), ktorý je jednotlivý na vrchole byle či na konci vetvy. Na okraji úboru sú biele až ružovkasté jazykovité kvety, ktoré sú väčšinou samčie a samičie, vzácne obojpohlavné. Zvyšok úboru vypĺňajú rúrkovité kvety, ktoré sú žlté a obojpohlavné, zrastené z 5 korunných lístkov, dole tvoria korunnú rúrku, hore voľné konce vytvárajúce 5 cípov. Kalich chýba alebo je premenený na kališný lem. Tyčiniek je z pravidla 5. Semenník je spodný, zrastený z 2 plodolistov, obsahuje 1 vajíčko. Plodom je nažka s 10 pozdĺžnymi rebrami oddelenými takmer čiernymi ryhami.
Tento článok je čiastočný alebo úplný preklad článku Leucanthemum na anglickej Wikipédii.
Margaréta alebo králik (Leucanthemum Mill., 1754) je rod približne 33 – 70 druhov rastlín z čeľade astrovité (Asteraceae).
Prästkragesläktet (Leucanthemum)[1][2] är ett släkte i familjen korgblommiga växter.[1] Släktet har 20-40 arter i det tempererade Europa. En art, prästkrage är vildväxande i Sverige. Dessutom odlas några arter och hybrider som trädgårdsväxter.
Prästkragesläktet (Leucanthemum) är ett släkte i familjen korgblommiga växter. Släktet har 20-40 arter i det tempererade Europa. En art, prästkrage är vildväxande i Sverige. Dessutom odlas några arter och hybrider som trädgårdsväxter.
Королиця (лат. Leucanthemum) — рід однорічних або багаторічних трав'янистих рослин родини Айстрові (Asteraceae). Часто рослини цього роду неправильно називають ромашкою, від якої вона відрізняється цілісними листками (у ромашки листки перистоскладні).
Більшість видів - з Європи та помірних зон Азії, але деякі види як заносні рослини можна зустріти і на інших континентах: наприклад, Королиця звичайна (Leucanthemum vulgare) успішно прижилася у Північній Америці, у Австралії та Новій Зеландії.
Представники цього роду - кореневищні рослини з цілісними, по краях зубчатими або лопатевими листками.
Суцвіття - кошики (порівняно з іншими родами айстрових - досить великі), зазвичай поодинокі, з жовтими або білими крайовими квітками; трубчасті квітки - жовті.
Рід включає, за різними даними, від двадцяти п'яти до сімдесяти видів, з яких найбільш відомі такі[1]:
Королиця (лат. Leucanthemum) — рід однорічних або багаторічних трав'янистих рослин родини Айстрові (Asteraceae). Часто рослини цього роду неправильно називають ромашкою, від якої вона відрізняється цілісними листками (у ромашки листки перистоскладні).
Leucanthemum là một chi thực vật có hoa trong họ Cúc (Asteraceae).[1]
Chi Leucanthemum gồm các loài:
Leucanthemum là một chi thực vật có hoa trong họ Cúc (Asteraceae).
Род включает, по разным данным, от двадцати пяти до семидесяти видов, из которых наиболее известны следующие:
滨菊属(学名:Leucanthemum)是菊科下的一个属,为多年生草本植物。该属共有20种,主要产自欧洲。[1]
フランスギク属(仏蘭西菊属、学名:Leucanthemum)は、キク科の属の1つである。
ヨーロッパ、北アフリカからアジアにかけての温帯地方に70種ほどが分布している。日本ではフランスギク L. vulgare が帰化植物として道端に咲いている。
耐寒性または半耐寒性の一年草または多年草であるが、高温多湿に弱いものもある。草丈20cmから1mくらいで、葉は互生し、鋸歯または羽状の切れ込みがある。花は茎頂に単生するものと、円錐花序を造り、小さな花を多数つけるものがある。属名は、かつてのフランスギクの学名 Chrysanthemum leucanthemum の、種小名を「格上げ」したもので、「白い花」の意味である。花の基本色は白であるが、園芸種には黄色やピンクなどのものもある。
英名をox-eye daisyとよぶフランスギクは、暑さに弱いためか日本ではほとんど栽培されていないが、改良種のマーガレットは、伊豆半島などを中心に温室栽培され、切り花として多く出荷されている。カンシロギク(クリサンセマム・パルドーサム) L. paludosum や交配種のシャスタ・デイジー L. x superbum は、家庭用の花壇用草花として普及している。