Ökenärtsångare[1] (Sylvia minula) är en fågel i familjen sylvior inom ordningen tättingar med omdiskuterad artstatus.[2]
Ökenärtsångaren är mycket lik både ärtsångaren och bergärtsångaren, men skiljer sig genom sin mindre storlek (12 centimeter lång, 8-13 gram i vikt), mindre näbb, enhetligt blekare grå huvud som saknar bergärtsångarens och ärtsångarens tydligt mörkare kind samt en ljusare gråbrun rygg. Strupen är vit och resten av undersidan blekt gråvit.[3]
Ökenärtsångaren tillhör det mycket komplicerade ärtsångarkomplexet kring vilket taxonomin är synnerligen omstridd. Vissa, som Birdlife International och Birdlife Sverige, behandlar komplexet som en enda art, ärtsångare (S. curruca), och behandlar därmed ökenärtsångaren som underart till denna. Andra urskiljer tre eller till och med fyra arter i komplexet. Det råder inte konsensus ens om vilka populationer som ska föras till vilket taxon.
Internationella auktoriteten IOC, som följs här, delar in ökenärtsångaren i två underarter med följande utbredning:
Tongivande Clements et al, å andra sidan, urskiljer margelanica som den egna arten "margilanärtsångare" samt begränsar minula till populationen i västra Kina – den resterande förs istället till halimodendri, en underart till ärtsångaren.
Vintertid flyttar arten söderut till Arabiska halvön, södra Pakistan och nordvästra Indien, där den beblandar sig med både ärtsångaren och mer lokalt med bergärtsångaren.[3]
DNA-studier visar att typarten för släktet Sylvia, trädgårdssångare (S. borin) samt även svarthätta S. atricapilla) står närmare några afrikanska arter i andra släkten än med övriga Sylvia-arter.[4] Det medför att antingen expanderas Sylvia eller så förs ökenärtsångare med släktingar till ett annat släkte, Curruca.[5] Ärtsångarkomplexet står nära arterna mästersångare, herdesångare, arabsångare, jemensångare samt den uteslutande afrikanska arten sorgsångare.
Ökenärtsångaren förekommer som namnet avslöjar i mycket torra områden, på ökenplatåer och lägre bergstrakter. Där den överlappar med bergärtsångaren skiljer de sig åt höjdledsmässigt. På häckplats ses den bland sparsamt utbredda törnbusksnår och i stånd med saxaul, men även i tätare växtlighet utmed vattendrag och i fruktträdgårdar i odlingslandskap. Under vintern i Punjab påträffas den i liknande miljöer som övervintrande ökensångare.[6]
I ökenmiljöer ses ökenärtsångaren födosöka på marken efter leddjur, men besöker även blommor på Acacia arabica där den dels intar nektar, dels insekter som lockas till blommorna. I mars i Punjab, strax innan den återvänder till häckningsområdena, söker den på liknande sätt istället upp Dahlbergia sissoo så att dess panna blir gulfärgad av pollen.[6]
Boet placeras väl dolt i en buske eller lågt träd, upp till en meter ovan mark. Äggen liknar ärtsångarens till utseendet men är mindre.[6]
Internationella naturvårdsunionen IUCN erkänner inte bergärtsångare som art, varför den inte längre placeras i någon hotkategori.
Wikimedia Commons har media som rör ökenärtsångare.
Wikispecies har information om Sylvia minula.
Ökenärtsångare (Sylvia minula) är en fågel i familjen sylvior inom ordningen tättingar med omdiskuterad artstatus.
